2 Mosebok 1

¹ Detta är namnen på Israels söner, de som kom till Egypten tillsammans med Jakob, var och en med sitt hus:

² Ruben, Simeon, Levi, Juda,

³ Isaskar, Sebulon, Benjamin

⁴ Dan, Naftali, Gad och Aser.

⁵ De som härstammade från Jakob var sammanlagt 70 personer. Josef var redan i Egypten.

⁶ Sedan dog han och alla hans bröder, hela det släktet.

⁷ Men Israels barn var fruktsamma och växte till. De förökade sig och blev mycket talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.

⁸ Och en ny kung framträdde i Egypten, en som inte kände till Josef.

⁹ Han sade till sitt folk: "Se, Israels barns folk har blivit alltför stort och mäktigt för oss.

¹⁰ Vi skall därför gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet."

¹¹ Man satte därför arbetsfogdar över dem och plågade dem med slavarbete. De byggde förrådsstäderna Pitom och Raamses åt farao.

¹² Men ju mer man plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man hyste fruktan för Israels barn.

¹³ Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar.

¹⁴ De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel och med allt arbete på fältet, ja, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra.

¹⁵ Kungen i Egypten talade med dem som förlöste de hebreiska kvinnorna, en av dem hette Sifra och den andra Pua,

¹⁶ och han sade: "Se efter vad de hebreiska kvinnorna föder, när ni förlöser dem: Om det är en son så döda honom, om det är en dotter så låt henne leva."

¹⁷ Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som den egyptiska konungen hade befallt dem utan lät barnen leva.

¹⁸ Då kallade kungen till sig barnmorskorna och sade till dem: "Varför har ni gjort på detta sätt och låtit barnen leva?"

¹⁹ Barnmorskorna svarade farao: "Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är livskraftiga, och innan barnmorskan kommer till dem har de fött."

²⁰ Och Gud lät det gå väl för barnmorskorna, och folket förökades och blev mycket talrikt.

²¹ Eftersom barnmorskorna fruktade Gud, välsignade han deras hus.

²² Då befallde farao allt sitt folk: "Alla nyfödda pojkar skall ni kasta i Nilen, men alla flickor skall ni låta leva."

2 Mosebok 2

¹ En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna.

² Hustrun blev havande och födde en son. Hon såg att det var ett vackert barn och höll honom gömd i tre månader.

³ Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg av papyrus och strök på jordbeck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand.

⁴ Hans syster ställde sig på avstånd för att se vad som skulle hända med honom.

⁵ Och faraos dotter kom ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den.

⁶ Hon öppnade den och fick syn på barnet, och se, det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: "Det här är ett av de hebreiska barnen."

⁷ Men hans syster frågade faraos dotter: "Vill du att jag skall gå efter en hebreisk amma som kan amma barnet åt dig?"

⁸ Faraos dotter svarade henne: "Ja, gör det." Då gick flickan och hämtade barnets mor.

⁹ Och faraos dotter sade till henne: "Tag med dig det här barnet och amma det åt mig, så skall jag ge dig lön för det." Kvinnan tog då barnet och ammade det.

¹⁰ När pojken hade vuxit upp förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, "för ur vattnet har jag dragit upp honom", sade hon.

¹¹ En dag när Mose hade blivit vuxen, gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder.

¹² Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att det inte fanns någon annan människa där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.

¹³ Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som gjorde orätt: "Skall du slå din landsman?"

¹⁴ Han svarade: "Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?" Mose blev förskräckt och tänkte: "Då har saken i alla fall blivit känd."

¹⁵ Farao fick också höra om detta och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land. Där satte han sig vid en brunn.

¹⁶ Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom för att hämta upp vatten och fylla hoarna och vattna sin fars får.

¹⁷ Då kom herdarna och drev bort dem, men Mose grep in och hjälpte dem och gav deras får vatten.

¹⁸ När de kom hem till sin fader Reguel, sade han: "Varför kommer ni hem så tidigt i dag?"

¹⁹ De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren."

²⁰ Då sade han till sina döttrar: "Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom att äta med oss."

²¹ Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru.

²² Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gersom, "för", sade han, "jag har blivit främling i ett främmande land."

²³ Det gick en lång tid, och under den tiden dog kungen i Egypten. Men Israels barn suckade och klagade över sitt slaveri, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud.

²⁴ Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.

²⁵ Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.

2 Mosebok 3

¹ Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb.

² Där uppenbarade sig HERRENS ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp.

³ Då tänkte Mose: "Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp."

⁴ När HERREN såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: "Mose! Mose!" Han svarade: "Här är jag."

⁵ Då sade Gud: "Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark."

⁶ Och han sade: "Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade för att se på Gud.

⁷ HERREN sade: "Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande.

⁸ Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung, det land där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter.

⁹ Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker dem.

¹⁰ Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten."

¹¹ Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?"

¹² Han svarade: "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg."

¹³ Då sade Mose till Gud: "När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?"

¹⁴ Gud sade till Mose: "Jag är den Jag Är." Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er."

¹⁵ Och Gud sade ytterligare till Mose: "Så skall du säga till Israels barn: HERREN, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta skall vara mitt namn för evigt och så skall man kalla mig från släkte till släkte.

¹⁶ Gå nu och samla de äldste i Israel och säg till dem: HERREN, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig, och han har sagt: Jag har sett till er och vet vad man har gjort mot er i Egypten.

¹⁷ Därför säger jag: Jag skall föra er bort från lidandet i Egypten och upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land, ett land som flödar av mjölk och honung.

¹⁸ De kommer att lyssna till dina ord, och du skall tillsammans med de äldste i Israel gå till kungen i Egypten och säga till honom: HERREN, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud.

¹⁹ Men jag vet att kungen i Egypten inte kommer att låta er gå om inte en stark hand tvingar honom.

²⁰ Jag skall därför räcka ut min hand och slå Egypten med alla slags under som jag skall göra där. Sedan kommer han att släppa er.

²¹ Och jag skall låta detta folk finna nåd för egyptiernas ögon, så att ni inte kommer att gå med tomma händer när ni drar bort.

²² Nej, varje kvinna skall av sin grannkvinna och av den kvinna som bor i hennes hus begära föremål av silver och guld och även kläder, som ni skall sätta på era söner och döttrar. Så skall ni ta byte från egyptierna."

2 Mosebok 4

¹ Mose svarade: "Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: HERREN har inte uppenbarat sig för dig?"

² Då sade HERREN till honom: "Vad är det du har i handen?"

³ Han svarade: "En stav." Han sade: "Kasta den på marken!" När han då kastade den på marken förvandlades den till en orm, och Mose flydde för den.

⁴ Men HERREN sade till Mose: "Räck ut handen och tag den i stjärten." Då räckte han ut handen och grep ormen, och den förvandlades åter till en stav i hans hand.

⁵ HERREN sade: "Genom detta skall de tro att HERREN, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig."

⁶ HERREN sade ytterligare till honom: "Stick in handen i barmen!" Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska.

⁷ Sedan sade Gud: "Stick tillbaka handen i barmen!" Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp.

⁸ Och HERREN sade: "Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet.

⁹ Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken."

¹⁰ Då sade Mose till HERREN: "Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga."

¹¹ HERREN sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, HERREN?

¹² Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga."

¹³ Men Mose sade: "Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill."

¹⁴ Då upptändes HERRENS vrede mot Mose och han sade: "Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta.

¹⁵ Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra.

¹⁶ Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom.

¹⁷ Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken."

¹⁸ Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: "Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än." Jetro sade till Mose: "Gå i frid!"

¹⁹ Och när Mose var i Midjan sade HERREN till honom: "Vänd åter till Egypten, ty alla de män som stod efter ditt liv är döda."

²⁰ Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och vände tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.

²¹ HERREN sade till Mose: "När du vänder åter till Egypten, se då till att du inför farao gör alla de under som jag har givit dig makt att utföra. Men jag skall göra honom hård till sinnes så att han inte släpper folket.

²² Du skall säga till farao: Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son,

²³ och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig. Men du har inte velat släppa honom. Se, därför skall jag döda din förstfödde son."

²⁴ Under resan hände det på ett viloställe att HERREN kom emot Mose och ville döda honom.

²⁵ Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud, vidrörde Moses fötter med den och sade: "Du är en blodsbrudgum för mig."

²⁶ Och HERREN lät honom vara. Det var med tanke på omskärelsen som hon sade "blodsbrudgum".

²⁷ Och HERREN sade till Aron: "Gå och möt Mose ute i öknen!" Han gav sig i väg och mötte Mose på Guds berg, och han kysste honom.

²⁸ Och Mose berättade för Aron allt som HERREN hade talat när han sände honom, och om alla de tecken som han hade befallt honom att göra.

²⁹ Sedan gick Mose och Aron och kallade samman alla de äldste av Israels barn.

³⁰ Och Aron talade om allt vad HERREN hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folkets ögon.

³¹ Då trodde folket, och när de hörde att HERREN hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.

2 Mosebok 5

¹ Därefter gick Mose och Aron till farao och sade: "Så säger HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!"

² Men farao svarade: "Vem är HERREN? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte HERREN, inte heller tänker jag släppa Israel."

³ Då sade de: "Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss därför få gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud, så att han inte kommer över oss med pest eller svärd."

⁴ Men kungen i Egypten sade till dem: "Mose och Aron, varför drar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!"

⁵ Farao sade vidare: "Se, folket är redan nu talrikt i landet, och ändå vill ni få dem att upphöra med sina dagsverken."

⁶ Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets tillsyningsmän:

⁷ "Ni skall inte som hittills ge dem halm till teglet utan låt dem själva gå och skaffa sig halm.

⁸ Men samma antal tegel som de har gjort förut skall ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata och därför ropar de och säger: Låt oss gå och offra åt vår Gud!

⁹ Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de får något att göra och inte lyssnar på lögner."

¹⁰ Då gick slavdrivarna och tillsyningsmännen ut och sade till folket: "Så säger farao: Jag ger er inte längre halm.

¹¹ Gå själva och skaffa er halm, där ni kan finna den. Men något avdrag i ert arbete kommer inte att göras."

¹² Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda det som halm.

¹³ Slavdrivarna drev på dem och sade: "Gör ert arbete färdigt, den bestämda kvoten för varje dag, precis som när man gav er halm!"

¹⁴ Och israeliternas tillsyningsmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick ta emot hugg och slag och man sade till dem: "Varför har ni inte som tidigare tillverkat det bestämda antalet tegel, varken i går eller i dag?"

¹⁵ Då kom israeliternas tillsyningsmän och ropade till farao: "Varför gör du så mot dina tjänare?

¹⁶ Ingen halm ger man dina tjänare, och ändå säger man åt oss att skaffa fram tegel. Se, dina tjänare får ta emot hugg och slag, fast skulden ligger hos ditt eget folk."

¹⁷ Men han svarade: "Ni är lata, ja, lata är ni. Det är därför som ni säger: Låt oss gå och offra åt HERREN!

¹⁸ Nej, gå nu och arbeta! Någon halm skall ni inte få, men det bestämda antalet tegel måste ni ändå lämna."

¹⁹ Israeliternas tillsyningsmän märkte att det var illa ställt för dem, eftersom man hade sagt att folket inte skulle få något avdrag i det antal tegel de skulle lämna för varje dag.

²⁰ När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron, som stod där för att möta dem.

²¹ Och de sade till dem: "Måtte HERREN se vad ni har gjort och döma er, därför att ni kommit farao och hans tjänare att avsky oss och har satt svärd i deras hand, så att de kan döda oss."

²² Då vände Mose sig på nytt till HERREN och sade: "Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför har du sänt mig?

²³ Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han ju handlat illa mot dem, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk."

2 Mosebok 6

¹ Men HERREN sade till Mose: "Nu skall du få se vad jag skall göra med farao, ty genom min starka hand skall han tvingas släppa dem, och genom min starka hand skall han tvingas driva dem ut ur sitt land."

² Och Gud sade till Mose: "Jag är HERREN.

³ För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige, men under mitt namn HERREN gjorde jag mig inte känd för dem.

⁴ Jag upprättade också ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, det land där de bodde som främlingar.

⁵ Också jag har hört Israels barns bittra klagan över att egyptierna håller dem i slaveri, och jag har kommit ihåg mitt förbund.

⁶ Säg därför till Israels barn: Jag är HERREN. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna och rädda er från slaveriet under dem och jag skall återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar.

⁷ Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni skall få erfara att jag är HERREN, er Gud, han som för er ut från slavarbetet hos egyptierna.

⁸ Och jag skall föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag skall ge er det till arvedel. Jag är HERREN."

⁹ Allt detta talade Mose till Israels barn, men de hörde inte på honom på grund av sin otålighet och det hårda arbetet.

¹⁰ Därefter sade HERREN till Mose:

¹¹ "Gå och säg till farao, kungen i Egypten, att han släpper Israels barn ut ur sitt land."

¹² Men Mose talade inför HERREN och sade: "Israels barn hör ju inte på mig. Hur skulle då farao vilja lyssna på mig, jag som har oomskurna läppar?"

¹³ Men HERREN talade till Mose och Aron och befallde dem att säga till Israels barn och till farao, kungen i Egypten, att Israels barn skulle föras ut ur Egyptens land.

¹⁴ Detta var huvudmännen för deras familjer: Söner till Ruben, Israels förstfödde, var Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa var Rubens släkter.

¹⁵ Simeons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa var Simeons släkter.

¹⁶ Och detta är namnen på Levis söner enligt deras födelseordning: Gerson, Kehat och Merari. Levi blev 137 år.

¹⁷ Gersons söner var Libni och Simei efter deras släkter.

¹⁸ Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Kehat blev 133 år.

¹⁹ Meraris söner var Mahli och Musi. Dessa var leviternas släkter enligt deras födelseordning.

²⁰ Amram tog sin fars syster Jokebed till hustru, och hon födde Aron och Mose. Amram blev 137 år.

²¹ Jishars söner var Kora, Nefeg och Sikri.

²² Ussiels söner var Misael, Elsafan och Sitri.

²³ Aron tog till hustru Amminadabs dotter Eliseba, syster till Nahson, och hon födde Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.

²⁴ Koras söner var Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa var koraiternas släkter.

²⁵ Eleasar, Arons son, tog en av Putiels döttrar till hustru, och hon födde Pinehas. Dessa var huvudmännen för leviternas familjer efter deras släkter.

²⁶ Det var till denne Aron och denne Mose som HERREN hade sagt: "För ut Israels barn ur Egyptens land efter deras härskaror."

²⁷ Och det var dessa som talade med farao, kungen i Egypten, om att föra Israels barn ut ur Egypten.

²⁸ Och HERREN talade till Mose i Egyptens land.

²⁹ Han sade till honom: "Jag är HERREN. Tala till farao, kungen i Egypten, allt som jag talar till dig."

³⁰ Men Mose sade inför HERREN: "Se, jag har oomskurna läppar. Hur skulle farao vilja lyssna på mig?"

2 Mosebok 7

¹ Men HERREN sade till Mose: "Se, jag har satt dig att vara som Gud för farao, och din bror Aron skall vara din profet.

² Du skall tala allt jag befaller dig. Sedan skall din bror Aron tala med farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land.

³ Jag skall förhärda faraos hjärta och göra många tecken och under i Egyptens land.

⁴ Farao kommer inte att lyssna på er, men jag skall lägga min hand på Egypten och föra mina härskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten genom stora straffdomar.

⁵ Och egyptierna skall få erfara att jag är HERREN, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut därifrån."

⁶ Mose och Aron gjorde så, de gjorde som HERREN hade befallt dem.

⁷ Mose var åttio år och Aron åttiotre, när de talade med farao.

⁸ HERREN sade till Mose och Aron:

⁹ "När farao säger till er: Låt oss se något under! då skall du säga till Aron: Tag din stav och kasta den framför farao så skall den bli en stor orm."

¹⁰ Mose och Aron gick till farao och gjorde som HERREN hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans tjänare, och den blev en stor orm.

¹¹ Då kallade farao till sig sina vise män och trollkarlar, och även dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde samma tecken genom sina magiska konster.

¹² Var och en kastade sin stav, och stavarna blev stora ormar. Men Arons stav slukade deras stavar.

¹³ Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem, alldeles som HERREN hade sagt.

¹⁴ Därefter sade HERREN till Mose: "Faraos hjärta är tillslutet, han vägrar att släppa folket.

¹⁵ Men gå till honom på morgonen då han går ut till vattnet. Ställ dig i hans väg på stranden av Nilen och tag i din hand staven som förvandlades till en orm.

¹⁶ Säg till honom: HERREN, hebreernas Gud, har sänt mig till dig för att säga: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig i öknen. Men se, hittills har du inte velat lyssna.

¹⁷ Därför säger HERREN så: Genom detta skall du förstå att jag är HERREN. Se, med staven som jag håller i handen skall jag slå på Nilens vatten, och det skall förvandlas till blod.

¹⁸ Fiskarna i floden skall dö, och Nilen skall stinka så att egyptierna inte kan dricka vattnet i floden."

¹⁹ Och HERREN sade till Mose: "Säg till Aron: Tag din stav och räck ut handen över Egyptens vatten, över dess strömmar, kanaler och sjöar och alla andra vattensamlingar, så skall de bli blod. Ja, över hela Egyptens land skall det vara blod, både i träkärl och stenkärl."

²⁰ Mose och Aron gjorde som HERREN hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod.

²¹ Fiskarna i Nilen dog och floden stank så att egyptierna inte kunde dricka vattnet från floden. Det var blod i hela Egyptens land.

²² Men de egyptiska spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster. Och faraos hjärta förblev hårt så att han inte lyssnade på dem, alldeles som HERREN hade sagt.

²³ Farao gick därifrån hem till sitt palats och brydde sig inte heller om detta.

²⁴ Men i hela Egypten grävde man efter dricksvatten kring Nilen, eftersom vattnet i floden inte var drickbart.

²⁵ Så gick det sju dagar sedan HERREN hade slagit Nilen.

2 Mosebok 8

¹ Därefter sade HERREN till Mose: "Gå till farao och säg till honom: Så säger HERREN: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig!

² Men om du vägrar att släppa dem, skall jag plåga hela ditt land med paddor.

³ Nilen skall vimla av paddor. De skall stiga upp och komma in i ditt hus, in i ditt sovrum och upp i din säng, in i dina tjänares hus och bland ditt folk och i dina bakugnar och baktråg.

⁴ Ja, på dig själv och ditt folk och alla dina tjänare skall paddorna hoppa upp."

⁵ HERREN sade ytterligare till Mose: "Säg till Aron: Räck ut handen med din stav över strömmarna, kanalerna och sjöarna och låt paddor stiga upp över Egyptens land."

⁶ Då räckte Aron ut handen över Egyptens vatten, och det kom upp paddor som övertäckte landet.

⁷ Men spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster och lät paddor stiga upp över Egyptens land.

⁸ Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: "Be till HERREN att han tar bort paddorna från mig och mitt folk. Då skall jag släppa folket, så att de kan offra till HERREN."

⁹ Mose sade till farao: "Du skall få äran att bestämma när jag skall be för dig, dina tjänare och ditt folk att paddorna skall försvinna från dig och dina hus, så att de bara finns kvar i Nilen."

¹⁰ Han svarade: "I morgon." Då sade Mose: "Det skall bli som du har sagt, så att du förstår att ingen är som HERREN, vår Gud.

¹¹ Paddorna skall försvinna från dig och dina hus, från dina tjänare och ditt folk, och de skall bara finnas kvar i Nilen."

¹² Därefter gick Mose och Aron ut från farao. Och Mose ropade till HERREN om hjälp mot paddorna som han låtit komma över farao.

¹³ HERREN gjorde så som Mose hade begärt. Paddorna dog och försvann från husen, gårdarna och fälten.

¹⁴ Man samlade ihop dem i hög på hög, och landet fylldes av stank.

¹⁵ Men när farao såg att han fått lindring, stängde han till sitt hjärta och hörde inte på dem, alldeles som HERREN hade sagt.

¹⁶ Sedan sade HERREN till Mose: "Säg till Aron: Räck ut din stav och slå i stoftet på marken. Över hela Egyptens land skall då stoftet förvandlas till mygg."

¹⁷ De gjorde så. Aron räckte ut sin hand med staven och slog i stoftet på marken, och det kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev det mygg i hela Egypten.

¹⁸ Spåmännen ville då göra samma tecken genom sina magiska konster. De försökte få fram mygg, men de kunde inte. Och myggen kom på människor och boskap.

¹⁹ Då sade spåmännen till farao: "Detta är Guds finger." Men faraos hjärta förblev hårt och han lyssnade inte på dem, alldeles som HERREN hade sagt.

²⁰ HERREN sade till Mose: "Träd fram inför farao tidigt på morgonen när han går ut till vattnet och säg till honom: Så säger HERREN: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig!

²¹ Om du inte släpper mitt folk skall jag sända flugsvärmar över dig och dina tjänare, ditt folk och dina hus, så att egyptiernas hus blir fyllda av flugsvärmar, ja, också marken som de står på.

²² Men på den dagen skall jag göra ett undantag för landet Gosen där mitt folk bor, så att det inte skall finnas några flugsvärmar där. Detta för att du skall inse att jag, HERREN, är här i landet.

²³ Jag skall göra åtskillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken inträffa."

²⁴ Och HERREN gjorde så. Stora flugsvärmar kom in i faraos och hans tjänares hus, och överallt i Egypten blev landet förstört av flugsvärmarna.

²⁵ Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: "Gå och offra åt er Gud här i landet!"

²⁶ Men Mose svarade: "Det skulle inte vara riktigt att göra så. Vi offrar nämligen åt HERREN, vår Gud, sådant som är avskyvärt för egyptierna. Om vi skulle offra inför egyptiernas ögon sådant som de avskyr skulle de säkert stena oss.

²⁷ Vi vill gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt HERREN, vår Gud, så som han befaller oss."

²⁸ Då sade farao: "Jag släpper er så att ni kan offra åt HERREN, er Gud, i öknen, men gå bara inte för långt bort. Be för mig!"

²⁹ Mose svarade: "Ja, när jag kommer ut från dig, skall jag be till HERREN att flugsvärmarna i morgon viker bort från farao, från hans tjänare och hans folk. Men må farao inte bedra oss igen och vägra att släppa folket, så att de kan offra åt HERREN."

³⁰ Mose gick ut från farao och bad till HERREN,

³¹ och HERREN gjorde så som Mose hade begärt. Han tog bort flugsvärmarna från farao, från hans tjänare och hans folk, så att inte en enda fluga fanns kvar.

³² Men farao stängde till sitt hjärta också den här gången och släppte inte folket.

2 Mosebok 9

¹ HERREN sade till Mose: "Gå till farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig!

² Ty om du vägrar släppa dem och fortfarande håller dem kvar,

³ se, då skall HERRENS hand komma med en mycket svår pest över din boskap på marken, över hästar, åsnor och kameler, nötboskap och får.

⁴ Men HERREN skall göra skillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att inget djur som tillhör Israels barn skall dö."

⁵ HERREN bestämde en tid och sade: "I morgon skall HERREN göra detta i landet."

⁶ Nästa dag gjorde HERREN så, och all egyptiernas boskap dog. Men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur.

⁷ När farao sände bud för att höra efter, se, då hade inte ett enda djur dött av Israels boskap. Men faraos hjärta förblev tillslutet och han släppte inte folket.

⁸ HERREN sade till Mose och Aron: "Fyll era händer med sot ur smältugnen, och Mose skall kasta upp det mot himlen inför faraos ögon.

⁹ Av sotet skall det bli ett damm över hela Egyptens land och genom det skall bölder uppstå som slår ut med blåsor på människor och boskap i hela Egypten."

¹⁰ Då tog de sot ur smältugnen och trädde fram inför farao, och Mose kastade upp sotet mot himlen. Genom sotet uppstod bölder som slog ut med blåsor på människor och boskap.

¹¹ Och spåmännen kunde inte träda fram inför Mose för böldernas skull, ty det var bölder på dem och på alla egyptier.

¹² Men HERREN gjorde faraos hjärta hårt så att han inte lyssnade på dem, alldeles så som HERREN hade sagt till Mose.

¹³ Därefter sade HERREN till Mose: "Stig upp tidigt på morgonen, träd fram inför farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig.

¹⁴ Annars skall jag denna gång sända alla mina plågor över dig själv, dina tjänare och ditt folk, för att du skall förstå att ingen är som jag på hela jorden.

¹⁵ Ty nu var jag nära att räcka ut min hand och slå dig och ditt folk med pest för att utrota dig från jorden.

¹⁶ Men just därför skonade jag dig, att jag skulle visa dig min kraft och för att mitt namn skulle förkunnas på hela jorden.

¹⁷ Om du fortsätter att lägga hinder i vägen för mitt folk och inte släpper dem,

¹⁸ se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket tungt hagel komma, sådant att något liknande inte har förekommit i Egypten från den dag det grundades ända tills nu.

¹⁹ Sänd därför ut folk och för din boskap i säkerhet och allt annat som du har ute på marken. Ty alla människor och all boskap, som finns ute på marken och inte har kommit under tak, skall träffas av haglet och dödas."

²⁰ Den av faraos tjänare som fruktade HERRENS ord lät sina slavar och sin boskap söka skydd i husen,

²¹ men den som inte brydde sig om HERRENS ord lät sina slavar och sin boskap bli kvar ute på marken.

²² HERREN sade till Mose: "Lyft upp din hand mot himlen, så skall det falla hagel över hela Egypten, över människor och boskap och all växtlighet på marken i Egyptens land."

²³ Då räckte Mose upp sin stav mot himlen, och HERREN lät det dundra och hagla, och eld for ner mot jorden. Så lät HERREN hagel komma över Egyptens land.

²⁴ Och det haglade och eld for fram och tillbaka bland hagelskurarna. Haglet var så tungt att något liknande inte hade förekommit i hela Egyptens land från den tid då det blev befolkat.

²⁵ I hela Egypten slog haglet ner allt som fanns på marken, både människor och djur. Det slog också ner all växtlighet på marken och bröt sönder alla träd på marken.

²⁶ Endast i landet Gosen, där Israels barn bodde, haglade det inte.

²⁷ Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: "Den här gången har jag syndat. Det är HERREN som är rättfärdig och jag och mitt folk har gjort orätt.

²⁸ Be till HERREN, för hans dunder och hagel har varat länge nog. Så skall jag släppa er och ni skall inte behöva bli kvar längre."

²⁹ Mose svarade honom: "När jag kommer ut ur staden skall jag sträcka mina händer mot HERREN. Då skall dundret upphöra och inget hagel komma mer, för att du skall inse att landet tillhör HERREN.

³⁰ Men jag vet att du och dina tjänare ännu inte fruktar HERREN Gud."

³¹ - Det var lin och korn som slogs ner, för kornet hade gått i ax och linet stod i knopp.

³² Men vetet och spälten slogs inte ner, eftersom de mognar senare. -

³³ Sedan lämnade Mose farao och gick ut ur staden, och han räckte ut sina händer mot HERREN. Då upphörde dundret och haglet, och regnet strömmade inte längre ner på jorden.

³⁴ Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och stängde till sitt hjärta, både han och hans tjänare.

³⁵ Faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte Israels barn, alldeles som HERREN hade sagt genom Mose.

2 Mosebok 10

¹ HERREN sade till Mose: "Gå till farao, ty jag har förhärdat hans och hans tjänares hjärtan för att göra dessa tecken mitt ibland dem,

² och för att du skall kunna berätta för dina barn och barnbarn vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna och vilka tecken jag har gjort bland dem. Och ni skall inse att jag är HERREN."

³ Då gick Mose och Aron till farao och sade till honom: "Så säger HERREN, hebreernas Gud: Hur länge skall du vägra att ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk så att de kan hålla gudstjänst åt mig.

⁴ Ty om du vägrar att släppa mitt folk, se, då skall jag i morgon sända gräshoppor över ditt land.

⁵ De skall täcka marken så att man inte kan se den. Det sista som är kvar efter haglet skall de äta upp, och de skall gnaga av alla era träd som växer på marken.

⁶ De skall fylla dina hus och dina tjänares och alla egyptiernas hus, så att dina fäder och förfäder inte har sett något sådant från den dag de blev till på jorden ända till denna dag." Sedan vände han sig om och gick ut från farao.

⁷ Men faraos tjänare sade till honom: "Hur länge skall den där mannen vara en snara för oss? Släpp männen, så att de kan hålla gudstjänst åt HERREN, sin Gud. Förstår du ännu inte att Egypten går under?"

⁸ Då hämtade man tillbaka Mose och Aron till farao, och han sade till dem: "Gå och håll gudstjänst åt HERREN, er Gud! Men vilka är det som skall gå?"

⁹ Mose svarade: "Vi går både unga och gamla. Vi går med söner och döttrar, med får och nötboskap, eftersom vi skall fira en HERRENS högtid."

¹⁰ Då sade han till dem: "HERREN vare med er, lika visst som jag släpper er och era små barn! Se, ni har något ont i sikte.

¹¹ Nej, ni män får ge er i väg och hålla gudstjänst åt HERREN. Det var ju det ni begärde." Och man drev ut dem från farao.

¹² HERREN sade till Mose: "Räck ut handen över Egypten, så att det kommer gräshoppor över Egyptens land och äter upp alla örter i landet, allt som haglet har lämnat kvar."

¹³ Då räckte Mose ut sin stav över Egyptens land, och HERREN lät en östanvind blåsa över landet hela den dagen och natten. När det blev morgon förde östanvinden med sig gräshopporna.

¹⁴ De kom över hela Egypten och slog ner i stor mängd över hela Egyptens område. Så mycket gräshoppor hade aldrig förekommit och skall aldrig mer förekomma.

¹⁵ De täckte hela marken och landet blev mörkt. Och de åt upp alla örter i landet, all frukt på träden och allt som haglet hade lämnat kvar. Inget grönt blev kvar på träden eller på markens örter i hela Egyptens land.

¹⁶ Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sade: "Jag har syndat mot HERREN, er Gud, och mot er.

¹⁷ Men förlåt nu min synd den här enda gången och be till HERREN, er Gud, att han tar bort bara denna dödsplåga från mig."

¹⁸ Då gick han ut från farao och bad till HERREN.

¹⁹ Och HERREN vände vinden och lät en mycket stark västanvind blåsa. Den tog tag i gräshopporna och kastade dem i Röda havet, så att inte en enda gräshoppa blev kvar inom hela Egyptens område.

²⁰ Men HERREN gjorde faraos hjärta hårt, och han släppte inte Israels barn.

²¹ HERREN sade till Mose: "Räck upp handen mot himlen, så skall det komma ett sådant mörker över Egypten att man kan ta på det."

²² Då räckte Mose upp handen mot himlen, och ett tjockt mörker kom över hela Egyptens land i tre dagar.

²³ Ingen såg den andre och ingen steg upp från sin plats på tre dagar. Men där Israels barn bodde var det ljust överallt.

²⁴ Då kallade farao till sig Mose och sade: "Gå och håll gudstjänst åt HERREN. Bara era får och er nötboskap måste bli kvar. Till och med era barn får gå med er."

²⁵ Men Mose sade: "Du måste låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt HERREN, vår Gud.

²⁶ Också vår boskap måste gå med oss, och inte en klöv får bli kvar. Från vår boskap tar vi när vi tjänar HERREN, vår Gud. Och innan vi är där, vet vi inte själva vad vi skall offra åt HERREN."

²⁷ Men HERREN gjorde faraos hjärta hårt så att han inte ville släppa dem.

²⁸ Farao sade till honom: "Gå bort ifrån mig och akta dig för att komma inför mina ögon en gång till. Den dag du kommer inför mina ögon skall du dö."

²⁹ Mose svarade: "Du har talat rätt. Jag skall aldrig mer komma inför dina ögon."

2 Mosebok 11

¹ HERREN sade till Mose: "Ännu en plåga skall jag låta komma över farao och Egypten, och sedan skall han släppa er. Han skall till och med driva ut er härifrån när han släpper er.

² Säg därför till folket att var och en av dem, både man och kvinna, skall be sin granne om föremål av silver och guld."

³ Och HERREN gjorde egyptierna vänligt sinnade mot folket. Dessutom hade mannen Mose stort anseende i Egyptens land, både hos faraos tjänare och hos folket.

⁴ Mose sade: "Så säger HERREN: Vid midnatt skall jag gå fram genom Egypten.

⁵ Då skall allt förstfött i Egyptens land dö, från den förstfödde hos farao som sitter på tronen ända till den förstfödde hos slavinnan som arbetar vid handkvarnen och även allt förstfött bland boskapen.

⁶ Ett högt klagorop skall höras i hela Egypten, sådant som aldrig har hörts och aldrig mer kommer att höras.

⁷ Men inte en hund skall gläfsa mot någon av Israels barn, vare sig mot människor eller boskap. Ni skall då inse att HERREN gör skillnad mellan Egypten och Israel.

⁸ Då skall alla dina tjänare komma ner till mig och buga sig för mig och säga: Ge dig av, du själv och allt folket som följer dig! Sedan skall jag dra ut." Och Mose gick ut från farao, upptänd av vrede.

⁹ Men HERREN sade till Mose: "Farao kommer inte att lyssna på er, detta för att jag skall låta många under ske i Egyptens land."

¹⁰ Mose och Aron gjorde alla dessa under inför farao, men HERREN gjorde faraos hjärta hårt så att han inte släppte Israels barn ut ur sitt land.

2 Mosebok 12

¹ HERREN sade till Mose och Aron i Egyptens land:

² "Denna månad skall vara den främsta hos er. Den skall hos er vara den första av årets månader.

³ Säg till hela Israels menighet: På tionde dagen i denna månad skall varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm.

⁴ Men om hushållet är för litet för ett lamm, skall familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm skall ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter.

⁵ Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut och ta det antingen från fåren eller getterna.

⁶ Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen.

⁷ Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det.

⁸ Köttet skall ätas samma natt. Det skall vara stekt över eld och ätas tillsammans med osyrat bröd och bittra örter.

⁹ Ni skall inte äta något av det rått eller kokt i vatten, utan det skall vara stekt över eld med huvud, fötter och innanmäte.

¹⁰ Ni skall inte lämna kvar något av köttet till morgonen. Om något av det skulle bli över till morgonen, skall ni bränna upp det i eld.

¹¹ På detta sätt skall det ätas: Ni skall ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och ha skor på fötterna och stav i handen. Och ni skall äta det snabbt. Detta är HERRENS påsk.

¹² Den natten skall jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. Jag är HERREN.

¹³ Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.

¹⁴ Denna dag skall ni ha till minnesdag och fira den som en HERRENS högtid. Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte.

¹⁵ I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus. Ty var och en som äter något syrat, från den första dagen till den sjunde, skall utrotas ur Israel.

¹⁶ På första dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Och på sjunde dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Under de dagarna skall ni inte utföra något arbete utom det som hör till matlagningen för var och en. Det och inget annat får göras.

¹⁷ Ni skall fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det skall vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte.

¹⁸ Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden skall ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden.

¹⁹ Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus. Var och en som äter något syrat skall utrotas ur Israels menighet, vare sig han är främling eller född i landet.

²⁰ Inget syrat skall ni äta. Var ni än är bosatta skall ni äta osyrat bröd."

²¹ Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: "Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet!

²² Tag en knippa isop och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen.

²³ Ty HERREN skall gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och på de båda dörrposterna skall han gå förbi dörren och inte tillåta fördärvaren att komma in i era hem och slå er.

²⁴ Detta skall ni hålla. Det skall vara en stadga för dig och dina barn för evigt.

²⁵ Och när ni kommer in i det land som HERREN skall ge er, som han har sagt, skall ni fira denna gudstjänst.

²⁶ När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten?

²⁷ skall ni svara: Det är ett påskoffer åt HERREN, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten när han slog egyptierna, men skonade våra hus." Då böjde folket sig ner och tillbad.

²⁸ Och Israels barn gick åstad och gjorde så som HERREN hade befallt Mose och Aron.

²⁹ Vid midnatt slog HERREN allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången som var i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen.

³⁰ Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier, och det hördes ett högt klagorop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.

³¹ Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: "Stå upp och drag ut från mitt folk, ni själva och Israels barn, och gå i väg och håll gudstjänst, som ni har sagt.

³² Tag även med era får och er nötboskap, som ni har sagt, och välsigna också mig när ni drar ut."

³³ Egyptierna drev på folket för att fort få dem ut ur landet, för de sade: "Annars dör vi alla."

³⁴ Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar.

³⁵ Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt av egyptierna att få föremål av silver och guld och även kläder.

³⁶ Och HERREN hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte från egyptierna.

³⁷ Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600.000 man till fots förutom barn.

³⁸ Också en stor blandad folkhop drog upp med dem, dessutom får och nötboskap, en mycket stor hjord.

³⁹ Av degen som de fört med sig ur Egypten bakade de osyrade brödkakor. Ty den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

⁴⁰ Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.

⁴¹ Och det hände att just den dag då de 430 åren hade gått drog alla HERRENS härskaror ut ur Egyptens land.

⁴² En vakandets natt var detta för HERREN, då han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna HERRENS natt skall alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.

⁴³ HERREN sade till Mose och Aron: "Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det,

⁴⁴ men en slav som är köpt för pengar får äta av det, sedan du omskurit honom.

⁴⁵ Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta av det.

⁴⁶ I ett och samma hus skall det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben på det.

⁴⁷ Hela Israels menighet skall hålla detta.

⁴⁸ Om en främling som bor hos dig vill fira HERRENS påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet.

⁴⁹ En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er."

⁵⁰ Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som HERREN hade befallt Mose och Aron.

⁵¹ Just på den dagen förde HERREN Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.

2 Mosebok 13

¹ HERREN sade till Mose:

² "Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig."

³ Mose sade till folket: "Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset, för med stark hand förde HERREN er ut därifrån. Och därför får inget som är syrat ätas.

⁴ Den här dagen i månaden Aviv drar ni ut.

⁵ Och när HERREN låter dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land, som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då skall du fira denna gudstjänst i den här månaden.

⁶ I sju dagar skall du äta osyrat bröd och på sjunde dagen skall en HERRENS högtid firas.

⁷ Under de sju dagarna skall man äta osyrat bröd. Inget syrat skall man då se hos dig och det får inte finnas surdeg hos dig någonstans i landet.

⁸ På den dagen skall du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som HERREN gjorde för mig, när jag drog ut ur Egypten.

⁹ Det skall för dig vara som ett tecken på din hand och som en påminnelse på din panna, att HERRENS undervisning skall vara i din mun, ty med stark hand har HERREN fört dig ut ur Egypten.

¹⁰ Denna stadga skall du hålla på den bestämda tiden år efter år.

¹¹ När HERREN låter dig komma in i och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder,

¹² då skall du överlämna till HERREN allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra HERREN.

¹³ Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor skall du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd son skall du lösa ut.

¹⁴ När din son i framtiden frågar dig vad detta betyder, skall du svara honom: Med stark hand förde HERREN oss ut ur Egypten, ur träldomshuset.

¹⁵ Eftersom farao hårdnackat vägrade att släppa oss, dödade HERREN allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt HERREN allt som öppnar moderlivet och är av hankön, och varje förstfödd son löser jag ut.

¹⁶ Detta skall vara som ett tecken på din hand och som ett band till påminnelse på din panna, ty med stark hand förde HERREN oss ut ur Egypten."

¹⁷ När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, fast det var den närmaste vägen. Ty Gud tänkte att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten, när de fick se krig hota.

¹⁸ Därför lät han folket ta en omväg genom öknen åt Röda havet till. Israels barn drog upp ur Egypten beväpnade.

¹⁹ Och Mose tog med sig Josefs ben, ty Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: "När Gud ser till er, tag då med mina ben härifrån."

²⁰ Sedan bröt de upp från Suckot och slog läger i Etam på gränsen till öknen.

²¹ HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet kunde de vandra både dag och natt.

²² Molnstoden upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldstoden på natten.

2 Mosebok 14

¹ HERREN sade till Mose:

² "Säg till Israels barn att de vänder om och slår läger framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet. Mitt emot Baal-Sefon skall ni slå läger vid havet.

³ Farao kommer att säga att Israels barn har gått vilse i landet och blivit instängda i öknen.

⁴ Och jag skall göra faraos hjärta hårt så att han förföljer dem. Jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, så att egyptierna förstår att jag är HERREN." Och de gjorde så.

⁵ När man berättade för kungen i Egypten att folket hade flytt, förändrades faraos och hans tjänares inställning till folket, och de sade: "Vad var det vi gjorde när vi släppte israeliterna, så att de inte tjänar oss mer!"

⁶ Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig.

⁷ Han tog sexhundra utvalda vagnar och alla andra vagnar som fanns i Egypten och ledande krigsmän på var och en av dem.

⁸ Och HERREN gjorde faraos, den egyptiske kungens, hjärta hårt så att han förföljde Israel när hela folket drog ut med upplyft hand.

⁹ Egyptierna, alla faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hann upp dem där de slagit läger vid havet nära Pi-Hahirot, mitt emot Baal-Sefon.

¹⁰ När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se att egyptierna kom tågande efter dem. Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till HERREN.

¹¹ Och de sade till Mose: "Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad var det du gjorde mot oss, när du förde oss ut ur Egypten?

¹² Var det inte det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: Låt oss vara, så att vi får tjäna egyptierna. Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö här i öknen."

¹³ Mose svarade folket: "Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som HERREN i dag skall ge er. Ty så som ni ser egyptierna i dag, skall ni aldrig någonsin se dem igen.

¹⁴ HERREN skall strida för er, och ni skall hålla er stilla."

¹⁵ Sedan sade HERREN till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare.

¹⁶ Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark.

¹⁷ Se, jag skall förhärda egyptiernas hjärtan, så att de följer efter dem, och jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare.

¹⁸ Egyptierna skall inse att jag är HERREN, när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare."

¹⁹ Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem,

²⁰ så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma inpå den andra.

²¹ Och Mose räckte ut handen över havet, och HERREN drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu.

²² Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem.

²³ Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet.

²⁴ Men när morgonväkten var inne, såg HERREN från pelaren av eld och moln ner på egyptiernas här och förvirrade den.

²⁵ Han lät hjulen falla av deras vagnar, så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: "Låt oss fly för Israel, ty HERREN strider för dem mot egyptierna."

²⁶ Och HERREN sade till Mose: "Räck ut handen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare."

²⁷ Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen vände vattnet tillbaka till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och HERREN strödde omkring dem mitt i havet.

²⁸ Vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan.

²⁹ Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem.

³⁰ På detta sätt frälste HERREN den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand.

³¹ När Israels barn såg den stora makt som HERREN hade visat mot egyptierna, fruktade folket HERREN. Och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose.

2 Mosebok 15

¹ Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till HERREN: "Jag vill lovsjunga HERREN, ty högt är han upphöjd. Häst och ryttare störtade han havet.

² HERREN är min starkhet och min lovsång, han blev min frälsning. Han är min Gud, jag vill prisa honom, min faders Gud, jag vill upphöja honom.

³ HERREN är en stridsman, HERREN är hans namn.

⁴ Faraos vagnar och här kastade han i havet, hans utvalda krigsmän dränktes i Röda havet.

⁵ Djupen övertäckte dem, de sjönk till botten som sten.

⁶ Din högra hand, HERRE, härlig i sin kraft, din högra hand, HERRE, krossade fienden.

⁷ I din stora höghet slog du ner dina motståndare, du släppte loss din vrede, den förtärde dem som strå.

⁸ För en fnysning från din näsa dämdes vattnen upp, böljorna reste sig som en mur, vattenströmmarna stelnade i havets djup.

⁹ Fienden sade: Jag skall förfölja dem, jag skall hinna upp dem, jag skall utskifta byte, släcka min hämnd på dem. Jag skall dra mitt svärd, min hand skall förgöra dem.

¹⁰ Du andades på dem och havet övertäckte dem, de sjönk som bly i de väldiga vattnen.

¹¹ Vem är som du bland gudarna, HERRE? Vem är som du, härlig i helighet, värdig förundran under lovsång, du som gör under.

¹² Du räckte ut din högra hand, och jorden uppslukade dem.

¹³ Du ledde med din nåd det folk som du återlöst, du förde dem med din makt till din heliga boning.

¹⁴ Folken hörde det och darrade, ångest grep Filisteens inbyggare.

¹⁵ Då förskräcktes Edoms furstar, Moabs hövdingar bävade, alla Kanaans inbyggare smälte av ångest.

¹⁶ Över dem föll skräck och fruktan. Inför din mäktiga arm stod de som förstenade, till dess ditt folk hade dragit förbi, HERRE, till dess det hade dragit förbi, det folk som du hade köpt.

¹⁷ Du för dem in och planterar dem på din arvedels berg, på den plats, HERRE, som du har gjort till din boning, i den helgedom, HERRE, som dina händer berett.

¹⁸ HERREN skall regera alltid och för evigt."

¹⁹ När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät HERREN havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark.

²⁰ Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade.

²¹ Mirjam sjöng för dem: "Lovsjung HERREN, ty högt är han upphöjd. Häst och ryttare störtade han i havet."

²² Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten.

²³ Sedan kom de till Mara, men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara.

²⁴ Då knotade folket mot Mose och sade: "Vad skall vi dricka?"

²⁵ Men han ropade till HERREN, och HERREN visade honom ett slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov.

²⁶ Han sade: "Om du hör HERRENS, din Guds, röst och gör det som är rätt i hans ögon och lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är HERREN, din läkare."

²⁷ Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.

2 Mosebok 16

¹ Hela Israels menighet bröt sedan upp från Elim och kom på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egypten fram till öknen Sin, mellan Elim och Sinai.

² Och hela Israels menighet knotade mot Mose och Aron i öknen

³ och sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö för HERRENS hand i Egypten, där vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med mat att äta! Men ni har fört oss hit ut i öknen för att låta hela denna skara dö av hunger."

⁴ Då sade HERREN till Mose: "Se, jag skall låta det regna bröd från himlen åt er. Folket skall gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så skall jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte.

⁵ När de på sjätte dagen lagar till vad de har fört hem, skall det vara dubbelt så mycket som de annars samlar varje dag."

⁶ Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: "I kväll kommer ni att förstå att det är HERREN som har fört er ut ur Egyptens land,

⁷ och i morgon skall ni se HERRENS härlighet. HERREN har hört hur ni knotar mot honom. Vilka är vi, att ni skulle knota mot oss?"

⁸ Och Mose fortsatte: "HERREN ger er i kväll kött att äta och i morgon bröd att mätta er med, för HERREN har hört hur ni knotar mot honom. Men vilka är vi? Ni knotar inte mot oss utan mot HERREN."

⁹ Därefter sade Mose till Aron: "Säg till hela Israels menighet: Träd fram inför HERREN, för han har hört hur ni knotar."

¹⁰ När sedan Aron hade talat till hela Israels menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig HERRENS härlighet i molnskyn.

¹¹ Och HERREN sade till Mose:

¹² "Jag har hört hur Israels barn knotar. Säg till dem: I skymningen skall ni få kött att äta och i morgon bröd att mätta er med. Då skall ni inse att jag är HERREN, er Gud."

¹³ På kvällen kom vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg det dagg runt omkring lägret.

¹⁴ När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost.

¹⁵ Israels barn såg det, och då de inte visste vad det var frågade de varandra: "Vad är det här?" Mose sade till dem: "Detta är brödet som HERREN har gett er att äta.

¹⁶ Och detta är vad HERREN har befallt: Var och en skall samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer för var person skall ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en skall ta åt dem som han har i sitt tält."

¹⁷ Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre.

¹⁸ Men när de mätte upp det med gomermåttet, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite fattades det ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.

¹⁹ Och Mose sade till dem: "Ingen får lämna kvar något av det till i morgon."

²⁰ Men de lydde inte Mose, utan somliga sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem.

²¹ De samlade sedan in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.

²² På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Folkets alla furstar kom och berättade det för Mose.

²³ Då sade han till dem: "Detta är vad HERREN sagt. I morgon är det sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon."

²⁴ Och de sparade det till följande morgon, som Mose hade befallt, och nu luktade det inte illa och det kom inga maskar i det.

²⁵ Mose sade: "Ät detta i dag, för i dag är det HERRENS sabbat och då kan ni inte finna något på marken.

²⁶ I sex dagar skall ni samla in av det, men på sjunde dagen är det sabbat. Då kan ni inte hitta något."

²⁷ Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting.

²⁸ Då sade HERREN till Mose: "Hur länge skall ni vägra att hålla mina bud och befallningar?

²⁹ Se, HERREN har givit er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen."

³⁰ Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.

³¹ Israels barn kallade det manna. Det liknade korianderfrö och var vitt och och smakade som tunna kakor med honung.

³² Och Mose sade: "Detta är vad HERREN har befallt: Spara en gomer av det, så att era efterkommande får se det bröd jag gav er att äta i öknen, när jag förde er ut ur Egyptens land."

³³ Till Aron sade Mose: "Tag ett kärl och lägg en gomer manna i det och ställ det inför HERREN. Det skall förvaras till kommande släkten."

³⁴ Som HERREN hade befallt Mose, så gjorde Aron. Han ställde det framför vittnesbördet för att förvaras där.

³⁵ Och Israels barn åt manna i fyrtio år, ända till dess de kom till bebott land. De åt manna till dess de kom till gränsen av Kanaans land.

³⁶ - En gomer är en tiondels efa. -

2 Mosebok 17

¹ På HERRENS befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket inget vatten att dricka.

² Då klagade folket på Mose och sade: "Ge oss vatten att dricka." Mose svarade dem: "Varför klagar ni på mig? Varför sätter ni HERREN på prov?"

³ Men folket törstade efter vatten, och de knotade mot Mose. De sade: "Varför har du fört oss ut ur Egypten, så att vi och våra barn och vår boskap måste dö av törst?"

⁴ Då ropade Mose till HERREN och sade: "Vad skall jag göra med det här folket? Snart stenar de mig."

⁵ HERREN svarade Mose: "Tag med dig några av de äldste i Israel och gå framför folket. Och tag i din hand staven med vilken du slog på Nilfloden och gå.

⁶ Se, jag skall stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan. Då skall vatten komma ut ur den, så att folket får att dricka." Mose gjorde så inför de äldste i Israel.

⁷ Och han gav platsen namnet Massa och Meriba, eftersom Israels barn hade klagat och satt HERREN på prov och sagt: "Är HERREN ibland oss eller inte?"

⁸ Sedan kom Amalek och stred mot Israel i Refidim.

⁹ Då sade Mose till Josua: "Välj ut manskap åt oss och drag ut i strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden med Guds stav i handen."

¹⁰ Josua gjorde som Mose hade sagt till honom och stred mot Amalek. Men Mose, Aron och Hur steg upp överst på höjden.

¹¹ Och så länge Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät handen sjunka fick Amalek övertaget.

¹² När Moses händer blev tunga tog de därför en sten och lade under honom, och han satte sig på den. Sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på var sida. Så hölls hans händer stadiga till dess solen gick ner.

¹³ Och Josua besegrade Amalek och hans folk med svärd.

¹⁴ HERREN sade till Mose: "Skriv upp detta i boken, så att ni inte glömmer det, och inpränta det hos Josua, ty jag skall utplåna minnet av Amalek så grundligt att det inte finns mer under himlen."

¹⁵ Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner

¹⁶ Han sade: "En hand har lyfts mot HERRENS tron. HERREN skall strida mot Amalek från släkte till släkte."

2 Mosebok 18

¹ Moses svärfar Jetro, prästen i Midjan, fick höra om allt som Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, hur HERREN hade fört dem ut ur Egypten.

² Då tog Jetro, Moses svärfar, med sig Moses hustru Sippora, som Mose tidigare hade sänt hem.

³ Han hade också med sig hennes två söner. En av dem hade fått namnet Gersom, ty Mose sade: "Jag är främling i ett främmande land."

⁴ Den andre fick namnet Elieser, ty Mose sade: "Min faders Gud kom till min hjälp och räddade mig från faraos svärd."

⁵ När Jetro, Moses svärfar, tillsammans med Moses söner och hans hustru kom till Mose i öknen, där han slagit läger vid Guds berg,

⁶ sände han detta bud till Mose: "Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes båda söner."

⁷ Då gick Mose ut och mötte sin svärfar, bugade sig för honom och kysste honom, och när de hälsat varandra gick de in i tältet.

⁸ Och Mose berättade för sin svärfar allt som HERREN gjort med farao och egyptierna för Israels skull, och han berättade om all den möda de hade utstått på vägen och hur HERREN hade räddat dem.

⁹ Jetro gladde sig över allt det goda som HERREN hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem ur egyptiernas hand.

¹⁰ Han sade: "Lovad vare HERREN, som har räddat er ur egyptiernas och faraos hand och som har räddat folket undan egyptiernas hand!

¹¹ Nu vet jag att HERREN är större än alla gudarna. Det visade han när man handlade övermodigt mot detta folk."

¹² Jetro, Moses svärfar, bar fram ett brännoffer och några slaktoffer åt Gud. Och Aron och alla de äldste i Israel kom och höll måltid inför Gud tillsammans med Moses svärfar.

¹³ Följande dag satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen.

¹⁴ När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: "Vad är det för bestyr du har med folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket måste stå omkring dig från morgon till kväll?"

¹⁵ Mose svarade sin svärfar: "Folket kommer till mig för att fråga Gud.

¹⁶ De kommer till mig när de har någon rättssak, och då dömer jag mellan dem. Jag låter dem veta Guds stadgar och bud."

¹⁷ Då sade Moses svärfar till honom: "Ditt sätt att arbeta är inte bra.

¹⁸ Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam.

¹⁹ Lyssna nu på mig! Jag vill råda dig, och Gud skall vara med dig. Du skall föra folkets talan inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom.

²⁰ Du skall upplysa dem om stadgar och bud och låta dem veta vilken väg de skall vandra och vad de skall göra.

²¹ Men välj ut åt dig dugliga män från allt folket, män som fruktar Gud, är pålitliga och hatar orätt vinning, och sätt dem till föreståndare för folket, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio.

²² De skall alltid döma folket, men varje viktigt ärende skall hänskjutas till dig. I alla enklare mål skall de döma själva. Så skall du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig.

²³ Om du gör på detta sätt och om Gud befaller dig det, skall du kunna hålla ut. Och allt folket här kan då också gå hem i frid."

²⁴ Mose lyssnade till sin svärfars ord och gjorde allt som han sagt.

²⁵ Han valde ut dugliga män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio.

²⁶ Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de hänskjuta till Mose, men alla enklare mål skulle de själva avgöra.

²⁷ Sedan lät Mose sin svärfar resa hem, och han återvände till sitt land.

2 Mosebok 19

¹ På den dag då den tredje månaden började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken.

² De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget,

³ och Mose steg upp till Gud. Då ropade HERREN till honom uppifrån berget: "Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn:

⁴ Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig.

⁵ Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min.

⁶ Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."

⁷ När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och delgav dem allt detta som HERREN hade befallt honom.

⁸ Allt folket svarade med en mun: "Allt vad HERREN har talat vill vi göra." Mose gick då tillbaka till HERREN med folkets svar.

⁹ Och HERREN sade till Mose: "Se, jag skall komma till dig i ett tjockt moln för att folket skall höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig." Mose framförde folkets svar till HERREN.

¹⁰ Då sade HERREN till Mose: "Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder.

¹¹ De skall hålla sig beredda till i övermorgon, ty då skall HERREN stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon.

¹² Du skall märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Tag er i akt för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget skall straffas med döden,

¹³ men ingen hand får röra vid honom, utan han skall stenas eller skjutas. Vare sig det är ett djur eller en människa, skall den det gäller inte få leva. När jubelhornet ljuder med utdragen ton får de stiga upp på berget."

¹⁴ Mose steg ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder.

¹⁵ Och han sade till folket: "Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna."

¹⁶ På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade.

¹⁷ Men Mose förde folket ut ur lägret för att möta Gud och de ställde sig nedanför berget.

¹⁸ Hela Sinai berg höljdes i rök därför att HERREN hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn och hela berget skakade våldsamt.

¹⁹ Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

²⁰ Och HERREN steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och HERREN kallade Mose upp till bergets topp. Då steg Mose dit upp.

²¹ Och HERREN sade till Mose: "Gå ner och varna folket, så att de inte tränger sig fram till HERREN för att se, ty då kommer många av dem att falla ner och dö.

²² Även prästerna, som får komma inför HERREN, skall helga sig, för att inte HERRENS vrede skall bryta ut mot dem."

²³ Mose svarade HERREN: "Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, ty du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det."

²⁴ Då sade HERREN till honom: "Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till HERREN, för att inte HERRENS vrede skall bryta ut mot dem."

²⁵ Mose steg då ner till folket och sade detta till dem.

2 Mosebok 20

¹ Och Gud talade alla dessa ord:

² Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

³ Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

⁴ Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.

⁵ Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig,

⁶ men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

⁷ Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

⁸ Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.

⁹ Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor.

¹⁰ Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar.

¹¹ Ty på sex dagar gjorde HERREN himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.

¹² Hedra din far och din mor, så att du får leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig.

¹³ Du skall inte mörda.

¹⁴ Du skall inte begå äktenskapsbrott.

¹⁵ Du skall inte stjäla.

¹⁶ Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

¹⁷ Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

¹⁸ Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg detta bävade de och höll sig på avstånd.

¹⁹ De sade till Mose: "Tala du till oss så skall vi höra, men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö."

²⁰ Men Mose sade till folket: "Var inte rädda, ty Gud har kommit för att sätta er på prov och för att ni skall frukta honom, så att ni inte syndar."

²¹ Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.

²² HERREN sade till Mose: "Så skall du säga till Israels barn: Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen.

²³ Ni skall inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld skall ni inte göra åt er.

²⁴ Ett altare av jord skall du göra åt mig, och på det skall du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer, din småboskap och din nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet, skall jag komma till dig och välsigna dig.

²⁵ Men om du vill göra ett altare av stenar åt mig, skall du inte bygga det av huggen sten. Ty om du rör vid den med din mejsel, vanhelgar du stenen.

²⁶ Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor, så att din nakenhet blottas vid mitt altare.

2 Mosebok 21

¹ Detta är de lagar du skall lägga fram för dem:

² Om du köper en hebreisk slav skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du ge honom fri utan lösen.

³ Om han kom ensam, skall han friges ensam. Om han var gift, skall hans hustru friges tillsammans med honom.

⁴ Om hans herre har givit honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, skall hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen skall ges fri.

⁵ Men om slaven säger: "Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri",

⁶ då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

⁷ Om någon säljer sin dotter till slavinna, skall hon inte ges fri som de andra slavarna.

⁸ Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, skall han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne.

⁹ Men om han utser henne åt sin son, skall han ge henne en dotters rätt.

¹⁰ Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt.

¹¹ Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.

¹² Den som slår någon så att han dör, skall straffas med döden.

¹³ Men om han inte avsåg att döda, utan Gud lät en olycka ske genom honom, skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly.

¹⁴ Och om någon blir så förbittrad på sin nästa att han dödar honom med list, skall du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö.

¹⁵ Den som slår sin far eller sin mor skall straffas med döden.

¹⁶ Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom.

¹⁷ Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.

¹⁸ Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande,

¹⁹ eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då skall den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han legat till sängs och sörja för att han verkligen blir botad.

²⁰ Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, skall han straffas för det.

²¹ Men han skall inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.

²² Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då skall han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning.

²³ Men om det sker en olycka skall liv ges för liv,

²⁴ öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,

²⁵ brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.

²⁶ Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han släppa den skadade fri som ersättning för ögat.

²⁷ Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.

²⁸ Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, skall oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare skall vara fri från straff.

²⁹ Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, skall oxen stenas och även hans ägare dödas.

³⁰ Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, skall han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv.

³¹ Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen.

³² Men om oxen stångar en slav eller slavinna, skall ägaren betala trettio siklar silver till den stångades herre och oxen skall stenas.

³³ Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den,

³⁴ skall brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen skall vara hans.

³⁵ Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, skall de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom skall de dela den döda kroppen.

³⁶ Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, skall han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen skall vara hans.

2 Mosebok 22

¹ Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, skall han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret.

² Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom.

³ Men om solen hade gått upp när det skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall ge full ersättning. Äger han ingenting skall han säljas, till betalning för vad han stulit.

⁴ Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, skall han ge dubbel ersättning.

⁵ Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper sin boskap lös så att den betar på en annans åker, skall han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och med det bästa från sin vingård.

⁶ Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, skall den som vållat branden ge full ersättning.

⁷ Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, skall tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas.

⁸ Skulle tjuven inte bli ertappad, skall husets ägare föras fram inför Gud, för att det skall fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom.

⁹ Om det blir fråga om olagligt tillgrepp - det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat - och någon påstår att det är så, skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig skall ersätta den andre dubbelt.

¹⁰ Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det,

¹¹ då skall de båda ingå en ed inför HERREN, för att det skall komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed skall ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning.

¹² Men om djuret har blivit stulet från honom, skall han ersätta ägaren för det.

¹³ Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning.

¹⁴ Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, skall han ge full ersättning.

¹⁵ Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.

¹⁶ Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, skall han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru.

¹⁷ Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, skall mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

¹⁸ En trollkvinna skall du inte låta leva.

¹⁹ Var och en som har samlag med ett djur skall straffas med döden

²⁰ Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt HERREN, han skall drabbas av förbannelse.

²¹ En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.

²² Änkor och faderlösa skall ni inte behandla illa.

²³ Om ni behandlar dem illa, skall jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig.

²⁴ Min vrede skall upptändas och jag skall döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

²⁵ Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, skall du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom.

²⁶ Om du tar manteln i pant av din nästa, skall du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner.

²⁷ Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han annars ha när han sover? Om han ropar till mig, skall jag höra, ty jag är barmhärtig.

²⁸ Gud skall du inte häda, och en ledare för ditt folk skall du inte förbanna.

²⁹ Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig.

³⁰ På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.

³¹ Ni skall vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken skall ni inte äta utan kasta det åt hundarna.

2 Mosebok 23

¹ Du skall inte sprida ett falskt rykte. Du skall inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne.

² Du skall inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål.

³ Du skall inte vara partisk för den fattige i hans rättssak.

⁴ Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, skall du föra djuret tillbaka till honom.

⁵ Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, skall du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom.

⁶ Du skall inte i någon rättssak förvanska rätten för den fattige som du har hos dig.

⁷ Håll dig långt ifrån orätt sak. Du skall inte döda den som är oskyldig och har rätt, ty jag frikänner inte någon som är skyldig.

⁸ Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de klarsynta och förvränger de rättfärdigas ord.

⁹ En främling skall du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.

¹⁰ sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda.

¹¹ Men det sjunde året skall du låta den vila och ligga orörd, för att de fattiga i ditt folk skall få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt skall du göra med din vingård och din olivplantering.

¹² Under sex dagar skall du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.

¹³ Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn skall ni inte nämna. De får inte höras från din mun.

¹⁴ Tre gånger om året skall du hålla högtid åt mig.

¹⁵ Det osyrade brödets högtid skall du fira. Sju dagar skall du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv, eftersom det var då du drog ut ur Egypten. Men ingen skall träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.

¹⁶ Skördehögtiden skall du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du har sått på marken. Bärgningshögtiden skall du fira vid årets utgång, när du inbärgar frukten av ditt arbete från marken.

¹⁷ Tre gånger om året skall alla av manligt kön träda fram inför din Herre, HERREN.

¹⁸ Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Fettet av mitt högtidsoffer får inte lämnas kvar över natten till morgonen.

¹⁹ Det bästa av din marks förstlingsfrukter skall du föra till HERRENS, din Guds, hus. Koka inte en killing i mjölken från dess mor.

²⁰ Se, jag sänder en ängel framför dig, och han skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett.

²¹ Tag dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, ty mitt namn är i honom.

²² Men om du uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt vad jag säger, skall jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner.

²³ Ty min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag skall utrota dem.

²⁴ Du skall inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du skall slå ner dem grundligt och krossa deras stoder.

²⁵ Ni skall tjäna HERREN, er Gud, och han skall välsigna din mat och din dryck och ta bort sjukdom från dig.

²⁶ I ditt land skall det då inte finnas någon kvinna som får missfall eller är ofruktsam. Dina dagars tal skall jag göra fullt.

²⁷ Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig.

²⁸ Och jag skall sända panik framför dig för att jaga undan hiveerna, kananeerna och hetiterna för dig.

²⁹ Men jag skall inte driva undan dem för dig på ett enda år, för att landet inte skall bli en ödemark där vilddjuren förökar sig och blir dig övermäktiga.

³⁰ Så småningom skall jag driva bort dem för dig, till dess du har förökat dig så att du kan ta landet till din arvedel.

³¹ Jag skall låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filisteernas hav och från öknen till floden, ty jag skall ge landets inbyggare i er hand, och du skall driva bort dem från dig.

³² Du skall inte sluta förbund med dem eller deras gudar.

³³ De skall inte bo kvar i ditt land, för att de inte skall få dig att synda mot mig. Du kunde då tjäna deras gudar och detta skulle bli en snara för dig."

2 Mosebok 24

¹ Till Mose sade han: "Stig upp till HERREN, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel, och fall ner och tillbe på avstånd.

² Endast Mose får träda fram till HERREN. De andra skall inte träda fram, och folket får inte heller gå upp med honom."

³ När Mose kom och förkunnade för folket alla HERRENS ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: "Allt vad HERREN har sagt vill vi göra."

⁴ Och Mose skrev ner alla HERRENS ord. Följande morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar.

⁵ Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt HERREN.

⁶ Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret.

⁷ Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: "Allt vad HERREN har sagt vill vi göra och lyda."

⁸ Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: "Se, detta är blodet i det förbund som HERREN har slutit med er i enlighet med alla dessa ord."

⁹ Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp.

¹⁰ De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safirer, likt själva himlen i klarhet.

¹¹ Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och sedan åt de och drack.

¹² HERREN sade till Mose: "Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem."

¹³ Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg.

¹⁴ Men till de äldste sade han: "Vänta på oss här till dess vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem."

¹⁵ Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn övertäckte berget.

¹⁶ HERRENS härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn övertäckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn.

¹⁷ Och HERRENS härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget.

¹⁸ Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

2 Mosebok 25

¹ HERREN sade till Mose:

² Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den skall samlas in från alla dem som har ett hjärta som är villigt att ge.

³ Detta är den offergåva som ni skall ta av dem: guld, silver och koppar,

⁴ mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår,

⁵ rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ,

⁶ olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen

⁷ samt onyxstenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.

⁸ De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem.

⁹ Tabernaklet med alla dess tillbehör skall ni göra helt enligt de mönsterbilder som jag visar dig. Så skall ni göra.

¹⁰ De skall göra en ark av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög.

¹¹ Du skall överdra den med rent guld på insidan och utsidan och du skall göra en guldkant runt den.

¹² Du skall gjuta fyra ringar av guld till den och sätta dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra.

¹³ Och du skall göra stänger av akacieträ och överdra dem med guld.

¹⁴ Stängerna skall du skjuta in i ringarna på sidorna av arken, så att man kan bära arken med dem,

¹⁵ och de skall sitta kvar i ringarna på arken. De får inte tas bort ur dem.

¹⁶ I arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.

¹⁷ Du skall göra en nådastol av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.

¹⁸ Och du skall göra två keruber av guld. I hamrat arbete skall du göra dem och sätta dem vid de båda ändarna av nådastolen.

¹⁹ Sätt en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen skall ni göra keruberna vid dess båda ändar.

²⁰ Keruberna skall breda ut sina vingar uppåt så att de övertäcker nådastolen med sina vingar. Deras ansikten skall vara vända mot varandra. Mot nådastolen skall kerubernas ansikten vara vända.

²¹ Du skall sätta nådastolen ovanpå arken och i arken skall du lägga vittnesbördet som jag skall ge dig.

²² Där skall jag göra mig känd för dig. Och från nådastolen, från platsen mellan de båda keruberna som står på vittnesbördets ark, skall jag tala med dig om allt som jag genom dig skall befalla Israels barn.

²³ Du skall också göra ett bord av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt.

²⁴ Du skall överdra det med rent guld och du skall göra en guldkant runt omkring det.

²⁵ Runt bordet skall du göra en handsbred list och runt omkring den skall du göra en kant av guld.

²⁶ Till bordet skall du göra fyra ringar av guld och sätta ringarna i de fyra hörnen vid de fyra benen.

²⁷ Ringarna skall sitta vid listen som hållare för stänger så att bordet kan bäras.

²⁸ Du skall göra stängerna av akacieträ och överdra dem med guld, och med dem skall bordet bäras.

²⁹ Till bordet skall du också göra fat och skålar, kannor och bägare, som man skall utgjuta drickoffren med. Av rent guld skall du göra dem.

³⁰ Du skall alltid ha skådebröd på bordet inför mitt ansikte.

³¹ Du skall göra en ljusstake av rent guld. I hamrat arbete skall den göras med sin fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor skall göras i ett stycke med den.

³² Sex armar skall utgå från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan.

³³ På den ena armen skall det vara tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så skall det vara på de sex armar som utgår från ljusstaken.

³⁴ Men på själva ljusstaken skall det finnas fyra skålar formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor.

³⁵ En knopp skall sättas under det första armparet som utgår från ljusstaken i ett stycke med den, en knopp under det andra armparet i ett stycke med den, och en knopp under det tredje armparet i ett stycke med den, alltså under de sex armar som utgår från ljusstaken.

³⁶ Och deras knoppar och armar skall vara i ett stycke med den, allt ett enda hamrat arbete av rent guld.

³⁷ Du skall göra sju lampor till den. Lamporna skall sättas upp så att de kastar sitt sken över platsen framför den.

³⁸ Även lamptänger och brickor till den skall du göra av rent guld.

³⁹ Av en talent rent guld skall man göra ljusstaken med alla dessa tillbehör.

⁴⁰ Se till att du gör detta efter de mönsterbilder som har visats för dig på berget.

2 Mosebok 26

¹ Tabernaklet skall du göra av tio tygvåder, vävda av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn. I konstvävnad med keruber på skall du göra dem.

² Varje våd skall vara tjugoåtta alnar lång och fyra alnar bred, alla våderna med samma mått.

³ Fem av våderna skall fogas samman med varandra och likaså skall de övriga fem våderna fogas samman med varandra.

⁴ Du skall sätta öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden ytterst på det hopfogade stycket, och så skall du också göra i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket.

⁵ Femtio öglor skall du sätta på ena våden och femtio öglor skall du sätta ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarar mot varandra.

⁶ Och du skall göra femtio hakar av guld och foga samman våderna med dem, så att tabernaklet bildar en helhet.

⁷ Du skall göra tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder skall du göra.

⁸ Varje våd skall vara trettio alnar lång och fyra alnar bred, de elva våderna skall ha samma mått.

⁹ Fem av våderna skall du foga samman för sig och de sex övriga våderna för sig. Den sjätte våden skall du lägga dubbel på framsidan av tältet.

¹⁰ Du skall sätta femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket.

¹¹ Du skall också göra femtio hakar av koppar och föra in dem i öglorna och foga samman tältet så att det bildar en helhet.

¹² Beträffande den överskjutande delen av tältets våder skall halva den våd som blir över hänga ner på baksidan av tabernaklet.

¹³ Den aln på vardera sidan som blir över på längden av tältets våder skall hänga ner på båda sidorna av tabernaklet för att täcka över det.

¹⁴ Dessutom skall du göra ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.

¹⁵ Brädorna till tabernaklet skall du göra av akacieträ, och de skall stå upprätt.

¹⁶ Tio alnar lång och en och en halv aln bred skall varje bräda vara.

¹⁷ Varje bräda skall ha två tappar som är hopfogade med varandra. Så skall du göra med alla brädorna till tabernaklet.

¹⁸ Och av tabernaklets brädor skall du sätta tjugo på södra sidan, åt söder,

¹⁹ och göra fyrtio fotstycken av silver och sätta dem under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar.

²⁰ På tabernaklets andra sida, den norra, skall du också sätta tjugo brädor

²¹ med fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda.

²² På tabernaklets baksida, åt väster, skall du sätta sex brädor

²³ och på tabernaklets hörn, på baksidan, två brädor.

²⁴ De skall vara dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så skall det vara med dem båda. De skall sättas i de båda hörnen.

²⁵ Det blir alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sexton fotstycken, två under varje bräda.

²⁶ Och du skall göra tvärstänger av akacieträ: fem till de brädor som är på tabernaklets ena sida,

²⁷ fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets andra sida och fem tvärstänger till de brädor som är på tabernaklets baksida, åt väster.

²⁸ Den mellersta tvärstången, som sitter mitt på brädorna, skall gå tvärs över från den ena änden till den andra.

²⁹ Brädorna skall du överdra med guld och ringarna på dem där tvärstängerna skall skjutas in, skall du göra av guld. Också tvärstängerna skall du överdra med guld.

³⁰ Sätt sedan upp tabernaklet som det skall vara, så som det har visats för dig på berget.

³¹ Du skall göra en förlåt av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn. Den skall göras i konstvävnad med keruber på.

³² Du skall hänga upp den på fyra stolpar av akacieträ. Stolparna skall vara överdragna med guld och ha krokar av guld, och de skall stå på fyra fotstycken av silver.

³³ Du skall hänga upp förlåten i hakarna och föra dit vittnesbördets ark och ställa den innanför förlåten. Förlåten skall för er skilja det heliga från det allra heligaste.

³⁴ Och du skall sätta nådastolen på vittnesbördets ark inne i det allra heligaste.

³⁵ Bordet skall du ställa utanför förlåten på tabernaklets norra sida och ljusstaken mitt emot bordet på tabernaklets södra sida.

³⁶ För ingången till tältet skall du göra ett förhänge i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.

³⁷ Till förhänget skall du göra fem stolpar av akacieträ och överdra dem med guld. Krokarna på dem skall vara av guld, och till stolparna skall du gjuta fem fotstycken av koppar.

2 Mosebok 27

¹ Du skall göra altaret av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett - altaret skall alltså vara liksidigt och fyrkantigt - och tre alnar högt.

² Och du skall göra horn till det och sätta i de fyra hörnen. Hornen skall vara i ett stycke med altaret, och du skall överdra det med koppar.

³ Du skall göra kärl till det att föra bort askan i, liksom skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla dessa tillbehör skall du göra av koppar.

⁴ Du skall göra ett galler till altaret, ett nät av koppar, och på nätet skall du sätta fyra ringar av koppar i de fyra hörnen.

⁵ Du skall sätta det nertill under avsatsen på altaret, så att nätet når upp till mitten av altaret.

⁶ Du skall göra stänger till altaret, stänger av akacieträ, och överdra dem med koppar.

⁷ Stängerna skall skjutas in i ringarna, så att de sitter på båda sidorna av altaret när man bär det.

⁸ Ihåligt och av plankor skall du göra det. Så som det har visats för dig på berget skall det göras.

⁹ Du skall också göra en förgård till tabernaklet. För den södra sidan, åt söder, skall omhängen till förgården göras av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa, detta för den ena sidan.

¹⁰ Stolparna till dem skall vara tjugo med sina tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver.

¹¹ På samma sätt skall omhängen göras för den norra långsidan, hundra alnar långa. Stolparna till dem skall vara tjugo med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band skall vara av silver.

¹² Förgårdens västra kortsida skall ha omhängen som är femtio alnar långa. Stolparna till dem skall vara tio med tio fotstycken.

¹³ Förgårdens bredd på framsidan, åt öster, skall vara femtio alnar.

¹⁴ Omhängena skall vara femton alnar långa på den ena sidan av den med tre stolpar och tre fotstycken.

¹⁵ På den andra sidan skall omhängena också vara femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken.

¹⁶ Till förgårdens port skall göras ett förhänge, tjugo alnar långt, i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, med fyra stolpar och fyra fotstycken.

¹⁷ Alla stolparna runt förgården skall ha band av silver och krokar av silver, men deras fotstycken skall vara av koppar.

¹⁸ Förgården skall vara hundra alnar lång och femtio alnar bred utefter hela längden med fem alnar höga omhängen av tvinnat fint lingarn, och fotstyckena skall vara av koppar.

¹⁹ Alla tillbehör för tjänsten i tabernaklet och alla tältpluggar till tabernaklet och förgården skall vara av koppar.

²⁰ Du skall befalla Israels barn att bära fram till dig ren olja av stötta oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen.

²¹ I uppenbarelsetältet, utanför förlåten som hänger framför vittnesbördet, skall Aron och hans söner sköta den från kväll till morgon inför HERRENS ansikte. Det skall vara en evig stadga från släkte till släkte bland Israels barn.

2 Mosebok 28

¹ Du skall låta din bror Aron och hans söner med honom träda fram till dig ur kretsen av Israels barn för att tjäna som präster åt mig, Aron själv och hans söner Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.

² Och du skall göra heliga kläder åt din bror Aron till ära och prydnad.

³ Säg till alla era konstbegåvade män, som jag har fyllt med vishetens ande, att de skall göra kläder åt Aron för hans vigning till präst åt mig.

⁴ Detta är de kläder de skall göra: bröstsköld, efod, kåpa, livklädnad i mönstervävnad, turban och bälte. De skall göra dessa heliga kläder åt din bror Aron och hans söner för att Aron skall tjäna som präst åt mig.

⁵ Och de skall ta av guldet och det mörkblå, purpurröda och karmosinröda garnet och det fina lingarnet.

⁶ Efoden skall göras i konstvävnad av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.

⁷ Den skall ha två axelstycken som skall fästas ihop med varandra. Vid sina båda ändar skall den fästas ihop.

⁸ Skärpet som skall sitta på efoden skall göras i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.

⁹ Du skall sedan ta två onyxstenar och på dem gravera in namnen på Israels söner,

¹⁰ sex av namnen på den ena stenen och de sex övrigas namn på den andra, i födelseordning.

¹¹ Som när en juvelerare graverar sigill skall du rista in namnen på Israels söner på de båda stenarna och infatta dem i ett flätverk av guld.

¹² Du skall sätta de båda stenarna på efodens axelstycken, stenar till påminnelse för Israels barn. Aron skall bära deras namn på sina axlar inför HERRENS ansikte till en påminnelse.

¹³ Och du skall göra flätverk av guld

¹⁴ och två kedjor av rent guld. Du skall tvinna dem som snoddar, och fästa de snodda kedjorna vid flätverken.

¹⁵ Du skall göra en bröstsköld för domsutslag i konstvävnad på samma sätt som efoden. Av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn skall du göra den.

¹⁶ Den skall vara fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred.

¹⁷ Du skall förse den med infattade stenar, ordnade i fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd,

¹⁸ i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon,

¹⁹ i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist

²⁰ och i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. De skall vara infattade i flätverk av guld.

²¹ Stenarna skall vara tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat som på ett sigill.

²² Till bröstskölden skall du göra flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld.

²³ Du skall göra två ringar av guld till bröstskölden och sätta dem i två av bröstsköldens hörn.

²⁴ Du skall fästa de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn.

²⁵ De båda snoddarnas andra ändar skall du fästa vid de två flätverken och sedan fästa dem på framkanten av efodens axelstycken.

²⁶ Du skall göra två ringar av guld och sätta dem i de båda andra hörnen på bröstskölden, vid den kant som är vänd in mot efoden.

²⁷ Och du skall göra två ringar av guld och fästa dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet.

²⁸ Bröstskölden skall knytas fast med en mörkblå snodd, som går från dess ringar in i efodens ringar så att den sitter ovanför efodens skärp för att inte lossna från efoden.

²⁹ Aron skall bära namnen på Israels söner i domsskölden på sitt hjärta när han går in i helgedomen, till en ständig påminnelse inför HERRENS ansikte.

³⁰ I domsskölden skall du lägga urim och tummim, så att de ligger på Arons hjärta när han går inför HERREN. Aron skall på detta sätt alltid bära Israels barns dom på sitt hjärta inför HERRENS ansikte.

³¹ Efodkåpan skall du göra helt och hållet i mörkblått.

³² Mitt på den skall vara en öppning för huvudet, och öppningen skall omges med en vävd kant som på en pansarskjorta för att kåpan inte skall slitas sönder.

³³ Runt kåpans nedre fåll skall du sätta granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, och bjällror av guld mellan dem runt om,

³⁴ en bjällra av guld och ett granatäpple och åter en bjällra av guld och ett granatäpple runt hela fållen av kåpan.

³⁵ Aron skall bära denna kåpa när han gör tjänst, så att det hörs när han går in i helgedomen inför HERRENS ansikte och när han går ut, detta för att han inte skall dö.

³⁶ Du skall också göra en skinande platta av rent guld, och på den skall du ingravera som på ett sigill: Helgad åt HERREN.

³⁷ Du skall fästa den med ett mörkblått snöre och den skall sitta på turbanen, på framsidan av turbanen.

³⁸ Den skall sitta på Arons panna och Aron skall bära den skuld som häftar vid de heliga offer som Israels barn bär fram, alla deras heliga gåvor. Den skall ständigt sitta på hans panna så att HERREN kan ta emot dem med glädje.

³⁹ Du skall också väva livklädnaden i rutmönster av fint lingarn, och du skall göra en turban av fint lingarn och ett bälte i brokig väv.

⁴⁰ Också åt Arons söner skall du göra livklädnader. Och du skall göra bälten åt dem och huvor till ära och prydnad. Detta skall du klä på din bror Aron och hans söner,

⁴¹ och du skall smörja dem och viga dem till präster och helga dem, så att de kan tjäna som präster åt mig.

⁴² Du skall göra benkläder av linne åt dem för att skyla deras kön. De skall räcka från höfterna ner på låren.

⁴³ Aron och hans söner skall ha dem på sig när de går in i uppenbarelsetältet eller träder fram till altaret för att göra tjänst i helgedomen, så att de inte ådrager sig skuld och drabbas av döden. Detta skall vara en evig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom.

2 Mosebok 29

¹ Detta är vad du skall göra med dem för att helga dem till att bli mina präster: Tag en ungtjur och två baggar, felfria djur,

² osyrat bröd och osyrade kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja. Av fint vetemjöl skall du baka dem.

³ Du skall lägga dem i samma korg och bära fram dem i korgen som en offergåva när du för fram tjuren och de båda baggarna.

⁴ Sedan skall du föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten.

⁵ Du skall ta kläderna och sätta på Aron livklädnaden, efodkåpan, själva efoden och bröstskölden och fästa ihop efoden på honom med efodens skärp.

⁶ Du skall sätta turbanen på hans huvud och fästa det heliga diademet på turbanen.

⁷ Och du skall ta smörjelseoljan och hälla på hans huvud och smörja honom.

⁸ Hans söner skall du föra fram och sätta på dem livklädnader.

⁹ Du skall spänna fast bälten på Aron och hans söner och sätta på dem huvor. Och de skall ha rätten till prästämbetet för evigt. På detta sätt skall du viga Aron och hans söner till präster.

¹⁰ Du skall föra fram tjuren till uppenbarelsetältet, och Aron och hans söner skall lägga händerna på tjurens huvud.

¹¹ Sedan skall du slakta tjuren inför HERRENS ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet.

¹² Du skall ta av tjurens blod och stryka det med fingret på altarets horn. Men allt det övriga blodet skall du hälla ut vid altarets fot.

¹³ Du skall ta allt det fett som omsluter inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med det fett som är på dem, och bränna det på altaret.

¹⁴ Men tjurens kött och hud och hans tarminnehåll skall du bränna upp i eld utanför lägret. Det är ett syndoffer.

¹⁵ Du skall ta den ena baggen, och Aron och hans söner skall lägga händerna på baggens huvud.

¹⁶ Sedan skall du slakta den och ta av dess blod och stänka det runt omkring på altaret.

¹⁷ Men själva baggen skall du stycka och tvätta inälvorna och fötterna och lägga dem på styckena och huvudet.

¹⁸ Och du skall bränna hela baggen på altaret. Det är ett brännoffer åt HERREN, en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt HERREN.

¹⁹ Därefter skall du ta den andra baggen, och Aron och hans söner skall lägga händerna på hans huvud.

²⁰ Och du skall slakta baggen och ta litet av blodet och stryka på Arons högra örsnibb, på hans söners högra örsnibb, på tummen på deras högra hand och på stortån på deras högra fot. Men det övriga blodet skall du stänka runt omkring på altaret.

²¹ Och du skall ta något av blodet på altaret och av smörjelseoljan och stänka på Aron och hans kläder och på hans söner och deras kläder. Då blir Aron själv och hans kläder heliga, och även hans söner och deras kläder blir heliga.

²² Och du skall ta fettet på baggen, svansfettet och det fett som omsluter inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med det fett som finns på dem och dessutom det högra lårstycket, ty detta är prästvigningsbaggen.

²³ Du skall ta en rund brödkaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka ur korgen med de osyrade bröden som står inför HERRENS ansikte.

²⁴ Och du skall lägga allt detta i händerna på Aron och hans söner och vifta det som ett viftoffer inför HERREN.

²⁵ Sedan skall du ta det ur deras händer och bränna det på altaret, ovanpå brännoffret, till en ljuvlig doft inför HERRENS ansikte. Det är ett eldsoffer åt HERREN.

²⁶ Du skall ta bringan av Arons prästvigningsbagge och vifta den som ett viftoffer inför HERRENS ansikte, och detta skall vara din del.

²⁷ Du skall helga viftoffersbringan och offergärdslåret, det som har viftats och det som har offrats som offergåva, de delar av prästvigningsbaggen som skall tillhöra Aron och hans söner.

²⁸ Aron och hans söner skall få detta av Israels barn som en rättighet för all framtid, ty det är en offergåva. Det skall vara en gåva från Israels barn av deras gemenskapsoffer, deras gåva till HERREN.

²⁹ Arons heliga kläder skall hans söner ha efter honom. Klädda i dem skall de bli smorda och vigda till sin tjänst.

³⁰ I sju dagar skall den av Arons söner som blir präst i hans ställe sätta på sig dessa kläder, när han går in i uppenbarelsetältet för att göra tjänst i helgedomen.

³¹ Du skall ta prästvigningsbaggen och koka köttet på en helig plats.

³² Baggens kött och brödet som är i korgen skall Aron och hans söner äta vid ingången till uppenbarelsetältet.

³³ De skall äta det som användes till att bringa försoning när de vigdes till präster och helgades, men ingen främmande får äta av det eftersom det är heligt.

³⁴ Om något av prästvigningsköttet eller brödet blir över till följande morgon skall du bränna upp det i eld. Det får inte ätas, ty det är heligt.

³⁵ I allt skall du göra med Aron och hans söner så som jag har befallt dig. I sju dagar skall deras prästvigning vara.

³⁶ Varje dag skall du offra en tjur som syndoffer till försoning och rena altaret genom att du bringar försoning för det. Och du skall smörja det för att helga det.

³⁷ I sju dagar skall du bringa försoning för altaret och helga det. Altaret blir då högheligt, och var och en som rör vid det blir helig.

³⁸ Detta är vad du skall offra på altaret varje dag för all framtid: två årsgamla lamm.

³⁹ Det ena lammet skall du offra på morgonen och det andra i skymningen.

⁴⁰ Till det första lammet skall du offra en tiondels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja av stötta oliver och som drickoffer en fjärdedels hin vin.

⁴¹ Det andra lammet skall du offra i skymningen. Med likadant matoffer och drickoffer som på morgonen skall du offra det till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt HERREN.

⁴² Från släkte till släkte skall detta vara ert dagliga brännoffer inför HERRENS ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Där skall jag uppenbara mig för er och tala med dig.

⁴³ Där skall jag uppenbara mig för Israels barn och den platsen skall bli helgad genom min härlighet.

⁴⁴ Jag skall helga uppenbarelsetältet och altaret, och Aron och hans söner skall jag helga till präster åt mig.

⁴⁵ Jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud.

⁴⁶ Och de skall inse att jag är HERREN, deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land för att bo mitt ibland dem. Jag är HERREN, deras Gud.

2 Mosebok 30

¹ Du skall göra ett altare att tända rökelse på. Av akacieträ skall du göra det.

² Det skall vara fyrkantigt, en aln långt och en aln brett, och två alnar högt. Hornen skall göras i ett stycke med altaret.

³ Du skall överdra det med rent guld, både ovansidan och väggarna runt omkring, likaså hornen. Du skall också göra en kant av guld runt altaret.

⁴ Två ringar av guld skall du göra till det och sätta dem under kanten på två sidor. På två motsatta sidostycken skall du sätta dem som hållare för stänger, så att man kan bära altaret med dem.

⁵ Stängerna skall du göra av akacieträ och överdra dem med guld.

⁶ Du skall ställa altaret framför förlåten som hänger framför vittnesbördets ark. Det skall stå framför nådastolen som är ovanpå vittnesbördet, där jag skall uppenbara mig för dig.

⁷ Aron skall tända väldoftande rökelse på altaret. Varje morgon när han gör i ordning lamporna skall han tända rökelse.

⁸ Aron skall också tända rökelse när han sätter upp lamporna i skymningen. Detta skall vara det dagliga rökelseoffret inför HERRENS ansikte från släkte till släkte.

⁹ Ni skall inte låta någon främmande rökelse komma på det och inte heller brännoffer eller matoffer och ni skall inte utgjuta något drickoffer på det.

¹⁰ En gång om året skall Aron bringa försoning för altarets horn. Med blod från försoningssyndoffret skall han en gång om året bringa försoning för det, släkte efter släkte. Det är högheligt för HERREN.

¹¹ HERREN sade till Mose:

¹² När du räknar antalet av Israels barn som skall mönstras, skall var och en vid mönstringen ge åt HERREN en lösepenning för sitt liv, för att ingen straffdom skall drabba dem vid mönstringen.

¹³ Var och en som tas upp bland de mönstrade skall ge en halv sikel efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera, en halv sikel som offergåva åt HERREN.

¹⁴ Var och en som tas upp bland de mönstrade, den som är tjugo år gammal eller mer, skall ge detta som en offergåva åt HERREN.

¹⁵ Den rike skall inte ge mer och den fattige inte mindre än en halv sikel, när ni ger offergåvan åt HERREN som lösen för ert liv.

¹⁶ Du skall ta emot lösensumman från Israels barn och ge den till arbetet vid uppenbarelsetältet. Detta skall vara för Israels barn som en påminnelse inför HERRENS ansikte för att lösen skall betalas för er.

¹⁷ HERREN sade till Mose:

¹⁸ Du skall göra ett kar av koppar med en fotställning av koppar att användas till tvättning och du skall ställa det mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det.

¹⁹ Aron och hans söner skall tvätta sina händer och fötter med vatten från det.

²⁰ När de går in i uppenbarelsetältet skall de tvätta sig med vatten för att de inte skall dö, så även när de träder fram till altaret för att göra tjänst genom att tända eldsoffer åt HERREN.

²¹ De skall tvätta sina händer och fötter för att inte dö. Detta skall vara en evig stadga för dem, för Aron själv och hans efterkommande från släkte till släkte.

²² HERREN sade vidare till Mose:

²³ Tag kryddor av bästa slag: femhundra siklar flytande myrra, hälften så mycket doftande kanel, alltså tvåhundrafemtio siklar, tvåhundrafemtio siklar doftande kalmus,

²⁴ femhundra siklar kassia efter helgedomssikelns vikt och en hin olivolja.

²⁵ Av detta skall du göra en helig smörjelseolja, en doftande blandning, en konstmässigt beredd salva. Det skall vara en helig smörjelseolja.

²⁶ Med denna olja skall du smörja uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark,

²⁷ bordet med alla dess tillbehör, ljusstaken med dess tillbehör, rökelsealtaret,

²⁸ brännoffersaltaret med alla dess tillbehör och slutligen karet med dess fotställning.

²⁹ Du skall helga dessa föremål så att de blir högheliga. Och var och en som rör vid dem blir helig.

³⁰ Aron och hans söner skall du smörja och helga till präster åt mig.

³¹ Du skall säga till Israels barn: Detta skall vara min heliga smörjelseolja från släkte till släkte.

³² Smörj inte någon annan människas kropp med den och gör inte heller någon annan smörjelseolja med denna sammansättning. Helig är den, och helig skall den vara för er.

³³ Den som gör en sådan blandning och använder något av den på en obehörig skall utrotas ur sitt folk.

³⁴ HERREN sade till Mose: Tag väldoftande kryddor, stakte, sjönagel och galban, och dessutom rent rökelseharts, lika mycket av varje slag,

³⁵ och gör rökelse av dem, en konstmässigt beredd blandning, saltad, ren och helig.

³⁶ En del av den skall du stöta till pulver och lägga framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, där jag skall uppenbara mig för dig. Höghelig skall den vara för er.

³⁷ Den rökelse ni gör med denna sammansättning får ni inte göra åt er själva. Den skall vara helig för dig inför HERREN.

³⁸ Den som gör en sådan för att njuta av doften skall utrotas ur sitt folk.

2 Mosebok 31

¹ HERREN sade till Mose:

² Se, jag har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam.

³ Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd, med kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk,

⁴ så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar,

⁵ slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags arbeten.

⁶ Och se, jag har gett honom Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, till medhjälpare. Åt alla era konstnärligt begåvade män har jag givit vishet i hjärtat att utföra allt som jag har givit dig befallning om:

⁷ uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark, nådastolen på den, alla tillbehör för uppenbarelsetältet,

⁸ bordet med dess tillbehör, ljusstaken av rent guld med alla dess tillbehör, rökelsealtaret,

⁹ brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, karet med dess fotställning,

¹⁰ de vävda kläderna och prästen Arons heliga kläder, hans söners prästkläder,

¹¹ smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen till helgedomen. I allt skall de utföra sitt arbete så som jag har befallt dig.

¹² HERREN sade till Mose:

¹³ Säg till Israels barn: Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HERREN som helgar er.

¹⁴ Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk.

¹⁵ Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt HERREN. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden.

¹⁶ Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund.

¹⁷ Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade.

¹⁸ När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.

2 Mosebok 32

¹ När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som skall gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose, som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte."

² Då sade Aron till dem: "Tag guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem åt mig."

³ Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron.

⁴ Han tog emot guldet och gjorde av det en gjuten kalv, som han formade med en mejsel. Och de sade: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land."

⁵ När Aron såg detta byggde han ett altare framför den och utropade: "I morgon är det en HERRENS högtid."

⁶ Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket slog sig ner för äta och dricka, och sedan steg de upp för att förlusta sig.

⁷ Då sade HERREN till Mose: "Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig.

⁸ De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land."

⁹ HERREN sade ytterligare till Mose: "Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk.

¹⁰ Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig skall jag göra till ett stort folk."

¹¹ Men Mose bönföll inför HERREN, sin Gud, och sade: "HERRE, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand?

¹² Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk.

¹³ Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag skall göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt era efterkommande. De skall få det till arvedel för evigt."

¹⁴ Då ångrade HERREN det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

¹⁵ Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan.

¹⁶ Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

¹⁷ Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: "Det hörs krigsrop i lägret."

¹⁸ Men han svarade: "Det är inte ljudet av segerrop, ej heller ljudet av klagan efter nederlag. Ljudet av sång är vad jag hör."

¹⁹ När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget.

²⁰ Och han tog kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och lät Israels barn dricka det.

²¹ Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?"

²² Aron svarade: "Var inte vred, herre! Du vet själv att detta folk är ont.

²³ De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som har hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land.

²⁴ Då sade jag till dem: Den som har guld skall ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv."

²⁵ Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender.

²⁶ Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: "Var och en som tillhör HERREN skall komma hit till mig." Då samlades alla leviterna kring honom,

²⁷ och han sade till dem: "Så säger HERREN, Israels Gud: Var och en skall spänna på sig svärdet, gå igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting."

²⁸ Leviterna gjorde som Mose hade sagt och på den dagen föll omkring tretusen män av folket.

²⁹ Och Mose sade: "Eftersom ni nu har stått emot era egna söner och bröder, må ni i dag inviga er till HERRENS tjänst. Så skall han i dag ge er sin välsignelse."

³⁰ Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till HERREN. Kanske jag kan bringa försoning för er synd."

³¹ Mose gick tillbaka till HERREN och sade: "O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld.

³² Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i."

³³ Men HERREN svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok.

³⁴ Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel skall gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer skall jag straffa dem för deras synd."

³⁵ Så straffade HERREN folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

2 Mosebok 33

¹ HERREN sade till Mose: "Bryt upp och drag härifrån, du själv och folket som du har fört upp ur Egypten, till det land som jag med ed lovade åt Abraham, Isak och Jakob, då jag sade: Åt din avkomma skall jag ge det.

² Jag skall sända en ängel framför dig och driva bort kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna

³ och föra dig till ett land som flödar av mjölk och honung. Jag skall inte själv gå upp med dig. Eftersom du är ett hårdnackat folk kunde jag då förgöra dig under vägen."

⁴ När folket hörde detta stränga tal blev de sorgsna och ingen tog på sig sina smycken.

⁵ Och HERREN sade till Mose: "Säg till Israels folk: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag bara för ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken så skall jag besluta vad jag skall göra med dig."

⁶ Folket tog då av sig smyckena och var utan dem alltifrån vistelsen vid berget Horeb.

⁷ Mose tog tältet och slog upp det utanför lägret, långt ifrån lägret. Han kallade det uppenbarelsetältet. Var och en som ville rådfråga HERREN måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.

⁸ Så ofta Mose gick ut till tältet stod allt folket upp. Var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och såg efter Mose till dess han hade kommit in i tältet.

⁹ Varje gång Mose kom in i tältet sänkte molnstoden sig och blev stående vid ingången till tältet, och HERREN talade med Mose.

¹⁰ När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet reste sig alla och bugade sig till marken, var och en vid ingången till sitt tält.

¹¹ Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan. Sedan vände Mose tillbaka till lägret. Men hans tjänare Josua, Nuns son, som var en ung man, lämnade inte tältet.

¹² Mose sade till HERREN: "Se, du säger till mig: För detta folk dit upp! Men du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig fastän du har sagt: Jag känner dig vid namn och du har också funnit nåd för mina ögon.

¹³ Om jag alltså nu har funnit nåd för dina ögon, så låt mig få veta dina vägar och lära känna dig, så att jag må finna nåd för dina ögon. Och tänk på att detta folk är ditt folk."

¹⁴ HERREN sade: "Jag skall själv gå med dig och låta dig få ro."

¹⁵ Han svarade: "Om du inte själv vill gå med, skall du inte alls låta oss dra upp härifrån.

¹⁶ Ty hur skulle man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärks framför alla andra folk på jorden?"

¹⁷ HERREN svarade Mose: "Det du har begärt skall jag också göra, ty du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn."

¹⁸ Mose sade: "Låt mig få se din härlighet."

¹⁹ Han svarade: "Jag skall låta all min godhet gå förbi framför dig och jag skall ropa ut namnet `HERREN` inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.

²⁰ Men mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva."

²¹ Därefter sade HERREN: "Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan.

²² När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i klippan och jag skall låta min hand vara över dig till dess jag har gått förbi.

²³ Sedan skall jag ta bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se."

2 Mosebok 34

¹ HERREN sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem skall jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder.

² Var redo tidigt i morgon. Du skall då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på bergets topp för att möta mig där.

³ Ingen får stiga upp tillsammans med dig, och på hela berget får inte heller någon annan visa sig. Får och nötboskap får inte heller gå i bet framför detta berg."

⁴ Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt följande morgon gick han upp på Sinai berg, så som HERREN hade befallt honom, och han tog med sig de båda stentavlorna.

⁵ Då steg HERREN ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut HERRENS namn.

⁶ Och HERREN gick förbi honom där han stod och ropade: "HERREN! HERREN! - en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning,

⁷ som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet."

⁸ Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad.

⁹ Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."

¹⁰ HERREN svarade: "Se, jag sluter ett förbund: Inför hela ditt folk skall jag göra sådana under som inte har gjorts på hela jorden eller hos något folk. Och hela det folk som du är mitt ibland skall se HERRENS gärning, ty det som jag gör med dig är förunderligt stort.

¹¹ Rätta dig efter det jag i dag befaller dig. Se, jag skall driva bort amoreerna, kananeerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna för dig.

¹² Tag dig till vara för att sluta förbund med invånarna i det land dit du kommer, så att de inte blir till en snara för dig.

¹³ I stället skall ni bryta ner deras altaren, krossa deras stoder och hugga ner deras aseror.

¹⁴ Du skall inte tillbe någon annan gud, ty HERREN heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han.

¹⁵ Du skall inte sluta något förbund med invånarna i landet, eftersom de trolöst håller sig till sina gudar och offrar åt dem. När de då inbjuder dig kommer du att äta av deras offer.

¹⁶ Du kommer också att ta deras döttrar till hustrur åt dina söner, och när då deras döttrar trolöst håller sig till sina gudar kommer de också att förleda dina söner att trolöst hålla sig till dem.

¹⁷ Du skall inte göra några gjutna gudar åt dig.

¹⁸ Du skall fira det osyrade brödets högtid. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv. Ty det var i månaden Aviv som du drog ut ur Egypten.

¹⁹ Allt som först kommer ut ur moderlivet är mitt, liksom allt förstfött av hankön bland din boskap, det må vara oxe eller får.

²⁰ Men ett förstfött åsneföl skall du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd bland dina söner skall du lösa ut. Ingen skall träda fram inför mitt ansikte med tomma händer.

²¹ Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden skall du ha vilodag.

²² Du skall fira veckohögtiden när du skördar det första vetet och bärgningshögtiden vid årets slut.

²³ Tre gånger om året skall alla dina män träda fram inför din Herre, HERREN, Israels Gud.

²⁴ Ty jag skall driva undan folk för dig och utvidga ditt område. Ingen skall stå efter ditt land, när du tre gånger om året drar upp för att träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte.

²⁵ Du skall inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Påskhögtidens slaktoffer skall inte lämnas kvar över natten till morgonen.

²⁶ Det bästa av din marks förstlingsfrukter skall du föra till HERRENS, din Guds, hus. Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor."

²⁷ HERREN sade till Mose: "Skriv upp åt dig dessa ord, ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med Israel."

²⁸ Och han blev kvar där hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.

²⁹ När Mose sedan steg ner från Sinai berg och på vägen ner hade med sig vittnesbördets båda tavlor, visste han inte att hans ansiktes hy strålade, därför att han hade talat med HERREN.

³⁰ Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de fruktade för att komma nära honom.

³¹ Men Mose ropade till dem. Då vände Aron och menighetens alla hövdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem.

³² Därefter kom alla Israels barn fram till honom, och han framhöll för dem allt som HERREN hade sagt honom på Sinai berg.

³³ När Mose hade talat färdigt till dem hängde han en slöja för ansiktet.

³⁴ Varje gång som Mose trädde fram inför HERRENS ansikte för att tala med honom, tog han av sig slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut, talade han till Israels barn det som han fått befallning om.

³⁵ Och Israels barn såg att Moses ansikte strålade, och Mose hängde slöjan över ansiktet igen till dess han gick in för att tala med HERREN.

2 Mosebok 35

¹ Mose samlade hela Israels menighet och sade till dem: "Detta är vad HERREN har befallt er att göra.

² Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en HERRENS sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas.

³ Ni skall inte göra upp eld på sabbaten, var ni än bor."

⁴ Mose sade till hela Israels menighet: "Detta är vad HERREN har befallt:

⁵ Tag upp bland er en offergåva åt HERREN. Var och en som har ett hjärta som är villigt till det skall bära fram denna offergåva åt HERREN: guld, silver och koppar,

⁶ mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår,

⁷ rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ,

⁸ olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen

⁹ samt onyxstenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.

¹⁰ Alla konstnärligt begåvade män bland er skall komma och tillverka allt det som HERREN har befallt:

¹¹ tabernaklet, dess tält och överdraget till det, dess hakar, brädor, tvärstänger, stolpar och fotstycken,

¹² arken med dess stänger, nådastolen och förlåten som skall hänga framför den,

¹³ bordet med dess stänger och alla tillbehör och skådebröden,

¹⁴ ljusstaken med dess tillbehör och lampor, oljan till ljusstaken,

¹⁵ rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen, förhänget för ingången till tabernaklet,

¹⁶ brännoffersaltaret med det koppargaller som hör till det, stängerna och alla dess tillbehör, karet med dess fotställning,

¹⁷ omhängena till förgården, dess stolpar och fotstycken, förhänget för porten till förgården,

¹⁸ tabernaklets och förgårdens tältpluggar med deras tältlinor

¹⁹ samt kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder."

²⁰ Israels hela menighet gick då bort ifrån Mose.

²¹ Sedan kom de tillbaka, var och en som manades till det i sitt hjärta, och var och en som hade en villig ande till detta bar fram en gåva åt HERREN till arbetet på uppenbarelsetältet, till tjänsten där och till de heliga kläderna.

²² De kom, både män och kvinnor, och var och en bar med villigt hjärta fram spännen, örhängen, fingerringar och halssmycken, alla slags värdesaker av guld, var och en som kunde offra en gåva av guld åt HERREN.

²³ Var och en som ägde mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, rödfärgade fårskinn och tahasskinn bar fram det.

²⁴ Alla som kunde ge en gåva av silver eller koppar bar fram sin gåva åt HERREN, och var och en som ägde akacieträ för arbetets utförande bar fram det.

²⁵ Alla konstnärligt begåvade kvinnor spann med sina händer mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och bar fram vad de spunnit,

²⁶ och alla kvinnor, som manades till det i sitt hjärta och kunde konsten, spann gethår.

²⁷ Hövdingarna bar fram onyxstenar och infattningsstenar för efoden och bröstskölden,

²⁸ kryddor och olja till ljusstaken, till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen.

²⁹ Och varje man och kvinna av Israels barn som hade ett villigt hjärta att bära fram något till allt det arbete som HERREN hade befallt genom Mose att man skulle göra, bar fram sin frivilliga gåva åt HERREN.

³⁰ Mose sade till Israels barn: "Se, HERREN har kallat Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam,

³¹ och han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, förstånd och kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk,

³² så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar,

³³ slipa stenar för infattning och snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten.

³⁴ Åt honom och åt Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, har han också givit förmågan att undervisa andra.

³⁵ Han har fyllt deras hjärtan med vishet att utföra alla slags snideriarbeten och konstvävnader och brokiga vävnader av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och andra vävnader, ja, att utföra alla slags arbeten och tänka ut konstfulla verk.

2 Mosebok 36

¹ Besalel och Oholiab och alla andra konstnärligt begåvade män har HERREN utrustat med vishet och förstånd till att veta hur de skall utföra allt arbetet med att uppföra och färdigställa helgedomen. De skall i allt göra det så som HERREN har befallt."

² Sedan kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstnärligt begåvade män som HERREN hade utrustat med vishet i hjärtat, alla som manades i sitt hjärta att träda fram för att utföra arbetet.

³ Och de tog emot av Mose alla de gåvor som Israels barn hade burit fram till arbetet med att bygga helgedomen. Folket fortsatte att bära fram frivilliga gåvor till honom morgon efter morgon.

⁴ Då kom alla de konstnärligt begåvade män som utförde allt arbete vid helgedomen, var och en från det arbete de höll på med,

⁵ och sade till Mose: "Folket bär fram mer än vad som behövs för att göra det arbete som HERREN har befallt oss att utföra."

⁶ Då befallde Mose att man skulle kungöra i lägret: "Ingen, vare sig man eller kvinna, skall göra något mer för att ge till helgedomen." Så hindrades folket från att bära fram fler gåvor.

⁷ Det man hade samlat var tillräckligt för allt det arbete som skulle utföras, ja, mer än nog.

⁸ Alla de konstnärligt begåvade hantverkarna gjorde nu tabernaklet av tio tygvåder. Av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn gjorde de dem i konstvävnad med keruber på.

⁹ Varje våd gjordes tjugoåtta alnar lång och fyra alnar bred, alla våderna med samma mått.

¹⁰ Man fogade samman fem av våderna med varandra, och likaså fogade man samman de övriga fem våderna med varandra.

¹¹ I kanten på ena våden, ytterst på det hopfogade stycket, satte man öglor av mörkblått garn. Så gjorde man också i kanten på den våd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.

¹² Femtio öglor satte man på den ena våden och femtio öglor satte man ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarade mot varandra.

¹³ Och man gjorde femtio hakar av guld och fogade samman våderna med varandra med hjälp av hakarna, så att tabernaklet bildade en helhet.

¹⁴ Man gjorde också tygvåder av gethår till ett tält över tabernaklet. Elva sådana våder gjordes.

¹⁵ Varje våd gjordes trettio alnar lång och fyra alnar bred, de elva våderna hade samma mått.

¹⁶ Fem av våderna fogades samman för sig och de övriga sex våderna för sig.

¹⁷ Man satte femtio öglor i kanten på den våd som satt ytterst i det ena hopfogade stycket och femtio öglor i kanten på den våd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.

¹⁸ Man gjorde också femtio hakar av koppar för att foga samman tältet till en helhet.

¹⁹ Dessutom gjordes ett överdrag av rödfärgade fårskinn till tältet och ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå.

²⁰ Brädorna till tabernaklet gjorde man av akacieträ och ställde dem upprätt.

²¹ Varje bräda gjordes tio alnar lång och en och en halv aln bred.

²² På varje bräda sattes två tappar hopfogade med varandra. Så gjorde man på alla brädorna till tabernaklet.

²³ Och av tabernaklets brädor satte man tjugo på södra sidan, åt söder,

²⁴ och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att sätta under de tjugo brädorna, två fotstycken under varje bräda för dess två tappar.

²⁵ På samma sätt satte man på tabernaklets andra sida, den norra, tjugo brädor

²⁶ med deras fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under varje bräda.

²⁷ På tabernaklets baksida, åt väster, satte man sex brädor

²⁸ och på tabernaklets hörn på baksidan två brädor.

²⁹ De var dubbla nertill och även dubbla upptill, till den första ringen. Så gjorde man med dem båda, i de två hörnen.

³⁰ Det blev alltså åtta brädor med sina fotstycken av silver, sammanlagt sexton fotstycken, två under varje bräda.

³¹ Man gjorde tvärstänger av akacieträ, fem till de brädor som var på tabernaklets ena sida,

³² fem till de brädor som var på tabernaklets andra sida och fem till de brädor som var på tabernaklets baksida, åt väster.

³³ Man satte den mellersta tvärstången så att den gick tvärs över, mitt på brädorna, från den ena änden till den andra.

³⁴ Brädorna överdrog man med guld, och ringarna på dem där tvärstängerna skulle skjutas in, gjordes av guld. Och tvärstängerna överdrogs med guld.

³⁵ Man gjorde förlåten av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt tvinnat fint lingarn. Den gjordes i konstvävnad med keruber på.

³⁶ Och till den gjorde man fyra stolpar av akacieträ och överdrog dem med guld, krokarna till dem gjordes av guld och man göt fyra fotstycken till dem av silver.

³⁷ För ingången till tältet gjorde man ett förhänge i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt tvinnat fint lingarn

³⁸ och till detta fem stolpar med deras krokar. Deras knoppar och band överdrogs med guld och deras fem fotstycken gjordes av koppar.

2 Mosebok 37

¹ Besalel gjorde arken av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög.

² Han överdrog den med rent guld på insidan och utsidan och gjorde en guldkant runt den.

³ Han göt fyra ringar av guld till den och satte dem över de fyra fötterna på arken, två ringar på ena sidan och två ringar på den andra.

⁴ Och han gjorde stänger av akacieträ och överdrog dem med guld.

⁵ Stängerna sköt han in i ringarna på sidorna av arken, så att man kunde bära den.

⁶ Och han gjorde en nådastol av rent guld, två och en halv aln lång och en och en halv aln bred.

⁷ Han gjorde två keruber av guld. I hamrat arbete gjorde han dem och satte dem vid de båda ändarna av nådastolen,

⁸ en kerub vid ena änden och en vid den andra. I ett stycke med nådastolen gjorde han keruberna vid dess båda ändar.

⁹ Keruberna bredde ut sina vingar uppåt, så att de övertäckte nådastolen med sina vingar. Deras ansikten var vända mot varandra. Mot nådastolen var kerubernas ansikten vända.

¹⁰ Han gjorde bordet av akacieträ, två alnar långt, en aln brett och en och en halv aln högt.

¹¹ Han överdrog det med rent guld och gjorde en guldkant runt omkring det.

¹² Runt bordet gjorde han en handsbred list, och runt omkring den gjorde han en kant av guld.

¹³ Till bordet göt han fyra ringar av guld och satte ringarna i de fyra hörnen vid de fyra benen.

¹⁴ Ringarna sattes vid listen som hållare för stängerna, så att man kunde bära bordet.

¹⁵ Han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med guld. Så kunde bordet bäras.

¹⁶ Och han gjorde kärlen till bordet, faten och skålarna, bägarna och kannorna som användes till att utgjuta drickoffren med, allt av rent guld.

¹⁷ Han gjorde ljusstaken av rent guld. I hamrat arbete gjorde han den med fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor gjordes i ett stycke med den.

¹⁸ Sex armar utgick från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan.

¹⁹ På den ena armen sattes tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så gjordes på de sex armar som utgick från ljusstaken.

²⁰ Men på själva ljusstaken sattes fyra skålar, formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor.

²¹ En knopp sattes under det första armparet som utgick från ljusstaken i ett stycke med den, en knopp under det andra armparet i ett stycke med den och en knopp under det tredje armparet i ett stycke med den, alltså under de sex armar som utgick från ljusstaken.

²² Och deras knoppar och armar var i ett stycke med den, allt ett enda hamrat arbete av rent guld.

²³ Han gjorde sju lampor till den, likaså lamptänger och brickor till den av rent guld.

²⁴ Av en talent rent guld gjorde han ljusstaken med alla dess tillbehör.

²⁵ Han gjorde rökelsealtaret av akacieträ. Det var fyrkantigt, en aln långt och en aln brett, och två alnar högt. Hornen gjordes i ett stycke med altaret.

²⁶ Han överdrog det med rent guld, både ovansidan och väggarna runt omkring, likaså hornen. Han gjorde också en kant av guld runt altaret.

²⁷ Två ringar av guld gjorde han till det och satte dem under kanten på två sidor. På två motsatta sidostycken satte han dem som hållare för stänger, så att man kunde bära altaret med dem.

²⁸ Stängerna gjorde han av akacieträ och överdrog dem med guld.

²⁹ Han gjorde den heliga smörjelseoljan och den rena, väldoftande rökelsen, konstmässigt tillredda.

2 Mosebok 38

¹ Han gjorde brännoffersaltaret av akacieträ. Det var liksidigt, fem alnar långt och fem alnar brett, och fyrkantigt och tre alnar högt.

² Han gjorde horn till det och satte dem i de fyra hörnen. Hornen gjordes i ett stycke med altaret, och han överdrog det med koppar.

³ Altarets alla tillbehör gjorde han av koppar: askkärlen, skovlarna, skålarna, gafflarna och fyrfaten.

⁴ Och han gjorde ett galler till altaret, ett nät av koppar, och satte det nertill under avsatsen på altaret, så att det nådde upp till mitten.

⁵ Han göt också fyra ringar och satte dem i de fyra hörnen på koppargallret som hållare för stängerna.

⁶ Och han gjorde stängerna av akacieträ och överdrog dem med koppar.

⁷ Han sköt in stängerna i ringarna på sidorna av altaret, så att man kunde bära det med dem. Ihåligt och av plankor gjordes det.

⁸ Han gjorde karet av koppar med en fotställning av koppar, och till det använde han speglar, som hade tillhört de kvinnor som gjorde tjänst vid ingången till uppenbarelsetältet.

⁹ Han gjorde också förgården. För den södra sidan, åt söder, gjordes omhängena till förgården av tvinnat fint lingarn, hundra alnar långa.

¹⁰ Till dem gjordes tjugo stolpar med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band gjordes av silver.

¹¹ Även för norra sidan gjordes omhängena hundra alnar långa, och till dem gjordes tjugo stolpar med tjugo fotstycken av koppar, men stolparnas krokar och band gjordes av silver.

¹² För västra sidan gjordes omhängena femtio alnar långa. Till dem gjordes tio stolpar och tio fotstycken, men stolparnas krokar och band gjordes av silver.

¹³ Också för framsidan, åt öster, gjordes de femtio alnar långa.

¹⁴ På ena sidan om porten till förgården gjordes omhängena femton alnar långa med tre stolpar och tre fotstycken, och likaså gjordes omhängena på andra sidan femton alnar långa, med tre stolpar och tre fotstycken, alltså lika på båda sidor om porten till förgården.

¹⁵ Alla omhängena runt förgården gjordes av tvinnat fint lingarn.

¹⁶ Fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas krokar och band var av silver, och deras knoppar överdrogs med silver.

¹⁷ Alla förgårdens stolpar försågs med band av silver.

¹⁸ Förhänget för porten till förgården gjordes i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, tjugo alnar långt och fem alnar högt, efter tygets bredd, i likhet med förgårdens omhängen.

¹⁹ Till förhänget gjordes fyra stolpar med fyra fotstycken av koppar, men deras krokar och band var av silver, och deras knoppar överdrogs med silver.

²⁰ Alla tältpluggarna till tabernaklet och till förgården runt omkring gjordes av koppar.

²¹ Detta är vad som beräknas ha gått åt till tabernaklet, vittnesbördets tabernakel, enligt den beräkning som Mose gav befallning om och som utfördes genom leviterna under ledning av Itamar, prästen Arons son.

²² Besalel, son till Uri, son till Hur av Juda stam, utförde allt som HERREN hade givit Mose befallning om.

²³ Till medhjälpare hade han Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, en konsthantverkare som tänkte ut mönster och kunde göra brokiga vävnader i mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn.

²⁴ Det guld som använts till arbetet med att färdigställa hela helgedomen, det guld som hade givits som offer, utgjorde sammanlagt 29 talenter och 730 siklar efter helgedomssikelns vikt.

²⁵ Det silver som gavs av de mönstrade av folkförsamlingen utgjorde 100 talenter och 1.775 siklar efter helgedomssikelns vikt.

²⁶ En beka, det vill säga en halv sikel efter helgedomssikelns vikt, kom på var och en som togs upp bland de inmönstrade, var och en som var tjugo år gammal eller mer, 603.550 personer.

²⁷ De hundra talenterna silver användes till att gjuta fotstyckena till helgedomen och till förlåten, 100 talenter till 100 fotstycken, en talent till varje fotstycke.

²⁸ De 1.775 siklarna silver användes till att göra krokar till stolparna och till att överdra deras knoppar och göra band till dem.

²⁹ Den koppar som hade givits som offer utgjorde 70 talenter och 2.400 siklar.

³⁰ Av den gjorde man fotstyckena till uppenbarelsetältets ingång och kopparaltaret med dess koppargaller och altarets alla tillbehör,

³¹ vidare fotstyckena till förgården, runt omkring, och fotstyckena till förgårdens port samt tabernaklets och förgårdens alla tältpluggar, runt omkring.

2 Mosebok 39

¹ Av det mörkblå, det purpurröda och det karmosinröda garnet gjorde man vävda kläder för tjänsten i helgedomen. Man gjorde de heliga kläder som Aron skulle ha, så som HERREN hade befallt Mose.

² Efoden gjorde man av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.

³ Man hamrade ut guldet till tunna plåtar och skar dem i trådar, så att de kunde vävas in med det mörkblå, det purpurröda och det karmosinröda garnet och med det fina lingarnet i konstvävnad.

⁴ Till efoden gjordes axelstycken som fästes ihop med varandra. Vid sina båda ändar fästes den ihop.

⁵ Skärpet som skulle sitta på efoden och hålla ihop den gjordes i samma vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn, så som HERREN hade befallt Mose.

⁶ Onyxstenarna infattades i flätverk av guld. På dem var namnen på Israels söner ingraverade som på ett sigill.

⁷ Man satte dem på efodens axelstycken som påminnelsestenar för Israels barn, så som HERREN hade befallt Mose.

⁸ Bröstskölden gjordes i konstvävnad av samma slag som efoden, av guld och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn och tvinnat fint lingarn.

⁹ Den gjordes fyrkantig och dubbelvikt, en halv aln lång och en halv aln bred.

¹⁰ På den satte man fyra rader stenar: i första raden en karneol, en topas och en smaragd,

¹¹ i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon,

¹² i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist

¹³ och i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Med flätverk av guld omgavs de i sina infattningar.

¹⁴ Stenarna var tolv efter namnen på Israels söner, en för varje namn. Varje sten bar namnet på en av de tolv stammarna, ingraverat på samma sätt som man graverar sigill.

¹⁵ Till bröstskölden gjorde man flätade kedjor så som man gör snoddar, och av rent guld.

¹⁶ Vidare gjorde man två flätverk av guld och två ringar av guld och satte de båda ringarna i två av bröstsköldens hörn.

¹⁷ Man fäste de två guldsnoddarna vid de båda ringarna i bröstsköldens hörn.

¹⁸ De båda snoddarnas andra ändar fäste man vid de två flätverken och satte fast dem vid framkanten på efodens axelstycken.

¹⁹ Man gjorde två ringar av guld och satte dem i de båda andra hörnen av bröstskölden, vid den kant som var vänd in mot efoden.

²⁰ Sedan gjorde man två ringar av guld och satte dem nertill på framsidan av efodens båda axelstycken där efoden fästes ihop ovanför skärpet.

²¹ Man knöt fast bröstskölden med en mörkblå snodd som gick från dess ringar in i efodens ringar, för att den skulle sitta fast ovanför efodens skärp, så att bröstskölden inte skulle lossna från efoden, alldeles som HERREN hade befallt Mose.

²² Efodkåpan gjordes i vävt tyg, helt och hållet i mörkblått.

²³ Mitt på kåpan gjordes en öppning, som liknade öppningen på en pansarskjorta. Öppningen hade en kant runt om för att den inte skulle slitas sönder.

²⁴ På kåpans nedre fåll satte man granatäpplen av mörkblått, purpurrött och karmosinrött tvinnat garn.

²⁵ Man gjorde bjällror av rent guld och satte dem mellan granatäpplena runt hela fållen på kåpan mellan granatäpplena:

²⁶ en bjällra och ett granatäpple, sedan en bjällra och ett granatäpple, runt fållen på den kåpa som skulle bäras vid tjänstgöringen, så som HERREN hade befallt Mose.

²⁷ Och man gjorde livklädnaderna åt Aron och hans söner av en vävnad i fint lingarn,

²⁸ turbanen och högtidshuvorna av fint lingarn, benkläderna av tvinnat fint lingarn

²⁹ och bältet av tvinnat fint lingarn och av mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn i brokig vävnad, allt så som HERREN hade befallt Mose.

³⁰ Den skinande plattan till det heliga diademet gjordes av rent guld, och på den skrev man på samma sätt som man graverar sigill: Helgad åt HERREN.

³¹ Man satte fast den upptill på turbanen med en mörkblå snodd, så som HERREN hade befallt Mose.

³² Så blev allt arbetet på uppenbarelsetältets tabernakel fullbordat. Israels barn utförde det, och de gjorde i allt så som HERREN hade befallt Mose.

³³ Och de förde fram tabernaklet till Mose, tältet med alla dess tillbehör, hakarna, brädorna, tvärstängerna, stolparna och fotstyckena,

³⁴ överdraget av rödfärgade fårskinn, överdraget av tahasskinn, förlåten som skulle hänga framför arken,

³⁵ vittnesbördets ark med dess stänger och nådastolen,

³⁶ bordet med alla dess tillbehör och skådebröden,

³⁷ ljusstaken av rent guld, lamporna som skulle sättas på den och alla övriga tillbehör till den, oljan till ljusstaken,

³⁸ altaret av guld, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen, förhänget för ingången till tältet,

³⁹ kopparaltaret med tillhörande koppargaller, stänger och alla tillbehör, karet med dess fotställning,

⁴⁰ omhängena till förgården, dess stolpar och fotstycken, förhänget för porten till förgården, dess linor och tältpluggar, alla redskap för arbetet vid uppenbarelsetältets tabernakel

⁴¹ samt de vävda kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder.

⁴² Så som HERREN hade befallt Mose hade Israels barn i allt utfört hela arbetet.

⁴³ Mose inspekterade hela arbetet, och se, de hade utfört det så som HERREN hade befallt. Så hade de gjort. Och Mose välsignade dem.

2 Mosebok 40

¹ HERREN sade till Mose:

² "På första dagen i den första månaden skall du resa uppenbarelsetältets tabernakel.

³ Där skall du ställa vittnesbördets ark och avskärma den med förlåten.

⁴ Du skall bära in bordet och lägga upp det som skall vara på det. Och du skall bära in ljusstaken och sätta upp lamporna på den.

⁵ Du skall ställa det gyllene rökelsealtaret framför vittnesbördets ark och sätta upp förhänget för ingången till tabernaklet.

⁶ Brännoffersaltaret skall du ställa framför ingången till uppenbarelsetältets tabernakel.

⁷ Du skall ställa karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och hälla vatten i det.

⁸ Du skall sätta upp förgårdens omhängen runt omkring och hänga upp förhänget för porten till förgården.

⁹ Och du skall ta smörjelseoljan och smörja tabernaklet och allt som finns i det och helga det tillsammans med alla dess tillbehör, så att det blir heligt.

¹⁰ Du skall smörja brännoffersaltaret och alla dess tillbehör och helga altaret. Det blir då högheligt.

¹¹ Du skall också smörja karet och dess fotställning och helga det.

¹² Sedan skall du föra fram Aron och hans söner till uppenbarelsetältets ingång och tvätta dem med vatten.

¹³ Och du skall sätta på Aron de heliga kläderna och smörja honom och helga honom till präst åt mig.

¹⁴ Hans söner skall du föra fram och sätta på dem livklädnader,

¹⁵ och du skall smörja dem så som du smorde deras far till att vara präster åt mig. Denna smörjelse skall för dem innebära ett evigt prästadöme, släkte efter släkte."

¹⁶ Och Mose gjorde så. Han gjorde i allt som HERREN hade befallt honom.

¹⁷ I första månaden av andra året, på första dagen i månaden blev tabernaklet uppsatt.

¹⁸ Då satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, ställde upp brädorna, sköt in tvärstängerna och satte upp stolparna.

¹⁹ Han bredde ut tältet över tabernaklet och tältöverdragen ovanpå det, så som HERREN hade befallt Mose.

²⁰ Han tog vittnesbördet och lade in det i arken och satte stängerna på arken. Och han lade nådastolen ovanpå arken.

²¹ Sedan förde han in arken i tabernaklet och satte upp förlåten, som skulle hänga framför arken, och skärmade av vittnesbördets ark, så som HERREN hade befallt honom.

²² Han ställde också bordet i uppenbarelsetältet, vid tabernaklets norra sida, utanför förlåten,

²³ och lade upp bröd på det inför HERRENS ansikte, så som HERREN hade befallt Mose.

²⁴ Och han ställde in ljusstaken i uppenbarelsetältet mitt emot bordet på tabernaklets södra sida

²⁵ och satte upp lamporna inför HERRENS ansikte, så som HERREN hade befallt Mose.

²⁶ Han ställde in det förgyllda altaret i uppenbarelsetältet framför förlåten

²⁷ och tände väldoftande rökelse på det, så som HERREN hade befallt Mose.

²⁸ Han satte upp förhänget framför ingången till tabernaklet.

²⁹ Brännoffersaltaret ställde han vid ingången till uppenbarelsetältets tabernakel och offrade på det brännoffer och matoffer, så som HERREN hade befallt Mose.

³⁰ Han ställde karet mellan uppenbarelsetältet och altaret och fyllde det med vatten att tvätta sig i.

³¹ Mose och Aron och hans söner tvättade sina händer och fötter med vatten ur det.

³² När de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret tvättade de sig, så som HERREN hade befallt Mose.

³³ Och han satte upp förgårdens omhängen runt omkring tabernaklet och altaret och hängde upp förhänget framför porten till förgården. Så fullbordade Mose arbetet.

³⁴ Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet, och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.

³⁵ Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade över det och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.

³⁶ Så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet bröt Israels barn upp. Så gjorde de under hela sin vandring.

³⁷ Men så länge molnskyn inte höjde sig bröt de inte upp, förrän den dag då den höjde sig igen.

³⁸ Ty HERRENS molnsky vilade över tabernaklet om dagen, och eld var i den om natten. Så var det inför ögonen på hela Israels folk under hela deras vandring.