1 HERREN kallade på Mose och talade till honom från uppenbarelsetältet. Han sade:
2 Säg till Israels barn: När någon bland er vill bära fram ett offer åt HERREN, skall ni ta ert offer av boskapen, antingen av nötboskapen eller småboskapen.
3 Om han vill bära fram ett brännoffer från nötboskapen, skall han ta ett felfritt djur av hankön och föra fram det till uppenbarelsetältets ingång för att han skall räknas som välbehaglig inför HERRENS ansikte.
4 Han skall lägga sin hand på brännoffersdjurets huvud, och det blir då välbehagligt och till försoning för honom.
5 Han skall slakta ungtjuren inför HERRENS ansikte, och Arons söner, prästerna, skall bära fram blodet och stänka det runt omkring på det altare som står vid ingången till uppenbarelsetältet.
6 Sedan skall han flå brännoffersdjuret och stycka det,
7 och prästen Arons söner skall göra upp eld på altaret och lägga ved på elden.
8 Sedan skall Arons söner, prästerna, lägga styckena, huvudet och fettet ovanpå veden som brinner på altaret.
9 Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen bränna alltsammans på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN.
10 Om han vill bära fram ett brännoffer av småboskapen, av fåren eller getterna, skall han ta ett felfritt djur av hankön.
11 Han skall slakta det inför HERRENS ansikte vid norra sidan av altaret, och Arons söner, prästerna, skall stänka blodet runt omkring på altaret.
12 Han skall stycka djuret i dess delar, tillsammans med huvudet och fettet, och prästen skall lägga dem ovanpå veden som brinner på altaret.
13 Men inälvorna och fötterna skall tvättas i vatten och därefter skall prästen offra alltsamman och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN.
14 Och om han vill bära fram åt HERREN ett brännoffer av fåglar, skall han ta sitt offer av turturduvor eller unga duvor.
15 Prästen skall bära fram djuret till altaret och vrida huvudet av det och bränna det på altaret. Blodet skall kramas ut på altarets sida.
16 Men krävan med dess orenhet skall han ta ut och kasta på askhögen vid östra sidan av altaret.
17 Han skall fläka upp fågeln vid vingarna, dock utan att slita loss dem, och prästen skall bränna den på altaret, ovanpå veden som ligger på elden. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN.
1 När någon vill bära fram ett matoffer åt HERREN, skall hans offer bestå av fint mjöl, och han skall hälla olja på det och lägga rökelse ovanpå.
2 Han skall bära fram det till Arons söner, prästerna, och prästen skall ta en handfull av mjölet och oljan och dessutom all rökelsen och bränna det på altaret som ett påminnelseoffer. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN.
3 Det som är över av matoffret skall tillhöra Aron och hans söner. Bland HERRENS eldsoffer är det högheligt.
4 När du vill bära fram ett matoffer av det som bakas i ugn, skall det vara av fint mjöl, osyrade kakor blandade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja.
5 Om ditt offer är ett matoffer som tillreds på plåt, skall det vara av fint mjöl, osyrat och blandat med olja.
6 Du skall bryta sönder det i stycken och hälla olja på det. Det är ett matoffer.
7 Om ditt offer är ett matoffer som tillreds i panna, skall det tillredas av fint mjöl med olja.
8 Varje matoffer som är tillrett på något av dessa sätt skall du föra fram till HERREN. Det skall bäras fram till prästen och han skall ta det till altaret.
9 Sedan skall prästen ta den del av matoffret som utgör påminnelseoffret och bränna det på altaret. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN.
10 Det som blir över av matoffret skall tillhöra Aron och hans söner. Bland HERRENS eldsoffer är det högheligt.
11 Inget matoffer som ni bär fram åt HERREN skall vara syrat, ty varken av surdeg eller honung skall ni bränna något som eldsoffer åt HERREN.
12 Som förstlingsoffer skall ni bära fram sådant åt HERREN, men på altaret får det inte komma för att vara en ljuvlig doft.
13 Alla dina matoffer skall du beströ med salt. Du skall inte låta saltet i din Guds förbund fattas på ditt matoffer. Till alla dina offer skall du offra salt.
14 Om du vill bära fram ett matoffer åt HERREN av den första skörden, skall du till ett sådant matoffer bära fram ax av grönskuren säd, rostade över eld och sönderstötta.
15 Du skall hälla olja på offret och lägga rökelse på det. Det är ett matoffer.
16 Prästen skall som påminnelseoffer bränna en del av de sönderstötta axen och oljan tillsammans med all rökelsen. Det är ett eldsoffer åt HERREN.
1 Om någon vill bära fram ett gemenskapsoffer och han då vill ta sitt offer av nötboskapen, skall han föra fram ett felfritt djur inför HERRENS ansikte, antingen av hankön eller honkön.
2 Han skall lägga sin hand på offerdjurets huvud och sedan slakta det vid ingången till uppenbarelsetältet, och Arons söner, prästerna, skall stänka blodet runt omkring på altaret.
3 Av gemenskapsoffret skall han som eldsoffer åt HERREN bära fram det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem,
4 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna och leverfettet som han skall ta loss tillsammans med njurarna.
5 Sedan skall Arons söner bränna det på altaret, ovanpå brännoffret som ligger på den brinnande veden. Detta är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN.
6 Men om någon vill bära fram ett gemenskapsoffer åt HERREN av småboskapen, skall han ta ett felfritt djur av hankön eller honkön.
7 Om han vill offra ett får, skall han föra fram det inför HERRENS ansikte.
8 Och han skall lägga sin hand på offerdjurets huvud och sedan slakta det framför uppenbarelsetältet och Arons söner skall stänka blodet runt omkring på altaret.
9 Av gemenskapsoffret skall han som eldsoffer åt HERREN offra fettet, hela fettsvansen, avstyckad vid ryggraden, det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem,
10 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han skall ta loss tillsammans med njurarna.
11 Och prästen skall bränna det på altaret. Det är ett matoffer, ett eldsoffer åt HERREN.
12 Om någon vill offra en get, skall han föra fram den inför HERRENS ansikte,
13 lägga sin hand på dess huvud och slakta den framför uppenbarelsetältet och Arons söner skall stänka blodet runt omkring på altaret.
14 Som ett eldsoffer åt HERREN skall han offra det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem,
15 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han skall ta loss tillsammans med njurarna.
16 Sedan skall prästen bränna det på altaret. Det är ett matoffer, ett eldsoffer till en ljuvlig doft. Allt fettet skall tillhöra HERREN.
17 Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor. Inget fett och inget blod skall ni förtära.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Säg till Israels barn: Om någon syndar av misstag mot något av HERRENS bud och gör något som inte får göras,
3 skall den smorde prästen, om det är han som har syndat och därmed dragit skuld över folket, offra en felfri ungtjur åt HERREN till syndoffer för den synd han har begått.
4 Han skall föra fram tjuren inför HERRENS ansikte till uppenbarelsetältets ingång och han skall lägga sin hand på tjurens huvud och sedan slakta tjuren inför HERREN.
5 Den smorde prästen skall ta av tjurens blod och bära in det i uppenbarelsetältet,
6 och han skall doppa sitt finger i blodet och stänka det sju gånger inför HERRENS ansikte framför förlåten till helgedomen.
7 Därefter skall prästen stryka med blodet på hornen på den väldoftande rökelsens altare, som står inför HERRENS ansikte i uppenbarelsetältet. Men allt det övriga blodet från tjuren skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet.
8 Och allt fett på syndofferstjuren skall han avlägsna, det fett som omsluter inälvorna och allt det fett som sitter på dem,
9 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet, som han skall ta loss tillsammans med njurarna.
10 Fettet skall tas ut så som det tas ut ur tjuren för gemenskapsoffret. Och prästen skall bränna det på brännoffersaltaret.
11 Men tjurens hud och allt hans kött, hans huvud, fötter, inälvor och orenhet,
12 allt det övriga av tjuren, skall han föra bort utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och bränna upp det i eld som brinner på ved. På den plats där man slår ut askan skall det brännas.
13 Om Israels hela menighet försyndar sig utan att församlingen märker det och de bryter mot något av HERRENS bud och gör sådant som inte får göras och därigenom ådrar sig skuld,
14 och sedan den synd de har begått blir känd, då skall församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skall föra fram den inför uppenbarelsetältet.
15 Och de äldste i menigheten skall lägga sina händer på tjurens huvud inför HERRENS ansikte, och man skall slakta tjuren inför HERREN.
16 Den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i uppenbarelsetältet,
17 och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka sju gånger framför förlåten inför HERRENS ansikte.
18 Därefter skall han stryka en del av blodet på hornen på det altare som står inför HERRENS ansikte i uppenbarelsetältet. Men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid ingången till uppenbarelsetältet.
19 Allt fett skall han ta ut ur tjuren och bränna det på altaret.
20 Och han skall göra med tjuren som han gjorde med syndofferstjuren, så skall han göra med den. När prästen bringar försoning för dem, får de förlåtelse.
21 Sedan skall han föra ut tjuren utanför lägret och bränna den, så som han skulle göra med den förra tjuren. Detta är syndoffret för församlingen.
22 Om en ledare syndar genom att han av misstag bryter mot något av HERRENS, sin Guds, bud och gör sådant som inte får göras och han därigenom ådrar sig skuld,
23 eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, skall han som sitt offer föra fram en bock, ett felfritt djur av hankön.
24 Han skall lägga sin hand på bockens huvud och sedan slakta den inför HERRENS ansikte på samma plats som man slaktar brännoffret. Det är ett syndoffer.
25 Prästen skall ta något av syndoffrets blod på sitt finger och stryka på brännoffersaltarets horn, men det övriga blodet skall han hälla ut vid foten av brännoffersaltaret.
26 Allt fettet skall han bränna på altaret, så som man gör med fettet vid gemenskapsoffret. Och när prästen bringar försoning för honom till rening från hans synd, får han förlåtelse.
27 Om någon av folket i landet syndar av misstag genom att göra sådant som inte får göras enligt HERRENS bud och därigenom ådrar sig skuld,
28 eller om han av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han som sitt offer för den begångna synden föra fram en felfri get av honkön.
29 Han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och sedan slakta det på den plats där brännoffersdjuren slaktas.
30 Prästen skall ta något av blodet på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn, men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid altarets fot.
31 Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur djuret till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret till en ljuvlig doft för HERREN. Och när prästen bringar försoning för honom, får han förlåtelse.
32 Men om någon vill offra ett lamm till syndoffer, skall han föra fram ett felfritt djur av honkön.
33 Han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och slakta det till syndoffer på samma plats som man slaktar brännoffersdjuren.
34 Prästen skall ta av syndoffrets blod på sitt finger och stryka det på brännoffersaltarets horn. Men allt det övriga blodet skall han hälla ut vid altarets fot.
35 Allt fettet skall han ta ut så som fettet tas ut ur lammet till gemenskapsoffret och prästen skall bränna det på altaret, ovanpå HERRENS eldsoffer. Och när prästen bringar försoning för den synd han har begått, får han förlåtelse.
1 Om någon hör edsförpliktelsen och kan vittna om något som han själv sett eller på annat sätt fått reda på, men inte berättar det, då syndar han och bär på missgärning.
2 Eller om någon utan att märka det rör vid något orent, det må vara den döda kroppen av ett orent vilddjur eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur eller den döda kroppen av något slags orent smådjur, så blir han oren genom det och ådrar sig skuld.
3 Eller om han utan att märka det rör vid en människas orenhet, vad det än är som kan orena, och han sedan får veta det, så ådrar han sig skuld.
4 Eller om någon utan att märka det tanklöst avlägger en ed med sina läppar - att göra ont eller gott, vad man än i tanklöshet kan styrka med en ed - och han sedan kommer till insikt om vad han gjort, så har han ådragit sig skuld i något av dessa avseenden.
5 Då skall han, när han ådragit sig skuld i något av dessa fall, bekänna den synd han har begått.
6 Som offer för sin synd skall han föra fram åt HERREN ett hondjur av småboskapen, antingen ett tacklamm eller en killing, till syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för honom för hans synd.
7 Men om han inte har råd med ett sådant djur, skall han som offer för sin synd bära fram åt HERREN två turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till brännoffer.
8 Han skall bära fram dem till prästen, som först skall offra den som är avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet av den invid halsen, men utan att ta bort det,
9 och han skall stänka något av syndoffrets blod på altarets sida. Men det övriga blodet skall kramas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer.
10 Den andra duvan skall han offra som brännoffer på föreskrivet sätt. När prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått, får han förlåtelse.
11 Men om han inte har råd med två turturduvor eller två unga duvor, skall han som offer för sin synd bära fram en tiondels efa fint mjöl till syndoffer, men inte hälla någon olja på mjölet eller lägga någon rökelse på det, ty det är ett syndoffer.
12 Han skall bära fram det till prästen, och prästen skall ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå HERRENS eldsoffer. Det är ett syndoffer.
13 Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått i något av dessa avseenden, får han förlåtelse. Det övriga skall tillhöra prästen liksom vid matoffret.
14 HERREN talade till Mose. Han sade:
15 Om någon av misstag begår en trolös handling genom att undanhålla något som är helgat åt HERREN, skall han som skuldoffer föra fram åt HERREN en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer i silver, ett visst antal siklar efter helgedomssikelns vikt.
16 Han skall ersätta det han har undanhållit av det helgade och lägga till en femtedel. Detta skall han ge åt prästen, och när prästen bringar försoning för honom genom skuldoffersbaggen, får han förlåtelse.
17 Om någon syndar utan att veta det och bryter mot något HERRENS bud och gör sådant som inte får göras, ådrar han sig skuld och bär på missgärning.
18 Han skall som skuldoffer föra fram till prästen en felfri bagge av småboskapen efter det värde du bestämmer. Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått av misstag och utan att veta det får han förlåtelse.
19 Det är ett skuldoffer, ty han har ådragit sig skuld inför HERREN.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Om någon syndar och handlar trolöst mot HERREN, genom att han ljuger för sin nästa angående något som denne har anförtrott honom eller överlämnat i hans vård eller angående något som han med våld har tagit eller om han genom utpressning berövat sin nästa något,
3 eller om han, när han har hittat något borttappat, ljuger om det och svär falskt i någon sak, vad det än är som en människa kan göra sig skyldig till,
4 då skall den som har syndat på detta sätt och därmed ådragit sig skuld återlämna det han har tagit med våld eller tillägnat sig genom utpressning eller det som anförtrotts honom, eller det borttappade som han har hittat,
5 eller vad det än gäller där han svurit falskt. Han skall ersätta det till dess fulla värde och lägga till en femtedel. Han skall ge det åt ägaren samma dag som han bär fram sitt skuldoffer.
6 Ty sitt skuldoffer skall han föra fram inför HERREN, en felfri bagge av småboskapen skall han föra fram till prästen, efter det värde du bestämmer.
7 Och när prästen så bringar försoning för honom inför HERRENS ansikte, får han förlåtelse för vad han än har gjort som har dragit skuld över honom.
8 HERREN talade till Mose. Han sade:
9 Ge Aron och hans söner denna befallning: Detta är lagen om brännoffret: Brännoffret skall ligga på altarets härd hela natten till morgonen och elden på altaret skall därigenom hållas brinnande.
10 Prästen skall klä sig i sin livrock av linne och ta på sig benkläder av linne närmast kroppen. Han skall ta bort askan efter brännoffret som elden har förtärt på altaret och lägga den vid sidan av altaret.
11 Sedan skall han ta av sig kläderna och klä sig i andra kläder och föra bort askan till en ren plats utanför lägret.
12 Men elden på altaret skall hållas brinnande och får inte slockna. Varje morgon skall prästen där antända ny ved, och ovanpå veden skall han lägga brännoffret och bränna fettstyckena av gemenskapsoffret.
13 Elden skall alltid hållas brinnande på altaret. Den får inte slockna.
14 Detta är lagen om matoffret: Arons söner skall bära fram det inför HERRENS ansikte till altaret.
15 Och prästen skall ta en handfull av offret, av det fina mjölet som hör till matoffret och av oljan, dessutom all rökelsen som ligger på matoffret. Detta skall han bränna på altaret till en ljuvlig doft, som ett påminnelseoffer till HERREN.
16 Det som är över av det skall Aron och hans söner äta. Osyrat skall det ätas på en helig plats. I förgården till uppenbarelsetältet skall de äta det.
17 Det skall inte bakas med surdeg. Detta är deras andel som jag har givit dem av mina eldsoffer. Det är högheligt liksom syndoffret och skuldoffret.
18 Alla av manligt kön bland Arons barn skall äta det. Det skall vara deras eviga rätt av HERRENS eldsoffer från släkte till släkte. Var och en som rör vid det blir helig.
19 Och HERREN talade till Mose. Han sade:
20 Detta är den offergåva som Aron och hans söner skall offra åt HERREN på den dag då någon av dem blir smord: en tiondels efa fint mjöl som det dagliga matoffret, hälften på morgonen och hälften på kvällen.
21 Det skall bakas på plåt med olja, och när det är blandat skall du bära fram det. Du skall offra det sönderdelat som när man offrar ett matoffer i stycken, till en ljuvlig doft för HERREN.
22 Den präst bland Arons söner som blir smord i hans ställe skall göra det. Detta skall vara en evig stadga. Som ett heloffer skall det brännas åt HERREN.
23 En prästs matoffer skall alltid vara ett heloffer. Det får inte ätas.
24 HERREN talade till Mose. Han sade:
25 Säg till Aron och hans söner: Detta är lagen om syndoffret: På samma plats som brännoffersdjuret slaktas skall syndoffersdjuret slaktas inför HERRENS ansikte. Det är högheligt.
26 Den präst som offrar syndoffret skall äta det. På en helig plats skall det ätas, i förgården till uppenbarelsetältet.
27 Var och en som rör vid köttet blir helig. Om något av blodet stänks på någons kläder, skall man tvätta av det nerstänkta stället på en helig plats.
28 Det lerkärl som offerköttet har kokats i skall slås sönder, men om kokningen har skett i ett kopparkärl skall detta skuras och sköljas med vatten.
29 Alla av manligt kön bland prästerna får äta det. Det är högheligt.
30 Men sådant syndoffer vars blod bärs in i uppenbarelsetältet för att bringa försoning i helgedomen får inte ätas. Det skall brännas upp i eld.
1 Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt.
2 På samma plats som man slaktar brännoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret och man skall stänka blodet runt omkring på altaret.
3 Allt fettet skall man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna,
4 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man skall ta loss tillsammans med njurarna.
5 Prästen skall bränna det på altaret till ett eldsoffer åt HERREN. Det är ett skuldoffer.
6 Alla av manligt kön bland prästerna skall äta det. På en helig plats skall det ätas. Det är högheligt.
7 Det som gäller för syndoffret skall också gälla för skuldoffret. Samma lag skall gälla för dem båda. Offerköttet skall tillhöra den präst som bringar försoning med det.
8 När en präst bär fram brännoffer för någon, skall huden av brännoffersdjuret som bärs fram tillhöra den prästen.
9 Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt skall alltid tillfalla den präst som bär fram det.
10 Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.
11 Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt HERREN:
12 Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, skall han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja.
13 Tillsammans med kakor av syrat bröd skall han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer han offrar som gemenskapsoffer.
14 Av detta skall han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt HERREN. Denna skall tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret.
15 Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer skall ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till följande morgon.
16 Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas följande dag.
17 Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, skall det brännas upp i eld på tredje dagen.
18 Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld.
19 Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det skall brännas upp i eld. I övrigt må köttet ätas av var och en som är ren.
20 Men den som äter kött av HERRENS gemenskapsoffer medan han är oren, han skall utrotas ur sitt folk.
21 Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av HERRENS gemenskapsoffer, skall han utrotas ur sitt folk.
22 HERREN talade till Mose. Han sade:
23 Säg till Israels barn: Ni skall inte äta något fett av nötboskap, får eller getter.
24 Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni skall inte äta det.
25 Ty var och en som äter fettet av något djur, av vilket man bär fram eldsoffer åt HERREN, han skall utrotas ur sitt folk.
26 Och ni skall inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor.
27 Var och en som förtär blod skall utrotas ur sitt folk.
28 Och HERREN talade till Mose. Han sade:
29 Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt HERREN skall av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt HERREN.
30 Med egna händer skall han bära fram HERRENS eldsoffer. Fettet och bringan skall han bära fram, och bringan skall viftas som ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
31 Fettet skall prästen bränna på altaret, men bringan skall tillhöra Aron och hans söner.
32 Också det högra lårstycket skall ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer.
33 Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra lårstycket som sin andel.
34 Ty av israeliternas gemenskapsoffer tar jag viftoffersbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.
35 Detta är Arons och hans söners smörjelselott av HERRENS eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli HERRENS präster.
36 Denna lott skulle de enligt HERRENS befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.
37 Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret.
38 HERREN gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt HERREN i Sinai öken.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 "För fram Aron och hans söner tillsammans med honom, deras kläder och smörjelseoljan samt syndofferstjuren och de två baggarna och korgen med de osyrade bröden.
3 Samla sedan hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet."
4 Mose gjorde som HERREN hade befallt honom, och menigheten samlades vid uppenbarelsetältets ingång.
5 Och Mose sade till menigheten: "Detta är vad HERREN har befallt mig att göra."
6 Han förde fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten.
7 Och han satte livklädnaden på Aron och spände på honom bältet, klädde på honom kåpan, satte fast efoden med efodens skärp och fäste med det ihop alltsamman på honom.
8 Han satte på honom bröstskölden och lade in urim och tummim i skölden.
9 Han satte också turbanen på hans huvud och framtill på turbanen satte han den skinande plattan av guld, det heliga diademet, så som HERREN hade befallt Mose.
10 Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt som fanns i det och helgade det.
11 Han stänkte oljan sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och karet med dess fotställning för att helga dem.
12 Han hällde en del av smörjelseoljan på Arons huvud och smorde honom för att helga honom.
13 Och Mose förde fram Arons söner och satte på dem livklädnader, spände på dem bälten och band på dem huvor, så som HERREN hade befallt Mose.
14 Mose förde fram syndofferstjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndofferstjurens huvud.
15 Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt finger runt omkring på altarets horn och renade altaret. Men det övriga blodet hällde han ut vid foten av altaret och helgade det för att bringa försoning för det.
16 Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett, och Mose brände det på altaret.
17 Men det övriga av tjuren, hud och kött och orenhet, brände han upp i eld utanför lägret, så som HERREN hade befallt honom.
18 Och han förde fram brännoffersbaggen, och Aron och hans söner lade sina händer på baggens huvud.
19 Sedan slaktades den och Mose stänkte blodet runt omkring på altaret.
20 Han styckade baggens kropp och brände huvudet och styckena och istret.
21 Inälvorna och benen tvättade han i vatten. Sedan brände Mose hela baggen på altaret. Det var ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt HERREN, så som HERREN hade befallt Mose.
22 Därefter förde han fram den andra baggen, prästvigningsbaggen, och Aron och hans söner lade händerna på baggens huvud.
23 Sedan slaktades den och Mose tog av blodet och strök på Arons högra örsnibb, tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.
24 Han förde fram Arons söner och Mose strök något av blodet på deras högra örsnibb, tummen på deras högra hand och stortån på deras högra fot. Men det övriga blodet stänkte Mose runt omkring på altaret.
25 Sedan tog han fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, leverfettet och de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket.
26 Och ur korgen med de osyrade bröden som stod inför HERRENS ansikte tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade dem på fettstyckena och det högra lårstycket.
27 Allt detta lade han i händerna på Aron och hans söner och de viftade det som ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
28 Sedan tog Mose det ur deras händer och brände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett prästvigningsoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt HERREN.
29 Och Mose tog bringan - den var Moses del av prästvigningsoffrets bagge - och viftade den som ett viftoffer inför HERRENS ansikte, så som HERREN hade befallt Mose.
30 Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron och hans kläder, på hans söner och hans söners kläder. På detta sätt helgade han Aron och hans kläder, hans söner och hans söners kläder.
31 Sedan sade Mose till Aron och hans söner: "Koka köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och där skall ni äta det tillsammans med brödet som är i prästvigningskorgen, så som jag har befallt: Aron och hans söner skall äta det.
32 Men det som blir kvar av köttet eller av brödet skall ni bränna upp i eld.
33 Under sju dagar skall ni inte gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, inte förrän era prästvigningsdagar är över, ty er prästvigning skall vara i sju dagar.
34 HERREN har befallt att så som det har gått till i dag skall det också ske i fortsättningen, för att försoning skall bringas för er.
35 Vid ingången till uppenbarelsetältet skall ni stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och ni skall iaktta vad HERREN har befallt er att iaktta för att ni inte skall dö. Detta har jag fått befallning om."
36 Och Aron och hans söner gjorde allt som HERREN hade befallt genom Mose.
1 På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och de äldste i Israel.
2 Han sade till Aron: "Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför HERRENS ansikte.
3 Och säg till Israels barn: Tag en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda ettåriga och felfria, till brännoffer.
4 Tag vidare en tjur och en bagge till gemenskapsoffer för att offra dem inför HERRENS ansikte och dessutom ett matoffer blandat med olja, ty i dag kommer HERREN att uppenbara sig för er."
5 De tog det som Mose hade givit befallning om och förde fram det inför uppenbarelsetältet och hela menigheten trädde fram och ställde sig inför HERRENS ansikte.
6 Då sade Mose: "Detta är vad HERREN har befallt er att göra för att HERRENS härlighet skall visa sig för er."
7 Och Mose sade till Aron: "Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och för folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, så som HERREN har befallt."
8 Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferskalv.
9 Arons söner bar fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret.
10 Syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett brände han på altaret, så som HERREN hade befallt Mose.
11 Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret.
12 Sedan slaktade han brännoffersdjuret, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret.
13 De räckte honom det styckade brännoffersdjuret med dess huvud och han brände detta på altaret.
14 Han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.
15 Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndoffersbock och slaktade den och offrade den till syndoffer på samma sätt som det förra syndoffersdjuret.
16 Och han förde fram brännoffersdjuret och offrade det på föreskrivet sätt.
17 Han bar också fram matoffret och tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer.
18 Sedan slaktade han tjuren och baggen, som var folkets gemenskapsoffer, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret.
19 Fettstyckena av tjuren samt baggens fettsvans och det fett som omsluter inälvorna, liksom njurarna och leverfettet
20 lade de på bringorna, och han brände fettstyckena på altaret.
21 Men bringorna och det högra lårstycket viftade Aron som ett viftoffer inför HERRENS ansikte, så som Mose hade befallt.
22 Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret.
23 Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket.
24 Eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg detta, jublade de och föll ner på sina ansikten.
1 Men Arons söner Nadab och Abihu tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför HERRENS ansikte, något som han inte hade befallt dem.
2 Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de dog inför HERREN.
3 Och Mose sade till Aron: "Detta är vad HERREN har talat: På dem som står mig nära skall jag bevisa mig helig och inför allt folket bevisa mig härlig." Och Aron teg stilla.
4 Mose kallade till sig Misael och Elsafan, söner till Ussiel, Arons farbror, och sade till dem: "Kom fram och bär era släktingar bort från helgedomen, utanför lägret."
5 Då steg de fram och bar bort dem i deras livklädnader, utanför lägret, så som Mose hade sagt.
6 Sedan sade Mose till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: "Ni skall inte ha ert hår oordnat eller riva sönder era kläder, för att ni inte skall dö och vrede drabba hela menigheten. Men era bröder, hela Israels hus, må gråta över den brand som HERREN har tänt.
7 Ni skall inte gå bort från ingången till uppenbarelsetältet, för att ni inte skall dö, ty HERRENS smörjelseolja är på er." Och de gjorde enligt Moses ord.
8 HERREN talade till Aron. Han sade:
9 "För att ni inte skall dö får varken du själv eller dina söner dricka vin eller starka drycker när ni skall gå in i uppenbarelsetältet. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte.
10 Ni skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent.
11 Och ni skall lära Israels barn alla de stadgar som HERREN har kungjort för dem genom Mose."
12 Mose sade till Aron, och till Eleasar och Itamar, hans söner som ännu var kvar: "Tag det matoffer som har blivit över av HERRENS eldsoffer och ät det osyrat vid sidan av altaret, ty det är högheligt.
13 Ni skall äta det på en helig plats, ty det är din och dina söners lagliga rätt av HERRENS eldsoffer. Den befallningen har jag fått.
14 Viftoffersbringan och offergärdslåret skall ni äta på en ren plats, du och dina söner och döttrar med dig, ty du har fått dem som din och dina söners lagliga rätt av Israels barns gemenskapsoffer.
15 Tillsammans med eldsoffren av fettstyckena skall offergärdslåret och viftoffersbringan bäras fram för att viftas som ett viftoffer inför HERRENS ansikte. De skall som en evig rätt tillhöra dig och dina söner med dig, så som HERREN har befallt."
16 Mose frågade efter syndoffersbocken, och se, den var uppbränd. Då blev Mose vred på Eleasar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sade:
17 "Varför har ni inte ätit syndoffret på den heliga platsen? Det är ju högheligt och han har gett er det för att ni skall ta bort menighetens skuld och bringa försoning för dem inför HERRENS ansikte.
18 Se, dess blod har inte burits in i helgedomens inre. Därför skulle ni ha ätit upp köttet på helig plats, så som jag hade befallt."
19 Men Aron sade till Mose: "Se, de har i dag offrat sitt syndoffer och brännoffer inför HERRENS ansikte och du vet vad som har hänt mig. Om jag nu i dag hade ätit syndofferskött, skulle det ha varit välbehagligt för HERREN?"
20 När Mose hörde detta, blev han tillfreds.
1 Och HERREN talade till Mose och Aron. Han sade:
2 Säg till Israels barn: Detta är de djur som ni får äta bland alla fyrfotadjur på jorden:
3 Alla de djur som har helt kluvna klövar och som idisslar får ni äta.
4 Men av de djur som idisslar och av dem som har kluvna klövar skall ni inte äta dessa: kamelen, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er;
5 klippgrävlingen, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er;
6 haren, ty den idisslar visserligen men har inte kluvna klövar. Den skall vara oren för er;
7 svinet, ty det har visserligen klövar som är helt kluvna, men det idisslar inte. Det skall vara orent för er.
8 Köttet av dessa djur skall ni inte äta, och ni skall inte heller röra vid deras döda kroppar. De skall vara orena för er.
9 Detta får ni äta av det som är i vattnet: Allt i vattnet, i sjöarna och floderna, som har fenor och fjäll, det får ni äta.
10 Men allt i sjöarna och floderna som inte har fenor och fjäll, allt som rör sig i vattnet, ja, alla levande varelser som finns i vattnet, det skall ni anse som något avskyvärt.
11 Ja, de skall vara en styggelse för er. Av deras kött skall ni inte äta, och deras döda kroppar skall ni avsky.
12 Allt i vattnet som inte har fenor och fjäll skall vara något avskyvärt för er.
13 Dessa är de fåglar som ni skall räkna som en styggelse, de skall inte ätas, de är en styggelse: örnen, lammgamen, havsörnen,
14 gladan, falken med dess arter,
15 korpen med dess arter,
16 strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,
17 ugglan, dykfågeln, uven,
18 tinsemetfågeln, pelikanen,
19 asgamen, storken, regnpiparen med dess arter, härfågeln och fladdermusen.
20 Alla de flygande smådjur som går på fyra fötter skall vara en styggelse för er.
21 Av alla de flygande smådjur som går på fyra fötter får ni äta endast dem som ovanför sina fötter har två ben att hoppa med på jorden.
22 Dessa får ni äta bland gräshopporna: arbe med dess arter, soleam med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter.
23 Men alla andra flygande smådjur som har fyra fötter skall vara en styggelse för er.
24 Var och en som rör vid den döda kroppen av något av följande djur ådrar sig orenhet och skall vara oren ända till kvällen,
25 och var och en som har burit bort någon sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen:
26 Alla de fyrfotadjur som har klövar, men inte helt kluvna, och som inte idisslar, de skall vara orena för er. Var och en som rör vid dem blir oren.
27 Och alla slags fyrfotadjur som går på tassar skall vara orena för er. Var och en som rör vid deras döda kroppar skall vara oren ända till kvällen.
28 Den som bär bort en sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen. De skall vara orena för er.
29 Bland de smådjur som rör sig på marken skall dessa vara orena för er: vesslan, jordråttan, de olika slagen av ödlor,
30 geckoödlan, landkrokodilen, letaan, sandödlan och kameleonten.
31 Bland alla smådjur skall dessa vara orena för er. Var och en som rör vid dem när de är döda skall vara oren ända till kvällen.
32 Allt som ett sådant djur faller på när det är dött blir orent, vare sig det är något slags träkärl eller kläder, något av skinn eller en säck eller vilken annan sak det kan vara som används till något behov. Man skall lägga det i vatten, och det skall vara orent ända till kvällen, då det blir rent.
33 Om något sådant faller i ett lerkärl, blir allt som är i detta orent, och ni skall slå sönder kärlet.
34 All mat man äter som är tillredd med vatten från ett sådant kärl är oren, och all dryck man dricker ur ett sådant kärl blir oren av det.
35 Allt som en sådan död kropp faller på blir orent. Är det en ugn eller öppen eldstad skall den förstöras, ty den blir oren. Den skall vara oren för er.
36 Men en källa eller en brunn, en plats dit vatten samlas, skall förbli ren. Men om någon rör vid själva den döda kroppen blir han oren.
37 Om en sådan död kropp faller på något slags utsäde, något man sår, förblir det rent.
38 Men om vatten har kommit på säden och en sådan död kropp sedan faller på den, skall den vara oren för er.
39 Om något fyrfotadjur som får ätas av er, dör, skall den som rör vid den döda kroppen vara oren ända till kvällen.
40 Den som äter kött av en sådan död kropp skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen. Den som bär bort den döda kroppen skall tvätta sina kläder och vara oren ända till kvällen.
41 Alla slags smådjur som rör sig på jorden är en styggelse, de får inte ätas.
42 Varken av det som går på buken eller av det som går på fyra eller flera fötter bland alla de smådjur som rör sig på jorden skall ni äta något, ty de är en styggelse.
43 Gör er inte själva avskyvärda genom något av dessa kryp. Ådrag er inte orenhet genom sådana, så att ni blir orena genom dem.
44 Ty jag är HERREN, er Gud. Ni skall hålla er heliga och vara heliga, ty jag är helig. Orena er inte genom något av de smådjur som rör sig på jorden.
45 Ty jag är HERREN, som har fört er upp ur Egyptens land, för att jag skall vara er Gud. Så skall ni nu vara heliga, ty jag är helig.
46 Detta är lagen om fyrfotadjuren, om fåglarna, om alla slags levande varelser som rör sig i vattnet och om alla slags smådjur som rör sig på jorden.
47 Den visar hur man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de djur som får ätas och de som inte får ätas.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Säg till Israels barn: När en kvinna blir havande och föder en pojke, skall hon vara oren i sju dagar, lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara oren.
3 På åttonde dagen skall hans förhud omskäras.
4 Sedan skall kvinnan stanna hemma i trettiotre dagar, under sitt reningsflöde. Hon får inte röra vid något som är heligt och hon får inte heller komma till helgedomen förrän hennes reningsdagar är över.
5 Men om det är en flicka som hon har fött, skall kvinnan vara oren i två veckor som vid sin månadsrening. Sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar under sitt reningsflöde.
6 När hennes reningsdagar är över, efter det hon fött son eller dotter, skall hon till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer.
7 Prästen skall offra detta inför HERRENS ansikte och bringa försoning för henne, så blir hon ren från sitt blodflöde. Detta är lagen om en barnaföderska, både när hon har fött en pojke och när hon har fött en flicka.
8 Men om hon inte har råd med ett får, skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till syndoffer. Prästen skall så bringa försoning för henne och hon blir ren.
1 HERREN talade till Mose och Aron. Han sade:
2 När någon får en upphöjning på huden eller ett utslag eller en ljus fläck och detta utvecklas till något som liknar spetälska på hans hud, skall han föras till prästen Aron, eller till en av hans söner, prästerna.
3 Prästen skall se på det angripna stället på huden. Om han då finner att håret på det angripna stället har vitnat och att det angripna stället visar sig djupare än den övriga huden på kroppen, då är det spetälska. När prästen ser det, skall han förklara honom oren.
4 Och om den ljusa fläcken på hans hud är vit men inte visar sig djupare än den övriga huden och om håret på den inte har vitnat, skall prästen hålla den angripne instängd i sju dagar.
5 Den sjunde dagen skall prästen se på honom. Om han då finner att det angripna stället är oförändrat och att det onda inte har brett ut sig på huden, skall han för andra gången hålla honom instängd i sju dagar.
6 Sedan skall prästen se på honom igen på sjunde dagen, och om det angripna stället har bleknat och det onda inte har brett ut sig på huden, skall han förklara honom ren, ty då är det ett vanligt utslag, och när han har tvättat sina kläder är han ren.
7 Men om utslaget breder ut sig på huden, sedan han visat sig för prästen för att förklaras ren, skall han visa sig för prästen en gång till.
8 Om prästen ser att utslaget har brett ut sig på huden, skall prästen förklara honom oren, ty då är det spetälska.
9 När någon får spetälska, skall han föras till prästen,
10 och prästen skall se på honom. Om det finns en vit upphöjning på huden och håret har vitnat där och svallkött har bildats i upphöjningen,
11 då är det gammal spetälska på hans hud, och prästen skall förklara honom oren. Han skall inte stänga honom inne, ty han är oren.
12 Men om spetälskan har brutit ut så att hela huden är täckt av spetälska på den angripne, från huvud till fot, överallt där prästen ser,
13 då skall prästen undersöka honom. Om han då finner att spetälska täcker hela hans kropp, skall han förklara den angripne ren. Hela hans kropp har blivit vit, han är ren.
14 Men så snart svallkött visar sig på honom är han oren.
15 När prästen ser svallköttet, skall han förklara honom oren. Svallköttet är orent, det är spetälska.
16 Men om svallköttet förändras och stället blir vitt, skall han gå till prästen.
17 Och prästen skall se på honom och om det angripna stället har blivit vitt, skall han förklara den angripne ren. Han är då ren.
18 När någon på sin hud har haft en böld som har läkts,
19 men det sedan visar sig en vit upphöjning eller en rödvit fläck på det ställe där bölden var, skall han visa sig för prästen,
20 och prästen skall se på honom. Om denne finner att stället är lägre än den övriga huden och att håret på det har vitnat, skall han förklara honom oren, ty då är han angripen av spetälska som har brutit ut där bölden var.
21 Men om prästen undersöker honom och finner att vitt hår saknas där, att stället inte är lägre än den övriga huden och att det är blekt, då skall prästen hålla honom instängd i sju dagar.
22 Om då det onda breder ut sig på huden, skall prästen förklara honom oren, ty då är han angripen.
23 Men om den ljusa fläcken stannar kvar på sin plats och inte breder ut sig, då är det ett ärr efter bölden, och prästen skall förklara honom ren.
24 Om någon får ett brännsår på sin hud och det sedan blir en rödvit eller en vit fläck av ärrbildningen i brännsåret,
25 skall prästen undersöka det. Om håret på fläcken har vitnat och den visar sig vara djupare än huden, då är det spetälska som har brutit ut i brännsåret. Därför skall prästen förklara honom oren, ty han är angripen av spetälska.
26 Men om prästen undersöker stället och finner att vitt hår saknas på den ljusa fläcken, att stället inte är lägre än den övriga huden och att det är blekt, då skall prästen hålla honom instängd i sju dagar.
27 Och prästen skall se på honom den sjunde dagen. Om det onda har brett ut sig på huden, skall prästen förklara honom oren, ty då är han angripen av spetälska.
28 Men om den ljusa fläcken stannar kvar på sin plats och inte breder ut sig på huden och förblir blek, då är det en upphöjning efter brännsåret, och prästen skall förklara honom ren, ty det är ett märke efter brännsåret.
29 Om en man eller kvinna får någon fläck på huvudet eller hakan,
30 skall prästen undersöka fläcken. Om den då visar sig djupare än huden och där finns gulaktigt, tunt hår, skall prästen förklara den angripne oren, ty då är det elakartad spetälskeskorv eller spetälska på huvud eller haka.
31 Men om prästen ser på det ställe som angripits av skorven och det inte är djupare än huden och det inte finns något svart hår i det, då skall prästen hålla den som angripits av skorven instängd i sju dagar.
32 Den sjunde dagen skall prästen se på det angripna stället. Om skorven då inte har brett ut sig och där inte finns något gulaktigt hår och skorven inte visar sig djupare än huden,
33 då skall den sjuke raka sig utan att raka det skorviga stället, och prästen skall för andra gången hålla honom instängd i sju dagar.
34 Den sjunde dagen skall prästen se på den skorvsjuke. Om skorven inte har brett ut sig på huden och inte visar sig djupare än huden, skall prästen förklara honom ren. Han skall tvätta sina kläder och vara ren.
35 Men om skorven breder ut sig på huden, sedan han har förklarats ren,
36 skall prästen se på honom. Om skorven då har brett ut sig på huden, behöver han inte närmare se efter om det finns något gulaktigt hår, ty han är oren.
37 Men om skorven visar sig oförändrad och det har växt svart hår på stället, då är skorven läkt. Han är ren, och prästen skall förklara honom ren.
38 När någon, man eller kvinna, får ljusa fläckar på huden, särskilt vita, ljusa fläckar,
39 skall prästen se på den angripne. Om de ljusa fläckarna på huden är blekvita, då är det ett ofarligt utslag på huden. Han är ren.
40 När håret på en mans huvud faller av, är det vanlig bakskallighet. Han är ren.
41 Om håret faller av på främre delen av huvudet, är det vanlig framskallighet och han är ren.
42 Men om det uppstår en rödvit fläck på det skalliga stället, baktill eller framtill, då är det spetälska som har brutit ut på det skalliga stället, baktill eller framtill,
43 och prästen skall se på honom. Om den upphöjda fläcken på det skalliga stället, baktill eller framtill, då är rödvit och visar sig vara lik spetälska på kroppens hud,
44 då är mannen spetälsk. Han är oren. Prästen skall förklara honom oren, ty han är angripen på sitt huvud.
45 Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivna kläder. Han skall ha sitt hår ovårdat och skyla sitt skägg och ropa: "Oren! Oren!"
46 Så länge han är angripen av spetälska skall han vara oren. Han är oren och skall bo avskilt. Han skall ha sin bostad utanför lägret.
47 När ett klädesplagg blir angripet av spetälska, vare sig det är ett plagg av ylle eller linne,
48 om det är något vävt eller virkat tyg, av linne eller ylle, eller om det är ett skinn eller vad det än är som är tillverkat av skinn,
49 och det angripna stället är grönaktigt eller rödaktigt på plagget eller skinnet, på det vävda eller virkade tyget eller på skinnföremålet, vad det än är, då är stället angripet av spetälska och skall visas för prästen.
50 Och prästen skall se på det angripna stället och det föremål som angripits skall vara inlåst i sju dagar.
51 Den sjunde dagen skall han se på det angripna stället. Om skadan har brett ut sig på plagget eller på det vävda eller virkade tyget eller på skinnet, vad det än är som är gjort av skinnet, så är stället angripet av elakartad spetälska. Det är orent.
52 Man skall bränna upp plagget eller det vävda eller virkade tyget, vare sig det är av ylle eller linne, eller skinnföremålet, vad det än är som är angripet, ty det är elakartad spetälska. Allt skall brännas upp i eld.
53 Men om prästen ser på stället och fläcken då inte har brett ut sig på plagget eller på det vävda eller virkade tyget eller på skinnföremålet, vad det än är,
54 skall han befalla att man tvättar den sak där det angripna stället finns, och prästen skall ha den inlåst i ytterligare sju dagar.
55 Han skall efter tvättningen se på det angripna stället. Om fläcken då inte har ändrat utseende, är saken oren, även om fläcken inte har brett ut sig. Du skall bränna upp den i eld. Det är en frätfläck, vare sig den sitter på avigsidan eller på rätsidan.
56 Men om prästen ser på det angripna stället och finner att det har bleknat efter tvättningen, då skall han riva bort det från plagget eller skinnet eller från det vävda eller virkade tyget.
57 Om en fläck visar sig igen på plagget eller på det vävda eller virkade tyget eller på skinnföremålet, vad det än är, så är det spetälska som har brutit ut. Den sak där det angripna stället finns skall du bränna upp i eld.
58 Men om fläcken på plagget eller på det vävda eller stickade tyget eller på skinnföremålet, vad det än är, har gått bort genom tvättningen, skall plagget tvättas en andra gång och blir då rent.
59 Detta är lagen om det som blir angripet av spetälska, vare sig det är ett plagg av ylle eller linne eller det är ett vävt eller virkat tyg eller något skinnföremål, vad det än är, och efter denna lag skall det förklaras rent eller orent.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Detta är lagen om den spetälske den dag han skall renas: Han skall föras till prästen
3 och prästen skall gå ut utanför lägret och se på honom. Om han är botad från sin spetälska
4 skall prästen befalla att man för den som skall renas tar två levande rena fåglar, cederträ, karmosinrött garn och isop.
5 Prästen skall befalla att man skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten.
6 Sedan skall han ta den levande fågeln, cederträet, det karmosinröda garnet och isopen och doppa allt detta tillsammans med den levande fågeln i blodet från den fågel som blev slaktad över det friska vattnet.
7 Han skall stänka sju gånger på den som skall renas från spetälskan, och när han på detta sätt har renat honom, skall han släppa den levande fågeln fri ute på marken.
8 Den som skall renas skall tvätta sina kläder och raka av allt sitt hår och bada i vatten, så blir han ren och får sedan gå in i lägret. Men han skall stanna utanför sitt tält i sju dagar.
9 På sjunde dagen skall han raka av allt sitt hår, både huvudhåret, skägget och ögonbrynen, ja, allt sitt hår skall han raka av. Och han skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten, så blir han ren.
10 På åttonde dagen skall han ta två felfria lamm av hankön, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön och tre tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, till matoffer, och vidare en log olja.
11 Och prästen som utför reningen skall ställa fram den som skall renas och allt det övriga inför HERRENS ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet.
12 Prästen skall ta det ena lammet med tillhörande logmått olja och offra det till ett skuldoffer och vifta det som ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
13 Han skall slakta lammet på samma plats som man slaktar syndoffersdjuren och brännoffersdjuren, på en helig plats, ty skuldoffret liksom syndoffret tillhör prästen. Det är högheligt.
14 Och prästen skall ta något av skuldoffrets blod och stryka det på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå.
15 Sedan skall prästen ta av tillhörande log olja och hälla i sin vänstra hand.
16 Han skall doppa sitt högra pekfinger i oljan som han har i vänster hand och stänka något av oljan med sitt finger sju gånger inför HERRENS ansikte.
17 Av den olja som är kvar i hans hand skall prästen stryka på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå, ovanpå skuldoffersblodet.
18 Det som sedan är kvar av oljan i prästens hand skall han hälla på huvudet på den som skall renas. Så skall prästen bringa försoning för honom inför HERRENS ansikte.
19 Därefter skall han offra syndoffret och bringa försoning för den som skall renas, så att han blir fri från sin orenhet. Sedan skall prästen slakta brännoffersdjuret.
20 Han skall offra brännoffret och matoffret på altaret. När prästen på detta sätt bringar försoning för honom, blir han ren.
21 Men om han är fattig och inte har råd med så mycket, skall han ta endast ett lamm till skuldoffer och vifta det för att bringa försoning för sig, och endast en tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, till matoffer samt en log olja,
22 och dessutom två turturduvor eller två unga duvor, allt eftersom han har råd. Den ena duvan skall vara till syndoffer och den andra till brännoffer.
23 För att förklaras ren skall han på åttonde dagen bära allt detta till prästen, till uppenbarelsetältets ingång inför HERRENS ansikte.
24 Prästen skall ta skuldofferslammet och det logmått olja som hör till det, och han skall vifta det som ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
25 När skuldofferslammet har slaktats, skall prästen ta av skuldoffrets blod och stryka på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå.
26 Sedan skall prästen hälla något av oljan i sin vänstra hand,
27 och han skall med sitt högra pekfinger stänka något av oljan som han har i vänster hand sju gånger inför HERRENS ansikte.
28 Och prästen skall med oljan som han har i handen stryka på högra örsnibben på den som skall renas, på högra handens tumme och högra fotens stortå, ovanpå skuldoffersblodet.
29 Det som är kvar av oljan i prästens hand skall han hälla på huvudet på den som skall renas, för att bringa försoning för honom inför HERRENS ansikte.
30 Sedan skall han offra den ena av turturduvorna eller av de unga duvorna, vad han nu har haft råd till.
31 Av det han har kunnat skaffa skall han offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer tillsammans med matoffret. På detta sätt skall prästen bringa försoning inför HERRENS ansikte för den som skall renas.
32 Detta är lagen om den som har blivit angripen av spetälska men inte har råd att skaffa vad som enligt lagen hör till hans rening.
33 HERREN sade till Mose och Aron:
34 När ni kommer in i Kanaans land, som jag ger er till arvedel, och jag låter något hus i landet ni får till arvedel bli angripet av spetälska,
35 skall husets ägare anmäla det för prästen och säga: "Det ser ut som om mitt hus är angripet av spetälska."
36 Då skall prästen ge befallning om att man utrymmer huset innan han går in för att se på det angripna stället, detta för att inte allt som är i huset skall bli orent. Därefter skall prästen gå in för att bese huset.
37 Om han då, när han undersöker det angripna stället, finner att det på husets vägg har bildats grönaktiga eller rödaktiga fördjupningar, som är lägre än den övriga väggen,
38 skall prästen gå ut ur huset, till dörren på huset, och stänga det för sju dagar.
39 Och prästen skall komma tillbaka på sjunde dagen och undersöka huset. Om fläcken har brett ut sig på husets vägg,
40 skall han befalla att man tar bort de stenar som är angripna och kastar dem utanför staden på någon oren plats.
41 Men huset skall man skrapa överallt på insidan och kasta det avskrapade murbruket på en oren plats utanför staden.
42 Och man skall ta andra stenar och sätta in dem i de förras ställe och ta annat murbruk och rappa huset med det.
43 Om en fläck kommer fram igen på huset, sedan man tagit bort stenarna, skrapat huset och rappat det,
44 skall prästen gå in och se på det. Om fläcken har brett ut sig på huset, är det elakartad spetälska. Huset är orent.
45 Och man skall riva ner huset med dess stenar och trävirke och allt murbruk på huset och föra bort alltsammans utanför staden till någon oren plats.
46 Om någon har gått in i huset under den tid det skulle vara stängt, skall han vara oren ända till kvällen.
47 Om någon har legat i huset skall han tvätta sina kläder, och om någon har ätit i huset skall också han tvätta sina kläder.
48 Men om prästen går in och undersöker huset och ser att fläcken inte har brett ut sig på huset sedan det blivit rappat, skall han förklara huset rent, ty då är det onda läkt.
49 Till husets rening skall han ta två fåglar, cederträ, karmosinrött garn och isop.
50 Och han skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt vatten.
51 Sedan skall han ta cederträet, isopen, det karmosinröda garnet och den levande fågeln, doppa alltsammans i den slaktade fågelns blod och i det friska vattnet och bestänka huset sju gånger.
52 Så skall han rena huset med fågelns blod och det friska vattnet och med den levande fågeln, cederträet, isopen och det karmosinröda garnet.
53 Och han skall släppa den levande fågeln fri ute på marken utanför staden. När han så bringar försoning för huset, blir det rent.
54 Detta är lagen om allt slags spetälskesjukdom och spetälskeskorv,
55 om spetälska på kläder och på hus,
56 om upphöjningar på huden, utslag och ljusa fläckar,
57 till undervisning om när något är orent eller rent. Detta är lagen om spetälska.
1 HERREN talade till Mose och Aron. Han sade:
2 Säg till Israels barn:
3 Om någon får flytning från sin kropp, är hans flytning oren. Detta är vad som gäller om hans orenhet så länge flytningen pågår: Vare sig hans kropp avsöndrar flytningen eller tillsluter sig för flytningen, är han oren.
4 Allt som den sjuke ligger på blir orent, och allt som han sitter på blir orent.
5 Den som rör vid något som han legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
6 Den som sätter sig på något som den sjuke suttit på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
7 Den som rör vid den sjukes kropp skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
8 Om den sjuke spottar på någon som är ren, skall denne tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
9 Varje sadel som den sjuke sitter på när han rider blir oren.
10 Var och en som rör vid något vad det än är som har legat under honom skall vara oren ända till kvällen, och den som bär bort något sådant skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
11 Var och en som den sjuke rör vid utan att ha sköljt sina händer i vatten skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
12 Ett lerkärl som den sjuke rör vid skall slås sönder, och varje träkärl skall sköljas i vatten.
13 När den som har flytning blir fri från sin flytning, skall han räkna sju dagar för att förklaras ren. Därefter skall han tvätta sina kläder och bada sin kropp i rinnande vatten. Då blir han ren.
14 På åttonde dagen skall han ta två turturduvor eller två unga duvor och komma inför HERRENS ansikte, till uppenbarelsetältets ingång, och han skall ge dem åt prästen.
15 Och prästen skall offra dem, den ena till syndoffer och den andra till brännoffer. Så skall prästen bringa försoning för honom inför HERRENS ansikte till rening från hans flytning.
16 Om en man har haft sädesuttömning, skall han bada hela sin kropp i vatten och vara oren ända till kvällen.
17 Alla kläder och allt av skinn som sädesuttömningen kommit på skall tvättas i vatten och vara orent ända till kvällen.
18 När en man har legat med en kvinna och sädesuttömning har skett, skall de båda bada i vatten och vara orena ända till kvällen.
19 När en kvinna har sin flytning och det kommer blod från hennes kropp, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som rör vid henne skall vara oren ända till kvällen.
20 Allt som hon ligger på under sin månadsrening blir orent, och allt som hon sitter på blir orent.
21 Var och en som rör vid det som hon legat på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
22 Var och en som rör vid något som hon suttit på skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
23 Om någon sak läggs på det som hon har legat eller suttit på och någon sedan rör vid det, skall han vara oren ända till kvällen.
24 Om en man ligger med henne och något av hennes månadsblödning kommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt som han ligger på blir orent.
25 Om en kvinna har blödningar under en längre tid, utan att det är hennes månadsrening, eller om hon har blödningar utöver tiden för sin månadsrening, skall samma regler gälla för henne som under tiden för hennes månadsrening. Hon är oren.
26 För allt som hon ligger på så länge hennes blödningar varar skall gälla samma regler som för det hon ligger på under sin månadsrening, och allt som hon sitter på blir orent liksom under hennes månadsrening.
27 Och var och en som rör vid något av detta blir oren. Han skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
28 När hon blir ren från blödningen, skall hon räkna sju dagar, och sedan är hon ren.
29 På åttonde dagen skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor och bära dem till prästen, till uppenbarelsetältets ingång.
30 Prästen skall offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer. På detta sätt skall prästen bringa försoning för henne inför HERRENS ansikte till rening från hennes orena blödning.
31 Ni skall skilja Israels barn från deras orenhet, så att de inte måste dö i sin orenhet, om de orenar mitt tabernakel som står mitt ibland dem.
32 Detta är lagen om den som har flytning och om den som har sädesuttömning så att han därigenom blir oren,
33 och om den kvinna som har sin månadsrening och om den man eller kvinna som har någon flytning, samt om en man som ligger med en oren kvinna.
1 HERREN talade till Mose, sedan Arons båda söner hade dött, de som dog när de trädde fram inför HERRENS ansikte.
2 Och HERREN sade till Mose: Säg till din bror Aron att han inte när som helst får gå in i helgedomen innanför förlåten framför nådastolen som är ovanpå arken, för att han inte skall dö. Ty jag skall uppenbara mig i molnet över nådastolen.
3 Detta skall Aron ha med sig när han går in i helgedomen: en ungtjur till syndoffer och en bagge till brännoffer.
4 Han skall ta på sig en helig livklädnad av linne och ha benkläder av linne på sin kropp, och han skall spänna på sig ett bälte av linne och vira en turban av linne om huvudet. Detta är de heliga kläderna, och innan han tar dem på sig skall han bada sin kropp i vatten.
5 Av israeliternas menighet skall han ta emot två bockar till syndoffer och en bagge till brännoffer.
6 Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus.
7 Sedan skall han ta de två bockarna och ställa dem inför HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet.
8 Aron skall dra lott om de båda bockarna: en lott för HERREN och en lott för att skaffa bort synden.
9 Den bock som lotten bestämmer åt HERREN skall Aron föra fram och offra till syndoffer.
10 Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför HERRENS ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden.
11 Aron skall föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig själv och sitt hus. Han skall slakta sin syndofferstjur.
12 Sedan skall han ta ett fyrfat, fullt med glöd från altaret som står inför HERRENS ansikte, och han skall fylla sina händer med krossad, väldoftande rökelse, och han skall bära in detta innanför förlåten.
13 Han skall lägga rökelsen på elden inför HERREN, så att ett moln av rökelse täcker nådastolen ovanpå vittnesbördet, detta för att han inte skall dö.
14 Och han skall ta av tjurens blod och stänka det med sitt finger framtill på nådastolen. Sju gånger skall han stänka blodet framför nådastolen med sitt finger.
15 Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in dess blod innanför förlåten, och han skall göra med blodet som han gjorde med tjurens blod. Han skall stänka det på nådastolen och framför nådastolen.
16 Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter.
17 Ingen människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund då han går in för att bringa försoning i helgedomen, till dess han går ut. Så skall han bringa försoning för sig själv och sitt hus och för Israels hela församling.
18 Sedan skall han gå ut till altaret som står inför HERRENS ansikte och bringa försoning för det. Han skall ta av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring,
19 och han skall stänka av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena och helga det från Israels barns orenheter.
20 När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken.
21 Och Aron skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta.
22 Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.
23 Sedan skall Aron gå in i uppenbarelsetältet och ta av sig linnekläderna, som han hade klätt sig i när han gick in i helgedomen, och han skall lämna dem där.
24 Han skall bada sin kropp i vatten på en helig plats och ta på sig sina vanliga kläder. Sedan skall han gå ut och offra sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig och för folket.
25 Fettet av syndoffersdjuret skall han bränna på altaret.
26 Och den som sände i väg bocken för att skaffa bort synden skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.
27 Syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev inburet för att bringa försoning i helgedomen, skall föras bort utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud, kött och orenhet.
28 Den som bränner upp detta skall tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han komma in i lägret.
29 Detta skall för er vara en evig stadga: I sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, skall ni fasta och inte utföra något arbete, varken de som är födda i landet eller främlingen som bor ibland er.
30 Ty på den dagen skall försoning bringas för att rena er. Från alla era synder skall ni renas inför HERRENS ansikte.
31 En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall fasta. Detta skall vara en evig stadga.
32 Den präst som har blivit smord och invigd till att vara präst i sin fars ställe skall bringa försoning. Han skall ta på sig linnekläderna, de heliga kläderna,
33 och han skall bringa försoning för det allra heligaste och försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skall bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.
34 Detta skall för er vara en evig stadga, så att försoning bringas för Israels barn en gång om året för alla deras synder. Och Aron gjorde så som HERREN hade befallt Mose.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Detta är vad HERREN har befallt:
3 Om någon av Israels hus slaktar ett nötkreatur, ett lamm eller en get i eller utanför lägret
4 och inte för fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för att bära fram det som en offergåva åt HERREN framför hans tabernakel, skall detta tillräknas den mannen som blodskuld. Han har utgjutit blod, och han skall utrotas ur sitt folk.
5 Därför skall Israels barn komma med sina slaktdjur, som de brukar slakta ute på marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, och slakta dem där som ett gemenskapsoffer åt HERREN.
6 Prästen skall stänka blodet på HERRENS altare vid ingången till uppenbarelsetältet och bränna fettet till en ljuvlig doft för HERREN.
7 De skall inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta skall vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.
8 Säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
9 och inte för fram det till uppenbarelsetältets ingång för att offra det åt HERREN, skall den mannen utrotas ur sitt folk.
10 Och om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, skall jag vända mitt ansikte mot den som äter blodet och utrota honom ur hans folk.
11 Ty kroppens liv är i blodet, och jag har givit er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Det är blodet som bringar försoning genom själen som är i det.
12 Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er skall förtära blod. Främlingen som bor ibland er skall inte heller förtära blod.
13 Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor bland dem fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel av det slag som får ätas, skall han låta blodet rinna ut och täcka över det med jord.
14 Ty varje kropps liv är dess blod. Därför säger jag till Israels barn: Ni skall inte äta någon kropps blod, ty varje kropps liv är dess blod. Var och en som äter det skall utrotas.
15 Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, vare sig han är född i landet eller är främling, skall tvätta sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till kvällen. Då blir han ren.
16 Om han inte tvättar sina kläder och badar sin kropp, kommer han att bära på missgärning.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Säg till Israels barn: Jag är HERREN, er Gud.
3 Ni skall inte göra som man gör i Egyptens land, där ni har bott. Inte heller skall ni göra som man gör i Kanaans land, dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra efter deras stadgar.
4 Mina domslut skall ni följa och mina stadgar skall ni handla noggrant efter. Jag är HERREN, er Gud.
5 Ja, ni skall hålla fast vid mina stadgar och lagar, ty den människa som följer dem skall leva genom dem. Jag är HERREN.
6 Ingen av er skall röra en kvinna som är hans nära släkting och blotta hennes nakenhet. Jag är HERREN.
7 Du skall inte blotta din fars nakenhet genom att blotta din mors nakenhet. Hon är din mor, och du skall inte blotta hennes nakenhet.
8 Du skall inte blotta nakenheten hos din fars hustru, ty det är din fars nakenhet.
9 Du skall inte blotta din systers nakenhet, vare sig hon är din fars dotter eller din mors dotter, vare sig hon är född hemma eller ute.
10 Du skall inte blotta din sondotters eller din dotterdotters nakenhet, ty det är din egen nakenhet.
11 Du skall inte blotta nakenheten hos dottern till din fars hustru, ty hon är av din fars släkt och hon är din syster.
12 Du skall inte blotta nakenheten hos din fars syster, ty hon är din fars nära släkting.
13 Du skall inte blotta nakenheten hos din mors syster, ty hon är din mors nära släkting.
14 Du skall inte blotta nakenheten hos din fars bror, och du skall inte röra hans hustru, ty hon är din fars syster.
15 Du skall inte blotta din svärdotters nakenhet. Hon är din sons hustru, och hennes nakenhet skall du inte blotta.
16 Du skall inte blotta nakenheten hos din brors hustru, ty det är din brors nakenhet.
17 Du skall inte blotta en kvinnas nakenhet och dessutom hennes dotters. Du skall inte heller ta till hustru hennes sondotter eller dotterdotter och blotta deras nakenhet. Det vore en skam, ty de är ju dina nära släktingar.
18 Du skall inte ta till hustru en kvinna som är syster till din hustru, så att du väcker fiendskap mellan dem genom att du blottar också hennes nakenhet medan din hustru lever.
19 Du skall inte röra en kvinna och blotta hennes nakenhet, när hon är oren under sin månadsrening.
20 Du skall inte ligga med din nästas hustru, så att du genom henne orenar dig.
21 Du skall inte offra någon av dina avkomlingar åt Molok. Du skall inte ohelga din Guds namn. Jag är HERREN.
22 Du skall inte ligga med en man som en man ligger med en kvinna. Det är avskyvärt.
23 Du skall inte ligga med något djur, så att du genom det blir oren. Inte heller skall en kvinna ställa sig framför ett djur för att para sig med det. Det är naturvidrigt.
24 Ni skall inte orena er med något av detta, ty med allt sådant har de hednafolk orenat sig som jag driver bort för er.
25 Genom detta har landet blivit orenat, och jag har straffat det för dess missgärning, så att landet har spytt ut sina invånare.
26 Ni skall därför hålla fast vid mina stadgar och lagar, och ingen av er, vare sig han är född i landet eller är en främling som bor ibland er, skall göra någon av dessa avskyvärdheter.
27 Ty alla dessa avskyvärda ting har landets inbyggare bedrivit, de som var där före er, och landet har blivit orenat.
28 Gör inte något sådant, så att landet spyr ut er, liksom det har spytt ut det folk som har bott där före er.
29 Ty var och en som gör någon av alla dessa avskyvärdheter skall utrotas ur sitt folk, ja, alla som gör sådant.
30 Håll därför fast vid vad jag har befallt er att iaktta, så att ni inte följer någon av de avskyvärda seder som man har följt före er och så orenar er genom dem. Jag är HERREN, er Gud.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Säg till Israels barns hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, HERREN, er Gud, är helig.
3 Var och en av er skall vörda sin mor och sin far. Mina sabbater skall ni hålla. Jag är HERREN, er Gud.
4 Ni skall inte vända er till avgudar och inte göra er några gjutna gudar. Jag är HERREN, er Gud.
5 När ni vill offra gemenskapsoffer åt HERREN, skall ni offra det på sådant sätt att ni räknas som välbehagliga.
6 Det skall ätas samma dag som ni offrar det eller följande dag. Det som blir över till tredje dagen skall brännas upp i eld.
7 Om det äts på tredje dagen, är det en styggelse och blir inte mottaget.
8 Den som äter av det måste bära sin skuld, ty han har ohelgat det som var helgat åt HERREN, och han skall utrotas ur sitt folk.
9 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd.
10 Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, er Gud.
11 Ni skall inte stjäla eller ljuga eller bedra varandra.
12 Ni skall inte svära falskt vid mitt namn. Då ohelgar du din Guds namn. Jag är HERREN.
13 Du skall inte förtrycka din nästa eller plundra honom. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till morgonen.
14 Du skall inte uttala förbannelser över en döv, och framför en blind skall du inte lägga något som han kan snava över. Du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.
15 Du skall inte handla orätt när du dömer. Du skall inte hålla med någon för att han är fattig och du skall inte vara partisk för den som har makt. Du skall döma din nästa med rättvisa.
16 Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är HERREN.
17 Du skall inte hata din broder i ditt hjärta, men du skall tillrättavisa din nästa, så att du inte för hans skull kommer att bära på synd.
18 Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är HERREN.
19 Mina stadgar skall ni hålla: Du skall inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra. I din åker skall du inte så två slags säd. Ett klädesplagg av två olika slags garn skall du inte ta på dig.
20 Om en man har legat med en kvinna, som är en annan mans slavinna, och sädesuttömning har skett, och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, skall de straffas men inte dödas, eftersom hon inte var fri.
21 Han skall föra fram sitt skuldoffer, en skuldoffersbagge, inför HERREN, till uppenbarelsetältets ingång.
22 När prästen med skuldoffersbaggen bringar försoning för honom inför HERRENS ansikte, får han förlåtelse för den synd han har begått.
23 När ni kommer in i landet och planterar träd av olika slag med ätbar frukt, skall ni se deras frukt som deras förhud. I tre år skall ni betrakta dem som oomskurna och inte äta deras frukt.
24 Under det fjärde året skall all deras frukt vara helig, ett gemenskapsoffer till HERREN,
25 och först under det femte året skall ni äta deras frukt. Så skall ni göra för att de skall ge så mycket större avkastning åt er. Jag är HERREN, er Gud.
26 Ni skall inte äta något som innehåller blod. Ni skall inte befatta er med spådom eller trolldom.
27 Ni skall inte rundklippa kanten av ert hår, och inte heller skall du stympa kanten av ditt skägg.
28 Ni skall inte rista märken på er kropp för någon död och inte heller bränna in skrivtecken på er. Jag är HERREN.
29 Vanära inte din dotter genom att låta henne bli en sköka, så att landet blir fördärvat genom otukt och uppfyllt av skamliga ting.
30 Mina sabbater skall ni hålla, och för min helgedom skall ni visa vördnad. Jag är HERREN.
31 Vänd er inte till andebesvärjare eller till spåmän. Sök inte sådana, så att ni blir orena genom dem. Jag är HERREN, er Gud.
32 För ett grått huvud skall du resa dig upp, och den gamle skall du ära. Du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.
33 När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom.
34 Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.
35 Ni skall inte göra orätt när ni dömer i fråga om längd, vikt eller rymd.
36 Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha. Jag är HERREN, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land.
37 Så skall ni nu hålla alla mina stadgar och alla mina lagar och följa dem. Jag är HERREN.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Du skall säga till Israels barn: Om någon av Israels barn eller av främlingarna som bor i Israel ger någon av sina avkomlingar åt Molok, skall han straffas med döden. Folket i landet skall stena honom.
3 Jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han givit en av sina avkomlingar åt Molok och orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn.
4 Om folket i landet ser mellan fingrarna med den mannen, när han ger en av sina avkomlingar åt Molok, och inte dödar honom,
5 då skall jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot hans släkt. Och jag skall utrota honom ur folket jämte alla dem som följt honom och i trolös avfällighet dyrkat Molok.
6 Om någon vänder sig till andebesvärjare för att i trolös avfällighet hålla sig till dem, skall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk.
7 Ni skall helga er och vara heliga, ty jag är HERREN, er Gud.
8 Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är HERREN, som helgar er.
9 Om någon uttalar förbannelser över sin far eller sin mor, skall han straffas med döden. Sin far och sin mor har han förbannat. Han bär på blodskuld.
10 Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.
11 Om någon ligger med en kvinna som är hans fars hustru, blottar han sin fars nakenhet. De skall båda straffas med döden. De bär på blodskuld.
12 Om någon ligger med sin svärdotter, skall de båda straffas med döden. De har begått en avskyvärd handling. De bär på blodskuld.
13 Om en man ligger med en annan man som en man ligger med en kvinna, begår de en avskyvärd handling. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.
14 Om någon till hustru tar en kvinna och dessutom hennes mor, så är det en skändlighet. Man skall bränna upp både honom och dem i eld, för att ingen skändlighet skall finnas ibland er.
15 Om en man ligger med något djur, skall han straffas med döden, och djuret skall ni döda.
16 Om en kvinna gör närmande mot något djur för att para sig med det, skall du döda både kvinnan och djuret. De skall straffas med döden. De bär på blodskuld.
17 Om någon tar sin syster till hustru, sin fars dotter eller sin mors dotter och ser hennes nakenhet, och hon ser hans nakenhet, är det en skamlig gärning. De skall utrotas inför sitt folks ögon. Han bär på missgärning, eftersom han har blottat sin systers nakenhet.
18 Om någon ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet, blottar han hennes blodflöde. De skall båda utrotas ur sitt folk.
19 Du skall inte blotta nakenheten hos din mors syster eller din fars syster, ty den som gör det blottar en nära släktings nakenhet. De kommer att bära på missgärning.
20 Om någon ligger med hustrun till sin fars bror, blottar han nakenheten hos sin fars bror. De kommer att bära på missgärning, och de kommer att dö barnlösa.
21 Om någon tar sin brors hustru, är det en oren gärning. Han blottar då sin brors nakenhet, och de skall bli barnlösa.
22 Ni skall hålla alla mina stadgar och lagar och följa dem, för att landet inte skall spy ut er, det land dit jag nu för er, så att ni får bo där.
23 Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.
24 Därför har jag sagt till er: Ni skall ärva deras land, ty jag skall ge er det till arvedel, ett land som flödar av mjölk och honung. Jag är HERREN, er Gud, som har avskilt er från andra folk.
25 Gör alltså skillnad mellan rena och orena fyrfotadjur och mellan rena och orena fåglar, så att ni inte gör er själva avskyvärda för de fyrfotadjurs eller fåglars skull, eller för de kräldjurs skull som rör sig på marken, alla dessa djur som jag har avskilt från er som orena.
26 Ni skall vara heliga inför mig, ty jag, HERREN, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.
27 När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse eller spådom, skall den personen straffas med döden. Han bär på blodskuld och skall stenas.
1 HERREN sade till Mose: Tala till prästerna, Arons söner, och säg: En präst får inte orena sig genom någon död bland sitt folk
2 utom genom sina närmaste blodsförvanter: sin mor, sin far, sin son, sin dotter, sin bror
3 eller genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom nära och inte tillhörde någon man. I sådant fall må han ådraga sig orenhet genom henne.
4 Eftersom han är en ledare bland sitt folk, får han inte ådraga sig orenhet och göra sig ohelig.
5 Prästerna får inte som tecken på sorg raka någon del av sitt huvud, raka av kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin kropp.
6 De skall vara heliga inför sin Gud och får inte ohelga sin Guds namn, ty de bär fram HERRENS eldsoffer, sin Guds mat. Därför skall de vara heliga.
7 Ingen av dem skall ta till hustru en sköka eller en vanärad kvinna, och de skall inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud.
8 Därför skall du akta honom helig, ty han bär fram din Guds mat. Han skall vara helig för dig, ty jag, HERREN, som helgar er, är helig.
9 Om en dotter till en präst vanärar sig genom att bedriva otukt, vanärar hon sin far. Hon skall brännas upp i eld.
10 Den som är överstepräst bland sina bröder, den som fått smörjelseoljan utgjuten på sitt huvud och blivit vigd med rätt att bära prästkläderna, skall inte ha sitt hår oordnat eller riva sönder sina kläder.
11 Han skall inte gå in till någon död. Varken genom sin far eller sin mor får han orena sig.
12 Han skall inte heller gå ut ur helgedomen och inte ohelga sin Guds helgedom, ty den vigning han fick genom sin Guds smörjelseolja är över honom. Jag är HERREN.
13 Till hustru skall han ta en kvinna som är jungfru.
14 Han får inte ta en änka eller en frånskild kvinna, eller en vanärad kvinna, en sköka, utan han skall ta en jungfru av sitt eget folk till hustru,
15 så att han inte ohelgar sina efterkommande bland sitt eget folk, ty jag är HERREN, som helgar honom.
16 HERREN talade till Mose. Han sade:
17 Säg till Aron: Av dina avkomlingar i kommande släkten skall ingen som har något lyte träda fram för att frambära sin Guds mat.
18 Ingen som har något lyte får träda fram, varken en blind eller halt eller en som har ett lyte i ansiktet eller har någon lem för stor,
19 ingen med bruten arm eller brutet ben,
20 ingen som är puckelryggig eller dvärg eller som har fel på ögat eller som har skabb eller något annat utslag eller som är kastrerad.
21 Av prästen Arons avkomlingar skall ingen som har något lyte gå fram för att offra HERRENS eldsoffer. Har han ett lyte, får han inte gå fram för att offra sin Guds mat.
22 Han må äta sin Guds mat, både det som är högheligt och det som är heligt.
23 Men eftersom han har ett lyte skall han inte gå in till förlåten eller gå fram till altaret, så att han ohelgar mina heliga ting. Ty jag är HERREN, som helgar dem.
24 Detta talade Mose till Aron och hans söner och alla Israels barn.
1 Och HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Säg till Aron och hans söner att de skall hålla sig borta från de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt mig, så att de inte ohelgar mitt heliga namn. Jag är HERREN.
3 Säg till dem: Om i kommande släkten någon av era avkomlingar, medan han är oren, rör vid de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt HERREN, skall han utrotas ur min åsyn. Jag är HERREN.
4 Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning, skall han inte äta av de heliga gåvorna förrän han har blivit ren. Och den som rör vid någon som har blivit oren genom en död, eller någon som haft sädesuttömning,
5 eller den som rör vid något smådjur som förorsakar orenhet, eller vid en människa som man blir oren genom, hur hon än har blivit oren -
6 den som rör vid något sådant skall vara oren ända till kvällen och skall inte äta av de heliga gåvorna förrän han har badat sin kropp i vatten.
7 Men när solen har gått ner är han ren, och sedan kan han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans mat.
8 Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han inte äta, så att han blir oren genom det. Jag är HERREN.
9 De skall hålla fast vid det jag har befallt dem iaktta, så att de inte för det heligas skull kommer att bära på synd och drabbas av döden, därför att de ohelgar det. Jag är HERREN, som helgar dem.
10 Ingen får äta av det heliga. En inneboende hos prästen eller en daglönare skall inte äta av det heliga.
11 Men när en präst har köpt en slav för sina pengar, får denne äta av det, liksom den slav som är född i hans hus. De får äta av prästens mat.
12 Om en dotter till en präst gifter sig med en lekman, får hon inte äta av det heliga som har getts som offergåva.
13 Men om dottern till en präst har blivit änka eller blivit förskjuten och inte har några barn och hon kommer tillbaka till sin fars hus och bor där som i sin ungdom, då får hon äta av sin fars mat. Men ingen obehörig skall äta av den.
14 Om någon av misstag äter av det heliga, skall han ge en helig offergåva till prästen och lägga till en femtedel.
15 Prästerna skall inte ohelga de heliga gåvor som Israels barn offrar åt HERREN
16 och därigenom dra över dem missgärning och skuld, när de äter av deras heliga gåvor. Ty jag är HERREN, som helgar dem.
17 HERREN talade till Mose. Han sade:
18 Säg till Aron och hans söner och alla Israels barn: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill bära fram något offer, ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, som de vill offra åt HERREN som brännoffer, skall ni göra det på sådant sätt att ni blir välbehagliga.
19 Offret skall vara ett felfritt handjur av nötboskapen, av fåren eller av getterna.
20 Ni skall inte offra ett djur som har något lyte, ty genom ett sådant offer blir ni inte välbehagliga.
21 Och när någon vill offra ett gemenskapsoffer åt HERREN av nötboskapen eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller det gäller ett frivilligt offer, skall det vara felfritt för att bli välbehagligt. Inget lyte får finnas på offerdjuret.
22 Det som är blint eller brutet, stympat eller sårigt, eller har skabb eller utslag skall ni inte offra åt HERREN. Eldsoffer av något sådant skall ni inte lägga på altaret åt HERREN.
23 Ett djur av nötboskapen eller småboskapen, som har någon lem för stor eller för liten, kan du offra som frivilligt offer, men som löftesoffer blir det inte välbehagligt.
24 Ni får inte offra åt HERREN ett djur, vars testiklar blivit klämda, krossade, avslitna eller bortskurna. Sådant skall ni inte göra i ert land.
25 Inte heller av en utlänning skall ni ta emot och offra sådana djur till mat åt er Gud, ty de är skadade, de har ett lyte. Genom sådana blir ni inte välbehagliga.
26 HERREN talade till Mose. Han sade:
27 När en kalv, ett lamm eller en killing har fötts, skall djuret dia sin mor i sju dagar. Men från den åttonde dagen är det välbehagligt som eldsoffergåva åt HERREN.
28 Ni skall inte slakta något djur, vare sig av nötboskapen eller småboskapen, på samma dag som dess avkomma.
29 När ni vill offra ett gemenskapsoffer åt HERREN, skall ni offra det på sådant sätt att ni blir välbehagliga.
30 Det skall ätas samma dag. Ni skall inte lämna något av offret kvar till följande morgon. Jag är HERREN.
31 Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är HERREN.
32 Ni skall inte ohelga mitt heliga namn, ty jag vill hållas helig bland Israels barn. Jag är HERREN, som helgar er
33 och som har fört er ut ur Egyptens land, för att jag skall vara er Gud. Jag är HERREN.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Säg till Israels barn: HERRENS högtider skall ni utlysa som heliga sammankomster, de är mina högtider.
3 Under sex dagar skall arbete utföras, men den sjunde dagen är vilosabbat, en dag för helig sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra. Det är HERRENS sabbat, var ni än bor.
4 Detta är HERRENS högtider, de heliga sammankomster som ni skall utlysa på bestämda tider:
5 I första månaden, vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är HERRENS påsk.
6 Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid. Då skall ni äta osyrat bröd i sju dagar.
7 På den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Ni skall då inte utföra något arbete.
8 Och ni skall offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar. På sjunde dagen skall ni åter hålla en helig sammankomst, och då skall ni inte utföra något arbete.
9 HERREN talade till Mose. Han sade:
10 Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er och ni bärgar in dess skörd, skall ni ta den kärve som är det första av er skörd och bära den till prästen.
11 Den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att ni skall räknas som välbehagliga. Dagen efter sabbaten skall prästen vifta den.
12 Den dag ni viftar kärven skall ni offra ett felfritt, årsgammalt lamm som brännoffer åt HERREN.
13 Som matoffer till det skall ni offra två tiondels efa fint mjöl, blandat med olja, ett eldsoffer åt HERREN till en ljuvlig doft, och som drickoffer till det en fjärdedels hin vin.
14 Ingenting av den nya skörden, varken bröd, rostade ax eller korn av grönskuren säd, skall ni äta förrän på den dagen, inte förrän ni har burit fram offergåvan åt er Gud. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.
15 Sedan skall ni räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram viftofferskärven.
16 Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett nytt matoffer åt HERREN.
17 Från de orter där ni bor skall ni bära fram viftoffersbröd, två kakor gjorda av två tiondels efa fint mjöl, bakade med surdeg, de är en förstlingsgåva åt HERREN.
18 Och tillsammans med brödet skall ni föra fram sju felfria, årsgamla lamm, en ungtjur och två baggar som brännoffer åt HERREN, med det matoffer och drickoffer som hör till. Det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN.
19 Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm som gemenskapsoffer.
20 Prästen skall vifta dem som ett viftoffer inför HERRENS ansikte jämte förstlingsbröden som bärs fram tillsammans med de båda lammen. De skall vara helgade åt HERREN och tillhöra prästen.
21 Och på just den dagen skall ni utlysa en helig sammankomst, som ni skall hålla. Inget arbete skall ni då utföra. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.
22 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, er Gud.
23 HERREN talade till Mose. Han sade:
24 Säg till Israels barn: I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla sabbatsvila, en minneshögtid med basunklang, en helig sammankomst.
25 Inget arbete skall ni då utföra, och ni skall offra eldsoffer åt HERREN.
26 Och HERREN talade till Mose. Han sade:
27 Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen. Då skall ni hålla en helig sammankomst, och ni skall fasta och offra eldsoffer åt HERREN.
28 På den dagen skall ni inte utföra något arbete, ty det är en försoningsdag, då försoning bringas för er inför HERREN, er Gud.
29 Var och en som inte fastar på denna dag skall utrotas ur sin släkt.
30 Och var och en som utför något arbete på just den dagen skall jag utrota ur hans folk.
31 Inget arbete skall ni utföra. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.
32 En vilosabbat skall den vara för er, och ni skall då fasta. På kvällen den nionde dagen i månaden skall ni hålla denna sabbatsvila, från kväll till kväll.
33 HERREN talade till Mose. Han sade:
34 Säg till Israels barn: På femtonde dagen i samma sjunde månad är HERRENS lövhyddohögtid, i sju dagar.
35 På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst. Inget arbete skall ni då utföra.
36 I sju dagar skall ni offra eldsoffer åt HERREN. På åttonde dagen skall ni hålla en helig sammankomst och offra eldsoffer åt HERREN. Det är en högtidsförsamling. Inget arbete skall ni då utföra.
37 Detta är HERRENS högtider. Ni skall utlysa dem som heliga sammankomster, då ni skall offra eldsoffer åt HERREN, brännoffer och matoffer, slaktoffer och drickoffer, varje dag de för den dagen bestämda offren.
38 Detta förutom HERRENS sabbater och förutom era övriga gåvor och alla era löftesoffer och alla era frivilliga offer, som ni ger åt HERREN.
39 Men på femtonde dagen i sjunde månaden, när ni inbärgat landets skörd, skall ni fira HERRENS högtid i sju dagar. På första dagen är sabbatsvila, och på åttonde dagen är också sabbatsvila.
40 På första dagen skall ni ta frukt av era vackraste träd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av pilträd, och ni skall glädja er i sju dagar inför HERRENS, er Guds, ansikte.
41 Ni skall fira denna högtid som en HERRENS högtid sju dagar om året. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. I sjunde månaden skall ni fira den.
42 Då skall ni bo i lövhyddor i sju dagar. Alla de som är födda i Israel skall bo i lövhyddor,
43 för att era efterkommande skall veta att jag lät Israels barn bo i lövhyddor när jag förde dem ut ur Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.
44 Och Mose talade till Israels barn om HERRENS högtider.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Befall Israels barn att bära till dig ren olja av krossade oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen.
3 Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, skall Aron ständigt sköta den inför HERRENS ansikte, från kväll till morgon. Det skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte.
4 Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han ständigt sköta inför HERRENS ansikte.
5 Du skall ta fint mjöl, och av det skall du baka tolv kakor. Varje kaka skall innehålla två tiondels efa.
6 Du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det förgyllda bordet inför HERRENS ansikte.
7 På varje rad skall du lägga ren rökelse, och den skall vara på bröden som ett påminnelseoffer, ett eldsoffer åt HERREN.
8 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man ständigt lägga upp dem inför HERRENS ansikte, en gåva av Israels barn till ett evigt förbund.
9 De skall tillhöra Aron och hans söner, som skall äta dem på helig plats, ty de är högheliga och är hans del av HERRENS eldsoffer. Detta är en evig stadga.
10 En man, som var son till en israelitisk kvinna och en egyptisk man gick ut bland Israels barn. Den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kom då i gräl med varandra i lägret.
11 Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Hans mor hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.
12 De satte honom i förvar, för att få ett bestämt uttalande från HERRENS mun.
13 Och HERREN sade till Mose:
14 För ut hädaren utanför lägret. Sedan skall alla som hörde hädelsen lägga sina händer på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom.
15 Till Israels barn skall du säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd.
16 Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom. Vare sig det är en främling som smädar Namnet, eller en som är född i landet, skall han dödas.
17 Den som slår ihjäl en människa skall straffas med döden.
18 Och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv.
19 Om någon tillfogar sin nästa kroppsskada, skall man göra mot honom som han själv har gjort:
20 bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan, skall han själv tillfogas.
21 Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas.
22 En och samma lag skall gälla för er, den skall gälla såväl för främlingen som för den som är född i landet, ty jag är HERREN, er Gud.
23 Mose talade detta till Israels barn. Och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Israels barn gjorde så som HERREN hade befallt Mose.
1 HERREN talade till Mose på Sinai berg. Han sade:
2 Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt HERREN.
3 Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden,
4 men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en HERRENS sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård.
5 Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet.
6 Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig.
7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning.
8 Du skall räkna sju årssabbater, det vill säga sju gånger sju år, så att tiden för de sju årssabbaterna blir fyrtionio.
9 Då skall du i sjunde månaden på tionde dagen i månaden låta hornet ljuda med kraftig ton. På försoningsdagen skall ni låta hornet ljuda över hela ert land.
10 Ni skall helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det skall vara ett jubelår för er. Var och en av er skall då återvända till sin arvedel och var och en av er skall återvända till sin släkt.
11 Ett jubelår skall detta femtionde år vara för er. Då skall ni inte så något, och det som växer upp av spillsäden skall ni inte skörda, och ni skall inte samla in druvorna från era oskurna vinstockar.
12 Ty det är ett jubelår, heligt skall det vara för er. Av markens egen avkastning skall ni få er föda.
13 Under ett sådant jubelår skall var och en av er återvända till sin arvedel.
14 Om ni alltså säljer något till er nästa eller köper något av honom, skall ni inte göra varandra orätt.
15 Efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa och efter antalet årsgrödor skall han få betalning av dig.
16 Ju fler åren är, desto högre pris skall du betala, och ju färre de är, desto lägre pris skall du betala. Ty det är ett visst antal grödor han säljer till dig.
17 Ni skall inte göra varandra orätt, du skall frukta din Gud. Ty jag är HERREN, er Gud.
18 Ni skall följa mina stadgar, och mina lagar skall ni ta vara på och följa. Ni kommer då att bo trygga i landet.
19 Och landet kommer att ge sin frukt, så att ni har att äta i överflöd, och ni kan bo där i trygghet.
20 Om ni frågar: "Vad skall vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller bärga vår gröda?"
21 så må ni veta att jag skall befalla min välsignelse att komma över er under det sjätte året, så att det ger gröda för tre år.
22 Och ännu när ni sår under det åttonde året, skall ni ha av den gamla grödan att äta. Ända till dess grödan har kommit in på det nionde året, skall ni ha gammal säd att äta.
23 När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för all framtid, ty landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig.
24 I hela det land ni får till besittning skall ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom.
25 Om din broder blir fattig och säljer något av sin besittning, skall hans återlösare komma till honom och lösa tillbaka det brodern har sålt.
26 Om någon inte har någon återlösare, men själv får möjlighet att skaffa vad som behövs för återköp,
27 skall han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala lösen för de återstående åren till den han sålde åt. Han skall så återvända till sin egendom.
28 Men om han inte kan skaffa vad som behövs för att betala honom, skall det han har sålt förbli i köparens hand till jubelåret. Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skall återvända till sin arvedel.
29 Om någon säljer ett hus i en stad, som är omgiven av murar, skall han ha rätt att återlösa det inom ett år efter försäljningen. Hans rätt att återlösa det är då begränsad till viss tid.
30 Men om det inte har köpts tillbaka när ett helt år har gått, skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven av murar, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för alltid. Det skall då inte frånträdas på jubelåret.
31 Men hus i byar som inte är omgivna av murar skall räknas till landets åkermark. De skall kunna återlösas, och på jubelåret skall de frånträdas.
32 Angående leviternas städer skall leviterna ha evig rätt att återlösa husen i de städer som är deras arvsbesittning.
33 Även om någon annan levit löser in det sålda huset i den stad där han har sin egendom, skall det frånträdas på jubelåret, ty husen i levitstäderna är leviternas arvsbesittning bland Israels barn.
34 Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får inte säljas, ty det är deras eviga arvedel.
35 Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig.
36 Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig.
37 Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta.
38 Jag är HERREN, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete.
40 Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig.
41 Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel.
42 Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar.
43 Och du skall inte härska över dem med hårdhet. Du skall frukta din Gud.
44 Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, skall du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er.
45 Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De skall förbli er egendom.
46 Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, skall ingen härska över den andre med hårdhet.
47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt,
48 skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan lösa tillbaka honom.
49 Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri.
50 Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares.
51 Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för.
52 Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år.
53 Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet.
54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom.
55 Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är HERREN, er Gud.
1 Ni skall inte göra er några avgudar och inte resa upp åt er någon avbild eller stod och inte heller i ert land sätta upp några stenar med inhuggna bilder för att tillbe dem. Ty jag är HERREN, er Gud.
2 Mina sabbater skall ni hålla, och för min helgedom skall ni ha vördnad. Jag är HERREN.
3 Om ni vandrar efter mina stadgar och håller mina bud och följer dem,
4 skall jag ge er regn i rätt tid, så att jorden ger sin gröda och träden på marken bär sin frukt.
5 Trösktiden skall hos er räcka till vinbärgningen, och vinbärgningen skall räcka till såningstiden, och ni skall ha bröd nog för att äta er mätta och ni skall bo trygga i ert land.
6 Och jag skall ge frid i landet, ni skall få ro och ingen skall förskräcka er. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, och inget svärd skall gå fram genom ert land.
7 Ni skall jaga era fiender framför er, och de skall falla för era svärd.
8 Fem av er skall jaga hundra framför sig, och hundra av er skall jaga tiotusen, och era fiender skall falla för era svärd.
9 Jag skall vända mig till er och göra er fruktsamma och föröka er, och jag skall upprätthålla mitt förbund med er.
10 Gammal gröda, som legat inne länge, skall ni ha att äta. Ni skall tvingas skaffa undan den gamla för den nya.
11 Och jag skall resa upp min boning mitt ibland er, och jag skall inte avvisa er.
12 Jag skall vandra mitt ibland er och vara er Gud, och ni skall vara mitt folk.
13 Jag är HERREN, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land, för att ni inte skulle vara slavar där. Jag har brutit sönder ert ok och låtit er gå med upprätt huvud.
14 Men om ni inte hör på mig och inte gör efter alla dessa bud,
15 om ni föraktar mina stadgar och avvisar mina lagar, så att ni inte följer alla mina bud utan bryter mitt förbund,
16 då skall också jag handla på samma sätt mot er. Jag skall straffa er med förskräckelse, med tärande sjukdom och feber, så att era ögon försmäktar och er själ tynar bort. Och ni skall så er säd förgäves, ty era fiender skall äta den.
17 Jag skall vända mitt ansikte mot er, och ni skall bli slagna av era fiender. De som hatar er skall råda över er, och ni skall fly, även om ingen förföljer er.
18 Om ni trots detta inte lyssnar till mig, skall jag tukta er sjufalt värre för era synders skull.
19 Jag skall krossa er stolta makt och låta er himmel bli som järn och er jord som koppar.
20 Er möda skall vara förgäves, ty er jord skall inte ge sin gröda och träden i landet skall inte bära frukt.
21 Om ni ändå gör mig emot och inte vill lyssna på mig, skall jag slå er sjufalt värre, så som era synder förtjänar.
22 Jag skall sända över er vilddjur, som skall döda era barn och fördärva er boskap och minska ert eget antal, så att era vägar blir öde.
23 Om ni trots detta inte låter varna er av mig utan står mig emot,
24 skall också jag stå er emot och slå er sjufalt för era synders skull.
25 Jag skall låta er drabbas av ett hämndens svärd som skall hämnas mitt förbund, och ni skall samlas i städerna. Men där skall jag sända pest ibland er, och ni skall bli överlämnade i fienders hand.
26 Jag skall så fördärva ert livsuppehälle att ert bröd skall kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor. Brödet skall lämnas ut efter vikt, och när ni äter skall ni inte bli mätta.
27 Om ni trots detta inte lyssnar till mig utan står mig emot,
28 skall också jag i vrede stå er emot och tukta er sjufalt för era synders skull.
29 Ni skall tvingas äta era söners och döttrars kött.
30 Jag skall ödelägga era offerhöjder och utrota era solstoder. Jag skall kasta era döda kroppar på era eländiga avgudars döda kroppar, och jag skall visa er ifrån mig.
31 Jag skall göra era städer till ruiner och ödelägga era helgedomar, och jag skall inte mer med välbehag känna doften av era offer.
32 Jag skall själv ödelägga landet, så att era fiender som bor där skall häpna över det.
33 Men er skall jag sprida ut bland hednafolken och jag skall förfölja er med draget svärd. Så skall ert land bli en ödemark och era städer ruiner.
34 Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater under hela den tid som det ligger öde och ni är i era fienders land. Ja, då skall landet vila och få gottgörelse för sina sabbater.
35 Hela den tid det ligger öde skall det hålla sabbat och få den vila det inte fick på era sabbater, då ni bodde där.
36 Och åt dem som blir kvar av er, skall jag ge försagda hjärtan där de är i sina fienders länder, så att de jagas på flykten av ett prasslande löv som rörs av vinden. De skall fly som om de flydde för svärd och falla, även om ingen förföljer dem.
37 De skall stupa på varandra som om de stupade för svärd, även om ingen förföljer dem. Ja, ni skall inte kunna hålla stånd mot era fiender.
38 Ni skall förgås bland hednafolken, och era fienders land skall förtära er.
39 De som blir kvar av er skall genom sin egen missgärning tyna bort i era fienders land. Också genom sina fäders missgärning skall de tyna bort, liksom dessa har gjort.
40 De skall bekänna den missgärning de själva har begått och den deras fäder har begått, att de har handlat trolöst mot mig och stått mig emot,
41 så att också jag måste stå dem emot och föra dem bort till deras fienders land. Ja, då skall deras oomskurna hjärtan tvingas att ödmjuka sig, och de skall få lida för sin missgärning.
42 Då skall jag tänka på mitt förbund med Jakob och jag skall också tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund med Abraham. Och jag skall tänka på landet.
43 Ty landet skall överges av dem och få gottgörelse för sina sabbater genom att ligga öde, när folket är borta. Själva skall de få lida för sin missgärning, just därför att de förkastade mina lagar och därför att de avvisade mina stadgar.
44 Men, medan de är i sina fienders land, skall jag trots detta inte så förkasta eller avvisa dem, att jag förgör dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är HERREN, deras Gud.
45 Nej, dem till godo skall jag tänka på förbundet med fäderna, som jag förde ut ur Egyptens land inför hednafolkens ögon, för att jag skulle vara deras Gud. Jag är HERREN.
46 Dessa är de stadgar, domslut och lagar som HERREN fastställde mellan sig och Israels barn på Sinai berg genom Mose.
1 HERREN talade till Mose. Han sade:
2 Säg till Israels barn: Om någon gör ett heligt löfte, skall du bestämma lösensumman åt HERREN för personerna ifråga.
3 Om det gäller en man som är mellan tjugo och sextio år gammal, skall du bestämma det till femtio siklar silver efter helgedomssikelns vikt.
4 Om det är fråga om en kvinna, skall du fastställa värdet till trettio siklar.
5 Om det är fråga om någon som är mellan fem och tjugo år gammal, skall det värde du fastställer vara tjugo siklar för en pojke och tio siklar för en flicka.
6 Om det är fråga om någon som är mellan en månad och fem år gammal, skall det värde du bestämmer vara fem siklar silver för en pojke och tre siklar silver för en flicka.
7 Om det gäller någon som är sextio år gammal eller däröver, skall det värde du bestämmer vara femton siklar för en man och tio siklar för en kvinna.
8 Om någon är så fattig att han inte kan betala det värde du bestämmer, skall han ställas fram inför prästen, och denne skall fastställa ett värde för honom. Efter vad den som gjort löftet kan betala, skall prästen fastställa värdet för honom.
9 Om det gäller boskap av de slag man får bära fram som offer åt HERREN, skall allt sådant vara heligt, sedan man givit det åt HERREN.
10 Man får inte utväxla eller byta ut det, varken ett bättre mot ett sämre eller ett sämre mot ett bättre. Om någon ändå byter ut ett djur mot ett annat, skall både det förra och det som har blivit lämnat i utbyte vara heligt.
11 Men om frågan gäller något slags orent djur som man inte får bära fram som offer åt HERREN, skall djuret ställas fram inför prästen,
12 och han skall fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som du, prästen, fastställer det, så skall det vara.
13 Om ägaren vill lösa djuret, skall han till det värde du har bestämt lägga en femtedel av värdet.
14 Om någon helgar sitt hus som något heligt åt HERREN, skall prästen fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som han fastställer dess värde, så skall det vara.
15 Om den som har helgat sitt hus vill lösa det, skall han till det värde i pengar som du har bestämt lägga en femtedel. Då blir det hans.
16 Om någon helgar åt HERREN ett stycke åker av den egendom han ärvt, skall du bestämma dess värde efter utsädet på den. Varje homer utsäde skall motsvara femtio siklar silver.
17 Om han helgar sin åker ända från jubelåret, skall det förbli vid det värde du bestämmer.
18 Men om han helgar sin åker efter jubelåret, skall prästen beräkna penningvärdet åt honom efter det antal år som återstår till nästa jubelår. Ett motsvarande avdrag skall göras på det värde du förut har bestämt.
19 Om den som har helgat åkern vill lösa den, skall han lägga till en femtedel till det pris du har bestämt. Då förblir den hans.
20 Om han inte löser åkern utan säljer den till någon annan, får åkern sedan inte lösas,
21 utan när den frånträds på jubelåret, skall den vara helgad åt HERREN som en åker som avskilts för tillspillogivning. Hans egendom tillfaller då prästen.
22 Om någon helgar åt HERREN en åker som han har köpt och som inte hör till den egendom han ärvt,
23 skall prästen åt honom räkna ut det bestämda värdet fram till jubelåret, och samma dag skall han erlägga den summa som du har bestämt. Den skall vara helgad åt HERREN.
24 Men på jubelåret skall åkern gå tillbaka till den som den köpts ifrån, till den som ägde den som sin egendom.
25 När du bestämmer något värde, skall det alltid bestämmas i helgedomssiklar, sikeln räknad till tjugo gera.
26 Men det som är förstfött bland boskap och som tillhör HERREN redan som förstfött skall ingen helga. Vare sig det är ett djur av nötboskapen eller ett djur av småboskapen, tillhör det redan HERREN.
27 Men om det är fråga om något orent djur, skall man lösa det efter det värde du bestämmer och lägga till femtedelen av värdet. Om det inte blir löst, skall det säljas efter det värde du bestämmer.
28 Om det är fråga om något tillspillogivet, som någon har givit till spillo åt HERREN av allt han äger, det må vara en människa eller ett boskapsdjur eller den åker som han har fått i arv, får detta varken säljas eller lösas. Allt tillspillogivet är högheligt och tillhör HERREN.
29 En människa som har blivit tillspillogiven får aldrig lösas. Hon måste dödas.
30 All tionde av jorden, både av säden på jorden och av trädens frukt, tillhör HERREN. Den är helgad åt HERREN.
31 Om någon vill lösa något av sin tionde, skall han lägga till femtedelen av värdet.
32 Beträffande tionde av nötboskap eller småboskap gäller följande: Av allt som går under herdestaven skall vart tionde djur vara helgat åt HERREN.
33 Man skall inte undersöka om det är bättre eller sämre, och man får inte byta ut det. Om någon ändå byter ut djuret, skall både detta och det som har lämnats i utbyte vara helgat åt HERREN. Det får inte lösas.
34 Dessa är de bud som HERREN genom Mose gav Israels barn på Sinai berg.