4 Mosebok 1

¹ HERREN talade till Mose i Sinai öken, i uppenbarelsetältet, på första dagen i andra månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade:

² "Räkna antalet av Israels barn, hela deras menighet efter deras släkter och familjer, med uppräkning av namnen på alla män, var person för sig,

³ alla vapenföra i Israel som är tjugo år eller äldre. Du och Aron skall inmönstra dem efter deras häravdelningar.

⁴ En man från varje stam skall vara med er, den som är huvudman för sin stams familjer.

⁵ Detta är namnen på de män som skall bistå er: Av Ruben: Elisur, Sedeurs son;

⁶ av Simeon: Selumiel, Surisaddajs son;

⁷ av Juda: Nahson, Amminadabs son;

⁸ av Isaskar: Netanel, Suars son;

⁹ av Sebulon: Eliab, Helons son;

¹⁰ av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse: Gamliel, Pedasurs son;

¹¹ av Benjamin: Abidan, Gideonis son;

¹² av Dan: Ahieser, Ammisaddajs son;

¹³ av Aser: Pagiel, Okrans son;

¹⁴ av Gad: Eljasaf, Deguels son;

¹⁵ av Naftali: Ahira, Enans son."

¹⁶ Dessa var utvalda från menigheten, de var ledare för sina fäders stammar, stamhövdingar i Israel.

¹⁷ Mose och Aron tog till sig dessa namngivna män.

¹⁸ De samlade hela menigheten på första dagen i andra månaden, och folket blev infört i förteckningen efter sina släkter och familjer, var och en räknad, de som var tjugo år eller äldre, varje person för sig,

¹⁹ allt så som HERREN hade befallt Mose. Och han mönstrade dem i Sinai öken.

²⁰ Avkomlingarna till Rubens, Israels förstföddes, söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, var person för sig, samtliga vapenföra män som var tjugo år eller äldre,

²¹ de som inmönstrades av Rubens stam, utgjorde 46.500.

²² Avkomlingarna till Simeons söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, så många som inmönstrades, var och en räknad, var person för sig, samtliga vapenföra män som var tjugo år eller äldre,

²³ de som inmönstrades av Simeons stam, utgjorde 59.300.

²⁴ Avkomlingarna till Gads söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,

²⁵ de som inmönstrades av Gads stam, utgjorde 45.650.

²⁶ Avkomlingarna till Judas söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,

²⁷ de som inmönstrades av Juda stam, utgjorde 74.600.

²⁸ Avkomlingarna till Isaskars söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,

²⁹ de som inmönstrades av Isaskars stam, utgjorde 54.400.

³⁰ Avkomlingarna till Sebulons söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,

³¹ de som inmönstrades av Sebulons stam, utgjorde 57.400.

³² Avkomlingarna till Josefs söner: Avkomlingarna till Efraims söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,

³³ de som inmönstrades av Efraims stam, utgjorde 40.500.

³⁴ Avkomlingarna till Manasses söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,

³⁵ de som inmönstrades av Manasse stam, utgjorde 32.200.

³⁶ Avkomlingarna till Benjamins söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,

³⁷ de som inmönstrades av Benjamins stam, utgjorde 35.400.

³⁸ Avkomlingarna till Dans söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,

³⁹ de som inmönstrades av Dans stam, utgjorde 62.700.

⁴⁰ Avkomlingarna till Asers söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,

⁴¹ de som inmönstrades av Asers stam, utgjorde 41.500.

⁴² Avkomlingarna till Naftalis söner, upptecknade efter sina släkter och familjer, var och en räknad, samtliga vapenföra som var tjugo år eller äldre,

⁴³ de som inmönstrades av Naftali stam, utgjorde 53.400.

⁴⁴ Dessa var de inmönstrade, de som blev inmönstrade av Mose och Aron och Israels hövdingar, tolv män som var och en företrädde sin stamfamilj.

⁴⁵ Och alla de av Israels barn som blev inmönstrade efter sina familjer, alla vapenföra i Israel som var tjugo år eller äldre,

⁴⁶ alla dessa inmönstrade utgjorde 603.550.

⁴⁷ Men leviterna i sin fädernestam blev inte inmönstrade med de övriga.

⁴⁸ Ty HERREN hade sagt till Mose:

⁴⁹ Endast Levi stam skall du inte inmönstra, och du skall inte räkna deras antal med Israels barn,

⁵⁰ utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördets tabernakel med alla dess redskap och tillbehör. De skall bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänst vid det. Runt omkring tabernaklet skall de ha sitt läger.

⁵¹ När tabernaklet skall bryta upp skall leviterna ta ner det, och när tabernaklet skall sättas upp skall leviterna sätta upp det. Om någon annan kommer nära det, skall han dödas.

⁵² Israels barn skall resa sina tält var och en i sitt läger och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar.

⁵³ Men leviterna skall slå läger runt omkring vittnesbördets tabernakel, för att inte vrede skall drabba Israels barns menighet. Och leviterna skall ha ansvaret för vittnesbördets tabernakel och dess skötsel.

⁵⁴ Israels barn gjorde så, de gjorde i allt som HERREN hade befallt Mose.

4 Mosebok 2

¹ HERREN talade till Mose och Aron. Han sade:

² "Israels barn skall slå läger, var och en under sitt baner, vid de fälttecken som hör till deras särskilda familjer. Runt omkring uppenbarelsetältet skall de slå läger, på något avstånd från det.

³ På framsidan, österut, skall Juda slå läger under sitt baner efter sina häravdelningar. Ledare för Juda barn skall vara Nahson, Amminadabs son,

⁴ med de inmönstrade som utgör hans här, 74.600 man.

⁵ Bredvid honom skall Isaskars stam slå läger. Ledare för Isaskars barn skall vara Netanel, Suars son,

⁶ med de inmönstrade som utgör hans här, 54.400 man.

⁷ Därnäst Sebulons stam, och ledare för Sebulons barn skall vara Eliab, Helons son,

⁸ med de inmönstrade som utgör hans här, 57.400 man.

⁹ Alla de inmönstrade som tillhör Juda läger utgör 186.400 man, delade i sina häravdelningar. De skall bryta upp först.

¹⁰ Ruben skall slå läger under sitt baner söderut efter sina häravdelningar. Ledare för Rubens barn skall vara Elisur, Sedeurs son,

¹¹ med de inmönstrade som utgör hans här, 46.500 man.

¹² Bredvid honom skall Simeons stam slå läger, och ledare för Simeons barn skall vara Selumiel, Surisaddajs son,

¹³ med de inmönstrade som utgör hans här, 59.300 man.

¹⁴ Därnäst Gads stam, och ledare för Gads barn skall vara Eljasaf, Reguels son,

¹⁵ med de inmönstrade som utgör hans här, 45.650 man.

¹⁶ Alla de inmönstrade som tillhör Rubens läger utgör 151.450 man, delade i sina häravdelningar. De skall bryta upp som nummer två.

¹⁷ Sedan skall uppenbarelsetältet gå med leviternas läger i mitten av lägren. I den ordning de slår läger skall de också gå, var och en på sin plats, under sina baner.

¹⁸ Efraim skall slå läger under sitt baner västerut, efter sina häravdelningar. Ledare för Efraims barn skall vara Elisama, Ammihuds son,

¹⁹ med de inmönstrade som utgör hans här, 40.500 man.

²⁰ Bredvid honom skall Manasse stam slå läger, och ledare för Manasse barn skall vara Gamliel, Pedasurs son,

²¹ med de inmönstrade som utgör hans här, 32.200 man.

²² Därnäst Benjamins stam, och ledare för Benjamins barn skall vara Abidan, Gideonis son,

²³ med de inmönstrade som utgör hans här, 35.400 man.

²⁴ Alla de inmönstrade som tillhör Efraims läger utgör 108.100 man, delade i sina häravdelningar. De skall bryta upp som nummer tre.

²⁵ Dan skall slå läger under sitt baner norrut, efter sina häravdelningar. Ledare för Dans barn skall vara Ahieser, Ammisaddajs son,

²⁶ med de inmönstrade som utgör hans här, 62.700 man.

²⁷ Bredvid honom skall Asers stam slå läger, och ledare för Asers barn skall vara Pagiel, Okrans son,

²⁸ med de inmönstrade som utgör hans här, 41.500 man.

²⁹ Därnäst Naftali stam, och ledare för Naftalis barn skall vara Ahira, Enans son,

³⁰ med de inmönstrade som utgör hans här, 53.400 man.

³¹ Alla de inmönstrade som tillhör Dans läger utgör 157.600 man. De skall bryta upp sist, under sitt baner."

³² Dessa var de av Israels barn som inmönstrades efter sina familjer. Alla som efter sina häravdelningar inmönstrades i lägren utgjorde 603.550 man.

³³ Men leviterna inmönstrades inte med de andra israeliterna, ty så hade HERREN befallt Mose.

³⁴ Israels barn gjorde i allt så som HERREN hade befallt Mose. De slog läger under sina baner, och de bröt upp var och en i sin släkt, efter sin familj.

4 Mosebok 3

¹ Detta är berättelsen om Arons och Moses släkt vid den tid då HERREN talade med Mose på Sinai berg.

² Arons söner hette Nadab, den förstfödde, och Abihu, Eleasar och Itamar.

³ Detta var namnen på Arons söner, de smorda prästerna, som hade invigts till att vara präster.

⁴ Men Nadab och Abihu dog inför HERRENS ansikte, när de bar fram främmande eld inför HERREN i Sinai öken, och de hade inga söner. Därför var Eleasar och Itamar präster under sin fader Aron.

⁵ HERREN talade till Mose. Han sade:

⁶ "Levi stam skall du föra hit och låta dem stå inför prästen Aron för att betjäna honom.

⁷ De skall utföra vad som åligger honom och hela menigheten inför uppenbarelsetältet genom att göra tjänst vid tabernaklet.

⁸ Och de skall ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta vad som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet.

⁹ Du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De skall ges åt honom som en gåva från Israels barn.

¹⁰ Men Aron och hans söner skall du ålägga ansvaret för prästtjänsten. Om någon annan inkräktar på den, skall han dödas."

¹¹ HERREN sade till Mose:

¹² "Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna skall tillhöra mig,

¹³ ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är HERREN."

¹⁴ HERREN talade till Mose i Sinai öken. Han sade:

¹⁵ "Mönstra Levi barn efter deras familjer och släkter. Alla av manligt kön som är en månad eller äldre skall du räkna."

¹⁶ Mose inmönstrade dem enligt HERRENS ord så som han hade blivit befalld.

¹⁷ Och detta är Levis söner, de hette: Gerson, Kehat och Merari.

¹⁸ Detta är namnen på Gersons söner efter sina släkter: Libni och Simei.

¹⁹ Kehats söner efter sina släkter var Amram och Jishar, Hebron och Ussiel.

²⁰ Meraris söner efter sina släkter var Mahli och Musi. Dessa var leviternas släkter efter deras familjer.

²¹ Från Gerson härstammade libniternas släkt och simeiternas släkt. Dessa var gersoniternas släkter.

²² De av dem som inmönstrades, sedan man räknat in alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde 7.500.

²³ Gersoniternas släkter hade sitt läger bakom tabernaklet, västerut.

²⁴ Furste för gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.

²⁵ Gersons barn skulle vid uppenbarelsetältet ha vården om tabernaklet och tältet med dess överdrag, och om förhänget framför ingången till uppenbarelsetältet,

²⁶ om förgårdens omhängen och förhänget framför ingången till förgården som omgav tabernaklet och altaret, vidare om alla tältlinor, ja, allt arbete som hörde till detta.

²⁷ Från Kehat härstammade amramiternas släkt, jishariternas släkt, hebroniternas släkt och ussieliternas släkt. Dessa var kehatiternas släkter.

²⁸ När man räknade alla av manligt kön som var en månad eller äldre utgjorde de 8.600. Dessa skulle ha vården om de heliga föremålen.

²⁹ Kehatiternas släkter hade sitt läger vid södra sidan av tabernaklet.

³⁰ Ledare för de kehatitiska släkternas stamfamilj var Elisafan, Ussiels son.

³¹ De skulle ha vården om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbehör till de heliga föremålen som användes vid tjänsten, likaså om förhänget och allt arbetet med det.

³² Men högste ledare för alla leviterna var Eleasar, prästen Arons son. Han hade tillsyn över dem som ansvarade för helgedomen och dess skötsel.

³³ Från Merari härstammade mahliternas släkt och musiternas släkt. Dessa var merariternas släkter.

³⁴ De av dem som inmönstrades, sedan man räknat in alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde 6.200.

³⁵ Ledare för de meraritiska släkternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt läger vid norra sidan av tabernaklet.

³⁶ Och Meraris barn fick till uppgift att ha vården om brädorna till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbehör - allt arbete med dessa föremål,

³⁷ likaså om stolparna till förgården runt omkring med deras fotstycken, pluggar och linor.

³⁸ Mitt för tabernaklet på framsidan, mitt för uppenbarelsetältet österut, hade Mose och Aron och hans söner sitt läger. På Israels barns vägnar var de ansvariga för vården av helgedomen. Men om någon främmande kom nära det heliga, skulle han dödas.

³⁹ De inmönstrade leviterna, som Mose och Aron på HERRENS befallning inmönstrade efter deras släkter, alla av manligt kön som var en månad eller äldre, utgjorde tillsammans 22.000.

⁴⁰ HERREN sade till Mose: "Mönstra alla förstfödda av manligt kön bland Israels barn, alla som är en månad eller äldre, och räkna antalet namn.

⁴¹ Och tag ut åt mig leviterna - ty jag är HERREN - i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap."

⁴² Mose mönstrade alla förstfödda bland Israels barn, så som HERREN hade befallt honom.

⁴³ Och de förstfödda av manligt kön, varje namn räknat av de inmönstrade som var en månad eller äldre, utgjorde 22.273.

⁴⁴ Och HERREN sade till Mose:

⁴⁵ "Tag ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna skall tillhöra mig. Jag är HERREN.

⁴⁶ Men för att lösa de 273 personer av Israels barns förstfödda som överstiger leviternas antal,

⁴⁷ skall du ta fem siklar silver för varje person. Du skall ta upp dem efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera.

⁴⁸ Dessa pengar skall du ge åt Aron och hans söner till lösen för de övertaliga bland dem."

⁴⁹ Mose tog lösensumman från de övertaliga, när man räknade dem som var lösta genom leviterna.

⁵⁰ Av Israels barns förstfödda tog han emot pengarna, 1.365 siklar efter helgedomssikelns vikt.

⁵¹ Och Mose gav lösensumman åt Aron och hans söner, efter HERRENS ord och befallning till Mose.

4 Mosebok 4

¹ HERREN talade till Mose och Aron. Han sade:

² "Räkna antalet av Kehats söner bland leviterna efter deras släkter och familjer,

³ från trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män som kan göra tjänst vid uppenbarelsetältet.

⁴ Detta är den tjänst som kehatiterna skall ha vid uppenbarelsetältet: att ta vård om de högheliga föremålen.

⁵ När lägret bryter upp skall Aron och hans söner gå in och ta ner den förlåt som hänger framför arken, och med den skall de övertäcka vittnesbördets ark.

⁶ Över förlåten skall de lägga ett överdrag av tahasskinn och över det breda ut en vävnad, helt mörkblå. Sedan skall de sätta in stängerna.

⁷ Över skådebrödsbordet skall de breda en mörkblå vävnad, och på den skall de ställa faten, skålarna och bägarna samt kannorna till drickoffren. `Det beständiga brödet` skall också läggas på det.

⁸ Över detta skall de breda en karmosinröd vävnad och täcka över den med ett överdrag av tahasskinn. Sedan skall de sätta in stängerna.

⁹ Och de skall ta en mörkblå vävnad och täcka över ljusstaken och dess lampor, lamptänger och brickor samt alla de oljekärl som hör till den och som används vid tjänstgöringen.

¹⁰ Sedan skall de lägga den med alla dess tillbehör i ett överdrag av tahasskinn och lägga allt på en bår.

¹¹ Över det gyllene altaret skall de breda en mörkblå vävnad och täcka över den med ett överdrag av tahasskinn. Sedan skall de sätta in stängerna.

¹² Och de skall ta alla redskap vid tjänstgöringen, de som används vid tjänstgöringen i helgedomen, och lägga dem i en mörkblå vävnad och täcka över dem med ett överdrag av tahasskinn och lägga dem på en bår.

¹³ De skall också ta bort askan från altaret och breda en purpurröd vävnad över det,

¹⁴ och där skall de lägga alla tillbehör som används under tjänstgöringen vid det: eldfaten, gafflarna, skovlarna och skålarna, altarets alla tillbehör. Över detta skall de breda ett överdrag av tahasskinn och sedan sätta in stängerna.

¹⁵ När lägret skall bryta upp och Aron och hans söner har täckt över de heliga föremålen och alla dess tillbehör, skall därefter Kehats barn komma för att bära. Men de får inte röra vid de heliga föremålen, ty då skall de dö. Detta är vad Kehats barn har att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.

¹⁶ Eleasar, prästen Arons son, skall ha ansvar för oljan till ljusstaken, den väldoftande rökelsen, det dagliga matoffret och smörjelseoljan. Han har ansvaret för hela tabernaklet och för allt som finns i det, de heliga föremålen och deras tillbehör."

¹⁷ Och HERREN talade till Mose och Aron. Han sade:

¹⁸ "Låt inte kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam,

¹⁹ utan gör så här med dem, för att de skall leva och inte dö när de kommer nära de högheliga föremålen: Aron och hans söner skall gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göra eller bära,

²⁰ men själva får de inte gå in och se de heliga föremålen, inte ens ett ögonblick, ty då skall de dö."

²¹ HERREN talade till Mose. Han sade:

²² "Räkna också antalet av Gersons barn efter deras familjer och släkter.

²³ Inmönstra dem som är trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män som kan göra tjänst vid uppenbarelsetältet.

²⁴ Detta är den tjänst gersoniternas släkter skall ha, vad de skall göra och vad de skall bära:

²⁵ De skall bära tabernaklets tygvåder, uppenbarelsetältet och dess överdrag och överdraget av tahasskinn, som ligger ovanpå detta, och förhänget framför ingången till uppenbarelsetältet,

²⁶ vidare förgårdens omhängen, förhänget framför porten till förgården som omger tabernaklet och altaret, samt dess linor och alla redskap till arbetet med tabernaklet. De skall utföra allt som behöver göras med dessa ting.

²⁷ På order av Aron och hans söner skall gersoniternas hela tjänstgöring ske i fråga om allt som de har att bära och göra. Ni skall överlämna i deras vård allt vad de skall bära.

²⁸ Detta är den tjänst som gersoniternas släkter skall ha vid uppenbarelsetältet. Och de skall utföra sin tjänst under ledning av Itamar, prästen Arons son.

²⁹ Meraris barn skall du inmönstra efter deras släkter och familjer.

³⁰ Inmönstra dem som är trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet.

³¹ Och detta är vad de har till uppgift att bära, allt som hör till deras tjänstgöring vid uppenbarelsetältet: brädorna till tabernaklet, dess tvärstänger, stolpar och fotstycken,

³² liksom stolparna till förgården runt omkring med deras fotstycken, pluggar och linor, med alla deras tillbehör och allt som hör till arbetet vid det. Ni skall göra en lista över de föremål var och en har att bära.

³³ Detta är den tjänst merariternas släkter skall ha, allt som hör till deras tjänst vid uppenbarelsetältet. Och de skall utföra den under ledning av Itamar, prästen Arons son."

³⁴ Mose och Aron och menighetens furstar inmönstrade Kehats barn efter deras släkter och familjer,

³⁵ dem som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet.

³⁶ Och de inmönstrade efter deras släkter utgjorde 2.750.

³⁷ Dessa var de inmönstrade av kehatiternas släkter, alla de som skulle göra tjänst vid uppenbarelsetältet, de som Mose och Aron inmönstrade efter HERRENS befallning genom Mose.

³⁸ De av Gersons barn som inmönstrades efter sina släkter och familjer,

³⁹ de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet,

⁴⁰ dessa som inmönstrades efter sina släkter och familjer utgjorde 2.630.

⁴¹ Dessa var de inmönstrade av gersoniternas släkter, alla de som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet, de som Mose och Aron inmönstrade efter HERRENS befallning.

⁴² De av Meraris barns släkter som inmönstrades efter sina släkter och familjer,

⁴³ de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla arbetsföra män, som skall tjänstgöra vid uppenbarelsetältet,

⁴⁴ dessa som inmönstrades efter sina släkter, utgjorde 3.200.

⁴⁵ Dessa var de inmönstrade av Meraris barns släkter, de som Mose och Aron inmönstrade efter HERRENS befallning genom Mose.

⁴⁶ De av leviterna som Mose och Aron och Israels furstar inmönstrade efter deras släkter och familjer,

⁴⁷ de som var trettio år eller äldre, upp till femtio år, alla som kom för att utföra något arbete med att tjäna eller någon tjänst med att bära vid uppenbarelsetältet,

⁴⁸ dessa som inmönstrades utgjorde 8.580.

⁴⁹ Efter HERRENS befallning blev de inmönstrade genom Mose, var och en till det som han skulle göra eller bära. Var och en fick det åliggande som HERREN befallt Mose.

4 Mosebok 5

¹ HERREN talade till Mose. Han sade:

² "Befall Israels barn att de för bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning och var och en som blivit oren genom en död kropp.

³ En sådan, vare sig man eller kvinna, skall ni föra bort utanför lägret. För bort dem, så att de inte orenar deras läger, där jag bor mitt ibland dem."

⁴ Och Israels barn gjorde så, de förde dem utanför lägret. Så som HERREN hade sagt till Mose, så gjorde Israels barn.

⁵ HERREN talade till Mose. Han sade:

⁶ "Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot HERREN och ådrager sig skuld,

⁷ skall han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta skall han ge åt den som han har gjort orätt emot.

⁸ Men om den drabbade inte har någon nära släkting, som kan ta emot gottgörelsen för hans orätt, skall ersättningen för detta ges åt HERREN och tillhöra prästen, utöver den försoningsbagge med vilken försoning bringas för den skyldige.

⁹ Och alla heliga gåvor som Israels barn bär fram till prästen skall tillhöra denne.

¹⁰ De heliga gåvor var och en ger tillhör honom, ja, vad någon ger åt prästen tillhör denne."

¹¹ HERREN talade till Mose. Han sade:

¹² "Säg till Israels barn: Om någon mans hustru har kommit på avvägar och varit otrogen mot sin man,

¹³ genom att någon annan har legat med henne och haft sädesuttömning, och hennes man ingenting sett och hon hemlighåller att hon orenats och inget vittne finns mot henne och hon inte har blivit tagen på bar gärning,

¹⁴ och svartsjukans ande kommer över honom och han misstänker att hans hustru blivit orenad, eller svartsjukans ande kommer över honom och han misstänker sin hustru fastän hon inte blivit orenad,

¹⁵ då skall mannen föra sin hustru till prästen och som offer för henne frambära en tiondels efa kornmjöl, men han skall inte gjuta någon olja eller lägga någon rökelse på offret, ty det är ett misstankeoffer, ett påminnelseoffer, som skall påminna om en missgärning.

¹⁶ Och prästen skall föra fram henne och ställa henne inför HERRENS ansikte.

¹⁷ Han skall ta heligt vatten i ett lerkärl och ta något av stoftet på tabernaklets golv och lägga i vattnet.

¹⁸ Prästen skall ställa fram kvinnan inför HERRENS ansikte och lösa upp hennes hår och lägga påminnelseoffret på hennes händer, det vill säga misstankeoffret. I sin hand skall prästen ha det bittra vattnet som för med sig förbannelse.

¹⁹ Därefter skall prästen ta ed av kvinnan och säga till henne: Om ingen har legat med dig och du inte har kommit på avvägar och orenat dig medan du var under din man, så skall detta bittra vatten som för med sig förbannelse inte skada dig.

²⁰ Men om du har kommit på avvägar medan du var under din man, och orenat dig genom att någon annan än din man har legat med dig

²¹ - prästen skall nu läsa upp förbannelseeden för kvinnan och säga till henne: - "HERREN skall göra dig till en förbannelse och en ed bland ditt folk. HERREN skall låta ditt moderliv skrumpna och din buk svälla upp,

²² och må detta vatten som för med sig förbannelse komma in i dina inälvor och få din buk att svälla upp och ditt moderliv att skrumpna." Och kvinnan skall säga: "Amen, amen."

²³ Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser i en bokrulle och tvätta av dem i det bittra vattnet.

²⁴ Och han skall ge kvinnan att dricka av det bittra vatten som för med sig förbannelse, och detta vatten som för med sig förbannelse skall komma in i henne och orsaka bitter smärta.

²⁵ Prästen skall ta misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta det inför HERRENS ansikte och bära fram det till altaret.

²⁶ Och prästen skall ta en handfull av offret som ett påminnelseoffer och förbränna det på altaret. Därefter skall han ge kvinnan vattnet att dricka.

²⁷ När han givit henne vattnet att dricka, skall detta ske: Om hon har låtit orena sig och varit otrogen mot sin man, skall vattnet som för med sig förbannelse gå in i henne och orsaka bitter smärta. Hennes buk skall svälla upp och hennes moderliv skrumpna, och kvinnan skall bli en förbannelse bland sitt folk.

²⁸ Men om kvinnan inte har låtit orena sig, utan är ren, skall inget skada henne, och hon skall kunna bli havande.

²⁹ Detta är lagen om svartsjuka, när en gift kvinna kommer på avvägar och orenar sig

³⁰ eller när svartsjukans ande kommer över en man, så att han misstänker sin hustru. Han skall då ställa fram hustrun inför HERRENS ansikte, och prästen skall göra med henne allt vad denna lag påbjuder.

³¹ Så skall mannen vara fri från skuld och hustrun får själv ta konsekvenserna av sin missgärning."

4 Mosebok 6

¹ HERREN talade till Mose. Han sade:

² "Tala till Israels barn och säg till dem: Om en man eller en kvinna avlägger ett löfte, ett nasirlöfte, att avskilja sig för HERREN,

³ skall han avhålla sig från vin och starka drycker. Han får inte dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad stark dryck. Han får inte dricka druvsaft, och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torra.

⁴ Så länge hans nasirtid varar, skall han inte äta något som kommer från vinstocken, inte ens dess kart eller späda skott.

⁵ Så länge hans nasirlöfte varar skall inte någon rakkniv komma på hans huvud. Till dess att de dagar som han är avskild för HERREN har nått sitt slut, skall han vara helig och låta håret växa långt på sitt huvud.

⁶ Så länge han är avskild för HERREN, får han inte komma nära en död kropp.

⁷ Inte ens genom sin far eller mor, sin bror eller syster får han orena sig, om de skulle dö, ty han bär på sitt huvud tecknet på att han är sin Guds nasir.

⁸ Så länge hans nasirtid varar är han helgad åt HERREN.

⁹ Men om någon helt plötsligt dör i hans närhet och därigenom orenar hans huvud där han bär nasirtecknet, skall han raka sitt huvud den dag han blir ren; på sjunde dagen skall han raka det.

¹⁰ På åttonde dagen skall han bära fram två turturduvor eller två unga duvor till prästen vid uppenbarelsetältets ingång.

¹¹ Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännoffer och bringa försoning för honom, på grund av den synd han ådragit sig genom den döda kroppen. Sedan skall han samma dag helga sitt huvud.

¹² Han skall inviga sig till nasir åt HERREN samma antal dagar som han förut avskilt sig och han skall föra fram ett årsgammalt lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden faller bort, eftersom hans nasirat blev orenat.

¹³ Detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är slut skall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång,

¹⁴ och han skall som sitt offer åt HERREN bära fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri bagge till gemenskapsoffer,

¹⁵ dessutom en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja samt det matoffer och drickoffer som hör till.

¹⁶ Detta skall prästen bära fram inför HERRENS ansikte och offra hans syndoffer och brännoffer.

¹⁷ Baggen skall han offra till gemenskapsoffer åt HERREN tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen skall också offra det matoffer och drickoffer som hör till.

¹⁸ Och vid ingången till uppenbarelsetältet skall nasiren raka sitt huvud på vilket han bär nasirtecknet. Han skall ta sitt huvudhår, sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under gemenskapsoffret.

¹⁹ När nasiren har rakat av sig nasirtecknet, skall prästen ta den kokta bogen av baggen och dessutom en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka ur korgen och lägga detta på nasirens händer.

²⁰ Och prästen skall vifta detta som ett viftoffer inför HERRENS ansikte. Det skall vara helgat åt prästen tillsammans med viftoffersbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren dricka vin igen.

²¹ Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och vad han enligt nasirlöftet skall offra åt HERREN, förutom vad han i övrigt kan anskaffa. Han måste infria det löfte han har avlagt enligt lagen om hans nasirat."

²² HERREN talade till Mose. Han sade:

²³ "Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn skall ni säga till dem:

²⁴ HERREN välsigne dig och bevare dig.

²⁵ HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.

²⁶ HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

²⁷ På detta sätt skall de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då välsigna dem."

4 Mosebok 7

¹ Mose hade nu satt upp tabernaklet och smort och helgat det med alla dess tillbehör. Likaså hade han satt upp altaret med alla dess tillbehör och smort och helgat dem.

² Och Israels ledare, huvudmännen för sina familjer, stamhövdingarna, de som stod i spetsen för de inmönstrade, bar fram sina offergåvor.

³ Som sin offergåva förde de fram inför HERRENS ansikte sex övertäckta vagnar och tolv oxar, en vagn för två ledare och en oxe för varje ledare, och de förde fram dem inför tabernaklet.

⁴ Och HERREN sade till Mose:

⁵ "Tag emot detta av dem och använd det till tjänsten vid uppenbarelsetältet. Och du skall ge det åt leviterna efter behoven i vars och ens tjänst."

⁶ Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem åt leviterna.

⁷ Två vagnar och fyra oxar gav han åt Gersons barn efter behoven i deras tjänst.

⁸ Fyra vagnar och åtta oxar gav han åt Meraris barn efter behoven i den tjänst de utförde under ledning av Itamar, prästen Arons son.

⁹ Åt Kehats barn däremot gav han ingenting, ty de hade hand om de heliga föremålen som de skulle bära på axlarna.

¹⁰ Ledarna förde fram gåvor till altarets invigning den dag då det smordes. När ledarna förde fram dessa offergåvor inför altaret,

¹¹ sade HERREN till Mose: "Låt ledarna, en i sänder, var och en på sin dag, föra fram sina offergåvor till altarets invigning."

¹² Den som på första dagen förde fram sin offergåva var Nahson, Amminadabs son, av Juda stam.

¹³ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

¹⁴ en guldskål om tio siklar, full med rökelse,

¹⁵ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

¹⁶ en bock till syndoffer,

¹⁷ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Nahsons, Amminadabs sons, offergåva.

¹⁸ På andra dagen förde Netanel, Suars son, ledaren för Isaskar, fram sin gåva.

¹⁹ Som sin offergåva förde han fram ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

²⁰ en guldskål på tio siklar, full med rökelse,

²¹ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

²² en bock till syndoffer

²³ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Netanels, Suars sons, offergåva.

²⁴ På tredje dagen kom ledaren för Sebulons barn, Eliab, Helons son.

²⁵ Hans offergåva var ett silverfat med en vikt på etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

²⁶ en guldskål på tio siklar, full med rökelse,

²⁷ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

²⁸ en bock till syndoffer

²⁹ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Eliabs, Helons sons, offergåva.

³⁰ På fjärde dagen kom ledaren för Rubens barn, Elisur, Sedeurs son.

³¹ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

³² en guldskål på tio siklar, full med rökelse,

³³ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

³⁴ en bock till syndoffer

³⁵ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offergåva.

³⁶ På femte dagen kom ledaren för Simeons barn, Selumiel, Surisaddajs son.

³⁷ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

³⁸ en guldskål på tio siklar, full med rökelse,

³⁹ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

⁴⁰ en bock till syndoffer

⁴¹ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Selumiels, Surisaddajs sons, offergåva.

⁴² På sjätte dagen kom ledaren för Gads barn, Eljasaf, Deguels son.

⁴³ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

⁴⁴ en guldskål på tio siklar, full med rökelse,

⁴⁵ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

⁴⁶ en bock till syndoffer

⁴⁷ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergåva.

⁴⁸ På sjunde dagen kom ledaren för Efraims barn, Elisama, Ammihuds son.

⁴⁹ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

⁵⁰ en guldskål på tio siklar, full med rökelse,

⁵¹ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

⁵² en bock till syndoffer

⁵³ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Elisamas, Ammihuds sons offergåva.

⁵⁴ På åttonde dagen kom ledaren för Manasse barn, Gamliel, Pedasurs son.

⁵⁵ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

⁵⁶ en guldskål på tio siklar, full med rökelse,

⁵⁷ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

⁵⁸ en bock till syndoffer

⁵⁹ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Gamliels, Pedasurs sons, offergåva.

⁶⁰ På nionde dagen kom ledaren för Benjamins barn, Abidan, Gideonis son.

⁶¹ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

⁶² en guldskål på tio siklar, full med rökelse,

⁶³ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

⁶⁴ en bock till syndoffer

⁶⁵ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Abidans, Gideonis sons, offergåva.

⁶⁶ På tionde dagen kom ledaren för Dans barn, Ahieser, Ammisaddajs son.

⁶⁷ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

⁶⁸ en guldskål på tio siklar, full med rökelse,

⁶⁹ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

⁷⁰ en bock till syndoffer

⁷¹ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Ahiesers, Ammisaddajs sons, offergåva.

⁷² På elfte dagen kom ledaren för Asers barn, Pagiel, Okrans son.

⁷³ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

⁷⁴ en guldskål på tio siklar, full med rökelse,

⁷⁵ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

⁷⁶ en bock till syndoffer

⁷⁷ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Pagiels, Okrans sons, offergåva.

⁷⁸ På tolfte dagen kom ledaren för Naftali barn, Ahira, Enans son.

⁷⁹ Hans offergåva var ett silverfat vars vikt var etthundratrettio siklar, en silverskål på sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl blandat med olja till matoffer,

⁸⁰ en guldskål på tio siklar, full med rökelse,

⁸¹ vidare en ungtjur, en bagge och ett årsgammalt lamm till brännoffer,

⁸² en bock till syndoffer

⁸³ samt två tjurar, fem baggar, fem bockar och fem årsgamla lamm till gemenskapsoffer. Detta var Ahiras, Enans sons, offergåva.

⁸⁴ Detta var vad Israels ledare skänkte till altarets invigning, när det blev smort: tolv silverfat, tolv silverskålar och tolv guldskålar.

⁸⁵ Varje silverfat vägde etthundratrettio siklar och varje skål sjuttio siklar, så att silvret i kärlen vägde tillsammans tvåtusenfyrahundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.

⁸⁶ De tolv guldskålarna fulla av rökelse vägde var och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, så att guldet i skålarna vägde sammanlagt etthundratjugo siklar.

⁸⁷ Antalet djur till brännoffer var tolv tjurar, tolv baggar, tolv årsgamla lamm med tillhörande matoffer, och tolv bockar till syndoffer.

⁸⁸ Antalet djur till gemenskapsoffer var tjugofyra tjurar, sextio baggar, sextio bockar och sextio årsgamla lamm. Detta var offergåvorna till altarets invigning, sedan det hade blivit smort.

⁸⁹ När Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med honom, hörde han rösten tala till sig från nådastolen ovanpå vittnesbördets ark, mellan de två keruberna. Och han talade till honom.

4 Mosebok 8

¹ HERREN talade till Mose. Han sade:

² "Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp de sju lamporna, skall du sätta upp dem så att de kastar sitt sken över platsen framför ljusstaken."

³ Och Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att de kastade sitt sken över platsen framför ljusstaken, så som HERREN hade befallt Mose.

⁴ Ljusstaken var gjord av hamrat guld. Från dess fotställning till blommorna var den i hamrat arbete. Efter den förebild som HERREN hade visat Mose gjorde han ljusstaken.

⁵ HERREN talade till Mose. Han sade:

⁶ "Bland Israels barn skall du ta ut leviterna och rena dem.

⁷ På följande sätt skall du göra för att rena dem: Stänk reningsvatten på dem, och låt dem raka hela sin kropp och tvätta sina kläder. Så skall de rena sig.

⁸ Sedan skall de ta en ungtjur med tillhörande matoffer av fint mjöl blandat med olja. Du skall ta en annan ungtjur till syndoffer.

⁹ Och du skall föra fram leviterna inför uppenbarelsetältet och samla hela Israels menighet.

¹⁰ När du har fört fram leviterna inför HERRENS ansikte, skall Israels barn lägga sina händer på dem,

¹¹ och Aron skall föra fram leviterna inför HERRENS ansikte som ett viftoffer från Israels barn, så att de kan förrätta HERRENS tjänst.

¹² Och leviterna skall lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till brännoffer åt HERREN för att bringa försoning för leviterna.

¹³ Sedan skall du ställa leviterna inför Aron och hans söner och föra fram dem som ett viftoffer åt HERREN.

¹⁴ På detta sätt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, så att de tillhör mig.

¹⁵ Sedan du har renat leviterna och fört fram dem såsom ett viftoffer, skall de gå in och göra tjänst vid uppenbarelsetältet,

¹⁶ ty bland Israels barn är de givna åt mig som en gåva. I stället för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels barn, har jag tagit ut dem åt mig.

¹⁷ Allt förstfött bland Israels barn tillhör mig, både människor och boskap. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig.

¹⁸ Jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn.

¹⁹ Och jag har bland Israels barn givit leviterna som gåva åt Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, för att ingen plåga skall drabba dem när de kommer nära helgedomen."

²⁰ Mose, Aron och hela Israels menighet gjorde med leviterna i allt så som HERREN hade befallt Mose angående dem. Så gjorde Israels barn med dem.

²¹ Leviterna renade sig och tvättade sina kläder, och Aron förde fram dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, och Aron bringade försoning för dem och renade dem.

²² Sedan gick leviterna in och gjorde tjänst vid uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Så som HERREN hade befallt Mose angående leviterna, så gjorde de med dem.

²³ Och HERREN sade till Mose:

²⁴ "Detta gäller angående leviterna: De som är tjugofem år eller äldre skall infinna sig och göra tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet.

²⁵ Men när leviten blir femtio år skall han vara fri från sin tjänst, och han skall då inte längre göra tjänst.

²⁶ Han må hjälpa sina bröder vid uppenbarelsetältet i deras uppgifter, men någon tjänst skall han inte inneha. Så skall du handla med leviterna ifråga om deras åligganden."

4 Mosebok 9

¹ HERREN talade till Mose i Sinai öken i första månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land. Han sade:

² "Israels barn skall fira påskhögtid på den bestämda tiden.

³ På fjortonde dagen i denna månad, i skymningen, skall ni fira den, på bestämd tid. I enlighet med alla stadgar och föreskrifter skall ni fira den."

⁴ Och Mose sade till Israels barn att de skulle fira påskhögtiden.

⁵ De firade den på fjortonde dagen i första månaden, i skymningen, i Sinai öken. Israels barn gjorde i allt så som HERREN hade befallt Mose.

⁶ Men det fanns några män som hade blivit orena genom en död människa, så att de inte kunde fira påskhögtid på den dagen. De vände sig därför samma dag till Mose och Aron,

⁷ och sade till Mose: "Vi har blivit orena genom en död människa. Skall vi därför nekas att bland Israels barn frambära HERRENS offergåva på bestämd tid?"

⁸ Mose svarade dem: "Stanna här, så vill jag höra vad HERREN befaller om er."

⁹ HERREN talade till Mose. Han sade:

¹⁰ "Säg till Israels barn: Om någon bland er eller era efterkommande har blivit oren genom en död människa, eller är ute på resa långt borta, kan han ändå fira HERRENS påskhögtid.

¹¹ De skall då fira den i andra månaden, på fjortonde dagen, i skymningen. Med osyrat bröd och bittra örter skall de äta påskalammet.

¹² Inget av det skall lämnas kvar till morgonen, och inget ben på det skall slås sönder. De skall fira påskhögtiden i allt så som det är föreskrivet om den.

¹³ Men den som är ren och inte är på resa, men ändå underlåter att fira påskhögtiden, han skall utrotas ur sitt folk, därför att han inte har burit fram HERRENS offergåva på bestämd tid. Den mannen får själv svara för sin synd.

¹⁴ Om en främling bor hos er och vill fira HERRENS påskhögtid, skall han fira den enligt de stadgar och föreskrifter som gäller för påskhögtiden. Ni skall ha en och samma stadga för främlingen och för den som är född i landet."

¹⁵ På den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn tabernaklet, vittnesbördets tält. Från kvällen till morgonen var den över tabernaklet och den såg ut som eld.

¹⁶ Så var det alltid: Molnskyn övertäckte det, och om natten såg den ut som eld.

¹⁷ Så ofta molnskyn höjde sig från tältet bröt Israels barn upp, och på den plats där molnskyn stannade slog Israels barn läger.

¹⁸ På HERRENS befallning bröt Israels barn upp, och på HERRENS befallning slog de läger. Så länge molnskyn vilade över tabernaklet låg de kvar i lägret.

¹⁹ Om molnskyn stannade en längre tid över tabernaklet, iakttog Israels barn det HERREN befallde dem och bröt inte upp.

²⁰ Ibland stannade molnskyn över tabernaklet endast några få dagar. På HERRENS befallning låg de då kvar i lägret, och på HERRENS befallning bröt de sedan upp.

²¹ Ibland stannade molnskyn endast från kvällen till morgonen. När molnskyn höjde sig på morgonen bröt de upp. Om molnskyn stannade en dag och en natt, bröt de upp när molnskyn höjde sig.

²² Om molnskyn stannade två dagar eller en månad, eller om molnskyn blev kvar en längre tid över tabernaklet, så låg Israels barn stilla i läger och bröt inte upp. Men när den höjde sig bröt de upp.

²³ På HERRENS befallning slog de läger, och på HERRENS befallning bröt de upp. De följde HERRENS påbud i enlighet med HERRENS befallning genom Mose.

4 Mosebok 10

¹ HERREN talade till Mose. Han sade:

² "Gör dig två silvertrumpeter, i hamrat arbete skall du göra dem. Du skall använda dem när menigheten skall sammankallas och när lägren skall bryta upp.

³ När man stöter i dem båda skall hela menigheten samlas hos dig vid ingången till uppenbarelsetältet.

⁴ Men när man stöter endast i den ena, skall furstarna, huvudmännen för Israels ätter, samlas hos dig.

⁵ När ni blåser en larmsignal, skall de läger som ligger österut bryta upp.

⁶ Och när ni blåser larmsignal för andra gången, skall de läger som ligger söderut bryta upp. När lägren skall bryta upp skall man blåsa larmsignal.

⁷ Men när församlingen skall sammankallas, skall ni inte blåsa larmsignal utan stöta i trumpeterna.

⁸ Det är Arons söner, prästerna, som skall blåsa i trumpeterna. Detta skall vara en evig stadga för er, släkte efter släkte.

⁹ När ni i ert land drar ut till strid mot någon fiende som angriper er, skall ni blåsa larmsignal i trumpeterna. Då skall ni bli ihågkomna inför HERRENS, er Guds, ansikte, och bli räddade från era fiender.

¹⁰ Och i dagar av glädje, vid era högtider och nymånader, skall ni stöta i trumpeterna vid era brännoffer och gemenskapsoffer. De skall göra att ni blir ihågkomna inför er Gud. Jag är HERREN, er Gud."

¹¹ Andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen, höjde sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel.

¹² Då bröt Israels barn upp från Sinai öken och gick från plats till plats, och molnskyn stannade i öknen Paran.

¹³ När de nu första gången bröt upp efter HERRENS befallning genom Mose,

¹⁴ var det Juda barns läger under sitt baner som först bröt upp, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Nahson, Amminadabs son.

¹⁵ Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars stam var Netanel, Suars son.

¹⁶ Anförare för den här som utgjordes av Sebulons stam var Eliab, Helons son.

¹⁷ Sedan tabernaklet hade tagits ner, bröt Gersons och Meraris barn upp och bar tabernaklet.

¹⁸ Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisur, Sedeurs son.

¹⁹ Anförare för den här som utgjordes av Simeons stam var Selumiel, Surisaddajs son.

²⁰ Anförare för den här som utgjordes av Gads stam var Eljasaf, Deguels son.

²¹ Sedan bröt kehatiterna upp, de bar de heliga föremålen. Och tabernaklet sattes upp innan de hann fram.

²² Därefter bröt Efraims läger upp under sitt baner, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Elisama, Ammihuds son.

²³ Anförare för den här som utgjordes av Manasse stam var Gamliel, Pedasurs son.

²⁴ Och anförare för den här som utgjordes av Benjamins stam var Abidan, Gideonis son.

²⁵ Därefter bröt Dans läger upp under sitt baner som en eftertrupp för alla läger, häravdelning efter häravdelning. Anförare för denna här var Ahieser, Ammisaddajs son.

²⁶ Anförare för den här som utgjordes av Asers stam var Pagiel, Okrans son.

²⁷ Och anförare för den här som utgjordes av Naftalis stam var Ahira, Enans son.

²⁸ Detta var ordningen när Israels barn bröt upp, häravdelning efter häravdelning.

²⁹ Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: "Vi bryter nu upp och går till det land om vilket HERREN har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig, ty HERREN har lovat Israel allt gott."

³⁰ Men han svarade honom: "Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt."

³¹ Mose sade: "Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du skall bli vårt öga.

³² Om du följer med oss skall vi låta dig få del av det goda som HERREN gör med oss."

³³ Och de bröt upp från HERRENS berg och vandrade tre dagsresor. HERRENS förbundsark gick framför dem de tre dagarna för att utse viloplats åt dem.

³⁴ HERRENS molnsky svävade över dem om dagen, när de bröt upp från sin lägerplats.

³⁵ Och så ofta arken bröt upp, sade Mose: "Stå upp, HERRE! Låt dina fiender skingras, låt dem som hatar dig fly för ditt ansikte."

³⁶ Och när den sattes ner, sade han: "Vänd åter, Herre, till Israels ätters många tusenden."

4 Mosebok 11

¹ Folket började högljutt klaga inför HERREN hur illa de hade det. Då HERREN hörde det, upptändes hans vrede och hans eld började brinna ibland dem och förtärde dem som var ytterst i lägret.

² Folket ropade då till Mose och han bad till HERREN, och elden dog ut.

³ Platsen fick namnet Tabeera, därför att HERRENS eld hade brunnit ibland dem.

⁴ Den blandade hop som följde dem greps av stort begär. Också Israels barn började att gråta igen och sade: "Vem skall ge oss kött att äta?

⁵ Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken.

⁶ Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna."

⁷ Mannat liknade korianderfrö och såg ut som bdelliumharts.

⁸ Folket gick omkring och samlade det och malde det på handkvarn eller stötte det i mortel. De kokade det i gryta eller bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja.

⁹ När daggen föll över lägret om natten, föll också mannat över det.

¹⁰ Mose hörde hur folket i de olika familjerna grät, var och en vid ingången till sitt tält. Då upptändes HERRENS vrede, och Mose blev illa till mods.

¹¹ Och Mose sade till HERREN: "Varför har du gjort så illa mot din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd inför dina ögon? Du har ju lagt bördan av hela detta folk på mig!

¹² Har då jag burit och fött hela detta folk, eftersom du säger till mig: `Bär dem i din famn, så som spädbarnet bärs av sin vårdare` in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder?

¹³ Varifrån skall jag få kött att ge åt hela detta folk? De kommer gråtande till mig och säger: Ge oss kött, så att vi får äta!

¹⁴ Jag orkar inte ensam bära hela detta folk, det är för tungt för mig.

¹⁵ Om det är så här du vill handla mot mig, döda mig då genast, om jag funnit nåd inför dina ögon, och låt mig slippa se detta elände".

¹⁶ Då sade HERREN till Mose: "Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel, sådana som du vet är folkets äldste och dess tillsyningsmän bland folket. För fram dem till uppenbarelsetältet och låt dem ställa sig där hos dig.

¹⁷ Där skall jag då stiga ner och tala med dig, och jag skall ta av den Ande som är över dig och låta den komma över dem. De skall tillsammans med dig bära bördan av folket, så att du slipper bära den ensam.

¹⁸ Säg till folket: Helga er till i morgon, så skall ni få kött att äta. Ni har gråtit inför HERREN och sagt: Vem skall ge oss kött att äta? I Egypten hade vi det så bra. Därför skall nu HERREN ge er kött att äta.

¹⁹ Ni skall få äta, inte bara en dag, inte två dagar, inte fem dagar, inte tio dagar, inte tjugo dagar,

²⁰ utan en hel månad, ända tills köttet kommer ut genom näsan på er och det äcklar er. Ty ni har förkastat HERREN som är mitt ibland er, och gråtit inför hans ansikte och sagt: Varför drog vi alls ut ur Egypten?"

²¹ Mose sade: "Sexhundratusen man fotfolk har jag omkring mig, och du säger: Jag skall ge dem kött att äta under en månad!

²² Finns det då tillräckligt med får och nötboskap att slakta, så att det räcker till åt dem? Eller skall alla fiskar i havet fångas, så att det räcker till åt dem?"

²³ HERREN svarade Mose: "Är då HERRENS arm för kort? Du skall nu få se om det jag sagt skall hända dig eller inte."

²⁴ Mose gick ut och talade om för folket vad HERREN hade sagt. Och han kallade samman sjuttio män av de äldste i folket och lät dem ställa sig runt omkring tältet.

²⁵ Då steg HERREN ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.

²⁶ Två män hade stannat kvar i lägret. Den ene hette Eldad och den andre Medad. Också över dem vilade Anden, ty de var bland de uppskrivna, men de hade ändå inte gått ut till tältet. Och de profeterade i lägret.

²⁷ Då skyndade en ung man bort och berättade för Mose: "Eldad och Medad profeterar i lägret."

²⁸ Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjänare från sin ungdom, sade då: "Mose, min herre, förbjud dem!"

²⁹ Men Mose sade till honom: "Nitälskar du för mig? Om ändå allt HERRENS folk blev profeter genom att HERREN lät sin Ande komma över dem!"

³⁰ Sedan gick Mose tillbaka till lägret med de äldste i Israel.

³¹ Och en stormvind for ut från HERREN. Den förde med sig vaktlar från havet och drev dem över lägret, omkring en dagsresa i varje riktning från lägret och två alnar över marken.

³² Folket gick då hela den dagen och natten och följande dag och samlade vaktlar. Det minsta någon samlade var tio homer, och de bredde ut dem åt sig runt omkring lägret.

³³ Men medan de ännu hade köttet mellan tänderna och det ännu var otuggat, upptändes HERRENS vrede mot folket, och HERREN slog dem med en mycket svår plåga.

³⁴ Platsen fick namnet Kibrot-Hattaava, ty där begravde man dem av folket som hade gripits av begär.

³⁵ Från Kibrot-Hattaava bröt folket upp och drog till Haserot, och där stannade de.

4 Mosebok 12

¹ Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru.

² De sade: "Är då Mose den ende som HERREN talar genom? Talar han inte också genom oss?" Och HERREN hörde detta.

³ Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden.

⁴ Genast sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: "Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet." Och de gick dit ut alla tre.

⁵ Då steg HERREN ner i en molnstod och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit.

⁶ Och han sade: "Hör nu mina ord. Om det finns en HERRENS profet ibland er, ger jag mig till känna för honom i en syn, och talar med honom i en dröm.

⁷ Men så gör jag inte med min tjänare Mose. I hela mitt hus är han betrodd.

⁸ Jag talar ansikte mot ansikte med honom, tydligt och inte i gåtor, och han får se HERRENS gestalt. Fruktar ni då inte att tala illa om min tjänare Mose?"

⁹ Och HERRENS vrede upptändes mot dem, och han lämnade dem.

¹⁰ När molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. Aron vände sig till Mirjam och såg att hon var spetälsk.

¹¹ Då sade Aron till Mose: "O, min herre, lägg inte på oss denna synd som vi i vår dårskap har begått.

¹² Låt henne inte bli som ett dödfött foster vars kropp är till hälften förtärd när det kommer ut ur moderlivet."

¹³ Då ropade Mose till HERREN: "O, Gud, gör henne frisk!"

¹⁴ HERREN svarade Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte ha fått skämmas i sju dagar? Håll henne därför instängd utanför lägret i sju dagar. Sedan skall hon tas emot igen."

¹⁵ I sju dagar hölls Mirjam instängd utanför lägret, och folket bröt inte upp förrän Mirjam hade förts tillbaka.

¹⁶(13:1) Sedan bröt folket upp från Haserot och slog läger i öknen Paran.

4 Mosebok 13

¹(13:2) HERREN sade till Mose:

²(13:3) "Sänd ut män för att bespeja Kanaans land, som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam skall ni sända. Var och en av dem skall vara en ledare."

³(13:4) På HERRENS befallning sände Mose ut dem från öknen Paran. Alla var huvudmän bland Israels barn.

⁴(13:5) Deras namn var: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son;

⁵(13:6) av Simeons stam: Safat, Horis son;

⁶(13:7) av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;

⁷(13:8) av Isaskars stam: Jigal, Josefs son;

⁸(13:9) av Efraims stam: Hosea, Nuns son;

⁹(13:10) av Benjamins stam: Palti, Rafus son;

¹⁰(13:11) av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;

¹¹(13:12) av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;

¹²(13:13) av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;

¹³(13:14) av Asers stam: Setur, Mikaels son;

¹⁴(13:15) av Naftali stam: Nahbi, Vofsis son;

¹⁵(13:16) av Gads stam: Geuel, Makis son.

¹⁶(13:17) Dessa var namnen på de män som Mose sände i väg för att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.

¹⁷(13:18) Mose sände i väg dem för att bespeja Kanaans land och sade till dem: "Drag upp till Negev och vidare upp till Bergsbygden.

¹⁸(13:19) Se efter hur landet är, om folket som bor där är starkt eller svagt, om de är få eller många,

¹⁹(13:20) om landet där de bor är gott eller dåligt, om städerna där de bor är som läger eller om de är befästa,

²⁰(13:21) om jorden är fet eller mager och om det finns träd där eller inte. Visa er modiga och tag med er hit av landets frukt." Det var den tid då de första druvorna mognade.

²¹(13:22) De gav sig av och bespejade landet, från öknen Sin ända till Rehob, där vägen går till Hamat.

²²(13:23) De drog upp till Negev och kom till Hebron. Där bodde Ahiman, Sesaj och Talmaj, Anaks avkomlingar. - Hebron byggdes sju år före Soan i Egypten. -

²³(13:24) De kom till Druvdalen. Där skar de av en gren med en ensam druvklase. Den bars sedan på en stång av två man. Dessutom tog de granatäpplen och fikon.

²⁴(13:25) Platsen kallades sedan Druvdalen på grund av den druvklase som Israels barn skar av där.

²⁵(13:26) Efter fyrtio dagar vände de tillbaka sedan de hade bespejat landet.

²⁶(13:27) De gav sig i väg och kom till Mose och Aron och hela Israels menighet i öknen Paran i Kadesh, där de avgav rapport för dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.

²⁷(13:28) Och de sade till Mose: "Vi kom till det land som du sände oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung, och här är frukt därifrån.

²⁸(13:29) Men folket som bor i landet är starkt, och städerna är befästa och mycket stora. Dessutom såg vi avkomlingar av Anak där.

²⁹(13:30) Amalekiterna bor i Negev, hetiterna, jebusiter och amoreerna bor i bergsbygden, och kananeerna bor vid havet och utmed Jordan."

³⁰(13:31) Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: "Låt oss genast dra dit upp och inta landet. Sannerligen, vi kan göra det!"

³¹(13:32) Men de män som hade gått upp med honom sade: "Vi kan inte dra upp mot detta folk, ty de är för starka för oss."

³²(13:33) Och inför Israels barn talade de illa om det land som de hade bespejat och sade: "Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett land som förtär sina inbyggare, och allt folk som vi såg där var resliga män.

³³(13:34) Vi såg också jättarna där - Anaks barn kom från jättestammen - och vi var som gräshoppor i våra egna ögon, och så var vi också i deras ögon."

4 Mosebok 14

¹ Då började hela menigheten ropa och skrika, och folket grät den natten.

² Alla Israels barn knotade mot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: "Om vi ändå hade fått dö i Egyptens land, eller om vi ändå hade fått dö här i öknen!

³ Varför leder HERREN oss in i detta land, där vi måste falla för svärd och där våra hustrur och barn skall bli fiendens byte? Vore det inte bättre för oss att vända tillbaka till Egypten?"

⁴ Och de sade till varandra: "Vi väljer en anförare och vänder tillbaka till Egypten."

⁵ Då föll Mose och Aron ner på sina ansikten inför hela den samlade menigheten av Israels barn.

⁶ Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, som var med bland dem som hade bespejat landet, rev sönder sina kläder

⁷ och sade till hela Israels menighet: "Det land som vi har vandrat igenom och bespejat är ett mycket, mycket gott land.

⁸ Om HERREN har behag till oss, skall han föra oss in i det landet och ge det åt oss, ett land som flödar av mjölk och honung.

⁹ Men var inte upproriska mot HERREN och frukta inte för folket i landet, för de skall bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men HERREN är med oss. Frukta inte för dem."

¹⁰ Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visade sig HERRENS härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn.

¹¹ Och HERREN sade till Mose: "Hur länge skall detta folk förakta mig? Och hur länge skall de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem?

¹² Jag skall slå dem med pest och utrota dem, men dig vill jag göra till ett folk som är större och mäktigare än detta."

¹³ Mose sade till HERREN: "Egyptierna har ju hört att du med din kraft har fört detta folk ut från dem hit upp,

¹⁴ och de har talat om det för dem som bor här i landet. De har hört att du, HERRE, är mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem och att du går framför dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten.

¹⁵ Om du dödar detta folk, alla på en gång, skall folken som hört talas om dig säga:

¹⁶ `Därför att HERREN inte förmådde föra detta folk in i det land som han med ed hade lovat dem, har han slaktat dem i öknen.`

¹⁷ Nej, låt nu Herrens kraft bevisa sig stor, så som du själv har sagt:

¹⁸ HERREN är sen till vrede och rik på nåd, han förlåter missgärning och överträdelse, men låter inte någon bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet.

¹⁹ Förlåt nu detta folks missgärning efter din stora nåd, så som du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit."

²⁰ Då sade HERREN: "Jag förlåter dem enligt ditt ord.

²¹ Men så sant jag lever och så sant HERRENS härlighet uppfyller hela jorden:

²² Av alla de män som har sett min härlighet och sett de tecken jag har gjort i Egypten och i öknen, och som nu tio gånger har frestat mig och inte lyssnat till min röst,

²³ av dem skall ingen få se det land som jag med ed har lovat deras fäder. Ingen av dem som har föraktat mig skall få se det.

²⁴ Men i min tjänare Kaleb är en annan ande, och han har i allt följt mig. Därför skall jag föra honom in i det land där han nu har varit, och hans avkomlingar skall ta det i besittning.

²⁵ Men eftersom amalekiterna och kananeerna bor i dalen, så vänd er i morgon åt ett annat håll och tag vägen mot öknen åt Röda havet till."

²⁶ HERREN talade till Mose och Aron. Han sade:

²⁷ "Hur länge skall denna onda menighet knota mot mig? Jag har hört hur Israels barn ständigt knotar mot mig.

²⁸ Säg nu till dem: Så sant jag lever, säger HERREN, jag skall göra med er så som ni själva har sagt inför mig.

²⁹ Här i öknen skall era döda kroppar falla, alla ni som har blivit inmönstrade, alla som är tjugo år eller äldre, eftersom ni har knotat mot mig.

³⁰ Ingen av er skall komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

³¹ Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, dem skall jag föra in där, och de skall lära känna det land som ni har förkastat.

³² Men era döda kroppar skall falla här i öknen.

³³ Och era barn skall vara herdar i öknen i fyrtio år och få lida för er trolöshet, till dess att era döda kroppar förmultnat i öknen.

³⁴ Så som ni under fyrtio dagar har bespejat landet, skall ni under fyrtio år - ett år för varje dag - bära på era synder. Ni skall då få erfara att jag har tagit min hand ifrån er.

³⁵ Jag, HERREN, har talat. Jag skall i sanning göra så med hela denna onda menighet som har rotat sig samman mot mig. Här i öknen skall de omkomma, här skall de dö."

³⁶ De män som Mose hade sänt för att bespeja landet och som vid sin återkomst hade fått hela menigheten att knota mot honom genom att tala illa om landet,

³⁷ ja, dessa män som hade talat illa om landet dog genom en hemsökelse, inför HERRENS ansikte.

³⁸ Av de män som hade gått ut för att bespeja landet överlevde endast Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son.

³⁹ Mose talade detta till alla Israels barn, och folket sörjde mycket.

⁴⁰ De steg upp tidigt följande morgon för att bege sig upp mot den övre bergsbygden och sade: "Se, här är vi. Vi har syndat, men nu vill vi dra upp till den plats som HERREN har talat om."

⁴¹ Men Mose sade: "Varför vill ni överträda HERRENS befallning? Det kommer inte att lyckas.

⁴² HERREN är inte med er. Därför skall ni inte dra dit upp för att inte bli slagna inför era fiender.

⁴³ Amalekiterna och kananeerna skall där möta er, och ni kommer att falla för svärd, ty ni har vänt er bort ifrån HERREN, och därför kommer HERREN inte att vara med er."

⁴⁴ I sitt övermod drog de ändå upp mot den övre bergsbygden, men HERRENS förbundsark och Mose lämnade inte lägret.

⁴⁵ Amalekiterna och kananeerna, som bodde där i bergsbygden, kom då ner och slog dem och drev dem på flykten ända till Horma.

4 Mosebok 15

¹ HERREN talade till Mose. Han sade:

² "Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land som jag ger er att bo i,

³ och ni vill offra ett eldsoffer åt HERREN, ett brännoffer eller ett slaktoffer av nötboskap eller småboskap, för att bereda HERREN en ljuvlig doft - vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller om det är ett frivilligt offer eller era högtidsoffer -

⁴ så skall den som bär fram ett sådant offer åt HERREN, också som matoffer bära fram en tiondels efa fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin olja,

⁵ och som drickoffer skall du offra en fjärdedels hin vin för varje lamm tillsammans med brännoffret eller slaktoffret.

⁶ Till en bagge skall du som matoffer offra två tiondels efa fint mjöl, blandat med en tredjedels hin olja,

⁷ och som drickoffer skall du bära fram en tredjedels hin vin till en ljuvlig doft för HERREN.

⁸ När du offrar en ungtjur till brännoffer eller slaktoffer för att fullgöra ett löfte eller som gemenskapsoffer åt HERREN,

⁹ skall du tillsammans med tjuren som matoffer bära fram tre tiondels efa fint mjöl, blandat med en halv hin olja,

¹⁰ och som drickoffer skall du bära fram en halv hin vin, det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN.

¹¹ På detta sätt skall man göra med varje tjur, varje bagge, varje lamm eller killing.

¹² Efter det antal ni offrar, skall ni göra så med var och en efter deras antal.

¹³ Varje infödd skall göra på detta sätt när han bär fram ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN.

¹⁴ När en främling som bor hos er eller någon som vistas ibland er i kommande släkten vill offra ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN, skall han göra så som ni gör.

¹⁵ Inom församlingen skall samma stadga gälla för er och för främlingen hos er, en evig stadga från släkte till släkte. Som det är för er, så skall det vara för främlingen inför HERRENS ansikte.

¹⁶ Samma lag och samma rätt skall gälla för er och för främlingen som bor hos er."

¹⁷ HERREN talade till Mose. Han sade:

¹⁸ "Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land dit jag för er,

¹⁹ då skall ni, när ni äter av landets bröd, ge HERREN en offergåva av det.

²⁰ Av det första ni bakar skall ni ge en kaka till offergåva, som en offergåva från er loge skall ni ge den.

²¹ Ni skall ge åt HERREN en offergåva, släkte efter släkte, av det första ni bakar.

²² Om ni försyndar er och inte håller alla dessa bud, som HERREN kungjorde för Mose

²³ - allt det som HERREN befallde er genom Mose, från den dag då HERREN gav sina befallningar och allt framgent, släkte efter släkte, -

²⁴ om det skedde av misstag utan att menigheten visste det, skall hela menigheten offra en ungtjur som brännoffer, till en ljuvlig doft för HERREN, med matoffret och drickoffret på föreskrivet sätt, och likaså en bock till syndoffer.

²⁵ Och prästen skall bringa försoning för hela Israels menighet, och de skall få förlåtelse. Det var en synd av misstag, och de har burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt HERREN och sitt syndoffer inför HERRENS ansikte för sitt misstag.

²⁶ Hela Israels menighet och främlingen som bor ibland dem skall få förlåtelse, ty hela folket hade del i synden som skedde av misstag.

²⁷ Om en enskild person av misstag syndar, skall han som syndoffer föra fram en årsgammal get.

²⁸ Prästen skall bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför HERRENS ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse.

²⁹ Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem skall samma lag gälla när någon begår en synd av misstag.

³⁰ Men den som begår något med berått mod, vare sig han är infödd eller främling, han hånar HERREN och skall utrotas ur sitt folk.

³¹ Eftersom han har föraktat HERRENS ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom."

³² Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen.

³³ De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten.

³⁴ Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar.

³⁵ Och HERREN sade till Mose: "Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret."

³⁶ Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som HERREN hade befallt Mose.

³⁷ HERREN sade till Mose:

³⁸ "Tala till Israels barn och säg till dem att de, släkte efter släkte, skall göra tofsar i hörnen på sina kläder och sätta ett mörkblått snöre på varje hörntofs.

³⁹ Ni skall ha sådana tofsar, och när ni ser dem skall ni tänka på alla HERRENS bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet.

⁴⁰ Så skall ni tänka på och göra efter alla mina bud och vara heliga inför er Gud.

⁴¹ Jag är HERREN, er Gud, som förde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Jag är HERREN, er Gud."

4 Mosebok 16

¹ Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig både Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner,

² och gjorde uppror mot Mose. Tvåhundrafemtio män av Israels barn följde dem, furstar i menigheten, valda av folkförsamlingen, ansedda män.

³ De samlade sig mot Mose och Aron och sade till dem: "Nu får det vara nog! Hela menigheten är ju helig, alla är det, och HERREN är mitt ibland dem. Varför upphäver ni er då över HERRENS församling?"

⁴ När Mose hörde detta föll han ner på sitt ansikte.

⁵ Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: "I morgon skall HERREN visa vem som hör honom till, vem som är helig och vem som får komma inför honom. Den han utväljer skall få komma inför honom.

⁶ Gör så här: Tag era fyrfat, du Kora och hela din hop,

⁷ och lägg eld i dem och strö rökelse på dem inför HERRENS ansikte i morgon. Den man som HERREN då utväljer, han är den helige. Nu får det vara nog, ni Levi söner!"

⁸ Och Mose sade till Kora: "Hör, ni Levi söner!

⁹ Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels menighet för att låta er komma inför sig och göra tjänst i HERRENS tabernakel och stå inför menigheten och betjäna den.

¹⁰ Han har låtit dig och alla dina bröder, Levi söner, jämte dig komma inför sig. Och nu begär ni också prästämbetet!

¹¹ Det är därför som du och hela din hop har rotat er samman mot HERREN. Vem är Aron att ni skulle knota mot honom?"

¹² Mose sände bud efter Datan och Abiram, Eliabs söner. Men de sade: "Vi kommer inte.

¹³ Är det inte nog att du har fört oss hit upp från ett land som flödar av mjölk och honung för att låta oss dö i öknen? Nu vill du också göra dig till herre över oss!

¹⁴ Du har sannerligen inte fört oss in i ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar till arvedel. Vill du sticka ut ögonen på dessa människor? Nej, vi kommer inte!"

¹⁵ Då blev Mose mycket vred och sade till HERREN: "Se inte till deras offergåva. Inte en enda åsna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort något ont."

¹⁶ Mose sade till Kora: "I morgon skall du och hela din hop träda fram inför HERRENS ansikte, du själv och de och Aron.

¹⁷ Och var och en av er skall ta sitt fyrfat och lägga rökelse på det och bära sitt fyrfat fram inför HERRENS ansikte, tvåhundrafemtio fyrfat. Du själv och Aron skall också ta var sitt fyrfat."

¹⁸ Och de tog var och en sitt fyrfat och lade eld på det och strödde på rökelse och ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet tillsammans med Mose och Aron.

¹⁹ Kora samlade hela menigheten mot dem vid ingången till uppenbarelsetältet. Då visade sig HERRENS härlighet för hela menigheten.

²⁰ Och HERREN talade till Mose och Aron. Han sade:

²¹ "Skilj er från denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem."

²² Då föll de ner på sina ansikten och sade: "O Gud, den Gud som råder över anden i allt kött, skall du vredgas på hela menigheten därför att en enda man syndar?"

²³ Då talade HERREN till Mose. Han sade:

²⁴ "Säg till menigheten: Drag er bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram."

²⁵ Mose steg upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom.

²⁶ Mose talade till menigheten. Han sade: "Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder."

²⁷ Då drog de sig bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram. Men Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och barn, stora och små.

²⁸ Och Mose sade: "Av detta skall ni förstå att det är HERREN som har sänt mig att göra alla dessa gärningar. Jag har inte handlat efter eget tycke.

²⁹ Om dessa dör på samma sätt som andra människor och får samma straff som alla andra, då har HERREN inte sänt mig.

³⁰ Men om HERREN gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och uppslukar dem med allt vad de äger så att de far levande ner i dödsriket, då skall ni förstå att dessa människor har föraktat HERREN."

³¹ Just som han hade sagt detta, rämnade marken under dem.

³² Jorden öppnade sitt gap och uppslukade dem och deras hus, allt Koras folk och alla deras ägodelar.

³³ De for levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, och jorden täckte över dem. Så utrotades de ur församlingen.

³⁴ Hela Israel som stod runt omkring dem flydde vid deras rop, för de sade: "Annars kommer också vi att uppslukas av jorden!"

³⁵ Och eld gick ut från HERREN och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse.

³⁶ HERREN talade till Mose. Han sade:

³⁷ "Säg till Eleasar, prästen Arons son, att han skall ta fyrfaten ut ur branden och kasta elden långt bort, ty de har blivit heliga.

³⁸ Och dessa fyrfat som tillhörde de män som syndade och förlorade sina liv, dem skall man hamra ut till plåtar och täcka altaret med, ty de har varit framburna inför HERRENS ansikte och har därför blivit heliga. De skall vara ett tecken för Israels barn."

³⁹ Då tog prästen Eleasar de fyrfat av koppar vilka de som bränts upp hade burit fram, och man hamrade ut dem för att täcka altaret.

⁴⁰ De skulle vara till en påminnelse för Israels barn så att ingen främling, ingen som inte var av Arons släkt, skulle träda fram och antända rökelse inför HERRENS ansikte, för att inte bli som Kora och hans hop - allt i enlighet med vad HERREN hade sagt honom genom Mose.

⁴¹ Men dagen efter knotade hela Israels menighet mot Mose och Aron och sade: "Det är ni som har dödat HERRENS folk!"

⁴² Och det hände att när menigheten samlades mot Mose och Aron och de vände sig mot uppenbarelsetältet, se, då övertäcktes det av molnskyn och HERRENS härlighet visade sig

⁴³ Mose och Aron gick fram inför uppenbarelsetältet,

⁴⁴ och HERREN sade till Mose:

⁴⁵ "Gå bort ifrån denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem." Då föll de ner på sina ansikten.

⁴⁶ Och Mose sade till Aron: "Tag ditt fyrfat och lägg eld från altaret på det och strö på rökelse och bär det genast till menigheten och bringa försoning för dem, ty vrede har gått ut från HERRENS ansikte, hemsökelsen har börjat."

⁴⁷ Aron tog det Mose hade sagt och skyndade mitt in i församlingen. Och se, hemsökelsen hade redan börjat bland folket. Aron lade på rökelse och bringade försoning för folket.

⁴⁸ Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde.

⁴⁹ De som hade dött genom hemsökelsen utgjorde 14.700 förutom dem som dog för Koras skull.

⁵⁰ Sedan vände Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets ingång, ty hemsökelsen hade upphört.

4 Mosebok 17

¹ HERREN talade till Mose. Han sade:

² "Tala till Israels barn och tag av dem en stav för varje stam. Av alla deras stamhövdingar skall du ta tolv stavar, och vars och ens namn skall du skriva på hans stav.

³ Arons namn skall du skriva på Levi stav, ty huvudmannen för denna stams familjer skall ha en stav.

⁴ Sedan skall du lägga in dem i uppenbarelsetältet framför vittnesbördet, där jag möter er.

⁵ Då skall det ske att den man som jag utväljer, hans stav skall grönska. Så skall jag göra slut på Israels barns knotande, ty de knotar ständigt mot er."

⁶ Mose talade till Israels barn, och alla stamhövdingarna gav honom var och en sin stav, tolv stavar, och Arons stav var med bland deras stavar.

⁷ Och Mose lade stavarna inför HERRENS ansikte i vittnesbördets tält.

⁸ Nästa dag gick Mose in i vittnesbördets tält, och se, Arons stav för Levi hus grönskade, och den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar.

⁹ Mose bar alla stavarna ut från HERRENS ansikte till alla Israels barn. De såg på dem och var och en tog sin stav.

¹⁰ Och HERREN sade till Mose: "Lägg tillbaka Arons stav framför vittnesbördet. Den skall förvaras som ett tecken för de upproriska. Så skall du göra slut på deras knotande mot mig, så att de inte dör."

¹¹ Mose gjorde det. Så som HERREN hade befallt honom, så gjorde han.

¹² Israels barn sade till Mose: "Se, vi dör, vi förgås, vi förgås alla!

¹³ Var och en som kommer nära HERRENS tabernakel skall dö. Skall vi då verkligen alla omkomma?"

4 Mosebok 18

¹ HERREN sade till Aron: "Du och dina söner och din fars hus med dig skall bära den missgärning som hör till helgedomen, och du och dina söner med dig skall bära den missgärning som hör till ert prästämbete.

² Men också dina bröder av Levi stam, din fars stam, skall du låta få tillträde dit tillsammans med dig, och de skall hålla sig till dig och betjäna dig, medan du och dina söner med dig gör tjänst vid vittnesbördets tält.

³ De skall sköta vad du har att sköta och vad som hör till skötseln av tältet. Men de får inte komma nära de heliga redskapen eller altaret, för att inte både de och ni skall dö.

⁴ De skall hålla sig till dig och sköta vad som hör till uppenbarelsetältet, under all tjänstgöring vid tältet. Ingen främling får komma nära dig.

⁵ Ni skall iaktta vad som hör till skötseln av helgedomen och altaret, för att inte vrede åter skall komma över Israels barn.

⁶ Det är jag som har utvalt era bröder, leviterna, bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt HERREN till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet.

⁷ Men du och dina söner med dig skall sköta vad som hör till ert prästämbete, i allt som avser altaret och det som är innanför förlåten. Så skall ni göra tjänst. Jag ger er prästämbetet som en gåva. Om en obehörig inkräktar på det skall han dödas."

⁸ HERREN sade till Aron: "Se, jag överlämnar åt dig att ta hand om det som offras åt mig. Av Israels barns alla heliga gåvor ger jag detta som en ämbetslott åt dig och dina söner, som en evig rätt.

⁹ Av det högheliga som inte lämnas åt elden skall detta tillhöra dig: Alla deras offergåvor, alla matoffer, syndoffer eller skuldoffer, som de offrar åt mig. Detta är högheligt och tillhör dig och dina söner.

¹⁰ På en höghelig plats skall du äta det. Alla av manligt kön skall äta det. Det skall vara heligt för dig.

¹¹ Också Israels barns alla viftoffer som bärs fram som gåvor skall tillhöra dig. Som en evig rättighet ger jag dem åt dig och dina söner och döttrar med dig. Var och en i ditt hus som är ren må äta det.

¹² Allt det bästa av oljan och det bästa av det nya vinet och av säden, det första av det som de ger åt HERREN, ger jag åt dig.

¹³ De första frukterna av allt som växer i deras land och som de bär fram åt HERREN skall tillhöra dig. Var och en i ditt hus som är ren må äta av det.

¹⁴ Allt i Israel som är givet till spillo skall tillhöra dig.

¹⁵ Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till HERREN skall tillhöra dig. Men det förstfödda bland människor skall du friköpa. Även det förstfödda bland orena djur skall du friköpa.

¹⁶ När de är en månad gamla skall du friköpa dem med den lösensumma som är bestämd till fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, som är tjugo gera.

¹⁷ Men det förstfödda bland nötboskap eller det förstfödda bland får eller det förstfödda bland getter skall du inte friköpa. Det är heligt. Deras blod skall du stänka på altaret, och deras fett skall du förbränna som ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN.

¹⁸ Men deras kött skall tillhöra dig, liksom även viftoffersbringan och det högra lårstycket skall tillhöra dig.

¹⁹ Alla heliga gåvor som Israels barn offrar åt HERREN ger jag åt dig och dina söner och döttrar med dig som en evig rätt. Detta skall vara ett evigt saltförbund inför HERRENS ansikte, för dig och för dina avkomlingar."

²⁰ HERREN sade till Aron: "I deras land skall du inte ha någon arvedel, och du skall inte ha någon lott bland dem. Jag skall vara din lott och din arvedel bland Israels barn.

²¹ Se, jag ger åt Levi barn allt tionde i Israel till arvedel, som lön för den tjänst de utför, tjänsten vid uppenbarelsetältet.

²² Och Israels barn skall härefter inte komma nära uppenbarelsetältet, ty de kommer då att bära på synd och måste dö.

²³ Det är leviterna som skall förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet, och de skall själva bära sina missgärningar. Det skall vara en evig stadga från släkte till släkte: Bland Israels barn skall de inte ha någon arvedel.

²⁴ Ty det tionde som Israels barn offrar som gåva åt HERREN ger jag som arvedel åt leviterna. Det är därför jag säger om dem: De skall inte ha någon arvedel bland Israels barn."

²⁵ Och HERREN talade till Mose. Han sade:

²⁶ "Tala till leviterna och säg: När ni av Israels barn tar emot det tionde som jag har bestämt att ni skall få av dem som er arvedel, då skall ni av det ge en gåva åt HERREN, ett tionde av tiondena.

²⁷ Denna er gåva skall räknas som om det vore brödsäd från logen och den fulla avkastningen från vinpressen.

²⁸ På detta sätt skall också ni ge en gåva åt HERREN av allt tionde som ni tar emot av Israels barn. Denna HERRENS gåva av tionden skall ni ge åt prästen Aron.

²⁹ Av alla gåvor ni får skall ni offra åt HERREN allt det som tillhör honom, det bästa av gåvorna, den del som är helig.

³⁰ Du skall säga till dem: När ni ger som gåva det bästa, skall leviternas gåva räknas som om det vore vad loge och press avkastar.

³¹ Med ert husfolk får ni äta det var som helst, ty det är er lön för er tjänstgöring vid uppenbarelsetältet.

³² När ni offrar det bästa av det skall ni inte bära på synd. Då skall ni inte ohelga Israels barns heliga gåvor, så att ni måste dö."

4 Mosebok 19

¹ HERREN talade till Mose och Aron. Han sade:

² "Detta är en lagstadga som HERREN har befallt: Säg till Israels barn att de skaffar fram åt dig en röd kviga som är felfri och inte har något lyte och som inte har burit något ok.

³ Ni skall ge den åt prästen Eleasar, och man skall föra den utanför lägret och slakta den i hans åsyn.

⁴ Och prästen Eleasar skall ta något av blodet från kvigan på sitt finger och stänka det sju gånger mot framsidan av uppenbarelsetältet.

⁵ Sedan skall man bränna upp kvigan inför hans ögon. Hud och kött och blod skall brännas upp tillsammans med hennes orenlighet.

⁶ Och prästen skall ta cederträ, isop och karmosinrött garn och kasta det i elden där kvigan bränns upp.

⁷ Sedan skall prästen tvätta sina kläder och bada sin kropp i vatten. Därefter får han gå in i lägret, men han skall vara oren till kvällen.

⁸ Också den som brände upp kvigan skall tvätta sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten och vara oren till kvällen.

⁹ En man som är ren skall samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats. Den skall förvaras åt Israels barns menighet för att användas i reningsvattnet. Detta är ett syndoffer.

¹⁰ Den som samlade ihop askan efter kvigan skall tvätta sina kläder och vara oren till kvällen. Detta skall vara en evig stadga för Israels barn och för främlingen som bor ibland dem.

¹¹ Den som rör vid en död människa skall vara oren i sju dagar.

¹² Han skall rena sig med vattnet på tredje dagen och på sjunde dagen, och så blir han ren. Men om han inte renar sig på tredje dagen och på sjunde dagen, blir han inte ren.

¹³ Var och en som rör vid ett lik, vid en död människa, och inte renar sig, han orenar HERRENS tabernakel och skall utrotas ur Israel. Eftersom reningsvattnet inte blivit stänkt på honom är han oren. Hans orenhet är alltjämt kvar.

¹⁴ Detta är lagen när en människa dör i ett tält: Var och en som kommer in i tältet, och var och en som redan är i tältet skall vara oren i sju dagar.

¹⁵ Alla öppna kärl som inte har stått övertäckta skall vara orena.

¹⁶ Och var och en som ute på marken rör vid någon som har dräpts med svärd eller dött på annat sätt, eller rör vid människoben eller en grav, skall vara oren i sju dagar.

¹⁷ För den som är oren skall man ta av askan efter det uppbrända syndoffret och hälla friskt vatten över det i ett kärl.

¹⁸ En man som är ren skall ta isop och doppa i vattnet och stänka på tältet, på alla kärlen, på de personer som varit där, på den som rört vid benen, på den dräpte och på den som dött på annat sätt eller på graven.

¹⁹ Och den som är ren skall på tredje dagen och på sjunde dagen bestänka den som har blivit oren. När han så på sjunde dagen har renat honom, skall han tvätta sina kläder och bada i vatten, så blir han ren om kvällen.

²⁰ Men om någon har blivit oren och sedan inte renar sig, skall han utrotas ur församlingen, ty han har orenat HERRENS helgedom. Reningsvattnet har inte blivit stänkt på honom. Han är oren.

²¹ Detta skall vara en evig stadga för dem. Mannen som stänkte reningsvattnet skall tvätta sina kläder, och om någon rör vid detta reningsvatten skall han vara oren till kvällen.

²² Allt som den orene rör vid skall vara orent, och den som rör vid honom skall vara oren till kvällen."

4 Mosebok 20

¹ Israels barn, hela menigheten, kom in i öknen Sin i den första månaden, och folket stannade i Kadesh. Där dog Mirjam, och där begravdes hon.

² Och menigheten saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron.

³ Folket klagade på Mose och sade: "Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför HERRENS ansikte!

⁴ Varför har ni låtit HERRENS församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här?

⁵ Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka."

⁶ Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ner på sina ansikten. Då visade sig HERRENS härlighet för dem.

⁷ Och HERREN talade till Mose. Han sade:

⁸ "Tag staven, och kalla samman menigheten, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon, och den skall ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och dess boskap att dricka."

⁹ Då tog Mose staven som låg inför HERRENS ansikte, så som han hade befallt honom.

¹⁰ Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: "Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?"

¹¹ Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut, så att menighet och boskap fick dricka.

¹² Men HERREN sade till Mose och Aron: "Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, därför skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag har givit dem."

¹³ Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med HERREN och där han bevisade sig helig bland dem.

¹⁴ Mose skickade sändebud från Kadesh till kungen i Edom och lät säga: "Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som har drabbat oss.

¹⁵ Våra fäder drog ner till Egypten, vi bodde i Egypten under lång tid och vi och våra fäder blev illa behandlade av egyptierna.

¹⁶ Men vi ropade till HERREN, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten. Och se, nu är vi i Kadesh, en stad som gränsar till ditt område.

¹⁷ Låt oss tåga igenom ditt land. Vi skall inte gå över åkrar och vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi skall ta Kungsvägen utan att vika av vare sig till höger eller vänster, förrän vi har kommit igenom ditt område."

¹⁸ Men Edom svarade honom: "Du får inte tåga igenom mitt land. Om du gör det skall jag komma mot dig med svärd."

¹⁹ Israels barn sade till honom: "Vi skall hålla oss på den allmänna vägen och om vi eller vår boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala för det. Jag begär bara att få gå till fots genom landet, ingenting annat."

²⁰ Han svarade: "Nej, du får inte gå härigenom." Och Edom drog ut mot Israel med mycket folk och med stor makt.

²¹ Eftersom Edom inte tillät Israel att ta vägen igenom deras område, vek Israel undan för dem.

²² Och Israels barn, hela menigheten, bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor.

²³ HERREN talade då till Mose och Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land. Han sade:

²⁴ "Aron skall samlas till sitt folk. Han skall inte komma in i det land som jag har givit åt Israels barn, ty ni trotsade min befallning vid Meribas vatten.

²⁵ Tag Aron och hans son Eleasar och för dem upp på berget Hor,

²⁶ och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Aron kommer att samlas till sitt folk och dö där."

²⁷ Mose gjorde som HERREN hade befallt, och de steg upp på berget Hor inför ögonen på hela menigheten.

²⁸ Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp. Sedan steg Mose och Eleasar ner från berget.

²⁹ När hela menigheten såg att Aron var död, sörjde hela Israel honom i trettio dagar.

4 Mosebok 21

¹ När kungen i Arad, kananeen, som bodde i Negev, hörde att Israel närmade sig på Atarimvägen, gav han sig i strid med Israel och tog några av dem till fånga.

² Då gav Israel ett löfte till HERREN: "Om du ger detta folk i min hand, skall jag ge deras städer till spillo."

³ HERREN lyssnade till Israels röst och gav kananeerna i deras hand, och de gav dem och deras städer till spillo. Och platsen fick namnet Horma.

⁴ De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt.

⁵ Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: "Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!"

⁶ Då sände HERREN giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog.

⁷ Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tar bort dessa ormar från oss." Och Mose bad för folket.

⁸ HERREN sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva."

⁹ Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva.

¹⁰ Israels barn bröt upp och slog läger i Obot.

¹¹ Från Obot bröt de upp och slog läger vid Ije-Haabarim i öknen framför Moab, österut.

¹² Därifrån bröt de upp och slog läger i Sereds dal.

¹³ Därifrån bröt de upp och slog läger på andra sidan Arnon som går genom öknen och kommer från amoreernas område. Ty Arnon utgör Moabs gräns, mellan Moab och amoreerna.

¹⁴ Därför heter det i `Boken om HERRENS krig`: "Vaheb i Sufa, och Arnons bäckravin,

¹⁵ och bäckravinens sidor, som går ner till Ars bosättning och lutar sig mot Moabs gräns."

¹⁶ Därifrån drog de till Beer. Det var om den brunnen som HERREN sade till Mose: "Samla folket så skall jag ge dem vatten."

¹⁷ Då sjöng Israel denna sång: "Flöda, du brunn! Sjung om den!

¹⁸ Brunnen som hövdingar grävde, som folkets främste grävde ut med spiran, med sina stavar." Från öknen drog de till Mattana,

¹⁹ från Mattana till Nahaliel, från Nahaliel till Bamot,

²⁰ från Bamot till den dal som ligger på Moabs mark, till Pisgas topp, där man ser ut över ödemarken.

²¹ Israel skickade då sändebud till Sichon, amoreernas kung, och lät säga:

²² "Låt mig tåga igenom ditt land. Vi skall inte vika av in på åkrar eller in i vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi skall gå Kungsvägen till dess vi kommit igenom ditt område."

²³ Men Sichon tillät inte Israel att gå igenom sitt område. Sichon samlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i öknen. När han kom till Jahas gav han sig i strid med Israel.

²⁴ Men Israel slog honom med svärd och intog hans land från Arnon till Jabbok, ända till Ammons barn, ty deras gräns var befäst.

²⁵ Och Israel intog alla städerna där och bosatte sig i amoreernas alla städer, i Hesbon med alla dess underlydande orter.

²⁶ Hesbon var nämligen Sichons, den amoreiske kungens, stad, ty han hade fört krig mot den förre kungen i Moab och tagit ifrån honom hela hans land ända till Arnon.

²⁷ Därför säger skalderna: "Kom till Hesbon! Bygg och befäst Sichons stad!

²⁸ Ty eld gick ut från Hesbon, en låga från Sichons stad. Den förtärde Ar i Moab, herrarna på Arnons höjder.

²⁹ Ve dig, Moab! Förlorat är du, Kemosh folk! Han lät sina söner bli flyktingar och sina döttrar gå i fångenskap, till amoreernas kung, Sichon.

³⁰ Vi sköt ner dem. Förlorat var Hesbon, ända till Dibon. Vi härjade ända till Nofa, som når till Medeba."

³¹ Så bosatte sig Israel i amoreernas land.

³² Mose sände ut några att bespeja Jaeser, och de intog dess underlydande orter, och han fördrev amoreerna som bodde där.

³³ Sedan vek de av och drog upp mot Basan. Och Og, kungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, vid Edrei.

³⁴ Men HERREN sade till Mose: "Var inte rädd för honom, ty jag har givit honom i din hand, med allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon."

³⁵ Och de slog honom och hans söner och allt hans folk till dess ingen överlevande fanns kvar och tog hans land i besittning.

4 Mosebok 22

¹ Israels barn bröt upp och slog läger på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.

² Balak, Sippors son, såg allt vad Israel hade gjort mot amoreerna.

³ Och Moab fruktade för folket därför att det var så talrikt. Moab gruvade sig för Israels barn

⁴ och sade till de äldste i Midjan: "Nu kommer denna skara att äta upp allt omkring oss, liksom oxen äter upp gräset på marken." Balak, Sippors son, var på den tiden kung i Moab.

⁵ Han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, där hans folk var bosatt, för att kalla honom till sig, och han lät säga: "Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, det täcker markens yta och har slagit sig ner mitt emot mig.

⁶ Kom nu därför och förbanna detta folk åt mig, för det är starkare än jag. Kanske skall jag då kunna slå det och driva bort det ur landet. Ty jag vet att den du välsignar är välsignad, och den du förbannar är förbannad."

⁷ De äldste i Moab och de äldste i Midjan gav sig i väg och hade med sig spådomslön. De kom till Bileam och framförde till honom vad Balak hade sagt.

⁸ Bileam sade till dem: "Stanna här över natten, så skall jag komma tillbaka till er med de ord som HERREN talar till mig." Då stannade Moabs hövdingar kvar hos Bileam.

⁹ Och Gud kom till Bileam och sade: "Vilka är de män du har hos dig?"

¹⁰ Bileam svarade Gud: "Balak, Sippors son, kungen i Moab, har sänt mig detta bud:

¹¹ Se, ett folk har dragit ut ur Egypten, och det täcker markens yta. Kom nu och förbanna det åt mig. Kanske skall jag då kunna strida mot det och driva bort det."

¹² Men Gud sade till Bileam: "Du skall inte gå med dem. Du skall inte förbanna detta folk, ty det är välsignat."

¹³ När Bileam steg upp på morgonen, sade han till Balaks hövdingar: "Gå hem till ert land, för HERREN tillåter mig inte att följa med er."

¹⁴ Då återvände Moabs hövdingar till Balak och sade: "Bileam vägrar att följa med oss."

¹⁵ Men Balak skickade återigen hövdingar, fler och av högre rang än de förra.

¹⁶ De kom till Bileam och sade till honom: "Så säger Balak, Sippors son: Låt ingenting hindra dig från att komma till mig,

¹⁷ för jag vill bevisa dig mycket stor ära, och allt vad du säger till mig skall jag göra. Kom nu och förbanna detta folk åt mig."

¹⁸ Bileam svarade Balaks tjänare: "Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag inte överträda HERRENS, min Guds, befallning, vare sig i smått eller stort.

¹⁹ Men stanna också ni kvar här över natten, så att jag får reda på vad HERREN mer har att säga mig."

²⁰ Om natten kom Gud till Bileam och sade till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, så stå upp och följ med dem. Men du skall endast göra det som jag säger dig."

²¹ Och Bileam steg upp på morgonen, sadlade sin åsninna och följde med Moabs hövdingar.

²² Men då han nu följde med dem upptändes Guds vrede, och HERRENS ängel ställde sig på vägen för att hindra honom. Bileam red på sin åsninna och två av hans tjänare var med honom.

²³ När åsninnan fick se HERRENS ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen, vek hon av från vägen och gick ut på åkern. Men Bileam slog åsninnan för att driva henne tillbaka in på vägen.

²⁴ HERRENS ängel ställde sig då på en trång väg mellan vingårdarna, med murar på båda sidor.

²⁵ Åsninnan såg HERRENS ängel och trängde sig mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne ännu en gång.

²⁶ HERRENS ängel gick åter längre fram och ställde sig på ett trångt ställe, där det inte fanns någon möjlighet att vika undan vare sig till höger eller vänster.

²⁷ När åsninnan nu fick se HERRENS ängel lade hon sig ner under Bileam. Bileam blev arg och slog åsninnan med staven.

²⁸ Då öppnade HERREN åsninnans mun, och hon sade till Bileam: "Vad har jag gjort mot dig, eftersom du tre gånger har slagit mig?"

²⁹ Bileam svarade åsninnan: "Du har gjort mig till åtlöje! Hade jag haft ett svärd i handen skulle jag nu ha dödat dig."

³⁰ Men åsninnan sade till Bileam: "Är inte jag din egen åsninna, som du ridit på hela ditt liv ända till denna dag? Och har jag någonsin förut brukat göra så mot dig?" Han svarade: "Nej."

³¹ Då öppnade HERREN Bileams ögon, så att han såg HERRENS ängel stå på vägen med ett draget svärd i handen. Och han bugade sig och föll ner på sitt ansikte.

³² HERRENS ängel sade till honom: "Varför har du dessa tre gånger slagit din åsninna? Se, jag har gått ut för att hindra dig, ty jag ser att den här vägen leder till fördärvet.

³³ Åsninnan såg mig och har dessa tre gånger vikit undan för mig. Hade hon inte vikit undan för mig, skulle jag nu i sanning ha dödat dig men låtit henne leva."

³⁴ Då sade Bileam till HERRENS ängel: "Jag har syndat, för jag visste inte att det var du som stod mig emot på vägen. Om det jag gör är orätt i dina ögon, så vill jag vända tillbaka."

³⁵ Men HERRENS ängel svarade Bileam: "Följ med männen, men endast de ord jag säger till dig får du tala." Och Bileam följde med Balaks hövdingar.

³⁶ När Balak hörde att Bileam var på väg, gick han för att möta honom vid den stad i Moab, som ligger i Arnondalen och utgör den yttersta gränsen.

³⁷ Och Balak sade till Bileam: "Sände jag inte enträget bud till dig för att kalla hit dig? Varför ville du inte komma till mig? Skulle jag inte kunna bevisa dig ära?"

³⁸ Bileam svarade Balak: "Se, jag har nu kommit till dig. Men kan jag överhuvudtaget säga något? Vad Gud lägger i min mun, det måste jag säga."

³⁹ Sedan följde Bileam med Balak, och de kom till Kirjat-Husot.

⁴⁰ Där offrade Balak nötboskap och småboskap och sände av det till Bileam och de hövdingar som var med honom.

⁴¹ Balak tog följande morgon Bileam med sig och förde honom upp på Bamot-Baal. Från den platsen kunde han se en del av folket.

4 Mosebok 23

¹ Bileam sade till Balak: "Bygg här sju altaren åt mig och skaffa fram åt mig sju tjurar och sju baggar."

² Balak gjorde som Bileam sade, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare.

³ Sedan sade Bileam till Balak: "Stanna kvar vid ditt brännoffer, medan jag går i väg. Kanske HERREN kommer och möter mig. Vad han än låter mig se skall jag meddela dig." Och han gick upp på en kal höjd.

⁴ Och Gud mötte Bileam, som sade till honom: "De sju altarna har jag ställt i ordning, och på varje altare har jag offrat en tjur och en bagge."

⁵ Då lade HERREN ett ord i Bileams mun och sade: "Gå tillbaka till Balak, och så skall du säga."

⁶ När han kom tillbaka till Balak, fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med alla Moabs hövdingar.

⁷ Då framförde han detta budskap: "Balak hämtade mig från Aram, Moabs kung från österns berg. Kom, förbanna åt mig Jakob, kom, fördöm Israel!

⁸ Hur kan jag förbanna den som Gud ej förbannar? Hur kan jag fördöma den som HERREN ej fördömer?

⁹ Från klippornas topp ser jag honom, från höjderna skådar jag honom. Se, ett folk som bor avskilt och ej räknar sig bland folken.

¹⁰ Vem kan räkna Jakobs stoft, räkna fjärdedelen av Israel? Må jag dö de rättfärdigas död, må mitt slut bli som deras!"

¹¹ Då sade Balak till Bileam: "Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem!"

¹² Men han svarade: "Skall jag inte vara noga med att tala det som HERREN lägger i min mun?"

¹³ Balak sade till Bileam: "Följ med mig till en annan plats där du kan se dem. Du kan därifrån se bara en del av dem, du kan inte se dem alla. Därifrån skall du förbanna dem åt mig."

¹⁴ Och han tog honom till Väktarplatsen på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och offrade en tjur och en bagge på varje altare.

¹⁵ Sedan sade han till Balak: "Stanna kvar här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta."

¹⁶ Och HERREN mötte Bileam och lade ett ord i hans mun, och han sade: "Gå tillbaka till Balak, och så skall du säga."

¹⁷ När han kom tillbaka till Balak fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med Moabs hövdingar. Balak frågade honom: "Vad har HERREN talat?"

¹⁸ Då framförde han detta budskap: "Stå upp, Balak, och hör, lyssna till mig, du Sippors son.

¹⁹ Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig. Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det?

²⁰ Se, att välsigna är mitt uppdrag. Han har välsignat, och jag kan inte ändra det.

²¹ Ingen ofärd kan skådas i Jakob, ingen olycka kan ses i Israel. HERREN, hans Gud, är med honom, en konungs jubel hörs bland dem.

²² Gud förde dem ut ur Egypten. Hans styrka är som vildoxens.

²³ Ingen trolldom hjälper mot Jakob, ingen spådom mot Israel. När tiden är inne skall det sägas om Jakob och Israel: Vad har inte Gud gjort!

²⁴ Se, ett folk står upp likt en lejoninna, likt ett lejon reser det sig. Det vilar ej förrän det ätit rov och druckit blod av slagna."

²⁵ Då sade Balak till Bileam: "Kan du inte förbanna dem, så välsigna dem inte!"

²⁶ Men Bileam sade till Balak: "Har jag inte sagt dig att allt vad HERREN säger, det måste jag göra?"

²⁷ Sedan sade Balak till Bileam: "Kom, jag vill ta med dig till en annan plats. Kanske behagar det Gud att du därifrån förbannar dem åt mig."

²⁸ Balak tog Bileam med sig upp på toppen av Peor, med utsikt över ödemarken.

²⁹ Och Bileam sade till Balak: "Bygg här sju altaren åt mig, och gör i ordning sju tjurar och sju baggar åt mig."

³⁰ Balak gjorde som Bileam sade, och han offrade en tjur och en bagge på varje altare.

4 Mosebok 24

¹ När Bileam såg att det behagade HERREN att välsigna Israel, gick han inte som förut bort och såg efter spåtecken, utan vände sig mot öknen.

² Och när Bileam höjde blicken, såg han Israel i sina läger efter sina stammar. Och Guds Ande kom över honom.

³ Då framförde han detta budskap: "Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat,

⁴ så säger han som hör Guds ord, han som skådar syner från den Allsmäktige, han som faller ner och får sina ögon öppnade:

⁵ Hur sköna är inte dina tält, o Jakob, dina boningar, o Israel!

⁶ Likt dalar utbreder de sig, likt trädgårdar vid en ström, likt aloeträd planterade av HERREN, likt cedrar vid vatten.

⁷ Vatten flödar ur hans ämbar, hans sådd blir rikligen vattnad. Större än Agag skall hans kung vara, upphöjt är hans kungadöme.

⁸ Gud förde honom ut ur Egypten. Hans styrka är som vildoxens. Han skall uppsluka hednafolken, hans fiender. Han skall krossa deras ben, med sina pilar genomborra dem.

⁹ Han har lagt sig ner, han vilar som ett lejon, som en lejoninna, vem vågar oroa honom? Välsignad är den som välsignar dig, förbannad är den som förbannar dig!"

¹⁰ Då upptändes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop händerna. Han sade till Bileam: "Till att förbanna mina fiender kallade jag hit dig, men se, du har dessa tre gånger rikligt välsignat dem.

¹¹ Ge dig nu av hem igen! Jag sade att jag skulle bevisa dig stor ära, men se, HERREN har förhindrat att du skulle bli ärad."

¹² Bileam svarade Balak: "Sade jag inte till sändebuden som du skickade till mig:

¹³ Även om Balak skulle ge mig så mycket silver och guld som hans palats rymmer, kan jag ändå inte överträda HERRENS befallning av egen vilja i vare sig gott eller ont. Vad HERREN säger, det måste jag tala.

¹⁴ Se, jag går nu hem till mitt folk. Kom, jag vill varna dig för vad detta folk kommer att göra mot ditt folk i kommande dagar."

¹⁵ Och han framförde detta budskap: "Så säger Bileam, Beors son, så säger mannen med det slutna ögat,

¹⁶ så säger han som hör Guds ord och har kunskap från den Högste. Han skådar syner från den Allsmäktige, när han faller ner, och får sina ögon öppnade.

¹⁷ Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ner alla söner till Set.

¹⁸ Han skall få till besittning Edom och Seir, sina fiender. Ja, Israel skall göra mäktiga ting.

¹⁹ Ur Jakob skall en härskare komma, och de överlevande skall han utrota ur staden."

²⁰ Han fick se Amalek. Då framförde han detta budskap: "Den förste bland hednafolken är Amalek, men slutet för honom blir undergång."

²¹ Han fick se keniterna. Då framförde han detta budskap: "Säker är din boning, lagt på klippan är ditt näste.

²² Likväl skall Kain utrotas, när Assur för dig bort i fångenskap."

²³ Och han framförde detta budskap: "O, vem kan bli vid liv, när Gud låter detta ske?

²⁴ Skepp skall komma från kitteernas kust, de skall kuva Assur och kuva Eber. Men också de skall drabbas av undergång."

²⁵ Sedan stod Bileam upp och vände tillbaka hem. Också Balak for sin väg.

4 Mosebok 25

¹ Medan Israel uppehöll sig i Sittim, började folket bedriva otukt med Moabs döttrar.

² Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar.

³ Och Israel slöt sig till Baal-Peor. Då upptändes HERRENS vrede mot Israel.

⁴ Och HERREN sade till Mose: "Hämta folkets alla huvudmän och häng upp dem i solen inför HERREN, för att HERRENS glödande vrede må vändas ifrån Israel."

⁵ Då sade Mose till Israels domare: "Var och en av er skall bland sina män döda dem som har slutit sig till Baal-Peor."

⁶ Och se, då kom en man av Israels barn och förde in bland sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och hela Israels menighet, medan de stod och grät vid ingången till uppenbarelsetältet.

⁷ När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen,

⁸ följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn.

⁹ Men de som omkom genom hemsökelsen utgjorde tjugofyra tusen.

¹⁰ HERREN talade till Mose. Han sade:

¹¹ "Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, har vänt bort min vrede från Israels barn, genom att han har nitälskat bland dem så som jag nitälskar. Därför har jag inte i min nitälskan utrotat Israels barn.

¹² Säg därför: Se, jag sluter med honom ett fridsförbund.

¹³ För honom och för hans avkomlingar efter honom skall detta vara ett förbund till ett evigt prästämbete, eftersom han nitälskade för sin Gud och bringade försoning för Israels barn."

¹⁴ Namnet på den dödade israelitiske mannen, han som dödades tillsammans med den midjanitiska kvinnan, var Simri, Salus son, och han var furste för en familj bland simeoniterna.

¹⁵ Namnet på den dödade midjanitiska kvinnan var Kosbi, dotter till Sur, som var huvudman för en stamfamilj i Midjan.

¹⁶ HERREN talade till Mose. Han sade:

¹⁷ "Angrip midjaniterna och slå dem!

¹⁸ Ty de har angripit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och i saken med Kosbi, deras syster, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull."

4 Mosebok 26

¹ Efter hemsökelsen sade HERREN till Mose och till Eleasar, prästen Arons son:

² "Räkna antalet av Israels barn, hela menigheten, de män som är tjugo år eller äldre, efter deras familjer, alla i Israel som kan göra krigstjänst."

³ Mose och prästen Eleasar talade då till dem på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade:

⁴ "Räkna dem som är tjugo år eller äldre," enligt vad HERREN hade befallt Mose. Dessa var de israeliter som drog ut ur Egyptens land:

⁵ Ruben var Israels förstfödde. Rubens barn var: Av Hanok hanokiternas släkt, av Pallu palluiternas släkt,

⁶ av Hesron hesroniternas släkt, av Karmi karmiternas släkt.

⁷ Dessa var rubeniternas släkter. De som inmönstrades utgjorde 43.730.

⁸ Pallus söner var Eliab.

⁹ Eliabs söner var Nemuel, Datan och Abiram. Det var den Datan och den Abiram, båda ombud för menigheten, som satte sig upp mot Mose och Aron tillsammans med hopen kring Kora, när dessa satte sig upp mot HERREN.

¹⁰ Då öppnade jorden sitt gap och uppslukade dem tillsammans med Kora, och hans hop omkom genom att elden förtärde de 250 männen, och de blev ett varnande exempel.

¹¹ Men Koras söner omkom inte.

¹² Simeons barn, efter deras släkter, var: Av Nemuel nemueliternas släkt, av Jamin jaminiternas släkt, av Jakin jakiniternas släkt,

¹³ av Sera seraiternas släkt, av Saul sauliternas släkt.

¹⁴ Dessa var simeoniternas släkter, 22.200.

¹⁵ Gads barn, efter deras släkter, var: Av Sefon sefoniternas släkt, av Haggi haggiternas släkt, av Suni suniternas släkt,

¹⁶ av Osni osniternas släkt, av Eri eriternas släkt,

¹⁷ av Arod aroditernas släkt, av Areli areliternas släkt.

¹⁸ Dessa var Gads barns släkter, så många av dem som inmönstrades, 40.500.

¹⁹ Judas söner var Er och Onan, men Er och Onan dog i Kanaans land.

²⁰ Juda barn, efter deras släkter, var: Av Sela selaiternas släkt, av Peres peresiternas släkt, av Sera seraiternas släkt.

²¹ Peres barn var: Av Hesron hesroniternas släkt, av Hamul hamuliternas släkt.

²² Dessa var Juda släkter, så många av dem som inmönstrades, 76.500.

²³ Isaskars barn, efter deras släkter, var: Av Tola tolaiternas släkt, av Puva puniternas släkt,

²⁴ av Jasub jasubiternas släkt, av Simron simroniternas släkt.

²⁵ Dessa var Isaskars släkter, så många av dem som inmönstrades, 64.300.

²⁶ Sebulons barn, efter deras släkter, var: Av Sered serediternas släkt, av Elon eloniternas släkt, av Jaleel jaleeliternas släkt.

²⁷ Dessa var sebuloniternas släkter, så många av dem som inmönstrades, 60.500.

²⁸ Josefs barn, efter deras släkter, var Manasse och Efraim.

²⁹ Manasses barn var: Av Makir makiriternas släkt. Och Makir blev far till Gilead. Av Gilead kom gileaditernas släkt.

³⁰ Dessa var Gileads barn: Av Ieser ieseriternas släkt, av Helek helekiternas släkt,

³¹ av Asriel asrieliternas släkt, av Sikem sikemiternas släkt,

³² av Semida semidaiternas släkt och av Hefer heferiternas släkt.

³³ Men Selofhad, Hefers son, hade inga söner utan endast döttrar. Selofhads döttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.

³⁴ Dessa var Manasses släkter, och de av dem som inmönstrades utgjorde 52.700.

³⁵ Dessa var Efraims barn, efter deras släkter: Av Sutela sutelaiternas släkt, av Beker bekeriternas släkt, av Tahan tahaniternas släkt.

³⁶ Sutelas barn var: Av Eran eraniternas släkt.

³⁷ Dessa var Efraims barns släkter, så många av dem som inmönstrades, 32.500. Dessa var Josefs barn, efter deras släkter.

³⁸ Benjamins barn, efter deras släkter, var: Av Bela belaiternas släkt, av Asbel asbeliternas släkt, av Ahiram ahiramiternas släkt,

³⁹ av Sefufam sufamiternas släkt, av Hufam hufamiternas släkt.

⁴⁰ Belas söner var Ard och Naaman. Arditernas släkt, av Naaman naamiternas släkt.

⁴¹ Dessa var Benjamins barn, efter deras släkter, de av dem som inmönstrades utgjorde 45.600.

⁴² Dessa var Dans barn, efter deras släkter: Av Suham suhamiternas släkt. Dessa var Dans släkter efter deras släkter.

⁴³ Suhamiternas släkter, så många av dem som inmönstrades, utgjorde 64.400.

⁴⁴ Asers barn, efter deras släkter, var: Av Jimna jimnaiternas släkt, av Jisvi jisviternas släkt, av Beria beriaiternas släkt.

⁴⁵ Av Berias barn: Av Heber heberiternas släkt, av Malkiel malkieliternas släkt.

⁴⁶ Asers dotter hette Sera.

⁴⁷ Dessa var Aser barns släkter, så många av dem som inmönstrades, 53.400.

⁴⁸ Naftali barn, efter deras släkter, var: Av Jaseel jaseeliternas släkt, av Guni guniternas släkt,

⁴⁹ av Jeser jeseriternas släkt, av Sillem sillemiternas släkt.

⁵⁰ Dessa var Naftali släkter efter deras släkter, och de av dem som inmönstrades utgjorde 45.400.

⁵¹ Dessa var de av Israels barn som inmönstrades, 601.730.

⁵² HERREN talade till Mose. Han sade:

⁵³ "Åt dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter antalet namn.

⁵⁴ Åt en större stam skall du ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Varje stam skall få sin arvedel efter antalet av dem som inmönstrats.

⁵⁵ Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen på sina fädernestammar skall de få sina arvedelar.

⁵⁶ Efter lottens utslag skall varje stam, större eller mindre, få sin arvedel."

⁵⁷ Dessa var de av Levi stam som inmönstrades efter sina släkter: Av Gerson gersoniternas släkt, av Kehat kehatiternas släkt, av Merari merariternas släkt.

⁵⁸ Dessa var leviternas släkter: libniternas släkt, hebroniternas släkt, mahliternas släkt, musiternas släkt, koraiternas släkt. Och Kehat blev far till Amram.

⁵⁹ Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som föddes åt Levi i Egypten. Hon födde åt Amram: Aron, Mose och deras syster Mirjam.

⁶⁰ Åt Aron föddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.

⁶¹ Men Nadab och Abihu dog, när de bar fram främmande eld inför HERRENS ansikte.

⁶² De av dem som inmönstrades utgjorde 23.000, alla av manligt kön, som var en månad gamla eller äldre. De hade inte blivit inmönstrade bland Israels barn, eftersom de inte hade fått någon arvedel bland Israels barn.

⁶³ Dessa var de som inmönstrades av Mose och prästen Eleasar, när de mönstrade Israels barn på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko.

⁶⁴ Bland dessa fanns ingen av dem som förut hade blivit inmönstrade av Mose och prästen Aron, när de mönstrade Israels barn i Sinai öken,

⁶⁵ ty om dem hade HERREN sagt: "De skall dö i öknen." Ingen fanns kvar av dem förutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.

4 Mosebok 27

¹ Döttrarna till Selofhad trädde fram. Selofhad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, släkter. Döttrarna hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.

² De stod nu inför Mose och prästen Eleasar, furstarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sade:

³ "Vår far dog i öknen, men han tillhörde inte den hop som rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga söner.

⁴ Varför skall vår fars namn avlägsnas ur hans släkt därför att han inte hade någon son? Ge oss nu en besittning bland vår fars bröder."

⁵ Mose bar fram deras sak inför HERRENS ansikte.

⁶ Och HERREN sade till Mose:

⁷ "Selofhads döttrar har talat rätt. Du skall ge dem en arvsbesittning bland deras fars bröder genom att låta deras fars arvedel gå över till dem.

⁸ Du skall säga till Israels barn: Om en man dör och han inte efterlämnar någon son, skall ni låta hans arvedel gå över till hans dotter.

⁹ Men om han inte har någon dotter, skall ni ge hans arvedel åt hans bröder.

¹⁰ Har han inte några bröder, skall ni ge hans arvedel åt hans fars bröder.

¹¹ Men om hans far inte har några bröder, skall ni ge hans arvedel åt närmaste släkting som då skall ta den i besittning. Detta skall vara en laglig rätt för Israels barn, så som HERREN har befallt Mose."

¹² HERREN sade till Mose: "Stig upp på Abarimberget och se det land som jag har givit åt Israels barn.

¹³ Men när du har sett det, skall också du samlas till ditt folk, liksom din bror Aron.

¹⁴ Ty ni var upproriska mot mitt ord i öknen Sin, när menigheten tvistade med mig. Ni höll mig inte helig inför deras ögon vid vattnet, Meribas vatten vid Kadesh i öknen Sin."

¹⁵ Mose talade till HERREN. Han sade:

¹⁶ "Må HERREN, den Gud som råder över anden i allt kött, sätta en man över menigheten,

¹⁷ som kan gå i spetsen för dem när de drar ut eller vänder åter, och som kan vara deras ledare och anförare, så att HERRENS menighet inte blir som får utan herde."

¹⁸ HERREN svarade Mose: "Tag Josua, Nuns son, en man med ande, och lägg din hand på honom.

¹⁹ Du skall ställa honom inför prästen Eleasar och hela menigheten, och insätta honom i hans tjänst inför deras ögon.

²⁰ Ge honom något av din auktoritet, så att hela Israels menighet lyder honom.

²¹ Han skall stå inför prästen Eleasar, som genom urims dom skall hämta svar åt honom inför HERRENS ansikte. Efter hans ord skall de dra ut och efter hans ord vända åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela menigheten."

²² Mose gjorde som HERREN hade befallt honom. Han tog Josua och förde honom fram inför prästen Eleasar och hela menigheten,

²³ och Eleasar lade sina händer på honom och insatte honom i hans tjänst, så som HERREN hade sagt genom Mose.

4 Mosebok 28

¹ HERREN talade till Mose. Han sade:

² "Befall Israels barn och säg till dem: Var noga med att ni på bestämd tid bär fram mina offer, min mat av mina eldsoffer, till en ljuvlig doft för mig.

³ Och säg till dem: Detta är vad ni skall offra åt HERREN som eldsoffer: två felfria årsgamla lamm som ständigt återkommande brännoffer varje dag.

⁴ Det ena lammet skall du offra på morgonen, och det andra lammet skall du offra i skymningen,

⁵ och som matoffer skall du offra en tiondels efa fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin olja av stötta oliver.

⁶ Detta är det dagliga brännoffret som offrades på Sinai berg till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt HERREN.

⁷ Som drickoffer till det skall du offra en fjärdedels hin för varje lamm. I helgedomen skall drickoffer av stark dryck utgjutas åt HERREN.

⁸ Det andra lammet skall du offra i skymningen, med likadant matoffer och drickoffer som på morgonen skall du offra det, ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN.

⁹ På sabbatsdagen skall du offra två felfria årsgamla lamm och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer, med tillhörande drickoffer.

¹⁰ Detta är sabbatsbrännoffret, som skall offras varje sabbat utöver det dagliga brännoffret, med tillhörande drickoffer.

¹¹ På era nymånadsdagar skall ni som brännoffer åt HERREN offra två ungtjurar, en bagge och sju felfria årsgamla lamm

¹² samt tre tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till varje tjur, och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till baggen,

¹³ och en tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer till varje lamm. Detta är ett brännoffer till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt HERREN.

¹⁴ De tillhörande drickoffren skall vara en halv hin vin till varje tjur, en tredjedels hin till baggen och en fjärdedels hin till varje lamm. Detta är nymånadsbrännoffret som skall offras i var och en av årets månader.

¹⁵ Dessutom skall ni offra en bock till syndoffer åt HERREN. Den skall offras tillsammans med det dagliga brännoffret, med tillhörande drickoffer.

¹⁶ I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, är HERRENS påsk.

¹⁷ På femtonde dagen i samma månad är högtid. Då skall man äta osyrat bröd i sju dagar.

¹⁸ På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras.

¹⁹ Och som eldsoffer, som brännoffer åt HERREN, skall ni offra: två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, som skall vara felfria.

²⁰ Som matoffer till detta skall ni offra fint mjöl blandat med olja. Tre tiondels efa skall ni offra till varje ungtjur, två tiondels efa till baggen,

²¹ och en tiondels efa skall du offra till vart och ett av de sju lammen.

²² Dessutom skall ni offra en syndoffersbock som skall bringa försoning för er.

²³ Detta skall ni offra förutom morgonens brännoffer, som utgör det dagliga brännoffret.

²⁴ Likadana offer skall ni offra varje dag i sju dagar, matoffer och eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN. Tillsammans med det dagliga brännoffret skall detta offras med tillhörande drickoffer.

²⁵ På den sjunde dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras.

²⁶ På den dag då förstlingsskörden bärgas, då ni vid er veckohögtid bär fram ett offer åt HERREN av den nya grödan, skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras.

²⁷ Som brännoffer till en ljuvlig doft för HERREN skall ni då offra två ungtjurar, en bagge och sju årsgamla lamm,

²⁸ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till varje tjur, två tiondels efa till baggen,

²⁹ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen.

³⁰ Dessutom skall ni offra en bock som skall bringa försoning för er.

³¹ Förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer skall ni offra detta, med tillhörande drickoffer. Djuren skall vara felfria.

4 Mosebok 29

¹ I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras. Den skall för er vara en dag med basunklang.

² Som brännoffer till en ljuvlig doft för HERREN skall ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm,

³ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen,

⁴ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen.

⁵ Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer som skall bringa försoning för er,

⁶ detta förutom nymånadsbrännoffret med tillhörande matoffer, det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffren i enlighet med föreskrifterna för dem, allt till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt HERREN.

⁷ På tionde dagen i samma sjunde månad skall ni hålla en helig sammankomst. Ni skall då fasta och inte utföra något arbete.

⁸ Som brännoffer till en ljuvlig doft för HERREN skall ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm,

⁹ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen,

¹⁰ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen.

¹¹ Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer, detta förutom försoningssyndoffret och det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och deras drickoffer.

¹² På femtonde dagen i sjunde månaden skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras, utan ni skall fira en HERRENS högtid i sju dagar.

¹³ Och som brännoffer, som eldsoffer, skall ni då till en ljuvlig doft för HERREN offra tretton ungtjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm,

¹⁴ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till var och en av de tretton tjurarna, två tiondels efa till var och en av de två baggarna,

¹⁵ och en tiondels efa till vart och ett av de fjorton lammen.

¹⁶ Dessutom skall ni offra en bock till syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

¹⁷ På andra dagen skall ni offra tolv ungtjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm,

¹⁸ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,

¹⁹ dessutom också en bock som syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och deras drickoffer.

²⁰ På tredje dagen skall ni offra elva tjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm

²¹ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,

²² dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

²³ På fjärde dagen skall ni offra tio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm

²⁴ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,

²⁵ dessutom också en bock som syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

²⁶ På femte dagen skall ni offra nio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm

²⁷ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,

²⁸ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

²⁹ På sjätte dagen skall ni offra åtta tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm

³⁰ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,

³¹ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

³² På sjunde dagen skall ni offra sju tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm,

³³ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,

³⁴ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

³⁵ På åttonde dagen skall ni hålla en högtidssammankomst. Då skall inget arbete utföras.

³⁶ Som brännoffer, som eldsoffer, skall ni då offra till en ljuvlig doft för HERREN en tjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm,

³⁷ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjuren, baggen och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt,

³⁸ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

³⁹ Detta skall ni offra åt HERREN vid era högtider förutom era löftesoffer och frivilliga offer, vare sig det är brännoffer, matoffer, drickoffer eller gemenskapsoffer."

⁴⁰(30:1) Mose sade detta till Israels barn, alldeles som HERREN hade befallt Mose.

4 Mosebok 30

¹(30:2) Mose talade till huvudmännen för Israels barns stammar. Han sade: "Detta är vad HERREN har befallt:

²(30:3) Om en man ger ett löfte åt HERREN eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han skall i allt göra vad hans mun har talat.

³(30:4) Om en kvinna ger ett löfte åt HERREN, medan hon bor kvar i sin fars hus och ännu är ung, och därmed förpliktar sig till något,

⁴(30:5) och hennes far har hört hennes löfte och den förpliktelse hon åtagit sig och han inte säger något till henne, så skall alla hennes löften ha gällande kraft och alla förpliktelser hon åtagit sig stå kvar.

⁵(30:6) Men om hennes far samma dag han hör det säger nej till det, skall hennes löften och förpliktelser vara utan gällande kraft, och HERREN skall förlåta henne, eftersom hennes far sade nej till henne.

⁶(30:7) Om hon gifter sig, och löften vilar på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar binder henne,

⁷(30:8) och hennes man får höra om det men inte talar med henne om det samma dag han hör det, då skall hennes löften ha gällande kraft och hennes förpliktelser stå kvar.

⁸(30:9) Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej till det, då upphäver han hennes löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar som hon bundit sig med, och HERREN skall förlåta henne.

⁹(30:10) Men ett löfte från en änka eller en frånskild kvinna skall ha gällande kraft för henne, vad hon än har förbundit sig till.

¹⁰(30:11) Om en kvinna som lever med sin man ger ett löfte eller med ed förpliktar sig till något,

¹¹(30:12) och hennes man hör det men inte säger något till henne om det och inte säger nej till henne, då skall alla hennes löften ha gällande kraft och alla hennes förpliktelser stå kvar.

¹²(30:13) Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då skall allt som hennes läppar har talat vara utan gällande kraft, om det än gäller löften eller någon bestämd förpliktelse. Hennes man har upphävt dem, därför skall HERREN förlåta henne.

¹³(30:14) Varje löfte och varje edlig förpliktelse att fasta kan hennes man stadfästa eller upphäva.

¹⁴(30:15) Men om hennes man inte den dagen eller nästa dag säger något till henne om det, stadfäster han alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han ger dem gällande kraft genom att inte säga något till henne samma dag han hör dem.

¹⁵(30:16) Men om han upphäver dem en tid efter det att han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning."

¹⁶(30:17) Detta är de stadgar som HERREN gav Mose angående en man och hans hustru, och angående en far och hans dotter, medan hon ännu är ung och bor i sin fars hus.

4 Mosebok 31

¹ HERREN talade till Mose. Han sade:

² "Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. Därefter skall du samlas till ditt folk."

³ Och Mose sade till folket: "Låt några av era män beväpna sig till strid. De skall rycka ut mot Midjan och utföra HERRENS hämnd på Midjan.

⁴ Ettusen man från var och en av Israels alla stammar skall ni sända ut i striden."

⁵ Då avskiljdes ur Israels ätter ettusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid.

⁶ Dessa sände Mose ut i striden, ettusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga redskapen och larmtrumpeterna i sin hand.

⁷ De gick i krig mot Midjan, så som HERREN hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön.

⁸ Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd.

⁹ Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte.

¹⁰ Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände de upp i eld.

¹¹ De tog med sig allt bytet och allt vad de hade rövat, både människor och boskap,

¹² och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

¹³ Mose och prästen Eleasar och menighetens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret.

¹⁴ Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget.

¹⁵ Mose sade till dem: "Har ni låtit alla kvinnor leva?

¹⁶ Ändå var det just de som på Bileams inrådan förledde Israels barn att begå otrohet mot HERREN i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över HERRENS menighet.

¹⁷ Döda därför nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med någon man.

¹⁸ Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning.

¹⁹ Och ni skall vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen skall rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar.

²⁰ Ni skall rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla redskap av trä."

²¹ Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: "Detta är den lagstadga som HERREN har befallt Mose:

²² Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly,

²³ allt som tål eld skall ni låta gå genom eld, så blir det rent. Men det skall också renas med stänkelsevatten. Och allt som inte tål eld skall ni låta gå genom vatten.

²⁴ På sjunde dagen skall ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret."

²⁵ HERREN sade till Mose:

²⁶ "Tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för menigheten skall du göra en beräkning över det tagna bytet av människor och boskap.

²⁷ Sedan skall du dela bytet i två delar mellan de krigare som deltagit i striden och hela menigheten.

²⁸ Som skatt åt HERREN skall du ta från det krigsfolk som har varit med i striden: en av var femhundrade av människor, nötboskap, åsnor och får.

²⁹ Tag detta av deras hälft och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt HERREN.

³⁰ Och från Israels barns hälft skall du ta: en av var femtionde av människor, nötboskap, åsnor, får, ja, av all boskap, och ge detta åt leviterna, som skall ha vården om HERRENS tabernakel."

³¹ Mose och prästen Eleasar gjorde som HERREN hade befallt Mose.

³² Och rovet, återstoden av det byte som krigsfolket hade tagit, utgjorde: av får 675.000,

³³ av nötboskap 72.000,

³⁴ av åsnor 61.000

³⁵ och av människor, sådana kvinnor som inte hade legat med någon man, tillsammans 32.000.

³⁶ Hälften av bytet, den del som tillföll dem som deltagit i striden, utgjorde: av får 337.500,

³⁷ varav skatten åt HERREN utgjorde 675 får;

³⁸ av nötboskap 36.000, varav skatten åt HERREN utgjorde 72;

³⁹ av åsnor 30.500, varav skatten åt HERREN utgjorde 61;

⁴⁰ av människor 16.000, varav skatten åt HERREN utgjorde 32 personer.

⁴¹ Och skatten, den för HERREN bestämda gåvan, gav Mose åt prästen Eleasar, så som HERREN hade befallt Mose.

⁴² Den hälft som tillföll Israels barn och som Mose hade avskilt från krigsfolkets del,

⁴³ den hälft som tillföll menigheten, utgjorde: av får 337.500,

⁴⁴ av nötboskap 36.000,

⁴⁵ av åsnor 30.500

⁴⁶ och av människor 16.000.

⁴⁷ Ur den hälft som tillföll israeliterna tog Mose ut var femtionde, både av människor och boskap, och gav detta åt leviterna, som skall ha vården om HERRENS tabernakel, allt så som HERREN hade befallt Mose.

⁴⁸ Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, trädde fram till Mose

⁴⁹ och sade till honom: "Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss.

⁵⁰ Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt HERREN burit fram det som han har kommit över av guldsmycken: armband, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför HERRENS ansikte."

⁵¹ Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder.

⁵² Guldet som gavs som gåva åt HERREN, från överbefälen och underbefälen, utgjorde sammanlagt 16.750 siklar.

⁵³ Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig.

⁵⁴ Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen, och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför HERRENS ansikte.

4 Mosebok 32

¹ Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land och Gileads land, fann de att det var en god trakt för boskap.

² Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och menighetens furstar och sade:

³ "Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

⁴ det land som HERREN har vunnit åt Israels menighet, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap."

⁵ De sade vidare: "Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa gå över Jordan."

⁶ Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: "Skall ni stanna här medan era bröder drar ut i krig?

⁷ Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som HERREN har gett dem?

⁸ Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet.

⁹ Sedan de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som HERREN hade givit dem.

¹⁰ HERRENS vrede upptändes den dagen och han svor denna ed:

¹¹ Av de män som drog upp ur Egypten skall ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig,

¹² ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, ty de har i allt följt HERREN.

¹³ Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte var borta som hade gjort det som var ont i HERRENS ögon.

¹⁴ Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer HERRENS glödande vrede mot Israel!

¹⁵ Om ni vänder er bort ifrån honom, skall han låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni kommer att dra fördärv över hela detta folk."

¹⁶ Då trädde de fram till Mose och sade: "Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn.

¹⁷ Själva vill vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn, till dess att vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, i säkerhet för landets inbyggare.

¹⁸ Vi skall inte återvända hem, förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel.

¹⁹ Ty vi vill inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan."

²⁰ Mose svarade dem: "Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför HERREN till kriget,

²¹ så att alla era beväpnade män går över Jordan inför HERREN, till dess att han har fördrivit sina fiender inför sig,

²² och landet har blivit underkuvat inför HERREN, och ni sedan vänder tillbaka, då skall ni vara utan skuld mot HERREN och mot Israel, och detta land skall bli er besittning inför HERRENS ansikte.

²³ Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot HERREN, och ni skall veta att er synd skall drabba er.

²⁴ Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör vad ni har sagt."

²⁵ Gads barn och Rubens barn sade till Mose: "Dina tjänare skall göra så som min herre befaller.

²⁶ Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur skall bli kvar här i Gileads städer.

²⁷ Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, skall dra över dit och strida inför HERRENS ansikte, alldeles som min herre har sagt."

²⁸ Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar.

²⁹ Mose sade till dem: "Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför HERRENS ansikte, och landet blir kuvat inför er, då skall ni ge dem landet Gilead till besittning.

³⁰ Men om de inte drar beväpnade över med er, skall de få sin besittning bland er i Kanaans land."

³¹ Gads barn och Rubens barn svarade: "Vad HERREN har sagt till dina tjänare, det vill vi göra.

³² Inför HERRENS ansikte vill vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan."

³³ Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Basans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna.

³⁴ Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,

³⁵ Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,

³⁶ Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap.

³⁷ Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjatajim,

³⁸ Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.

³⁹ Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där.

⁴⁰ Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där.

⁴¹ Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.

⁴² Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.

4 Mosebok 33

¹ Detta är Israels barns lägerplatser, när de med sina härskaror drog ut ur Egyptens land, under ledning av Mose och Aron.

² På HERRENS befallning upptecknade Mose de platser som de på sina vandringar bröt upp från. Detta var deras vandringar, efter de platser som de bröt upp från:

³ De bröt upp från Raamses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drog Israels barn oförskräckt ut inför ögonen på alla egyptier,

⁴ medan egyptierna begravde alla som HERREN hade slagit bland dem, alla förstfödda, när HERREN höll dom över deras gudar.

⁵ Israels barn bröt upp från Raamses och slog läger i Suckot.

⁶ De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, där öknen börjar.

⁷ De bröt upp från Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot som ligger mitt emot Baal-Sefon, och slog läger framför Migdol.

⁸ De bröt upp från Hahirot och gick mitt igenom havet in i öknen och vandrade tre dagsresor i Etams öken, och slog läger i Mara.

⁹ De bröt upp från Mara och kom till Elim. I Elim fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de slog läger där.

¹⁰ De bröt upp från Elim och slog läger vid Röda havet.

¹¹ De bröt upp från Röda havet och slog läger i öknen Sin.

¹² De bröt upp från öknen Sin och slog läger i Dofka.

¹³ De bröt upp från Dofka och slog läger i Alus.

¹⁴ De bröt upp från Alus och slog läger i Refidim, där det inte fanns vatten för folket att dricka.

¹⁵ De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinai öken.

¹⁶ De bröt upp från Sinai öken och slog läger i Kibrot-Hattaava.

¹⁷ De bröt upp från Kibrot-Hattaava och slog läger i Haserot.

¹⁸ De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma.

¹⁹ De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon-Peres.

²⁰ De bröt upp från Rimmon-Peres och slog läger i Libna.

²¹ De bröt upp från Libna och slog läger i Rissa.

²² De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata.

²³ De bröt upp från Kehelata och slog läger vid berget Sefer.

²⁴ De bröt upp från berget Sefer och slog läger i Harada.

²⁵ De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot.

²⁶ De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tahat.

²⁷ De bröt upp från Tahat och slog läger i Tera.

²⁸ De bröt upp från Tera och slog läger i Mitka.

²⁹ De bröt upp från Mitka och slog läger i Hasmona.

³⁰ De bröt upp från Hasmona och slog läger i Moserot.

³¹ De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene-Jaakan.

³² De bröt upp från Bene-Jaakan och slog läger i Hor-Haggidgad.

³³ De bröt upp från Hor-Haggidgad och slog läger i Jotbata.

³⁴ De bröt upp från Jotbata och slog läger i Abrona.

³⁵ De bröt upp från Abrona och slog läger i Esjon-Geber.

³⁶ De bröt upp från Esjon-Geber och slog läger i öknen Sin, det vill säga Kadesh.

³⁷ De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land.

³⁸ På HERRENS befallning steg prästen Aron upp på berget Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden.

³⁹ Aron var etthundratjugotre år gammal när han dog på berget Hor.

⁴⁰ Kungen i Arad, kananeen, som bodde i Negev i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn var på väg.

⁴¹ De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona.

⁴² De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon.

⁴³ De bröt upp från Punon och slog läger i Obot.

⁴⁴ De bröt upp från Obot och slog läger i Ije-Haabarim vid Moabs gräns.

⁴⁵ De bröt upp från Ijim och slog läger i Dibon-Gad.

⁴⁶ De bröt upp från Dibon-Gad och slog läger i Almon-Diblatajma.

⁴⁷ De bröt upp från Almon-Diblatajma och slog läger vid Abarimbergen framför Nebo.

⁴⁸ De bröt upp från Abarimbergen och slog läger på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko.

⁴⁹ Deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.

⁵⁰ HERREN talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade:

⁵¹ "Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land,

⁵² skall ni driva bort landets alla inbyggare för er och förstöra alla deras bildstoder. Alla deras gjutna avgudabilder skall ni förstöra och alla deras offerhöjder skall ni ödelägga.

⁵³ Ni skall erövra landet och bosätta er där, ty jag har givit landet åt er till besittning.

⁵⁴ Ni skall utskifta landet åt er som arvedel genom lottkastning efter era släkter. Åt en större stam skall ni ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Var och en skall få sin del efter vad lotten bestämmer. Efter era fädernestammar skall ni utskifta landet mellan er.

⁵⁵ Men om ni inte driver bort landets inbyggare för er, då skall de som ni låter vara kvar bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de skall tränga er i landet där ni bor.

⁵⁶ Och då skall jag göra med er så som jag hade tänkt göra med dem."

4 Mosebok 34

¹ HERREN talade till Mose. Han sade:

² "Befall Israels barn och säg till dem: När ni kommer till Kanaans land, då är detta det land som skall tillfalla er som arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser når.

³ I söder skall ert land sträcka sig från öknen Sin utmed Edom, och er södra gräns skall börja vid änden av Salthavet i öster.

⁴ Sedan skall er gräns vända sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Sin och gå ut söder om Kadesh-Barnea, och vidare till Hasar-Addar och fram till Asmon.

⁵ Från Asmon skall gränsen vända sig mot Egyptens bäck och gå ut vid havet.

⁶ Er gräns i väster skall vara Stora havet. Det skall vara er gräns i väster.

⁷ Och detta skall vara er gräns i norr: Från Stora havet skall ni dra er gränslinje till berget Hor.

⁸ Från berget Hor skall ni dra er gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen skall gå ut till Sedad.

⁹ Sedan skall gränsen gå till Sifron och sluta vid Hasar-Enan. Detta skall vara er gräns i norr.

¹⁰ Som er gräns i öster skall ni dra en linje från Hasar-Enan till Sefam.

¹¹ Och från Sefam skall gränsen gå ner till Haribla, öster om Ajin, och vidare ner längs östra sluttningen av Kinneretsjön.

¹² Sedan skall gränsen gå ner till Jordan och ut vid Salthavet. Detta skall vara ert land med dess gränser runt omkring."

¹³ Och Mose gav Israels barn denna befallning: "Detta är det land som ni genom lottkastning skall utskifta som arvedel åt er. HERREN har befallt att det skall ges åt de nio stammarna och den ena halva stammen.

¹⁴ Ty familjerna av Rubens stam och Gads stam och den andra hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel.

¹⁵ Dessa två stammar och denna halva stam har fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång."

¹⁶ HERREN talade till Mose. Han sade:

¹⁷ "Detta är namnen på de män som åt er skall utskifta landet i arvslotter: prästen Eleaser och Josua, Nuns son.

¹⁸ Och ni skall ta en furste ur varje stam för att utskifta landet i arvslotter.

¹⁹ Detta är männens namn: Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;

²⁰ av Simeons stam Samuel, Ammihuds son;

²¹ av Benjamins stam Elidad, Kislons son;

²² av Dans stam en furste, Bucki, Joglis son;

²³ av Josefs barn: av Manasse stam en furste, Hanniel, Efods son;

²⁴ och av Efraims stam en furste, Kemuel, Siftans son;

²⁵ av Sebulons stam en furste, Elisafan, Parnaks son;

²⁶ av Isaskars stam en furste, Paltiel, Assans son;

²⁷ av Asers stam en furste, Ahihud, Selomis son;

²⁸ av Naftali stam en furste, Pedael, Ammihuds son."

²⁹ Dessa är de som HERREN befallde att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.

4 Mosebok 35

¹ HERREN talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade:

² "Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning skall ge städer åt leviterna att bo i. Ni skall också ge utmarker åt dem omkring dessa städer.

³ Städerna skall de själva bo i, och utmarkerna skall vara för deras dragdjur och boskap och alla övriga djur.

⁴ Städernas utmarker som ni skall ge leviterna skall sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor.

⁵ Och utanför staden skall ni mäta upp på östra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen alnar, på västra sidan två tusen alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i mitten. Detta skall de ha som utmarker till sina städer.

⁶ De städer som ni ger åt leviterna skall vara sex fristäder som en dråpare kan fly till. Utöver dessa skall ni ge dem fyrtiotvå andra städer.

⁷ Åt leviterna skall ni ge tillsammans fyrtioåtta städer med utmarker omkring.

⁸ Av de städer som ni skall ge av Israels barns besittningar, skall ni ta flera från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam skall ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått."

⁹ HERREN talade till Mose. Han sade:

¹⁰ "Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land,

¹¹ skall ni utse åt er städer som skall vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon skall kunna fly.

¹² Dessa städer skall ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför menigheten.

¹³ Av de städer ni ger dem skall sex städer vara fristäder.

¹⁴ Tre städer skall ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De skall vara fristäder.

¹⁵ Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem skall ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon skall kunna fly.

¹⁶ Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden.

¹⁷ Eller om någon i sin hand har en sten som kan döda, och han med den slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden.

¹⁸ Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä som kan döda, och han med det slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden.

¹⁹ Blodshämnaren skall döda mördaren. Varhelst han träffar på honom skall han döda honom.

²⁰ Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom, så att han dör,

²¹ eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en mördare. Blodshämnaren skall döda honom när han träffar honom.

²² Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom,

²³ eller, utan att se honom, träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada,

²⁴ då skall menigheten döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter.

²⁵ Menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där skall han stanna till dess att översteprästen, som är smord med den heliga oljan, är död.

²⁶ Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt,

²⁷ och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren.

²⁸ Ty en dråpare skall stanna kvar i sin fristad till dess översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning.

²⁹ Detta skall vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

³⁰ Om någon dödar en annan, skall mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden.

³¹ Ni skall inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden.

³² Ni skall inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han skall få vända tillbaka och bo i landet före prästens död.

³³ Ni skall inte ohelga det land där ni bor. Genom blod ohelgas landet, och försoning kan inte bringas för landet för det blod som blivit utgjutet där, utom genom blodet från den som har utgjutit det.

³⁴ Ni skall inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, bor mitt ibland Israels barn."

4 Mosebok 36

¹ Huvudmännen för familjerna som härstammade från Gilead, son till Makir, Manasses son, av Josefs barns släkter, trädde fram och talade inför Mose och de furstar som var huvudmän för israeliternas familjer.

² De sade: "HERREN har befallt min herre att genom lottkastning ge landet som arvedel åt Israels barn, och min herre har fått befallning av HERREN att ge vår broder Selofhads arvedel åt hans döttrar.

³ Men om de blir gifta med någon ur en annan israelitisk stam, så tas deras arvedel bort från våra fäders arvedel. Den läggs till den stam de kommer att tillhöra och tas från vår arvslott.

⁴ När sedan jubelåret kommer för Israels barn, blir deras arvedel lagd till den stam som de kommer att tillhöra, men deras arvedel tas från vår fädernestams arvedel."

⁵ Efter HERRENS ord befallde då Mose Israels barn: "Josefs barns stam har talat rätt.

⁶ Detta är vad HERREN befaller angående Selofhads döttrar: De må gifta sig med vem de vill, men de skall gifta sig inom en släkt i sin egen fädernestam.

⁷ Ty ingen arvedel bland Israels barn får gå över från en stam till en annan, utan Israels barn skall behålla var och en sin fädernestams arvedel.

⁸ Varje kvinna som äger en arvedel bland någon av Israels barns stammar skall gifta sig med någon från en släkt som tillhör hennes egen fädernestam, så att Israels barn får behålla var och en sina fäders arvedel.

⁹ Ty ingen arvedel får gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar skall behålla var och en sin arvedel."

¹⁰ Selofhads döttrar gjorde så som HERREN hade befallt Mose.

¹¹ Selofhads döttrar Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina farbröders söner.

¹² De blev gifta inom Manasses, Josefs sons, släkter, och deras arvedel blev kvar inom deras fädernesläkts stam.

¹³ Detta är de bud och stadgar som HERREN gav Israels barn genom Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko.