5 Mosebok 1

¹ Detta är de ord som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen, på hedmarken mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab,

² elva dagsresor från Horeb, när man tar den väg som går över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.

³ I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden, talade Mose till Israels barn, alldeles så som HERREN hade befallt honom att tala till dem.

⁴ Han gjorde det sedan han hade slagit Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon, och Og, kungen i Basan, som bodde i Ashtarot vid Edrei.

⁵ På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose denna undervisning. Han sade:

⁶ HERREN, vår Gud, talade till oss vid Horeb och sade: "Länge nog har ni uppehållit er vid detta berg.

⁷ Bryt nu upp och bege er till amoreernas bergsbygd och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden och i Låglandet, i Negev och i Kustlandet vid havet till kananeernas land och till Libanon, ända till den stora floden, floden Eufrat.

⁸ Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som HERREN med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem."

⁹ Jag sade till er på den tiden: "Jag kan inte ensam bära er.

¹⁰ HERREN, er Gud, har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen.

¹¹ Må HERREN, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er.

¹² Men hur skall jag ensam kunna bära era bekymmer, era bördor och tvister?

¹³ Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så skall jag sätta dem till huvudmän över er."

¹⁴ Ni svarade mig: "Ditt förslag är gott."

¹⁵ Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er, som befälhavare över tusen eller över hundra eller över femtio eller över tio, och till tillsyningsmän i era stammar.

¹⁶ Vid den tiden befallde jag era domare och sade: "Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom.

¹⁷ När ni dömer skall ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni skall inte frukta för någon människa ty domen hör Gud till. Och om något fall blir för svårt för er, skall ni lägga fram det för mig, så att jag får höra det."

¹⁸ Jag befallde er på den tiden allt vad ni skulle göra.

¹⁹ Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som HERREN, vår Gud, hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea.

²⁰ Där sade jag till er: "Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som HERREN, vår Gud, vill ge oss.

²¹ Se, HERREN, din Gud, har lagt landet framför dig. Drag dit upp och intag det, så som HERREN, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd och var inte förfärad."

²² Då kom ni alla fram till mig och sade: "Låt oss sända i väg några män framför oss som kan utforska landet åt oss, och må de sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi skall ta dit upp och om de städer vi skall komma till."

²³ Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam.

²⁴ De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och bespejade landet.

²⁵ De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: "Det är ett gott land som HERREN, vår Gud, ger oss."

²⁶ Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade HERRENS, er Guds, befallning.

²⁷ Ni knotade i era tält och sade: "Eftersom HERREN hatar oss har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss.

²⁸ Vart skall vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss förskräckta, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp mot himlen, och dessutom såg vi anakiter där."

²⁹ Då svarade jag er: "Ni skall inte bli förskräckta och inte vara rädda för dem.

³⁰ HERREN, er Gud, som går framför er, skall själv strida för er, alldeles som han gjorde för er i Egypten, inför era ögon,

³¹ och i öknen där du såg hur HERREN, din Gud, bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats."

³² Men trots detta trodde ni inte på HERREN, er Gud,

³³ som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er - om natten i eld för att visa den väg ni skulle gå och om dagen i molnskyn.

³⁴ När nu HERREN hörde era ord, blev han vred och svor en ed:

³⁵ "Inte någon av dessa män i detta onda släkte skall få se det goda land som jag med ed har lovat att ge åt era fäder,

³⁶ ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han skall få se det, och åt honom och hans barn skall jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt HERREN."

³⁷ Också på mig blev HERREN vred för er skull. Han sade: "Inte heller du skall komma dit in.

³⁸ Josua, Nuns son, han som är din tjänare, han skall komma dit in. Honom skall du inge mod, ty han skall dela landet åt Israel som arv.

³⁹ Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de skall komma dit in. Åt dem skall jag ge landet, och de skall ta det i besittning.

⁴⁰ Men ni skall vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet."

⁴¹ Då svarade ni mig: "Vi har syndat mot HERREN. Vi vill dra upp och strida, alldeles som HERREN, vår Gud, har befallt oss." Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.

⁴² Men HERREN sade till mig: "Säg till dem: Ni skall inte gå dit upp och ge er in i strid, så att ni blir slagna av era fiender, ty jag är inte med er."

⁴³ Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade HERRENS befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden.

⁴⁴ Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er så som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma.

⁴⁵ Då vände ni tillbaka och ni grät inför HERRENS ansikte. Men HERREN hörde inte er röst, han lyssnade inte till er.

⁴⁶ Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.

5 Mosebok 2

¹ Sålunda vände vi om och tog vägen mot öknen, åt Röda havet till, så som HERREN hade sagt till mig, och det tog lång tid att ta oss runt Seirs bergsbygd.

² Då sade HERREN till mig:

³ "Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr.

⁴ Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn, som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga.

⁵ Ni skall inte inlåta er i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esau.

⁶ Mat att äta skall ni inköpa av dem för pengar och vatten att dricka skall ni köpa av dem för pengar.

⁷ Ty HERREN, din Gud, har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig och ingenting har fattats dig."

⁸ Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken.

⁹ Och HERREN sade till mig: "Du skall inte angripa Moab eller inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar till Lots barn."

¹⁰ - Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna.

¹¹ Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer, men moabiterna kallar dem emeer.

¹² I Seir bodde tidigare horeerna, men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som HERREN hade givit dem till besittning. -

¹³ "Så stå nu upp och gå över floden Sered." Och vi gick då över den flodsänkan.

¹⁴ Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea till dess vi gick över floden Sered, gick det trettioåtta år, och under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som HERREN med ed hade förklarat för dem.

¹⁵ Ja, HERRENS hand var emot dem. Han utrotade dem ur lägret så att de dog.

¹⁶ Då nu alla stridsmän i folket hade dött,

¹⁷ sade HERREN till mig:

¹⁸ "Du skall i dag gå över Moabs gräns vid Ar

¹⁹ och skall då komma i närheten av Ammons barn, men du skall inte angripa dem eller inlåta dig i strid med dem, ty av ammoniternas land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det till Lots barn."

²⁰ - Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter.

²¹ De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men HERREN förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land.

²² På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag.

²³ Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor och sedan bodde i deras land. -

²⁴ "Bryt nu upp och gå över flodsänkan Arnon. Se, jag har givit amoreen Sichon, kungen i Hesbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom.

²⁵ Redan i dag skall jag börja att inge fruktan och förskräckelse för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig."

²⁶ Och jag skickade sändebud från Kedemots öken till Sichon, kungen i Hesbon, med fridsamma ord och lät säga:

²⁷ "Låt mig gå igenom ditt land. Jag skall strikt följa vägen utan att vika av till höger eller vänster.

²⁸ Den mat som du vill sälja till mig för pengar skall jag äta, och det vatten som du vill ge mig för pengar skall jag dricka. Låt mig bara passera igenom till fots

²⁹ - på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig - så att jag kan gå över Jordan in i det land som HERREN, vår Gud, vill ge oss."

³⁰ Men Sichon, kungen i Hesbon, var inte villig att låta oss gå igenom sitt land, ty HERREN, din Gud, hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag.

³¹ Och HERREN sade till mig: "Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning."

³² Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas.

³³ Men HERREN, vår Gud, överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk.

³⁴ Vi intog vid den tiden alla hans städer och gav till spillo alla män, kvinnor och barn i varje stad. Vi lät ingen komma undan.

³⁵ Endast boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog.

³⁶ Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad, vars murar var för höga för oss. HERREN, vår Gud, gav allt till oss.

³⁷ Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som HERREN, vår Gud, hade befallt.

5 Mosebok 3

¹ Sedan vek vi av och drog upp mot Basan. Och Og, kungen i Basan, kom ut med allt sitt folk för att strida mot oss vid Edrei.

² Men HERREN sade till mig: "Var inte rädd för honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon."

³ HERREN, vår Gud, gav också Og, kungen i Basan, och allt hans folk i vår hand. Vi slog honom och lät ingen överleva.

⁴ Och vi intog vid den tiden alla hans städer. Det fanns ingen stad som vi inte tog ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike i Basan.

⁵ Alla dessa städer var befästa med höga murar, med portar och bommar. Dessutom fanns det en stor mängd byar.

⁶ Vi gav dem till spillo, liksom vi hade gjort med Sichon, kungen i Hesbon. I varje stad gav vi till spillo alla män, kvinnor och barn,

⁷ men all boskap och bytet från städerna tog vi för egen räkning.

⁸ Från amoreernas två kungar, som härskade på andra sidan Jordan, tog vi vid den tiden deras land, från Arnons dalsänka ända till berget Hermon

⁹ - sidonierna kallar Hermon för Sirjon, medan amoreerna kallar det Senir. -

¹⁰ Vi tog alla städerna på slätten och hela Gilead och hela Basan, ända till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike i Basan.

¹¹ Ty Og, kungen i Basan, var den ende som fanns kvar av rafaeerna. Hans säng var gjord av järn, och finns nu i Rabba i ammoniternas land. Den är nio alnar lång och fyra alnar bred, alnen beräknad efter en mans underarm.

¹² Av det land som vi hade erövrat vid den tiden gav jag den del som breder ut sig från Aroer, vid Arnons dalsänka, samt hälften av Gileads bergsbygd med dess städer åt rubeniterna och gaditerna.

¹³ Återstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasse stam: hela landsträckan Argob och hela Basan. Detta kallas rafaeernas land.

¹⁴ Jair, Manasses son, tog hela landsträckan Argob ända till gesureernas och maakateernas område, och efter sitt eget namn kallade han Basan för Jairs byar, som det heter än i dag.

¹⁵ Åt Makir gav jag Gilead.

¹⁶ Och åt rubeniterna och gaditerna gav jag landet från Gilead ända till Arnons dalsänka - gränsen gick mitt i floden - och till Jabboks dalsänka som är ammoniternas gräns,

¹⁷ vidare Hedmarken med Jordan som gräns från Kinneret ända till Hedmarkshavet, Salthavet nedanför Pisgas sluttningar öster därom.

¹⁸ Jag befallde er på den tiden och sade: "HERREN, er Gud, har gett er detta land till besittning. Men nu skall ni, alla tappra stridsmän, beväpna er och gå över i spetsen för era bröder, Israels barn.

¹⁹ Men era hustrur och barn och er boskap - jag vet att ni har mycket boskap - skall stanna kvar i de städer som jag har gett er,

²⁰ till dess att HERREN har låtit era bröder få ro, liksom ni har fått ro, när också de har tagit i besittning det land som HERREN, er Gud, vill ge dem på andra sidan Jordan. Sedan må ni vända tillbaka till de besittningar jag har gett var och en av er."

²¹ På den tiden befallde jag Josua och sade: "Du har med egna ögon sett allt vad HERREN, er Gud, har gjort med dessa båda kungar. Så skall också HERREN göra med alla riken där du drar fram.

²² Var inte rädda för dem, ty HERREN, er Gud, skall själv strida för er."

²³ På den tiden bad jag så till HERREN:

²⁴ "Herre HERRE, du har börjat att låta din tjänare se din storhet och din starka hand. Ty vilken gud i himlen eller på jorden kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som du?

²⁵ Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jordan, detta vackra bergiga land, och Libanon."

²⁶ Men HERREN hade blivit vred på mig för er skull och han lyssnade inte på mig utan sade till mig: "Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak.

²⁷ Stig upp på toppen av Pisga och lyft upp dina ögon mot väster och norr, mot söder och öster, och se med dina ögon. Ty du skall inte gå över denna Jordan.

²⁸ Anförtro Josua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Ty det är han som skall gå över dit i spetsen för detta folk, och det är han som skall ge dem som arv det land du ser."

²⁹ Vi stannade sedan i dalen mitt emot Bet-Peor.

5 Mosebok 4

¹ Och nu, Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning det land som HERREN, era fäders Gud, vill ge er.

² Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla HERRENS, er Guds, bud som jag ger er.

³ Ni har med egna ögon sett vad HERREN har gjort i fråga om Baal-Peor. HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var och en som följde Baal-Peor.

⁴ Men ni som höll fast vid HERREN, er Gud, ni lever alla än i dag.

⁵ Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som HERREN, min Gud, har befallt mig, för att ni skall följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning.

⁶ Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar skall de säga: "I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk."

⁷ Ty finns det något annat stort folk som har gudar som är så nära det som HERREN, vår Gud, är nära oss, så ofta vi åkallar honom?

⁸ Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag i dag lägger fram för er?

⁹ Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn

¹⁰ vad som skedde den dag då du stod inför HERREN, din Gud, vid Horeb, då HERREN sade till mig: "Samla folket till mig, jag vill låta dem höra mina ord, och de skall lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden, och de skall lära sina barn dem."

¹¹ Ni trädde då fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken.

¹² Och HERREN talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten.

¹³ Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor.

¹⁴ HERREN befallde mig på den tiden att jag skulle lära er stadgar och föreskrifter som ni skulle följa i det land dit ni drar för att ta det i besittning.

¹⁵ Eftersom ni inte såg någon gestalt den dag då HERREN talade till er på Horeb ur elden, må ni noga ta er i akt,

¹⁶ så att ni inte försyndar er genom att ni gör åt er något beläte, något slags avgudabild, en bild av man eller kvinna

¹⁷ eller en bild av något djur på jorden eller av någon bevingad fågel som flyger under himlen

¹⁸ eller av något kräldjur på marken eller av någon fisk i vattnet under jorden.

¹⁹ Och när du lyfter dina ögon upp till himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem. Ty HERREN, din Gud, har gett dem åt alla folk under hela himlen till deras del.

²⁰ Men er har HERREN tagit och han har fört er ut ur smältugnen, ut ur Egypten, för att ni skall vara hans egendomsfolk, så som ni är i dag.

²¹ HERREN blev vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och inte komma in i det goda land som HERREN, din Gud, vill ge dig till arvedel.

²² Ty jag kommer att dö i detta land och inte gå över Jordan, men ni skall gå över den och ta det goda landet i besittning.

²³ Tag er till vara så att ni inte glömmer det förbund som HERREN, er Gud, har slutit med er, så att ni inte gör er en avgud, en bild tvärtemot vad HERREN, din Gud, har befallt dig.

²⁴ Ty HERREN, din Gud, är en förtärande eld, han är en nitälskande Gud.

²⁵ När du har fött barn och barnbarn och ni bott länge i landet, om ni då försyndar er genom att ni gör er en avgud, ett slags bild, och därmed gör det som är ont i HERRENS, din Guds, ögon och väcker hans vrede,

²⁶ då tar jag i dag himmel och jord till vittne mot er att ni snabbt kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning. Ni kommer inte att leva där länge utan kommer att helt förgöras.

²⁷ Och HERREN skall skingra er bland folken, och endast ett litet antal av er skall bli kvar bland de hednafolk som HERREN skall driva er bort till.

²⁸ Där skall ni tjäna gudar som blivit gjorda av människohänder, gudar av trä och sten. De kan varken se eller höra, äta eller lukta.

²⁹ Men om ni där söker HERREN, din Gud, skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ.

³⁰ När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar, skall du vända om till HERREN, din Gud, och lyda hans röst.

³¹ Ty en barmhärtig Gud är HERREN, din Gud. Han skall inte överge dig eller förgöra dig. Han skall inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder.

³² Fråga tider som varit, tider som varit före dig, från den dag då Gud skapade människor på jorden, fråga från himlens ena ände till den andra: Har någonsin något så stort som detta skett eller har man hört talas om något som är detta likt?

³³ Har något folk hört Guds röst tala ur elden, så som du har hört, och överlevt?

³⁴ Eller har någon gud försökt att gå och ta ett folk åt sig ur ett annat folk, genom prövningar, tecken och under, genom krig, genom stark hand och uträckt arm och genom stora och fruktansvärda gärningar, allt detta som HERREN, er Gud, har gjort med er i Egypten inför dina ögon.

³⁵ Du har själv fått se det, för att du skulle veta att HERREN är Gud: Det finns ingen annan än han.

³⁶ Från himlen lät han dig höra sin röst för att undervisa dig, och på jorden lät han dig se sin stora eld, och du har hört hans ord ur elden.

³⁷ Eftersom han älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar efter dem, förde han genom sin närvaro och stora kraft dig ut ur Egypten.

³⁸ Han drev bort för dig folk, större och mäktigare än du, och förde dig in i deras land och gav det åt dig till arvedel, så som det är i dag.

³⁹ Därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är Gud uppe i himlen och nere på jorden: Det finns ingen annan.

⁴⁰ Och du skall hålla hans stadgar och bud som jag i dag ger dig, för att det skall gå väl för dig och dina barn efter dig, och för att du länge skall få leva i det land som HERREN, din Gud, vill ge dig för all framtid.

⁴¹ Vid denna tid avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, på östra sidan,

⁴² dit en dråpare skulle kunna fly om han hade dödat någon utan vett och vilja och utan att förut ha burit hat till honom. Genom att fly till någon av dessa städer skulle han få leva.

⁴³ De var: Beser i öknen på slättlandet för Rubens stam, Ramot i Gilead för Gads stam och Golan i Basan för Manasse stam.

⁴⁴ Detta är den undervisning, som Mose lade fram för Israels barn,

⁴⁵ och dessa är de vittnesbörd, stadgar och föreskrifter som Mose kungjorde för Israels barn sedan de hade dragit ut ur Egypten,

⁴⁶ på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Bet-Peor, i amoreerkungen Sichons land, han som bodde i Hesbon och som Mose och Israel slog när de hade dragit ut ur Egypten.

⁴⁷ De intog hans land och Ogs land, kungens i Basan, de två amoreiska kungarnas länder på andra sidan Jordan, på östra sidan,

⁴⁸ från Aroer vid floden Arnons strand ända till berget Sion, det vill säga Hermon,

⁴⁹ och hela Hedmarken på andra sidan Jordan, på östra sidan, ända till Hedmarkshavet, nedanför Pisgas sluttningar.

5 Mosebok 5

¹ Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.

² HERREN, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb.

³ Det var inte med våra fäder HERREN slöt detta förbund, utan med oss själva som står här i dag, oss alla som nu lever.

⁴ Ansikte mot ansikte talade HERREN till er ur elden på berget.

⁵ Jag stod då mellan HERREN och er för att förkunna HERRENS ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade:

⁶ Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

⁷ Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

⁸ Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.

⁹ Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig,

¹⁰ men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

¹¹ Du skall inte missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

¹² Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som HERREN, din Gud, har befallt dig.

¹³ Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor.

¹⁴ Men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar, för att din tjänare och din tjänarinna skall få vila liksom du.

¹⁵ Kom ihåg att du var en slav i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har HERREN, din Gud, befallt dig att hålla sabbatsdagen.

¹⁶ Hedra din far och din mor, så som HERREN, din Gud, har befallt dig, så att du får leva länge och det må gå dig väl i det land som HERREN, din Gud, ger dig.

¹⁷ Du skall inte mörda.

¹⁸ Du skall inte begå äktenskapsbrott.

¹⁹ Du skall inte stjäla.

²⁰ Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

²¹ Du skall inte ha begär till din nästas hustru. Du skall inte ha lust till din nästas hus eller hans åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör din nästa.

²² Dessa ord talade HERREN med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.

²³ När ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld, trädde ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste.

²⁴ Och ni sade: "Se, HERREN, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva.

²⁵ Varför skall vi nu dö? Denna stora eld kommer ju att förtära oss. Om vi ytterligare får höra HERRENS, vår Guds, röst kommer vi att dö.

²⁶ För vem finns bland allt kött, som har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och ändå blivit vid liv?

²⁷ Träd du fram och hör allt vad HERREN, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad HERREN, vår Gud, talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter."

²⁸ HERREN hörde era ord när ni talade till mig, och HERREN sade till mig: "Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De har rätt i allt vad de har sagt.

²⁹ Om de ändå hade sådana hjärtan att de fruktade mig och alltid höll alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn.

³⁰ Gå och säg till dem: Vänd tillbaka till era tält.

³¹ Men du skall stanna kvar här hos mig, så skall jag tala till dig alla de bud och stadgar och föreskrifter som du skall lära dem, så att de följer dem i det land som jag ger dem till besittning."

³² Var noga med att göra vad HERREN, er Gud, har befallt er. Vik inte av, vare sig till höger eller till vänster.

³³ Den väg som HERREN, er Gud, har befallt er att gå skall ni alltid följa, så att ni får leva och det går er väl och ni får ett långt liv i det land som ni skall ta i besittning.

5 Mosebok 6

¹ Dessa är de bud, stadgar och föreskrifter som HERREN, er Gud, har befallt mig att lära er, för att ni skall följa dem i det land dit ni drar för att ta det i besittning

² och för att du i hela ditt liv skall frukta HERREN, din Gud, så att du håller alla hans stadgar och bud som jag ger dig, du med din son och din sonson, och för att du skall få ett långt liv.

³ Du skall lyssna, Israel, och vara noga med att följa dem, för att det må gå dig väl och ni må bli mycket talrika, så som HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig i det land som flödar av mjölk och honung.

⁴ Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en.

⁵ Och du skall älska HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft.

⁶ Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat.

⁷ Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.

⁸ Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på din panna.

⁹ Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.

¹⁰ När HERREN, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed lovade dina fäder Abraham, Isak och Jakob att ge dig - det har stora och vackra städer som du inte har byggt,

¹¹ och hus, fulla med allt gott, som du inte har fyllt, och uthuggna brunnar som du inte har huggit ut, och vingårdar och olivplanteringar som du inte har planterat - när du då äter och blir mätt

¹² må du se till att du inte glömmer HERREN som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

¹³ HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du avlägga din ed.

¹⁴ Ni skall inte följa andra gudar, någon gud som dyrkas av de folk som bor runt omkring er,

¹⁵ ty en nitälskande Gud är HERREN, din Gud, i din mitt. Se därför till att inte HERRENS, din Guds, vrede blir upptänd mot dig och han utrotar dig från jordens yta.

¹⁶ Ni skall inte fresta HERREN, er Gud, så som ni frestade honom i Massa.

¹⁷ Ni skall troget hålla HERRENS, er Guds, bud och de vittnesbörd och stadgar som han har gett dig.

¹⁸ Du skall göra det som är rätt och gott i HERRENS ögon, för att det må gå dig väl och för att du må komma in i och ta i besittning det goda land som HERREN med ed har lovat åt dina fäder,

¹⁹ genom att han driver bort alla dina fiender för dig, så som HERREN har lovat.

²⁰ När din son i framtiden frågar dig: Vad betyder de vittnesbörd, stadgar och bud som HERREN, vår Gud, har gett er?,

²¹ då skall du svara honom: Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde HERREN oss ut ur Egypten.

²² Och HERREN gjorde stora och ödeläggande tecken och under i Egypten på farao och hela hans hus inför våra ögon.

²³ Men oss förde han ut därifrån för att leda oss in i och ge oss det land som han med ed hade lovat våra fäder.

²⁴ HERREN befallde oss att följa alla dessa stadgar och att frukta HERREN, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl och för att bevara oss vid liv, så som han gjort till denna dag.

²⁵ Det skall vara vår rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför HERRENS, vår Guds, ansikte så som han har befallt oss.

5 Mosebok 7

¹ När HERREN, din Gud, låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, hetiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, sju folk som är större och mäktigare än du,

² och när HERREN, din Gud, ger dem till dig och du slår dem, då skall du ge dem till spillo. Du skall inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd.

³ Du skall inte ingå släktskap med dem. Dina döttrar skall du inte ge åt deras söner och inte ta deras döttrar åt dina söner.

⁴ Ty de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och HERRENS vrede skall då upptändas mot er och han skall snabbt förgöra dig.

⁵ Men så här skall ni göra med dem: Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras aseror och bränna upp deras avgudabilder i eld.

⁶ Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta.

⁷ Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk.

⁸ Utan det var därför att HERREN älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder som HERREN förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand.

⁹ Så skall du veta att endast HERREN, din Gud, är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled, när man älskar honom och håller hans bud.

¹⁰ Men den som hatar honom skall han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han skall inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte skall han vedergälla dem.

¹¹ Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa.

¹² Om ni nu hör dessa föreskrifter och håller fast vid dem och följer dem, skall HERREN, din Gud, hålla fast vid sitt förbund och sin nåd så som han med ed har lovat dina fäder.

¹³ Han skall älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han skall välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya vin och din olja, din nötboskaps avkomma och din småboskaps avel i det land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig.

¹⁴ Du skall bli välsignad framför alla andra folk. Bland dina män och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap.

¹⁵ HERREN skall låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar som du känner till skall han lägga på dig, men han skall lägga dem på alla som hatar dig.

¹⁶ Du skall förgöra alla de folk som HERREN, din Gud, ger dig. Du skall inte visa dem någon skonsamhet. Och du skall inte tjäna deras gudar, ty det skulle bli en snara för dig.

¹⁷ Även om du säger i ditt hjärta: "Dessa hednafolk är större än jag, hur skall jag kunna driva bort dem?",

¹⁸ så var inte rädd för dem. Tänk endast på vad HERREN, din Gud, gjorde med farao och med hela Egypten.

¹⁹ Tänk på de stora hemsökelser som dina ögon har sett. Tänk på de tecken och under, på den starka hand och uträckta arm, genom vilken HERREN, din Gud, förde dig ut: Så skall HERREN, din Gud, göra med alla de folk som du är rädd för.

²⁰ Dessutom skall HERREN, din Gud, sända panik bland dem, till dess att de som är kvar och håller sig gömda för dig blir utrotade.

²¹ Du skall inte vara förskräckt för dem, ty HERREN, din Gud, är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud.

²² Och HERREN, din Gud, skall jaga i väg dessa folk för dig, undan för undan. Du får inte förgöra dem med en gång, för att inte vilddjuren på marken skall bli för många, dig till skada.

²³ HERREN, din Gud, skall ge dem till dig och sända stor förvirring ibland dem, till dess att de blir förgjorda.

²⁴ Han skall ge deras kungar i din hand, och du skall utplåna deras namn under himlen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess att du har utrotat dem.

²⁵ Deras avgudabilder skall du bränna upp i eld. Du skall inte ha begär till det silver och det guld som finns på dem och inte själv ta något av det, så att du blir snärjd av det, för det är avskyvärt för HERREN, din Gud.

²⁶ Du skall inte låta något avskyvärt komma in i ditt hus, så att inte också du drabbas av tillspillogivning. Du skall räkna sådant som ytterst skändligt och avskyvärt. Det är tillspillogivet.

5 Mosebok 8

¹ Alla de bud som jag i dag ger dig skall ni vara noga med att följa för att ni må leva och bli talrika, och för att ni må komma in i och ta i besittning det land som HERREN med ed har lovat era fäder.

² Kom ihåg hur HERREN, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte.

³ Han ödmjukade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som varken du eller dina fäder kände till, för att han skulle lära dig förstå att människan lever inte bara av bröd, utan av allt som utgår från HERRENS mun.

⁴ Dina kläder blev inte utslitna och din fot svullnade inte under dessa fyrtio år.

⁵ Du skall veta i ditt hjärta att HERREN, din Gud, fostrar dig, så som en man fostrar sin son,

⁶ och du skall hålla HERRENS, din Guds, bud så att du vandrar på hans vägar och fruktar honom.

⁷ Ty HERREN, din Gud, för dig in i ett gott land, ett land med vattenbäckar, källor och djupa vatten som flödar fram i dalar och på berg.

⁸ Det är ett land med vete och korn, med vinstockar, fikonträd och granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung,

⁹ ett land där du inte skall äta ditt bröd i fattigdom och där ingenting skall fattas dig, ett land där stenarna är av järn och där du skall bryta koppar ur bergen.

¹⁰ Du skall äta och bli mätt, och du skall prisa HERREN, din Gud, för det goda land han har gett dig.

¹¹ Se till att du inte glömmer HERREN, din Gud, utan håller hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig.

¹² När du äter och blir mätt och bygger vackra hus och bor i dem,

¹³ när din nötboskap och din småboskap förökas och ditt silver och guld och allt annat du har förökas,

¹⁴ då må ditt hjärta inte bli högmodigt, så att du glömmer HERREN, din Gud, som förde dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

¹⁵ Det var han som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen, bland giftiga ormar och skorpioner och över torr mark utan vatten, men som lät vatten komma ut åt dig ur den hårda klippan

¹⁶ och som gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder inte kände till, detta för att ödmjuka och pröva dig för att sedan göra dig gott.

¹⁷ Du skall inte säga i ditt hjärta: "Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom".

¹⁸ Du skall komma ihåg HERREN, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag.

¹⁹ Men om du glömmer HERREN, din Gud, och följer andra gudar, tjänar och tillber dem, så bedyrar jag i dag för er att ni förvisso skall förgås.

²⁰ Liksom de hednafolk som HERREN förgör för er skall också ni förgås, därför att ni inte lyssnade till HERRENS, er Guds, röst.

5 Mosebok 9

¹ Hör, Israel! Du går i dag över Jordan för att komma och lägga under dig hednafolk, större och mäktigare än du, med stora städer befästa upp mot himlen.

² Du känner anakiternas stora och resliga folk och du har hört att man säger om dem: "Vem kan stå emot Anaks barn?"

³ Därför skall du i dag veta att HERREN, din Gud, är den som går framför dig som en förtärande eld. Han skall förgöra dem och kuva dem för dig, och du skall driva bort dem och utrota dem snabbt, så som HERREN har lovat dig.

⁴ När HERREN, din Gud, driver undan dem för dig, får du inte säga i ditt hjärta: "För min rättfärdighets skull har HERREN låtit mig komma in i detta land för att ta det i besittning." Ty det är ogudaktigheten hos dessa folk som gör att HERREN driver bort dem för dig.

⁵ Det är inte genom din rättfärdighet eller ditt hjärtas rättsinnighet som du går för att ta deras land i besittning, utan det är till följd av ogudaktigheten hos dessa folk som HERREN, din Gud, driver bort dem för dig och så uppfyller vad han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob.

⁶ Du skall veta att det inte är för din rättfärdighets skull som HERREN, din Gud, har gett dig detta goda land till besittning, ty du är ett hårdnackat folk.

⁷ Kom ihåg och glöm aldrig, hur du i öknen väckte HERRENS, din Guds, vrede. Från den dag då du drog ut ur Egyptens land, till dess ni kom till denna plats, har ni varit upproriska mot HERREN.

⁸ Också vid Horeb väckte ni HERRENS vrede, och HERREN blev förbittrad på er, så att han ville förgöra er.

⁹ När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna till det förbund som HERREN hade slutit med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka.

¹⁰ Och HERREN gav mig de två stentavlorna, där Gud med sitt finger hade skrivit alla de ord som HERREN hade talat till er på berget ur elden, den dag då ni var samlade där.

¹¹ När de fyrtio dagarna och fyrtio nätterna hade gått, gav HERREN mig de båda stentavlorna, förbundets tavlor.

¹² Och han sade till mig: "Stig upp och gå snabbt ner härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har handlat fördärvligt. De har snabbt vikit av från den väg som jag befallde dem att gå och de har gjort sig en gjuten avgudabild."

¹³ Och HERREN sade till mig: "Jag har sett och funnit att detta folk är ett hårdnackat folk.

¹⁴ Lämna mig så att jag kan förgöra dem och utplåna deras namn under himlen. Dig vill jag sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än detta."

¹⁵ Då vände jag om och gick ner från berget som brann i eld, och förbundets två tavlor hade jag i mina båda händer.

¹⁶ Jag fick då se att ni hade syndat mot HERREN, er Gud. Ni hade gjort åt er en gjuten kalv. Ni hade snabbt vikit av från den väg som HERREN hade befallt er att gå.

¹⁷ Jag grep de två tavlorna och slungade dem ifrån mig med båda händerna och slog sönder dem inför era ögon.

¹⁸ Och jag föll ner inför HERRENS ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i HERRENS ögon så att han blev vred.

¹⁹ Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot er som HERREN blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men HERREN lyssnade till mig även den gången.

²⁰ Också på Aron blev HERREN mycket vred så att han ville förgöra honom, och jag bad då också för Aron.

²¹ Sedan tog jag er synd, kalven som ni hade gjort, och jag brände upp den i eld och krossade den till fint stoft och detta kastade jag i bäcken som flöt ner från berget.

²² I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava väckte ni också HERRENS vrede.

²³ När HERREN sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Drag upp och erövra det land, som jag har givit er", då var ni upproriska mot befallningen från HERREN, er Gud, och trodde honom inte och lyssnade inte på hans röst.

²⁴ Upproriska har ni varit mot HERREN ända från den dag då jag lärde känna er.

²⁵ Och jag föll ner inför HERRENS ansikte och låg så de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna, för HERREN hade sagt att han ville förgöra er.

²⁶ Jag bad till HERREN: Herre HERRE, förgör inte ditt folk och din arvedel, som du har friköpt med din stora makt och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.

²⁷ Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, och se inte på detta folks hårdhet, ogudaktighet och synd.

²⁸ Annars kommer man att säga i det land som du förde oss ut från: "Därför att HERREN inte kunde föra dem in i det land som han hade lovat åt dem och därför att han hatade dem, förde han ut dem för att döda dem i öknen."

²⁹ De är ju ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora kraft och din uträckta arm.

5 Mosebok 10

¹ På den tiden sade HERREN till mig: "Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra, och kom upp till mig på berget. Du skall också göra dig en ark av trä.

² Och jag skall skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, dem som du slog sönder, och du skall lägga dem i arken."

³ Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra. Och jag gick upp på berget och hade med mig de båda tavlorna.

⁴ Han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången: de tio orden som HERREN hade talat till er på berget ur elden den dag då ni var samlade där. Och HERREN gav dem åt mig.

⁵ Sedan vände jag om och gick ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fick de ligga, så som HERREN hade befallt mig.

⁶ Israels barn bröt upp från Beerot-Bene-Jaakan och kom till Mosera. Där dog Aron och där blev han begravd, och hans son Eleasar blev präst i hans ställe.

⁷ Därifrån drog de till Gudgoda och från Gudgoda till Jotbata, en trakt rik på vattenbäckar.

⁸ På den tiden avskilde HERREN Levi stam till att bära HERRENS förbundsark, till att stå inför HERRENS ansikte och göra tjänst inför honom och till att välsigna i hans namn, så som de gör än i dag.

⁹ Därför fick Levi ingen lott eller arvedel bland sina bröder. HERREN är hans arvedel, så som HERREN, din Gud, har lovat honom.

¹⁰ Jag stannade på berget fyrtio dagar och fyrtio nätter som förra gången, och HERREN lyssnade till mig också denna gång. HERREN ville inte förgöra dig.

¹¹ HERREN sade till mig: "Res dig upp och gå framför folket och låt dem bryta upp, så att de får komma in i och ta i besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem."

¹² Och nu Israel, vad begär HERREN, din Gud, av dig annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ,

¹³ så att du håller HERRENS bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig för att det skall gå dig väl.

¹⁴ Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör HERREN, din Gud.

¹⁵ Ändå var det just dina fäder som HERREN fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande, utvalde han bland alla folk, så som det är i dag.

¹⁶ Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade.

¹⁷ Ty HERREN, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor.

¹⁸ Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder.

¹⁹ Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.

²⁰ HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du avlägga din ed.

²¹ Han är din berömmelse, han är din Gud, med dig har han gjort de stora gärningar som inger fruktan och som du med egna ögon har sett.

²² När dina fäder drog ner till Egypten var de sjuttio personer, men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik som himlens stjärnor.

5 Mosebok 11

¹ Du skall älska HERREN, din Gud, och alltid iaktta vad han ålagt dig, hans stadgar, domslut och bud.

² Ni skall i dag besinna - det gäller inte era barn som ej har erfarit eller sett det - hur HERREN, er Gud, har fostrat er, besinna hans storhet, hans starka hand och uträckta arm,

³ de tecken och gärningar som han gjorde i Egypten med farao, kungen i Egypten, och med hela hans land,

⁴ och vad han gjorde med egyptiernas här, med deras hästar och vagnar, hur han lät Röda havets vatten strömma över dem när de förföljde er, och hur HERREN då förgjorde dem så att de nu inte mer är till.

⁵ Och tänk på vad han gjorde med er i öknen, ända till dess ni kom hit,

⁶ och vad han gjorde med Datan och Abiram, söner till Eliab, Rubens son, när jorden öppnade sitt gap och mitt i Israel slukade dem med deras familjer, deras tält och allt levande som följde dem.

⁷ Ni har med egna ögon sett alla de stora gärningar som HERREN har gjort.

⁸ Håll därför alla de bud som jag i dag ger dig, så att ni blir starka och kan gå in i och inta det land dit ni nu drar vidare för att ta det i besittning,

⁹ och så att ni må länge leva i det land som HERREN med ed lovade era fäder att ge åt dem och deras efterkommande, ett land som flödar av mjölk och honung.

¹⁰ Ty det land som du nu kommer till för att ta det i besittning är inte som Egyptens land som ni drog ut ifrån, där du måste trampa upp vatten till den säd du sådde, så som man gör i en köksträdgård.

¹¹ Nej, det land dit ni nu drar för att ta det i besittning är ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom himlens regn.

¹² Det är ett land som HERREN, din Gud, vårdar sig om. Ständigt vilar HERRENS, din Guds, ögon på det, från årets början till årets slut.

¹³ Om ni nu lyssnar till de bud som jag i dag ger er så att ni älskar HERREN, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ,

¹⁴ då skall jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få bärga in din säd, ditt vin och din olja.

¹⁵ Jag skall ge din boskap gräs på din mark, och du skall äta och bli mätt.

¹⁶ Men se till, så att inte era hjärtan blir förförda och ni viker av och tjänar andra gudar och tillber dem,

¹⁷ ty då skall HERRENS vrede upptändas mot er, och han skall tillsluta himlen så att regn inte faller och marken inte ger sin gröda och ni snabbt blir utrotade ur det goda land som HERREN ger er.

¹⁸ Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne, och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på er panna.

¹⁹ Ni skall lära era barn dem genom att du talar om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.

²⁰ Du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar,

²¹ för att ni och era barn länge må få leva i det land som HERREN med ed har lovat era fäder att ge dem, så länge som himlen välver sig över jorden.

²² Ty om ni noga håller alla dessa bud som jag ger er att följa, så att ni älskar HERREN, er Gud, och vandrar på alla hans vägar och håller er till honom,

²³ då skall HERREN driva bort alla dessa folk för er, och ni skall lägga under er folk som är större och mäktigare än ni själva.

²⁴ Varje ort där ni sätter er fot skall bli er. Från öknen till Libanon och från floden, floden Eufrat, ända till Västra havet skall ert område sträcka sig.

²⁵ Ingen skall kunna stå er emot. Fruktan och förskräckelse för er skall HERREN, er Gud, sända över hela det land ni beträder, så som han har lovat er.

²⁶ Se, jag förelägger er i dag välsignelse och förbannelse:

²⁷ Välsignelse, om ni lyssnar till HERRENS, er Guds, bud som jag i dag ger er,

²⁸ och förbannelse om ni inte lyssnar till HERRENS, er Guds, bud, utan viker av ifrån den väg jag i dag befaller er att gå och följer andra gudar som ni inte känner.

²⁹ Och när HERREN, din Gud, har låtit dig komma in i det land dit du går för att ta det i besittning, skall du utdela välsignelsen på berget Gerissim och förbannelsen på berget Ebal.

³⁰ Dessa berg ligger, som ni vet, på andra sidan Jordan, bortom den väg som går mot solens nedgång i kananeernas land, de som bor i ödemarken mitt emot Gilgal, vid Mores terebinter.

³¹ Ni står nu i begrepp att gå över Jordan för att komma in i och ta i besittning det land som HERREN, er Gud, ger er. När ni tagit det i besittning och bor där,

³² skall ni vara noga med att följa alla de stadgar och rådslut som jag i dag förelägger er.

5 Mosebok 12

¹ Detta är de stadgar och föreskrifter som ni skall vara noga med att följa i det land, som HERREN, dina fäders Gud, har gett dig till besittning, så länge ni lever på jorden.

² Ni skall i grund förstöra alla de platser där de folk som ni fördriver har tillbett sina gudar, på höga berg och höjder eller under lummiga träd.

³ Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder och bränna upp deras aseror i eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från sådana platser.

⁴ Ni skall inte tjäna HERREN, er Gud, på deras sätt,

⁵ utan den plats som HERREN, er Gud, utväljer bland alla era stammar för att där fästa sitt namn, denna hans boning skall ni söka och dit skall du gå.

⁶ Dit skall ni föra era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, och era händers bidrag, era löftesoffer och frivilliga offer och det förstfödda av er nötboskap och småboskap.

⁷ Och där skall ni äta inför HERRENS, er Guds, ansikte och glädja er med ert husfolk över allt vad ni har förvärvat, det som HERREN, din Gud, har välsignat dig med.

⁸ Ni skall då inte göra allt som vi i dag gör här, där var och en gör vad han själv anser vara rätt.

⁹ Ni har ju ännu inte kommit in i den vila och den arvedel som HERREN, din Gud, vill ge dig.

¹⁰ Men när ni har gått över Jordan och bor i det land som HERREN, er Gud, vill ge er till arvedel och när han har låtit er få ro för alla era fiender runt omkring och ni bor i trygghet,

¹¹ då skall ni föra allt som jag befaller er till den plats som HERREN, er Gud, utväljer till boning åt sitt namn: era brännoffer och slaktoffer, ert tionde, era händers bidrag och alla de utvalda löftesoffer som ni ger HERREN löfte om.

¹² Där skall ni glädja er inför HERRENS, er Guds, ansikte med era söner och döttrar, tjänare och tjänarinnor och med leviten som bor inom era portar, för han har ju ingen egen lott eller arvedel med er.

¹³ Tag dig till vara så att du inte offrar dina brännoffer på vilken plats som helst.

¹⁴ Endast där, på den plats HERREN utväljer inom en av dina stammar, skall du offra dina brännoffer, och där skall du göra allt vad jag befaller dig.

¹⁵ Däremot får du slakta och äta kött så mycket du önskar inom alla dina städer, allt efter den välsignelse som HERREN, din Gud, ger dig. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, som vore det kött av gasell eller hjort.

¹⁶ Men blodet får ni inte förtära. Det skall du hälla ut på marken som vatten.

¹⁷ Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av din nötboskap och din småboskap eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag.

¹⁸ På den plats som HERREN, din Gud, utväljer skall du äta det inför HERRENS, din Guds, ansikte tillsammans med din son och dotter, din tjänare och tjänarinna och med leviten som bor inom dina portar. Och du skall glädja dig inför HERRENS, din Guds, ansikte över allt vad du har förvärvat.

¹⁹ Se till att du inte glömmer bort leviten så länge du lever i ditt land.

²⁰ När HERREN, din Gud, har utvidgat ditt område så som han har lovat dig, och du tänker så: "Jag vill äta kött", eftersom du har lust att äta kött, så må du äta kött så mycket du vill.

²¹ Om den plats som HERREN, din Gud, utväljer till att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, så må du enligt min befallning till dig slakta av den nötboskap och av den småboskap som HERREN har gett dig och äta av det inom dina portar, så mycket du vill.

²² Men du skall äta det så som man äter kött av gasell eller hjort. Både den som är oren och den som är ren får äta av det.

²³ Men se till att du inte förtär blodet, ty blodet är livet, och du får inte äta livet tillsammans med köttet.

²⁴ Du får inte förtära det. Du skall hälla ut det på marken som vatten.

²⁵ Du får inte förtära det, för att det må gå dig väl, och dina barn efter dig, när du gör det som är rätt i HERRENS ögon.

²⁶ Men de heliga gåvor som du vill bära fram, och dina löftesoffer, skall du ta med dig till den plats som HERREN utväljer.

²⁷ Av dina brännoffer skall du offra köttet och blodet på HERRENS, din Guds, altare. Av dina slaktoffer skall blodet gjutas ut på HERRENS, din Guds, altare. Men köttet må du äta.

²⁸ Var noga med att lyda alla dessa bud som jag ger dig, för att det till evig tid må gå dig väl och dina barn efter dig, när du gör det som är gott och rätt i HERRENS, din Guds, ögon.

²⁹ När HERREN, din Gud, har utrotat de hednafolk som du nu kommer till för att fördriva, och du har drivit bort dem och bor i deras land,

³⁰ se då till att du inte lockas till att följa deras seder, sedan de blivit röjda ur vägen för dig. Fråga inte efter deras gudar, så att du säger: "Hur dyrkade dessa folk sina gudar? Jag vill göra på samma sätt."

³¹ Så skall inte du göra när du tillber HERREN, din Gud, ty allt som är avskyvärt för HERREN och som han hatar, det har de gjort till sina gudars ära. Ja, till och med sina söner och döttrar bränner de upp i eld åt sina gudar.

³² Allt vad jag befaller er skall ni vara noga med att följa. Du skall inte lägga något till det och inte ta något därifrån.

5 Mosebok 13

¹ Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under,

² och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: "Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem",

³ då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty HERREN, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar HERREN, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ.

⁴ HERREN, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna till, honom skall ni tjäna och honom skall ni hålla er till.

⁵ Men den profeten eller den som har drömsyner skall dödas. Ty han predikade avfall från HERREN, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land och friköpt dig ur träldomshuset, och han ville föra dig bort från den väg som HERREN, din Gud, har befallt dig att gå. Du skall skaffa bort det onda hos dig.

⁶ Om din bror, din mors son, eller din son eller dotter, eller hustrun i din famn eller din vän som står dig så nära som ditt eget liv, i hemlighet vill förleda dig och säger: "Låt oss gå och tjäna andra gudar" som varken du eller dina fäder har känt

⁷ - gudar hos de folk som bor runt omkring er, nära dig eller fjärran, från jordens ena ände till den andra -

⁸ så skall du inte göra som han vill eller lyssna till honom. Du skall inte visa honom någon skonsamhet eller ha förbarmande eller överseende med honom,

⁹ utan du skall döda honom. Först skall din hand vara mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand.

¹⁰ Du skall stena honom till döds, därför att han försökte leda dig bort från HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ur träldomshuset.

¹¹ Och hela Israel skall höra detta och frukta och skall sedan inte mer göra något sådant ont hos dig.

¹² Om du får höra om någon av de städer som HERREN, din Gud, ger dig att bo i,

¹³ att från dig har utgått onda män, som förför invånarna i sin stad genom att säga: "Låt oss gå bort och tjäna andra gudar", gudar som ni inte känner,

¹⁴ då skall du noga undersöka, rannsaka och utforska. Om det då visar sig vara sant och kan bekräftas att något så avskyvärt har ägt rum hos dig,

¹⁵ skall du slå den stadens invånare med svärd. Du skall ge den till spillo med allt som är i den. Också boskapen skall du döda med svärd.

¹⁶ Allt byte du får skall du samla ihop mitt på torget och sedan skall du bränna upp staden i eld tillsammans med allt bytet som ett heloffer åt HERREN, din Gud. Staden skall bli en grushög för evig tid och aldrig mer byggas upp igen.

¹⁷ Låt inget av det tillspillogivna fastna i dina händer, så att HERREN vänder sig ifrån sin glödande vrede och visar dig barmhärtighet och förbarmar sig över dig och förökar dig, så som han med ed har lovat dina fäder,

¹⁸ när du lyssnar till HERRENS, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud som jag i dag ger dig och gör det som är rätt i HERRENS, din Guds, ögon.

5 Mosebok 14

¹ Ni är HERRENS, er Guds, barn. Ni skall inte rista märken på er eller göra er skalliga ovanför pannan för de döda,

² ty du är ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud, och dig har HERREN utvalt till att vara hans egendomsfolk bland alla folk på jorden.

³ Du skall inte äta något avskyvärt.

⁴ Dessa djur får ni äta: oxe, får, get, hjort,

⁵ gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer.

⁶ Alla djur med klövar, kluvna i två halvor, och som idisslar får ni äta.

⁷ Men dessa får ni inte äta av dem som idisslar och av dem som har kluvna klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen. Ty även om de idisslar har de inte klövar. De är orena för er.

⁸ Inte heller svinet, ty även om det har klövar idisslar det inte. Det är orent för er. Ni skall inte äta av deras kött, och deras döda kroppar skall ni inte röra.

⁹ Av allt det som lever i vattnet får ni äta detta: Allt som har fenor och fjäll får ni äta.

¹⁰ Men ni skall inte äta det som saknar fenor och fjäll. Det är orent för er.

¹¹ Alla rena fåglar får ni äta.

¹² Men dessa fåglar skall ni inte äta: örnen, lammgamen, havsörnen,

¹³ raafågeln, falken, gladan med dess arter,

¹⁴ alla slags kråkfåglar,

¹⁵ strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,

¹⁶ ugglan, uven, tinsemetfågeln,

¹⁷ pelikanen, asgamen, dykfågeln,

¹⁸ storken, hägern med dess arter, härfågeln och fladdermusen.

¹⁹ Alla flygande smådjur är orena för er. De skall inte ätas.

²⁰ Men alla rena flygande djur får ni äta.

²¹ Ni skall inte äta något självdött. Du må ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller du kan sälja det till utlänningen. Ty du är ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud. Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor.

²² Av all säd som varje år växer på din åker skall du ge tionde.

²³ Du skall äta ditt tionde inför HERRENS, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta HERREN, din Gud.

²⁴ Men om du har för lång väg, så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som HERREN, din Gud, utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, då nu HERREN, din Gud, välsignar dig,

²⁵ må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som HERREN, din Gud, utväljer.

²⁶ Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför HERRENS, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.

²⁷ Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.

²⁸ Vid slutet av vart tredje år skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar.

²⁹ Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta. Då skall HERREN, din Gud, välsigna dig i allt det arbete du utför.

5 Mosebok 15

¹ Vart sjunde år skall du låta vara ett friår,

² och detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, ty ett HERRENS friår har utlysts.

³ En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder skall du efterskänka det.

⁴ Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty HERREN skall rikligen välsigna dig i det land som HERREN, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel,

⁵ om du endast lyder HERRENS, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem.

⁶ Ty HERREN, din Gud, skall välsigna dig, så som han har lovat dig. Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.

⁷ Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som HERREN, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,

⁸ utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist.

⁹ Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: "Det sjunde året, friåret, är nära", och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till HERREN mot dig, och synd kommer att vila på dig.

¹⁰ Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall HERREN, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig.

¹¹ Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

¹² Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, skall du det sjunde året frige honom.

¹³ Och när du friger honom, skall du inte låta honom gå med tomma händer.

¹⁴ Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du skall ge honom av det som HERREN, din Gud, har välsignat dig med.

¹⁵ Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att HERREN, din Gud, friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag.

¹⁶ Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig,

¹⁷ då skall du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter skall han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna skall du göra på samma sätt.

¹⁸ Du skall inte anse det hårt att du måste släppa din tjänare fri, för i sex år har han gett dig dubbelt så värdefull tjänst som någon avlönad arbetare. Och HERREN, din Gud, skall välsigna dig i allt vad du gör.

¹⁹ Allt förstfött av hankön som föds bland din nötboskap och småboskap skall du helga åt HERREN, din Gud. Du skall vid ditt arbete inte använda det förstfödda bland din nötboskap och inte heller klippa ullen på det som är förstfött bland din småboskap.

²⁰ Inför HERRENS, din Guds, ansikte skall du varje år tillsammans med ditt husfolk äta det på den plats som HERREN utväljer.

²¹ Men om djuret har något lyte, om det är halt eller blint eller allvarligt vanskapt, skall du inte offra det åt HERREN, din Gud.

²² Inom dina portar må du äta det. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, så som man äter kött av gasell eller hjort.

²³ Men blodet skall du inte förtära, utan du skall hälla ut det på marken som vatten.

5 Mosebok 16

¹ Ge akt på månaden Abib och fira HERRENS, din Guds, påskhögtid. Ty i månaden Abib förde HERREN, din Gud, dig ut ur Egypten om natten.

² Du skall slakta påskoffer åt HERREN, din Gud, av småboskap och nötboskap på den plats som HERREN utväljer till boning åt sitt namn.

³ Till offret skall du inte äta något syrat. I sju dagar skall du äta osyrat bröd, betryckets bröd. Ty snabbt drog du ut ur Egyptens land. Så länge du lever skall du därför komma ihåg den dag då du lämnade Egyptens land.

⁴ I sju dagar skall man inte se någon surdeg hos dig inom hela ditt område, och av det som du slaktar om kvällen på den första dagen skall inget lämnas kvar över natten till morgonen.

⁵ Du får inte slakta påskoffret i vilken som helst av de städer som HERREN, din Gud, ger dig,

⁶ utan endast på den plats som HERREN, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn. Där skall du slakta påskoffret om kvällen när solen går ner vid den tid då du drog ut ur Egypten.

⁷ Du skall koka det och äta det på den plats som HERREN, din Gud, utväljer och om morgonen skall du vända tillbaka och gå till dina tält.

⁸ Sex dagar skall du äta osyrat bröd och på sjunde dagen skall högtidsförsamling hållas åt HERREN, din Gud. Då skall du inte utföra något arbete.

⁹ Du skall räkna sju veckor. Från det att man börjar skära säden skall du räkna de sju veckorna.

¹⁰ Därefter skall du fira HERRENS, din Guds, veckohögtid och bära fram din hands frivilliga gåva, som du skall ge efter måttet av den välsignelse som HERREN, din Gud, har gett dig.

¹¹ Inför HERRENS, din Guds, ansikte skall du glädja dig på den plats som HERREN, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn, du med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten som bor inom dina portar och främlingen, den faderlöse och änkan, som du har hos dig.

¹² Kom ihåg att du var slav i Egypten och följ noga dessa stadgar.

¹³ Lövhyddohögtiden skall du fira i sju dagar sedan du har inbärgat avkastningen från din tröskplats och från din vinpress.

¹⁴ Du skall glädja dig vid denna högtid med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna, med leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bor inom dina portar.

¹⁵ I sju dagar skall du fira HERRENS, din Guds, högtid på den plats som HERREN utväljer, ty HERREN, din Gud, skall välsigna dig i all den avkastning du får och i allt vad dina händer har uträttat, och du skall vara fylld av glädje.

¹⁶ Tre gånger om året skall alla av manligt kön hos dig träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. Men med tomma händer får ingen träda fram inför HERRENS ansikte,

¹⁷ var och en skall ge vad han förmår, efter den välsignelse som HERREN, din Gud, har gett dig.

¹⁸ Du skall för dina särskilda stammar tillsätta domare och tillsyningsmän åt dig inom alla de städer som HERREN, din Gud, ger dig. De skall döma folket med rättvisa.

¹⁹ Du skall inte förvanska rätten och inte vara partisk. Du skall inte ta mutor, ty mutor förblindar de visas ögon och förvrider de rättfärdigas sak.

²⁰ Rättfärdighet, ja, rättfärdighet skall du sträva efter, för att du må leva och ta i besittning det land som HERREN, din Gud, ger dig.

²¹ Du skall inte sätta upp åt dig någon träpåle som en Asera vid sidan av HERRENS, din Guds, altare, det som du skall göra åt dig.

²² Du skall inte heller resa någon stenstod åt dig, för sådant hatar HERREN, din Gud.

5 Mosebok 17

¹ Du skall inte offra åt HERREN, din Gud, något djur av nötboskapen eller av småboskapen som har något lyte eller annat fel, för sådant är avskyvärt för HERREN, din Gud.

² Om en man eller kvinna hos dig i någon av de städer som HERREN, din Gud, ger dig, visar sig göra något som är ont i HERRENS, din Guds, ögon, genom att överträda hans förbund,

³ och mot min befallning går bort och tjänar andra gudar och tillber dem eller tillber solen, månen eller himlens hela härskara,

⁴ och detta blir berättat för dig och du får höra om det, skall du noga undersöka saken. Om det visar sig vara sant och kan slås fast att detta avskyvärda har förövats i Israel,

⁵ skall du föra ut till din stadsport den man eller kvinna som har gjort denna onda gärning - det må vara man eller kvinna - och stena den personen till döds.

⁶ Efter två eller tre vittnens utsago skall han dödas. Ingen skall dömas till döden efter endast ett vittnesmål.

⁷ Först skall vittnenas hand lyftas mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. Du skall skaffa bort det onda från dig.

⁸ Om det i något fall blir för svårt för dig att döma, det må gälla ett dråp, en rättsfråga, ett misshandelsbrott eller något annat som kan orsaka tvist inom dina portar, då skall du stå upp och bege dig till den plats som HERREN, din Gud, utväljer

⁹ och gå till de levitiska prästerna och till den som på den tiden är domare. Dem skall du fråga till råds och de skall meddela dig vad som är rätt.

¹⁰ Du skall göra det de meddelar dig på den plats som HERREN utväljer, och du skall noggrant följa allt som de lär dig.

¹¹ Efter den lag de undervisar dig i och efter den dom de avkunnar för dig skall du handla. Du skall inte vika av från de ord de meddelar, vare sig till höger eller vänster.

¹² Men om någon handlar så förmätet att han varken vill lyssna till prästen, som står där och gör tjänst inför HERREN, din Gud, eller till domaren, då skall den mannen dö. Du skall skaffa bort det onda från Israel.

¹³ Allt folket skall höra det och frukta och inte mer handla förmätet.

¹⁴ När du kommer in i det land som HERREN, din Gud, ger dig och tar det i besittning och bor där och du säger: "Jag vill sätta en kung över mig, liksom alla hednafolk omkring mig",

¹⁵ så skall du till kung över dig sätta den som HERREN, din Gud, utväljer. En av dina bröder skall du sätta till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder.

¹⁶ Men han får inte skaffa sig många hästar och inte sända sitt folk tillbaka till Egypten för att skaffa många hästar, för HERREN har sagt till er: "Ni skall aldrig mer vända tillbaka denna väg."

¹⁷ Han får inte heller skaffa sig många hustrur, för att hans hjärta inte skall avfalla, och han skall inte skaffa sig mycket silver och guld.

¹⁸ När han sitter på sin kungatron, skall han låta göra åt sig en avskrift av denna lag enligt den bokrulle som finns hos de levitiska prästerna.

¹⁹ Den skall han ha hos sig och läsa i den i alla sina livsdagar, så att han lär sig frukta HERREN, sin Gud, och ger akt på alla ord i denna lag och dessa stadgar och följer dem.

²⁰ Detta för att hans hjärta inte skall förhäva sig över hans bröder och för att han inte skall vika av ifrån buden, vare sig till höger eller vänster. Då skall han och hans söner regera länge i Israel.

5 Mosebok 18

¹ De levitiska prästerna, hela Levi stam, skall inte ha någon lott eller arvedel tillsammans med Israel. Av HERRENS eldsoffer och hans arvedel skall de äta.

² De skall inte ha någon arvedel bland sina bröder. HERREN är deras arvedel, som han har lovat dem.

³ Och detta är vad prästerna har rätt att få av folket, av dem som offrar ett slaktoffer, vare sig av nötboskap eller av småboskap: Man skall ge prästen bogen, käkstyckena och magen.

⁴ Det första av din säd, ditt vin och din olja och det första av dina fårs ull skall du ge honom.

⁵ Ty honom har HERREN, din Gud, utvalt bland alla dina stammar, för att han och hans söner alltid skall stå och göra tjänst i HERRENS namn.

⁶ Om en levit kommer från någon av dina städer i Israel där han uppehåller sig, så må han om han så önskar komma till den plats som HERREN utväljer

⁷ och där göra tjänst i HERRENS, sin Guds, namn, liksom alla hans bröder, leviterna, som står där inför HERRENS ansikte.

⁸ De skall alla ha lika mycket till underhåll, utan hänsyn till vad någon kan äga genom försäljning av fädernearv.

⁹ När du kommer in i det land som HERREN, din Gud, ger dig, skall du inte lära dig att handla enligt dessa folks vedervärdiga seder.

¹⁰ Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri,

¹¹ ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda.

¹² Ty avskyvärd för HERREN är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver HERREN, din Gud, dem för dig.

¹³ Du skall vara fullkomlig inför HERREN, din Gud.

¹⁴ Dessa hednafolk som du skall fördriva lyssnar till dem som utövar teckentydning och spådom, men HERREN, din Gud, har inte tillåtit dig något sådant.

¹⁵ HERREN, din Gud, skall låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Honom skall ni lyssna till.

¹⁶ Det skall bli alldeles som du begärde av HERREN, din Gud, vid Horeb den dag då ni var samlade där och du sade: "Låt mig inte mer höra HERRENS, min Guds, röst och låt mig slippa att längre se denna stora eld, annars kommer jag att dö."

¹⁷ HERREN sade då till mig: "De har rätt i vad de säger.

¹⁸ En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom.

¹⁹ Och om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag själv utkräva det av honom.

²⁰ Men den profet som är så förmäten att han talar i mitt namn vad jag inte har befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö.

²¹ Och om du tänker i ditt hjärta: Hur skall vi känna igen det ord som HERREN inte har talat?

²² så vet: När profeten talar i HERRENS namn och det han säger inte sker och inte går i uppfyllelse, då är detta något som HERREN inte har talat. I sin förmätenhet har profeten talat. Du skall inte vara rädd för honom."

5 Mosebok 19

¹ När HERREN, din Gud, har utrotat de hednafolk vilkas land HERREN, din Gud, ger dig, och när du har fördrivit dem och du bor i deras städer och i deras hus,

² då skall du avskilja åt dig tre städer mitt i ditt land, som HERREN, din Gud, ger dig till besittning.

³ Du skall rusta upp vägarna till dessa städer och dela upp det landområde som HERREN, din Gud, ger dig till arvedel i tre delar, så att var och en som har dräpt någon kan fly dit.

⁴ I följande fall kan den som har dräpt någon fly till en fristad och så få leva: Om någon dödar sin nästa utan vett och vilja och utan att ha burit hat till honom tidigare -

⁵ som när någon går med sin vän ut i skogen för att hugga ved och han hugger med yxan för att fälla trädet och yxhuvudet då lossnar från skaftet och träffar den andre så att han dör - då skall han kunna fly till någon av dessa städer och få leva.

⁶ Annars kan blodshämnaren som med vrede i sitt hjärta förföljer dråparen hinna upp honom om vägen är lång, och slå ihjäl honom, fastän han inte hade förtjänat döden, eftersom han inte hade hatat den andre tidigare.

⁷ Därför befaller jag dig: "Du skall avskilja tre städer åt dig."

⁸ När HERREN, din Gud, utvidgar ditt område, så som han med ed har svurit dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge dina fäder,

⁹ om du då är noga med att följa alla dessa bud som jag i dag ger dig, så att du älskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar på hans vägar, då skall du lägga tre städer till dessa tre.

¹⁰ Så skall oskyldigt blod inte utgjutas i ditt land, det som HERREN, din Gud, ger dig till arvedel, och blodskuld inte komma att vila på dig.

¹¹ Men om någon hatar sin nästa och ligger på lur efter honom och överfaller honom och slår ihjäl honom, och han sedan flyr till någon av dessa städer,

¹² då skall de äldste i hans stad sända bud och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han skall dö.

¹³ Du skall inte visa honom någon skonsamhet, utan du skall rena Israel från skulden för det oskyldiga blodet och det skall gå dig väl.

¹⁴ Du skall inte flytta din nästas råmärke, som förfäderna satt upp i den arvedel du får i det land som HERREN, din Gud, ger dig till besittning.

¹⁵ Det är inte nog om bara ett vittne träder upp mot någon som anklagas för ett brott eller en synd, vilken synd han än kan ha begått. Efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras.

¹⁶ Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott,

¹⁷ skall bägge parter i tvisten träda fram inför HERRENS ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare.

¹⁸ Och domarna skall noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder,

¹⁹ skall ni låta detsamma drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.

²⁰ Det övriga folket skall höra det och frukta, och man skall aldrig mer göra något sådant ont hos dig.

²¹ Du skall inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.

5 Mosebok 20

¹ När du drar ut i krig mot dina fiender och får se hästar och vagnar och ett folk större än du, skall du inte bli rädd för dem, ty HERREN, din Gud, som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig.

² När ni står beredda att gå till strid, skall prästen träda fram och tala till folket.

³ Han skall säga till dem: "Hör, Israel! Ni står i dag beredda att gå till strid mot era fiender. Låt inte era hjärtan vara modlösa. Var inte rädda, bäva inte för dem och var inte förskräckta,

⁴ ty HERREN, er Gud, går själv med er för att strida för er mot era fiender och ge er seger."

⁵ Och tillsyningsmännen skall säga till folket: "Om någon har byggt sig ett nytt hus men ännu inte invigt det, må han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och inviger det, om han själv faller i striden.

⁶ Om någon har planterat en vingård men ännu inte fått skörda frukten från den, må han vända tillbaka hem så att inte en annan kommer och skördar frukten av den, om han själv faller i striden.

⁷ Om någon har trolovat sig med en kvinna men ännu inte tagit henne till sig, må han vända tillbaka hem så att inte en annan tar henne till sig, om han själv faller i striden."

⁸ Vidare skall tillsyningsmännen säga till folket: "Om någon är rädd och har ett modlöst hjärta, må han vända tillbaka hem så att inte också hans bröders hjärtan blir lika modlösa som hans eget."

⁹ När tillsyningsmännen har avslutat sitt tal till folket, skall befälhavare över hären tillsättas och dessa skall gå i spetsen för folket.

¹⁰ När du kommer till någon stad för att strida mot den, skall du först erbjuda den fred.

¹¹ Om den då ger ett fredligt svar och öppnar sina portar för dig, skall allt folket som finns där bli arbetspliktigt under dig och tjäna dig.

¹² Men om den inte vill ha fred utan vill föra krig mot dig, skall du belägra den.

¹³ Och när HERREN, din Gud, ger den i din hand skall du slå alla av mankön där med svärd.

¹⁴ Men kvinnorna, barnen, boskapen och allt annat som finns i staden, ja, allt rov, skall du ha som ditt byte. Du skall njuta av det rov som HERREN, din Gud, har gett dig från dina fiender.

¹⁵ Så skall du göra med alla de städer som är mycket långt borta från dig och som inte hör till dessa hednafolks städer.

¹⁶ Men i de städer som tillhör dessa folk och som HERREN, din Gud, ger dig till arvedel skall du inte låta något som andas få leva.

¹⁷ Du skall ge dem till spillo: hetiterna och amoreerna, kananeerna och perisseerna, hiveerna och jebusiterna, så som HERREN, din Gud, har befallt dig,

¹⁸ för att de inte skall lära er att bedriva alla de vedervärdigheter som de själva har bedrivit till sina gudars ära och så komma er att synda mot HERREN, er Gud.

¹⁹ Om du belägrar en stad under lång tid för att erövra och inta den, skall du inte förstöra träden omkring den genom att höja din yxa mot dem. Du må äta av deras frukt, men du får inte hugga ner dem. Träden på marken är ju inte människor, som skall drabbas när du går till angrepp.

²⁰ Men träd som du vet inte bär ätbar frukt må du förstöra och hugga ner och av dem bygga belägringsverk mot den fientliga staden till dess den faller.

5 Mosebok 21

¹ Om man i det land som HERREN, din Gud, ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom,

² skall dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring.

³ De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne skall ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok.

⁴ De äldste i staden skall föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen skall de krossa nacken på kvigan.

⁵ Och prästerna, Levi söner, skall träda fram, ty dem har HERREN, din Gud, utvalt för att göra tjänst inför honom och välsigna i HERRENS namn, och efter deras beslut skall alla tvister och våldsbrott avgöras.

⁶ Alla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne skall tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalen,

⁷ och de skall intyga och säga: "Våra händer har inte utgjutit detta blod, och våra ögon har inte sett dådet.

⁸ Försona ditt folk Israel, som du har friköpt, HERRE, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel." Därmed får de försoning för denna blodskuld.

⁹ Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet, för du skall göra det som är rätt i HERRENS ögon.

¹⁰ När du drar ut i krig mot dina fiender och HERREN, din Gud, ger dem i din hand så att du tar fångar,

¹¹ och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru,

¹² så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar.

¹³ Hon skall lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon skall bo i ditt hem och få sörja sin far och mor en månads tid. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man och hon skall bli din hustru.

¹⁴ Om du sedan inte finner behag i henne, skall du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har förnedrat henne.

¹⁵ Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han hatar, och både den han älskar och den han hatar har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den han hatar,

¹⁶ då får mannen inte, när han utskiftar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den son han älskar, till skada för sonen till den han hatar, eftersom denne är den förstfödde.

¹⁷ Han skall i stället som den förstfödde erkänna sonen till den han hatar, och ge honom en dubbel lott av allt vad han äger. Ty denne är förstlingen av hans livskraft, honom tillhör förstfödslorätten.

¹⁸ Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom,

¹⁹ så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port.

²⁰ Och de skall säga till de äldste i staden: "Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare."

²¹ Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan.

²² Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä,

²³ så skall den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten. Du skall begrava den samma dag, ty en Guds förbannelse är den som har blivit upphängd. Du skall inte orena det land som HERREN, din Gud, ger dig till arvedel.

5 Mosebok 22

¹ Om du ser att din broders oxe eller får har kommit vilse, skall du inte låta dem vara utan föra dem tillbaka till din broder.

² Om din broder inte bor i din närhet eller om du inte känner ägaren, skall du ta djuret till ditt hus och det skall vara hos dig till dess att din broder frågar efter det. Då skall du lämna tillbaka det åt honom.

³ På samma sätt skall du göra med hans åsna, på samma sätt skall du göra med hans kläder och på samma sätt skall du göra med allt annat som din broder kan ha förlorat och som du hittar. Du får inte dra dig undan.

⁴ Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, får du inte låta dem vara. Du skall hjälpa honom att resa upp djuret.

⁵ En kvinna skall inte bära manskläder, och en man skall inte klä sig i kvinnoplagg. Ty var och en som gör så är avskyvärd för HERREN, din Gud.

⁶ Om du på din väg råkar finna ett fågelbo i något träd eller på marken, med ungar eller ägg, och modern ligger på ungarna eller på äggen, skall du inte ta både modern och ungarna.

⁷ Du skall släppa i väg modern, men ungarna kan du ta för din räkning. Gör så för att det må gå dig väl och du må få ett långt liv.

⁸ När du bygger ett nytt hus skall du förse taket med ett räcke, så att du inte drar blodskuld över ditt hus, om någon skulle falla ner från det.

⁹ Du skall inte så i din vingård två slags grödor. Gör du det kommer alltsammans, både det du har sått och det som själva vingården avkastar, att tillfalla helgedomen.

¹⁰ Du skall inte plöja med oxe och åsna tillsammans.

¹¹ Du skall inte klä dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans.

¹² Du skall göra tofsar i de fyra hörnen på den mantel du höljer dig i.

¹³ Om en man tar sig en hustru och går in till henne, men sedan får motvilja mot henne

¹⁴ och beskyller henne för skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och säger: "Den här kvinnan tog jag till hustru, men när jag kom in till henne, fann jag inga bevis på att hon var jungfru",

¹⁵ då skall flickans far och mor föra beviset på att hon var jungfru till de äldste i staden, där de sitter i porten.

¹⁶ Och flickans far skall säga till de äldste: "Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen, men han har fått motvilja mot henne.

¹⁷ Och se, nu beskyller han henne för skamliga ting och säger: Jag har inte funnit något bevis på att din dotter var jungfru. Men här är beviset på att min dotter var jungfru." Och de skall breda ut klädet inför de äldste i staden.

¹⁸ Stadens äldste skall då ta mannen och bestraffa honom.

¹⁹ De skall ålägga honom att böta hundra siklar silver, som de skall ge till flickans far, därför att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru och han får inte skilja sig från henne, så länge han lever.

²⁰ Men om det var sanning, om det inte fanns något bevis på att flickan var jungfru,

²¹ då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes fars hus, och männen i staden skall stena henne till döds, därför att hon har gjort en dårskap i Israel genom att bedriva otukt i sin fars hus. Du skall skaffa bort det onda från dig.

²² Om en man ertappas med att ligga med en annan mans hustru, skall de båda dö, både mannen som låg med kvinnan, och kvinnan. Du skall skaffa bort det onda från Israel.

²³ Om en jungfru är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne,

²⁴ skall ni föra dem båda ut till stadens port och stena dem till döds, flickan, därför att hon inte ropade på hjälp fast hon var i staden, och mannen, därför att han kränkte en annan mans trolovade. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.

²⁵ Men om mannen träffade den trolovade flickan ute på marken och han där tog henne med våld och låg med henne, skall bara mannen som låg med henne dö.

²⁶ Men mot flickan skall du inte göra något. Hon har inte begått någon synd som förtjänar döden. Det är med detta som när en man överfaller en annan man och mördar honom.

²⁷ Ty han träffade henne ute på marken, och den trolovade flickan kan ha ropat men det fanns ingen som kunde rädda henne.

²⁸ Om en man träffar en jungfru som inte är trolovad och griper tag i henne och ligger med henne, och de ertappas,

²⁹ då skall mannen som låg med flickan ge femtio siklar silver åt flickans far, och henne själv skall han ta till sin hustru, därför att han har kränkt henne. Han får inte skilja sig från henne så länge han lever.

³⁰ En man får inte ta sin fars hustru och därmed vanära sin fars bädd.

5 Mosebok 23

¹ Ingen som är kastrerad, vare sig genom krossning eller stympning, skall komma in i HERRENS församling.

² Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i HERRENS församling. Inte ens efterkommande i tionde led skall komma in i HERRENS församling.

³ Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS församling, inte ens efterkommande i tionde led skall någonsin komma in i HERRENS församling,

⁴ detta därför att de inte mötte er med mat och dryck på vägen när ni drog ut ur Egypten, och därför att de mot dig lejde Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharajim för att han skulle förbanna dig.

⁵ Men HERREN, din Gud, ville inte lyssna på Bileam, utan HERREN, din Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty HERREN, din Gud, älskade dig.

⁶ Du skall aldrig någonsin fråga efter deras välfärd och lycka.

⁷ Du skall inte avsky edomiten, för han är din broder. Du skall inte heller avsky egyptiern, för i hans land har du bott som främling.

⁸ Barn som föds av dem i tredje led må komma in i HERRENS församling.

⁹ När du drar ut mot dina fiender och slår läger, skall du hålla dig borta från allt som är ont.

¹⁰ Om någon av dina män är oren, därför att något hänt honom under natten, skall han gå utanför lägret. Han får inte komma in i lägret.

¹¹ Mot kvällen skall han bada sig i vatten, och när solen går ner får han gå in i lägret.

¹² Du skall ha en plats utanför lägret, dit du kan gå avsides.

¹³ Tillsammans med andra redskap skall du ha en pinne, och när du vill sätta dig där ute skall du med den gräva en grop och sedan täcka över din avföring.

¹⁴ HERREN, din Gud, går ju omkring i ditt läger för att rädda dig och ge dina fiender till dig. Därför skall ditt läger vara heligt, så att han inte ser något orent hos dig och vänder sig bort ifrån dig.

¹⁵ En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre.

¹⁶ Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

¹⁷ Ingen tempelprostituerad får finnas varken bland Israels döttrar eller bland Israels söner.

¹⁸ Du får inte komma med lönen från kvinnlig eller manlig prostitution till HERRENS, din Guds, hus på grund av något löfte, för HERREN, din Gud, avskyr bådadera.

¹⁹ Du skall inte ta ränta av din broder, varken på pengar, livsmedel eller på något annat som man kan ta ränta på.

²⁰ Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av din broder, för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

²¹ Om du avger ett löfte åt HERREN, din Gud, skall du inte dröja att infria det, för HERREN, din Gud, skall utkräva det av dig och synd kommer att vila på dig.

²² Men om du låter bli att avge något löfte, kommer inte synd att vila på dig.

²³ Vad dina läppar har talat skall du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du med din mun har avgett inför HERREN, din Gud.

²⁴ När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa, får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl.

²⁵ När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.

5 Mosebok 24

¹ Om en man gifter sig med en kvinna och han sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt, och han skriver ett skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus,

² och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru,

³ och även denne andre man fattar hat till henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om denne andre man, som har tagit henne till sin hustru, dör,

⁴ då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Detta vore något avskyvärt inför HERREN. Du skall inte dra synd över det land som HERREN, din Gud, ger dig till arvedel.

⁵ Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han inte gå i krigstjänst eller åläggas någon annan tjänstgöring. Han skall vara fri ett år för att stanna hemma och glädja den hustru han tagit.

⁶ Man får inte ta handkvarnen eller den övre kvarnstenen i pant, för det vore att ta livet i pant.

⁷ Om en man ertappas med att ha rövat bort någon av sina bröder bland Israels barn, och han behandlar denne som en slav eller säljer honom, skall kidnapparen dö. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig.

⁸ När någon blir angripen av spetälska, skall du vara mycket noga med att göra allt som de levitiska prästerna lär er. Vad jag har befallt dem skall ni noggrant följa.

⁹ Kom ihåg vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam på vägen, när ni drog ut ur Egypten.

¹⁰ Om du ger ett lån åt din nästa, skall du inte gå in i hans hus och ta pant av honom.

¹¹ Du skall stanna utanför, och mannen som du har lånat åt skall bära ut panten till dig.

¹² Om det är en fattig man, skall du inte sova med manteln du fått i pant.

¹³ Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta skall bli dig till rättfärdighet inför HERREN, din Gud.

¹⁴ Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina bröder eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land.

¹⁵ Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till HERREN mot dig och synd skulle då vila på dig.

¹⁶ Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

¹⁷ Du skall inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder i pant.

¹⁸ Du skall komma ihåg att du har varit slav i Egypten och att HERREN, din Gud, har befriat dig därifrån. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

¹⁹ När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig.

²⁰ När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan.

²¹ När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan.

²² Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

5 Mosebok 25

¹ Om en tvist uppstår mellan män och de kommer inför rätta, och man där dömer mellan dem, skall man fria den oskyldige och fälla den skyldige.

² Om den skyldige förtjänar spöstraff, skall domaren befalla honom att lägga sig ner och under sin övervakning låta honom få det antal slag som svarar mot hans brott.

³ Fyrtio slag får man ge honom, inte mer, för att din broder inte skall bli vanärad i dina ögon om man fortsätter att slå honom ännu mer.

⁴ Du skall inte binda till munnen på oxen som tröskar.

⁵ När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, skall den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger skall gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger.

⁶ Och den förste son hon föder skall få den döde broderns namn, för att dennes namn inte skall utplånas ur Israel.

⁷ Men om mannen inte vill gifta sig med sin svägerska, skall hon gå upp till de äldste i porten och säga: "Min svåger vägrar att föra sin brors namn vidare i Israel. Han vill inte uppfylla sin plikt som svåger."

⁸ Då skall de äldste i staden där han bor kalla på honom och tala med honom. Om han står fast och säger: "Jag vill inte gifta mig med henne",

⁹ då skall hans svägerska träda fram till honom inför de äldste och dra skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och säga: "Så gör man med den man som inte vill bygga upp sin brors hus."

¹⁰ Hans hus skall sedan i Israel kallas `den barfotades hus´.

¹¹ Om två män slåss med varandra och den enes hustru kommer för att hjälpa sin man mot den andre när denne slår honom, och hon räcker ut sin hand och fattar tag i hans könsdelar,

¹² då skall du hugga av hennes hand och du skall inte visa henne någon skonsamhet.

¹³ Du skall inte ha två slags vikt i din börs, en stor och en liten,

¹⁴ och i ditt hem skall du inte ha två slags efamått, ett stort och ett litet.

¹⁵ Full och rätt vikt skall du ha. Fullt och rätt efamått skall du också ha, för att du må leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig.

¹⁶ För HERREN, din Gud, avskyr alla som gör orätt på detta sätt.

¹⁷ Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten.

¹⁸ Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad.

¹⁹ När därför HERREN, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som HERREN, din Gud, ger dig till besittning som arvedel, då skall du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!

5 Mosebok 26

¹ När du kommer in i det land som HERREN, din Gud, ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där,

² då skall du ta det första av markens alla frukter, som du skördar från ditt land som HERREN, din Gud, ger dig, lägga detta i en korg och gå till den plats som HERREN, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn.

³ Och du skall gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: "Jag kungör i dag för HERREN, din Gud, att jag har kommit in i det land som HERREN med ed har lovat våra fäder att ge oss."

⁴ Prästen skall då ta korgen ur din hand och sätta ner den inför HERRENS, din Guds, altare.

⁵ Inför HERRENS, din Guds, ansikte skall du ta till orda och säga: "Min fader var en kringvandrande aramé, som drog ner till Egypten och bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk.

⁶ Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss.

⁷ Då ropade vi till HERREN, våra fäders Gud, och HERREN hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck.

⁸ Och HERREN förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under.

⁹ Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung.

¹⁰ Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, HERRE, har gett mig." Och du skall sätta ner korgen inför HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inför HERRENS, din Guds, ansikte.

¹¹ Över allt det goda som HERREN, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.

¹² När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta,

¹³ då skall du säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: "Jag har fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud.

¹⁴ Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren, och gav inte något av det till de döda. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, röst och i allt gjort så som du har befallt mig.

¹⁵ Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder."

¹⁶ HERREN, din Gud, befaller dig i dag att följa dessa stadgar och föreskrifter. Du skall hålla fast vid och följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ.

¹⁷ Du har i dag sagt att HERREN skall vara din Gud och att du skall vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst.

¹⁸ Och HERREN har i dag gett dig sitt ord på att du skall vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du skall hålla alla hans bud.

¹⁹ Han skall upphöja dig till lov, berömmelse och ära över alla folk som han har gjort. Du skall vara ett heligt folk åt HERREN, din Gud, så som han har lovat.

5 Mosebok 27

¹ Mose och de äldste i Israel gav folket denna befallning: "Håll alla de bud som jag i dag ger er.

² Den dag ni kommer över Jordan, in i det land som HERREN, din Gud, ger dig, skall du resa stora stenar åt dig och bestryka dem med kalk.

³ När du har gått över skall du på dem skriva alla ord i denna lag, för att du må komma in i det land som HERREN, din Gud, ger dig, ett land som flödar av mjölk och honung, så som HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig.

⁴ När ni har gått över Jordan, skall ni på berget Ebal resa dessa stenar som jag i dag ger er befallning om, och du skall bestryka dem med kalk.

⁵ Och du skall där bygga ett altare åt HERREN, din Gud, ett altare av stenar, som du inte skall bearbeta med något järn.

⁶ Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare, och på det skall du offra brännoffer åt HERREN, din Gud.

⁷ Där skall du också offra gemenskapsoffer och du skall äta och glädja dig inför HERRENS, din Guds, ansikte.

⁸ På stenarna skall du klart och tydligt skriva alla ord i denna lag."

⁹ Mose och de levitiska prästerna sade till hela Israel: "Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit HERRENS, din Guds, folk.

¹⁰ Du skall lyda HERRENS, din Guds, röst och hålla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig."

¹¹ På den dagen gav Mose folket denna befallning:

¹² När ni har gått över Jordan skall dessa stammar stå på berget Gerissim och välsigna folket: Simeon, Levi, Juda, Isaskar, Josef och Benjamin.

¹³ Och dessa skall stå och uttala förbannelsen på berget Ebal: Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.

¹⁴ Leviterna skall sedan ta till orda och med hög röst säga till alla i Israel:

¹⁵ Förbannad är den man som gör en utskuren eller gjuten avgud, en styggelse för HERREN, ett verk av en konstarbetares händer, och som i hemlighet sätter upp den. Och allt folket skall svara och säga: "Amen."

¹⁶ Förbannad är den som föraktar sin far eller sin mor. Och allt folket skall säga: "Amen."

¹⁷ Förbannad är den som flyttar sin nästas råmärke. Och allt folket skall säga: "Amen."

¹⁸ Förbannad är den som leder en blind vilse på vägen. Och allt folket skall säga: "Amen."

¹⁹ Förbannad är den som förvanskar rätten för främlingen, den faderlöse och änkan. Och allt folket skall säga: "Amen."

²⁰ Förbannad är den som ligger med sin fars hustru, ty han vanärar sin fars bädd. Och allt folket skall säga: "Amen."

²¹ Förbannad är den som ligger med något djur. Och allt folket skall säga: "Amen."

²² Förbannad är den som ligger med sin syster, sin fars dotter eller sin mors dotter. Och allt folket skall säga: "Amen."

²³ Förbannad är den som ligger med sin svärmor. Och allt folket skall säga: "Amen."

²⁴ Förbannad är den som i hemlighet slår ihjäl sin nästa. Och allt folket skall säga: "Amen."

²⁵ Förbannad är den som tar mutor för att slå ihjäl en oskyldig och utgjuta hans blod. Och allt folket skall säga: "Amen."

²⁶ Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket skall säga: "Amen."

5 Mosebok 28

¹ Om du lyssnar till HERRENS, din Guds, röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så skall HERREN, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden.

² Och alla dessa välsignelser skall komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till HERRENS, din Guds, röst.

³ Välsignad skall du vara i staden, och välsignad ute på marken.

⁴ Välsignad skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, det din boskap föder, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord.

⁵ Välsignad skall din korg vara och välsignat ditt baktråg.

⁶ Välsignad skall du vara när du kommer in, och välsignad skall du vara när du går ut.

⁷ När dina fiender reser sig upp mot dig, skall HERREN låta dem bli slagna inför dig. På en väg skall de dra ut mot dig, men på sju vägar skall de fly för dig.

⁸ HERREN skall befalla sin välsignelse att vara med dig i dina förråd och i allt vad du företar dig. Han skall välsigna dig i det land som HERREN, din Gud, ger dig.

⁹ HERREN skall upphöja dig till ett heligt folk åt sig, så som han med ed har lovat dig, om du håller HERRENS, din Guds, bud och vandrar på hans vägar.

¹⁰ Och alla folk på jorden skall se att du är uppkallad efter HERRENS namn och de skall frukta för dig.

¹¹ HERREN skall ge dig överflöd av allt gott - barn, avkomma från boskapen och gröda på marken - i det land som HERREN med ed har lovat dina fäder att ge dig.

¹² HERREN skall öppna för dig sitt rika förrådshus, himlen, för att ge regn i rätt tid åt ditt land och välsigna alla dina händers verk. Du skall ge lån åt många hednafolk men själv skall du inte låna av någon.

¹³ HERREN skall göra dig till huvud och inte till svans. Du skall endast vara över och aldrig vara under, om du lyssnar till HERRENS, din Guds, bud som jag i dag ger dig för att du skall hålla och följa dem.

¹⁴ Vik inte av, vare sig till höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem.

¹⁵ Men om du inte lyder HERRENS, din Guds, röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig.

¹⁶ Förbannad skall du vara i staden, och förbannad ute på marken.

¹⁷ Förbannad skall din korg vara och förbannat ditt baktråg.

¹⁸ Förbannad skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord.

¹⁹ Förbannad skall du vara när du kommer in, och förbannad skall du vara när du går ut.

²⁰ HERREN skall sända över dig förbannelse, förvirring och straff i allt vad du gör och företar dig, till dess du förgörs och snabbt förgås för dina onda gärningars skull, eftersom du har övergivit mig.

²¹ HERREN skall låta pesten drabba dig, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

²² HERREN skall slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta, med brand och svärd, med sot och rost. Detta skall förfölja dig till dess du förgås.

²³ Himlen över ditt huvud skall vara som koppar, och jorden under dig skall vara som järn.

²⁴ Damm och stoft skall vara det regn HERREN ger åt ditt land. Från himlen skall det komma ner över dig, till dess att du förgörs.

²⁵ HERREN skall låta dig bli slagen inför dina fiender. På en väg skall du dra ut mot dem, men på sju vägar skall du fly för dem, och du skall bli ett avskräckande exempel för alla riken på jorden.

²⁶ Dina dödas kroppar skall bli mat åt alla himlens fåglar och åt markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.

²⁷ HERREN skall slå dig med Egyptens utslag och bölder, med skabb och skorv, så att du inte kan botas.

²⁸ HERREN skall slå dig med vanvett, blindhet och sinnesförvirring.

²⁹ Du skall famla mitt på ljusa dagen, så som en blind famlar i mörker, och du skall inte ha framgång på dina vägar. Du skall bli förtryckt och plundrad i alla dina dagar utan att någon räddar dig.

³⁰ Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall ligga med henne. Du skall bygga ett hus, men inte få bo i det. Du skall plantera en vingård, men inte få skörda någon frukt från den.

³¹ Din oxe skall slaktas inför dina ögon, men du skall inte få äta av den. Din åsna skall rövas bort från dig i din åsyn och inte föras tillbaka till dig. Dina får skall ges till dina fiender utan att någon kommer till din hjälp.

³² Dina söner och döttrar skall ges till främmande folk, och dina ögon skall se det och ivrigt längta efter dem varje dag, men du skall stå maktlös.

³³ Ett folk som du inte känner skall äta frukten av din mark och allt ditt arbete. Du skall i alla dina dagar bli förtryckt och utsatt för våld.

³⁴ Du skall drivas till vanvett av det du kommer att se med dina ögon.

³⁵ HERREN skall slå dig med svåra bölder på knän och ben, ja, från fotbladet ända till hjässan, så att du inte skall kunna botas.

³⁶ HERREN skall föra dig och den kung som du sätter över dig bort till ett folk som varken du eller dina fäder har känt, och där skall du tjäna andra gudar, gudar av trä och sten.

³⁷ Du skall bli till häpnad och ett ordspråk och en nidvisa bland alla de hednafolk som HERREN skall föra dig till.

³⁸ På åkern skall du föra ut mycket säd, men du skall skörda litet, för gräshoppor skall äta upp den.

³⁹ Vingårdar skall du plantera och bruka, men inget vin skall du få att dricka och inget skall du få samla in, ty maskar skall äta upp allt.

⁴⁰ Olivplanteringar skall du ha överallt i ditt land, men du skall inte smörja din kropp med oljan, för oliverna skall falla av.

⁴¹ Söner och döttrar skall du föda, men du skall inte få behålla dem, för de måste gå i fångenskap.

⁴² Alla dina träd och all din marks frukt skall angripas av gräshoppor.

⁴³ Främlingen som bor hos dig skall höja sig över dig allt högre och högre, men du skall sjunka ner allt djupare och djupare.

⁴⁴ Han skall ge lån åt dig, men du skall inte ge lån åt honom. Han skall bli huvudet och du skall bli svansen.

⁴⁵ Alla dessa förbannelser skall komma över dig och förfölja dig och träffa dig till dess att du går under, därför att du inte lyssnade till HERRENS, din Guds, röst och inte höll de bud och stadgar som han gav dig.

⁴⁶ Som tecken och under skall de komma över dig och dina efterkommande till evig tid.

⁴⁷ Eftersom du inte tjänade HERREN, din Gud, med glädje och av hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt,

⁴⁸ skall du komma att tjäna fiender som HERREN skall sända mot dig, under hunger, törst och nakenhet och brist på allt. Och han skall lägga ett järnok på din nacke till dess att han har utrotat dig.

⁴⁹ HERREN skall sända över dig ett folk från fjärran, från jordens ände, likt örnen i sin flykt, ett folk vars språk du inte förstår,

⁵⁰ ett folk med bister uppsyn, som inte tar hänsyn till de gamla och inte visar förbarmande med de unga.

⁵¹ Det folket skall äta upp frukten av din boskap och frukten av din mark, till dess du utrotas, ty de skall inte lämna kvar åt dig vare sig säd, vin eller olja, inte din nötboskaps kalvar eller lammen i din hjord, till dess de har gjort slut på dig.

⁵² De skall angripa dig i alla dina städer, till dess att dina höga och befästa murar som du förtröstar på, faller i hela ditt land. Ja, de skall angripa dig i alla dina städer över hela ditt land, det land som HERREN, din Gud, har gett dig.

⁵³ I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig att du skall äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar som HERREN, din Gud, har gett dig.

⁵⁴ En veklig och mycket bortskämd man hos dig skall då med så ont öga se på sin bror och på hustrun som han tar i famn och på de barn han ännu har kvar,

⁵⁵ att han inte åt någon av dem vill dela med sig av sina barns kött, ty han äter det själv, eftersom han inte har något annat kvar. I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig i alla dina städer.

⁵⁶ En veklig och bortskämd kvinna hos dig, så veklig och bortskämd att hon inte ens försökt sätta sin fot på marken, skall då med så ont öga se på mannen som hon tar i famn och på sin son och sin dotter,

⁵⁷ att hon missunnar dem efterbörden som kommer ur hennes liv och barnen som hon föder. I brist på allt annat skall hon i hemlighet äta detta. I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig i dina städer.

⁵⁸ Om du inte noggrant följer alla ord i denna lag som är skrivna i denna bok, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn "HERREN, din Gud",

⁵⁹ då skall HERREN sända mycket svåra plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, elakartade och långvariga sjukdomar.

⁶⁰ Han skall låta Egyptens alla farsoter, som du är rädd för, komma tillbaka, och de skall drabba dig.

⁶¹ Också många andra sjukdomar och plågor, som inte är nerskrivna i denna lagbok, skall HERREN låta komma över dig till dess att du går under.

⁶² Och av er skall det bli kvar ett fåtal, ni som tidigare var talrika som stjärnorna på himlen. Detta därför att du inte lyssnade till HERRENS, din Guds, röst.

⁶³ Och det skall ske att liksom HERREN förut fröjdade sig över er, när han fick göra er gott och föröka er, så skall HERREN nu fröjda sig över er, när han utrotar och förgör er. Ni skall ryckas bort ur det land som ni är på väg till för att ta i besittning.

⁶⁴ HERREN skall sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra, och där skall du tjäna andra gudar som varken du eller dina fäder har känt, gudar av trä och sten.

⁶⁵ Bland de folken skall du inte få någon ro eller någon vila för din fot. HERREN skall där ge dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en ångestfylld själ.

⁶⁶ Du skall sväva i största livsfara, du skall darra både natt och dag och inte vara säker för ditt liv.

⁶⁷ Om morgonen skall du säga: "Om det ändå vore kväll!", och om kvällen skall du säga: "Om det ändå vore morgon!" Detta på grund av den fruktan du skall känna i ditt hjärta och den syn dina ögon skall se.

⁶⁸ Och HERREN skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade till dig: "Du skall inte se den mer." Där skall ni bjuda ut er till salu som slavar och slavinnor åt era fiender. Men ingen skall vilja köpa.

5 Mosebok 29

¹ Dessa är orden i det förbund som HERREN befallde Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, förutom det förbund som han hade slutit med dem vid Horeb.

² Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Ni har sett allt vad HERREN har gjort inför era ögon i Egyptens land med farao och alla hans tjänare och hela hans land,

³ de stora prövningar som du med egna ögon har sett, de stora tecknen och undren.

⁴ Men ännu till denna dag har HERREN inte gett er hjärtan till att förstå, ögon till att se och öron till att höra.

⁵ Jag ledde er i öknen i fyrtio år. Era kläder blev inte utslitna på er, inte heller sandalerna på dina fötter.

⁶ Bröd fick ni inte att äta och inte vin eller starka drycker att dricka, för att ni skulle veta att jag är HERREN, er Gud.

⁷ Och när ni kom till denna plats, drog Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slog dem.

⁸ Vi intog deras land och gav det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.

⁹ Ni skall därför hålla detta förbunds ord och följa dem, för att ni må ha framgång i allt vad ni gör.

¹⁰ Ni står i dag alla inför HERREN, er Gud: era huvudmän, era stammar, era äldste och era tillsyningsmän, alla män i Israel,

¹¹ era barn och hustrur, främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare,

¹² för att du må träda in i HERRENS, din Guds, förbund, det edsförbund som HERREN, din Gud, i dag sluter med dig.

¹³ Ty han vill i dag upphöja dig så att du skall vara hans folk och han din Gud, så som han har sagt dig och så som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

¹⁴ Och det är inte endast med er som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund,

¹⁵ utan både med dem som i dag står här med oss inför HERREN, vår Gud, och med dem som inte är här med oss i dag.

¹⁶ Ni vet själva hur vi bodde i Egyptens land och hur vi drog mitt igenom de hednafolks länder som ni nu har lämnat.

¹⁷ Ni såg deras vidrigheter och deras eländiga avgudar av trä och sten, silver och guld, som fanns hos dem.

¹⁸ Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån HERREN, vår Gud, för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört,

¹⁹ så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och torrt, förgås.

²⁰ HERREN skall inte vara villig att förlåta honom. HERRENS vrede och nitälskan skall då vara som en rykande eld mot den mannen, och varje förbannelse som är uppskriven i denna bok kommer att vila på honom, och HERREN skall utplåna hans namn under himlen.

²¹ HERREN skall avskilja honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, enligt alla förbannelserna i det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.

²² Det kommande släktet, era barn som träder fram efter er, och främlingen som kommer från ett avlägset land, de skall säga, när de ser detta lands plågor och de sjukdomar som HERREN slagit detta land med

²³ - svavel och salt och en helt förbränd jord, som inte kan besås och inte ge någon gröda och där ingen växtlighet kan skjuta upp, en ödeläggelse som när HERREN i sin vrede och förbittring omstörtade Sodom och Gomorra, Adma och Sebojim -

²⁴ ja, alla folk skall då säga: "Varför har HERREN gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?"

²⁵ Och man skall svara: "Därför att de övergav det förbund som HERREN, deras fäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut ur Egyptens land.

²⁶ De gick bort och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte hade tilldelat dem.

²⁷ Därför upptändes HERRENS vrede mot detta land, så att han lät varje förbannelse som är uppskriven i denna bok komma över det.

²⁸ Och HERREN ryckte upp dem ur deras land med vrede och förbittring och stor förtörnelse och förkastade dem till ett annat land, så som nu har skett."

²⁹ Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag.

5 Mosebok 30

¹ När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit HERREN, din Gud, fördriver dig,

² och du vänder om till HERREN, din Gud, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ,

³ då skall HERREN, din Gud, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. HERREN, din Gud, skall då åter samla dig från alla folk, dit han har skingrat dig.

⁴ Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skulle HERREN, din Gud, samla dig därifrån och hämta dig därifrån.

⁵ HERREN, din Gud, skall föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du skall besitta det. Han skall göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder.

⁶ HERREN, din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då skall du få leva.

⁷ Och HERREN, din Gud, skall lägga alla dessa förbannelser på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig.

⁸ Du skall på nytt lyssna till HERRENS röst och följa alla hans bud som jag i dag ger dig.

⁹ HERREN, din Gud, skall ge dig överflöd i allt vad du företar dig och då det gäller dina barn, avkomman från din boskap och grödan från din mark. Ty så som HERREN fröjdade sig över dina fäder, skall han åter fröjda sig över dig och göra dig gott,

¹⁰ när du lyssnar till HERRENS, din Guds, röst och håller hans bud och stadgar som är skrivna i denna lagbok, och vänder om till HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ.

¹¹ Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta.

¹² Det är inte i himlen, så att du behöver säga: "Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?"

¹³ Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: "Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?"

¹⁴ Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.

¹⁵ Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är,

¹⁶ då jag i dag befaller dig att älska HERREN, din Gud, att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning.

¹⁷ Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem,

¹⁸ så kungör jag för er i dag att ni förvisso skall förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning.

¹⁹ Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva,

²⁰ genom att du älskar HERREN, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som HERREN med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

5 Mosebok 31

¹ Mose gick i väg och talade dessa ord till hela Israel.

² Han sade till dem: "Jag är i dag etthundratjugo år. Jag kan inte längre vara ledare och anförare, och HERREN har sagt till mig: `Du skall inte komma över denna Jordan.`

³ Men HERREN, din Gud, går själv framför dig. Han skall förgöra dessa folk för dig och du skall driva bort dem. Josua skall anföra dig, som HERREN har sagt.

⁴ HERREN skall göra med dem så som han gjorde med Sichon och Og, amoreernas kungar, och med deras land när han lät dem gå under.

⁵ HERREN skall överlämna dem till er och ni skall göra med dem alldeles så som jag har befallt er.

⁶ Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty HERREN, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig."

⁷ Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför hela Israel: "Var stark och frimodig, ty du skall med detta folk gå in i det land som HERREN med ed har lovat deras fäder att ge dem och du skall utskifta det åt dem som arv.

⁸ HERREN går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad."

⁹ Mose skrev denna lag och gav den åt prästerna, Levi söner, som bar HERRENS förbundsark, och åt alla de äldste i Israel.

¹⁰ Och Mose befallde dem och sade: "Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden,

¹¹ då hela Israel kommer för att träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna lag inför hela Israel, för att de skall höra den.

¹² Samla folket, män, kvinnor, barn och främlingen som är hos dig inom dina portar, så att de får höra och så lär sig frukta HERREN, er Gud, och noggrant följer alla ord i denna lag.

¹³ Också deras barn, som ännu inte känner den, skall höra och lära sig den så att de fruktar HERREN, er Gud, så länge ni lever i det land dit ni drar över Jordan för att ta det i besittning."

¹⁴ HERREN sade till Mose: "Se, tiden är nära då du skall dö. Kalla på Josua och inställ er i uppenbarelsetältet, så skall jag insätta honom i hans ämbete." Mose gick då med Josua och inställde sig i uppenbarelsetältet.

¹⁵ Då visade sig HERREN i tältet i en molnstod, och molnstoden blev stående vid ingången till tältet.

¹⁶ Och HERREN sade till Mose: "Se, när du har gått till vila hos dina fäder, skall detta folk stå upp och trolöst följa främmande gudar i det land dit de kommer och de skall överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem.

¹⁷ Min vrede skall den dagen upptändas mot dem, och jag skall överge dem och dölja mitt ansikte för dem, så att de förgås. Olyckor och lidande i mängd skall drabba dem. Då skall de säga: Är det inte därför att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor har drabbat oss?

¹⁸ Den dagen skall jag helt dölja mitt ansikte på grund av allt det onda som de har gjort genom att vända sig till andra gudar.

¹⁹ Skriv nu upp åt er denna sång, lär Israels barn den och lägg den i deras mun. Den skall så bli för mig ett vittne mot Israels barn.

²⁰ När jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat åt deras fäder, ett land som flödar av mjölk och honung, och de äter och blir mätta och feta, skall de vända sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta mitt förbund.

²¹ När då olyckor och lidande i mängd drabbar dem, skall denna sång vara ett vittnesbörd mot dem, ty deras efterkommande skall inte glömma den. Ty jag vet vilka tankar de umgås med redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem."

²² Den dagen skrev Mose ner sången och lärde Israels barn den.

²³ Och han insatte Josua, Nuns son, i ämbetet och sade: "Var stark och frimodig, ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag är med dig."

²⁴ Sedan Mose till alla delar hade skrivit ner orden i denna lag i en bok,

²⁵ befallde han leviterna som bar HERRENS förbundsark och sade:

²⁶ "Tag denna lagbok och lägg den vid sidan av HERRENS, er Guds, förbundsark, och den skall ligga där som ett vittnesbörd mot dig.

²⁷ Ty jag vet att du är upprorisk och hårdnackad. Se, ännu medan jag lever bland er har ni varit upproriska mot HERREN. Hur mycket mer skall ni då inte bli det efter min död!

²⁸ Kalla samman till mig alla de äldste i era stammar, liksom era tillsyningsmän, så att jag får tala dessa ord till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem.

²⁹ Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra det som är fördärvligt och vika av från den väg som jag har befallt er att gå. Därför skall olycka drabba er i kommande dagar, när ni gör sådant som är ont i HERRENS ögon och väcker hans vrede genom era gärningar."

³⁰ Inför Israels hela församling talade Mose denna sångs ord från början till slut.

5 Mosebok 32

¹ "Lyssna, ni himlar, jag vill tala, hör, du jord, orden från min mun.

² Som regnet må min lära drypa, som daggen må mitt tal flöda, som rikligt regn på grönska, som regnskurar på gräs.

³ Ty HERRENS namn skall jag förkunna, ge ära åt vår store Gud.

⁴ Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han.

⁵ De har handlat illa mot honom, de är inte hans barn, utan en skam, ett förvänt och avogt släkte.

⁶ Är det så du lönar HERREN, du dåraktiga och ovisa folk? Är han då ej din Fader som skapade dig, han som danade och formade dig?

⁷ Kom ihåg forna dagar. Ge akt på gångna släktens år. Fråga din far, han skall berätta för dig, dina äldste, de skall säga dig det.

⁸ När den Högste gav arvslotter åt folken, när han spred ut människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn.

⁹ Ty HERRENS del är hans folk, Jakob är hans arvedels lott.

¹⁰ Han fann honom i öknens land, i ödslig, tjutande ödemark. Han omslöt honom och tog honom i sin vård, han bevarade honom som sin ögonsten.

¹¹ Liksom en örn väcker upp sitt bo, och svävar över sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog emot honom och bar honom på sina fjädrar.

¹² Blott HERREN ledde honom, ingen främmande gud vid hans sida.

¹³ Han lät honom fara fram över landets höjder och han fick äta av markens gröda. Han lät honom suga honung ur hälleberget och olja ur den hårda klippan.

¹⁴ Han gav honom gräddmjölk av kor, söt mjölk av får, tillsammans med det bästa av lamm, baggar från Basan och bockar, det bästa och märgfullaste vete. Druvors blod drack du, skummande vin.

¹⁵ Då blev Jesurun fet och slog bakut. Du blev fet och tjock och stinn. Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa.

¹⁶ De retade honom genom främmande gudar, med vidrigheter väckte de hans vrede.

¹⁷ De offrade åt onda andar, som inte är Gud, åt gudar som de inte kände, nya gudar som nyss kommit till och som era fäder ej fruktade.

¹⁸ Du övergav Klippan som födde dig. Du glömde Gud som gav dig livet.

¹⁹ HERREN såg detta och förkastade dem, eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom.

²⁰ Han sade: "Jag vill dölja mitt ansikte för dem, jag vill se vilket slut de får. Ty de är ett förvänt släkte, barn utan trohet.

²¹ De har retat mig med gudar som inte är gudar, väckt min vrede med sina tomma avgudar. Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtret.

²² Ty genom min vrede har en eld tänts och den brinner till dödsrikets djup. Den förtär jorden med dess gröda och sätter bergens grundvalar i brand.

²³ Jag skall hopa olyckor över dem, mina pilar skall jag skjuta på dem.

²⁴ Hungersnöd skall drabba dem, feberglöd förtära dem, pest som bittert pinar. Jag skall sända över dem vilddjurs tänder och gift från ormar som krälar i stoftet.

²⁵ Ute skall svärdet dräpa deras barn, inne gör skräcken det. Unga män och jungfrur förgås, spädbarn och grånade män.

²⁶ Jag skulle säga: Jag vill skingra dem, utplåna minnet av dem bland människor,

²⁷ om jag inte fruktade hån från fienden, att deras ovänner skulle misstyda det, och säga: Vår hand är mäktig, det var inte HERREN som gjorde allt detta."

²⁸ Ty ett rådlöst folk är de, och förstånd finns ej i dem.

²⁹ Vore de visa skulle de inse detta, de skulle förstå vilket slut de måste få.

³⁰ Hur kunde en enda jaga tusen framför sig, två driva tiotusen på flykten, om ej deras Klippa hade sålt dem, om ej HERREN hade utlämnat dem?

³¹ Ty de andras klippa är ej som vår Klippa, det kan våra fiender döma om.

³² Ty från Sodoms vinstock är deras vinstock, och från Gomorras fält. Deras druvor är giftiga druvor, deras klasar är beska.

³³ Deras vin är ormars etter, kobrors grymma gift.

³⁴ Sådant ligger förvarat hos mig, förseglat i mina förrådshus.

³⁵ Min är hämnden och vedergällningen, sparad till den tid då deras fot skall vackla. Ty nära är deras olyckas dag, det som väntar dem kommer med hast.

³⁶ Ty HERREN skall ta sig an sitt folks sak, och förbarma sig över sina tjänare, när han ser att deras kraft är borta och att ingen finns kvar, varken slav eller fri.

³⁷ Då skall han fråga: Var är deras gudar, klippan de tog sin tillflykt till,

³⁸ de som åt deras slaktoffers fett och drack deras drickoffers vin? Må de stå upp och hjälpa er, må de vara ert beskydd.

³⁹ Se nu, jag, jag är Gud, det finns ingen Gud vid sidan av mig. Jag dödar och jag gör levande, jag slår och jag helar. Ingen kan rädda ur min hand.

⁴⁰ Se, jag lyfter min hand upp mot himlen, och säger: Så sant jag lever för evigt:

⁴¹ När jag har vässat mitt flammande svärd och min hand skipar rätt, skall jag ta hämnd på mina ovänner och vedergälla dem som hatar mig.

⁴² Jag skall göra mina pilar berusade av blod, mitt svärd skall mätta sig av kött, av de slagnas och fångnas blod, av fiendehövdingars huvuden.

⁴³ Jubla, ni hednafolk med hans folk, ty han hämnas sina tjänares blod. Han tar hämnd på sina ovänner och bringar försoning för sitt land, sitt folk."

⁴⁴ Mose kom tillsammans med Hosea, Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket.

⁴⁵ Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel,

⁴⁶ sade han till dem: "Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag.

⁴⁷ Ty detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord skall ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning."

⁴⁸ Samma dag talade HERREN till Mose och sade:

⁴⁹ "Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land mitt emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land som jag ger åt Israels barn till besittning.

⁵⁰ Du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor och samlades till sitt folk.

⁵¹ Detta sker därför att ni var trolösa mot mig mitt bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kadesh i öknen Sin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn.

⁵² Du skall se landet rakt framför dig, men du skall inte komma in dit, till det land som jag ger åt Israels barn."

5 Mosebok 33

¹ Detta är den välsignelse gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död:

² Han sade: "HERREN kom från Sinai, från Seir gick hans sken upp över dem. Han strålade fram från berget Paran, ur skaran av mångtusen heliga. På hans högra sida brann i eld en lag för dem.

³ I sanning, han älskar folken. Alla hans heliga är i din hand. De faller ner vid din fot, de tar emot av dina ord.

⁴ Mose gav oss en lag, en arvedel för Jakobs menighet.

⁵ Han blev kung i Jesurun, när folkets huvudmän samlades, Israels alla stammar."

⁶ "Må Ruben leva och ej dö. Dock blir hans män en liten skara."

⁷ Detta sade han om Juda: "Hör, o HERRE, Juda röst, låt honom komma till sitt folk. Med sina händer strider han för det. Bli en hjälp för honom mot hans ovänner."

⁸ Om Levi sade han: "Dina tummim och dina urim tillhör din fromme, som du prövade i Massa, som du kämpade med vid Meribas vatten,

⁹ han som sade om sin fader och sin moder: `Jag ser dem inte`, och som inte ville kännas vid sina bröder, ej heller veta av sina barn. Ty de tog vara på ditt ord, och ditt förbund höll de.

¹⁰ De skall lära Jakob dina förordningar och Israel din lag. De skall bära fram rökelse för din näsa, och heloffer på ditt altare.

¹¹ Välsigna, o HERRE, hans kraft, låt hans händers verk behaga dig. Krossa höfterna på hans motståndare, på hans fiender, så att de inte kan resa sig."

¹² Om Benjamin sade han: "HERRENS älskade skall bo i trygghet hos honom som alltid skyddar honom. Mellan hans höjder skall han bo."

¹³ Om Josef sade han: "Välsignat av HERREN vare hans land, med himlens ädlaste gåvor, med dagg, med gåvor från djupet som ligger där nere,

¹⁴ med solens ädlaste alster och månvarvens ädlaste frukter,

¹⁵ med de uråldriga bergens yppersta skatter och de eviga höjdernas dyrbara frukt,

¹⁶ med jordens dyrbara frukt och all dess fullhet, med nåd från honom som bodde i busken. Må detta komma över Josefs huvud, över hans hjässa, fursten bland bröder.

¹⁷ Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, som en vildoxes är hans horn. Med dem stångar han folken, också dem som bor vid jordens ändar. Sådana är Efraims tiotusenden, sådana Manasses tusenden."

¹⁸ Om Sebulon sade han: "Gläd dig, Sebulon, när du drar ut, och du Isaskar, i dina tält.

¹⁹ Folk bjuder de in till sitt berg. Där offrar de rätta offer. Ty havens rikedom suger de till sig, och skatter som sanden döljer."

²⁰ Om Gad sade han: "Lovad vare han som gav rymligt land åt Gad! Han bor som en lejoninna, och krossar både arm och hjässa.

²¹ Han utsåg den bästa delen åt sig själv, ty där var hans härskarlott förvarad. När folkets huvudmän kom samman, utförde han HERRENS rätt, hans domar med Israel."

²² Om Dan sade han: "Dan är ett ungt lejon, som rusar ner från Basan."

²³ Om Naftali sade han: "Naftali har fått riklig nåd och full välsignelse av HERREN. Väster och söder skall du ta i besittning."

²⁴ Om Aser sade han: "Välsignad bland söner är Aser. Må han bli älskad av sina bröder, och må han doppa sin fot i olja.

²⁵ Av järn och koppar skall dina reglar vara, och som dina dagar din kraft."

²⁶ "Ingen är som Jesuruns Gud, han som far fram på himlen till din hjälp, på skyarna i sitt majestät.

²⁷ En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar. Han skall jaga fienderna framför dig, och säga: Förgör dem!

²⁸ Så skall Israel bo i trygghet, Jakobs källa lämnas ifred i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg.

²⁹ Salig är du, Israel. Vem är dig lik? Du är ett folk, som har sin räddning i HERREN. Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender skall visa dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder."

5 Mosebok 34

¹ Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, mitt emot Jeriko. Där lät HERREN honom se hela landet, från Gilead ända till Dan

² och hela Naftali och Efraims och Manasse land och hela Juda land, ända till Västra havet,

³ och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar.

⁴ Och HERREN sade till honom: "Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in skall du inte komma."

⁵ Och HERRENS tjänare Mose dog där i Moabs land, så som HERREN hade sagt.

⁶ Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns.

⁷ Mose var etthundratjugo år när han dog, hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen.

⁸ Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var sorgetidens gråtodagar efter Mose slut.

⁹ Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som HERREN hade befallt Mose.

¹⁰ I Israel uppstod inte mer någon profet lik Mose, någon som HERREN kände ansikte mot ansikte,

¹¹ ingen om man tänker på alla de tecken och under som HERREN hade sänt honom att göra i Egyptens land, med farao och alla hans tjänare och med hela hans land,

¹² och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför ögonen på hela Israel.