1 Adam, Set, Enos,
2 Kenan, Mahalalel, Jered,
3 Hanok, Metusela, Lemek,
4 Noa, Sem, Ham och Jafet.
5 Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.
6 Gomers söner var Askenas, Rifat och Togarma.
7 Javans söner var Elisa och Tarsis, kitteerna och rodaneerna.
8 Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan.
9 Söner till Kush var Seba, Havila, Sabta, Raama och Sabteka. Raamas söner var Saba och Dedan.
10 Kush blev far till Nimrod, som var den förste som fick stor makt på jorden.
11 Misrajim blev far till ludeerna, anameerna, lehabeerna, naftuheerna,
12 patroseerna, kasluheerna, som filisteerna härstammar från, och kaftoreerna.
13 Kanaan blev far till Sidon, som var hans förstfödde, och Het,
14 vidare jebusiterna, amoreerna och girgaseerna,
15 hiveerna, arkeerna, sineerna,
16 arvadeerna, semareerna och hamateerna.
17 Sems söner var Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, vidare Us, Hul, Geter och Mesek.
18 Arpaksad blev far till Sela och Sela blev far till Eber.
19 Åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg, ty under hans tid delades jorden upp. Hans bror hette Joktan.
20 Joktan blev far till Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
21 Hadoram, Usal, Dikla,
22 Ebal, Abimael, Saba,
23 Ofir, Havila och Jobab. Alla dessa var Joktans söner.
24 Sem, Arpaksad, Sela,
25 Eber, Peleg, Reu,
26 Serug, Nahor, Tera,
27 Abram, det är Abraham.
28 Abrahams söner var Isak och Ismael.
29 Detta är deras släkttavla: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel och Mibsam,
30 Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema,
31 Jetur, Nafis och Kedma. Dessa var Ismaels söner.
32 De söner som Ketura, Abrahams bihustru, födde var Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Joksans söner var Saba och Dedan.
33 Midjans söner var Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa var Keturas söner.
34 Och Abraham blev far till Isak. Isaks söner var Esau och Israel.
35 Esaus söner var Elifas, Reguel, Jeus, Jalam och Kora.
36 Elifas söner var Teman och Omar, Sefi och Gatam, Kenas, Timna och Amalek.
37 Reguels söner var Nahat, Sera, Samma och Missa.
38 Seirs söner var Lotan, Sobal, Sibon, Ana, Dison, Eser och Disan.
39 Lotans söner var Hori och Homam. Lotans syster var Timna.
40 Sobals söner var Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam. Sibons söner var Aja och Ana.
41 Anas son var Dison. Disons söner var Hamran, Esban, Jitran och Keran.
42 Esers söner var Bilhan, Saavan, Jaakan. Disans söner var Us och Aran.
43 Dessa var de kungar som regerade i Edoms land, innan det fanns någon kung i Israel: Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba.
44 När Bela dog blev Jobab, Seras son, från Bosra, kung efter honom.
45 När Jobab dog blev Husam från temaneernas land kung efter honom.
46 När Husam dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Han slog midjaniterna på Moabs mark. Hans stad hette Avit.
47 När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
48 När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
49 När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
50 När Baal-Hanan dog blev Hadad kung efter honom. Hans stad hette Pai och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.
51 När Hadad hade dött var dessa Edoms stamfurstar: fursten Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
52 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
53 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
54 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa var Edoms stamfurstar.
1 Dessa var Israels söner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon,
2 Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.
3 Juda söner var Er, Onan och Sela. Dessa tre föddes åt honom av Suas dotter, kananeiskan. Men Er, Judas förstfödde, var ond i HERRENS ögon. Därför dödade han honom.
4 Tamar, hans sonhustru, födde åt Juda Peres och Sera, så att Judas söner var tillsammans fem.
5 Peres söner var Hesron och Hamul.
6 Seras söner var Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara, tillsammans fem.
7 Karmis son var Akar, som drog olycka över Israel när han trolöst stal det som hade getts till spillo.
8 Etans son var Asarja.
9 De söner som föddes åt Hesron var Jerameel, Ram och Kelubai.
10 Ram blev far till Amminadab, och Amminadab blev far till Nahson, furste för Juda barn.
11 Nahson blev far till Salma, och Salma till Boas.
12 Boas blev far till Obed och Obed till Isai.
13 Isai blev far till Eliab, som var hans förstfödde, Abinadab den andre, Simea den tredje,
14 Netanel den fjärde, Raddaj den femte,
15 Osem den sjätte och David den sjunde.
16 Deras systrar var Seruja och Abigail. Serujas söner var Absaj, Joab och Asael, tillsammans tre.
17 Abigail födde Amasa, och Amasas far var ismaeliten Jeter.
18 Kaleb, Hesrons son, fick barn med sin hustru Asuba och med Jeriot. Dessa var hennes söner: Jeser, Sobab och Ardon.
19 När Asuba dog tog Kaleb Efrat till hustru, och hon födde åt honom Hur.
20 Hur blev far till Uri, och Uri till Besalel.
21 Därefter gick Hesron in till Makirs, Gileads fars, dotter. Henne tog han till hustru när han var sextio år gammal. Hon födde Segub åt honom.
22 Segub blev far till Jair som hade tjugotre städer i Gileads land.
23 Men gesureerna och arameerna tog ifrån dem Jairs byar samt Kenat med underlydande orter, sextio städer. Alla dessa var söner till Makir, Gileads far.
24 När Hesron hade dött i Kaleb-Efrata, födde Hesrons hustru Abia åt honom Ashur, Tekoas far.
25 Sönerna till Jerameel, Hesrons förstfödde, var Ram, den förstfödde, vidare Buna, Oren, Osem och Ahia.
26 Jerameel hade en annan hustru, som hette Atara. Hon var mor till Onam.
27 Rams, Jerameels förstföddes, söner var Maas, Jamin och Eker.
28 Onams söner var Sammaj och Jada. Sammajs söner var Nadab och Abisur.
29 Abisurs hustru hette Abihail. Hon födde Aban och Molid åt honom.
30 Nadabs söner var Seled och Appajim. Seled dog barnlös.
31 Och Appajims son var Jisi, Jisis son var Sesan och Sesans son var Alaj.
32 Jadas, Sammajs brors, söner var Jeter och Jonatan. Jeter dog barnlös.
33 Jonatans söner var Pelet och Sasa. Dessa var Jerameels söner.
34 Sesan hade inga söner utan endast döttrar. Sesan hade en egyptisk tjänare som hette Jarha.
35 Sesan gav sin dotter till hustru åt sin tjänare Jarha, och hon födde åt honom Attaj.
36 Attaj blev far till Natan och Natan till Sabad.
37 Sabad blev far till Eflal och Eflal till Obed.
38 Obed blev far till Jehu och Jehu till Asarja.
39 Asarja blev far till Heles och Heles till Elasa.
40 Elasa blev far till Sisamaj och Sisamaj till Sallum.
41 Sallum blev far till Jekamja, och Jekamja till Elisama.
42 Kalebs, Jerameels brors, söner var Mesa, hans förstfödde, som var Sifs far, och Maresas, Hebrons fars, söner.
43 Hebrons söner var Kora, Tappua, Rekem och Sema.
44 Sema blev far till Raham, Jorkeams far. Rekem blev far till Sammaj.
45 Sammajs son var Maon, och Maon var Bet-Surs far.
46 Kalebs bihustru Efa födde Haran, Mosa och Gases. Haran blev far till Gases.
47 Jadajs söner var Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf.
48 Kalebs bihustru Maaka födde Seber och Tirhana.
49 Hon födde också Saaf, Madmannas far, Seva, Makbenas far och Gibeas far. Kalebs dotter var Aksa.
50 Dessa var Kalebs söner: Hurs, Efratas förstföddes, son var Sobal, Kirjat-Jearims far,
51 vidare Salma, Betlehems far, och Haref, Bet-Gaders far.
52 Söner till Sobal, Kirjat-Jearims far, var Haroe och hälften av Hammenuhot-släkten.
53 Kirjat-Jearims släkter var jeteriterna, putiterna, sumatiterna och misraiterna. Från dem utgick sorgatiterna och estaoliterna.
54 Salmas söner var Betlehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab, liksom hälften av manahatiterna, sorgiterna.
55 De skriftlärdas släkter, de som bodde i Jabes, var tireatiterna, simatiterna, sukatiterna. Dessa var de keniter som härstammade från Hammat, stamfader till Rekabs släkt.
1 Dessa var de söner som föddes åt David i Hebron: Amnon, den förstfödde, av Ahinoam från Jisreel, Daniel, den andre, av Abigail från Karmel,
2 Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmaj, kungen i Gesur, Adonia, den fjärde, Haggits son,
3 Sefatja, den femte, av Abital, Jitream, den sjätte, av hans hustru Egla.
4 Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju år och sex månader. I Jerusalem regerade han i trettiotre år.
5 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter.
6 Vidare Jibnar, Elisama, Elifelet,
7 Noga, Nefeg, Jafia,
8 Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio.
9 Dessa var alla Davids söner, förutom sönerna med bihustrurna. Tamar var deras syster.
10 Salomos son var Rehabeam, dennes son Abia, dennes son Asa, dennes son Josafat,
11 dennes son Joram, dennes son Ahasja, dennes son Joas,
12 dennes son Amasja, dennes son Asarja, dennes son Jotam,
13 dennes son Ahas, dennes son Hiskia, dennes son Manasse,
14 dennes son Amon, dennes son Josia.
15 Josias söner var Johanan, den förstfödde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, Sallum, den fjärde.
16 Jojakims söner var hans son Jekonja och dennes son Sidkia.
17 Jekonjas söner var Assir och dennes son Sealtiel,
18 vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja.
19 Pedajas söner var Serubbabel och Simei, Serubbabels söner var Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit,
20 vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed, tillsammans fem.
21 Hananjas söner var Pelatja och Jesaja, vidare Refajas söner, Arnans söner, Obadjas söner och Sekanjas söner.
22 Sekanjas son var Semaja. Semajas söner var Hattus, Jigal, Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex.
23 Nearjas söner var Eljoenaj, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre.
24 Eljoenajs söner var Hodavja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani, tillsammans sju.
1 Judas söner var Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal.
2 Reaja, Sobals son, blev far till Jahat och Jahat till Ahumaj och Lahad. Dessa var sorgatiternas släkter.
3 Dessa var Abi-Etams söner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och deras syster hette Hasselelponi,
4 vidare Penuel, Gedors far, och Eser, Husas far. Dessa var söner till Hur, Efratas förstfödde, Betlehems far.
5 Ashur, Tekoas far, hade två hustrur, Hela och Naara.
6 Naara födde åt honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna. Dessa var Naaras söner.
7 Helas söner var Seret, Jishar och Etnan.
8 Kos var far till Anub och Hassobeba, likaså Aharhels, Harums sons, släkter.
9 Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, "för jag har fött honom med smärta", sade hon.
10 Jabes ropade till Israels Gud och sade: "O, att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O, att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!" Och Gud lät det ske som han bad om.
11 Kelub, Suhas bror, blev far till Mehir, som var far till Eston.
12 Eston blev far till Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas far. Dessa var männen från Reka.
13 Kenas söner var Otniel och Seraja. Otniels son var Hatat.
14 Meonotaj blev far till Ofra och Seraja till Joab, far till hantverkardalens släkt, ty de var hantverkare.
15 Söner till Kaleb, Jefunnes son, var Iru, Ela och Naam, likaså Elas söner och Kenas.
16 Jehallelels söner var Sif och Sifa, Tirja och Asarel.
17 Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Och hon blev havande och födde Mirjam, Sammaj och Jisba, Estemoas far.
18 Hans judiska hustru födde Jered, Gedors far, och Heber, Sokos far, och Jekutiel, Sanoas far. Men de andra var söner till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru.
19 Söner till Hodias hustru, Nahams syster, var Kegilas far, garmiten, och maakatiten Estemoa.
20 Simeons söner var Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Jisis söner var Sohet och Sohets son.
21 Söner till Sela, Judas son, var Er, Lekas far, och Lada, Maresas far, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus, av Asbeas hus,
22 vidare Jokim och männen i Koseba samt Joas och Saraf, som blev herrar över Moab, likaså Jasubi-Lehem. Men detta hör till en avlägsen tid.
23 Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst.
24 Simeons söner var Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul.
25 Hans son var Sallum, hans son var Mibsam, hans son var Misma.
26 Mismas söner var hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Simei.
27 Simei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn.
28 De bodde i Beer-Sheba, Molada och Hasar-Sual,
29 i Bilha, i Esem och i Tolad,
30 i Betuel, Horma och Siklag,
31 i Bet-Markusevangelietabot, i Hasar-Susim, i Bet-Biri och i Saarajim. Dessa var deras städer, tills David blev kung.
32 Deras byar var Etam och Ajin, Rimmon, Token och Asan, fem städer;
33 och alla deras byar som låg runt omkring dessa städer ända till Baal. Där bodde de. De hade sitt särskilda släktregister.
34 Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son,
35 och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel,
36 och Eljoenaj, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja,
37 samt Sisa, son till Sifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Simri, son till Semaja.
38 Dessa nu nämnda var furstar i sina släkter, och deras familjer utbredde sig och blev talrika.
39 De drog fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap.
40 De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och där var lugnt och stilla, ty de som bodde där förut var hamiter.
41 Men dessa som här har blivit uppskrivna vid namn kom i Hiskias, Juda kungs, tid och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem, så att de inte mer finns till, och de bosatte sig i deras land, ty där fanns bete för deras boskap.
42 Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jisis söner, stod i spetsen för dem.
43 De slog den sista kvarlevan av amalekiterna, som hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.
1 Ruben var Israels förstfödde, ty han föddes först, men därför att han orenade sin fars bädd gavs hans förstfödslorätt åt sönerna till Josef, Israels son, men inte så att Josef skulle tas upp i släktregistret som den förstfödde.
2 Ty visserligen var Juda den mäktigaste bland sina bröder och en av hans ättlingar blev furste, men förstfödslorätten blev ändå Josefs.
3 Rubens, Israels förstföddes, söner var Hanok och Pallu, Hesron och Karmi.
4 Joels söner var hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son Simei,
5 dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,
6 likaså dennes son Beera som Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien, förde bort i fångenskap. Han var furste för rubeniterna.
7 Hans bröder var, när de efter sina släkter skrevs upp i släktregistret efter sin ättföljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja
8 och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel. Han bodde i Aroer, och hans boplatser nådde ända till Nebo och Baal-Meon.
9 Österut nådde hans boplatser ända fram till öknen som sträcker sig från floden Eufrat. De hade nämligen stora boskapshjordar i Gileads land.
10 Men på Sauls tid förde de krig mot hagariterna, som föll för deras hand. Då bosatte de sig i deras tält utmed hela östra sidan av Gilead.
11 Gads barn bodde mitt emot dem i landet Basan ända till Salka:
12 Joel, huvudmannen, och Safam därnäst, och vidare Jaanaj och Safat i Basan.
13 Deras bröder var, efter sina familjer, Mikael, Mesullam, Seba, Joraj, Jakan, Sia och Eber, tillsammans sju.
14 Dessa var söner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa, son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisaj, son till Jado, son till Bus.
15 Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman för deras familjer.
16 De bodde i Gilead i Basan med underlydande orter, likaså på alla Sarons utmarker, så långt de sträckte sig.
17 Alla dessa blev uppskrivna i släktregistret i Jotams, Juda kungs, och Jerobeams, Israels kungs, tid.
18 Rubens barn och gaditerna och ena hälften av Manasse stam var tappra män, som bar sköld och svärd och spände båge och var tränade för krig. De utgjorde 44.760 stridsberedda män.
19 De förde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och Nodab.
20 De fick hjälp mot dem, så att hagariterna och alla som var med dem gavs i deras hand. De ropade till Gud under striden och han bönhörde dem, därför att de förtröstade på honom.
21 Som byte förde de bort deras boskapshjordar, 50.000 kameler, 250.000 får och 2.000 åsnor, likaså 100.000 människor.
22 Många hade blivit slagna, eftersom striden var från Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde där ända till fångenskapen.
23 Halva Manasse stams barn bodde också där i landet, från Basan ända till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de var talrika.
24 Dessa var huvudmän för sina familjer: Efer, Jisi, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodavja och Jadiel, tappra stridsmän, berömda män och huvudmän för sina familjer.
25 Men de var otrogna mot sina fäders Gud. I sin trolöshet höll de sig till de gudar som dyrkades av folken i landet, de folk som Gud hade utrotat inför dem.
26 Då uppväckte Israels Gud den assyriske kungen Puls ande, det vill säga den assyriske kungen Tiglat-Pilesers ande, och förde folket bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam. Han förde dem till Hala, Habor, Hara och Gozans ström, där de är än i dag.
1 Levis söner var Gerson, Kehat och Merari.
2 Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
3 Amrams barn var Aron, Mose och Mirjam. Arons söner var Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
4 Eleasar blev far till Pinehas, Pinehas till Abisua.
5 Abisua blev far till Bucki och Bucki till Ussi.
6 Ussi blev far till Seraja och Seraja till Merajot.
7 Merajot blev far till Amarja och Amarja till Ahitub.
8 Ahitub blev far till Sadok och Sadok till Ahimaas.
9 Ahimaas blev far till Asarja och Asarja till Johanan.
10 Johanan blev far till Asarja, han som var präst i det tempel som Salomo byggde i Jerusalem.
11 Asarja blev far till Amarja och Amarja till Ahitub.
12 Ahitub blev far till Sadok och Sadok till Sallum.
13 Sallum blev far till Hilkia och Hilkia till Asarja.
14 Asarja blev far till Seraja och Seraja till Josadak.
15 Josadak måste gå med i fångenskap, när HERREN förde bort Juda och Jerusalem genom Nebukadnessar.
16 Levis söner var Gersom, Kehat och Merari.
17 Dessa var namnen på Gersoms söner: Libni och Simei.
18 Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
19 Meraris söner var Mahli och Musi. Dessa var leviternas släkter efter deras fäder.
20 Från Gersom härstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes son Simma,
21 dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son Jeateraj.
22 Kehats söner var hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes son Assir,
23 dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir,
24 dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes son Saul.
25 Elkanas söner var Amasaj och Ahimot.
26 Hans son var Elkana, dennes son Sofaj, dennes son Nahat,
27 dennes son Eliab, dennes son Jeroham, dennes son Elkana.
28 Samuels söner var Vasni, den förstfödde, och Abia.
29 Meraris söner var Mahli, dennes son Libni, dennes son Simei, dennes son Ussa,
30 dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja.
31 Detta var de män som David utsåg att ansvara för sången i HERRENS hus, sedan arken hade fått en viloplats.
32 De gjorde tjänst inför uppenbarelsetältets tabernakel som sångare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem. De stod där och förrättade sin tjänst, som det var föreskrivet för dem.
33 Dessa var de män som tjänstgjorde och deras söner: Av kehatiternas barn: Heman, sångaren, son till Joel, son till Samuel,
34 son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa,
35 son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasaj,
36 son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Sefanja,
37 son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora,
38 son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel.
39 Vidare hans bror Asaf, som hade sin plats på hans högra sida, Asaf, son till Berekja, son till Simea,
40 son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia,
41 son till Etni, son till Sera, son till Adaja,
42 son till Etan, son till Simma, son till Simei,
43 son till Jahat, son till Gersom, son till Levi.
44 Deras bröder, Meraris barn, stod på den vänstra sidan: Etan, son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk,
45 son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia,
46 son till Amsi, son till Bani, son till Semer,
47 son till Mahli, son till Musi, son till Merari, son till Levi.
48 Deras bröder, de övriga leviterna, hade avdelats till allt slags tjänstgöring vid tabernaklet, Guds hus.
49 Aron och hans söner förrättade offer på brännoffersaltaret och på rökelsealtaret och utförde allt arbete i det allra heligaste och bringade försoning för Israel, alldeles som Guds tjänare Mose hade befallt.
50 Dessa var Arons söner: hans son Eleasar, dennes son Pinehas, dennes son Abisua,
51 dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja,
52 dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub,
53 dennes son Sadok, dennes son Ahimaas.
54 Dessa var deras boningsorter, efter deras tältläger inom deras område: Åt Arons söner av kehatiternas släkt - ty lotten föll på dem -
55 gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt omkring.
56 Men åkerjorden och byarna som hörde till staden gav man åt Kaleb, Jefunnes son.
57 Åt Arons söner gav man alltså fristäderna Hebron och Libna med utmarker, vidare Jattir och Estemoa med utmarker,
58 Hilen med utmarker, Debir med utmarker,
59 Asan med utmarker och Bet-Semes med utmarker;
60 och ur Benjamins stam Geba med utmarker, Alemet med utmarker och Anatot med utmarker, så att deras städer tillsammans utgjorde tretton städer efter deras släkter.
61 Kehats övriga barn fick ur en stamsläkt, nämligen den stamhalva som utgjorde ena hälften av Manasse stam, tio städer genom lottkastning.
62 Men Gersoms barn fick efter sina släkter ur Isaskars stam, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan tretton städer.
63 Meraris barn fick efter sina släkter ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv städer.
64 Så gav Israels barn åt leviterna dessa städer med utmarker.
65 Genom lottkastning gav de åt dem ur Juda barns stam, ur Simeons barns stam och ur Benjamins barns stam dessa städer, som de gav namn.
66 Några bland Kehats barns släkter fick följande städer ur Efraims stam som sitt område:
67 Man gav dem fristäderna Sikem med utmarker i Efraims bergsbygd, Gezer med utmarker,
68 Jokmeam med utmarker, Bet-Horon med utmarker;
69 vidare Ajalon med utmarker och Gat-Rimmon med utmarker,
70 och ur ena hälften av Manasse stam Aner med utmarker och Bilam med utmarker. Detta tillföll Kehats övriga barns släkt.
71 Gersoms barn fick ur den släkt som utgjorde ena hälften av Manasse stam Golan i Basan med utmarker och Astarot med utmarker,
72 och ur Isaskars stam Kedesh med utmarker, Dobrat med utmarker,
73 Ramot med utmarker och Anem med utmarker,
74 och ur Asers stam Masal med utmarker, Abdon med utmarker,
75 Hukok med utmarker och Rehob med utmarker,
76 och ur Naftali stam Kedesh i Galileen med utmarker, Hammon med utmarker och Kirjatajim med utmarker.
77 Meraris övriga barn fick ur Sebulons stam Rimmono med utmarker och Tabor med utmarker,
78 och på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, öster om Jordan, ur Rubens stam Beser i öknen med utmarker, Jahas med utmarker,
79 Kedemot med utmarker och Mefaat med utmarker,
80 och ur Gads stam Ramot i Gilead med utmarker, Mahanajim med utmarker,
81 Hesbon med utmarker och Jaser med utmarker.
1 Isaskars söner var Tola och Pua, Jasib och Simron, tillsammans fyra.
2 Tolas söner var Ussi, Refaja, Jeriel, Jamaj, Jibsam och Samuel, huvudmän för sina familjer, ättlingar av Tola, tappra stridsmän, uppskrivna efter sin ättföljd. Under Davids tid var deras antal 22.600.
3 Ussis son var Jisraja, och Jisrajas söner var Mikael, Obadja och Joel samt Jissia, tillsammans fem, allesammans huvudmän.
4 Med dem följde stridsberedda förband, 36.000 man, efter sin ättföljd och sina familjer. Ty de hade många hustrur och barn.
5 Deras bröder i alla Isaskars släkter var tappra stridsmän. De som var uppskrivna i deras släktregister utgjorde tillsammans 87.000.
6 Benjamins söner var Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
7 Belas söner var Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, tillsammans fem, huvudmän för sina familjer, tappra stridsmän. De som var upptecknade i deras släktregister utgjorde 22.034.
8 Bekers söner var Semira, Joas, Elieser, Eljoenaj, Omri, Jeremot, Abia, Anatot och Alemet. Alla dessa var Bekers söner.
9 De som var uppskrivna i deras släktregister, efter sin ättföljd, efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, utgjorde 20.200.
10 Jediaels son var Bilhan. Bilhans söner var Jeus, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar.
11 Alla dessa var Jediaels söner, uppskrivna efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, 17.200 stridsberedda krigsmän.
12 Suppim och Huppim var Irs söner. Husim var Ahers son.
13 Naftalis söner var Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas söner.
14 Manasses söner var Asriel, som hans arameiska bihustru födde åt honom. Hon födde också Makir, Gileads far.
15 Makir tog till hustru en syster till Huppim och Suppim, som hette Maaka. Hans andre son hette Selofhad. Selofhad hade bara döttrar.
16 Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet Peres. Hans bror hette Seres. Hans söner var Ulam och Rekem.
17 Ulams son var Bedan. Dessa var söner till Gilead, son till Makir, son till Manasse.
18 Hans syster var Hammoleket. Hon födde Is-Hod, Abieser och Mahla.
19 Semidas söner var Ajan, Sekem, Likhi och Aniam.
20 Efraims söner var Sutela, dennes son Bered, dennes son Tahat, dennes son Eleda, dennes son Tahat,
21 dennes son Sabad och dennes son Sutela samt Eser och Eled. Män från Gat, som var födda i landet, dödade dem, därför att de hade dragit ner för att ta deras boskapshjordar.
22 Då sörjde Efraim, deras far, länge och hans bröder kom för att trösta honom.
23 Han gick in till sin hustru, och hon blev havande och födde en son. Honom gav han namnet Beria, därför att det hade skett under en olyckstid för hans hus.
24 Hans dotter var Seera. Hon byggde Nedre och Övre Bet-Horon, likaså Ussen-Seera.
25 Hans son var Refa. Hans son var Resef och dennes son Tela, dennes son Tahan,
26 dennes son Ladan, dennes son Ammihud, dennes son Elisama,
27 dennes son Non och dennes son Josua.
28 Deras besittning och deras boningsorter var Betel med underlydande orter, österut Naaran och västerut Gezer med underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter ända till Aja med omgivande orter.
29 Men Manasses barn ägde Bet-Shan med underlydande orter, Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter och Dor med underlydande orter. Här bodde Josefs, Israels sons, barn.
30 Asers söner var Jimna, Jisva, Jisvi och Beria. Deras syster var Sera.
31 Berias söner var Heber och Malkiel. Han var Birsaits far.
32 Heber blev far till Jaflet, Somer och Hotam samt Sua, deras syster.
33 Jaflets söner var Pasak, Bimhal och Asvat. Dessa var Jaflets söner.
34 Semers söner var Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
35 Hans bror Helems söner var Sofa, Jimna, Seles och Amal.
36 Sofas söner var Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra,
37 Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera.
38 Jeters söner var Jefunne, Pispa och Ara.
39 Ullas söner var Ara, Hanniel och Risja.
40 Alla dessa var Asers söner, huvudmän för sina familjer, utvalda tappra stridsmän, huvudmän bland furstarna. De som var uppskrivna i deras släktregister som dugliga till krigstjänst utgjorde ett antal av 26.000 man.
1 Benjamin blev far till Bela, sin förstfödde, Asbel, den andre, och Ahara, den tredje,
2 Noha den fjärde, och Rafa, den femte.
3 Bela hade följande söner: Addar, Gera, Abihud,
4 Abisua, Naaman, Ahoa,
5 Gera, Sefufan och Huram.
6 Dessa var Ehuds söner, och de var familjehuvudmän för dem som bodde i Geba och som blev bortförda till Manahat,
7 dit Gera tillsammans med Naaman och Ahia förde dem. Han blev far till Ussa och Ahihud.
8 Saharajim fick barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig från sina hustrur Husim och Baara.
9 Med sin hustru Hodes fick han där Jobab, Sibja, Mesa, Malkam,
10 Jeus, Sakeja och Mirma. Dessa var hans söner, huvudmän för familjer.
11 Med Husim fick han sönerna Abitub och Elpaal.
12 Elpaals söner var Eber, Misam och Semed. Han var den som byggde Ono och Lod med underlydande orter.
13 Beria och Sema var huvudmän för Ajalons invånare. De jagade bort dem som bodde i Gat.
14 Ajo, Sasak och Jeremot,
15 Sebadja, Arad och Eder,
16 Mikael, Jispa och Joha var Berias söner.
17 Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber,
18 Jismeraj, Jislia och Jobab var Elpaals söner.
19 Jakim, Sikri, Sabdi,
20 Elienaj, Silletaj, Eliel,
21 Adaja, Beraja och Simrat var Simeis söner.
22 Jispan, Eber, Eliel,
23 Abdon, Sikri, Hanan,
24 Hananja, Elam, Antotja,
25 Jifdeja och Peniel var Sasaks söner.
26 Samseraj, Seharja, Atalja,
27 Jaaresja, Elia och Sikri var Jerohams söner.
28 Dessa var huvudmän för familjer, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.
29 I Gibeon bodde Gibeons far och hans hustru hette Maaka.
30 Hans förstfödde son var Abdon, vidare Sur, Kish, Baal, Nadab,
31 Gedor, Ajo och Seker.
32 Men Miklot blev far till Sima. Dessa bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
33 Ner blev far till Kish, Kish blev far till Saul och Saul till Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
34 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika.
35 Mikas söner var Piton, Melek, Taarea och Ahas.
36 Ahas blev far till Joadda, Joadda till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa.
37 Mosa blev far till Bina, dennes son var Rafa, dennes son Elasa och hans son Asel.
38 Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Alla dessa var Asels söner.
39 Hans bror Eseks söner var Ulam, hans förstfödde, Jeus, den andre och Elifelet den tredje.
40 Ulams söner var tappra stridsmän, som var skickliga i att spänna båge. De hade många söner och sonsöner, 150 till antalet. Alla dessa var av Benjamins barn.
1 Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar. Juda fördes för sin otrohets skull i fångenskap bort till Babel.
2 De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare.
3 I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen:
4 Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres, Judas sons, barn;
5 av siloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner;
6 av Seras barn Jeguel och deras bröder, 690;
7 av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodavja, son till Hassenua,
8 vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till Jibneja,
9 liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.
10 Av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin,
11 vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
12 vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, vidare Maasaj, son till Adiel, son till Jasera, son till Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer,
13 liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1.760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.
14 Av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, av Meraris barn,
15 vidare Bakbackar, Heres och Galal, liksom Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf,
16 vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till Jedutun, liksom Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.
17 Dörrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina bröder. Sallum var huvudmannen.
18 De tjänstgör ännu vid Kungsporten på östra sidan. Dessa var dörrvaktarna i Levi barns läger.
19 Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade tillsammans med sina bröder, dem som var av hans familj, koraiterna, till uppgift att hålla vakt vid tältets trösklar. Deras fäder hade nämligen hållit vakt vid ingången till HERRENS läger.
20 Pinehas, Eleasars son, hade tidigare varit furste över dem - må HERREN vara med honom!
21 Sakarja, Meselemjas son, var dörrvaktare vid ingången till uppenbarelsetältet.
22 Alla de som var utvalda till dörrvaktare vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro.
23 De och deras söner stod därför vid portarna till HERRENS hus, tälthuset, och höll vakt.
24 Dörrvaktarna hade sina platser efter de fyra väderstrecken: i öster, väster, norr och söder.
25 Deras bröder, som bodde i sina byar, skulle från tid till annan hjälpa dem i perioder om sju dagar.
26 På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, anställda som förmän för dörrvaktarna. De hade vidare uppsikt över kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus.
27 Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, ty det var deras uppgift att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.
28 Några av dem hade uppsikt över de kärl som användes vid tjänstgöringen. De räknade dem och bar in dem och räknade dem igen innan de bar ut dem.
29 Somliga av dem var förordnade att ha uppsikt över de andra kärlen, över alla andra kärl i helgedomen, liksom över det fina mjölet, vinet, oljan och rökelsen och de väldoftande kryddorna.
30 Och somliga av prästernas söner beredde salvan av de väldoftande kryddorna.
31 Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums förstfödde, hade på heder och tro uppsikt över bakverket.
32 Somliga av deras bröder, kehatiternas söner, hade uppsikt över skådebröden och skulle tillreda dem för varje sabbat.
33 Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska familjer, uppehöll sig i kamrarna och var befriade från all annan tjänstgöring, ty dag och natt var de upptagna av sin tjänstgöring.
34 Dessa var huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.
35 I Gibeon bodde Gibeons far Jeguel. Hans hustru hette Maaka.
36 Hans förstfödde son var Abdon, följd av Sur, Kish, Baal, Ner, Nadab,
37 Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot.
38 Och Miklot blev far till Simam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
39 Ner blev far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
40 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika.
41 Mikas söner var Piton, Melek och Taharea.
42 Ahas blev far till Jara, Jara till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa.
43 Mosa blev far till Bina. Hans son var Refaja. Dennes son var Elasa och hans son Asel.
44 Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.
1 Filisteerna stred mot Israel och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa.
2 Filisteerna ansatte häftigt Saul och hans söner och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua.
3 När striden hårdnade omkring Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna.
4 Han sade till sin vapenbärare: "Drag ut ditt svärd och genomborra mig så att inte dessa oomskurna kommer och skymfar mig." Men hans vapenbärare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och störtade sig på det.
5 När vapenbäraren såg att Saul var död, störtade också han sig på sitt svärd och dog.
6 Så dog Saul och hans tre söner. Alla som hörde till hans hus dog på samma gång.
7 När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.
8 Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna och fann då Saul och hans söner, där de låg fallna på berget Gilboa.
9 De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och förkunnade den goda nyheten för sina avgudar och för folket.
10 De lade hans vapen i sitt gudahus, och hans skalle hängde de upp i Dagons tempel.
11 När invånarna i Jabesh i Gilead hörde allt vad filisteerna hade gjort med Saul,
12 bröt alla vapenföra män upp, och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.
13 Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot HERREN. Han hade inte hållit HERRENS ord, och han hade även rådfrågat en spåkvinna för att få svar.
14 Han hade inte sökt svar hos HERREN. Därför dödade HERREN honom och flyttade över kungadömet på David, Isais son.
1 Hela Israel samlades till David i Hebron och sade: "Vi är ju ditt eget kött och blod.
2 Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN, din Gud, sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över mitt folk Israel."
3 När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför HERREN. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt HERRENS ord genom Samuel.
4 David begav sig med hela Israel till Jerusalem, det vill säga Jebus, och där bodde jebusiterna.
5 Invånarna i Jebus sade till David: "Här kommer du inte in." Men David intog Sions borg, det är nu Davids stad.
6 David sade: "Den som först slår jebusiterna, han skall bli överbefälhavare och överste." Joab, Serujas son, kom först upp, och han blev överbefälhavare.
7 David bosatte sig sedan i borgen och därför kallade man den Davids stad.
8 Han byggde staden runt om den, från Millo och vidare runt omkring, och Joab återställde det övriga av staden.
9 David blev allt mäktigare, och HERREN Sebaot var med honom.
10 Dessa är de främsta bland Davids hjältar, som starkt stödde honom i hans rike tillsammans med hela Israel, så att man gjorde honom till kung över Israel enligt HERRENS ord.
11 Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jasobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, han som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång.
12 Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna.
13 Han var med David vid Pas-Dammim, när filisteerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna.
14 Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och HERREN lät dem vinna en stor seger.
15 Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen.
16 David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.
17 David sade längtansfullt: "Om ändå någon ville ge mig vatten att dricka från brunnen vid Betlehems stadsport!"
18 Då bröt de tre sig igenom filisteernas läger och hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men David ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt HERREN.
19 Han sade: "Må Gud låta det vara fjärran från mig att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, ja, med fara för sina liv har de burit hit det." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.
20 Absaj, Joabs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre.
21 Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.
22 Vidare Benaja, son till Jojada, från Kabseel, var en tapper man och gjorde många stordåd. Han slog ner de två arielerna i Moab, och det var han som en snövädersdag steg ner och slog ihjäl lejonet i brunnen.
23 Han slog också ner den egyptiske mannen som var så storväxt: fem alnar lång. Fastän egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en vävbom, gick han emot honom beväpnad endast med sin stav. Han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut.
24 Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.
25 Ja, han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till anförare för sin livvakt.
26 De tappra hjältarna var: Asael, Joabs bror; Elhanan, Dodos son, från Betlehem;
27 haroriten Sammot; peloniten Heles;
28 tekoaiten Ira, Ickes son; anatotiten Abieser;
29 husatiten Sibbekaj; ahoaiten Ilaj;
30 netofatiten Mahraj; netofatiten Heled, Baanas son;
31 Itaj, Ribajs son, från Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja;
32 Huraj från Gaas dalar; arabatiten Abiel;
33 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;
34 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;
35 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;
36 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;
37 Hesro från Karmel; Naaraj, Esbais son;
38 Joel, bror till Natan; Mibhar, Hagris son;
39 ammoniten Selek; berotiten Nahraj, vapendragare åt Joab, Serujas son;
40 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
41 hetiten Uria; Sabad, Alajs son;
42 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och med honom trettio andra;
43 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;
44 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams söner;
45 Jediael, Simris son, och hans bror Joha, tisiten;
46 Eliel mahaviten samt Jeribaj och Josauja, Elnaams söner, och moabiten Jitma;
47 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel mesobajiten.
1 Dessa var de som kom till David i Siklag, medan han ännu gömde sig för Saul, Kish son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget.
2 De var beväpnade med båge och skickliga i att både med höger och vänster hand slunga stenar och skjuta pilar från bågen. Av Sauls stamfränder, benjaminiterna, kom följande:
3 Ahieser, den främste, och Joas, gibeatiten Hassemaas söner, Jesuel och Pelet, Asmavets söner, Beraka, anatotiten Jehu,
4 och gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjältarna och anförare för de trettio, Jeremia, Jahasiel, Johanan, gederatiten Josabad,
5 Elusaj, Jerimot, Bealja, Semarja, harufiten Sefatja,
6 koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam,
7 Joela och Sebadja, söner till Jeroham från Gedor.
8 Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen:
9 Eser, den främste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje,
10 Masmanna, den fjärde, Jeremia, den femte,
11 Attaj, den sjätte, Eliel, den sjunde,
12 Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde.
13 Jeremia, den tionde, Makbannaj, den elfte.
14 Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den ringaste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen.
15 Det var dessa som i första månaden gick över Jordan, när den svämmade över alla sina bräddar, och som jagade bort alla dem som bodde i dalarna, åt öster och åt väster.
16 Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning.
17 Då gick David ut emot dem och sade till dem: "Om ni kommer till mig i fredlig avsikt och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men om ni kommer för att förråda mig åt mina ovänner, fastän mina händer är fria från våld, då må våra fäders Gud se det och straffa det."
18 Men Anden hade kommit över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sade: "Dina är vi, David, och med dig står vi, du Isais son. Frid, frid vare med dig, och frid vare med dem som hjälper dig, ty din Gud hjälper dig!" David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara.
19 Från Manasse gick några över till David, när han tillsammans med filisteerna drog ut i strid mot Saul. David och hans män fick dock inte hjälpa filisteerna, eftersom filisteernas furstar sedan de hade haft rådslag skickade bort honom och sade: "Det gäller våra huvuden, om han går över till sin herre Saul."
20 När han gav sig i väg till Siklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse.
21 Dessa hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev anförare i hären.
22 Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här.
23 Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter HERRENS befallning flytta Sauls kungamakt över på honom:
24 Juda söner, som bar sköld och spjut, 6.800, beväpnade till strid;
25 av Simeons söner tappra stridsmän, 7.100;
26 av Levi söner 4.600;
27 därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3.700;
28 vidare Sadok, en tapper ung man med sin fars släkt; 22 befälhavare;
29 av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3.000 - ty vid den tiden höll fortfarande de flesta av dem troget fast vid Sauls hus -
30 av Efraims söner 20.800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer;
31 av ena hälften av Manasse stam 18.000 namngivna män, som kom för att göra David till kung;
32 av Isaskars söner kom män, som väl förstod tidstecknen och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare, därtill alla deras stamfränder under deras befäl;
33 av Sebulon stridsberedda män, rustade till strid med alla slags vapen, 50.000, som ställde upp helhjärtat;
34 av Naftali 1.000 officerare och med dem 37.000, beväpnade med sköld och spjut;
35 av daniterna män, rustade till strid, 28.600;
36 av Aser, stridsberedda män, rustade till strid, 40.000;
37 och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120.000, rustade till strid med alla slags vapen.
38 Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung.
39 De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel.
40 De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar, livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, nötboskap och småboskap. Ty det rådde glädje i Israel.
1 David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna.
2 Sedan sade David till hela Israels församling: "Om ni finner för gott och om detta är från HERREN, vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med utmarker, att de skall samlas hos oss.
3 Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den."
4 Hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty alla tyckte att förslaget var gott.
5 David samlade då hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.
6 David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn.
7 De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen.
8 David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.
9 Men när de kom till Kidons tröskplats, räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, ty oxarna snavade.
10 Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och han slog honom därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.
11 Men David blev upprörd därför att HERREN hade brutit ner Ussa och han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.
12 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: "Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?"
13 Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus.
14 Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader. Och HERREN välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
1 Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med murare och timmermän, för att de skulle bygga ett hus åt honom.
2 David förstod att HERREN hade befäst honom som kung över Israel, ty han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.
3 David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar.
4 Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
5 Jibhar, Elisua, Elpelet,
6 Noga, Nefeg, Jafia,
7 Elisama, Beeljada och Elifelet.
8 När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.
9 Filisteerna kom och ryckte in i Refaimdalen.
10 David frågade då Gud: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?" HERREN svarade honom: "Drag upp. Jag skall ge dem i din hand."
11 De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: "Gud har brutit ner mina fiender genom min hand, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim.
12 De lämnade där sina gudar, och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.
13 Men filisteerna ryckte än en gång in i dalen.
14 När David på nytt frågade Gud, svarade Gud honom: "Du skall inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och kom över dem från det håll där bakaträden står.
15 Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, då skall du dra ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här."
16 David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filisteernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer.
17 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.
1 David byggde hus åt sig i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den,
2 och han sade: "Inga andra än leviterna skall bära Guds ark, för dem har HERREN utvalt att bära Guds ark och till att tjäna honom för evig tid."
3 David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp HERRENS ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den.
4 David samlade Arons barn och leviterna:
5 av Kehats barn: Uriel, deras ledare och hans bröder, 120;
6 av Meraris barn: Asaja, deras ledare, och hans bröder, 220;
7 av Gersoms barn: Joel, deras ledare, och hans bröder, 130;
8 av Elisafans barn: Semaja, deras ledare, och hans bröder, 200;
9 av Hebrons barn: Eliel, deras ledare, och hans bröder, 80;
10 av Ussiels barn: Amminadab, deras ledare, och hans bröder, 112.
11 David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar samt leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab
12 och han sade till dem: "Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan HERRENS, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den.
13 Eftersom ni inte var med förra gången, bröt HERREN, vår Gud, ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt."
14 Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp HERRENS, Israels Guds, ark.
15 Och som Mose hade befallt i enlighet med HERRENS ord, bar nu leviterna Guds ark med stänger som vilade på deras axlar.
16 David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången.
17 Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Etan, Kusajas son,
18 och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvaktarna.
19 Sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle låta kopparcymbaler ljuda.
20 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på psaltare, till alamét.
21 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor, till sheminét.
22 Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära, eftersom han var kunnig i det.
23 Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken.
24 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvaktare vid arken.
25 Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta HERRENS förbundsark upp ur Obed-Edoms hus under jubel.
26 Då Gud hjälpte leviterna som bar HERRENS förbundsark, offrade man sju tjurar och sju baggar.
27 David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja, som anförde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linne-efod.
28 Hela Israel hämtade upp HERRENS förbundsark under jubel och ljud av horn. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och psaltare och harpor ljuda.
29 När HERRENS förbundsark kom till Davids stad, tittade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg kung David hoppa och dansa, fick hon förakt för honom i sitt hjärta.
1 Sedan de hade fört Guds ark dit in, ställde de den i tältet som David hade rest åt den och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte.
2 När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i HERRENS namn.
3 Och åt var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.
4 Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:
5 Asaf som anförare, näst efter honom Sakarja och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler.
6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
7 Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:
8 "Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
9 Sjung till hans ära, lovprisa honom, tala om alla hans under.
10 Beröm er av hans heliga namn! De som söker HERREN må glädja sig av hjärtat.
11 Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte.
12 Tänk på de under han har gjort, på hans tecken och hans domslut,
13 ni Israels barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda.
14 Han är HERREN, vår Gud, över hela jorden når hans domar.
15 Kom för alltid ihåg hans förbund, det ord han påbjudit för tusen släkten,
16 det förbund han slöt med Abraham och hans ed till Isak.
17 Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund.
18 Han sade: Åt dig vill jag ge Kanaans land, det skall bli er arvslott.
19 Då var ni en liten skara, ni var mycket få och främlingar där.
20 De vandrade från folk till folk, från ett land till ett annat.
21 Han tillät ingen att skada dem, han straffade kungar för deras skull:
22 Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!
23 Sjung till HERRENS ära alla länder! Kungör hans frälsning från dag till dag!
24 Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!
25 Ty stor är HERREN och högt prisad, värd att frukta mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar, men HERREN har gjort himlarna.
27 Majestät och härlighet är inför hans ansikte, makt och glädje i hans boning.
28 Ge åt HERREN, ni folkens släkter, ge åt HERREN ära och makt!
29 Ge åt HERREN hans namns ära, bär fram gåvor och kom inför hans ansikte,
30 tillbed HERREN i helig skrud. Bäva inför honom, alla länder. Jorden står fast, den kan inte rubbas.
31 Må himlen vara glad och jorden fröjda sig. Bland hednafolken skall man säga: HERREN är Konung!
32 Må havet brusa och allt som fyller det, må marken glädja sig och allt som är därpå.
33 Jubla skall alla skogens träd, inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.
34 Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
35 Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud, och församla oss och rädda oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och ha vår ära i att prisa dig.
36 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!" Och allt folket sade: "Amen!" och prisade HERREN.
37 David uppdrog åt Asaf och hans bröder där inför HERRENS förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.
38 Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
39 David anställde också prästen Sadok och hans bröder, prästerna, inför HERRENS tabernakel på offerhöjden i Gibeon,
40 för att de ständigt skulle offra brännoffer åt HERREN på brännoffersaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som HERREN hade gett Israel.
41 Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar i evighet.
42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.
43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
1 När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan HERRENS förbundsark står i ett tält."
2 Natan sade till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, ty Gud är med dig."
3 Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade:
4 "Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Det är inte du som skall bygga det hus där jag skall bo.
5 Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till denna dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel.
6 Har jag någonsin, var jag än flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare, som jag har förordnat till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
7 Nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel.
8 Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig och jag skall göra dig ett namn, likt de största namnen på jorden.
9 Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att de får bo kvar där utan att vidare oroas. Onda människor skall inte längre förtrycka det, så som förr,
10 alltifrån den tid då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag skall kuva alla dina fiender. Och jag förkunnar för dig att HERREN skall bygga ett hus åt dig.
11 Ty det skall ske att när din tid är ute och du går till dina fäder, skall jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner, och jag skall befästa hans kungarike.
12 Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för evigt.
13 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son. Min nåd skall inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig.
14 Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evigt."
15 Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.
16 Då gick kung David in och satte sig ner inför HERRENS ansikte och sade: "Vem är jag, HERRE, Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit?
17 Och ändå var detta för litet i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, HERRE, Gud.
18 Vad skall nu David mera säga till dig om den ära du har bevisat din tjänare? Du känner din tjänare.
19 HERRE, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
20 HERRE, ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vad vi har hört med våra öron.
21 Och var på jorden finns ett enda hednafolk likt ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa till att bli hans eget folk för att göra dig till ett stort och fruktat namn, när du fördrev hednafolken för ditt folk, som du hade återlöst från Egypten.
22 Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud.
23 Och nu, HERRE, låt det ord du nu har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evig tid. Gör som du har sagt.
24 Då skall ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man skall säga: HERREN Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig.
25 Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall bygga honom ett hus och därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig.
26 Och nu, HERRE, du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda.
27 Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar för evigt inför dig. Ty vad du, HERRE, välsignar, det är välsignat för evigt."
1 En tid härefter slog David filisteerna och kuvade dem, och han tog Gat med underlydande orter från filisteerna.
2 Han slog också moabiterna, och de blev Davids tjänare och betalade skatt till honom.
3 David slog också Hadadezer, kungen i Soba, vid Hamat, när han hade dragit bort för att befästa sitt välde vid floden Eufrat.
4 David tog ifrån honom 1.000 vagnar och tog till fånga 7.000 ryttare och 20.000 man fotfolk. Han lät skära av fotsenorna på alla vagnshästarna utom på etthundra hästar, som han skonade.
5 När arameerna från Damaskus kom för att hjälpa Hadadezer, kungen i Soba, slog David 22.000 man av dem.
6 David placerade trupper bland arameerna i Damaskus, och arameerna blev Davids tjänare och betalade skatt till honom. Och HERREN gav seger åt David var han än drog fram.
7 David tog de guldsköldar som tillhörde Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem.
8 Från Hadadezers städer Tibhat och Kun tog David koppar i mycket stor mängd. Av den gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna och kopparkärlen.
9 När Tou, kungen i Hamat, hörde att David hade slagit Sobas kung Hadadezers hela här,
10 sände han sin son Hadoram till kung David för att hälsa honom och lyckönska honom, därför att han hade gett sig i strid med Hadadezer och besegrat honom. Ty Hadadezer hade legat i krig med Tou. Han hade med sig alla slags kärl av guld, silver och koppar.
11 Även dessa helgade kung David åt HERREN, liksom han hade gjort med det silver och guld han hade fört med sig hem från alla andra folk: från edomiterna, moabiterna, ammoniterna, filisteerna och amalekiterna.
12 Sedan Absaj, Serujas son, hade slagit edomiterna i Saltdalen, 18.000 man,
13 placerade han trupper i Edom, och alla edomiter blev Davids tjänare. Så gav HERREN seger åt David var han än drog fram.
14 David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk.
15 Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat, Ahiluds son, var kansler.
16 Sadok, Ahitubs son, och Abimelek, Ebjatars son, var präster, och Savsa var skrivare.
17 Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna, men Davids söner var de främsta vid kungens sida.
1 En tid härefter dog Nahas, ammoniternas kung, och hans son blev kung efter honom.
2 Då sade David: "Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahas son, eftersom hans far visade mig godhet." Och David skickade sändebud för att trösta honom i sorgen efter hans far. När Davids tjänare kom till ammoniternas land, till Hanun, för att trösta honom,
3 sade ammoniternas furstar till Hanun: "Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska och fördärva och bespeja landet som hans tjänare har kommit till dig."
4 Hanun grep då Davids tjänare och rakade dem och skar av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem.
5 Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, ty männen var mycket förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko, till dess ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka."
6 Då ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och Ammons barn 1.000 talenter silver för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, från Aram-Maaka och från Soba.
7 De lejde 32.000 vagnar samt hjälp av kungen i Maaka med hans folk. Dessa kom och slog läger framför Medeba. Ammoniterna kom också från sina städer för att strida.
8 När David hörde detta, sände han i väg Joab med hela hären, de tappraste krigarna.
9 Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden. Men de kungar som hade kommit dit gick i ställning för sig själva på fältet.
10 Joab såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna.
11 Resten av hären överlämnade han åt sin bror Abisaj och de gick i ställning mot ammoniterna.
12 Han sade: "Om arameerna blir mig för starka, skall du komma till min hjälp, och om Ammons barn blir dig för starka, skall jag hjälpa dig.
13 Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. HERREN må göra vad han finner vara bäst."
14 Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom.
15 När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Abisaj och begav sig in i staden. Och Joab kom till Jerusalem.
16 Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Sofak, Hadadezers befälhavare.
17 När David fick veta detta, samlade han hela Israel och gick över Jordan, och då han kom fram till dem, gick han i ställning mot dem. Då David hade ställt upp sig i slagordning mot arameerna, gav sig dessa i strid med honom.
18 Men arameerna flydde för Israel, och David dödade av arameerna manskapet på 7.000 vagnar, liksom 40.000 man fotfolk. Befälhavaren Sofak dödade han också.
19 När Hadadezers tjänare såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med David och blev hans tjänare. Efter detta ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna.
1 Följande år, vid den tid då kungarna brukade dra ut i fält, tågade Joab ut med krigshären och härjade i ammoniternas land och kom till Rabba och belägrade det, medan David stannade kvar i Jerusalem. Joab intog Rabba och förstörde det.
2 David tog kronan från huvudet på deras kung. Den visade sig väga en talent guld och den var prydd med dyrbara stenar, och man satte den på Davids huvud. Och det byte han förde ut ur staden var mycket stort.
3 Folket därinne förde han ut och satte dem i arbete med sågar, järnhackor och yxor. Så gjorde David med ammoniternas alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.
4 Därefter uppstod en strid med filisteerna vid Gezer. Husatiten Sibbekaj slog ner Sippaj, en av rafaeernas ättlingar. På så sätt blev de kuvade.
5 Ännu en gång blev det strid med filisteerna. Elhanan, Jairs son, slog då ner Lachmi, gatiten Goliats bror, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom.
6 Sedan blev det återigen en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar och sex tår, tillsammans tjugofyra. Han var också en ättling till rafaeerna.
7 När han smädade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Simea, Davids bror.
8 Dessa var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.
1 Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att räkna Israel.
2 Då sade David till Joab och till folkets befälhavare: "Gå och räkna Israel, från Beer-Sheba till Dan, och ge mig besked så att jag får veta hur många de är."
3 Joab svarade: "Må HERREN föröka sitt folk hundrafalt. Min herre och konung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför skulle man dra skuld över Israel genom detta?"
4 Men kungens ord stod fast mot Joab, och Joab gav sig i väg och for omkring i hela Israel och kom sedan tillbaka till Jerusalem.
5 Joab meddelade David resultatet av folkräkningen: I Israel fanns tillsammans 1.100.000 män som kunde dra svärd, och i Juda fanns 470.000 män som kunde dra svärd.
6 Men Levi och Benjamin hade han inte räknat tillsammans med de andra, ty Joab fann kungens befallning avskyvärd.
7 Det som hade skett misshagade Gud och han straffade Israel.
8 Då sade David till Gud: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt."
9 Och HERREN talade till Davids siare Gad och sade:
10 "Gå och säg till David: Så säger HERREN: Tre ting förelägger jag dig. Välj ett av dem, som jag skall göra mot dig."
11 Då gick Gad in till David och sade till honom: "Så säger HERREN:
12 Välj vilket du vill: antingen hungersnöd i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller HERRENS svärd med pest i landet under tre dagar då HERRENS ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag skall ge honom som har sänt mig."
13 David svarade Gad: "Jag är i stor vånda. Men låt mig falla i HERRENS hand, för hans barmhärtighet är mycket stor. I människors hand vill jag inte falla."
14 HERREN sände då pest i Israel, så att 70.000 personer av Israel dog.
15 Gud sände en ängel mot Jerusalem för att ödelägga det. Men när denne höll på med ödeläggelsen såg HERREN det och ångrade det onda, och han sade till ängeln, Fördärvaren: "Det är nog, drag tillbaka din hand." HERRENS ängel stod då vid jebusiten Ornans tröskplats.
16 David lyfte blicken och fick se HERRENS ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem. Då föll han och de äldste, klädda i säcktyg, ner på sina ansikten.
17 Och David sade till Gud: "Var det inte jag som befallde att folket skulle räknas? Det är jag som har syndat och gjort det som är ont. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? HERRE, min Gud, låt din hand vända sig mot mig och min fars hus men inte mot ditt folk, så att det blir plågat."
18 HERRENS ängel befallde Gad att säga till David att han skulle gå och resa ett altare åt HERREN på jebusiten Ornans tröskplats.
19 Och David gick på grund av det ord som Gad hade talat i HERRENS namn.
20 När Ornan vände sig om, såg han ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. Ornan höll på att tröska vete
21 när David kom till honom. Han såg upp och fick då se David och gick ut från tröskplatsen och föll ner till marken på sitt ansikte för David.
22 David sade till Ornan: "Ge mig den plats där du tröskar din säd, så att jag kan bygga ett altare åt HERREN där. Ge mig den mot full betalning så att plågan upphör bland folket."
23 Då sade Ornan till David: "Tag den, och må min herre konungen göra vad han finner för gott. Se, jag ger dig boskapen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till matoffer. Alltsammans ger jag dig."
24 Men kung David svarade Ornan: "Nej, jag vill köpa det mot full betalning. Jag vill inte åt HERREN bära fram det som är ditt och offra brännoffer som jag har fått för intet."
25 David gav Ornan sexhundra siklar guld i full vikt för platsen.
26 Där byggde David ett altare åt HERREN och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Han ropade till HERREN och han svarade honom med eld från himlen på brännoffersaltaret.
27 På HERRENS befallning stack ängeln tillbaka sitt svärd i skidan.
28 När David i den stunden såg att HERREN hade bönhört honom på jebusiten Ornans tröskplats, frambar han där sitt offer.
29 HERRENS tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod tillsammans med brännoffersaltaret vid den tiden på offerhöjden i Gibeon.
30 David vågade dock inte komma inför Guds ansikte för att söka honom. Så förfärad var han för HERRENS ängels svärd.
1 David sade: "Här skall HERREN Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer."
2 Och David befallde att man skulle samla de främlingar som fanns i Israels land. Han anställde hantverkare, som skulle hugga ut stenar för att bygga Guds hus.
3 David skaffade järn i mängd till spikar på dörrarna i portarna och till märlor, samt koppar i sådan mängd att den inte kunde vägas
4 och cederbjälkar i oräkneligt antal. Ty sidonierna och tyrierna förde cederträ i mängd till David.
5 Han tänkte nämligen: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som skall byggas åt HERREN måste göras mycket stort, så att det blir berömt och prisat i alla länder. Jag skall därför göra förberedelser för det." Så gjorde David en stor mängd förberedelser före sin död.
6 Han kallade till sig sin son Salomo och befallde honom att bygga ett hus åt HERREN, Israels Gud.
7 David sade till sin son Salomo: "Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn.
8 Men HERRENS ord kom till mig. Han sade: Mycket blod har du utgjutit och många krig har du fört. Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du har utgjutit mycket blod på jorden inför mina ögon.
9 Men se, en son skall födas åt dig. Han skall bli en fridsam man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Ty Salomo skall han heta, och jag skall ge Israel frid i hans dagar.
10 Han skall bygga ett hus åt mitt namn. Han skall vara min son och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans kungatron över Israel för evig tid.
11 Må nu Herren vara med dig, min son. Må du ha framgång och bygga HERRENS, din Guds, hus, som han har lovat dig.
12 Må HERREN endast ge dig klokhet och förstånd, när han sätter dig till härskare över Israel, så att du håller fast vid HERRENS, din Guds, undervisning.
13 Då skall du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som HERREN befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig. Frukta inte och var inte modlös.
14 Se, trots mina svårigheter har jag skaffat etthundratusen talenter guld och en miljon talenter silver till HERRENS hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också skaffat, och mer får du själv skaffa fram.
15 Du har också arbetare i mängd, hantverkare, stenhuggare och timmermän, och dessutom allt slags folk, som är kunnigt i alla slags arbeten.
16 Guldet, silvret, kopparn och järnet går inte att räkna. Stå upp och gå till verket, och må HERREN vara med dig!"
17 Därefter befallde David alla Israels hövdingar att de skulle hjälpa hans son Salomo. Han sade:
18 "HERREN, er Gud, är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under HERREN och hans folk.
19 Så vänd nu ert hjärta och er själ till att söka HERREN, er Gud. Stå upp och bygg HERREN Guds helgedom, så att man kan föra HERRENS förbundsark och de föremål som helgats åt Gud in i det hus som skall byggas åt HERRENS namn."
1 När David blev gammal och mätt på att leva, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel.
2 Han samlade alla Israels furstar, så också prästerna och leviterna.
3 De leviter som var trettio år eller äldre blev räknade. Deras antal var allt som allt 38.000 män.
4 "Av dessa", sade han, "skall 24.000 förestå sysslorna vid HERRENS hus och 6.000 vara tillsyningsmän och domare,
5 4.000 skall vara dörrvaktare, och 4.000 skall lovsjunga HERREN till de instrument som jag låtit göra för lovsången."
6 David delade dem i avdelningar efter Levis söner, Gerson, Kehat och Merari.
7 Till gersoniterna hörde Ladan och Simei.
8 Ladans söner var Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre.
9 Simeis söner var Selomit, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa var huvudmän för Ladans familjer.
10 Simeis söner var Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa var Simeis söner, tillsammans fyra.
11 Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och Beria hade inte många söner. Därför fick de utgöra endast en familj, en ordning.
12 Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra.
13 Amrams söner var Aron och Mose. Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför HERREN och tjäna och välsigna i hans namn för evigt.
14 Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam.
15 Moses söner var Gersom och Elieser.
16 Gersoms son var Sebuel, huvudmannen.
17 Eliesers son var Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra söner men Rehabjas söner var mycket talrika.
18 Jishars son var Selomit, huvudmannen.
19 Hebrons söner var Jeria, huvudmannen, den andre Amarja, den tredje Jahasiel, och den fjärde Jekameam.
20 Ussiels söner var Mika, huvudmannen, och den andre Jissia.
21 Meraris söner var Mahli och Musi. Mahlis söner var Eleasar och Kish.
22 När Eleasar dog lämnade han inga söner efter sig utan endast döttrar. Söner till Kish, deras kusiner, tog dem till hustrur.
23 Musis söner var Mahli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
24 Dessa var Levi barn efter deras familjer, huvudmännen för familjerna, så många av dem som inmönstrades, varje namn räknat särskilt och varje person för sig, de som kunde förrätta sysslor vid tjänstgöringen i HERRENS hus, nämligen de som var tjugo år eller äldre.
25 David sade: "HERREN, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid.
26 Därför behöver inte heller leviterna längre bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen i HERRENS hus."
27 - Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var tjugo år eller äldre. -
28 Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i HERRENS hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus,
29 vare sig det gällde skådebröden, det fina mjölet till matoffret, de osyrade tunnkakorna, plåtarna, det hopknådade mjölet eller alla rymdmått och längdmått.
30 Varje morgon skulle de tacka och lova HERREN och likaså varje kväll.
31 De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt HERREN på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem - alltid inför HERRENS ansikte.
32 De skulle ta ansvar för uppenbarelsetältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid HERRENS hus.
1 Arons söner hade följande avdelningar: Arons söner var Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
2 Men Nadab och Abihu dog före sin far, och de hade inga söner. Så blev endast Eleasar och Itamar präster.
3 David tillsammans med Sadok, av Eleasars söner, och Ahimelek, av Itamars söner, indelade dem i grupper enligt den ordning de skulle tjänstgöra i.
4 Då Eleasars söner visade sig ha fler huvudmän än Itamars söner, indelade man dem så att Eleasars söner fick sexton huvudmän för sina familjer och Itamars söner åtta huvudmän för sina familjer.
5 Man indelade dem genom lottkastning, de förra liksom de senare, ty helgedomens ledare och Guds ledare var både av Eleasars söner och Itamars söner.
6 Semaja, Netanels son, skrivaren, av Levi stam, antecknade dem i närvaro av kungen, ledarna, prästen Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i närvaro av huvudmännen för prästerna och leviternas familjer. Lotterna drogs växelvis för Eleasars och för Itamars familjer.
7 Den första lotten föll på Jojarib, den andra på Jedaja,
8 den tredje på Harim, den fjärde på Seorim,
9 den femte på Malkia, den sjätte på Mijamin,
10 den sjunde på Hackos, den åttonde på Abia,
11 den nionde på Jesua, den tionde på Sekanja,
12 den elfte på Eljasib, den tolfte på Jakim,
13 den trettonde på Huppa, den fjortonde på Jesebab,
14 den femtonde på Bilga, den sextonde på Immer,
15 den sjuttonde på Hesir, den artonde på Happisses,
16 den nittonde på Petaja, den tjugonde på Hesekiel,
17 den tjugoförsta på Jakin, den tjugoandra på Gamul,
18 den tjugotredje på Delaja, den tjugofjärde på Maasja.
19 Detta blev den ordning, i vilken de skulle tjänstgöra, när de gick in i HERRENS hus, som det var föreskrivet för dem genom deras fader Aron efter den befallning HERREN, Israels Gud, hade gett honom.
20 Beträffande de övriga Levi barn, så hörde till Amrams barn Subael, till Subaels barn Jedeja,
21 till Rehabja, det är till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia,
22 till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.
23 Benajiterna var Jeria, Amarja den andre, Jahasiel den tredje, och Jekameam den fjärde.
24 Ussiels barn var Mika, till Mikas barn hörde Samir.
25 Mikas bror var Jissia. Sakarja var Jissias son.
26 Meraris barn var Mahli och Musi. Jaasjas son var Beno.
27 Meraris barn var dessa: Av Jaasia Beno, vidare Soham, Sackur och Ibri.
28 Mahlis son var Eleasar, men denne hade inga söner.
29 Till Kish, det är Kish barn, hörde Jerameel.
30 Men Musis barn var Mahli, Eder och Jerimot. Dessa var leviternas barn, efter deras familjer.
31 Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Sadok, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.
1 David tillsammans med befälhavarna avskilde Asafs, Hemans och Jedutuns söner, som skulle tjänstgöra som profeter med harpor, psaltare och cymbaler. Detta är förteckningen på dem, de män som fick utföra denna tjänst:
2 Av Asafs söner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs söner, under ledning av Asaf som profeterade på kungens uppdrag.
3 Av Jedutun: Jedutuns söner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och Mattitja, sex till antalet, med harpor, under ledning av sin fader Jedutun som profeterade med tacksägelsesånger och lovsånger till HERREN.
4 Av Heman: Hemans söner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser, Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot.
5 Alla dessa var söner till Heman, som var kungens siare, enligt det löfte Gud hade gett att han skulle upphöja hans horn. Därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.
6 Alla dessa stod var och en under sin fars ledning, när de utförde sången i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor vid tjänsten i Guds hus. De stod under kungens, Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.
7 Antalet av dem och deras bröder som undervisats i att sjunga till HERRENS ära, alla kunniga i det, utgjorde 288.
8 De kastade lott om tjänstgöringen, den minste såväl som den störste, den kunnige såväl som lärjungen.
9 Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef. Den andre blev Gedalja, han själv med sina bröder och söner, tillsammans tolv;
10 den tredje blev Sackur med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
11 den fjärde lotten kom ut för Jisri med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
12 den femte blev Netanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
13 den sjätte blev Buckia med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
14 den sjunde blev Jesarela med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
15 den åttonde blev Jesaja med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
16 den nionde blev Mattanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
17 den tionde blev Simei med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
18 den elfte blev Asarel med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
19 den tolfte lotten kom ut för Hasabja med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
20 den trettonde blev Subael med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
21 den fjortonde blev Mattitja med sina söner och bröder, tillsammans tolv;
22 den femtonde lotten kom ut för Jeremot med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
23 den sextonde för Hananja med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
24 den sjuttonde för Josbekasa med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
25 den artonde för Hanani med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
26 den nittonde för Malloti med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
27 den tjugonde för Elijata med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
28 den tjugoförsta för Hotir med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
29 den tjugoandra för Giddalti med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
30 den tjugotredje för Mahasiot med hans söner och bröder, tillsammans tolv;
31 den tjugofjärde för Romamti-Eser med hans söner och bröder, tillsammans tolv.
1 Beträffande dörrvaktarnas avdelningar, så hörde Meselemja, Kores son, av Asafs barn till koraiterna.
2 Meselemja hade söner: Sakarja var den förstfödde, Jediael den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjärde,
3 Elam den femte, Johanan den sjätte, Eljoenaj den sjunde.
4 Obed-Edom hade söner: Semaja var den förstfödde, Josabad den andre, Joa den tredje, Sakar den fjärde,
5 Netanel den femte, Ammiel den sjätte, Isaskar den sjunde, Peulletaj den åttonde. Ty Gud hade välsignat honom.
6 Åt hans son Semaja föddes också söner, som blev ledare inom sin familj, ty de var dugliga män.
7 Semajas söner var Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans bröder, dugliga män, Elihu och Semakja.
8 Alla dessa hörde till Obed-Edoms ättlingar, de själva och deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten, tillsammans sextiotvå ättlingar till Obed-Edom.
9 Meselemja hade också söner och bröder, dugliga män, tillsammans arton.
10 Hosa av Meraris barn hade söner: Simri var huvudmannen. Visserligen var han inte förstfödd, men hans far insatte honom till huvudman.
11 Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjärde. Hosas söner och bröder var tillsammans tretton.
12 I dessa avdelningar av dörrvaktarna ålåg det huvudmännen att tillsammans med sina bröder göra tjänst i HERRENS hus.
13 Om varje port kastade de lott, den minste såväl som den störste, efter sina familjer.
14 Den lott som angav öster föll då på Selemja. För hans son Sakarja, som var en klok rådgivare, kastade man lott, och för honom föll den lott ut som angav norr;
15 för Obed-Edom den lott som angav söder, medan hans söner fick förrådshuset på sin del;
16 för Suppim och för Hosa den lott som angav platsen västerut, vid Salleketporten, där vägen höjer sig uppåt, det ena vaktstället invid det andra.
17 Österut stod sex leviter, norrut fyra för varje dag, söderut fyra för varje dag och vid förrådshuset två åt gången.
18 Vid Parbar västerut stod fyra vid vägen och två vid själva Parbar.
19 Dessa var dörrvaktarnas avdelningar av koraiternas barn och av Meraris barn.
20 Av leviterna hade Ahia uppsikt över skatterna i Guds hus och över förråden av det som helgats åt HERREN.
21 Ladans barn, nämligen gersoniternas barn av Ladans släkt, huvudmännen för gersoniten Ladans familj, jehieliterna,
22 det vill säga jehieliternas söner, Setam och hans bror Joel, hade uppsikt över skatterna i HERRENS hus.
23 Beträffande amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna,
24 var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, överuppsyningsman över skatterna.
25 Hans bröder av Eliesers släkt var dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Selomit.
26 Denne Selomit och hans bröder hade uppsikt över alla förråd av det som helgats åt HERREN av kung David, av huvudmännen för familjerna, av överbefäl och underbefäl.
27 Från krigen och av bytet hade de helgat detta för att hålla HERRENS hus i stånd.
28 Och likaså allt som siaren Samuel och Saul, son till Kish och Abner, Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat. Var och en som helgade något lämnade det i Selomits och hans bröders vård.
29 Av jishariterna togs Kenanja och hans söner till de världsliga sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmän och domare.
30 Av hebroniterna togs Hasabja och hans bröder, 1.700 dugliga män, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt HERREN och till kungens tjänst.
31 För hebroniterna var Jeria huvudman, för hebroniterna efter deras ättföljd och familjer. - I Davids fyrtionde regeringsår gjordes undersökning beträffande dem och bland dem fanns då dugliga män i Jaser i Gilead. -
32 Hans bröder var dugliga män, 2.700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.
1 Detta är förteckningen på Israels barn, efter deras antal, med huvudmännen för deras familjer och med överbefäl och underbefäl och med deras tillsyningsmän, vilka tjänade kungen i allt som rörde krigsfolkets avdelningar, som kom och gick växelvis för var och en av årets alla månader. Varje avdelning bestod av 24.000 man.
2 Över den första avdelningen, den som tjänstgjorde under första månaden, hade Jasobam, Sabdiels son, befälet. I hans avdelning fanns 24.000.
3 Han hörde till Peres barn och var huvudansvarig för alla befäl som tjänstgjorde under första månaden.
4 Över den andra månadens avdelning hade ahoaiten Dodaj befälet, det var hans avdelning. Där fanns också fursten Miklot, och i hans avdelning fanns 24.000.
5 Den tredje befälhavaren, som tjänstgjorde under tredje månaden, var Benaja, översteprästen Jojadas son. I hans avdelning fanns 24.000.
6 Denne Benaja var en hjälte bland de trettio och hade befälet över de trettio. Vid hans avdelning fanns hans son Ammisabad.
7 Den fjärde, som tjänstgjorde under fjärde månaden, var Asael, Joabs bror, och efter honom hans son Sebadja. I hans avdelning fanns 24.000.
8 Den femte, som tjänstgjorde under femte månaden, var befälhavaren Samhut, jisraiten. I hans avdelning fanns 24.000.
9 Den sjätte, som tjänstgjorde under sjätte månaden, var tekoaiten Ira, Ickes son. I hans avdelning fanns 24.000.
10 Den sjunde, som tjänstgjorde under sjunde månaden, var peloniten Heles av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24.000.
11 Den åttonde, som tjänstgjorde under åttonde månaden, var husatiten Sibbekaj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24.000.
12 Den nionde, som tjänstgjorde under nionde månaden, var anatotiten Abieser, som hörde till benjaminiterna. I hans avdelning fanns 24.000.
13 Den tionde, som tjänstgjorde under tionde månaden, var netofatiten Mahraj, som hörde till seraiterna. I hans avdelning fanns 24.000.
14 Den elfte, som tjänstgjorde under elfte månaden, var pirgatoniten Benaja av Efraims barn. I hans avdelning fanns 24.000.
15 Den tolfte, som tjänstgjorde under tolfte månaden, var netofatiten Heldaj, som hörde till Otniels släkt. I hans avdelning fanns 24.000.
16 Israels stamhövdingar var dessa: Furste för rubeniterna var Elieser, Sikris son; för simeoniterna Sefatja, Maakas son;
17 för Levi Hasabja, Kemuels son; för Arons släkt Sadok;
18 för Juda Elihu, en av Davids bröder; för Isaskar Omri, Mikaels son;
19 för Sebulon Jismaja, Obadjas son; för Naftali Jerimot, Asriels son;
20 för Efraims barn Hosea, Asasjas son; för ena hälften av Manasse stam Joel, Pedajas son;
21 för andra hälften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son; för Benjamin Jaasiel, Abners son;
22 för Dan Asarel, Jerohams son. Dessa var Israels stamhövdingar.
23 Men David tog i förteckningen inte upp dem som var under tjugo år, ty HERREN hade lovat att han skulle föröka Israel som stjärnorna på himlen.
24 Joab, Serujas son, började räkningen men fullbordade den inte, ty genom den kom vrede över Israel. Antalet togs inte upp i någon förteckning i kung Davids krönika.
25 Uppsikt över kungens skatter hade Asmavet, Adiels son; över förråden på fälten, i städerna och byarna och fästningstornen Jonatan, Ussias son;
26 över dem som arbetade på fälten med jordbruket Esri, Kelubs son;
27 över vingårdarna ramatiten Simei; över de vinförråd som man hade samlat i vingårdarna sifmiten Sabdi;
28 över olivplanteringarna och mullbärsfikonträden i Låglandet gaderiten Baal-Hanan; över oljeförråden Joas;
29 över den nötboskap som betade i Saron saroniten Sitraj och över nötboskapen i dalarna Safat, Adlajs son;
30 över kamelerna ismaeliten Obil; över åsninnorna meronotiten Jedeja;
31 över småboskapen hagariten Jasis. Alla dessa var tillsyningsmän över kung Davids ägodelar.
32 Jonatan, Davids farbror, var rådgivare. Han var en förståndig och skriftlärd man. Jehiel, Hakmonis son, var anställd hos kungens söner.
33 Ahitofel var kungens rådgivare och arkiten Husaj var kungens vän.
34 Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Joab var kungens överbefälhavare.
1 David samlade till Jerusalem alla Israels hövdingar, stamhövdingar och häravdelningarnas befälhavare, dem som var i kungens tjänst, överbefäl och underbefäl och tillsyningsmännen över alla kungens och hans söners ägodelar och boskap, samt hovmännen, hjältarna och alla tappra stridsmän.
2 Kung David steg upp från sin plats och sade: "Hör mig, mina bröder och mitt folk. Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus till viloplats för HERRENS förbundsark och för vår Guds fotapall, och jag skaffade förråd till byggnadsverket.
3 Men Gud sade till mig: Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du är en stridsman och har utgjutit blod.
4 Ändå utvalde HERREN, Israels Gud, mig ur hela min fars hus till att vara kung över Israel för alltid. Ty Juda utvalde han till furste och i Juda hus min fars hus, och bland min fars söner hade han behag till mig, så att han gjorde mig till kung över hela Israel.
5 Bland alla mina söner - för HERREN har gett mig många söner - utvalde han min son Salomo till att sitta på HERRENS kungatron och regera över Israel.
6 Han sade till mig: Din son Salomo är den som skall bygga mitt hus och mina förgårdar. Ty honom har jag utvalt till min son, och jag skall vara hans fader.
7 Jag skall befästa hans kungamakt för evigt, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör.
8 Nu säger jag inför hela Israel, HERRENS församling, och inför vår Gud som hör det: Håll fast vid alla HERRENS, er Guds, bud, och iaktta dem noga så att ni får besitta det goda landet och lämna det som arv till era barn efter er till evig tid.
9 Du, min son Salomo, må lära känna din fars Gud och tjäna honom med hängivet hjärta och med villig själ, ty HERREN rannsakar alla hjärtan och förstår alla uppsåt och tankar. Om du söker honom, låter han sig finnas av dig, men om du överger honom, då förkastar han dig för evigt.
10 Var nu uppmärksam, ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till helgedom. Var stark och gå till verket."
11 David gav sin son Salomo en mönsterbild av förhuset och tempelbyggnaderna och av förrådskamrarna, de övre salarna och de inre rummen och rummet för nådastolen.
12 Han gav honom en mönsterbild av allt som han hade fått genom Anden beträffande förgårdarna till HERRENS hus och beträffande alla kamrarna runt omkring för skatterna i Guds hus och för förråden av det som helgats åt HERREN.
13 Han gav också föreskrifter beträffande prästernas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle förekomma vid tjänstgöringen i HERRENS hus och beträffande alla kärl som skulle användas vid tjänstgöringen i HERRENS hus,
14 rörande guldet, med uppgift på den vikt i guld som kom på varje särskilt kärl till tjänstgöringen, och beträffande alla kärl av silver, med uppgift på den vikt som kom på varje särskilt kärl till tjänstgöringen.
15 Han angav vikten på de gyllene ljusstakarna med tillhörande lampor av guld, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, så även beträffande silverljusstakarna, med uppgift på varje ljusstakes vikt med dess lampor, beroende på hur varje ljusstake skulle användas.
16 Likaså angav han vikten på guldet till skådebrödsborden, varje bord för sig, och på silvret till silverborden.
17 Han gav föreskrifter om gafflarna, skålarna och kannorna av rent guld och rörande guldbägarna, med uppgift på vikten av varje särskild bägare, och om silverbägarna, med uppgift på varje bägares vikt;
18 likaså om rökelsealtaret av renat guld, med uppgift på vikten; vidare en mönsterbild av vagnen, de gyllene keruberna, som skulle breda ut sina vingar och täcka över HERRENS förbundsark.
19 Han sade: "Genom en skrift av sin hand har HERREN undervisat mig om alltsammans, ja, om allt som skall utföras enligt mönsterbilden."
20 David sade till sin son Salomo: "Var stark och frimodig och gå till verket. Frukta inte och var inte förfärad! Ty HERREN Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall inte lämna dig och inte överge dig, till dess att allt arbete för tjänstgöringen i HERRENS hus är avslutat.
21 Och se, här är prästernas och leviternas avdelningar, som skall förrätta allt slags tjänst i Guds hus. Till allt som skall utföras har du folk hos dig som alla är villiga och kunniga till allt slags arbete. Dessutom är hövdingarna och hela folket redo att göra allt vad du befaller."
1 Kung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, ty detta palats är inte för en människa utan för HERREN Gud.
2 Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som skall vara av guld i min Guds hus, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn och trä till det som skall vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar, ja, alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd.
3 Eftersom jag har min Guds hus kärt, ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har skaffat till det heliga huset:
4 3.000 talenter guld, guld från Ofir, och 7.000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med,
5 för att göra av guld det som skall vara av guld och för att göra av silver det som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utförs av konstnärer. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt HERREN?"
6 Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom tillsyningsmännen över kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor.
7 De gav till arbetet på Guds hus 5.000 talenter guld, 10.000 dariker, 10.000 talenter silver, 18.000 talenter koppar och 100.000 talenter järn.
8 Var och en som hade ädla stenar gav dem till skatten i HERRENS hus under gersoniten Jehiels vård.
9 Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, ty av hängivet hjärta bar de fram sina frivilliga gåvor åt HERREN. Också kung David gladde sig mycket.
10 David lovade HERREN inför hela församlingen. David sade: "Lovad vare du, HERRE, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet!
11 Dig, HERRE, tillhör storhet och makt, härlighet och glans och majestät, ja, allt vad i himlen och på jorden är. Ditt, o HERRE, är riket, och du har upphöjt dig till ett huvud över allt.
12 Rikedom och ära kommer från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt. Det står i din hand att göra vad som helst, stort och starkt.
13 Så tackar vi dig nu, vår Gud, och lovar ditt härliga namn.
14 Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig.
15 Ty vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp.
16 HERRE, vår Gud, alla dessa gåvor som vi har skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn - från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.
17 Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med rättsinnigt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram åt dig sina frivilliga gåvor.
18 HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas håg och tankar för evigt vara redo till sådant och vänd deras hjärtan till dig.
19 Ge min son Salomo ett hängivet hjärta, så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger detta tempel, som jag har skaffat förråd till."
20 Därefter sade David till hela församlingen: "Lova HERREN, er Gud." Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för HERREN och för kungen.
21 Dagen därefter slaktade de slaktoffer åt HERREN och offrade brännoffer åt HERREN: 1.000 tjurar, 1.000 baggar och 1.000 lamm med tillhörande drickoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel.
22 De åt och drack med stor glädje inför HERRENS ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en HERRENS furste och Sadok till präst.
23 Så satt Salomo på HERRENS tron som kung efter sin fader David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom.
24 Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo.
25 Och HERREN gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som före honom hade varit kung över Israel.
26 David, Isais son, hade regerat över hela Israel.
27 Den tid han regerade över Israel var fyrtio år. I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år.
28 Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom.
29 Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid såväl som om hans sista, det finns skrivet i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika.
30 Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som kom över honom och Israel och alla andra länder och riken.