1 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare
2 utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt.
3 Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar,vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar.Allt vad han gör lyckas väl.
4 Så är det inte med de ogudaktiga, de är som agnar som vinden för bort.
5 Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas församling.
6 Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.
1 Varför rasar hednafolken, varför tänker folken fåfängliga tankar?
2 Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot HERREN och hans Smorde:
3 ”Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss repen.”
4 Han som bor i himlen ler, Herren gör narr av dem.
5 Han talar till dem i vrede, i glödande harm förskräcker han dem:
6 ”Det är jag som har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.”
7 Jag vill kungöra HERRENS beslut. Han sade till mig: ”Du är min son, jag har i dag fött dig.
8 Begär av mig, så skall jag ge dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom.
9 Du skall krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkrukor.”
10 Handla nu vist, ni kungar, låt varna er, ni domare på jorden!
11 Tjäna HERREN med fruktan och gläd er med bävan!
12 Ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred och ni går under på er väg, ty snart kan hans vrede upptändas. Saliga är alla som flyr till honom.
1 En psalm av David när han flydde för sin son Absalom.
(3:2) HERRE, hur många är inte mina fiender! Många reser sig mot mig.
2(3:3) Många säger om mig: ”Det finns ingen frälsning för honom hos Gud.” Sela.
3(3:4) Men du, HERRE, är en sköld omkring mig. Du är min ära, du lyfter upp mitt huvud.
4(3:5) Jag ropar högt till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.
5(3:6) Jag lade mig och somnade, jag vaknade igen, ty HERREN håller mig uppe.
6(3:7) Jag fruktar ej för skaror av många tusen, som ansätter mig från alla sidor.
7(3:8) Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud! Du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.
8(3:9) Hos HERREN finns frälsningen. Låt din välsignelse komma över ditt folk! Sela.
1 För sångmästaren, till stränginstrument. En psalm av David.
(4:2) Svara mig när jag ropar, du min rättfärdighets Gud. När jag är trängd, ger du mig utrymme. Var mig nådig och hör min bön.
2(4:3) Ni barn till höga herrar, hur länge skall ni kränka min heder? Hur länge skall ni älska tomhet och fara efter lögn? Sela.
3(4:4) Ni skall veta hur förunderligt HERREN tar sig an den fromme. HERREN hör när jag ropar till honom.
4(4:5) Grips ni av vrede, så synda inte! Tänk efter i era hjärtan under nattens vila och var stilla. Sela.
5(4:6) Bär fram rätta offer och förtrösta på HERREN.
6(4:7) Många säger: ”Vem kan låta oss se det goda?” HERRE, låt ditt ansiktes ljus lysa över oss!
7(4:8) Du har skänkt mitt hjärta glädje, mer än då man får säd och vin i mängd.
8(4:9) I frid kan jag lägga mig ner och sova, ty du, HERRE, låter mig bo i trygghet.
1 För sångmästaren, till nehilót, en psalm av David.
(5:2) Lyssna till mina ord, HERRE! Ge akt på mina suckar!
2(5:3) Hör mig när jag ropar om hjälp, du min konung och min Gud, ty till dig ber jag.
3(5:4) HERRE, om morgonen hör du min röst, om morgonen vänder jag mig till dig och väntar ivrigt.
4(5:5) Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet, den som är ond får ej bo hos dig.
5(5:6) De övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla ogärningsmän.
6(5:7) Du förgör dem som talar lögn, HERREN avskyr de blodtörstiga och falska.
7(5:8) Men jag får gå in i ditt hus genom din stora nåd. Jag får tillbe i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.
8(5:9) HERRE, led mig genom din rättfärdighet för mina förföljares skull. Gör din väg jämn för mig.
9(5:10) Ty vad deras mun talar kan ingen lita på, deras inre är fördärv, en öppen grav är deras strupe och sin tunga gör de hal.
10(5:11) Förklara dem skyldiga, Gud, låt deras planer bli deras fall. Driv bort dem för deras många synders skull, ty de är upproriska mot dig.
11(5:12) Men låt alla som flyr till dig få glädja sig. I evighet skall de jubla, ty du beskyddar dem. I dig skall de fröjdas som älskar ditt namn.
12(5:12) Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige, du omger honom med nåd som med en sköld.
1 För sångmästaren, till stränginstrument enligt sheminit.
(6:2) En psalm av David.HERRE, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din förtörnelse.
2(6:3) Var mig nådig, HERRE, ty jag är kraftlös, hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
3(6:4) Min själ är mycket förskräckt. HERRE, hur länge?
4(6:5) Vänd tillbaka, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.
5(6:6) Ty i döden tänker ingen på dig, vem tackar dig i dödsriket?
6(6:7) Jag är trött av mitt suckande, var natt blir min bädd genomvåt, jag dränker sängen med tårar.
7(6:8) Av sorg är mina ögon förmörkade, de har åldrats för alla mina fienders skull.
8(6:9) Vik bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän, ty HERREN har hört min högljudda gråt.
9(6:10) HERREN har hört mitt rop om nåd, HERREN har tagit emot min bön.
10(6:11) Alla mina fiender kommer på skam och blir mycket förskräckta, plötsligt viker de tillbaka med skam.
1 En klagopsalm av David, som han sjöng till HERREN på grund av vad benjaminiten Kush hade sagt.
(7:2) HERRE, min Gud, till dig flyr jag. Rädda mig från alla mina förföljare, befria mig,
2(7:3) så att de inte som lejon sliter sönder min själ, rycker mig bort utan räddning.
3(7:4) HERRE, min Gud, om jag har gjort detta, om orätt finns i mina händer,
4(7:5) om jag lönat min vän med ont eller plundrat min ovän utan orsak,
5(7:6) låt då fienden förfölja min själ och hinna upp mig, trampa mitt liv till jorden och lägga min ära i stoftet. Sela.
6(7:7) Res dig, HERRE, i din vrede, stå upp mot mina ovänners raseri! Vakna upp till min hjälp, du som har kallat till dom.
7(7:8) Låt skaran av folk samlas omkring dig, regera över dem från höjden.
8(7:9) HERREN håller dom över folken. Döm mig, HERRE, efter min rättfärdighet, efter den fullkomlighet som övertäcker mig.
9(7:10) Gör slut på de ogudaktigas ondska, låt den rättfärdige stå fast! Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud.
10(7:11) Min sköld är hos Gud, han frälsar de rättsinniga.
11(7:12) Gud är en rättfärdig domare, en Gud som dagligen visar sin vrede.
12(7:13) Om någon inte vill omvända sig slipar han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo.
13(7:14) Han gör i ordning sina dödande vapen, sina pilar gör han brinnande.
14(7:15) Se, han avlar ondska, han går havande med olycka, han föder lögn.
15(7:16) Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav han gräver.
16(7:17) Den olycka han tänkt ut vänder tillbaka över hans huvud, på hans egen hjässa kommer hans ondska.
17(7:18) Jag vill tacka HERREN för hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.
1 För sångmästaren, enligt gittit. En psalm av David.
(8:2) HERRE, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himlen.
2(8:3) Av barns och spädbarns mun har du upprättat en makt för dina ovänners skull till att förgöra fiende och hämnare.
3(8:4) När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat,
4(8:5) vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom?
5(8:6) En liten tid lät du honom vara ringare än Gud, med ära och härlighet krönte du honom.
6(8:7) Du satte honom till HERRE över dina händers verk, allt har du lagt under hans fötter:
7(8:8) får och oxar, liksom vildmarkens djur,
8(8:9) himlens fåglar och havets fiskar, allt som rör sig i haven.
9(8:10) HERRE, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden!
1 För sångmästaren, till mutlabbén. En psalm av David.
(9:2) Jag vill tacka HERREN av hela mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under.
2(9:3) Jag vill vara glad och jubla i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
3(9:4) Ty mina fiender vika tillbaka, de faller och går under inför ditt ansikte.
4(9:5) Du har hävdat min rätt och fört min talan, du sitter på din tron som en rättfärdig domare.
5(9:6) Du har straffat hednafolk och förgjort ogudaktiga, deras namn har du utplånat för evigt.
6(9:7) Fienderna är borta, utrotade för alltid. Deras städer har du omstörtat, minnet av dem har du utplånat.
7(9:8) HERREN regerar i evighet, sin tron har han gjort till ett domarsäte.
8(9:9) Han skall döma världen med rättfärdighet, skipa rätt bland folken med rättvisa.
9(9:10) HERREN är en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
10(9:11) De som känner ditt namn förtröstar på dig, ty du överger inte dem som söker dig, HERRE.
11(9:12) Lovsjung HERREN som bor i Sion, förkunna hans gärningar bland folken.
12(9:13) Ty han som hämnas blodsutgjutelser kommer ihåg dem, han glömmer ej de förtrycktas klagorop.
13(9:14) Var mig nådig, HERRE. Se hur jag plågas av dem som hatar mig, du som lyfter mig upp från dödens portar,
14(9:15) för att jag skall förkunna allt ditt lov och i dottern Sions portar jubla över din frälsning.
15(9:16) Hednafolk har sjunkit ner i den grav de grävde, i det nät de lade ut har deras fot blivit fångad.
16(9:17) HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom. Den ogudaktige blir snärjd i sina egna gärningar. Higgajón. Sela.
17(9:18) De ogudaktiga skall vika tillbaka ner i dödsriket, alla hednafolk som glömmer Gud.
18(9:19) Men den fattige skall inte bli glömd för alltid, de betrycktas hopp skall ej bli om intet för evigt.
19(9:20) Stå upp, HERRE, låt inte människor få makten, låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
20(9:21) Låt fruktan komma över dem, HERRE, låt hednafolken förstå att de endast är människor. Sela.
1 Varför, HERRE, står du så långt borta och gömmer dig i nödens tider?
2 Genom den ogudaktiges övermod måste den nödställde lida. Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut.
3 Ty den ogudaktige skryter över sina själviska begär, den girige välsignar han och föraktar HERREN.
4 I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud, i alla hans tankar finns inte plats för Gud.
5 Framgångsrika är alltid hans vägar, dina domar går högt över hans blickar, han fnyser åt alla sina ovänner.
6 Han säger i sitt hjärta: ”Jag skall inte vackla, aldrig skall någon olycka drabba mig.”
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck, under hans tunga finns olycka och elände.
8 Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna, i hemlighet vill han döda den oskyldige, hans ögon spanar efter den olycklige.
9 Han ligger i bakhåll på hemlig plats, som ett lejon i sitt snår. Han ligger i bakhåll för att gripa den svage, han griper honom och drar in honom i sitt nät.
10 Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor.
11 Han säger i sitt hjärta: ”Gud kommer inte ihåg det, han har gömt sitt ansikte, han ser det aldrig.”
12 Stå upp, HERRE! Lyft din hand, o Gud, glöm inte de svaga,.
13 Varför föraktar den ogudaktige Gud och säger i sitt hjärta att du inte frågar efter det?
14 Du ser det, du ger akt på olycka och jämmer för att ta det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak, du är den faderlöses hjälpare.
15 Bryt den gudlöses arm och gå till rätta med de ondas ogudaktighet, så att du inte finner den mer.
16 HERREN är konung alltid och för evigt, hednafolken utrotas ur hans hand.
17 Du, HERRE, hör de förtrycktas längtan, du ger deras hjärtan mod, du vänder ditt öra till dem
18 för att ge den faderlöse och förtryckte rätt. Människor komna av jord skall inte längre vålla skräck.
1 För sångmästaren, av David. Till HERREN har jag tagit min tillflykt. Hur kan ni då säga till mig: ”Fly som en fågel till ditt berg.
2 Se, de ogudaktiga spänner bågen, de har lagt sin pil på strängen för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.
3 När grundvalarna rivs upp, vad kan då den rättfärdige uträtta?”
4 HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himlen. Hans ögon ser, hans blickar prövar människors barn.
5 HERREN prövar den rättfärdige, men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.
6 Han skall låta glödande kol och svavel regna över de ogudaktiga, en glödhet vind är den kalk de får dricka.
7 Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdighet. De rättrådiga skall se hans ansikte.
1 För sångmästaren enligt sheminit. En psalm av David.
(12:2) Fräls, HERRE, ty de fromma är borta, de trofasta har försvunnit från människors barn.
2(12:3) De talar lögn, den ene med den andre, med hala läppar och dubbelt hjärta talar de.
3(12:4) HERRE, utrota alla hala läppar, den tunga som talar stora ord.
4(12:5) De säger: ”Genom vår tunga är vi starka, våra läppar hjälper oss, vem är herre över oss?”
5(12:6) "Eftersom de svaga utsätts för våld och de fattiga klagar, vill jag nu gripa in”, säger HERREN, ”jag skall ge frälsning åt den som längtar därefter.”
6(12:7) HERRENS tal är ett rent tal. likt silver som rinner ner på jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
7(12:8) Du, HERRE, skall bevara dem, du skall för evigt beskydda dem för detta släkte.
8(12:9) Runt omkring drar ogudaktiga fram, när uselhet prisas av människors barn.
1 För sångmästaren. En psalm av David.
2 Hur länge, HERRE, skall du alldeles glömma mig? Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?
3 Hur länge skall jag oroas i min själ och ängslas dagligen? Hur länge skall min fiende triumfera över mig?
4 Se till mig och svara mig, HERRE, min Gud! Upplys mina ögon, så att jag ej somnar in i döden.
5 Låt inte min fiende säga: ”Jag blev honom för stark” och mina ovänner glädja sig när jag vacklar.
6 Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning. Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty han är god mot mig.
1 För sångmästaren, av David. Dårarna säger i sitt hjärta: ”Det finns ingen Gud.” Onda och avskyvärda är deras gärningar, det finns ingen som gör det goda.
2 HERREN blickar ner från himlen på människors barn för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud.
3 Men alla hava de avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.
4 Förstår de ingenting, alla dessa ogärningsmän, de som äter mitt folk som om de åt bröd och som inte åkallar HERREN.
5 Där grips de av förfäran, ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.
6 Den betrycktes råd hånar ni, ty HERREN är hans tillflykt.
7 O, att det från Sion kom frälsning för Israel! När HERREN gör slut på sitt folks fångenskap, då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.
1 En psalm av David. HERRE, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg?
2 Den som lever fullkomligt och lever rättfärdigt, den som talar sanning i hjärtat,
3 den som inte baktalar med sin tunga, inte handlar illa mot sin nästa och inte vanärar sin granne,
4 den som föraktar den förkastlige men ärar dem som fruktar HERREN, den som inte bryter sin ed om än det blir till egen skada,
5 den som inte driver ocker med sina pengar och inte tar mutor för att fälla den oskyldige. Den som handlar så skall aldrig vackla.
1 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag flyr till dig.
2 Jag säger till HERREN: ”Du är min Herre, för mig finns intet gott utom dig.
3 De heliga som finns i landet, de härliga, hos dem har jag min glädje.”
4 De som jagar efter andra gudar får många bedrövelser. Jag vill inte offra deras drickoffer av blod eller ta deras namn på mina läppar.
5 HERREN är min del och min bägare, du är den som uppehåller min arvedel.
6 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett underbart arv har jag fått.
7 Jag vill välsigna HERREN, som ger mig råd, även om natten manar mig mitt innersta.
8 Jag har alltid haft HERREN för ögonen, han är på min högra sida, jag skall inte vackla.
9 Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min ära, också min kropp får bo i trygghet.
10 Ty du skall ej lämna min själ åt dödsriket, du skall ej låta din fromme se förgängelsen.
11 Du lär mig livets väg. Inför ditt ansikte mättas jag av glädje, av ljuvlighet på din högra sida för evigt.
1 En bön av David. Hör, HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop och lyssna till min bön, den kommer ej från falska läppar.
2 Från dig väntar jag mitt försvar, dina ögon ser vad som är rätt.
3 Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten. Du rannsakar mig, men du finner ingenting, ingen ond tanke går ut från min mun.
4 Vad människor än gör tar jag mig till vara för våldsverkares stigar genom dina läppars ord.
5 Mina steg håller sig stadigt på dina vägar, mina fötter stapplar inte.
6 Jag ropar till dig, ty du, Gud, skall svara mig. Vänd ditt öra till mig och hör mina ord!
7 Visa din underbara nåd, du som med din högra hand frälsar dem som flyr till dig undan sina förföljare.
8 Bevara mig som en ögonsten, beskydda mig under dina vingars skugga
9 för de ogudaktiga som vill förgöra mig, för mina dödsfiender som omringar mig.
10 Sitt hjärta förhärdar de, med sin mun talar de stora ord.
11 Nu är de omkring mig var vi än går. Deras ögon spanar efter hur de skall kunna slå mig till marken.
12 Han liknar ett lejon som hungrar efter rov, ett ungt lejon som ligger på lur.
13 Stå upp, HERRE! Gå emot honom , slå ner honom! rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige.
14 Rädda mig med din hand, HERRE, från människorna, från denna världens människor, som har sin del i detta livet och vilkas buk du fyller med dina gåvor. De har söner i mängd och lämnar sitt överflöd till sina barn.
15 Men jag skall se ditt ansikte i rättfärdighet, jag skall mättas av din åsyn när jag vaknar.
1 För sångmästaren, av HERRENS tjänare David. Han sjöng denna sång till HERREN, när HERREN hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.
(18:2) Han sade: Hjärtligt kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2(18:3) HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och mitt frälsnings horn, mitt värn.
3(18:4) Till HERREN, den högt lovade, ropar jag, och från mina fiender blir jag räddad.
4(18:5) Dödens band omgav mig, fördärvets strömmar förskräckte mig.
5(18:6) Dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror föll över mig.
6(18:7) I min nöd åkallade jag Herren, till min Gud ropade jag. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop till honom nådde hans öron.
7(18:8) Då skalv jorden och bävade, bergens grundvalar darrade, de skakade, ty hans vrede var upptänd.
8(18:9) Rök steg upp från hans näsa, förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
9(18:10) Han sänkte himlen och for ner, mörka moln var under hans fötter.
10(18:11) Han for på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar.
11(18:12) Han gjorde mörker till sitt skydd, till en hydda som omslöt honom: mörka vatten, tjocka moln.
12(18:13) Ur glansen framför honom bröt molnen fram med hagel och klot av eld.
13(18:14) HERREN dundrade i himlen, den Högste lät höra sin röst med hagel och klot av eld.
14(18:15) Han sköt sina pilar och skingrade dem, med blixtar i mängd förvirrade han dem.
15(18:16) Vattnens bäddar kom i dagen, jordens grundvalar blev synliga för din näpst, HERRE, för din vredes stormvind.
16(18:17) Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17(18:18) Han räddade mig från min starke fiende, från dem som hatade mig, ty de var starkare än jag.
18(18:19) De överföll mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19(18:20) Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig, ty han har mig kär.
20(18:21) HERREN gjorde väl mot mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet lönade han mig.
21(18:22) Ty jag höll mig på Herrens vägar, jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.
22(18:23) Alla hans domslut hade jag för ögonen, hans stadgar lät jag ej vika ifrån mig.
23(18:24) Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd.
24(18:25) Därför har HERREN lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
25(18:26) Mot den trogne visar du dig trofast, mot den fullkomlige visar du dig fullkomlig.
26(18:27) Mot den rene visar du dig ren, men mot den falske visar du dig vrång.
27(18:28) Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
28(18:29) Du låter min lampa brinna klart. HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29(18:30) Med dig kan jag slå ner fiende härar, med min Gud stormar jag murar.
30(18:31) Guds väg är fullkomlig, HERRENS tal är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom.
31(18:32) Ty vem är Gud förutom HERREN, vem är en klippa utom vår Gud?
32(18:33) Gud, du som utrustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig.
33(18:34) Du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder.
34(18:35) Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen.
35(18:36) Du ger mig din frälsnings sköld, din högra hand stöder mig, ditt saktmod gör mig stor.
36(18:37) Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte.
37(18:38) Jag förföljde mina fiender och hann upp dem. Jag vände inte tillbaka förrän jag hade gjort slut på dem.
38(18:39) Jag slog dem så att de ej kunde resa sig, de föll under mina fötter.
39(18:40) Du utrustade mig med kraft till striden, du böjde mina fiender under mig.
40(18:41) Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
41(18:42) De ropade, men där fanns ingen räddare, till HERREN, men han svarade dem inte.
42(18:43) Jag stötte sönder dem till stoft för vinden, jag kastade ut dem som smuts på gatan.
43(18:44) Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till huvud för hednafolk, folkslag som jag inte kände blev mina tjänare.
44(18:45) Så snart de hörde talas om mig , lydde de mig, främlingar kom krypande för mig.
45(18:46) Främlingarnas mod vissnade bort, med bävan övergav de sina fästen.
46(18:47) HERREN lever! Välsignad vare min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!.
47(18:48) Gud, du har givit mig hämnd och lagt folken under mig.
48(18:49) Du har befriat mig från mina fiender, du har upphöjt mig över mina motståndare och räddat mig från våldsmän.
49(18:50) Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
50(18:51) Ty du ger din kung stor seger, du handlar nådigt mot din smorde, mot David och hans efterkommande till evig tid.
1 För sångmästaren,en psalm av David.
(19:2) Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk.
2(19:3) Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra,
3(19:4) utan tal och utan ord, deras röst hörs inte.
4(19:5) De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände. Åt solen har han gjort en hydda i dem,
5(19:6) den är som en brudgum som går ut ur sin kammare, den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.
6(19:7) Den går upp vid himlens ena ende och går sin kretsgång till den andra. Ingenting undgår dess hetta.
7(19:8) HERRENS undervisning är fullkomlig, den ger själen nytt liv. HERRENS vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa.
8(19:9) HERRENS befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Hans bud är klart, det upplyser ögonen.
9(19:10) HERRENS fruktan är ren, den består i evighet. HERRENS domslut är sanna, de är alla rättfärdiga.
10(19:11) De är dyrbarare än guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung.
11(19:12) Genom dem blir din tjänare varnad, den som följer dem får stor lön.
12(19:13) Vem märker själv hur ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.
13(19:14) Bevara också din tjänare för fräcka människor, låt dem inte ha makt över mig, så blir jag fullkomlig och fri från svår överträdelse.
14(19:15) Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig, HERRE, min klippa och min återlösare.
1 För sångmästaren, en psalm av David.
(20:2) HERREN må höra din bön på nödens dag, Jakobs Guds namn må beskydda dig.
2(20:3) Han skall sända dig hjälp från helgedomen, från Sion skall han stödja dig.
3(20:4) Han skall tänka på alla dina offer, med välbehag ta emot dina brännoffer. Sela.
4(20:5) han skall ge dig vad ditt hjärta begär och fullborda dina planer.
5(20:6) Då skall vi jubla över din frälsning och i vår Guds namn resa upp baneret. Herren må besvara alla dina böner.
6(20:7) Nu vet jag att HERREN frälsar sin smorde. Han svarar honom från sin heliga himmel, genom väldiga gärningar ger hans högra hand frälsning.
7(20:8) Andra förlitar sig på vagnar och hästar, men vi berömmer oss av Herrens, vår Guds, namn.
8(20:9) De sjunker ner och faller, men vi reser oss upp och blir stående.
9(20:10) HERRE, fräls oss! Konungen skall svara oss när vi ropar.
1 För sångmästaren, en psalm av David.
(21:2) Herre, över din makt gläder sig kungen, hur stor är inte hans glädje över din frälsning!
2(21:2) Vad hans hjärta önskar ger du honom, vad hans läppar begär vägrar du honom inte. Sela.
3(21:2) Ty du möter honom med rika välsignelser, du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
4(21:2) Han bad dig om liv och du gav honom det, ett långt liv alltid och för evigt.
5(21:2) Stor är hans härlighet genom din frälsning, majestät och glans ger du honom.
6(21:2) Du låter honom bli till välsignelse för evigt, du fyller honom med glädje inför ditt ansikte.
7(21:2) Ty konungen förtröstar på HERREN, genom den Högstes nåd skall han inte vackla.
8(21:2) Din hand skall nå alla dina fiender, din högra hand skall träffa dem som hatar dig.
9(21:2) Du skall låta dem känna det som i en glödande ugn, när du visar ditt ansikte. Herren skall uppsluka dem i sin vrede, eld skall förtära dem.
10(21:2) Deras livsfrukt skall du utrota från jorden, deras efterkommande från människors barn.
11(21:2) Ty de ville dra ont över dig, de tänkte ut onda planer, men de förmår ingenting.
12(21:2) Du skall driva dem tillbaka, med din båge skall du sikta mot deras ansikten.
13(21:2) Res dig, Herre, i din makt, vi vill spela och sjunga om dina väldiga gärningar.
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind", en psalm av David.
(22:2) Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
2(22:3) Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, och om natten, men jag får ingen ro.
3(22:4) Dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
4(22:5) På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem.
5(22:6) Till dig ropade de och fick hjälp, på dig förtröstade de och kom ej på skam.
6(22:7) Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor, föraktad av folket.
7(22:8) Alla som ser mig hånar mig, de spärrar upp munnen, de skakar på huvudet:
8(22:9) "Anförtro dig åt HERREN! Han skall befria och rädda honom, han har ju honom kär."
9(22:10) Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
10(22:11) På dig är jag kastad ända från modersskötet, redan i moderlivet var du min Gud.
11(22:12) Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära, och ingen finns som hjälper.
12(22:13) Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig.
13(22:14) Som glupande och rytande lejon spärrar de upp gapet mot mig.
14(22:15) Jag är lik vatten som hälls ut, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre.
15(22:16) Min kraft är uttorkad som en lerskärva, min tunga fastnar i gommen, du lägger mig i dödens stoft.
16(22:17) Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat.
17(22:18) Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar.
18(22:19) De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.
19(22:20) Men du, HERRE, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp!
20(22:21) Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
21(22:22) Fräls mig från lejonets gap och från vildoxarnas horn - du bönhör mig.
22(22:23) Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag lovsjunga dig.
23(22:24) Ni som fruktar HERREN, lova honom, ära honom, alla Jakobs barn, bäva för honom, alla Israels barn.
24(22:25) Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom när han ropade lyssnade han till honom.
25(22:26) Från dig kommer min lovsång i den stora församlingen, jag får infria mina löften inför dem som fruktar honom.
26(22:27) De ödmjuka skall äta och bli mätta, de som söker HERREN skall lova honom. Era hjärtan skall leva för evigt.
27(22:28) Alla jordens ändar skall tänka på det och omvända sig till HERREN. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.
28(22:29) Ty riket är HERRENS, han råder över hednafolken.
29(22:30) Alla mäktiga på jorden skall äta och tillbe. Inför honom skall de böja knä, alla de som far ner i stoftet, de som ej kan hålla sin själ vid liv.
30(22:31) De efterkommande skall tjäna honom, kommande släkten skall få höra om Herren.
31(22:32) De skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som skall födas, att han har gjort det.
1 En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.
5 Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
6 Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.
1 Av David. En psalm. Jorden och allt som uppfyller den tillhör HERREN, världen och de som bor i den.
2 Ty han har grundlagt den på haven, och givit den fäste på strömmande vatten.
3 Vem får gå upp på HERRENS berg? Vem får träda in i hans helgedom?
4 Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.
5 Han skall få välsignelse från HERREN och rättfärdighet från sin frälsnings Gud.
6 Sådant är det släkte som frågar efter honom. De som söker ditt ansikte, de är Jakobs barn. Sela.
7 Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
8 Vem är denne ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig, Herren, väldig i strid.
9 Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
10 Vem är denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot, han är ärans konung. Sela.
1 Av David. Till dig, HERRE, lyfter jag min själ.
2 Min Gud, på dig förtröstar jag. Låt mig inte komma på skam, låt inte mina fiender jubla över mig.
3 Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig. På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt.
4 HERRE, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. På dig hoppas jag alltid.
6 Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de är av evighet.
7 Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
8 HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.
9 Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
10 Alla HERRENS vägar är nåd och sanning för dem som håller hans förbund och vittnesbörd.
11 För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.
12 Den som fruktar HERREN får undervisning av honom om den väg han skall välja.
13 Hans själ skall bo i det goda, och hans efterkommande skall ärva landet.
14 HERREN umgås förtroligt med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt för dem.
15 Mina ögon ser alltid upp till HERREN, ty han drar mina fötter ur nätet.
16 Vänd dig till mig och var mig nådig, ty jag är ensam och betryckt.
17 Mitt hjärtas ångest är stor, för mig ut ur min nöd!
18 Se till mitt lidande och min möda, förlåt mig alla mina synder.
19 Se, hur många mina fiender har blivit, hur de hatar mig med våldsamt hat.
20 Bevara min själ och rädda mig, låt mig inte komma på skam, ty jag flyr till dig.
21 Låt oskuld och ärlighet bevara mig, ty jag hoppas på dig.
22 Gud, befria Israel, ur all dess nöd.
1 Av David. Skaffa mig rätt, HERRE, ty jag är oskyldig, jag förtröstar på Herren utan att vackla.
2 Utforska mig, HERRE, och pröva mig, rannsaka mina njurar och mitt hjärta.
3 Ty din nåd är för mina ögon, jag vandrar i din sanning.
4 Jag sitter ej hos lögnare och umgås ej med hycklare.
5 Jag hatar de ondas församling, hos de ogudaktiga sitter jag inte.
6 Jag tvår mina händer i oskuld, jag vill vandra kring ditt altare, HERRE,
7 för att höja min röst till tacksägelse och förkunna alla dina under.
8 HERRE, jag älskar din boning, den plats där din härlighet bor.
9 Ryck inte bort min själ tillsammans med syndare eller mitt liv tillsammans med blodtörstiga män,
10 som har ondska i sina händer och högra handen full av mutor.
11 Jag är oskyldig, befria mig och var mig nådig.
12 Min fot står på jämn mark. I församlingarna skall jag prisa Herren.
1 Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd?
2 När de onda kommer emot mig och vill uppsluka mig, mina motståndare och mina fiender, då skall de själva stappla och falla.
3 Om en här belägrar mig fruktar ej mitt hjärta. Om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.
4 Ett har jag begärt av HERREN, det längtar jag efter: Att få bo i HERRENS hus i alla mitt livs dagar för att se HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.
5 Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning, han för mig upp på klippan.
6 Nu kan mitt huvud höja sig över mina fiender runt omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans hydda, jag vill sjunga till HERRENS ära och lova honom.
7 Hör, HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.
8 Mitt hjärta tänker på ditt ord: "Sök mitt ansikte!" Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag,
9 dölj inte ditt ansikte för mig. Driv inte bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du, min frälsnings Gud.
10 Om än min far och mor överger mig, tar HERREN emot mig.
11 Visa mig, HERRE, din väg, led mig på en jämn stig för mina förföljares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja, ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld.
13 Jag är viss om att få se HERRENS godhet i de levandes land.
14 Hoppas på HERREN, var stark och frimodig i ditt hjärta, ja, vänta på Herren!
1 Av David. Till dig, HERRE, ropar jag, min klippa, var ej stum mot mig. Om du är tyst mot mig, blir jag lik dem som far ner i graven.
2 Hör mina böners ljud när jag ropar till dig, när jag lyfter mina händer mot det innersta i din helgedom.
3 För inte bort mig med de ogudaktiga och med ogärningsmän, som talar vänligt med sin nästa men har ondska i sina hjärtan.
4 Löna dem efter deras handlingar, efter deras onda gärningar. Löna dem efter deras händers verk, vedergäll dem för vad de har gjort.
5 Ty de ger inte akt på HERRENS gärningar, på hans händers verk. Därför skall han slå ner dem och inte mer bygga upp dem.
6 Välsignad vare HERREN, ty han har hört mina böner om nåd.
7 HERREN är min styrka och min sköld, på honom förtröstade mitt hjärta. Jag fick hjälp och mitt hjärta gläder sig. Jag vill tacka honom med min sång.
8 HERREN är sitt folks styrka, ett frälsningens värn är han för sin smorde.
9 Fräls ditt folk och välsigna din arvedel, var deras herde och bär dem för evigt!
1 En psalm av David. Ge åt HERREN, ni Guds söner, ge åt HERREN ära och makt!
2 Ge åt HERREN hans namns ära, tillbed HERREN i helig skrud!
3 HERRENS röst ljuder över vattnen, Gud, den härlige, dundrar, HERREN, över de stora vattnen.
4 HERRENS röst är mäktig, HERRENS röst är majestätisk.
5 HERRENS röst bryter ner cedrarna, HERREN bryter Libanons cedrar i stycken.
6 Han får Libanon och Sirjon att hoppa som kalvar, som unga vildoxar.
7 HERRENS röst klyver luften med flammande eld.
8 HERRENS röst kommer öknen att bäva, HERREN kommer Kadesh öken att bäva.
9 HERRENS röst får hindarna att föda, skogarnas klädnad rycker han bort. I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära.
10 HERREN satt på sin tron när syndafloden kom, HERREN tronar som konung för evigt.
11 HERREN ger makt åt sitt folk, HERREN välsignar sitt folk med frid.
1 En psalm, en sång av David vid templets invigning.
(30:2) Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du drog mig upp ur djupet, du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
2(30:3) HERRE, min Gud, jag ropade till dig och du helade mig.
3(30:4) HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande tillbaka, bort från dem som farit ner i graven.
4(30:5) Lovsjung HERREN, ni hans fromma, prisa hans heliga namn!
5(30:6) Ty ett ögonblick varar hans vrede, hela livet hans nåd. Om aftonen gästar gråt, om morgonen kommer jubel.
6(30:7) Jag sade när det gick mig väl: ”Jag skall aldrig vackla.”
7(30:8) HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt, men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
8(30:9) Till dig, HERRE, ropade jag, till HERREN bad jag om nåd:
9(30:10) ”Vilken vinning har du av mitt blod, av att jag far ner i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
10(30:11) Hör, HERRE, var mig nådig! HERRE, var min hjälpare!
11(30:12) Du förvandlade min klagan till dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje.
12(30:13) Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna. HERRE, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.
1 För sångmästaren, en psalm av David.
(31:2) Till dig, HERRE, flyr jag, låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
2(31:3) Vänd ditt öra till mig, skynda till min räddning! Var en fast klippa för mig, en borg till min frälsning.
3(31:4) Ty du är min klippa och min borg, du skall leda och föra mig för ditt namns skull.
4(31:5) Drag mig ur det nät som de lagt ut för mig, ty du är mitt värn.
5(31:6) I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, HERRE, du trofaste Gud.
6(31:7) Jag hatar dem som håller sig till värdelösa och förgängliga avgudar, jag förtröstar på HERREN.
7(31:8) Jag vill jubla och vara glad över din nåd, ty du ser till mitt lidande, du tar vård om min själ i nöden
8(31:9) och överlämnar mig inte i fiendens hand. Du ställer mina fötter på rymlig plats.
9(31:10) Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd. Av sorg förtärs mitt öga, min själ och min kropp.
10(31:11) Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse, mina år i suckan. Min kraft är bruten genom min missgärning, mina ben förtvinar.
11(31:12) För alla mina fienders skull har jag blivit till smälek för mina grannar och till skräck för dem som känner mig. De som ser mig på gatan flyr undan för mig.
12(31:13) Jag är glömd, borta ur deras hjärtan som vore jag död, jag har blivit som ett krossat kärl.
13(31:14) Jag hör många förtala mig, skräck råder runt omkring. De rådslår med varandra mot mig och smider planer för att ta mitt liv.
14(31:15) Men jag förtröstar på dig, HERRE, jag säger: ”Du är min Gud.”
15(31:16) Min tid står i dina händer, rädda mig från mina fienders hand, från dem som förföljer mig.
16(31:17) Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, fräls mig genom din nåd.
17(31:18) HERRE, låt mig inte komma på skam, ty jag ropar till dig. Låt de ogudaktiga komma på skam, låt dem tystna i dödsriket.
18(31:19) Låt deras lögnaktiga läppar förstummas, de som talar övermodigt mot den rättfärdige, med högmod och förakt.
19(31:20) Hur stor är inte din godhet, som du förvarar åt dem som fruktar dig och som du i människors åsyn visar dem som flyr till dig.
20(31:21) Du tar dem i ditt ansiktes beskydd mot människors sammansvärjning. Du gömmer dem i din hydda undan elaka tungor.
21(31:22) Välsignad vare HERREN, ty han har visat mig sin underbara nåd i en belägrad stad.
22(31:23) Jag sade i min ångest: ”Jag är bortdriven från dina ögon.” Men du hörde mina böners ljud, när jag ropade till dig.
23(31:24) Älska HERREN, alla ni hans fromma. HERREN bevarar de trogna, men den som handlar högmodigt vedergäller han i fullt mått.
24(31:25) Var starka och frimodiga i era hjärtan, alla ni som hoppas på HERREN!
1 En läropsalm av David. Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt.
2 Salig är den människa som HERREN ej tillräknar synd och som i sin ande är utan svek.
3 Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
4 Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
5 Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN.” Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
6 Därför skall alla fromma be till dig medan du är att finna. Om än stora vattenfloder kommer skall de inte nå dem.
7 Du är mitt beskydd, för nöd bevarar du mig, med frälsningens jubel omger du mig. Sela.
8 Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.
9 Var inte utan förstånd som en häst eller mula, som man måste tämja med töm och betsel, för att de skall komma till dig.
10 Den ogudaktige har många plågor, men den som förtröstar på HERREN omger han med nåd.
11 Var glada i HERREN och fröjda er, ni rättfärdiga, jubla, alla ni rättsinniga!
1 Jubla i HERREN, ni rättfärdiga, att lovprisa honom hör de rättrådiga till.
2 Tacka HERREN med harpa, lovsjung honom till tiosträngad psaltare.
3 Sjung till honom en ny sång, spela vackert under jubelrop.
4 Ty HERRENS ord är rätt, han är trofast i allt han gör.
5 Han älskar rättfärdighet och rätt, jorden är full av HERRENS nåd.
6 Himlen är skapad genom HERRENS ord, alla dess härskaror genom hans muns ande.
7 Han samlar havets vatten som en hög, han lägger djupen i deras förvaringsrum.
8 Hela jorden må frukta HERREN, alla som bor i världen må bäva för honom.
9 Ty han sade och det blev till, han befallde och det stod där.
10 HERREN gör hednafolkens planer om intet, han gäckar folkens tankar.
11 Men Herrens plan står för evigt, hans hjärtas tankar från släkte till släkte.
12 Saligt är det folk som har HERREN till sin Gud, det folk han utvalt till sin arvedel.
13 Från himlen skådar HERREN ner, han ser alla människors barn.
14 Från sin boning blickar han ner på alla som bor på jorden,
15 han som formar alla deras hjärtan, han som känner till alla deras verk.
16 En kung segrar inte genom sin stora här, en hjälte räddas inte genom sin stora kraft.
17 Förgäves väntar han sig seger genom hästar, med all sin styrka räddar de inte.
18 Se, HERRENS ögon ser till dem som fruktar honom, till dem som väntar på hans nåd.
19 Han räddar deras själ från döden och håller dem vid liv i hungerns tid.
20 Vår själ väntar på HERREN, han är vår hjälp och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta, på hans heliga namn förtröstar vi.
22 Låt din nåd vila över oss, HERRE, ty vi sätter vårt hopp till dig.
1 Av David, när han låtsades vara vansinnig inför Abimelek, som drev bort honom så att han gick sin väg.
(34:2) Jag vill alltid välsigna HERREN, hans lov skall ständigt vara i min mun.
2(34:3) Min själ skall berömma sig av HERREN, de ödmjuka skall höra det och glädja sig.
3(34:4) Lova med mig HERREN, låt oss tillsammans upphöja hans namn!
4(34:5) Jag sökte HERREN och han svarade mig, ur all min förskräckelse räddade han mig.
5(34:6) De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
6(34:7) Här är en betryckt som ropade och HERREN hörde honom, han räddade honom ur all hans nöd.
7(34:8) HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom, och han befriar dem.
8(34:9) Smaka och se att HERREN är god. Salig är den människa som flyr till honom.
9(34:10) Frukta HERREN, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.
10(34:11) Unga lejon lider nöd och hungrar, de som söker HERREN saknar ej något gott.
11(34:12) Kom, barn, och lyssna till mig, jag skall lära er att frukta HERREN.
12(34:13) Är du en människa som älskar livet och som vill se goda dagar?
13(34:14) Avhåll då din tunga från det som är ont, dina läppar från att tala svek.
14(34:15) Vänd dig bort från det onda och gör det goda, sök friden och jaga efter den.
15(34:16) HERRENS ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.
16(34:17) Men HERRENS ansikte är emot dem som gör det onda, han vill utplåna minnet av dem från jorden.
17(34:18) När de rättfärdiga ropar hör HERREN, han räddar dem ur all nöd.
18(34:19) HERREN är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.
19(34:20) Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.
20(34:21) Han bevarar alla hans ben, inte ett enda av dem skall krossas.
21(34:22) Det onda skall döda den ogudaktige, de som hatar den rättfärdige skall stå med skuld.
22(34:23) HERREN friköper sina tjänares själar, ingen som flyr till honom skall stå med skuld.
1 Av David. HERRE, gå till rätta med dem som går till rätta med mig, strid mot dem som strider mot mig.
2 Tag sköld och rustning, och kom till min hjälp.
3 Drag fram spjutet och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: ”Jag är din frälsning.”
4 Låt dem komma på skam och blygas som står efter mitt liv. Låt dem tvingas tillbaka med skam som tänker ut ont mot mig.
5 Låt dem bli som agnar för vinden, låt HERRENS ängel driva bort dem.
6 Låt deras väg bli mörk och hal, låt HERRENS ängel förfölja dem.
7 Ty utan orsak har de gömt sin nätgrop för att fånga mig, utan orsak har de grävt den för att ta mitt liv.
8 Låt ödeläggelse oväntat komma över dem, så att de själva fångas i det nät de lagt ut och till sitt fördärv faller i sin egen grop.
9 Min själ skall jubla i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10 Varje ben i min kropp skall säga: ”HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från hans överman, den betryckte och fattige från den som plundrar honom?”
11 Falska vittnen träder fram, de frågar mig om sådant som jag inte vet.
12 De lönar mig med ont för gott, min själ är övergiven.
13 Jag bar sorgdräkt när de var sjuka, jag kuvade min själ med fasta och bad med nersänkt huvud.
14 Jag handlade som om det gällt min vän, min bror. Lik den som sörjer sin mor gick jag sorgklädd och nerböjd.
15 Men de gläder sig över mitt fall, de gaddar ihop sig, onda människor gaddar ihop sig mot mig — jag vet ej varför. De hånar mig utan uppehåll.
16 Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd, gnisslar de tänder mot mig.
17 Herre, hur länge skall du se på? Befria min själ från deras ödeläggelse, mitt dyrbara liv undan lejonen.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, bland mycket folk skall jag prisa dig.
19 Låt inte dem få glädja sig över mig som utan orsak är mina fiender. Låt inte dem få blinka med ögonen som utan anledning hatar mig.
20 Ty det är inte frid de talar, svekets ord tänker de ut mot de stilla i landet.
21 De spärrar upp munnen mot mig, de säger: ”Rätt åt honom, nu ser vi det med egna ögon!”
22 Du, HERRE, ser det, tig ej. HERRE, var inte långt ifrån mig.
23 Vakna, stå upp, skaffa mig rätt, tag dig an min sak, du min Gud och HERRE.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, låt dem inte få glädjas över mig.
25 Låt dem inte säga i sina hjärtan: ”Det är rätt åt honom, det gick som vi ville!” Låt dem inte få säga: ”Vi har uppslukat honom.”
26 Låt alla komma på skam och blygas som gläds över min olycka. Låt dem gå klädda i skam och blygsel, dessa som förhäver sig över mig.
27 Låt dem jubla och glädja sig som unnar mig min rätt. Låt dem alltid kunna säga: ”Lovad vare HERREN, som unnar sin tjänare frid!”
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet, ditt lov dagen lång.
1 För sångmästaren, av HERRENS tjänare David.
(36:2) I mitt hjärta hör jag vad synden viskar till den ogudaktige. Det finns ingen gudsfruktan inför hans ögon.
2(36:3) Han förringar inför sig själv att man skall upptäcka och hata hans brott.
3(36:4) Hans muns ord är ondska och svek, han vill inte göra det som är förståndigt och gott.
4(36:5) Ondska tänker han ut på sin bädd, han går den väg som inte är god, han skyr inte något ont.
5(36:6) HERRE, upp i himlen räcker din nåd, din trofasthet ända till skyarna.
6(36:7) Din rättfärdighet är som väldiga berg, dina domar som det stora havsdjupet. Både människor och djur räddar du, HERRE.
7(36:8) Hur dyrbar är inte din nåd, Gud! Människors barn har sin tillflykt under dina vingars skugga.
8(36:9) De mättas av de rika gåvorna i ditt hus, av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka.
9(36:10) Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.
10(36:11) Låt din nåd förbli över dem som känner dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
11(36:12) Låt inte de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva bort mig.
12(36:13) Där ligger ogärningsmän fallna, nerstötta utan att kunna resa sig.
1 Av David. Bli inte upprörd över de onda, avundas inte dem som gör orätt.
2 Ty snart klipps de av likt gräs, som gröna örter vissnar de
3 Förtrösta på HERREN och gör det goda, bli kvar i landet och sträva efter trofasthet.
4 Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär
5 Överlämna din väg åt HERREN, förtrösta på honom, han skall göra det.
6 Han skall låta din rättfärdighet gå fram som ljuset, din rätt som middagens sken.
7 Var stilla inför HERREN och vänta på honom. Gräm dig inte över den som har framgång, över den som gör upp onda planer.
8 Avstå från vrede och låt förbittring fara, gräm dig inte, det för bara ont med sig.
9 Ty de onda skall utrotas, men de som vänta på Herren skall ärva landet.
10 Ännu en liten tid och den ogudaktige finns ej mer, när du ser efter hans plats är han borta.
11 Men de ödmjuka skall ärva landet och glädja sig över stor frid.
12 Den ogudaktige har onda planer mot den rättfärdige, han biter samman sina tänder mot honom.
13 Men HERREN ler mot honom, ty han ser att hans stund kommer.
14 De ogudaktiga drar svärdet och spänner sin båge för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som går på rätta vägar.
15 Men deras svärd skall tränga in i deras eget hjärta, och deras bågar skall brist
16 Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora rikedom.
17 Ty de ogudaktigas armar skall brytas, men HERREN uppehåller de rättfärdiga
18 HERREN känner de fullkomligas dagar, deras arvslott skall bestå för evigt.
19 De skall ej komma på skam i onda tider, i hungerns dagar skall de bli mättade
20 Men de ogudaktiga skall gå förlorade. HERRENS fiender försvinner som ängarnas prakt, de försvinner som rök.
21 Den ogudaktige lånar och betalar inte tillbaka, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.
22 HERRENS välsignade skall ärva landet, men de som han förbannar kommer att utrotas.
23 HERREN gör en mans steg fasta och gläder sig över hans väg.
24 Om han faller störtar han ej till marken, ty HERREN håller honom i handen.
25 Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har inte sett den rättfärdige övergiven eller hans barn tigga om bröd.
26 Han är alltid barmhärtig och villig att ge lån, och hans barn är till välsignelse.
27 Vänd dig bort från det onda och gör det goda, så får du bo i landet för evigt.
28 Ty HERREN älskar det rätta, han överger inte sina fromma. För evigt blir de bevarade, men de ogudaktigas efterkommande blir utrotade.
29 De rättfärdiga skall ärva landet och bo där för evigt.
30 Den rättfärdiges mun talar visdom, hans tunga säger det rätta.
31 Hans Guds undervisning är i hans hjärta, hans steg vacklar inte,
32 Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom.
33 Men HERREN överlämnar honom inte i hans hand och låter honom inte bli fälld, när han ställs inför rätta.
34 Vänta på HERREN och håll dig på hans väg. Han skall upphöja dig så att du får ärva landet. Du skall se hur de ogudaktiga blir utrotade.
35 Jag såg en ogudaktig våldsverkare, han bredde ut sig frodig likt en ceder, som var väl rotad.
36 Han drog vidare och är nu borta. Jag sökte efter honom men fann honom inte.
37 Ge akt på den oklanderlige, se på den rättrådige, det finns en framtid för fridens man.
38 Men syndarna går alla under, de ogudaktigas framtid blir avskuren.
39 De rättfärdigas frälsning kommer från HERREN, han är deras värn i nödens tid.
40 HERREN hjälper dem och befriar dem, han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de tar sin tillflykt till honom.
1 En psalm av David. En bön.
(38:2) HERRE, straffa mig inte i din vrede,tukta mig inte i din vredesglöd.
2(38:3) Ty dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig.
3(38:4) Inget helt finns på min kropp för din vredes skull, inget friskt finns i mina ben för min synds skull.
4(38:5) Min syndaskuld går mig över huvudet, den tynger mig som en tung börda.
5(38:6) Mina sår stinker och flyter för min dårskaps skull.
6(38:7) Jag går krokig och mycket böjd, hela dagen går jag sörjande.
7(38:8) Mina höfter är fulla av brand, inget helt finns på min kropp.
8(38:9) Jag är maktlös och helt sönderslagen, jag klagar i mitt hjärtas oro.
9(38:10) HERRE, du känner all min längtan, mina suckar är ej dolda för dig.
10(38:11) Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig. Mina ögons ljus, också det är borta.
11(38:12) Mina nära och kära håller sig borta från min plåga, mina närmaste stannar på avstånd.
12(38:13) De som står efter mitt liv lägger ut snaror, de som söker min olycka talar om m,in undergång. Hela tiden tänker de på svek.
13(38:14) Men jag är lik en döv som inte hör, liken stum som inte öppnar sin mun.
14(38:15) Jag är lik en man som inte hör, som ej öppnar sin mun till svar.
15(38:16) Men jag väntar på dig, HERRE, du skall svara, Herre, min Gud.
16(38:17) Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig när min fot vacklar.
17(38:18) Ty jag är nära att falla, jag känner alltid min smärta.
18(38:19) Jag bekänner min skuld och sörjer över min synd.
19(38:20) Mina fiender lever och är mäktiga, många är de som hatar mig utan orsak.
20(38:21) De som lönar gott med ont står mig emot därför att jag strävar efter det goda.
21(38:22) Överge mig inte, HERRE, min Gud, var inte långt ifrån mig!
22(38:23) Skynda till min hjälp, HERRE, du min frälsning!
1 För sångmästaren, till Jedutun. En psalm av David.
(39:2) Jag sade: ”Jag vill ta mig i akt, så att jag inte syndar med min tunga. Jag vill sätta ett lås för min mun, så länge den ogudaktige är inför mig.”
2(39:3) Jag blev stum och tyst. Jag teg, fjärran från det goda, och min plåga blev allt värre.
3(39:4) Mitt hjärta brann inom mig. Medan jag grubblade, brann det som eld. jag talade med min tunga:
4(39:5) ”HERRE, låt mig förstå att mitt liv har ett slut, att det finns en gräns för mina dagar, så att jag inser hur förgänglig jag är.
5(39:6) Som en handsbredd har du gjort mina dagar, min livslängd är som ett intet inför dig. Endast en vindfläkt är människorna, hur säkra de än står. Sela.
6(39:7) Som en skugga vandrar en man omkring, han oroar sig till ingen nytta och samlar på hög utan att veta vem som skall få det.
7(39:8) Men vad hoppas jag på, Herre? Till dig står mitt hopp.
8(39:9) Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig inte bli smädad av dårar.
9(39:10) Jag tiger och öppnar ej min mun, ty det är du som har gjort det.
10(39:11) Tag din plåga ifrån mig, för din hands aga går jag under.
11(39:12) När du tuktar någon för hans missgärning, förtär du likt malen det han har kärt. Endast en vindfläkt är människorna. Sela.
12(39:13) Hör min bön, HERRE, lyssna till mitt rop. Tig inte vid mina tårar, ty en främling är jag hos dig, en gäst som alla mina fäder.
13(39:14) Vänd din blick ifrån mig, så att jag kan le igen, innan jag går bort och ej mer finns till."
1 För sångmästaren, en psalm av David.
(40:2) Jag väntade ivrigt på HERREN, och han höjde sig till mig och hörde mitt rop.
2(40:3) Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta.
3(40:4) Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på HERREN.
4(40:5) Salig är den man som sätter sin förtröstan till HERREN och inte vänder sig till de stolta, de som viker av till lögngudar.
5(40:6) HERRE, min Gud, många är de under du har gjort och de tankar du har tänkt för oss. Ingenting kan liknas vid dig. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de är fler än man kan räkna.
6(40:7) Slaktoffer och matoffer vill du inte ha — du har öppnat mina öron — brännoffer och syndoffer begär du inte.
7(40:8) Därför säger jag: ”Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig.
8(40:9) Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, din lag är i mitt hjärta.”
9(40:10) Jag förkunnar det glada budskapet om rättfärdighet i den stora församlingen. Se, jag tillsluter inte mina läppar, du, HERRE, vet det.
10(40:11) Din rättfärdighet döljer jag inte i mitt hjärta, om din trofasthet och din frälsning talar jag. Jag tiger inte om din nåd och din sanning i den stora församlingen.
11(40:12) Du, HERRE, må ej ta din barmhärtighet ifrån mig, må din nåd och din sanning alltid bevara mig.
12(40:13) Ty lidanden omger mig, fler än jag kan räkna. Mina synder har hunnit ifatt mig, jag orkar inte se dem. De är fler än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.
13(40:14) HERRE, var mig nådig och rädda mig, HERRE, skynda till min hjälp!
14(40:15) Låt alla dem som står efter mitt liv komma på skam och blygas. Låt dem som önskar mig olycka vika tillbaka och blygas.
15(40:16) Låt dem häpna och skämmas som säger till mig: ”Rätt åt dig, rätt åt dig!”
16(40:17) Må alla som söker dig jubla och vara glada i dig. De som älskar din frälsning må alltid säga: ”Lovad vare HERREN!”
17(40:18) Jag är betryckt och fattig, men Herren har omsorg om mig. Min hjälp och befriare är du. Min Gud, dröj inte!
1 För sångmästaren, en psalm av David.
(41:2) Salig är den som tar sig an den fattige, HERREN skall befria honom på olyckans dag.
2(41:3) HERREN skall bevara honom och hålla honom vid liv. Han skall prisas lycklig i landet. Du överlämnar honom inte åt hans fiender.
3(41:4) HERREN är hans stöd när han ligger sjuk, hela hans läger förvandlar du.
4(41:5) Jag säger: HERRE, var mig nådig, bota min själ, ty jag har syndat mot dig.
5(41:6) Mina fiender säger illvilligt om mig: ”När skall han dö och hans namn försvinna?”
6(41:7) Om någon kommer och besöker mig talar han falska ord. Han samlar på skvaller och sprider sedan ut det.
7(41:8) De som hatar mig viskar till varandra om mig, de tänker ut sådant som skall skada mig:
8(41:9) ”Obotlig skada har drabbat honom, han som ligger där skall aldrig resa sig.”
9(41:10) Också min vän som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter sin häl mot mig.
10(41:11) Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så att jag kan vedergälla dem.
11(41:12) Jag vet att du har mig kär, ty min fiende får inte jubla över mig.
12(41:13) Mig uppehåller du i min oskuld och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt.
13(41:14) Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, amen.
1 För sångmästaren, en sång av Koras söner.
(42:2) Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud
2(42:3) Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
3(42:4) Mina tårar är min mat dag och natt, ty ständigt säger man till mig: "Var är nu din Gud?"
4(42:5) Detta vill jag tänka på när jag utgjuter min själ: Jag gick i folkhopen, vandrade med den till Guds hus under jubelrop och tacksägelse, en högtidsfirande skara.
5(42:6) Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud. Jag skall åter få tacka honbom för frälsning genom honom.
6(42:7) Min Gud, min själ är bedrövad i mig. Därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.
7(42:8) Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall. Alla dina svallande böljor går fram över mig.
8(42:9) Om dagen sänder HERREN sin nåd och om natt är hans sång hos mig, en lovsång till min livs Gud.
9(42:10) Jag vill säga till Gud, min klippa: "Varför har du glömt mig, varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender?"
10(42:11) Det är som krossade man benen i min kropp, när mina ovänner hånar mig och ständigt säger till mig: "Var är nu din Gud?"
11(42:12) Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
1 Skaffa mig rätt, Gud, för min talan mot ett kärlekslöst folk. Rädda mig från falska och orättfärdiga människor.
2 Ty du, Gud, är min starkhet, varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender?
3 Sänd ditt ljus och din sanning. Må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg, till dina boningar,
4 så att jag får gå in till Guds altare, till Gud, som är min glädje och min fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud!
5 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
1 För sång mästaren, en sång av Koras söner.
(44:2) Gud, med våra öron har vi hört, våra fäder har berättat för oss om den gärning du gjorde i deras tid, i forntidens dagar.
2(44:3) det var du som med din hand fördrev hednafolken, men dem planterade du. Du förgjorde andra folk, men dem lät du breda ut sig.
3(44:4) Det var ej med sitt svärd de intog landet, deras egen arm gav dem ej seger, utan din högra hand, din arm och ditt ansiktes ljus, ty du älskade dem.
4(44:5) Det är du som är min konung, o Gud. Ge befallning om Jakobs frälsning.
5(44:6) Genom dig skall vi slå ner våra fiender, genom ditt namn trampa ner våra motståndare.
6(44:7) Jag litar inte på min båge, mitt svärd kan inte frälsa mig.
7(44:8) Nej, du har frälst oss från våra ovänner, dem som hatar oss låter du komma på skam.
8(44:9) Gud, vi lovar dig hela dagen, ditt namn prisar vi för evigt. Sela.
9(44:10) Ändå har du förkastat oss och låtit oss stå med skam, du drar inte ut med våra härar.
10(44:11) Du låter oss vika tillbaka för fienden och de som hatar oss tar byte.
11(44:12) Du låter oss bli uppätna som får, du skingrar oss bland hednafolken.
12(44:13) Du säljer ditt folk för ingenting, den vinst du gör är inte stor.
13(44:14) Du låter våra grannar håna oss, från dem som bor omkring oss kommer spott och spe.
14(44:15) Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken, du låter folken skaka på huvudet åt oss.
15(44:16) Hela dagen är min smälek inför mig, blygsel täcker mitt ansikte,
16(44:17) när jag hör hånarens och baktalarens ord, när jag ser fienden och den hämndgirige.
17(44:18) Allt detta har kommit över oss, men vi har inte glömt dig eller svikit ditt förbund.
18(44:19) Våra hjärtan vände sig inte bort, våra steg vek inte av från din väg.
19(44:20) Men du har krossat oss där schakaler bor och låtit dödsskugga falla över oss.
20(44:21) Om vi hade glömt vår Guds namn och sträckt ut våra händer mot en främmande gud,
21(44:22) skulle då inte Gud ha upptäckt det, han som känner hjärtats hemligheter?
22(44:23) Nej, för din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.
23(44:24) Vakna upp! Varför sover du, Herre? Vakna! Förkasta oss ej för alltid.
24(44:25) Varför gömmer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck?
25(44:26) Vår själ är nerböjd i stoftet, vår kropp ligger nertryckt till jorden.
26(44:27) Grip in och hjälp oss, friköp oss för din nåds skull.
1 För sångmästaren, till "Liljornas" melodi. En läropsalm, en sång om kärlek, av Koras söner.
(45:2) Mitt hjärta flödar över av vackra ord, Jag säger: Min sång gäller en konung. Min tunga är en snabb skrivares penna.
2(45:3) Du är den skönaste bland människors barn, nåd är utgjuten över dina läppar. Därför har Gud välsignat dig för evigt.
3(45:4) Bind svärdet vid din sida, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.
4(45:5) Han framgång i din härlighet och drag ut till försvar för sanning, ödmjukhet och rättfärdighet. Din högra hand skall lära dig underbara gärningar.
5(45:6) Skarpa är dina pilar, folk skall falla för dig, konungens fiender skall träffas i hjärtat.
6(45:7) Gud, din tron står i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira.
7(45:8) Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
8(45:9) Av myrra, aloe och kassia doftar alla dina kläder, från elfenbenspalats gläder dig strängaspel..
9(45:10) Kungadöttrar har du som tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida i guld från Ofir.
10(45:11) Hör, dotter, se och lyssna! Glöm ditt folk och ditt faders hus!
11(45:12) Låt konungen ha sin glädje i din skönhet, ty han är din herre, för honom skall du falla ner.
12(45:13) Dottern Tyrus kommer med gåvor, de rika bland folket söker din gunst.
13(45:14) Full av härlighet är hon, kungadottern i gemaket, av guldvirkat tyg består hennes dräkt.
14(45:15) I brokigt vävda kläder förs hon till konungen. Jungfrur, hennes väninnor, följer henne, de leds in till dig.
15(45:16) Under glädje och jubel förs de fram, de tågar in i konungens palats.
16(45:17) I dina fäders ställe skall dina söner komma, du skall sätta dem till furstar överallt i landet.
17(45:18) Ditt namn vill jag upphöja bland alla kommande släkten, därför skall folken lova dig alltid och för evigt.
1 För sångmästaren. En sång av Koras söner till alamot.
(46:2) Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
2(46:3) Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet,
3(46:4) om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror. Sela.
4(46:5) En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, åt den högstes heliga boning.
5(46:6) Gud bor därinne, den vacklar inte, Gud hjälper den när morgonen gryr.
6(46:7) Hednafolken larmar, riken vacklar, han låter sin röst höras, då smälter jorden.
7(46:8) HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
8(46:9) Kom och skåda HERRENS verk! Gärningar som väcker häpnad gör han på jorden.
9(46:10) Han stillar strider över hela jorden, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, vagnarna bränner han upp i eld.
10(46:11) "Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden."
11(46:12) HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
1 För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
(47:2) Klappa i händerna, alla folk, höj jubel till Gud med fröjderop!
2(47:3) Ty HERREN, den Högste, är fruktansvärd, en stor konung över hela jorden.
3(47:4) Han lägger folk under oss, folkslag under våra fötter.
4(47:5) Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.
5(47:6) Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud.
6(47:7) Lovsjung Gud, lovsjung! Lovsjung vår konung, lovsjung!
7(47:8) Ty Gud är konung över hela jorden, lovsjung honom med en psalm.
8(47:9) Gud är konung över hednafolken, Gud sitter på sin heliga tron.
9(47:10) Folkens främsta samlas som Abrahams Guds folk.Ty jordens sköldar tillhör Gud, högt är han upphöjd.
1 En sång, en psalm av Koras söner.
(48:2) Stor är HERREN och högt prisad i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
2(48:3) Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst upp i norr, den store konungens stad.
3(48:4) Gud är i dess palats, han har gjort sig känd som en tillflykt.
4(48:5) Se, konungarna slog sig samman, tillsammans drog de fram.
5(48:6) De såg, då häpnade de, blev förskräckta och flydde.
6(48:7) De greps där av bävan, av vånda som hos en barnaföderska,
7(48:8) som när Tarsisskeppen krossas av östanvinden.
8(48:9) Det vi har hört om få vi nu se i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad. Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.
9(48:10) Vi tänker, o Gud , på din nåd, när vi är i ditt tempel.
10(48:11) Såsom ditt namn, o Gud, når också ditt lov intill jordens ändar, din högra hand är full av rättfärdighet.
11(48:12) Sions berg gläder sig, Juda döttrar jublar för dina domars skull.
12(48:13) Gå runt Sion, vandra omkring det, räkna dess torn!
13(48:14) Ge akt på dess murar, gå igenom dess palats, så att ni kan berätta om det för ett kommande släkte.
14(48:15) Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och för evigt. Han skall leda oss bort om döden.
1 För sångmästaren, en psalm av Koras söner.
(49:2) Hör detta, alla folk, lyssna, alla ni som lever i världen,
2(49:3) både hög och låg, rik och fattig.
3(49:4) Min mun skall tala visdom, mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
4(49:5) Jag vill böja mitt öra till visdomsord, tyda mitt gåtfulla tal till toner från lyran.
5(49:6) Varför skulle jag frukta under olyckans dagar, när mina förföljares ondska omger mig?
6(49:7) De litar på sina ägodelar och berömmer sig av sin stora rikedom.
7(49:8) Men sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom.
8(49:9) För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid,
9(49:10) så att han skulle få leva för alltid och inte se förgängelsen.
10(49:11) Ty han ser att de visa dör, att dårar och oförnuftiga går under liksom de och måste lämna sina ägodelar åt andra.
11(49:12) De tror att deras hus skall bestå för evigt, deras boningar från släkte till släkte. De uppkallar jordagods efter sina namn,
12(49:13) men mitt i sin härlighet har en människa ingen beständighet, hon är lik djuren som förgås.
13(49:14) Så går det dem som förtröstar på sig själva och deras efterföljare som gläder sig åt deras ord. Sela.
14(49:15) Som en fårhjord drivs de ner i dödsriket, de får ingen upphöjd boning.
15(49:16) Men Gud skall friköpa min själ från dödsrikets våld, han skall ta emot mig. Sela.
16(49:17) Frukta inte när en man blir rik, när hans hus växer till i härlighet.
17(49:18) Av allt detta får han ingenting med sig vid sin död, hans härlighet följer honom ej dit ner.
18(49:19) Om han än prisar sig välsignad under sitt liv, om man än berömmer dig när du gör dig goda dagar,
19(49:20) så skall hans själ gå till sina fäder, till dem som aldrig mer ser ljuset.
20(49:21) En människa, som mitt i sin härlighet är utan förstånd, är lik boskapen som förgås.
1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, har talat, han kallar på jorden från öster till väster.
2 Från Sion, fullkomlig i skönhet, träder Gud fram i glans.
3 Vår Gud kommer, han skall ej tiga. Förtärande eld går framför honom och kring honom stormar det våldsamt.
4 Han kallar på himlen där ovan och på jorden för att döma sitt folk:
5 "Församla till mig mina fromma, som sluter förbund med mig vid offer."
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, ty Gud är den som dömer. Sela.
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala, Israel, jag vill vittna mot dig: Jag är Gud, din Gud.
8 Det är inte för dina slaktoffer jag vill gå till rätta med dig, dina brännoffer har jag alltid inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor,
10 ty alla skogens djur är mina, boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt.
12 Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig, ty hela jorden är min med allt den rymmer.
13 Skulle jag äta tjurars kött eller dricka bockars blod?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud och infria dina löften till den Högste.
15 Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig."
16 Men till den ogudaktige säger Gud: "Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund på din tunga,
17 du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig?
18 Om du ser en tjuv håller du med honom, och med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.
19 Du sprider ondska med din mun och väver samman svek med din tunga.
20 Du sitter och förtalar din bror, du hånar din mors son.
21 Sådant gör du och jag tiger. Då tror du att jag är som du. Men jag skall straffa dig och låta dina ögon se det.
22 Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud, så att jag inte sliter er i stycken utan räddning:
23 Den som offrar lovets offer ärar mig. Den som ger akt på vägen, skall jag låta se Guds frälsning."
1 För sångmästaren, en psalm av David,
(51:2) när profeten Natan kom till honom, sedan han hade gått in till Bat-Seba.
(51:3) Gud var mig nådig, enligt din godhet, utplåna mina överträdelser enligt din stora barmhärtighet.
2(51:4) Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd.
3(51:5) Ty jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig.
4(51:6) Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon. Du är rättfärdig när du talar, du är ren när du dömer.
5(51:7) Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv.
6(51:8) Du vill ju ha sanning i mitt innersta, lär mig då vishet i mitt hjärtas djup.
7(51:9) Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig så att jag blir vitare än snö.
8(51:10) Låt mig få höra fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få jubla.
9(51:11) Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna alla mina missgärningar.
10(51:12) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.
11(51:13) Förkasta mig inte från ditt ansikte och tag inte din helige Ande ifrån mig.
12(51:14) Låt mig åter få jubla över din frälsning och håll mig uppe med en villig ande.
13(51:15) Jag vill lära överträdarna dina vägar, så att syndare omvänder sig till dig.
14(51:16) Rädda mig från blodsskulder, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
15(51:17) Herre, öppna mina läppar, så skall min mun förkunna ditt lov.
16(51:18) Slaktoffer gläder dig inte, annars skulle jag ge dig sådana, brännoffer tycker du inte om.
17(51:19) Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.
18(51:20) Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.
19(51:21) Då skall du glädja dig åt rätta offer, brännoffer och heloffer, då skall tjurar offras på ditt altare.
1 För sångmästaren, en sång av David,
(52:2) när edomiten Doeg kom och sade till Saul: ”David har gått in i Ahimeleks hus.”
(52:3) Varför skryter du med det onda, du som är så mäktig? Guds nåd varar för alltid.
2(52:4) Din tunga tänker ut fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du handlar bedrägligt.
3(52:5) Du älskar ont mer än gott, lögn mer än sanning. Sela
4(52:6) Du älskar allt tal som gör skada, du falska tunga.
5(52:7) Därför skall Gud slå ner dig för alltid, gripa dig och rycka dig ut ur din hydda, utrota dig ur de levandes land. Sela.
6(52:8) De rättfärdiga skall se det och frukta, de skall le åt honom:
7(52:9) ”Se, där är en man som ej gjorde Gud till sitt värn! Han litade på sin stora rikedom, han sökte styrka genom att roffa åt sig.”
8(52:10) Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus. Jag förtröstar på Guds nåd, alltid och för evigt.
9(52:11) Jag skall alltid tacka dig för vad du har gjort. Inför dina fromma skall jag hoppas på ditt namn, ty det är gott.
1 För sångmästaren, till mahalét, en sång av David
(53:2) Dåren säger i sitt hjärta: "Det finns ingen Gud." Onda och avskyvärda är deras gärningar, ingen finns som gör det goda.
2(53:3) Gud blickar ner från himlen på människors barn för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud.
3(53:4) Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.
4(53:5) Förstår de ingenting, alla dessa ogärningsmän, som äter mitt folk som om de åt bröd och som inte åkallar Gud?
5(53:6) Där grips de av förfäran men ingenting finns att frukta, ty Gud skingrar deras ben när de lägrar sig mot dig. Du låter dem komma på skam, ty Gud har förkastat dem.
6(53:7) O att det från Sion kom frälsning för Israel! När Gud gör slut på sitt folks fångenskap, då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.
1 För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David,
(54:2) när sifiterna kom och sade till Saul: "David håller sig gömd hos oss."
(54:2) Gud, fräls mig genom ditt namn, skaffa mig rätt genom din makt.
2(54:4) Gud, hör min bön, lyssna till orden från min mun.
3(54:5) Ty främlingar reser sig upp mot mig, våldsmän står efter mitt liv. De har ej Gud för sina ögon. Sela.
4(54:6) Se, Gud är min hjälpare, Herren uppehåller min själ.
5(54:7) Det onda skall falla tillbaka på mina förföljare, förgör dem, du som är trofast.
6(54:8) Med villigt hjärta vill jag offra till dig, jag skall prisa ditt namn, Herre, ty det är gott.
7(54:9) Ur all nöd räddar han mig, mitt öga ser mina fienders fall.
1 För sångmästaren, med stränginstrument, en sång av David.
(55:2) Lyssna, Gud, till min bön, dölj dig inte när jag ber om nåd.
2(55:3) Hör på mig och svara mig! I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,
3(55:4) när fienden ropar, när den ogudaktige skriar. Ty de vältrar ondska över mig, i sin vrede förföljer de mig.
4(55:5) Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, dödens fasor faller över mig.
5(55:6) Fruktan och bävan drabbar mig, förfäran lamslår mig.
6(55:7) Jag tänkte: Om jag ändå hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
7(55:8) Långt bort skulle jag fly, jag skulle bosätta mig i öknen. Sela.
8(55:9) Jag skulle skynda mig att söka skydd undan stormvind och oväder.
9(55:10) Förvirra dem, Herre, gör deras tungor oense, ty våld och strid ser jag i staden.
10(55:11) Dag och natt går de omkring den, uppe på dess murar. Ondska och olycka råder där inne.
11(55:12) Den är full av fördärv, förtryck och svek viker ej från dess torg.
12(55:13) Det är inte en fiende som hånar mig, det kunde jag stå ut med. Det är inte min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig.
13(55:14) Men det är du, min jämlike, min vän och förtrogne —
14(55:15) vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds hus i högtidsskaran.
15(55:16) Låt döden komma över dem, låt dem fara levande ner i dödsriket, ty ondska råder i deras boning, i deras hjärta.
16(55:17) Men jag ropar till gud, och HERREN skall frälsa mig.
17(55:18) Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och han skall höra min röst.
18(55:19) Han friköper min själ och ger den frid så att de inte kan komma nära mig, ty de är många som står mig emot.
19(55:20) Gud skall höra mig och förödmjuka dem, han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela. Ty de ändrar sig inte, de fruktar inte Gud.
20(55:21) Den mannen bär hand på sina vänner, han bryter sitt förbund.
21(55:22) Orden i hans mun är halare än smör, men stridslust fyller hans hjärta. Hans ord är lenare än olja, ändå är de dragna svärd.
22(55:23) Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig. Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.
23(55:24) Du Gud skall störta dem ner i fördärvets grop. De blodtörstiga och falska skall inte nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.
1 För sångmästaren, efter ”den stumma duvan i fjärran”. En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat.
(56:2) Var mig nådig, Gud, ty människor vill ta mitt liv, stridslystet angriper de mig hela tiden.
2(56:2) Ständigt står mina förföljare efter mitt liv, de är många som i högmod strider mot mig.
3(56:2) När fruktan kommer över mig förtröstar jag på dig.
4(56:2) Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan det som är kött göra mig?
5(56:2) Ständigt förvränger de mina ord, alla deras tankar går ut på att skada mig.
6(56:2) De gaddar sig samman, de lägger försåt, de vaktar på mina steg, de står efter mitt liv.
7(56:2) Skulle de räddas i sin ondska? Nej, slå ner folken i din vrede, Gud.
8(56:2) Du håller räkning på mina flyktdagar. Samla mina tårar i din skål, de står ju i din bok.
9(56:2) Mina fiender måste vika tillbaka när jag ropar till dig. Detta vet jag, ty Gud är med mig.
10(56:2) Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord, med HERRENS hjälp skall jag prisa hans ord.
11(56:2) På Gud förtröstar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig?
12(56:2) Jag har löften att infria till dig, Gud, jag vill ge dig lovoffer.
13(56:2) Ty du har räddat min själ från döden och mina fötter från fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.
(57:2) Var mig nådig, Gud, var mig nådig! Ty till dig flyr min själ, under dina vingars skugga tar jag min tillflykt till dess att faran är över.
2(57:3) Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud, som gör allt för mig.
3(57:4) Han sänder sin hjälp från himlen och frälsar mig, när jag smädas av mina förföljare. Sela. Gud sänder sin nåd och sin sanning.
4(57:5) Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor som har tänder som spjut och pilar och tungor skarpa som svärd.
5(57:6) Visa din höghet över himlarna, Gud, och din härlighet över hela jorden.
6(57:7) De lägger ut nät för mina fötter, min själ böjs ner. De gräver en grop för mig, men de faller själva i den. Sela.
7(57:8) Mitt hjärta är frimodigt, Gud, mitt hjärta är frimodigt, jag vill sjunga och lovprisa.
8(57:9) Vakna upp, min ära, vakna upp psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
9(57:10) Jag vill tacka dig bland folken, Herre, jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
10(57:11) Ty din nåd räcker upp till himlen och din sanning ända upp till skyarna.
11(57:12) Visa din höghet över himlarna, Gud, och din härlighet över hela jorden.
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David.
(58:2) För ni verkligen rättfärdighetens talan, när ni tiger? Dömer ni rätta domar, ni människors barn?
2(58:3) Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer, era händer banar väg för våld i landet.
3(58:4) De ogudaktiga är avfälliga ända från födelsen, de lögnaktiga far vilse alltifrån moderlivet.
4(58:5) De har gift i sig, likt ormens gift. De liknar en döv huggorm, som tillsluter sitt öra
5(58:6) så att de inte hör ormtjusaren, som är så skicklig att besvärja.
6(58:7) Gud, krossa tänderna i deras mun, bryt sönder de unga lejonens käkar, HERRE!
7(58:8) Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort. När någon skjuter sina pilar, låt dem vara utan udd.
8(58:9) Låt honom vara lik snigeln, som löses upp och utplånas, lik en kvinnas ofullgångna foster som inte får se solen.
9(58:10) Innan era grytor känner hettan från törnet skall han svepa bort det med en stormvind vare sig det är friskt eller brinner.
10(58:11) Den rättfärdige skall glädja sig, när han ser hämnden, han skall tvätta sina fötter i den ogudaktiges blod.
11(58:12) Och människorna skall säga: "Den rättfärdige får sin lön, det finns en Gud som dömer på jorden."
1 För sångmästaren, ”Fördärva inte”, en sång av David, när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom.
(59:2) Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
2(59:3) Rädda mig från ogärningsmännen, fräls mig från blodtörstiga män.
3(59:4) De ligger i försåt för mig, mäktiga män gaddar ihop sig mot mig, utan att jag gjort någon överträdelse eller synd, HERRE.
4(59:5) Utan att jag begått någon missgärning, rusar de fram och gör sig redo. Vakna, kom till mig och se!
5(59:6) HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna upp och ställ alla folk till svars, skona ingen som handlar trolöst! Sela.
6(59:7) Var afton kommer de tillbaka, de njuter som hundar och stryker omkring i staden.
7(59:8) Se vad deras munnar spyr ut, svärd är på deras läppar, de tänker: ”Vem hör oss?”
8(59:9) Men du, HERRE, ler mot dem, du bespottar alla hednafolk.
9(59:10) Min styrka, till dig vill jag hålla mig, ty du, Gud, är min borg.
10(59:11) Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se mina förföljares fall.
11(59:12) Dräp dem inte, så att mitt folk inte glömmer det. Låt dem irra omkring genom din kraft, störta ner dem, Herre, du vår sköld!
12(59:13) Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Låt dem fångas i sitt högmod genom den förbannelse och lögn som de talar.
13(59:14) Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer finns till! Låt dem veta att det är Gud som härskar i Jakob, ja, till jordens yttersta ändar. Sela.
14(59:15) Var afton kommer de tillbaka, de tjuter som hundar och stryker omkring i staden.
15(59:16) De strövar omkring efter föda och gnyr om de inte blir mätta.
16(59:17) Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd. Ty du är en borg för mig, en tillflykt när jag är i nöd.
17(59:18) Min styrka, dig vill jag lovsjunga, ty du, Gud, är min borg, min nåds Gud.
1 För sångmästaren, efter ”Vittnesbördets lilja”, en sång till lärdom.
(60:2) Av David, när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolvtusen man.
(60:3) Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred, upprätta oss igen.
2(60:3) Du har kommit jorden att bäva och rämna. Hela nu dess sprickor, ty den vacklar.
3(60:4) Du har låtit ditt folk uppleva hårda ting, du har givit oss vin att dricka, så att vi raglar.
4(60:5) Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner att hålla upp för sanningens skull Sela.
5(60:6) För att dina älskade skall räddas, fräls oss med din högra hand och bönhör oss.
6(60:7) Gud har talat i sin helgedom: ”Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och mäta upp Suckots dal.
7(60:8) Gilead är mitt, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav.
8(60:9) Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko. Bryt ut i jubel över mig, du filisteernas land!”
9(60:10) Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
10(60:11) Har inte du, Gud, förkastat oss, så att du ej mer drar ut med våra härar?
11(60:12) Ge oss hjälp mot ovännen, människors hjälp är utan värde.
12(60:13) Med Gud kan vi göra mäktiga ting, han skall trampa ner våra fiender.
1 För sångmästaren, till stränginstrument, av David.
(61:2) Gud, hör mitt rop, lyssna till min bön!
2(61:3) Från jordens ände ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar. För mig upp på en klippa som är högre än jag.
3(61:4) Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.
4(61:5) Låt mig bo i ditt tält för evigt och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Sela.
5(61:6) Du, Gud, hör mina löften, du ger mig det arv som tillhör dem som fruktar ditt namn.
6(61:7) Du förökar kungens dagar, hans år skall vara från släkte till släkte.
7(61:8) Han skall sitta på sin tron inför Gud för evigt. Låt din nåd och sanning bevara honom.
8(61:9) Då skall jag alltid lovsjunga ditt namn och infria mina löften dag efter dag.
1 För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av David.
(62:2) Endast hos Gud söker min själ sin ro, från honom kommer min frälsning.
2(62:3) Endast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall inte vackla.
3(62:4) Hur länge vill ni rasa mot denne man, tillsammans slå ner honom som om han var en lutande vägg, en nerbruten mur?
4(62:5) De rådslår om att störta honom ner från hans höjd. De älskar lögn, med munnen välsignar de, men i sitt innersta förbannar de. Sela.
5(62:6) Endast i Gud har du din ro, min själ, ty från honom kommer ditt hopp.
6(62:7) Endast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall inte vackla.
7(62:8) Hos Gud är min frälsning och min ära, min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
8(62:9) Förtrösta alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt. Sela.
9(62:10) Människobarn är bara en vindpust, myndiga herrar fulla av lögn. I vågskålen är de för lätta, tillsammans väger de mindre än luft.
10(62:11) Lita inte på våld sätt inte ert hopp till stulet gods. Fäst inte hjärtat vid rikedom, även om den växer.
11(62:12) En gång har Gud sagt det, två gånger har jag hört det: Hos Gud är makten,
12(62:13) och hos dig, Herre, är nåd. Du lönar var och en efter hans gärningar.
1 En psalm av David när han var i Juda öken.
(63:2) Gud, du är min Gud, tidigt om morgonen söker jag dig. Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt land som försmäktar utan vatten.
2(63:3) Jag söker dig i helgedomen för att se din makt och härlighet.
3(63:4) Ty din nåd är bättre än liv, mina läppar skall prisa dig.
4(63:5) Jag skall lova dig så länge jag lever, i ditt namn skall jag lyfta mina händer.
5(63:6) Min själ blir mättad av utsökta rätter. Med jublande läppar lovsjunger min mun,
6(63:7) när jag kommer ihåg dig på min bädd och tänker på dig under nattens timmar.
7(63:8) Ty du är min hjälp, under dina vingars skugga jublar jag.
8(63:9) Min själ håller sig till dig, din högra hand uppehåller mig.
9(63:10) Men dessa som står efter mitt liv och vill förgöra det, de skall fara ner i jordens djup.
10(63:11) De skall överlämnas åt svärdet, de skall bli schakalers byte.
11(63:12) Men kungen skall glädja sig i Gud. Var och en som svär vid honom skall prisa sig lycklig, ty de lögnaktigas mun skall bli tillstoppad.
1 För sångmästaren , en psalm av David.
(64:2) Gud, hör min röst när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
2(64:3) Göm mig för de ondas hemliga planer, för ogärningsmännens larmande hop.
3(64:4) Ty de gör sina tungor skarpa som svärd, bittra ord lägger de an som pilar
4(64:5) för att i hemlighet skjuta på den oskyldige. Plötsligt skjuter de på honom utan att frukta.
5(64:6) De uppmuntrar varandra i sitt onda uppsåt, de talar om hur de skall lägga ut snaror. De säger: ”Vem skulle se oss?”
6(64:7) De smider sina onda planer och säger: ”Nu är vi färdiga med det vi tänkt ut!” Ja, människans hjärta och inre är outgrundligt.
7(64:8) Då skjuter Gud en pil mot dem, plötsligt blir de sårade.
8(64:9) De bringas på fall av sina egna tungor, alla som ser dem skakar på huvudet.
9(64:10) Människorna grips av skräck, de förkunnar vad Gud har gjort, de inser att det är hans verk.
10(64:11) Den rättfärdige gläder sig i HERREN och tar sin tillflykt till honom. Alla rättsinniga prisar sig lyckliga.
1 För sångmästaren, en psalm av David, en sång.
(65:2) Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, till dig får man infria löften.
2(65:3) Du som hör bön, till dig kommer alla människor.
3(65:4) Syndiga gärningar är mig övermäktiga, du är den som sonar våra överträdelser.
4(65:5) Salig är den som du utväljer och låter komma dig nära, han får bo i dina gårdar. Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
5(65:6) Du bönhör oss i rättfärdighet med gärningar som väcker förundran, du, vår frälsnings Gud, som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran.
6(65:7) Du gör bergen fasta genom din kraft, du är rustad med makt.
7(65:8) Du stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
8(65:9) De som bor vid jordens ändar häpnar över dina tecken, österland och västerland uppfyller du med jubel.
9(65:10) Du tar dig an jorden och vattnar den, du gör den mycket rik. Guds källa har vatten till fyllest. Du skaffar säd åt människorna, när du så bereder jorden.
10(65:11) Dess fåror vattnar du och jämnar det som är upplöjt. Med regnskurar mjukar du upp jorden och välsignar det som växer på den.
11(65:12) Du kröner året med ditt goda, dina fotspår dryper av fetma.
12(65:13) Betesmarkerna i öknen dryper, höjderna klär sig i glädje.
13(65:14) Ängarna är fulla av hjordar, dalarna är täckta med säd. Man höjer jubelrop och sjunger.
1 För sångmästaren, en sång, en psalm. Höj jubel till Gud, alla länder!
2 Lovsjung hans namns ära, ge honom ära och pris.
3 Säg till Gud: Hur förunderliga är ej dina gärningar! Så stor är din makt att dina fiender kryper för dig.
4 Alla länder skall tillbe och lovsjunga dig, de skall lovsjunga ditt namn. Sela.
5 Kom och se vad Gud har gjort, gärningar som väcker förundran bland människors barn.
6 Han förvandlade havet till torrt land, de gick till fots genom vattnen. Där gladdes vi över honom.
7 Genom sin makt härskar han för evigt, hans ögon ger akt på hednafolken. De upproriska skall inte resa sig. Sela.
8 Prisa, ni folk, vår Gud, låt hans lov ljuda högt,
9 ty han har givit vår själ liv, han har inte låtit vår fot vackla.
10 Väl prövade du oss, Gud, du luttrade oss som silver luttras.
11 Du lät oss fastna i nätet, du lade en tung börda på vår rygg.
12 Du lät människor fara fram över vårt huvud, vi gick genom eld och vatten.
13 Jag kommer till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
14 löften som kom över mina läppar och som min mun talade när jag var i nöd.
15 Brännoffer av feta djur vill jag bära fram till dig tillsammans med röken från baggar. Jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
16 Kom och hör, alla ni som fruktar Gud, jag vill låta er veta vad han har gjort för min själ.
17 Till honom ropade jag med min mun och lovsång var på min tunga.
18 Hade jag haft onda avsikter i mitt hjärta skulle Herren inte ha hört mig.
19 Men nu har Gud hört mig, han har lyssnat till min bön.
20 Välsignad vare Gud, som inte har förkastat min bön eller tagit sin nåd ifrån mig!
1 För sångmästaren , med stränginstrument. En psalm, en sång.
(67:2) Må Gud vara oss nådig och välsigna oss. Må han låta sitt ansikte lysa över oss, sela,
2(67:3) så att man på jorden lär känna dina vägar, bland alla hednafolk din frälsning.
3(67:4) Folken må tacka dig, Gud, alla folk må tacka dig.
4(67:5) Folkslagen må tacka dig och jubla, ty du dömer folken rätt och leder folkslagen på jorden. Sela.
5(67:6) Folken må tacka dig, Gud, alla folk må tacka dig.
6(67:7) Jorden ger sin gröda, och Gud, vår Gud, välsignar oss.
7(67:8) Må Gud välsigna oss och må alla jordens ändar frukta honom.
1 För sångmästaren. en psalm, en sång av David.
(68:2) Gud står upp, hans fiender skingras, de som hatar honom flyr för hans ansikte.
2(68:3) Som rök drivs bort, fördrivs de av dig, som vaxet smälter i eld, förgås de ogudaktiga inför Gud.
3(68:4) Men de rättfärdiga är glada, de fröjdar sig inför Gud och jublar av glädje.
4(68:5) Sjung till hans ära, prisa hans namn! Bered väg för honom som drar fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, gläd er inför honom.
5(68:6) Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare,
6(68:7) en Gud som ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka. Men de upproriska måste bo i öknen.
7(68:8) Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, sela,
8(68:9) då bävade jorden, då strömmade regn ner från himlen inför Gud, Israels Gud.
9(68:10) Ett nåderikt regn lät du falla, Gud, när din egendom var uttorkad, gav du den nytt liv.
10(68:11) Din skara fick bo där. I din godhet, Gud, sörjde du för de betryckta.
11(68:12) Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet:
12(68:13) ”Härskarornas kungar flyr, de flyr, husmodern där hemma får dela bytet.
13(68:14) Vill ni då ligga stilla inom era inhägnader? Duvans vingar är täckta med silver och hennes fjädrar med skimrande guld.
14(68:15) När den Allsmäktige skingrade kungarna i landet, föll snö på Salmon.”
15(68:16) Basans berg är Guds berg, ett berg med höga toppar är Basans berg.
16(68:17) Varför, ni höga berg, ser ni ner på det berg som Gud har valt till sin boning? HERREN skall bo där för alltid.
17(68:18) Guds vagnar räknas i tiotusental, tusen och åter tusen. Herren är bland dem i helighet som på Sinai.
18(68:19) Du steg upp i höjden, du tog fångar, du fick gåvor bland människorna, Ja, till och med upproriska människor, för att du, HERRE, vår Gud, skulle bo där.
19(68:20) Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning. Sela.
20(68:21) Gud är för oss en Gud som frälsar, hos HERREN Herren finns räddning från döden.
21(68:21) Ja, Gud krossar sina fienders huvuden, den håriga hjässan på den som framhärdar i synd.
22(68:23) Herren säger: ”Från Basan skall jag hämta dem, jag skall hämta upp dem från havets djup.
23(68:24) Då kan du tvätta din fot i blod och dina hundars tunga kan få sin del av fienderna.”
24(68:25) Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.
25(68:26) Främst går sångare, harpospelare följer efter mitt ibland jungfrur som slår på pukor.
26(68:27) Lova Gud i församlingarna, lova Herren, ni från Israels källa.
27(68:28) Där går Benjamin, den yngste, han anför dem. Där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
28(68:29) Din Gud har bestämt din styrka. Stärk, Gud, vad du har gjort för oss.
29(68:30) Från ditt tempel i Jerusalem skall kungar bära fram gåvor till dig.
30(68:31) Straffa odjuret i vassen, tjurarnas hop och deras kalvar. Ödmjukt skall folken hylla dig med silverstycken. Han skingrar de folk som vill ha krig.
31(68:32) Mäktiga män skall komma från Egypten, Nubien skall skyndsamt räcka ut sina händer till Gud.
32(68:33) Ni riken på jorden, sjung till Guds ära, lovprisa Herren, sela,
33(68:34) honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Se, han låter sin röst höras, en mäktig röst.
34(68:35) Ge Gud makten, hans majestät är över Israel, hans makt är i skyarna.
35(68:36) Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom. Israels Gud ger makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
1 För sångmästaren, efter ”Liljor”, av David..
(69:2) Fräls mig, Gud, ty vattnen kommer mig inpå livet.
2(69:3) Jag har sjunkit ner i djup dy och saknar fotfäste, jag har kommit ut på djupt vatten, och vågorna slår över mig.
3(69:4) Jag har ropat mig trött, min strupe är hes. Min blick blir matt i väntan på min Gud.
4(69:5) De som hatar mig utan anledning är fler än håren på mitt huvud. Många är de som vill förgöra mig, de som är mina fiender utan orsak. Vad jag inte har stulit, måste jag ersätta.
5(69:6) Gud, du känner min dårskap, och min syndaskuld är uppenbar för dig.
6(69:7) O Herre, HERRE Sebaot, låt ej dem som väntar på dig komma på skam för min skull. Du, Israels Gud, låt inte dem som söker dig drabbas av vanära för min skull.
7(69:8) Ty för din skull utsätts jag för hån, blygsel täcker mitt ansikte.
8(69:9) Främmande har jag blivit för mina bröder, en främling för min moders barn.
9(69:10) Ty brinnande iver för ditt hus har förtärt mig, dina smädares smädelser har fallit över mig.
10(69:11) Jag grät och fastade, men de drog vanära över mig.
11(69:12) Jag klädde mig i säcktyg, men jag blev ett ordspråk för dem.
12(69:13) De som sitter i porten pratar om mig, i dryckeslag gör de visor om mig.
13(69:14) Men jag ber till dig, HERRE, i nådens tid. Svara mig, Gud, i din stora godhet, i din frälsande trofasthet.
14(69:15) Rädda mig upp ur dyn, så att jag inte sjunker ner. Rädda mig från dem som hatar mig och från de djupa vattnen.
15(69:16) Låt inte vattenmassorna dränka mig eller djupet uppsluka mig, låt inte brunnen tillsluta sitt gap över mig.
16(69:17) Svara mig, HERRE, ty din nåd är god, vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
17(69:18) Dölj inte ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd. Skynda att svara mig!
18(69:16) Kom till min hjälp och återlös den, friköp mig från mina fiender.
19(69:20) Du känner det hån, den skam och vanära jag måste utstå. Du ser alla mina ovänner.
20(69:21) Förakt har krossat mitt hjärta, så att jag är sjuk. Jag väntade på medlidande, men fann inget, på tröstare, men ingen kom.
21(69:22) De gav mig galla att äta och ättika att dricka i min törst.
22(69:23) Låt deras bord framför dem bli en snara och en fälla för de säkra.
23(69:24) Låt deras ögon bli förmörkade så att de ej ser, låt deras höfter ständigt vackla.
24(69:25) Utgjut din vrede över dem, låt din vredesglöd hinna upp dem.
25(69:26) Låt deras gård bli öde, låt ingen bo i deras hyddor.
26(69:27) Ty de förföljer den som du har slagit och ordar om hur de plågas som du har sårat.
27(69:28) Lägg skuld till deras skuld, låt dem inte få del av din rättfärdighet.
28(69:29) Låt dem utplånas ur de levandes bok, låt dem inte bli uppskrivna bland de rättfärdiga.
29(69:30) Men jag är betryckt och plågad, Gud, låt din frälsning skydda mig!
30(69:31) Jag vill prisa Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
31(69:32) Det skall behaga HERREN mer än någon tjur eller något offerdjur med horn och klövar.
32(69:33) När de ödmjuka ser det skall de glädja sig. Ni som söker Gud, era hjärtan skall leva!
33(69:34) Ty HERREN lyssnar till de fattiga, han föraktar inte sina fångna.
34(69:35) Himmel och jord skall prisa honom, havet och allt som rör sig där.
35(69:36) Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer. De skall bo där och ta Sion i besittning.
36(69:37) Hans tjänares barn skall få det till arv, de som älskar hans namn skall bo där.
1 För sångmästaren, av David, till åminnelse.
(70:2) Gud, kom till min räddning! HERRE, skynda till min hjälp!
2(70:3) Låt dem komma på skam och blygas som står efter mitt liv. Låt dem vika tillbaka och drabbas av vanära som önskar mig olycka.
3(70:4) Låt dem vända tillbaka i sin skam som säger: ”Rätt åt honom!”
4(70:5) Alla som söker dig skall jubla och vara glada i dig. De som älskar din frälsning skall alltid säga: ”Högtlovad vare Gud!”
5(70:6) Jag är betryckt och fattig, Gud, skynda till mig! Du är min hjälp och befriare. HERRE, dröj inte!
1 Till dig, HERRE, tar jag min tillflykt, låt mig aldrig komma på skam.
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet, vänd ditt öra till mig och fräls mig.
3 Var en klippa för mig där jag kan bo, dit jag alltid kan komma, du som givit befallning om min frälsning, du mitt bergfäste och min borg.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5 Ty du är mitt hopp, Herre, min förtröstan, HERRE, allt ifrån min ungdom.
6 Du har varit mitt stöd ända från moderlivet, du har förlöst mig ur min moders liv, dig gäller alltid mitt lov.
7 Jag har blivit ett tecken för många, och du är min starka tillflykt.
8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
9 Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tynar bort!
10 Ty mina fiender talar mot mig, de som vaktar på min själ rådslår med varandra och säger:
11 "Gud har övergivit honom, förfölj och grip honom, det finns ingen som räddar honom!"
12 Gud, var inte långt ifrån mig! Min Gud, skynda till min hjälp!.
13 Låt min själs fiender komma på skam och gå under. Låt dem som önskar mig olycka höljas i förakt och vanära.
14 Men jag skall alltid hoppas och prisa dig, om och om igen.
15 Min mun skall förkunna din rättfärdighet, din frälsning dagen lång, fastän jag inte har ord till fullo.
16 Jag skall komma i Herrens, HERRENS väldiga kraft, jag skall prisa din rättfärdighet, endast din.
17 Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, och intill nu förkunnar jag dina under.
18 Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå, inte förrän jag fått förkunna om dina gärningar för nya släkten, om din makt för alla som skall komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till himlen. Du som har gjort så stora ting, Gud, vem är dig lik?
20 Du som har låtit oss se så mycket av nöd och olycka, du skall åter göra oss levande, åter föra oss upp ur jordens djup.
21 Föröka du min storhet och trösta mig igen,
22 så vill jag tacka dig med spel på psaltare för din trofasthet, min Gud, jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
23 Mina läppar skall jubla, när jag lovsjunger dig, ja, min själ som du har friköpt.
24 Min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet, ty de som önskade mig olycka kommer på skam och måste blygas.
1 Av Salomo. Gud, ge åt kungen dina domar, din rättfärdighet åt kungasonen!
2 Han skall döma ditt folk med rättfärdighet, dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen skall bära frid åt folket, höjderna rättfärdighet.
4 Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket, han skall frälsa de fattiga och krossa förtryckaren.
5 Dig skall man frukta från släkte till släkte, så länge solen finns till, så länge månen skiner.
6 Han skall vara lik regnet som faller på nyslagen äng, lik en regnskur som vattnar jorden.
7 I hans dagar skall den rättfärdige blomstra, stor frid skall råda tills månen inte längre finns.
8 Han skall härska från hav till hav och från floden till jordens ändar.
9 Öknens inbyggare skall buga sig för honom, hans fiender skall slicka stoftet.
10 Kungar från Tarsis och kustländerna skall ge honom skatt, kungar från Saba och Seba skall bära fram gåvor.
11 Alla kungar skall falla ner för honom, alla hednafolk skall tjäna honom.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte som ingen hjälpare har.
13 Han skall vara mild mot den svage och fattige, och frälsa de fattigas själar.
14 Från förtryck och våld skall han återlösa deras själ, deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva och få guld från Saba. Må man ständigt be för honom, dagligen välsigna honom.
16 Må säden växa rikligt i landet, ända upp till bergens topp. Må dess frukt vaja som Libanons skog, och folket i städerna blomstra som örter på marken.
17 Må hans namn förbli för evigt, så länge solen skiner må hans namn leva vidare. I honom skall man välsigna sig, alla hednafolk skall prisa honom salig.
18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som ensam gör under!
19 Lovat vare hans härliga namn för evigt, hela jorden vare full av hans ära! Amen, amen.
20 Slut på Davids, Isais sons, böner.
1 En psalm av Asaf. Gud är i sanning god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag var nära att stappla med mina fötter, mina steg var nära att slinta,
3 ty jag avundades de övermodiga, när jag såg att det gick de övermodiga väl.
4 Fria från lidanden är de till sin död, och deras kropp är vid gott hull.
5 De kommer inte i olycka som andra dödliga, de plågas inte som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsprydnad och våld de kläder de bär.
7 Ur deras feta ansikten tittar deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.
8 De hånar och talar om förtryck i sin ondska, överlägset talar de.
9 Med sin mun stiger de upp i himlen och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem. Vatten i mängd suger de i sig.
11 De säger: "Hur skulle Gud kunna veta det? Skulle den högste ha sådan kunskap?"
12 Så är det med de ogudaktiga, det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.
13 Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde i oskuld mina händer.
14 Jag blev plågad hela dagen, var morgon blev jag tuktad.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag tala", då hade jag svikit dina barns släkte.
16 När jag försökte förstå detta, då tycktes det mig alltför svårt,
17 till dess att jag gick in i Guds helgedom och insåg hur det går dem till slut.
18 På hal mark ställer du dem, du störtar ner dem i fördärvet.
19 Hur plötsligt går de inte under! De förgås och får en ände med förskräckelse.
20 Liksom drömmen är borta när man vaknar, skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder, när du griper in.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod ingenting, som ett djur var jag inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig, du håller mig i min högra hand.
24 Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig! När jag har dig frågar inte efter något på jorden.
26 Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
27 Ty de som är fjärran från dig går under, du förgör alla som trolöst sviker dig.
28 Att vara i Guds närhet är lycka för mig. Jag tar min tillflykt till Herren, HERREN, för att kunna tala om alla dina gärningar.
1 En sång av Asaf. Gud, varför har du förkastat oss för alltid? Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din menighet som du förvärvade för länge sedan, som du återlöste till att vara din arvedel. Tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder. Allt i helgedomen har fienden förstört.
4 Dina fiender har skränat på den plats där du möter oss, de har satt upp sina egna tecken som rätta tecken.
5 Det var en syn som när man höjer yxor i en tät skog.
6 Alla snidade verk har de förstört med yxa och bila.
7 De har satt eld på din helgedom, ända till grunden har de orenat din boning.
8 De har sagt i sina hjärtan: "Vi skall kuva dem fullständigt!" Alla Guds heliga platser har de bränt ner i landet.
9 Våra tecken ser vi inte, ingen profet finns kvar och ingen vet hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud, skall fienden smäda och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag fram den ur din barm och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid är du min konung, du som utför frälsningsverk på jorden.
13 Det var du som delade havet genom din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet.
14 Det var du som bröt sönder Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram, det var du som lät starka strömmar torka ut.
16 Din är dagen, din är också natten, det är du som har skapat ljuset och solen.
17 Det är du som har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter har du skapat.
18 Herre, tänk på hur fienden smädar, hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Lämna ej åt vilddjuren din turturduvas själ, glöm inte för alltid dina betrycktas liv!
20 Tänk på förbundet, ty i landets mörka vrår finns fullt av våldsnästen.
21 Låt inte den förtryckte vika tillbaka med skam, låt den fattige och behövande prisa ditt namn.
22 Stå upp, Gud, och för din talan! Tänk på hur du hela tiden hånas av dåren.
23 Glöm inte bort dina ovänners rop, larmet som ständigt hörs från dina motståndare.
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en psalm, en sång av Asaf.
(75:2) Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig. Ditt namn är nära, man talar om dina under.
2(75:3) "På den tid jag har bestämt skall jag fälla en rättvis dom.
3(75:4) Jorden och alla som bor där kan vackla, men jag har gjort dess pelare stadiga." Sela.
4(75:5) Jag säger till de övermodiga: "Var inte övermodiga!" och till de ogudaktiga: "Upphöj inte hornet!"
5(75:6) Höj inte ert horn högt, tala inte trotsigt och fräckt.
6(75:7) Ty inte från öster eller väster och inte från öknen kommer upphöjelsen.
7(75:8) Nej, Gud är den som dömer, den ene böjer han ner, den andre reser han upp.
8(75:9) Ty i HERRENS hand är en bägare. Den skummar av vin, den är full av tillblandad dryck och han häller upp. Alla ogudaktiga på jorden måste dricka den i botten.
9(75:10) Men jag skall alltid förkunna och lovsjunga Jakobs Gud.
10(75:11) Alla de ogudaktigas horn skall han hugga av, men den rättfärdiges horn skall bliva upphöjt.
1 För sångmästaren, en psalm till stränginstrument, en sång av Asaf.
(76:2) Gud är känd i Juda, i Israel är hans namn stort.
2(76:4) I Salem står hans hydda, hans boning i Sion.
3(76:5) Där bröt han sönder bågens blixtrande pilar, sköld och svärd, krigets vapen. Sela.
4(76:6) Strålande är du, härligare än berg, rika på byte.
5(76:7) Modiga män ligger plundrade, de sover sin sista sömn, ingen stridsman kan lyfta sin hand.
6(76:8) Genom ditt straffande ord, du Jakobs Gud, ligger både häst och ryttare i dvala.
7(76:9) Du, endast du är värd fruktan. Vem kan bestå inför dig när du är vred?
8(76:10) Från himlen låter du din dom höras. Jorden förskräckes och blir stilla
9(76:11) när Gud står upp till doms för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.
10(76:12) Människors vrede skall då bli dig till pris, vad som finns kvar av vrede skall du ikläda dig.
11(76:13) Ge löften och infria dem åt HERREN, er Gud! Alla som är omkring honom skall bära fram gåvor till den fruktansvärde.
12(76:14) Han kuvar furstarnas stolta ande, fruktansvärd är han för kungarna på jorden.
1 För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.
(77:2) Jag vill höja min röst till Gud och ropa, jag vill höja min röst till Gud, och han lyssnar till mig.
2(77:3) På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand uträckt och blir inte trött. Min själ vill inte låta sig tröstas.
3(77:4) Jag tänker på Gud och klagar, jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela.
4(77:5) Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala.
5(77:6) Jag tänker på tider som varit, på år som för länge sedan flytt.
6(77:7) Om natten minns jag min sång. Jag grubblar i mitt hjärta, min ande tänker efter.
7(77:8) Skall då Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd?
8(77:9) Är det slut med hans godhet för alltid, har hans ord blivit till intet för alla tider?
9(77:10) Har Gud glömt att vara nådig, eller har han i vrede stängt inne sin barmhärtighet? Sela.
10(77:11) Jag svarar: Detta är min plåga, att den Högstes högra hand inte är som förr.
11(77:12) Jag vill minnas HERRENS gärningar, jag vill minnas dina forna under.
12(77:13) Jag vill begrunda alla dina gärningar och tänka på det du har gjort.
13(77:14) Gud, i helighet går din väg. Vilken Gud är så stor som Gud?
14(77:15) Du är den Gud som gör under, du har uppenbarat din makt bland folken.
15(77:16) Med din arm har du återlöst ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.
16(77:17) Vatten såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen darrade.
17(77:18) Molnen göt ut strömmar av vatten, skyarna lät höra sin röst, och dina pilar for omkring.
18(77:19) Din åska ljöd i virvelstormen, blixtar lyste upp världen, jorden darrade och bävade.
19(77:20) genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man inte.
20(77:21) Så förde du ditt folk som en hjord genom Moses och Arons hand.
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning, vänd era öron till min muns ord.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara hemligheter från gången tid.
3 Vad vi har hört och känner till, vad våra fäder har berättat för oss,
4 det vill vi inte dölja för deras barn. För ett kommande släkte vill vi förkunna Herrens lov, hans makt och de under han har gjort.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob, sin undervisning gav han i Israel. Han fastställde den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 Så skulle det bli känt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och de skulle berätta det för sina barn.
7 De skulle då hoppas på Gud och inte glömma hans verk utan följa hans bud.
8 De skulle inte bli som sina fäder, ett motsträvigt och upproriskt släkte, vars hjärta var opålitligt och vars ande var trolös mot Gud.
9 Efraims söner, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 De höll inte Guds förbund och ville inte följa hans lag.
11 De glömde hans gärningar, de under han låtit dem se.
12 Inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 Han delade havet och lät dem gå igenom det, han lät vattnet stå som en mur.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn och hela natten med eldens sken.
15 Han klöv klippor i öknen och gav dem rikligt med vatten att dricka, som ur väldiga hav.
16 Rinnande bäckar lät han bryta fram ur klippan, vatten lät han flyta ner som strömmar.
17 Men de fortsatte att synda mot honom de var upproriska mot den Högste i öknen.
18 De frestade Gud i sina hjärtan när de begärde mat för sin lystnad.
19 De talade mot Gud och sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Se, han slog på klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han också ge bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 När HERREN hörde det blev han vred, eld upptändes i Jakob, vrede kom över Israel,
22 eftersom de inte trodde på Gud och inte förtröstade på hans frälsning.
23 Han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himlens dörrar.
24 Han lät manna regna över dem till föda, säd från himlen gav han dem.
25 Änglabröd fick människorna äta, han gav dem all den mat de behövde.
26 Han lät östanvinden fara ut från himlen, genom sin makt bjöd han sunnanvinden komma.
27 Han lät kött regna över dem som stoft, bevingade fåglar som havets sand.
28 Han lät det falla ner i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Då åt de och blev övermätta, han lät dem få vad de begärde.
30 Men innan de hade stillat sitt begär, medan maten ännu var i deras mun,
31 kom Guds vrede över dem. Han sände död bland de tappraste, Israels utvalda män slog han ner.
32 Ändå fortsatte de att synda, de trodde inte på hans under.
33 Då lät han deras dagar försvinna i tomhet och deras år i plötslig undergång.
34 När han dräpte, frågade de efter honom. De vände om och sökte Gud.
35 De tänkte på att Gud var deras klippa, att Gud, den Högste, var deras återlösare.
36 De försökte bedra honom med sina ord, de ljög för honom med sin tunga.
37 Deras hjärtan var inte uppriktiga mot honom, de var ej trogna mot hans förbund.
38 Men han är barmhärtig och förlåter missgärning, han vill inte förgöra. Många gånger höll han tillbaka sin vrede och lät inte hela sin vredesglöd bryta fram.
39 Han tänkte på att de var kött, en vindpust som far bort och ej kommer åter.
40 Hur ofta var de inte upproriska mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 De frestade Gud gång på gång och kränkte Israels Helige.
42 De kom inte ihåg vad hans hand hade uträttat, på den tid då han befriade dem från fienden,
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de inte kunde dricka ur bäckarna.
45 Han sände flugsvärmar som åt dem och paddor som förstörde.
46 Han gav deras gröda åt larver och deras arbetes frukt åt gräshoppor.
47 Han slog deras vinstockar med hagel och deras fikonträd med hagelstenar.
48 Han utlämnade deras nötboskap åt hagel och deras fårhjordar åt blixten.
49 Han sände över dem sin vredesglöd, harm, vrede och nöd, en skara av olycksänglar.
50 Han gav fritt utlopp åt sin vrede, han skonade inte deras själ från döden utan prisgav deras liv åt pesten.
51 Han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Han lät sitt folk bryta upp som en fårhjord och förde dem som en boskapshjord genom öknen.
53 Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta, och havet övertäckte deras fiender.
54 Han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade erövrat.
55 Han jagade bort hednafolken för dem och gav dem deras land som arvedel. Han lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Men de var upproriska och frestade Gud, den Högste, de tog inte vara på hans vittnesbörd.
57 De vek trolöst tillbaka, de liksom deras fäder, de vände om likt en båge som sviktar.
58 De väckte hans vrede med sina offerhöjder och kränkte honom genom sina avgudabilder.
59 Gud hörde det och blev vred, han förkastade Israel med all kraft.
60 Han övergav sin boning i Silo, det tält han slagit upp bland människorna.
61 Han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 Sitt folk utlämnade han åt svärdet, han blev vred på sin arvedel.
63 Deras unga män förtärdes av eld, deras unga kvinnor blev utan brudsång.
64 Deras präster föll för svärd, deras änkor kunde inte hålla dödsklagan.
65 Då vaknade Herren som ur en sömn, lik en hjälte som legat bedövad av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender, evig skam lät han komma över dem.
67 Han förkastade Josefs hyddor och utvalde inte Efraims stam.
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Han byggde sin helgedom hög som himlen, som jorden grundlade han den för evigt.
70 Han utvalde sin tjänare David och tog honom från fårhjordens fållor.
71 Från fåren tog han honom och satte honom till herde för Jakob, sitt folk, för Israel, sin arvedel.
72 Han var deras herde med uppriktigt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
1 En psalm av Asaf. Gud, hednafolken har fallit in i din arvedel, de har orenat ditt heliga tempel, de har gjort Jerusalem till en stenhop.
2 De har givit dina tjänares kroppar till mat åt himlens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.
3 De har utgjutit deras blod som vatten runt omkring Jerusalem, ingen fanns som begravde dem.
4 Vi föraktas av våra grannar, vi hånas av dem som är omkring oss.
5 Hur länge, HERRE? Skall du vredgas för evigt? Hur länge skall din iver brinna som eld?
6 Utgjut din vrede över hednafolken som inte känner dig, över riken som inte åkallar ditt namn.
7 Ty de har ätit upp Jakob och förstört hans boning.
8 Tillräkna oss inte våra fäders missgärningar, låt din barmhärtighet snart komma oss till mötes, ty vi har sjunkit mycket djupt.
9 Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull! Rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull!
10 Varför skulle hednafolken få säga: ”Var är nu deras Gud?” Låt det inför våra ögon bli känt bland hednafolken, hur du hämnas dina tjänares utgjutna blod.
11 Låt de fångnas klagorop komma inför ditt ansikte, låt dödens barn få leva genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen för sina smädelser mot dig, Herre.
13 Vi som är ditt folk och får i din hjord, vi vill tacka dig för evigt, vi vill förkunna ditt lov från släkte till släkte.
1 För sångmästaren, efter "Liljor", ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
(80:2) Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef som en hjord, du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
2(80:3) Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse. Kom till vår frälsning.
3(80:4) Gud upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
4(80:5) HERRE Gud Sebaot, hur länge skall du vredgas på ditt folks bön?
5(80:6) Du har låtit dem äta tårars bröd och dricka tårars dryck i fullt mått.
6(80:7) Du gör oss till ett stridsämne för våra grannar, och våra fiender hånar oss.
7(80:8) Gud Sebaot, upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
8(80:9) En vinstock flyttade du från Egypten, du jagade bort hednafolken och planterade den.
9(80:10) Du röjde rum för den och den slog rot och uppfyllde landet.
10(80:11) Bergen övertäcktes av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor.
11(80:12) Den bredde ut sina revor ända till havet och sina skott ända till floden.
12(80:13) Varför har du brutit ner dess mur, så att alla som går förbi kan plocka av den?
13(80:14) Vildsvinet från skogen frossar på den, smådjuren på marken äter av den.
14(80:15) Gud Sebaot, vänd åter, blicka ner från himlen, se till och vårda dig om denna vinstock!
15(80:16) Skydda den vinstock som din högra hand har planterat, den son som du har fostrat åt dig.
16(80:17) Den är förbränd av eld och nerhuggen. Inför din förebrående blick går de under.
17(80:18) Håll din hand över mannen vid din högra sida, över den människoson som du har fostrat åt dig.
18(80:19) Då skall vi inte vika ifrån dig. behåll oss vid liv, och vi skall åkalla ditt namn.
19(80:20) HERRE Gud Sebaot, upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
1 För sångmästaren, till Gittít, av Asaf.
(81:2) Höj glädjerop till Gud, vår starkhet, höj jubel till Jakobs Gud!
2(81:3) Stäm upp lovsång och låt pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
3(81:4) Blås i hornet vid nymåne och vid fullmåne på vår högtidsdag.
4(81:5) Ty detta är en stadga för Israel, en befallning från Jakobs Gud.
5(81:6) Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hörde en röst som jag inte kände:
6(81:7) ”Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blev fria från lastkorgen.
7(81:8) I nöden ropade du, och jag räddade dig, jag svarade dig, höljd i åska, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
8(81:9) Hör, mitt folk, och låt mig varna dig, Israel, om du ändå ville höra mig!
9(81:10) Hos dig får inte finnas någon annan gud, du skall inte tillbe någon främmande gud.
10(81:11) Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land. Öppna din mun helt så att jag får fylla den.
11(81:12) Men mitt folk hörde inte min röst, Israel lydde mig inte.
12(81:13) Då lät jag dem gå i sina hjärtans hårdhet, de fick vandra efter sina egna planer.
13(81:14) Om mitt folk ändå ville höra mig och om Israel ville vandra på mina vägar!
14(81:15) Då skulle jag snart kuva deras fiender, vända min hand mot deras ovänner.
15(81:16) De som hatar HERREN skulle krypa för honom, och deras tid skulle vara för evigt.
16(81:17) Han skulle ge folket bästa vete att äta, ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
1 En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:
2 ”Hur länge skall ni döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela.
3 Skipa rätt åt den fattige och faderlöse, låt den betryckte och utblottade få rättvisa!
4 Befria den fattige och nödställde, rädda honom från de ogudaktigas hand!
5 De vet ingenting och förstår ingenting, de vandrar i mörker, jordens alla grundvalar vacklar.
6 ”Jag har sagt att ni är gudar, ni är alla den Högstes söner.
7 Men ni måste ändå dö som människor dör, och falla som var furste faller.”
8 Grip in, Gud, håll dom över jorden, ty alla hednafolk är din egendom.
1 En sång, en psalm av Asaf.
(83:2) Gud var inte tyst, tig inte och var inte stilla, Gud!
2(83:3) Ty se, dina fiender larmar, och de som hatar dig lyfter huvudet.
3(83:4) Mot ditt folk har de onda planer, de rådslår mot dem som du beskyddar.
4(83:5) De säger: "Kom, vi utrotar dem, så att de inte mer är ett folk och så att ingen mer tänker på Israels namn!"
5(83:6) I enighet rådslår de med varandra, de sluter förbund mot dig:
6(83:7) Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
7(83:8) Gebal, Ammon och Amalek, filisteerna och de som bor i Tyrus.
8(83:9) Assur har också slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
9(83:10) Gör med dem som du gjorde med Midjan, som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck,
10(83:11) dem som förgjordes vid En-Dor och blev till gödsel på marken.
11(83:12) Låt det gå deras stormän som det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar som det gick Seba och Salmunna,
12(83:13) eftersom de säger: "Guds betesmarker vill vi erövra."
13(83:14) Min Gud, låt dem bli som virvlande löv, som strå för vinden.
14(83:15) Som elden förtär skog och lågan svedjer berg,
15(83:16) så skall du förfölja dem med ditt oväder och förskräcka dem med din storm.
16(83:17) Täck deras ansikten med skam så att de söker ditt namn, HERRE.
17(83:18) De skall komma på skam och förskräckas till evig tid, de skall komma på skam och gå under.
18(83:19) De skall veta att endast du bär namnet "HERREN", den Högste över hela jorden.
1 För sångmästaren, till Gittit, en psalm av Koras söner.
(84:2) Hur ljuvliga är ej dina boningar, HERRE Sebaot!
2(84:3) Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud.
3(84:4) Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.
4(84:5) Saliga är de som bo i ditt hus, de lovar dig ständigt. Sela.
5(84:6) Saliga är de människor som har sin styrka i dig, de som har dina vägar i sitt hjärta.
6(84:7) När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.
7(84:8) De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.
8(84:9) HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud! Sela.
9(84:10) Gud, se vår sköld, ge akt på din smordes ansikte!
10(84:11) En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än vistas i de ogudaktigas boningar.
11(84:12) Ty HERREN Gud är sol och sköld, HERREN ger nåd och ära. Han vägrar inte dem något gott som vandrar i fullkomlighet.
12(84:13) HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.
1 För sångmästaren , en psalm av Koras söner.
(85:2) HERRE, förr var du nådig mot ditt land, du gjorde slut på Jakobs fångenskap.
2(85:3) Du förlät ditt folks missgärning, du övertäckte all dess synd. Sela.
3(85:4) Du lät din förbittring fara och vände dig från din vredesglöd.
4(85:5) Upprätta oss igen, du vår frälsnings Gud, upphör med din harm mot oss!
5(85:6) Skall du för alltid vara vred på oss, skall din vrede vara från släkte till släkte?
6(85:7) Vill du inte göra oss levande igen, så att ditt folk får glädjas i dig?
7(85:8) HERRE, låt oss se din nåd och ge oss din frälsning.
8(85:9) Jag vill höra vad Gud, HERREN, talar. Han talar frid till sitt folk och sina fromma, må de inte vända åter till dårskap.
9(85:10) Hans frälsning är nära dem som fruktar honom, för att härlighet skall bo i vårt land.
10(85:11) Nåd och sanning skall där mötas, rättfärdighet och frid kyssas.
11(85:12) Sanning skall växa upp ur jorden, rättfärdighet blicka ner från himlen.
12(85:13) HERREN skall ge oss det som är gott, vårt land skall ge sin gröda.
13(85:14) Rättfärdighet skall gå framför honom och bereda väg för hans steg.
1 En bön av David. HERRE, vänd ditt öra till mig och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.
2 Bevara min själ, ty jag är din. Du, min Gud, fräls din tjänare som förtröstar på dig.
3 Var mig nådig, Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.
4 Gläd din tjänares själ, ty till dig, HERRE, lyfter jag min själ.
5 Du, Herre, är god och vill förlåta, du är stor i nåd mot alla som ropar till dig.
6 HERRE, hör min bön, lyssna till mina böners ljud!
7 Jag ropar till dig på nödens dag, ty du skall svara mig.
8 Herre, ingen är dig lik bland gudarna, inga gärningar är som dina.
9 Alla folk som du har gjort skall komma och tillbe inför dig, HERRE, de skall ära ditt namn.
10 Ty du är stor och du gör under. Du ensam är Gud.
11 Visa mig, HERRE, din väg, jag vill vandra i din sanning. Bevara mitt hjärta i detta enda: Att jag fruktar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre, min Gud, av hela mitt hjärta och ära ditt namn i evighet.
13 Ty din nåd är stor över mig, du räddar min själ ur dödsrikets djup.
14 Gud, övermodiga människor har rest sig mot mig, en skara våldsmän står efter mitt liv, de har inte dig för ögonen.
15 Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning.
16 Vänd dig till mig och visa mig nåd. ge din makt åt din tjänare och fräls din tjänarinnas son!
17 Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl. Låt dem som hatar mig skämmas, när de ser att du, HERRE, hjälper och tröstar mig.
1 En psalm, en sång av Koras söner. Den stad han har grundat står på de heliga bergen.
2 HERREN älskar Sions portar mest bland alla Jakobs boningar.
3 Härliga ting har talats om dig, du Guds stad. Sela.
4 ”Rahab och Babel skall jag räkna bland mina bekännare, likaså Filisteen och Tyrus tillsammans med Kush, dessa är födda där.”
5 Om Sion skall det sägas: ”Var och en är född där.” Och han, den Högste, håller det vid makt.
6 När HERREN upptecknar folken, skall han räkna så: ”Dessa är födda där.” Sela.
7 Under sång och dans skall man säga: ”Alla mina källor har jag i dig.”
1 En sång, en psalm av Koras söner. För sångmästaren, till Mahalat-lean-nót. En sång av israeliten Heman.
(88:2) HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag till dig.
2(88:3) Låt min bön komma inför ditt ansikte, vänd ditt öra till mitt rop!
3(88:4) Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket.
4(88:5) Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft.
5(88:6) Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer.
6(88:7) Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret ner i djupet.
7(88:8) Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
8(88:9) Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan inte komma ut.
9(88:10) Mitt öga förtärs av lidande. HERRE, jag ropar dagligen till dig, jag sträcker mina händer mot dig.
10(88:11) Gör du under för de döda, kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
11(88:12) Förkunnar man i graven din nåd, i avgrunden din trofasthet?
12(88:13) Känner man i mörkret dina under, din rättfärdighet i glömskans land?
13(88:14) Men jag ropar till dig, HERRE, om morgonen kommer min bön till dig.
14(88:15) Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför gömmer du ditt ansikte för mig?
15(88:16) Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom. Jag måste bära förskräckelser från dig, jag är nära att förtvivla.
16(88:17) Din vredes lågor går över mig, dina fasor förgör mig.
17(88:18) Hela dagen omger de mig som vatten, alla omringar de mig.
18(88:19) Mina nära och kära har du drivit långt bort ifrån mig, i mina förtrognas ställe har jag mörker.
1 En sång av esraiten Etan.
(89:2) I evighet vill jag sjunga om HERRENS nådegärningar, jag vill låta min mun förkunna din trofasthet från släkte till släkte.
2(89:3) Jag säger: ”Din nåd är befäst för evigt, i himlen är din trofasthet fast grundad.”
3(89:4) ”Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
4(89:5) Din ätt skall jag låta bestå för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.” Sela.
5(89:6) Himlarna prisar dina under, HERRE, och din trofasthet i de heligas församling.
6(89:7) Ty vem i skyn kan jämföras med HERREN? Vem bland Guds söner är HERREN lik?
7(89:8) Gud är fruktansvärd i de heligas råd, mycket fruktansvärd är han för alla omkring honom.
8(89:9) HERRE, härskarornas Gud, vem är du? Stark är HERREN, och din trofasthet omger dig.
9(89:10) Du är den som råder över det stolta havet. När dess böljor reser sig stillar du dem.
10(89:11) Du krossade Rehab så att han låg som en slagen, med din mäktiga arm skingrade du dina fiender.
11(89:12) Din är himlen, din är också jorden. du har grundat världen och allt som finns i den.
12(89:13) Norr och söder har du skapat, Tabor och Hermon jublar i ditt namn.
13(89:14) Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
14(89:15) Rättfärdighet och rätt är din trons fäste, nåd och sanning står inför ditt ansikte.
15(89:16) Saligt är det folk som vet vad jubel är, HERRE, i ditt ansiktes ljus vandrar de.
16(89:17) I ditt namn gläder de sig alltid, genom din rättfärdighet upphöjs de.
17(89:18) Ty du är deras styrka och prydnad, genom din nåd upphöjer du vårt horn.
18(89:19) Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår kung tillhör Israels Helige.
19(89:20) På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: ”Jag har lagt hjälp i en hjältes hand, jag har upphöjt en yngling ur folket.
20(89:21) Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min heliga olja.
21(89:22) Min hand skall uppehålla honom, min arm skall styrka honom.
22(89:23) Ingen fiende har något att fordra av honom, ingen orättfärdig skall förtrycka honom.
23(89:24) Jag skall krossa hans ovänner framför honom, jag skall slå ner dem som hatar honom.
24(89:25) Min trofasthet och min nåd skall vara med honom, i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.
25(89:26) Jag skall lägga havet under hans hand, strömmarna under hans högra hand.
26(89:27) Han skall ropa till mig: ”Du är min fader, min Gud och min frälsnings klippa!”
27(89:28) Jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland kungarna på jorden.
28(89:29) Jag skall bevara min nåd åt honom för evigt, mitt förbund med honom skall stå fast.
29(89:30) Jag skall låta hans efterkommande bestå till evig tid och hans tron så länge himlen varar.
30(89:31) Om hans barn överger min undervisning och inte följer mina befallningar,
31(89:32) om de bryter mot mina lagar och inte håller mina bud,
32(89:33) då skall jag straffa deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor.
33(89:34) Men min nåd skall jag inte ta ifrån honom, jag skall inte svika i trofasthet.
34(89:35) Jag skall inte bryta mitt förbund, vad mina läppar har talat skall jag inte ändra.
35(89:36) En gång har jag svurit vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag inte bryta.
36(89:37) Hans efterkommande skall bestå för evigt och hans tron inför mig så länge som solen,
37(89:38) som månen skall den bestå för evigt. Och trofast är vittnet i skyn.” Sela.
38(89:39) Men nu har du i vrede stött bort och förkastat din smorde.
39(89:40) Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har vanärat hans krona och kastat den till marken.
40(89:41) Du har brutit ner alla hans murar och lagt hans fästen i spillror.
41(89:42) Alla som går förbi på vägen plundrar honom, han blir hånad av sina grannar.
42(89:43) Du har lyft hans ovänners högra hand till glädje för alla hans fiender.
43(89:44) Du har låtit hans skarpa svärd vika tillbaka och inte hållit honom uppe i striden.
44(89:45) Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
45(89:46) Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom i skam. Sela.
46(89:47) HERRE, hur länge skall du gömma dig helt och hållet? Hur länge skall din vrede brinna som eld?
47(89:48) Tänk på hur kort mitt liv är, hur förgängliga du skapat alla människors barn.
48(89:49) Kan en man leva och slippa se döden, kan han rädda sin själ från dödsrikets våld? Sela.
49(89:50) Herre, var är dina forna nådegärningar, som du i trofasthet lovade David med ed?
50(89:51) Herre, tänk på din tjänares vanära, på vad jag måste uthärda av alla folk.
51(89:52) HERRE, tänk på hur dina fiender hånar, hur de hånar din smordes fotspår.
52(89:53) Lovad vare HERREN i evighet! Amen, amen
1 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
2 Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, Gud.
3 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: “Vänd åter, ni människors barn!”
4 Ty tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, de är som en nattväkt.
5 Du sköljer dem bort, de är som en sömn. Om morgonen liknar de gräset som frodas.
6 Om morgonen gror det och blomstrar, om aftonen vissnar det och blir torrt.
7 Vi går under genom din vrede, genom din förbittring förskräcks vi.
8 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus.
9 Alla våra dagar försvinner genom din harm, vi slutar våra år som en suck.
10 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio, om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det förbi, vi flyger bort.
11 Vem känner din vredes makt och din harm, så att han fruktar dig?
12 Lär oss inse att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.
13 Vänd åter, HERRE! Hur länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och vara glada i alla våra dagar.
15 Gläd oss lika många dagar som du har plågat oss, lika många år som vi har sett olycka.
16 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
17 Må Herrens, vår Guds, ljuvlighet vara över oss. Ge framgång åt våra händers verk, ja, åt våra händers verk må du ge framgång.
1 Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga,
2 han säger: "I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på."
3 Han skall rädda dig från fågelfängarens snara och från den förödande pesten.
4 Med sina fjädrar skall han övertäcka dig, under hans vingar skall du finna tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm.
5 Du skall inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen,
6 inte pesten som går fram i mörkret eller farsoten som härjar vid middagens ljus.
7 Om än tusen faller vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det inte drabba dig.
8 Med egna ögon skall du se hur de ogudaktiga får sitt straff.
9 Ty du har sagt att HERREN är ditt skydd, du har gjort den Högste till din tillflykt.
10 Ingen olycka skall drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda.
11 Ty han skall ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla dina vägar.
12 De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.
13 Över lejon och huggormar skall du gå fram, du skall trampa ner unga lejon och drakar.
14 "Han håller mig kär och jag skall befria honom, jag skall beskydda honom, ty han känner mitt namn.
15 Han ropar till mig och jag svarar honom. Jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och ge honom ära.
16 Jag skall mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning."
1 En psalm, en sång för sabbatsdagen.
(92:2) Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
2(92:3) att om morgonen förkunna din nåd och om natten din trofasthet
3(92:4) med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.
4(92:5) Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar, jag vill jubla över dina händers verk.
5(92:6) Hur stora är inte dina verk, HERRE! Hur djupa är inte dina tankar.
6(92:7) En oförnuftig man tänker inte på det, en dåre förstår det inte.
7(92:8) När de ogudaktiga grönskar som gräs och alla ogärningsmän blomstrar, går de ändå mot evig undergång.
8(92:9) Men du, HERRE, är den Högste för evigt.
9(92:10) Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmän skingras.
10(92:11) Men mitt horn gör du högt som vildoxens, jag övergjuts med frisk olja.
11(92:12) Mina ögon får se att mina förföljare faller, mina öron får höra hur det går med de onda som reser sig mot mig.
12(92:13) De rättfärdiga grönskar som palmer, som cedrar på Libanon växer de till.
13(92:14) De är planterade i HERRENS hus, de grönskar i vår Guds förgårdar.
14(92:15) Ännu vid hög ålder bär de frukt, de frodas och grönskar
15(92:16) för att förkunna att HERREN är rättfärdig. Han är min klippa och ingen orätt finns i honom.
1 HERREN är nu konung! Han har klätt sig i höghet. HERREN har klätt sig och rustat sig med makt. Därför står världen fast, den vacklar inte.
2 Din tron är fast grundad från fordom tid, du är från evighet.
3 HERRE, vattenströmmarna höjer sig, vattenströmmarna höjer sin röst, vattenströmmarna höjer sina dånande vågor.
4 Men väldig är HERREN i höjden, mer än bruset av stora vatten, väldiga vatten, havets bränningar.
5 Dina vittnesbörd är sanna alltigenom, helighet tillhör ditt hus, HERRE, för alltid.
1 Du hämndens Gud, HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans!
2 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de har gjort!
3 Hur länge skall de ogudaktiga, HERRE, hur länge skall de ogudaktiga triumfera?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal, alla ogärningsmän förhäver sig.
5 Ditt folk, HERRE, krossar de, din arvedel förtrycker de,
6 änkor och främlingar dräper de, faderlösa mördar de.
7 De säger: "HERREN ser det inte, Jakobs Gud märker det inte."
8 Besinna er, ni oförnuftiga bland folket, ni dårar, när skall ni få förstånd?
9 Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som har gjort ögat, skulle han inte se?
10 Han som tuktar folken, skulle han inte straffa, han som lär människorna förstånd?
11 HERREN känner människornas tankar, han vet att de är tomhet.
12 Salig är den man som du, HERRE, tillrättavisar och undervisar från din lag
13 för att ge honom ro i onda dagar, till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
14 Ty HERREN förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel.
15 Rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skall hålla sig till den.
16 Vem står upp för att försvara mig mot de onda? Vem hjälper mig mot ogärningsmännen?
17 Om inte HERREN vore min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag sade: "Min fot vacklar", då var din nåd mitt stöd, HERRE.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
20 Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol, där de brukar våld i lagens namn,
21 där de angriper den rättfärdige och fördömer oskyldigt blod?
22 Men HERREN är för mig en borg, min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott drabba dem själva, han förgör dem för deras ondskas skull, ja, HERREN, vår Gud, skall förgöra dem.
1 Kom, låt oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
2 Låt oss träda fram inför hans ansikte med tacksägelse, höja jubel till honom med lovsång!
3 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder är hans.
5 Hans är havet, ty han har gjort det, och det torra har hans händer format.
6 Kom, låt oss falla ner och tillbe, låt oss böja knä för HERREN, vår skapare.
7 Ty han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren som står under hans vård. I dag, om ni hör hans röst,
8 så förhärda inte era hjärtan som i Meriba, som på Massas dag i öknen,
9 där era fäder frestade mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar.
10 I fyrtio år väckte det släktet min avsky, och jag sade: "De är ett folk som far vilse med sina hjärtan, de vill inte veta av mina vägar."
11 Så svor jag i min vrede: "De skall inte komma in i min vila."
1 Sjung för HERREN en ny sång, sjung för HERREN, hela jorden!
2 Sjung för HERREN, lova hans namn, kungör hans frälsning dag efter dag!
3 Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!
4 Ty stor är HERREN och högt prisad, värd att frukta mer än alla gudar.
5 Folkens alla gudar är avgudar, men HERREN har gjort himlen.
6 Majestät och härlighet är inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.
7 Ge åt HERREN, ni folkens släkter, ge åt HERREN ära och makt!
8 Ge åt HERREN hans namns ära, bär fram gåvor och kom till hans gårdar!
9 Tillbed HERREN i helig skrud, bäva inför honom, alla länder!
10 Säg bland folken: "HERREN är nu konung! Därför står världen fast och vacklar inte. Han dömer folken med rättvisa."
11 Må himlen vara glad och jorden fröjda sig, må havet brusa och allt som fyller det.
12 Må marken glädja sig och allt som är därpå. Jubla skall alla skogens träd
13 inför HERREN, ty han kommer, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma världen med rättfärdighet och folken med sin trofasthet.
1 HERREN är nu konung! Därför må jorden fröjda sig och alla havsländer glädja sig.
2 Moln och töcken omger honom, rättfärdighet och rätt är hans trons grundval.
3 Eld går framför honom och förtär hans fiender runt omkring.
4 Hans blixtar lyser upp världen, jorden ser det och bävar.
5 Bergen smälter som vax inför HERREN, inför hela jordens Herre.
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, och alla folk ser hans härlighet.
7 På skam skall alla de komma som dyrkar avgudabilder och skryter med sina maktlösa gudar. Alla gudar skall tillbe honom.
8 Sion hör det och gläder sig, Juda döttrar jublar över dina domar, HERRE.
9 Ty du, HERRE, är den Högste över hela jorden, högt upphöjd över alla gudar.
10 Ni som älskar HERREN, hata det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem.
11 Ljus strålar fram för den rättfärdige och glädje för de rättsinniga.
12 Gläd er, ni rättfärdiga, i HERREN, prisa hans heliga namn!
1 En psalm. Sjung för HERREN en ny sång, ty han har gjort under. Han har vunnit seger med sin högra hand och med sin heliga arm.
2 HERREN har gjort sin frälsning känd, han har uppenbarat sin rättfärdighet för hednafolkens ögon.
3 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot Israels hus, hela jorden har sett vår Guds frälsning.
4 Höj jubel till HERREN, alla länder! Brist ut i glädjerop och lovsjung!
5 Lovsjung HERREN med harpa, med harpa och med lovsångs ljud!
6 Blås i trumpeter och horn, höj jubelrop inför konungen, HERREN!
7 Må havet brusa och allt som fyller det, världen och de som bor i den.
8 Må strömmarna klappa i händerna och bergen jubla med varandra
9 inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma världen med rättfärdighet och folken med rättvisa.
1 HERREN är konung, folken darrar. Han tronar på keruberna, jorden skälver.
2 HERREN är stor i Sion, upphöjd över alla folk.
3 Därför prisar man ditt namn, det stora och fruktansvärda. Helig är han.
4 Konungen i sin makt älskar det rätta. Du håller rättvisa vid makt, i Jakob har du gjort det som är rätt och rättfärdigt.
5 Upphöj HERREN, vår Gud, och tillbed vid hans fotapall! Helig är han.
6 Mose och Aron var bland hans präster, Samuel bland dem som åkallade hans namn. De ropade till HERREN och han svarade dem.
7 I molnstoden talade han till dem. De höll hans vittnesbörd och den lag han gav dem.
8 HERRE, vår Gud, du svarade dem, du var för dem en Gud som förlåter men som också hämnas deras gärningar.
9 Upphöj HERREN, vår Gud, tillbed vid hans heliga berg! Ty helig är HERREN, vår Gud.
1 En tacksägelsepsalm. Höj jubel till HERREN, alla länder!
2 Tjäna HERREN med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop!
3 Besinna att HERREN är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans folk och får i hans hjord.
4 Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov. Tacka honom, lova hans namn!
5 Ty HERREN är god, hans nåd varar i evighet, hans trofasthet från släkte till släkte.
1 En psalm av David. Om nåd och rätt vill jag sjunga, dig, HERRE, vill jag lovprisa.
2 Jag vill ge akt på den fullkomliga vägen. När kommer du till mig? Jag vill föra en fullkomlig vandel där jag bor i mitt hus.
3 Jag vänder ej mitt öga till det onda. Att handla trolöst hatar jag, det skall inte finnas hos mig.
4 Ett falskt hjärta må vara långt ifrån mig, det onda vill jag inte veta av.
5 Den som baktalar sin nästa, honom vill jag förgöra, den som har stolta ögon och högmodigt hjärta tål jag inte.
6 Mina ögon ser efter de trofasta i landet, för att de skall bo hos mig. Den som vandrar på den fullkomliga vägen, han skall tjäna mig.
7 Den som handlar svekfullt får inte bo i mitt hus, den som talar lögn skall inte bestå inför mina ögon.
8 Varje morgon skall jag förgöra alla ogudaktiga i landet och utrota alla ogärningsmän ur HERRENS stad.
1 Bön av en betryckt som i vanmakt utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
(102:2) HERRE, hör min bön, låt mitt rop komma inför dig!
2(102:3) Dölj inte ditt ansikte för mig när jag är i nöd! Vänd ditt öra till mig, skynda dig att svara när jag ropar!
3(102:4) Mina dagar har försvunnit som rök, benen i min kropp är förbrända som av eld.
4(102:5) Mitt hjärta är förtorkat, det har vissnat som gräs, ty jag glömmer att äta mitt bröd.
5(102:6) På grund av min högljudda suckan har jag blivit skinn och ben.
6(102:7) Jag är lik en pelikan i öknen, jag är som en uggla bland ruiner.
7(102:8) Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket.
8(102:9) Mina fiender hånar mig hela dagen, de som gör narr av mig använder mig som en svordom.
9(102:10) Ty jag äter aska som bröd och blandar min dryck med tårar
10(102:11) för din vredes och förbittrings skull. Du har ju gripit mig och förkastat mig.
11(102:12) Mina dagar är som skuggan när den förlängs, jag vissnar som gräs.
12(102:13) Men du, HERRE, tronar i evighet, släkte efter släkte skall komma ihåg dig.
13(102:14) Du skall gripa in och förbarma dig över Sion, det är tid att du visar det nåd. Ja, stunden har kommit.
14(102:15) Ty dina tjänare har dess stenar kära, de förbarmar sig över dess grus.
15(102:16) Hednafolken skall frukta HERRENS namn och alla jordens kungar din härlighet,
16(102:17) när HERREN bygger upp Sion och uppenbarar sig i sin härlighet.
17(102:18) Han vänder sig till de utblottades bön och föraktar den inte.
18(102:19) Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte och ett folk som han skapar skall prisa HERREN.
19(102:20) Ty han blickar ner från sin heliga höjd, HERREN skådar från himlen ner till jorden
20(102:21) för att höra den fångnes klagan och befriar dödens barn,
21(102:22) för att man i Sion skall förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22(102:23) när folk och riken samlas för att tjäna HERREN.
23(102:24) Han har försvagat min kraft under vandringen, han har förkortat mina dagar.
24(102:25) Jag sade: Min Gud, tag inte bort mig mitt i livet, dina år varar från släkte till släkte.
25(102:26) För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk.
26(102:27) De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad, du skall förvandla dem som man byter kläder, och de försvinner.
27(102:28) Men du är densamme och dina år har inget slut.
28(102:29) Dina tjänares barn skall bo i trygghet och deras efterkommande bestå inför dig.
1 Av David. Lova HERREN, min själ, ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!
2 Lova HERREN, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar,
3 han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar,
4 han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5 han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn.
6 HERREN handlar rättfärdigt och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7 Han lät Mose veta sina vägar, Israels barn sina gärningar.
8 Barmhärtig och nådig är HERREN, sen till vrede och stor i nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta och vredgas inte för evigt.
10 Han handlar inte med oss efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar.
11 Ty så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom.
12 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
13 Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom.
14 Ty han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.
15 En människas dagar är som gräset, hon blomstrar som markens blommor.
16 Vinden drar fram över dem och de är borta, deras plats känner dem inte längre.
17 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom och hans rättfärdighet intill barnbarn,
18 när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och följer dem.
19 HERREN har ställt sin tron i himlen, hans konungavälde omfattar allt.
20 Lova HERREN, ni hans änglar, ni starka hjältar som utför hans befallning, så snart ni hör ljudet av hans befallning.
21 Lova HERREN, ni alla hans härskaror, ni hans tjänare som uträttar hans vilja.
22 Lova HERREN, ni alla hans verk, överallt där hans välde är. Min själ, lova HERREN!
1 Lova HERREN, min själ! HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Insvept i ljus som i en mantel spänner du ut himlen som ett tält.
3 Du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, du far på vindens vingar.
4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Du grundade jorden på dess fästen, så att den ej vacklar till evig tid.
6 Med djupet täckte du den som med en klädnad, upp över bergen stod vattnen.
7 Vid din tillrättavisning flydde de, för ljudet av ditt dunder tog de till flykten.
8 Berg höjde sig och dalar sänkte sig på den plats där du hade bestämt för dem.
9 En gräns satte du som vattnen ej fick överskrida. Aldrig mer kommer de att övertäcka jorden.
10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen tog de sin väg.
11 De vattnar alla markens djur, vildåsnorna släcker där sin törst.
12 Vid dem bor himlens fåglar, från trädens grenar höjer de sin röst.
13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så låter du bröd komma från jorden
15 och vin som gläder människans hjärta. Du gör hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker hennes hjärta.
16 HERRENS träd blir mättade, Libanons cedrar, som han planterat.
17 Fåglarna bygger där sina nästen, hägern har sitt bo i cypresserna.
18 Stenbockarna har fått de höga bergen, klipporna är en tillflykt för klippgrävlingarna.
19 Du gjorde månen till att bestämma tider, solen vet stunden då den skall gå ner.
20 Du sänder mörker och det blir natt, då kommer alla skogens djur i rörelse.
21 De unga lejonen ryter efter rov och begär sin föda av Gud.
22 Solen går upp, då drar de sig tillbaka och lägger sig ner i sina hålor.
23 Människan går ut till sin gärning och arbetar till dess att kvällen kommer.
24 Hur många är inte dina verk, HERRE! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat.
25 Där är havet, det stora och vida, där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser, både stora och små.
26 Där går skeppen, där leker Leviatan, som du har skapat.
27 Alla väntar de på dig att du skall ge dem mat i rätt tid.
28 Du ger dem och de samlar in, du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor.
29 Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta, du tar bort deras ande och de dör och vänder åter till stoft.
30 Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.
31 Må HERRENS härlighet vara i evighet! Må HERREN glädja sig över sina verk.
32 Han ser på jorden och den bävar, han rör vid bergen och de ryker.
33 Jag vill sjunga för HERREN så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
34 Må mina tankar behaga honom, jag vill glädja mig i HERREN.
35 Må syndare försvinna från jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ! Halleluja!
1 Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
2 Sjung till hans ära, lovprisa honom, tala om alla hans under!
3 Beröm er av hans heliga namn! De som söker HERREN må glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han har gjort, på hans tecken och hans domslut,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är HERREN, vår Gud, över hela jorden når hans domar.
8 Han tänker för evigt på sitt förbund, på det ord han påbjudit för tusen släkten,
9 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
10 Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund.
11 Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land, det skall bli er arvedel.
12 Då var de en liten skara, de var få och främlingar i landet.
13 De vandrade från folk till folk, från ett land till ett annat.
14 Han tillät ingen att skada dem, han straffade kungar för deras skull:
15 Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!
16 När han sände hungersnöd över landet så att de led brist på bröd,
17 då sände han en man framför dem, Josef som blev såld till slav.
18 Man slog hans fötter i bojor. i järn låg han bunden,
19 till den tid då hans ord uppfylldes och HERRENS tal bevisade hans oskuld.
20 Då släpptes han på kungens befallning, folkens härskare gav honom fri.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över allt han ägde,
22 för att binda hans furstar efter sin vilja och lära de äldste vishet.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land.
24 HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än deras ovänner.
25 Han förvandlade deras hjärtan, så att de hatade hans folk och handlade svekfullt mot hans tjänare.
26 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som han utvalt.
27 De gjorde hans tecken bland dem och under i Hams land.
28 Han sände mörker och allt blev mörkt, och de stod inte emot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och deras fiskar dog.
30 Deras land vimlade av paddor, ända in i deras kungars kamrar.
31 Han befallde och svärmar av insekter kom, mygg över hela deras land.
32 Han gav dem hagel i stället för regn och sände eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinstockar och fikonträd och bröt sönder träden i landet.
34 Han befallde och gräshoppor kom och gräsmaskar i oräknelig mängd.
35 De åt upp alla örter i landet, de åt upp grödan på marken.
36 Han slog allt förstfött i landet, förstlingen av deras livskraft.
37 Så förde han dem ut med silver och guld, i hans stammar stapplade ingen.
38 Egyptierna gladde sig när de drog ut, ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han bredde ut ett moln till skydd och en eld som lyste om natten.
40 De bad, och han lät vaktlar komma och mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade klippan och vatten flödade, det rann genom öknen som en ström.
42 Ty han tänkte på sitt heliga löfte till Abraham, sin tjänare.
43 Så förde han ut sitt folk med glädje, sina utvalda med jubel.
44 Han gav hednafolkens länder åt dem, det folken arbetat ihop fick de ärva,
45 för att de skulle hålla hans stadgar och ta vara på hans undervisning. Halleluja!
1 Halleluja! Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
2 Vem kan berätta om HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Saliga är de som håller fast vid det rätta, som alltid handlar rättfärdigt.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, kom till mig med din frälsning,
5 så att jag kan se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje och berömma mig tillsammans med din arvedel.
6 Vi har syndat liksom våra fäder, vi har gjort illa, vi har varit ogudaktiga.
7 Våra fäder gav inte akt på dina under i Egypten, de kom inte ihåg dina många nådegärningar utan var upproriska vid havet, vid Röda havet.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull för att göra sin makt känd.
9 Han talade strängt till Röda havet och det blev torrt, han förde dem genom djupen som genom en öken.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och återlöste dem från fiendens hand.
11 Vattnet övertäckte deras fiender, inte en enda av dem blev kvar.
12 De trodde på hans ord, de sjöng hans lov.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de väntade inte på hans råd.
14 De greps av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 Då gav han dem vad de begärde men sände tärande sjukdom bland dem.
16 I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron, HERRENS helige.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan, den övertäckte Abirams hop.
18 Eld började brinna i deras läger, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en avgudabild.
20 Sin härlighet bytte de bort mot bilden av en oxe som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Han sade att han skulle förgöra dem. Men Mose, hans utvalde, trädde fram som medlare inför honom för att vända bort hans vrede, så att den inte förgjorde dem.
24 De föraktade det ljuvliga landet, de trodde inte hans ord.
25 De knotade i sina tält och lyssnade inte till HERRENS röst.
26 Då lyfte han sin hand mot dem och svor att slå ner dem i öknen,
27 att slå ner deras barn bland hednafolken och skingra dem i länderna.
28 De slöt sig till Baal-Peor och åt sådant som var offrat till döda.
29 De väckte Guds vrede genom sina gärningar, och en hemsökelse bröt ut bland dem.
30 Men Pinehas steg fram och skipade rätt, och hemsökelsens upphörde.
31 Det räknades honom till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 De väckte hans vrede vid Meribas vatten, och det gick illa för Mose för deras skull.
33 Ty de var upproriska mot hans ande, så att han talade tanklöst med sina läppar.
34 De förgjorde inte folken, som HERREN hade befallt dem,
35 utan blandade sig med hednafolken och lärde sig deras gärningar.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.
37 De offrade sina söner och döttrar åt onda andar.
38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade åt Kanaans avgudar, och landet blev vanhelgat genom blodet.
39 De orenade sig genom sina gärningar, de handlade trolöst i allt de gjorde.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och han avskydde sin arvedel.
41 Han gav dem i hednafolkens hand, så att de som hatade dem fick råda över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem, de blev kuvade under deras hand.
43 Han räddade dem många gånger, men de hade ett upproriskt sinnelag och sjönk allt djupare genom sin synd.
44 Men han såg till dem i deras nöd när han hörde deras rop.
45 Han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sig för sin stora nåds skull.
46 Han lät dem finna barmhärtighet inför alla som fört dem i fångenskap.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och berömma oss av att lova dig. --
48 Lovad vare HERREN, Israels Guds, från evighet till evighet! Och allt folket skall säga: "Amen." Halleluja!
1 Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
2 Så säger HERRENS återlösta, de som han har återlöst från fiendens hand,
3 de som han har församlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de fann ingen plats där de kunde bo.
5 De var hungriga och törstiga, deras liv tynade bort.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Han ledde dem på den rätta vägen, så att de kom till en stad där de kunde bo.
8 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
9 ty han stillade själens törst och mättade själens hunger med sitt goda.
10 De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 ty de hade varit upproriska mot Guds ord och föraktat den Högstes råd.
12 Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande, de kom på fall och hade ingen hjälpare.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd och han frälste dem ur deras trångmål.
14 Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor.
15 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
16 ty han krossade kopparportar och bröt sönder järnbommar.
17 De var dåraktiga och blev plågade för sin upproriskhet och synd.
18 De kände avsky för all mat och var nära dödens portar.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång.
21 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn.
22 Må de offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel.
23 De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten,
24 de såg HERRENS gärningar och hans under i havets djup.
25 Han talade, och stormvind uppstod så att havets vågor gick höga.
26 De for upp mot himlen och ner i djupen, så att de miste modet i sin olycka.
27 De raglade och stapplade som druckna, det var förbi med all deras vishet.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Han stillade stormen och böljorna omkring dem tystnade.
30 De gladdes över att det blev stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
32 må de upphöja honom i folkets församling och prisa honom där de äldste sitter.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark
34 och bördigt land till salthed för dess invånares ondskas skull.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 Han lät de hungriga slå sig ner där och bygga en stad där de kunde bo.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar som gav riklig skörd.
38 Han välsignade dem, och de blev mycket talrika. Han lät ej deras boskap minska i antal.
39 När de blev färre och tyngdes av betryck, olyckor och bekymmer,
40 utgöt han förakt över furstarna och lät dem irra omkring i en ödemark utan vägar.
41 Han upphöjde den fattige ur eländet och förökade deras familjer som hjordar.
42 De rättrådiga ser det och gläder sig, och all ondska måste tiga.
43 Den som är vis må lägga märke till detta och tänka på HERRENS nådegärningar.
1 En sång, en psalm av David.
(108:2) Mitt hjärta är frimodigt, Gud, jag vill sjunga och spela, ja, så vill ’min ära’.
2(108:3) Vakna upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.
3(108:4) Jag vill tacka dig bland folken, HERRE, och lovsjunga dig bland folkslagen.
4(108:5) Ty din nåd är stor och når upp över himlen och din sanning upp till skyarna.
5(108:6) Upphöjd vare du, Gud, över himlen och din härlighet över hela jorden.
6(108:7) Ge oss seger med din högra hand och bönhör mig, så att dina älskade finner räddning.
7(108:8) Gud har talat i sin helgedom: ”I triumf skall jag utskifta Sikem och mäta upp Suckots dal.
8(108:9) Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är min hjälm och Juda min spira.
9(108:10) Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko, över filisteernas land höjer jag jubelrop.”
10(108:11) Vem för mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
11(108:12) Har inte du, Gud, förkastat oss, så att du inte drar ut med våra härar, Gud?
12(108:13) Hjälp oss mot fienden, ty människors hjälp är förgäves.
13(108:14) Med Gud skall vi göra mäktiga ting. Han skall trampa ner våra ovänner.
1 För sångmästaren, en psalm av David. Min lovsångs Gud, tig inte,
2 ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun, har de öppnat mot mig, de har talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 Med hatfulla ord har de omringat mig, utan orsak har de börjat strid mot mig.
4 Som svar på min kärlek anklagar de mig, men jag ber för dem.
5 De lönar gott med ont och kärlek med hat.
6 Sätt en ogudaktig man över honom, låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 När han ställs inför rätta må han dömas skyldig, och hans bön bli till synd.
8 Må hans dagar bli få och en annan överta hans ämbete.
9 Må hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.
10 Må hans barn alltid irra omkring och tigga och söka sitt bröd långt bort från sina ödelagda hem.
11 Må ockraren få allt han äger i sin snara och främlingar plundra hans egendom.
12 Må ingen visa honom barmhärtighet och ingen förbarma sig över hans faderlösa.
13 Må hans efterkommande bli utrotade och hans namn utplånat i nästa släktled.
14 Må hans fäders missgärning bli ihågkommen inför HERREN och må hans mors synd ej bli utplånad.
15 Må de alltid finnas inför HERREN, må minnet av dem utrotas från jorden.
16 Ty han tänkte inte på att vara barmhärtig utan förföljde den som var betryckt och fattig och den som hade ett bedrövat hjärta, för att döda dem.
17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom. Han ville inte ha välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 Han tog på sig förbannelse som klädnad, och den trängde in i hans inre som vatten, och som olja in i hans ben.
19 Må den vara för honom som en mantel att svepa sig i, som ett bälte att alltid spänna om sig.
20 Må detta vara mina motståndares lön från HERREN, deras som talar ont om mig.
21 Men du, HERRE Herre, hjälp mig för ditt namns skull! Rädda mig, ty din nåd är god.
22 Jag är betryckt och fattig, mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 Jag försvinner som skuggan om kvällen, jag skakas bort som gräshoppor.
24 Mina knän vacklar av fasta, min kropp förlorar sitt hull.
25 Jag har blivit till åtlöje för dem, när de ser på mig skakar de på huvudet.
26 Hjälp mig, HERRE, min Gud! Fräls mig enligt din nåd,
27 så att de förstår att detta är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar. Reser de sig upp, kommer de på skam, men din tjänare gläder sig.
29 Låt mina motståndare bli klädda i vanära och svepta i skam som i en mantel.
30 Jag vill storligen tacka HERREN med min mun, mitt ibland många vill jag prisa honom.
31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som dömer honom.
1 En psalm av David. HERREN sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter.”
2 Din makts spira skall HERREN sträcka ut från Sion, du skall härska mitt ibland dina fiender.
3 Villigt kommer ditt folk när du samlar din här, i helig skrud kommer din unga skara inför dig, som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.
4 HERREN har svurit och skall inte ångra sig: ”Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.”
5 Herren är på din högra sida, han krossar kungar på sin vredes dag.
6 Han skall hålla dom bland hednafolken, överallt skall döda ligga. Han krossar huvuden över hela jorden.
7 Han skall dricka ur bäcken vid vägen, därför skall han lyfta huvudet högt.
1 Halleluja! Jag vill tacka HERREN av hela mitt hjärta i de rättsinnigas råd och församling.
2 Stora är HERRENS gärningar. De begrundas av alla som har sin glädje i dem.
3 Majestät och härlighet är hans verk, hans rättfärdighet varar i evighet.
4 Han har gjort så att man minns hans under. Nådig och barmhärtig är HERREN.
5 Han ger mat åt dem som fruktar honom, han tänker för evigt på sitt förbund.
6 Kraften i sina gärningar uppenbarade han för sitt folk när han gav dem hednafolkens arvedel.
7 Hans händers verk är sanning och rätt, alla hans befallningar är fast grundade.
8 För alltid och för evigt står de fasta, de fullbordas med sanning och rättvisa.
9 Han har sänt sitt folk förlossning och grundat sitt förbund för evig tid. Hans namn är heligt och inger fruktan.
10 Att frukta HERREN är början till vishet, ett gott förstånd får alla som handlar därefter. Hans lov varar i evighet.
1 Halleluja! Salig är den människa som fruktar HERREN och har sin stora glädje i hans bud.
2 Hans efterkommande skall bli mäktiga på jorden, de rättrådigas släkte skall bliva välsignat.
3 Rikedom och ägodelar skall finnas i hans hus, hans rättfärdighet består i evighet.
4 För de rättrådiga går han upp som ett ljus i mörkret, nådig, barmhärtig och rättfärdig.
5 Det går väl för den som är barmhärtig och ger lån, den som stöder allt han gör på rättfärdighet.
6 Han skall inte vackla till evig tid. Den rättfärdige skall man minnas för evigt.
7 Han fruktar inte ett ont budskap, hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
8 Hans hjärta är tryggt och utan fruktan, till sist får han se sina fiender falla.
9 Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. Hans horn skall lyftas högt med ära.
10 Den ogudaktige skall se det och känna vrede, han skall bita ihop tänderna och förgås. Vad de ogudaktiga längtar efter blir till intet.
1 Halleluja! Prisa, ni HERRENS tjänare, prisa HERRENS namn!
2 Välsignat vare HERRENS namn från nu och till evig tid!
3 Från solens uppgång ända till dess nedgång skall HERRENS namn bli prisat.
4 HERREN är upphöjd över alla folk, till himlen når hans ära.
5 Vem är som HERREN, vår Gud, han som tronar så högt,
6 han som ser ner så djupt, vem i himlen och på jorden?
7 Han som reser upp den ringe ur stoftet och lyfter den fattige ur dyn
8 för att sätta honom bland furstar, sitt folks furstar,
9 han som låter en ofruktsam kvinna bo i huset som en lycklig mor, omgiven av barn. Halleluja!
1 När Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus från folket med främmande tunga,
2 då blev Juda hans helgedom, Israel hans kungarike.
3 Havet såg det och flydde, Jordan vände tillbaka.
4 Bergen hoppade som baggar, höjderna som lamm.
5 Varför flyr du undan, du hav, du Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 Ni berg, varför hoppar ni som baggar, ni höjder, som lamm?
7 För Herren skall du bäva, du jord, för Jakobs Guds ansikte,
8 för honom som förvandlade klippan till vattenrik sjö, den hårda stenen till vattenkälla.
1 Inte åt oss, HERRE, inte åt oss utan åt ditt namn ge äran, för din nåds och din sannings skull.
2 Varför skall hednafolken få säga: "Var är nu deras Gud?"
3 Vår Gud är i himlen han, gör allt vad han vill.
4 Men deras avgudar är silver och guld, verk av människohänder.
5 De har mun men talar inte, ögon men ser inte.
6 De har öron men hör inte, näsa men luktar inte.
7 Med sina händer tar de inte, med sina fötter går de inte, i sin strupe har de inget ljud.
8 De som har gjort dem blir dem lika, ja, alla som förtröstar på dem.
9 Ni av Israel, förtrösta på HERREN. Han är deras hjälp och sköld.
10 Ni av Arons hus, förtrösta på HERREN. Han är deras hjälp och sköld.
11 Ni som fruktar HERREN, förtrösta på HERREN. Han är deras hjälp och sköld.
12 HERREN tänker på oss, han välsignar, han välsignar Israels hus, han välsignar Arons hus,
13 han välsignar dem som fruktar HERREN, både små och stora.
14 HERREN skall föröka er, er själva och era barn.
15 Var välsignade av HERREN, som har gjort himmel och jord.
16 Himlen är HERRENS himmel och jorden har han givit åt människors barn.
17 De döda prisar inte HERREN, ingen som har farit ner i det tysta.
18 Men vi, vi lovar HERREN från nu och till evig tid. Halleluja!
1 Jag har HERREN kär, ty han hör min röst, mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig, i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
3 Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig, jag kom i nöd och bedrövelse.
4 Men jag åkallade HERRENS namn: ”O, HERRE, rädda min själ!”
5 HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.
6 HERREN bevarar enkla människor, jag var i elände och han frälste mig.
7 Vänd åter till din ro, min själ, ty HERREN har varit god mot dig.
8 Du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot från fall.
9 Jag skall vandra inför HERREN i de levandes land.
10 Jagtror, därför talar jag, jag som plågades svårt,
11 jag som sade i min ångest: ”Alla människor är lögnare.”
12 Hur skall jag kunna återgälda HERREN alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill ta frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.
14 Jag vill infria mina löften till HERREN inför hela hans folk.
15 Dyrbar i HERRENS ögon är hans frommas död.
16 O, HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son, du har lossat mina band.
17 Åt dig vill jag offra lovets offer, HERRENS namn vill jag åkalla.
18 Jag vill infria mina löften till HERREN inför hela hans folk,
19 i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!
1 Lova HERREN, alla hednafolk, prisa honom , alla folk!
2 Ty hans nåd är väldig över oss, och HERRENS sanning varar i evighet. Halleluja!
1 Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
2 Israel må säga så, ty hans nåd varar i evighet.
3 Arons hus må säga så, ty hans nåd varar i evighet.
4 De som fruktar HERREN må säga så, ty hans nåd varar i evighet.
5 I min nöd ropade jag till HERREN och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats.
6 HERREN är med mig, jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig?
7 HERREN är med mig, han är min hjälpare, jag kan utan fruktan se på dem som hatar mig.
8 Det är bättre att ta sin tillflykt till HERREN än att lita på människor.
9 Det är bättre att ta sin tillflykt till HERREN än att lita på furstar.
10 Alla hednafolk omringar mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
11 De omringar mig, ja, de omringar mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
12 De omringar mig som bin, men de slocknar som eld i törne. I HERRENS namn skall jag förgöra dem.
13 Man ger mig hårda stötar för att få mig på fall, men HERREN hjälper mig.
14 HERREN är min starkhet och min lovsång, han blev mig till frälsning.
15 Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor: ”HERRENS högra hand gör mäktiga ting.
16 HERRENS högra hand upphöjer, HERRENS högra hand gör mäktiga ting.”
17 Jag skall inte dö utan leva och förkunna HERRENS gärningar.
18 Hårt har HERREN tuktat mig, men han lämnade mig inte åt döden.
19 Öppna för mig rättfärdighetens portar, jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.
20 Detta är HERRENS port, de rättfärdiga går in genom den.
21 Jag tackar dig för att du svarade mig och blev min frälsning.
22 Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.
23 HERREN har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon.
24 Detta är den dag som HERREN har gjort, låt oss på den jubla och vara glada!
25 O, HERRE, fräls! O, HERRE, låt allt lyckas väl!
26 Välsignad vare han som kommer i HERRENS namn! Vi välsignar er från HERRENS hus.
27 HERREN är Gud, och han gav oss ljus. Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar i händerna fram till altarets horn.
28 Du är min Gud, jag vill tacka dig, min Gud, jag vill upphöja dig.
29 Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
1 Saliga är de som vandrar i fullkomlighet, de som lever efter HERRENS undervisning.
2 Saliga är de som tar hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söker honom,
3 de som inte gör det som är orätt utan vandrar på hans vägar.
4 Du har givit dina befallningar för att de skall hållas med all kraft.
5 O, att mina vägar vore rätta, så att jag höll dina stadgar!
6 Då skulle jag inte komma på skam när jag tänkte på alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag lär känna dina rättfärdiga domslut.
8 Dina stadgar vill jag hålla, överge mig aldrig!
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? När han håller sig till ditt ord.
10 Jag söker dig av hela mitt hjärta, låt mig inte fara vilse från dina bud.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar!.
13 Med mina läppar förkunnar jag alla domslut från din mun.
14 Jag jublar över dina vittnesbörds väg som över stora skatter.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och tänka på dina vägar.
16 Jag har min glädje i dina stadgar, jag glömmer inte ditt ord.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag kan leva och hålla mig till ditt ord.
18 Öppna mina ögon, så att jag ser undren i din undervisning.
19 Jag är en främling på jorden, dölj inte dina bud för mig.
20 Min själ är sönderkrossad av ständig längtan efter dina domslut.
21 Du straffar de övermodiga, de förbannade, dem som far vilse från dina bud.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tar vara på dina vittnesbörd.
23 Om än furstar sitter och rådslår mot mig begrundar din tjänare dina stadgar.
24 Dina vittnesbörd är min glädje, de är mina rådgivare.
25 Min själ ligger nertryckt i stoftet, håll mig vid liv efter ditt ord.
26 Jag talade om dina vägar och du svarade mig. Lär mig dina stadgar.
27 Lär mig förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av bedrövelse, upprätta mig efter ditt ord.
29 Låt lögnens väg vara långt ifrån mig och ge mig av nåd din undervisning.
30 Sanningens väg har jag valt, dina domslut har jag ställt framför mig.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd, låt mig inte komma på skam, HERRE.
32 Jag vill löpa på dina budords väg, ty du tröstar mitt hjärta.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag akta på den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd så att jag tar vara på din undervisning och håller fast vid den av allt mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig, ty jag gläder mig åt den.
36 Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd och inte till orätt vinning.
37 Vänd bort mina ögon så att de inte ser efter förgängliga ting, håll mig vid liv på dina vägar.
38 Uppfyll vad du har sagt till din tjänare så att han fruktar dig.
39 Vänd bort ifrån mig den vanära som jag fruktar, ty dina domslut är goda.
40 Jag längtar efter dina befallningar, håll mig vid liv genom din rättfärdighet.
41 Låt din nåd komma över mig, HERRE, och din frälsning enligt ditt tal,
42 så att jag kan svara den som hånar mig, ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Ryck aldrig bort sanningens ord från min mun, ty jag hoppas på dina domslut.
44 Jag vill alltid ge akt på din undervisning, alltid och i evighet.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd för kungar och jag skall inte komma på skam.
47 Jag har min glädje i dina bud, som jag älskar.
48 Jag lyfter mina händer mot dina bud, som jag älskar, jag vill begrunda dina stadgar.
49 Tänk på ordet till din tjänare, ty du har givit mig hopp.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt ord håller mig vid liv.
51 De fräcka hånar mig ständigt, men jag viker ej från din undervisning.
52 Jag tänker på dina domslut i gången tid, HERRE, och jag blir tröstad.
53 Glödande vrede kommer över mig för de ogudaktigas skull, därför att de överger din undervisning.
54 Dina stadgar är undervisning för mig i det hus där jag bor.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, jag ger akt på din undervisning.
56 Det har förunnats mig att akta på dina befallningar.
57 Du är min del, HERRE, jag har sagt att jag vill hålla dina ord.
58 Av hela mitt hjärta bönfaller jag inför dig: Var mig nådig efter ditt ord!
59 Jag ger akt på var jag går och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig och dröjer inte att hålla dina bud.
61 De ogudaktigas snaror omger mig, men jag glömmer ej din undervisning.
62 Mitt i natten stiger jag upp för att tacka dig för dina rättfärdiga domslut.
63 Jag sluter mig till alla som fruktar dig, till dem som håller dina befallningar.
64 Din nåd, HERRE, uppfyller jorden, lär mig dina stadgar.
65 Du gör gott mot din tjänare, HERRE, enligt ditt ord.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida for jag vilse, men nu tar jag vara på ditt ord.
68 Du är god och gör det goda, lär mig dina stadgar.
69 De fräcka ljuger om mig, men jag vill av allt hjärta ta dina befallningar i akt.
70 Deras hjärtan är okänsliga som fett, men jag har min glädje i din undervisning.
71 Det gjorde mig gott att bli tillrättavisad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
72 Din muns undervisning är bättre för mig än tusentals stycken guld och silver.
73 Dina händer har gjort mig och format mig, ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina bud.
74 De som fruktar dig skall se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
75 HERRE, jag vet att dina domslut är rättfärdiga och att du tillrättavisat mig i trofasthet.
76 Låt din nåd vara min tröst, så som du har lovat din tjänare.
77 Låt din barmhärtighet komma över mig så att jag får leva, ty din undervisning är min glädje.
78 Låt de fräcka komma på skam, ty utan orsak har de gjort mig orätt, men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Låt dem som fruktar dig och känner dina vittnesbörd vända sig till mig.
80 Må jag av hela mitt hjärta följa dina stadgar, så att jag inte kommer på skam.
81 Min själ längtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon längtar efter ditt tal, jag frågar: "När skall du trösta mig?"
83 Ty jag är som en vinlägel i rök, men jag glömmer ej dina stadgar.
84 Hur få är inte din tjänares dagar! När skall du hålla dom över mina förföljare?
85 De fräcka gräver gropar för mig, de som lever i strid med din undervisning.
86 Alla dina bud är trofasthet. Utan orsak förföljer man mig. Hjälp mig!
87 De har nästan utplånat mig från jorden, men jag överger inte dina befallningar.
88 Håll mig vid liv enligt din nåd, jag vill ta vara på din muns vittnesbörd.
89 För evigt, HERRE, står ditt ord fast i himlen.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet, du har grundat jorden och den består.
91 Enligt dina domslut består den än i dag, ty allting måste tjäna dig.
92 Om inte din undervisning varit min glädje, hade jag förgåtts i mitt elände.
93 Jag skall aldrig glömma dina befallningar, ty genom dem håller du mig vid liv.
94 Jag är din, fräls mig, ty jag begrundar dina befallningar.
95 De ogudaktiga vaktar på mig för att förgöra mig, men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 På all fullkomlighet har jag sett en gräns, men ditt bud är omätligt i vidd.
97 Hur kär har jag inte din undervisning! Hela dagen begrundar jag den.
98 Dina bud gör mig visare än mina fiender, ty för evigt är de hos mig.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag är förståndigare än de gamla, ty jag tar dina befallningar i akt.
101 Jag håller mina fötter borta från alla onda vägar för att ta vara på ditt ord.
102 Jag viker ej från dina domslut, ty du undervisar mig.
103 Hur ljuvligt smakar inte ditt tal! Det är sötare än honung för min mun.
104 Genom dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag alla lögnens vägar.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
106 Jag har svurit och hållit min ed: Att följa dina rättfärdiga domslut.
107 Jag plågas svårt, HERRE, håll mig vid liv enligt ditt ord!
108 Låt min muns frivilliga offer glädja dig, HERRE, lär mig dina domslut.
109 Mitt liv är ständigt i min hand, men jag glömmer ej din undervisning.
110 De ogudaktiga lägger ut snaror för mig, men jag far ej vilse från dina befallningar.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, de är mitt hjärtas fröjd.
112 Jag har vänt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid, ända till slutet.
113 Jag hatar dem som vacklar hit och dit, men din undervisning älskar jag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld, jag hoppas på ditt ord.
115 Vik bort ifrån mig, ni onda, jag vill ta min Guds bud i akt.
116 Uppehåll mig enligt ditt tal, så att jag får leva.
117 stöd mig så att jag blir frälst och ständigt kan betrakta dina stadgar.
118 Du förkastar alla dem som far vilse från dina stadgar, ty de är falska och svekfulla.
119 Alla ogudaktiga på jorden kastar du bort som slagg, därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, jag bävar för dina domar.
121 Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, överlämna mig inte åt mina förtryckare.
122 Tag dig an din tjänares sak och låt det gå honom väl, låt inte de fräcka förtrycka mig.
123 Mina ögon längtar efter din frälsning, efter din rättfärdighets ord.
124 Handla med din tjänare enligt din nåd och lär mig dina stadgar.
125 Jag är din tjänare, ge mig förstånd så att jag lär känna dina vittnesbörd.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de har gjort din undervisning om intet.
127 Därför älskar jag dina bud mer än guld, ja, mer än fint guld.
128 Därför håller jag alla dina befallningar för rätta, jag hatar lögnens alla vägar.
129 Underbara är dina vittnesbörd, därför tar min själ dem i akt.
130 När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, så som du gör med dem som älskar ditt namn.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, låt ingen synd bli mig övermäktig.
134 befria mig från människors förtryck, jag vill hålla fast vid dina befallningar.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare och lär mig dina stadgar.
136 Strömmar av tårar rinner från mina ögon, därför att man inte tar vara på din undervisning.
137 HERRE, du är rättfärdig, dina domslut är rättvisa.
138 Du har givit befallning om dina vittnesbörd i rättfärdighet och stor trofasthet.
139 Jag förtärs av brinnande nit, därför att mina ovänner glömmer dina ord.
140 Ditt tal är fullkomligt rent, din tjänare älskar det.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag glömmer ej dina befallningar.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, din undervisning är sanning.
143 Nöd och ångest har gripit mig, men dina bud är min glädje.
144 Dina vittnesbörd är rättfärdiga för evigt, ge mig förstånd, så att jag får leva.
145 Jag ropar av allt hjärta. Svara mig, HERRE! Jag vill ta dina stadgar i akt.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, jag vill ta vara på dina vittnesbörd.
147 Jag kommer tidigt i gryningen och ropar, jag hoppas på dina ord.
148 Jag håller mig vaken under nattens väkter för att begrunda vad du sagt.
149 Hör min röst enligt din nåd, HERRE, håll mig vid liv enligt ditt domslut.
150 Nära är de som jagar efter onda gärningar, de som är långt ifrån din undervisning.
151 Nära är också du, HERRE, och alla dina bud är sanning.
152 Sedan länge vet jag genom dina vittnesbörd att du har fastställt dem för evig tid.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag glömmer ej din undervisning.
154 Utför min sak och återlös mig, håll mig vid liv enligt ditt ord.
155 frälsningen är fjärran från de ogudaktiga, ty de frågar inte efter dina stadgar.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor, håll mig vid liv enligt dina domslut.
157 Mina förföljare och ovänner är många, men jag viker ej från dina vittnesbörd.
158 När jag ser de trolösa känner jag leda vid dem, därför att de inte håller sig till ditt tal.
159 Se hur kära jag har dina befallningar, HERRE, håll mig vid liv enligt din nåd.
160 Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga.
161 Furstar förföljer mig utan orsak, men mitt hjärta fruktar ditt ord.
162 Jag jublar över ditt tal lik den som vinner stort byte.
163 Jag hatar och avskyr lögnen, men din undervisning älskar jag.
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen för dina rättfärdiga domslut.
165 Stor frid äger de som älskar din undervisning, ingenting kan få dem på fall.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och handlar efter dina bud.
167 Min själ håller fast vid dina vittnesbörd, de är mig mycket kära.
168 Jag håller fast vid dina befallningar och vittnesbörd, ja, du känner alla mina vägar.
169 HERRE, mitt rop kommer inför dig, ge mig förstånd enligt ditt ord.
170 Min bön kommer inför ditt ansikte, rädda mig enligt ditt tal.
171 Mina läppar flödar över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga prisar ditt ord, ty alla dina bud är rättfärdiga.
173 Din hand hjälper mig, ty jag har valt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, din undervisning är min glädje.
175 Låt min själ leva, så skall jag lova dig, låt dina domslut hjälpa mig.
176 Jag har gått vilse som ett förlorat får. Sök upp din tjänare, ty jag har inte glömt dina bud.
1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd och han svarar mig.
2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från falska tungor.
3 Vad skall han ge dig, ja, vad mer skall han ge dig, du falska tunga?
4 En krigares skarpa pilar och glödande ginstkol.
5 Ve mig som bor i Mesheks land och bland Kedars hyddor!
6 Länge har min själ bott bland dem som hatar friden.
7 Jag vill ha frid, men säger jag ett ord, är de redo till strid.
1 En vallfärdssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
3 Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.
4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte.
5 HERREN bevarar dig, HERREN är ditt skydd på din högra sida.
6 Solen skall inte skada dig om dagen, och inte månen om natten.
7 HERREN skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ.
8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid.
1 En vallfartssång av David. Jag blev glad när man sade till mig: ”Vi skall gå till HERRENS hus.”
2 Våra fötter fick träda in i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du välbyggda stad där hus sluter sig till hus,
4 dit stammarna drar upp, HERRENS stammar, som ett vittnesbörd för Israel att HERRENS namn skall prisas.
5 Ty där står domarsäten, troner för Davids hus.
6 Önska Jerusalem frid! Må det gå dem väl som älskar dig.
7 Må frid råda inom dina murar, välgång i dina palats.
8 För dina bröders och vänners skull vill jag önska dig frid.
9 För HERRENS, vår Guds, hus skull vill jag söka ditt goda.
1 En vallfartssång. Jag lyfter blicken upp till dig du som bor i himlen.
2 Som en tjänares ögon ser på sin herres hand, som en tjänarinnas ögon på sin frus hand, så ser våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess att han ger oss sin nåd.
3 Var oss nådig, HERRE, var oss nådig. ty vi har fått utstå mycket förakt.
4 Vi har fått utstå de säkras hån och de högmodigas förakt.
1 En vallfartssång av David. Om HERREN inte varit med oss — så skall Israel säga —
2 om HERREN inte varit med oss när människor reste sig upp mot oss,
3 då hade de slukat oss levande när deras vrede upptändes mot oss,
4 då hade vattnen dränkt oss, strömmen sköljt över oss,
5 ja, då hade de väldiga vattenmassorna sköljt över oss.
6 Lovad vare HERREN, som inte gav oss till rov åt deras tänder.
7 vår själ kom undan som en fågel ur fågelfängarens snara, snaran gick sönder och vi kom undan.
8 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.
1 En vallfartssång. De som förtröstar på HERREN är som Sions berg. Det rubbas inte, det står kvar för evigt.
2 Jerusalem omges av berg, och HERREN omger sitt folk från nu och till evig tid.
3 Ogudaktighetens spira skall inte vila över de rättfärdigas arvslott, för att de rättfärdiga inte skall räcka ut sina händer till orättfärdighet.
4 Gör gott, HERRE, mot de goda, mot dem som har uppriktiga hjärtan.
5 Men dem som viker av på krokiga vägar skall HERREN föra bort tillsammans med ogärningsmännen. Frid över Israel!
1 En vallfartssång. När HERREN gjorde slut på Sions fångenskap, då var vi som drömmande.
2 Då fylldes vår mun med skratt och vår tunga med jubel. Då sade man bland hednafolken: ”HERREN har gjort stora ting med dem.”
3 Ja, HERREN har gjort stora ting med oss, och vi är glada.
4 HERRE, låt våra fångar komma åter liksom strömmarna i Negev.
5 De som sår med tårar skall skörda med jubel.
6 Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.
1 En vallfartssång av Salomo. Om inte HERREN bygger huset är arbetarnas möda förgäves. Om inte HERREN bevarar staden vakar väktaren förgäves.
2 Förgäves stiger ni tidigt upp och går sent till vila för att äta det bröd ni slitit för. Detta ger han åt sina vänner medan de sover.
3 Se, barn är en HERRENS gåva, livsfrukt en lön.
4 Som pilar i en hjältes hand är söner man får vid unga år.
5 Lycklig den man vars koger är fyllt med dem. De kommer inte på skam när de går till rätta med fiender i porten.
1 En vallfartssång. Salig är var och en som fruktar HERREN och vandrar på hans vägar.
2 Av dina händers arbete får du njuta frukten. Salig är du och det skall gå dig väl.
3 Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus, som olivplantor är dina barn kring ditt bord.
4 Ty se, så blir den man välsignad som fruktar HERREN.
5 HERREN skall välsigna dig från Sion. Du skall få se Jerusalems välgång i alla dina livsdagar,
6 och du skall få se barn till dina barn. Frid över Israel!
1 En vallfartssång. Stor nöd har de vållat mig alltifrån min ungdom — så skall Israel säga —
2 stor nöd har de vållat mig alltifrån min ungdom. Ändå blev de mig inte för starka.
3 På min rygg har plöjare plöjt och dragit långa fåror.
4 Men HERREN är rättfärdig, han har huggit av de ogudaktigas band.
5 De skall komma på skam och vika tillbaka, alla som hatar Sion.
6 De skall bli som gräs på taken, som vissnar innan det vuxit upp.
7 Ingen skördeman fyller sin hand med det, ingen kärvbindare sin famn.
8 De som går förbi säger inte: ”HERRENS välsignelse må komma över er! Vi välsignar er i HERRENS namn.”
1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2 Herre, hör min röst, låt dina öron lyssna till mina rop om nåd.
3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
4 Men hos dig finns förlåtelse, för att man skall frukta dig.
5 Jag väntar på HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren, mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
7 Hoppas på HERREN, Israel, ty hos HERREN finns nåd, full lösepenning finns hos honom.
8 Det är han som skall friköpa Israel från alla dess missgärningar.
1 En vallfartssång av David. HERRE, mitt hjärta är inte högmodigt, mina ögon är inte stolta. Jag umgås inte med stora ting, med sådant som är mig för svårt.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.
3 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid!
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, på David, på allt han fick utstå,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob:
3 ”Jag skall inte gå in i min hydda och inte lägga mig på min bädd,
4 jag skall inte unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.”
6 Vi hörde det i Efrata, vi fick veta det i skogsbygden.
7 Låt oss gå in i hans boning och tillbe vid hans fotapall.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din viloplats, du och din makts ark.
9 Dina präster skall vara klädda i rättfärdighet, och dina fromma skall jubla.
10 För din tjänare Davids skull må du inte visa bort din smorde.
11 HERREN har svurit David en ed, en sann ed som han ej skall ta tillbaka: ”Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron.
12 Om dina barn håller mitt förbund och mitt vittnesbörd som jag skall lära dem, då skall också deras barn få sitta på din tron till evig tid.”
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han ha sin boning.
14 ”Detta är min viloplats till evig tid. Här skall jag bo och hit längtar jag.
15 Sions förråd skall jag rikligt välsigna, de fattiga skall jag mätta med bröd.
16 Prästerna skall jag klä i frälsning, och de fromma skall jubla högt.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David, jag har tillrett en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender skall jag klä i skam, men på honom skall hans krona glänsa.”
1 En vallfartssång av David. Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans.
2 Det är som när den dyra oljan rinner ner i skägget, i Arons skägg, och ner över kragen på hans dräkt.
3 Det är som Hermons dagg som faller ner på Sions berg. Ty där ger HERREN befallning om välsignelse, om liv till evig tid.
1 En vallfartssång. Lova HERREN, alla ni HERRENS tjänare, ni som står i HERRENS hus om natten.
2 Lyft era händer mot helgedomen och lova HERREN!
3 Må HERREN välsigna dig från Sion, han som har gjort himmel och jord.
1 Halleluja! Prisa HERRENS namn, prisa det, ni HERRENS tjänare,
2 ni som står i HERRENS hus, i gårdarna till vår Guds hus.
3 Prisa HERREN, ty HERREN är god, lovsjung hans namn, ty det är ljuvligt.
4 HERREN har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom.
5 Jag vet att HERREN är stor, att vår Herre är större än alla gudar.
6 HERREN gör allt vad han vill i himlen och på jorden, i haven och i alla djup.
7 Han låter moln stiga upp från jordens ände, han låter blixtar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.
8 Han slog de förstfödda i Egypten, både människor och boskap.
9 Han sände tecken och under mitt i dig, Egypten, mot farao och alla hans tjänare.
10 Han slog stora folk och dödade mäktiga kungar —
11 Sichon, amoreernas kung, och Og, kungen i Basan, och alla Kanaans riken —
12 och gav deras land till arvedel, till arvedel åt sitt folk Israel.
13 HERRE, ditt namn varar i evighet och minnet av dig, HERRE, från släkte till släkte.
14 Ty HERREN skaffar rätt åt sitt folk, han förbarmar sig över sina tjänare.
15 Hednafolkens gudar är silver och guld, verk av människohänder.
16 De har mun men talar inte, ögon men ser inte,
17 de har öron men hör inte, ingen andedräkt finns i deras mun.
18 De som har gjort dem kommer att likna dem, ja, alla som förtröstar på dem.
19 Ni av Israels hus, lova HERREN! Ni av Arons hus, lova HERREN!
20 Ni av Levis hus, lova HERREN! Ni som fruktar HERREN, lova Herren!
21 Lovad vare HERREN från Sion, han som bor i Jerusalem. Halleluja!
1 Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
2 Tacka gudarnas Gud, ty hans nåd varar i evighet.
3 Tacka herrarnas Herre, ty hans nåd varar i evighet,
4 han som ensam gör stora under, ty hans nåd varar i evighet,
5 han som har gjort himlen med förstånd, ty hans nåd varar i evighet,
6 han som har brett ut jorden över vattnen, ty hans nåd varar i evighet,
7 han som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar i evighet,
8 solen till att råda om dagen, ty hans nåd varar i evighet,
9 månen och stjärnorna till att råda om natten, ty hans nåd varar i evighet,
10 han som slog de förstfödda i Egypten, ty hans nåd varar i evighet,
11 och som förde Israel ut därifrån, ty hans nåd varar i evighet,
12 med stark hand och uträckt arm, ty hans nåd varar i evighet,
13 han som delade Röda havet mitt itu, ty hans nåd varar i evighet,
14 och lät Israel gå mitt igenom det, ty hans nåd varar i evighet,
15 och skingrade farao och hans här i Röda havet, ty hans nåd varar i evighet,
16 han som förde sitt folk genom öknen, ty hans nåd varar i evighet,
17 han som slog stora kungar, ty hans nåd varar i evighet,
18 och dräpte väldiga kungar, ty hans nåd varar i evighet,
19 Sichon, amoreernas kung, ty hans nåd varar i evighet,
20 och Og, kungen i Basan, ty hans nåd varar i evighet,
21 och som gav deras land till arvedel, ty hans nåd varar i evighet,
22 till arvedel åt Israel , sin tjänare, ty hans nåd varar i evighet,
23 han som tänkte på oss i vår förnedring, ty hans nåd varar i evighet,
24 och som ryckte oss ut ur våra fienders våld, ty hans nåd varar i evighet,
25 han som ger mat åt allt levande, ty hans nåd varar i evighet.
26 Tacka himmelens Gud, ty hans nåd varar i evighet!
1 Vid Babels floder där satt vi och grät, när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.
3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga. De som plågade oss bad oss vara glada: ”Sjung för oss en av Sions sånger!”
4 Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela.
6 Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje.
7 HERRE, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag, hur de ropade: ”Riv ner, riv ner ända till grunden!”
8 Du Babels dotter, dömd till undergång, salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
9 Salig är den som griper dina späda barn och krossar dem mot klippan.
1 Av David. Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta, inför gudarna vill jag lovsjunga dig.
2 Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och din sanning, ty du har gjort ditt ord stort, utöver allt vad ditt namn hade sagt oss.
3 När jag ropade svarade du mig, du gav mig frimodighet, min själ fick kraft.
4 HERRE, alla jordens kungar skall tacka dig, när de får höra orden från din mun.
5 De skall sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS härlighet är stor.
6 HERREN är upphöjd, men han ser till den ringe, han känner den högmodige fjärran ifrån.
7 Om än min väg går genom nöd, håller du mig vid liv. Mot mina fienders vrede räcker du ut din hand. Din högra hand frälsar mig.
8 HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar i evighet. Överge inte dina händers verk!
1 För sångmästaren, en psalm av David. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.
7 Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
9 Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,
10 skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 Om jag säger: "Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig",
12 så är mörkret inte mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.
13 Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.
14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
15 Benen i min kropp var inte osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outbildat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.
17 Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud, hur stor är inte deras mångfald!
18 Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag ännu hos dig.
19 Gud, om du ändå ville döda de ogudaktiga! Låt de blodtörstiga vika ifrån mig,
20 de som talar om dig med svek i sinnet, de som har fört dina städer i fördärv.
21 Skulle jag inte hata dem som hatar dig, HERRE? Skulle jag inte känna leda vid dem som står dig emot?
22 Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar.
24 Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.
1 För sångmästaren, en psalm av David.
(140:2) Rädda mig, HERRE, från onda människor, bevara mig för våldsmän,
2(140:3) för dem som tänker ut ont i sina hjärtan och dagligen vållar strid.
3(140:4) De vässar sina tungor som ormar, huggormsgift är bakom deras läppar. Sela.
4(140:5) Bevara mig, HERRE, för de ogudaktigas händer, skydda mig för våldsmän, som tänker ut planer för att få mig på fall.
5(140:6) Stolta människor gillrar fällor med garn för mig, de breder ut nät vid vägens kant, snaror sätter de ut för mig. Sela.
6(140:7) Jag säger till HERREN: ”Du är min Gud.” Lyssna, HERRE, till min bön om nåd.
7(140:8) HERRE, herre, min frälsnings starkhet, du skyddar mitt huvud på stridens dag.
8(140:9) HERRE, uppfyll inte de ogudaktigas önskningar, låt inte deras planer lyckas, så att de förhäver sig. Sela.
9(140:10) Låt dem som omringar mig själva drabbas av sina läppars ondska.
10(140:11) Låt eldsglöd regna över dem, låt dem kastas i eld, i djup som de inte kan komma upp ur.
11(140:12) En baktalare skall inte bestå i landet, våldsmän skall jagas av olycka, med slag på slag.
12(140:13) Jag vet att HERREN skall utföra den förtrycktes sak och skaffa den fattige rätt.
13(140:14) De rättfärdiga skall prisa ditt namn, de rättrådiga skall bo inför ditt ansikte.
1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig! Lyssna till min röst när jag ropar till dig.
2 Låt min bön gälla inför dig som ett rökoffer, mina lyfta händer som ett aftonoffer.
3 HERRE, sätt en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.
4 Låt ej mitt hjärta vika av till något ont, till att ta del i ogudaktiga gärningar tillsammans med män som gör orätt. Av deras läckerheter vill jag inte äta.
5 Om en rättrådig slår mig, är det av kärlek, bestraffar han mig, är det som olja på huvudet, mitt huvud skall inte avvisa det. Men jag skall fortsätta att be mot dem som handlar illa.
6 Deras ledare störtas ner för klippan, men de skall då höra att mina ord är ljuvliga.
7 Som när man har plöjt och rivit upp jorden, så ligger våra ben kringspridda vid dödsrikets rand.
8 På dig, HERRE, Herre, ser mina ögon, till dig tar jag min tillflykt, förkasta inte min själ.
9 Bevara mig för de snaror som de lägger ut för mig och för ogärningsmännens fällor.
10 Låt de ogudaktiga fastna i sina egna nät, medan jag går oskadd förbi.
1 En sång av David. En bön när han var i grottan.
(142:2) Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och ber till HERREN.
2(142:3) Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom och talar med honom om min nöd.
3(142:4) När min ande tynar bort i mig, är du den som känner min stig. På den väg jag skall gå, har de lagt ut snaror för mig.
4(142:5) Se på min högra sida, där finns ingen som känns vid mig. Ingen tillflykt finns mer för mig, ingen frågar efter min själ.
5(142:6) Jag ropar till dig, HERRE. Jag säger: ”Du är min tillflykt, min del i de levandes land.”
6(142:7) Lyssna till mitt rop, jag är i stort elände. Rädda mig från mina förföljare, de är mig för starka.
7(142:8) För min själ ut ur fängelset, så att jag kan prisa ditt namn. De rättfärdiga skall samlas omkring mig, ty du gör väl mot mig.
1 En psalm av David. HERRE, hör min bön, lyssna till min bön om nåd, svara mig i din rättfärdighet för din trofasthets skull!
2 Gå ej till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig.
3 Se, fienden förföljer min själ, han trampar mitt liv till jorden. Han lägger mig i mörker likt dem som länge varit döda.
4 Min ande tynar bort i mig, mitt hjärta stelnar i mitt bröst.
5 Jag minns dagar som gått, jag begrundar alla dina gärningar och tänker på dina händers verk.
6 Jag sträcker ut mina händer till dig. Som ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela.
7 HERRE, skynda att svara mig, ty min ande förgås, dölj inte ditt ansikte för mig. Låt mig inte bli lik dem som far ner i graven.
8 Låt mig om morgonen erfara din nåd, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, till dig upplyfter jag min själ.
9 Rädda mig från mina fiender, HERRE. Hos dig söker jag skydd.
10 Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din gode Ande leda mig på jämn mark.
11 HERRE, håll mig vid liv, för ditt namns skull, rädda min själ ur nöden för din rättfärdighets skull.
12 Utrota mina fiender för din nåds skull, förgör alla dem som plågar min själ. Ty jag är din tjänare.
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida,
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
3 HERRE, vad är en människa, att du bryr dig om henne, en människoson, att du tänker på honom?
4 En människa är som en vindfläkt, hennes dagar som en försvinnande skugga.
5 HERRE, sänk din himmel och stig ner, rör vid bergen, så att de ryker.
6 Låt blixtar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem!
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand.
8 Deras mun talar lögn och deras högra hand är falskhetens hand.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till dig, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
10 du som ger seger åt kungarna, du som befriar din tjänare David från det onda svärdet.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand. Deras mun talar lögn och deras högra hand är en falskhetens hand.
12 När våra söner står i sin ungdom som högväxta plantor och våra döttrar som hörnpelare, uthuggna för palats,
13 när våra lador är fyllda med förråd på förråd och våra får förökar sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker,
14 när våra oxar går med full last, när ingen rämna har brutits i muren och ingen tvingas dra ut som fånge, när inget klagorop hörs på våra gator -
15 saligt är det folk som har det så, ja, saligt är det folk som har HERREN till sin Gud.
1 En lovsång av David. Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och för evigt.
2 Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och för evigt.
3 Stor är HERREN och högt prisad, hans storhet är outrannsaklig.
4 Ett släkte prisar för ett annat dina verk och förkunnar dina väldiga gärningar.
5 Ditt majestäts härlighet vill jag begrunda och dina underbara verk.
6 Om dina väldiga gärningars makt skall man tala, och din storhet skall jag förkunna.
7 Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.
8 Nådig och barmhärtig är HERREN, sen till vrede och stor i nåd.
9 HERREN är god mot alla och förbarmar sig över sina verk.
10 HERRE, alla dina verk skall tacka dig och dina fromma skall lova dig.
11 De skall tala om ditt rikes ära och förkunna din makt.
12 De skall kungöra för människors barn dina mäktiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet.
13 Ditt rike är ett rike för alla evigheter, ditt herravälde varar från släkte till släkte.
14 HERREN uppehåller alla dem som är på väg att falla, han reser upp alla nerböjda.
15 Allas ögon väntar på dig, och du ger dem deras mat i rätt tid.
16 Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd.
17 HERREN är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i allt han gör.
18 HERREN är nära alla som åkallar honom, alla dem som åkallar honom i sanning.
19 Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälser dem.
20 HERREN bevarar alla dem som älskar honom, men alla ogudaktiga förgör han.
21 Min mun skall förkunna HERRENS lov, och allt som lever skall lova hans heliga namn alltid och i evighet.
1 Halleluja! Lova HERREN min själ!
2 Jag vill lova HERREN så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
3 Lita inte på furstar, inte på människor som ej kan frälsa.
4 När deras ande lämnar dem, vänder de åter till stoft. Den dagen går deras planer om intet.
5 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare. Han sätter sitt hopp till HERREN, sin Gud,
6 till honom som har gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem, till honom som är trofast för evigt,
7 som skaffar rätt åt de förtryckta och ger bröd åt de hungriga. HERREN befriar de fångna,
8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN reser upp de nerböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,
9 HERREN bevarar främlingar och styrker faderlösa och änkor, men de ogudaktigas väg gör han krokig.
10 HERREN är konung i evighet, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!
1 Halleluja! Det är gott att lovsjunga vår Gud. Sådan lovsång är ljuvlig och skön.
2 HERREN bygger upp Jerusalem, han samlar dem som drivits bort från Israel.
3 Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår förbinder han.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5 Stor är vår Herre och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Sjung till HERREN med tacksägelse. Lovsjung vår Gud med harpa,
8 han som täcker himlen med moln och bereder regn åt jorden, han som låter gräs skjuta upp på bergen
9 och ger föda åt djuren, åt korpens ungar som ropar.
10 Han har ej sin lust i hästens styrka, ej sin glädje i mannens snabbhet.
11 HERREN gläder sig åt dem som fruktar honom, åt dem som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa HERREN, Sion, lova din Gud!
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta, han har välsignat dina barn i dig.
14 Han ger dina gränser fred, han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden, hans ord går ut med hast.
16 Han låter snö falla som ull, rimfrost strör han ut som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor, vem kan uthärda hans köld?
18 Han sänder sitt ord och det frusna smälter, han låter sin vind blåsa och vattnen strömmar.
19 Han har förkunnat sitt ord för Jakob, sina stadgar och bud för Israel.
20 Så har han inte gjort för något hednafolk, de känner inte hans domslut. Halleluja!
1 Halleluja! Prisa HERREN från himlen, prisa honom i höjden.
2 Prisa honom, alla hans änglar, prisa honom, hela hans här.
3 Prisa honom, sol och måne, prisa honom, alla lysande stjärnor.
4 Prisa honom, ni himlars himmel och ni vatten ovan himlen.
5 Ja, de skall prisa HERRENS namn, ty han befallde och de blev skapade.
6 Han gav dem deras plats för alltid och för evigt. Han gav dem lag som ingen överträder.
7 Prisa HERREN från jorden, ni havsdjur och alla djup,
8 eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind som uträttar hans befallning,
9 ni berg och alla höjder, ni fruktträd och alla cedrar,
10 ni vilda djur och all boskap, ni kräldjur och bevingade fåglar,
11 ni jordens kungar och alla folk, ni furstar och alla domare på jorden,
12 ni ynglingar och unga kvinnor, ni gamla med de unga.
13 Prisa HERRENS namn, ty endast hans namn är högt, hans majestät når över jord och himmel.
14 Han har upphöjt ett horn för sitt folk till lovsång för alla sina fromma, för Israels barn, det folk som står honom nära. Halleluja!
1 Halleluja! Sjung till HERREN en ny sång, hans lov i de frommas församling.
2 Israel skall glädja sig över sin skapare, Sions barn jubla över sin konung.
3 De skall prisa hans namn under dans, till puka och harpa skall de lovsjunga honom.
4 Ty HERREN gläds över sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning.
5 De fromma skall jubla i härlighet och sjunga av glädje på sin bädd.
6 Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat svärd i deras hand,
7 för att hämnas på hednafolken och straffa folken,
8 för att binda deras kungar med kedjor och deras stormän med järnbojor,
9 för att verkställa det domslut som är nedtecknat. Det är en ära för alla hans fromma. Halleluja!
1 Halleluja! Prisa Gud i hans helgedom, prisa honom i hans makts fäste.
2 Prisa honom för hans väldiga gärningar, prisa honom för hans stora härlighet.
3 Prisa honom med basunklang, prisa honom med psaltare och harpa.
4 Prisa honom med puka och dans, prisa honom med stränginstrument och flöjt.
5 Prisa honom med ljudande cymbaler, prisa honom med klingande cymbaler.
6 Må allt som andas prisa HERREN! Halleluja!