1 Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
2 Av dem lär man känna vishet och förmaning och att förstå kloka ord.
3 Av dem hämtar man förmaning till vist handlande, till rättfärdighet, rätt och redbarhet.
4 De ger enkla människor klokhet, de unga kunskap och omdöme.
5 Den vise hör dem och får ökad lärdom och den förståndige inhämtar visa råd.
6 Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor.
7 Att frukta HERREN är början till kunskap, men vishet och förmaning föraktas av dåren.
8 Hör, min son, din fars förmaning, förkasta inte din mors undervisning.
9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, om syndare lockar dig, så följ dem inte.
11 Om de säger: "Kom med oss, vi vill ligga på lur efter blod, gillra fällor för oskyldiga utan orsak.
12 Likt dödsriket vill vi sluka dem levande, fastän friska och sunda måste de fara ner i graven.
13 Allt dyrbart skall vi vinna, vi skall fylla våra hus med byte.
14 Dela du med oss vår lott, vi skall alla ha samma penningpung."
15 Min son, gå inte samma väg som de, håll din fot borta från deras stig.
16 Deras fötter skyndar till det som är ont, de hastar att utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut nätet inför ögonen på fåglarna.
18 Men dessa ligger på lur efter sitt eget blod, de gillrar fällor för sina egna liv.
19 Så går det var och en som söker orätt vinning, sin egen herre berövar han livet.
20 Visheten ropar högt på gatan, på torgen låter hon sin röst höras.
21 I gathörnens buller predikar hon, där portarna i staden slås upp talar hon sina ord:
22 "Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd, ni smädare njuta av att smäda och ni dårar hata kunskap?
23 Vänd er till mig när jag varnar er. Se, jag skall låta min Ande flöda över er, jag skall låta er lära känna mina ord.
24 Ni vägrade lyssna när jag ropade och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand,
25 ni förkastade alla mina råd och ville ej veta av mina varningar.
26 Därför skall också jag le när olycka drabbar er, och håna er när förskräckelse kommer över er,
27 när förskräckelse kommer som ett oväder och olycka närmar sig som en storm, när nöd och ångest drabbar er.
28 Då skall de ropa till mig utan att få svar, de skall söka mig utan att finna mig.
29 Eftersom de hatade kunskap och inte ville frukta HERREN,
30 eftersom de inte ville veta av mitt råd och föraktade alla mina varningar,
31 därför skall de äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer.
32 Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som hör mig skall bo i trygghet utan att behöva frukta något ont."
1 Min son, om du tar emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,
2 så att du låter ditt öra ta vara på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,
3 ja, om du ropar efter insikt och höjer din röst för att kalla på klokheten,
4 om du söker efter den som efter silver och letar efter den som efter en skatt,
5 då skall du förstå HERRENS fruktan och finna kunskapen om Gud.
6 Ty det är HERREN som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och förstånd.
7 Åt de redbara har han visa råd i förvar, en sköld är han för dem som lever ostraffligt,
8 han beskyddar det rättas stigar, sina frommas väg bevarar han.
9 Då skall du förstå rättfärdighet, rätt och redbarhet, det godas alla vägar.
10 Ty vishet skall komma in i ditt hjärta och kunskap bli ljuvlig för din själ,
11 eftertänksamhet skall bevara dig och klokhet beskydda dig.
12 Visheten skall rädda dig från det ondas väg, från män som talar det som är förvänt,
13 från dem som överger det rättas stigar för att färdas på mörkrets vägar,
14 från dem som gläds åt att göra det onda och fröjdar sig åt ondskans förvrängningar,
15 från dem som går på krokiga stigar och vandrar på villovägar.
16 Visheten skall rädda dig från den främmande kvinnan, från din nästas hustru som talar hala ord,
17 från henne som har övergivit sin ungdoms vän och glömt sin Guds förbund.
18 Hennes hus sjunker ner i döden, till skuggornas boning leder hennes stigar.
19 De som går in till henne vänder aldrig tillbaka, de finner inte livets stigar.
20 Därför skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar.
21 Ty de redbara skall bo i landet, de ostraffliga får stanna kvar där.
22 Men de ogudaktiga skall utrotas ur landet, de trolösa ryckas bort därifrån.
1 Min son, glöm inte min undervisning, bevara mina bud i ditt hjärta.
2 Ty långt liv och många levnadsår och frid skall de ge dig.
3 Låt ej godhet och sanning vika ifrån dig. Bind dem om din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla,
4 så skall du finna nåd och få gott förstånd i Guds och människors ögon.
5 Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
6 Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.
7 Håll dig inte själv för vis, frukta HERREN och fly det onda.
8 Det skall ge hälsa åt din kropp, ny styrka åt alla dess ben.
9 Ära HERREN med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda.
10 Dina lador skall då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin.
11 Min son, förakta inte HERRENS fostran, förarga dig inte över hans tuktan.
12 Ty den HERREN älskar tuktar han liksom en far den son som han har kär.
13 Lycklig den människa som finner visheten, den människa som får förstånd.
14 Ty det är bättre att få vishet än silver, den vinst den ger är bättre än guld.
15 Den är dyrbarare än pärlor. Allt härligt du äger går ej upp mot den.
16 Långt liv bär den i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.
17 Vishetens vägar är ljuvliga, alla dess stigar är trygga.
18 Ett livets träd är visheten för dem som får tag i den, de som håller fast vid den må prisas lyckliga.
19 Genom visheten har HERREN lagt jordens grund, himlen har han berett med förstånd.
20 Genom hans kunskap bröt djupets vattenmassor fram och molnen dryper av fukt.
21 Min son, bevara klokhet och eftertänksamhet, låt dem inte vika från dina ögon.
22 De skall ge liv åt din själ och bli ett smycke för din hals.
23 Då skall du vandra trygg på din väg, din fot skall inte slinta.
24 När du lägger dig skall inget förskräcka dig, och när du lagt dig skall du sova gott.
25 Du behöver inte frukta för plötslig skräck, eller för ovädret som kommer över de ogudaktiga.
26 Ty HERREN skall vara din förtröstan, han skall bevara din fot för snaran.
27 Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den.
28 Säg inte till din nästa: "Kom tillbaka senare, i morgon skall jag ge dig", fastän du kunde hjälpa genast.
29 Tänk inte ut något ont mot din nästa, när han tror sig bo trygg i din närhet.
30 Gräla inte med någon utan orsak, då han inte har gjort dig något ont.
31 Avundas inte den som brukar våld och välj inte någon av hans vägar
32 Ty HERREN avskyr den som är falsk, men han är förtrogen med de rättrådiga.
33 HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas hem välsignar han.
34 Bespottare bespottar han, men de ödmjuka ger han nåd.
35 De visa får ära till arvedel, de dåraktiga får skam.
1 Lyssna, barn, till er fars förmaning, tag vara på den, så att ni får förstånd.
2 Jag ger er god lärdom, överge inte min undervisning.
3 Ty själv har jag varit barn och haft en far, varit späd och min mors ende son.
4 Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord. Bevara mina bud, så får du leva.
5 Förvärva vishet, förvärva förstånd, glöm ej vad min mun har talat och vik inte av från det.
6 Överge inte visheten och den kommer att bevara dig. Älska den och den skall beskydda dig.
7 Visheten är det främsta. Förvärva vishet, förvärva förstånd för allt du äger.
8 Håll den högt, så skall den upphöja dig. Den ger dig ära, när du griper om den.
9 En skön krans skall den sätta på ditt huvud, en ärekrona skall den räcka dig.
10 Hör, min son, tag emot mina ord, så skall dina levnadsår bli många.
11 Jag undervisar dig om vishetens väg, jag leder dig på det rättas stigar.
12 När du går skall inget hindra dina steg, när du springer skall du inte falla.
13 Håll fast vid min förmaning, överge den inte, bevara den, ty den är ditt liv.
14 Gå inte in på de ogudaktigas stig, vandra inte på de ondas väg.
15 Undvik den, gå inte in på den, vik av ifrån den och gå förbi.
16 Ty de kan inte sova, om de inte får göra något ont. Sömnen viker ifrån dem, om de inte får vålla någons fall.
17 Ogudaktighet är det bröd de äter, våld är det vin de dricker.
18 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, tills dagen når sin höjd
19 Men de ogudaktigas väg är som djupaste mörker, de märker inte det som vållar deras fall.
20 Min son, tag vara på mitt tal, vänd ditt öra till mina ord.
21 Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.
22 Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp.
23 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.
24 Gör dig fri från munnens falskhet, låt läpparnas svek vara fjärran ifrån dig.
25 Låt dina ögon se rakt fram, rikta din blick rakt framför dig.
26 Tänk på var din fot går fram, låt alla dina vägar vara rätta.
27 Vik inte av till höger eller vänster, håll din fot borta från det onda.
1 Min son, ge akt på min vishet, vänd ditt öra till mitt förstånd,
2 så att du tar vara på goda råd och dina läppar bevarar kunskapen.
3 Av honung dryper en trolös kvinnas läppar, halare än olja är hennes mun.
4 Men till sist blir hon bitter som malört, skarp som ett tveeggat svärd.
5 Hennes fötter styr ner mot döden, till dödsriket drar hennes steg.
6 På livets väg tänker hon inte, hennes stigar leder vilse utan att hon märker det.
7 Lyssna nu på mig, ni barn, vik ej bort från min muns tal.
8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, kom inte nära dörren till hennes hus.
9 Ge inte din kraft åt andra, dina år åt en grym herre,
10 om inte främlingar skall mätta sig av din rikedom och ditt arbetes frukt hamna i en annans hus,
11 så att du själv till slut måste sucka, när din kropp och ditt hull tynar bort,
12 och säga: "Hur kunde jag hata förmaning, hur kunde mitt hjärta förakta tillrättavisning!
13 Varför lyssnade jag inte till mina lärares röst, varför vände jag inte mitt öra till dem som undervisade mig?
14 Hur nära var jag inte att drabbas av allt ont mitt i den församlade menigheten."
15 Drick vatten ur din egen brunn, det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Skall dina källor strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Nej, det är dig de tillhör och ingen främmande jämte dig.
18 Må din brunn vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru,
19 den älskliga hinden, den behagfulla gasellen. Må hennes barm alltid förnöja dig, hennes kärlek ständigt berusa dig.
20 Min son, varför skall du berusas av en främmande kvinna och sluta en annans hustru i din famn?
21 Inför HERRENS ögon är en människas vägar uppenbara, han ger akt på alla hennes steg.
22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Han måste dö i brist på förmaning, genom sin stora dårskap går han vilse.
1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag åt en främling,
2 om du har blivit snärjd genom dina ord och fångad genom din muns tal,
3 gör då detta, min son, för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,
4 unna inte dina ögon sömn eller dina ögonlock slummer.
5 Sök räddning som en gasell undan jägaren, som en fågel ur fågelfängarens våld.
6 Gå bort till myran, du late, se hur hon gör och bli vis.
7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre.
8 Hon bereder om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.
9 Hur länge skall du ligga, du late? När skall du stiga upp från din sömn?
10 Sov ännu något, slumra lite till, lägg ännu en stund armarna i kors för att vila,
11 så skall fattigdomen komma över dig som en rövare och armodet som en väpnad man.
12 En fördärvlig människa, en ogärningsman, är den som går omkring med falskhet i sin mun,
13 som blinkar med ögonen, skrapar med foten, gör tecken med fingrarna.
14 En sådan bär svek i sitt hjärta, han smider alltid ränker och ger upphov till trätor.
15 Därför kommer hans ofärd med hast, plötsligt blir han krossad utan räddning.
16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju som han avskyr:
17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod,
18 ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont,
19 den som främjar lögn genom att vittna falskt och den som vållar trätor mellan bröder.
20 Min son, bevara din fars bud och förkasta inte din mors undervisning.
21 Ha dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.
22 Låt dem leda dig när du går, vaka över dig när du ligger och tala till dig när du vaknar.
23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, förmanande tillrättavisning är en livets väg.
24 De skall bevara dig för onda kvinnor, för den främmande kvinnans smicker.
25 Ha inte begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet och låt dig inte fångas av hennes blickar.
26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödbit, och den gifta kvinnan vill fånga din dyrbara själ.
27 Kan någon hämta eld i sitt mantelveck utan att kläderna brinner upp?
28 Eller kan någon gå på glödande kol utan att fötterna blir svedda?
29 Så går det den som går in till sin nästas hustru, ostraffad blir ingen som kommer henne nära.
30 Föraktar man inte tjuven som stjäl för att äta sig mätt när han är hungrig?
31 Om han ertappas måste han betala sjufalt igen och ge ifrån sig allt han äger i sitt hus.
32 Likaså är den utan förstånd som förför en annans hustru. Den som gör så fördärvar sitt eget liv.
33 Plåga och skam är vad han vinner, hans vanära utplånas aldrig.
34 Ty svartsjuk är mannens vrede, han skonar ej på hämndens dag.
35 Betalning tar han inte emot, han bryr sig inte om dina stora gåvor.
1 Min son, tag vara på mina ord och göm mina bud inom dig.
2 Håll mina bud, så får du leva, bevara min undervisning som din ögonsten.
3 Bind dem om dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Säg till visheten: "Du är min syster" och kalla insikten din förtrogna.
5 De skall bevara dig för den främmande kvinnan, för din nästas hustru som talar hala ord.
6 Ty genom fönstret i mitt hus tittade jag ut genom gallret.
7 Då såg jag bland de oförståndiga, bland de unga lade jag märke till en yngling utan vett.
8 Han gick över gatan vid hörnet där hon bodde och styrde sina steg mot hennes hus
9 i skymningen vid dagens slut, när nattmörkret föll på.
10 Då kom en kvinna honom till mötes, klädd som en sköka och med dolda avsikter.
11 Rastlös och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro när hon var hemma.
12 Än var hon på gatan, än på torgen, vid varje gathörn stod hon på lur.
13 Hon grep tag i honom och kysste honom och sade till honom med fräck uppsyn:
14 "Gemenskapsoffer har jag burit fram, i dag har jag infriat mina löften.
15 Därför gick jag ut för att möta dig, jag letade efter dig, och nu har jag funnit dig.
16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 Jag har bestrött min bädd med myrra, aloe och kanel.
18 Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen, njuta tillsammans av kärlekens fröjder.
19 Ty min man är inte hemma, han har rest långt bort.
20 Han tog pengarna med sig, först när det blir fullmåne kommer han hem."
21 Så förleder hon honom med mycket fagert tal, med hala läppar förför hon honom.
22 Han följer genast efter henne, lik oxen som går för att slaktas, lik en fånge som skall straffas för sin dårskap,
23 till dess en pil genomborrar hans lever. Han liknar fågeln som skyndar till snaran utan att förstå att det gäller livet.
24 Så hör mig nu, ni barn, ge akt på mina ord.
25 Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar, förirra dig inte in på hennes stigar.
26 Ty många slagna är fällda av henne, talrika är hennes offer.
27 Genom hennes hus går dödsrikets vägar, de för ner till dödens kamrar.
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Den står uppe på höjderna, vid vägen där stigarna möts.
3 Vid portarna in till staden, vid ingångarna, höjer den sitt rop:
4 Till er, ni män, vill jag ropa, min röst skall nå ut till människors barn.
5 Lär klokhet, ni oförståndiga, ni dårar, lär förstånd.
6 Lyssna, ty om höga ting vill jag tala, från mina läppar kommer vad rätt är.
7 Ja, sanning skall min mun tala, mina läppar avskyr ogudaktighet.
8 Rättfärdiga är alla min muns ord, i dem finns inget falskt eller förvänt.
9 De är alla sanna för den förståndige och rätta för dem som har funnit kunskap.
10 Tag emot min förmaning hellre än silver och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Ty visheten är bättre än pärlor, inga skatter kan jämföras med den.
12 Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten, jag har kunskap och goda råd.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag.
14 Hos mig finns råd och sann insikt. Jag är förstånd, och hos mig finns makt.
15 Genom mig regerar kungar och stiftar furstar rätta lagar.
16 Genom mig styr härskare och hövdingar, alla domare på jorden.
17 Jag älskar dem som älskar mig, och de som söker mig, de finner mig.
18 Rikedom och ära finns hos mig, skatter som består och rättfärdighet.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld, det jag ger är bättre än utvalt silver.
20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg, mitt på det rättas stigar,
21 för att ge rikedom i arv åt dem som älskar mig och fylla på deras förråd.
22 HERREN ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden.
23 Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns.
24 Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten.
25 När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då föddes jag,
26 innan han gjort land och fält och jordens första stoft.
27 När han beredde himlen var jag där, när han välvde en sfär över djupen,
28 när han fäste skyarna i höjden och djupets källor bröt fram med kraft,
29 när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund,
30 då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, alltid jublande inför honom.
31 Jag jublade över hans värld, jag gladdes över människorna.
32 Så lyssna nu, mina barn. Saliga är de som håller sig till mina vägar.
33 Hör min förmaning och bli visa, förkasta den inte.
34 Salig är den människa som hör mig, som dag efter dag vakar vid mina dörrar och håller vakt vid mina dörrposter.
35 Ty den som finner mig finner livet och får nåd från HERREN.
36 Men den som syndar mot mig skadar sin själ, alla de som hatar mig älskar döden.
1 Visheten har byggt sig ett hus. Hon har huggit ut sina sju pelare.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin och dukat sitt bord.
3 Hon har sänt ut sina tjänsteflickor, hon ropar från stadens översta höjder:
4 "Den som är okunnig må vända sig hit!" Till den som saknar förstånd säger hon:
5 "Kom och ät av mitt bröd och drick av vinet som jag har blandat.
6 Överge oförståndet, så får ni leva, och gå fram på förståndets väg.
7 Den som tillrättavisar en bespottare får ta emot smälek, den som förmanar en ogudaktig blir hånad.
8 Förmana inte en bespottare, han kommer endast att hata dig. Förmana den som är vis, han kommer att älska dig.
9 Ge åt den vise och han blir ännu visare. Undervisa den rättfärdige och han lär sig mera.
10 Att frukta HERREN är början till vishet, att känna den Helige är förstånd.
11 Ty genom mig skall dina dagar bli många och dina levnadsår förökas.
12 Om du är vis, är din vishet dig till nytta, är du en bespottare, får du själv lida för det."
13 Dårskapen är en rastlös kvinna, okunnig och utan förstånd.
14 Hon sitter vid ingången till sitt hus, på en stol högt uppe i staden.
15 Hon ropar till dem som färdas på vägen, till dem som går sin väg rakt fram:
16 "Alla okunniga kan vända sig hit." Till den utan förstånd säger hon:
17 "Stulet vatten är sött, bröd man äter i hemlighet smakar ljuvligt."
18 Han vet inte att de döda är där, att hennes gäster är i dödsrikets djup.
1 Detta är Salomos ordspråk: En vis son gläder sin far, en dåraktig son är sin mors sorg.
2 Orätt vinning är till ingen nytta, men rättfärdighet räddar från döden.
3 HERREN låter ej den rättfärdiges själ hungra, men de ondas begär avvisar han.
4 Lat hand gör fattig man, flitig hand ger rikedom.
5 En förståndig son samlar in om sommaren, en vanartig son sover i skördetiden.
6 Välsignelser är på den rättfärdiges huvud, våld täcker de ogudaktigas mun.
7 Den rättfärdiges minne blir till välsignelse, de ogudaktigas namn multnar bort.
8 Ett vist hjärta tar emot tillsägelser, oförnuftiga läppar leder till fall.
9 Den som lever ostraffligt vandrar trygg, den som går orätta vägar blir avslöjad.
10 Den som blinkar med ögonen vållar smärta, den som har oförnuftiga läppar kommer på fall.
11 Den rättfärdiges mun är en källa till liv, våld täcker de ogudaktigas mun.
12 Hat väcker upp trätor, kärlek skyler allt som är brutet.
13 På den klokes läppar finner man vishet, till dårens rygg hör ris.
14 De visa samlar på kunskap, den oförnuftiges mun bjuder in olycka.
15 Den rikes välstånd är hans fästning, de armas fattigdom deras fördärv.
16 Den rättfärdiges arbete leder till liv, den ogudaktiges vinning leder till synd.
17 Att ta vara på förmaning är vägen till livet, den som föraktar tillrättavisning far vilse.
18 Den som döljer hat har falska läppar, den som sprider förtal är en dåre.
19 Där orden är många uteblir inte synd, vis är den som styr sina läppar.
20 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, de ogudaktigas hjärtan har ringa värde.
21 Den rättfärdiges läppar föder många, oförnuftiga dör av brist på förstånd.
22 HERRENS välsignelse ger rikedom, egen möda lägger inget därtill.
23 Dårens glädje är att göra det skamliga, den förståndiges är att vara vis.
24 Den ogudaktige drabbas av det han fruktar, vad de rättfärdiga begär blir dem givet.
25 När stormen kommer är det ute med den ogudaktige, den rättfärdige har en evig grundval.
26 Som syra för tänderna och rök för ögonen är den late för den som sänder honom.
27 HERRENS fruktan förlänger livet, men de ogudaktigas år blir förkortade.
28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, de ogudaktigas hopp blir till intet.
29 HERRENS väg är den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmän.
30 Den rättfärdige skall aldrig vackla, men de ogudaktiga får inte bo i landet.
31 Ur den rättfärdiges mun flödar vishet, men en vilseledande tunga skall huggas av.
32 Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
1 HERREN avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.
2 När högfärd kommer, följer förakt, men hos de ödmjuka är vishet.
3 De redbaras ostrafflighet leder dem, de trolösa fördärvas genom sin falskhet.
4 Ägodelar hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.
5 Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, den ogudaktige faller genom sin ogudaktighet.
6 De redbaras rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.
7 När en ogudaktig dör, blir hans hopp om intet, det de onda väntar på går förlorat.
8 Den rättfärdige räddas ur nöden, den ogudaktige drabbas i hans ställe.
9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.
10 Över de rättfärdigas välgång gläder sig staden, när de ogudaktiga förgås råder jubel.
11 Genom de redbaras välsignelse blir en stad upphöjd, genom de ogudaktigas mun rivs den ner.
12 Den som är utan vett föraktar sin nästa, den som har förstånd tiger.
13 Den som går med förtal förråder hemligheter, den som har ett trofast hjärta döljer vad han vet.
14 Där kloka råd saknas kommer folket på fall, när många ger goda råd går det väl.
15 Den som går i borgen för en främling råkar illa ut, den som hatar att ge handslag är trygg.
16 En älsklig kvinna vinner ära, våldsverkare vinner rikedom.
17 En barmhärtig man gör väl mot sig själv, den grymme skadar sitt eget kött.
18 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, den som sår rättfärdighet får en säker lön.
19 Den som står fast i rättfärdighet vinner liv, den som far efter ont drar över sig död.
20 De som har förvända hjärtan är en styggelse för HERREN, de som lever ostraffligt behagar honom.
21 De onda blir förvisso inte ostraffade men de rättfärdigas efterkommande skall räddas.
22 Som en guldring i svinets tryne är skönhet hos en kvinna utan vett.
23 Vad de rättfärdiga önskar är idel gott, vad de ogudaktiga kan hoppas på är vrede.
24 Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir bara fattigare.
25 Den frikostige blir rikligen mättad, den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt.
26 Den som undanhåller sin säd förbannas av folket, välsignelse kommer över den som vill sälja.
27 Den som ivrigt söker det goda strävar efter nåd, den som far efter det onda drabbas själv av det.
28 Den som förtröstar på sin rikedom kommer på fall, men de rättfärdiga skall grönska som löven.
29 Den som drar olycka över sitt hus får ärva vind, den oförnuftige blir träl åt den som har ett vist hjärta.
30 Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, den som vinner själar är vis.
31 Om den rättfärdige får sin lön på jorden, hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren!
1 Den som älskar fostran älskar kunskap, oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 Den som är god vinner HERRENS behag, den som smider ränker blir fördömd.
3 Ingen människa kan bestå genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot skall inte rubbas.
4 En idog hustru är sin mans krona, en skamlös är som röta i hans ben.
5 De rättfärdigas tankar är rätta, de ogudaktigas råd bedrar.
6 De ogudaktigas ord lurar efter blod, de rättsinnigas tal räddar dem.
7 De ogudaktiga omstörtas och finns ej mer, men de rättfärdigas hus består.
8 Efter sitt förstånd blir en man prisad, den som har ett förvänt hjärta blir föraktad.
9 Bättre vara ringa och ha en tjänare, än spela förnäm och sakna bröd.
10 Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 Den som brukar sin åker får bröd så det räcker, den som jagar efter fåfängliga ting saknar förstånd.
12 Den ogudaktige har begär till de ondas fångst, men de rättfärdigas rot ger frukt.
13 Den onde snärjs i sina läppars synd, men den rättfärdige slipper ut ur nöden.
14 Av sin muns frukt blir man mättad med gott, vad en människa gjort får hon tillbaka.
15 Dårens väg är rätt i hans egna ögon, den är vis som lyssnar till råd.
16 Dåren visar genast sin vrede, klok är den som döljer smälek.
17 Den ärlige talar sanning, ett falskt vittne bedrar.
18 Ord från en tanklös kan hugga som svärd, de visas tunga ger läkedom.
19 Sanna ord består för evigt, en lögnaktig tunga blott ett ögonblick.
20 De som smider onda planer har falskhet i hjärtat, de som främjar frid får glädje.
21 Inget ont drabbar den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för HERREN, de som handlar rättfärdigt behagar honom.
23 En klok man döljer sin kunskap, dårars hjärtan ropar ut sitt oförnuft.
24 Flitig hand får härska, den late tvingas till trältjänst.
25 Bekymmer tynger en mans hjärta, ett vänligt ord ger det glädje.
26 Den rättfärdige väljer sitt sällskap, de ogudaktigas väg för andra vilse.
27 Den late får inte tag i sitt villebråd, flit är för människan en dyrbar skatt.
28 På rättfärdighetens väg är liv, ingen död finns på den vägen.
1 En vis son lyssnar till sin fars förmaning, en bespottare lyder ingen tillsägelse.
2 Envar får njuta av sin muns frukt, men de trolösa hungrar efter våld.
3 Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.
4 Den late är full av begär men får ingenting, de flitigas hunger blir rikligen mättad.
5 Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den ogudaktige beter sig skamligt och vanhedrande.
6 Rättfärdighet bevarar den redbare, ondska fäller syndaren.
7 Den ene vill anses rik men har ingenting, den andre vill anses fattig men äger mycket.
8 Den rike måste ge sin förmögenhet som lösepenning för sitt liv, den fattige hör inte av något hot.
9 De rättfärdigas ljus lyser klart, de ogudaktigas lampa slocknar.
10 Övermod vållar bara kiv, vishet äger de som tar emot råd.
11 Lätt fånget är lätt förgånget, men den som samlar efter hand får mycket.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, den som fruktar budet får belöning.
14 Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
15 Gott förstånd för med sig välvilja, de trolösas väg är alltid sig lik.
16 Den kloke handlar med förstånd, dåren blottar sin dumhet.
17 En ogudaktig budbärare faller i olycka, ett tillförlitligt sändebud ger läkedom.
18 Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, den som tar vara på tillrättavisning blir ärad.
19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men dårar hatar att överge sin ondska.
20 Den som umgås med visa blir vis, den som är vän med dårar går det illa.
21 Syndare förföljs av olycka, de rättfärdigas lön blir lycka.
22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, syndarens egendom förvaras åt den rättfärdige.
23 De fattigas nyodling ger riklig föda, men den sopas bort när orätt råder.
24 Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid.
25 Den rättfärdige äter och blir mätt, de ogudaktiga får gå med tom mage.
1 Genom visa kvinnor blir hemmet uppbyggt, dårskapen river ner det med egna händer.
2 Den som fruktar HERREN lever rättsinnigt, den som föraktar honom går krokiga vägar.
3 I dårens mun är högmodets käpp, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Utan dragdjur är krubban tom, riklig skörd får man genom oxars kraft.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger inte, ett falskt vittne främjar lögn.
6 Bespottaren söker vishet men finner ingen, till den förståndige kommer kunskapen lätt.
7 Håll dig borta från dåren, du finner aldrig förstånd på hans läppar.
8 Den klokes vishet gör att han känner vägen, dårars oförnuft bedrar.
9 Dårarna hånar skuldoffret, men bland de rättsinniga finns nåd.
10 Hjärtat känner sin egen sorg, en främling kan inte dela dess glädje.
11 De ogudaktigas hus raseras, de rättsinnigas boning blomstrar.
12 En väg kan synas rätt för en människa, men till slut kan den leda till döden.
13 Mitt under skratt kan hjärtat värka, och glädje kan sluta i sorg.
14 Den avfällige uppfylls av sina egna vägar, en god man håller sig borta från honom.
15 Den okunnige tror varje ord, den kloke ger akt på sina steg.
16 Den vise fruktar och skyr det onda, dåren är övermodig och sorglös.
17 En otålig man begår dumheter, en som smider ränker blir hatad.
18 De oförståndiga ärver dårskap, de kloka blir krönta med kunskap.
19 Onda måste buga sig för goda, ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Också av sina närmaste blir den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får erfara nåd och sanning.
23 Av all möda kommer någon vinning, tomt prat leder till fattigdom.
24 De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet.
25 Ett sanningsenligt vittne räddar liv, den som far med lögn bedrar.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt.
27 HERRENS fruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
28 Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens undergång.
29 Den som är långmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap.
30 Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom.
32 Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.
35 En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.
1 Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm.
2 De visas tunga ger god kunskap, dårars mun flödar över av oförnuft.
3 HERRENS ögon är överallt, de vakar över både onda och goda.
4 En läkande tunga är ett livets träd, en falsk tunga ger hjärtesår.
5 Den oförnuftige föraktar sin fars fostran, klok är den som tar vara på tillrättavisning.
6 Den rättfärdiges hus rymmer stor rikedom, den ogudaktiges vinning för med sig bekymmer.
7 De visas läppar sprider kunskap, men så gör inte dårarnas hjärtan.
8 De ogudaktigas offer är avskyvärda för HERREN, de rättsinnigas bön behagar honom.
9 HERREN avskyr den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet älskar han.
10 Fostran är något ont för den som överger vägen, men den som hatar tillrättavisning måste dö.
11 Dödsriket och helvetet ligger uppenbara för HERREN, hur mycket mer då människornas hjärtan!
12 Bespottaren ogillar tillrättavisning, till de visa vill han inte gå.
13 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, på hjärtesorg följer modlöshet.
14 Den förståndiges hjärta söker kunskap, dårars mun närs av dårskap.
15 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett glatt hjärta har ständigt fest.
16 Bättre knapphet och HERRENS fruktan än stora skatter och oro.
17 Bättre ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.
18 En hetlevrad man uppväcker träta, den långmodige stillar kiv.
19 Den lates stig är spärrad av törne, de rättsinniga har en banad väg.
20 En vis son ger sin far glädje, en dåraktig människa föraktar sin mor.
21 Den vettlöse har sin glädje i oförnuft, den förståndige går sin väg rakt fram.
22 Där samråd saknas går planerna om intet, med många rådgivare lyckas de.
23 En man blir glad när han kan ge svar, hur gott är inte ett ord i rätt tid.
24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, så att han undviker dödsriket där nere.
25 HERREN river ner den högmodiges hus, men änkans gränssten låter han stå kvar.
26 För HERREN är ondskans planer avskyvärda, men milda ord är rena.
27 Den som skaffar sig orätt vinning drar olycka över sin familj, den som hatar mutor får leva.
28 Den rättfärdiges hjärta svarar med eftertanke, de ogudaktigas mun flödar över av onda ting.
29 HERREN är fjärran från de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.
30 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap ger märg åt benen.
31 Den som lyssnar till hälsosam tillrättavisning får bo bland de visa.
32 Den som inte vill veta av fostran föraktar sitt liv, den som lyssnar till tillrättavisning får förstånd.
33 HERRENS fruktan fostrar till vishet, och ödmjukhet föregår ära.
1 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
2 En mans vägar är rena i hans egna ögon, men HERREN är den som prövar andarna.
3 Befall dina verk åt HERREN, så har dina planer framgång.
4 HERREN har gjort var sak för sitt särskilda syfte, även den ogudaktige för olyckans dag.
5 HERREN avskyr de högmodiga, de blir förvisso inte ostraffade.
6 Genom nåd och sanning sonas skuld, genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
7 Om någons vägar behagar HERREN, gör han även hans fiender till vänner.
8 Bättre äga litet med rättfärdighet än tjäna mycket med orätt.
9 Människans hjärta tänker ut sin väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
10 Gudomligt beslut är på kungens läppar, hans mun tar inte miste i domen.
11 Rätt våg och vikt är från HERREN, alla vikter i pungen är hans verk.
12 Kungar avskyr onda gärningar, ty genom rättfärdighet blir tronen befäst.
13 Rättfärdiga läppar behagar kungar, den som talar sanning blir älskad.
14 Kungens vrede förebådar död, men en vis man kan stilla den.
15 När kungens uppsyn är ljus betyder det liv, hans välvilja är som ett moln med vårregn.
16 Att vinna vishet är långt bättre än guld, att vinna insikt är mer ärt än silver.
17 De rättsinnigas väg är att fly det onda, den som ger akt på sin väg bevarar sitt liv.
18 Stolthet går före undergång och högmod går före fall.
19 Bättre vara ödmjuk bland de ringa än dela byte med de stolta.
20 Den som ger akt på ordet finner det goda, lycklig är den som förtröstar på HERREN.
21 Den som har ett vist hjärta kallas förståndig och ljuvligt tal främjar lärdomen.
22 Den som äger insikt har en källa till liv, att fostra dårar är dårskap.
23 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och främjar lärdomen på hans läppar.
24 Milda ord är som drypande honung, ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
25 En väg kan synas rätt för en människa, men dess slut kan leda till döden.
26 Arbetarens hunger får honom att arbeta, hans egen mun driver på honom.
27 En illasinnad man gräver upp det onda, förtärande eld är på hans läppar.
28 En falsk människa vållar trätor, den som skvallrar skiljer vänner åt.
29 Våldsverkaren förför sin nästa och leder honom in på en väg som inte är god.
30 Den som kniper ihop ögonen umgås med vrånga tankar, sammanpressade läppar är redo till ont.
31 Grått hår är en ärekrona, den vinns på rättfärdighetens väg.
32 Bättre en tålmodig man än en hjälte, bättre styra sitt sinne än inta en stad.
33 Lotten kastas i knät, men avgörandet kommer alltid från HERREN.
1 Bättre en bit torrt bröd och ro än ett hus fullt av festmat och kiv.
2 Klok tjänare får råda över odåga till son, och dela arvet med bröderna.
3 Degeln prövar silvret och ugnen guldet, HERREN prövar hjärtan.
4 En ond människa lyssnar till onda tungor, en lögnare lånar sitt öra åt fördärvligt tal.
5 Den som hånar den fattige smädar hans skapare, den som gläder sig åt andras olycka blir inte ostraffad.
6 Barnbarn är de gamlas krona, barnens stolthet är deras fäder.
7 Stora ord passar ej dåren, än mindre lögnaktigt tal en furste.
8 Mutan är som en lyckosten i givarens ögon, vart han än vänder sig har han framgång.
9 Den som skyler synd främjar kärlek, den som river upp en sak splittrar nära vänner.
10 En förebråelse tar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 Upprorsmakaren vill blott ont, en grym budbärare skall sändas mot honom.
12 Hellre möta en björn som mist sina ungar, än en dåre i hans oförnuft.
13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan inte vika.
14 Att börja ett gräl är att öppna en dammlucka, ge därför efter innan striden bryter ut.
15 Den som frikänner en brottsling och den som fördömer en rättfärdig är båda styggelser för HERREN.
16 Vad hjälper pengar i dårens hand, kan han köpa vishet när han saknar förstånd?
17 En väns kärlek består alltid, en broder föds för att hjälpa i nöd.
18 Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa.
19 Den som älskar synd älskar strid, den som gör sin port hög söker sin undergång.
20 Den som har ett falskt hjärta finner ingen lycka, den som har en oärlig tunga faller i olycka.
21 Den som fått en odåga till son får bedrövelse, en dåres far har ingen glädje.
22 Glatt hjärta ger god läkedom, brutet mod suger märgen ur benen.
23 Den ogudaktige tar fram mutor ur sin ficka för att vränga rättens vägar.
24 Den förståndige har sin blick på visheten, dårens blick går till jordens ände.
25 En dåraktig son är sin fars grämelse och bitter sorg för den mor som fött honom.
26 Att bötfälla den oskyldige är illa nog, men att slå ädla män strider mot all rätt.
27 Den som har vett spar sina ord, en förståndig man håller huvudet kallt.
28 Också en dåre räknas som vis när han tiger, och förståndig när han tillsluter sina läppar.
1 Enslingen följer sin egen lust, mot all sund insikt går han till storms.
2 Dåren frågar inte efter förstånd, han vill bara föra fram egna tankar.
3 Kommer en ogudaktig kommer också förakt, med skamlig vandel följer vanära.
4 Orden i mannens mun är som djupa vatten, vishetens källa som en flödande bäck.
5 Det är inte rätt att ta parti för den skyldige och vränga rätten för den oskyldige.
6 Dårens läppar kommer med kiv, hans mun tigger om stryk.
7 Dårens mun är hans fördärv, hans läppar en snara för hans liv.
8 Baktalarens ord är som läckerbitar, de tränger in i människans inre.
9 Den som är försumlig i sitt arbete är en broder till rövaren.
10 HERRENS namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
11 Den rikes ägodelar är hans fasta borg, lik en hög mur i hans inbillning.
12 Hjärtats högmod går före fall, ödmjukhet föregår ära.
13 Den som svarar innan han lyssnat, handlar dåraktigt och skamligt.
14 Mod håller mannen uppe i hans svaghet, men vem orkar bära ett brutet mod?
15 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söker kunskap.
16 En gåva öppnar vägen för en människa och för henne fram inför de stora.
17 Den som först för sin talan tycks ha rätt, till dess hans motpart kommer och prövar saken.
18 Lotten stillar trätor och skiljer mellan mäktiga män.
19 En kränkt broder är svårare att vinna än en befäst stad, trätor är som bommar för en borg.
20 Av sin muns frukt blir var och en mättad, buken fylls av läpparnas skörd.
21 Tungan har makt över död och liv, de som gärna brukar den får äta dess frukt.
22 Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd ifrån HERREN.
23 Den fattige tigger om nåd, den rike svarar med hårda ord.
24 Vänner kan slita varandra i stycken, men det finns en vän som är mer hängiven än en bror.
1 Bättre vara fattig och oförvitlig än tala svekfullt och vara en dåre.
2 Att sakna kunskap är illa nog, men den som rusar i väg missar målet.
3 Människans dårskap fördärvar hennes väg, men det är på HERREN hennes hjärta vredgas.
4 Rikedom skaffar många vänner, men den fattige blir skild från sin vän.
5 Ett falskt vittne blir inte ostraffat, den som främjar lögn kommer inte undan.
6 Många söker en furstes välvilja, alla är vänner till den givmilde.
7 Den fattige är hatad av alla sina släktingar, också hans vänner fjärmar sig från honom, han jagar dem med ord, men de är borta.
8 Den som vinner förstånd har sitt liv kärt, den som tar vara på insikt finner lycka.
9 Ett falskt vittne blir inte ostraffat, den som främjar lögn skall förgås.
10 Det passar ej att dåren lever i överflöd, än mindre att en slav råder över furstar.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, det är hennes ära att förlåta en försyndelse.
12 En kungs vrede är som ett ungt lejons rytande, hans välvilja är som dagg på gräset.
13 En dåraktig son är sin fars fördärv, en hustrus gnat ett ständigt takdropp.
14 Gård och gods är ett arv från fäderna, en förståndig hustru en gåva från HERREN.
15 Lättja för med sig sömnaktighet, den håglöse får utstå hunger.
16 Den som håller budet bevarar sitt liv, den som inte ger akt på sin väg skall dö.
17 Den som ömmar för den fattige lånar åt HERREN och får lön av honom för det goda han har gjort.
18 Fostra din son medan det finns hopp, sträva inte efter att vålla hans död.
19 Den som förgår sig i vrede må plikta för det, ty om du friar honom, måste du göra det om och om igen.
20 Lyssna på råd och tag emot fostran, så att du för framtiden blir vis.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd skall bestå.
22 En människa längtar efter godhet, bättre vara fattig än en lögnare.
23 HERRENS fruktan leder till liv, mätt kan man gå till vila utan att drabbas av något ont.
24 Den late sticker handen i skålen, men ids inte föra den tillbaka till munnen.
25 Slå bespottaren så blir den okunnige klok, tillrättavisa den förståndige så vinner han kunskap.
26 Den som tar till våld mot sin far eller driver bort sin mor är en vanartig och skamlös son.
27 Om du slutar, min son, att lyssna till förmaning, så far du vilse från de ord som ger kunskap.
28 Ett ont vittne bespottar det rätta, de ogudaktigas mun slukar ondska.
29 Straff är bestämt för bespottarna, piskrapp för dårars rygg.
1 Vinet smädar, starka drycker larmar, ingen som raglar av det är vis.
2 Som ett ungt lejons rytande är den skräck en kung inger, den som väcker hans vrede förverkar sitt liv.
3 Heder åt den som avstår från kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
4 Den late plöjer inte om hösten, vid skördetiden söker han förgäves efter gröda.
5 Planerna i en mans hjärta är som djupt vatten, en man med förstånd hämtar upp dem.
6 Många ropar ut sin egen godhet, men vem finner någon att lita på?
7 Den rättfärdige lever i ostrafflighet, lyckliga är hans barn efter honom.
8 Kungen som sitter på domarsätet sållar bort allt ont med sin blick.
9 Vem kan säga: "Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd"?
10 Två slags vikt och två slags mått, HERREN avskyr bådadera.
11 Redan den unge röjer genom sina gärningar, om hans liv är rent och rätt.
12 Örat som hör och ögat som ser, båda har HERREN gjort.
13 Älska inte sömn, för då blir du fattig, håll dina ögon öppna, så får du tillräckligt med bröd.
14 "Hutlöst, hutlöst", säger köparen, men när han går sin väg skryter han över sitt köp.
15 Det finns guld och pärlor i mängd, men den dyrbaraste klenoden är läppar som talar förstånd.
16 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant när det gäller främlingar.
17 Bröd man fått genom svek smakar gott, men efteråt blir munnen full av grus.
18 Planer efter rådslag får framgång, att föra krig kräver vis ledning.
19 Skvallraren avslöjar hemligheter, ge dig inte i lag med pratmakare.
20 Den som förbannar sin far eller mor, hans lampa skall slockna i djupaste mörker.
21 Ett arv som man först girigt tagit i besittning blir till sist utan välsignelse.
22 Säg inte: "Jag skall vedergälla ont med ont". Vänta på HERREN, han skall hjälpa dig.
23 HERREN avskyr två slags vikter, falsk våg är av ondo.
24 Av HERREN beror en mans steg, vad vet en människa om sin väg?
25 Det är farligt för en människa att förhastat helga något, att överväga sina löften först efteråt.
26 En vis kung rensar bort de ogudaktiga, han låter tröskhjulet gå över dem.
27 Anden i människan är en HERRENS lykta, den utforskar varje rum i hennes inre.
28 Godhet och sanning skyddar kungen, hans tron består genom nåden.
29 De ungas ära är deras styrka, de gamlas prydnad är deras grå hår.
30 Sår som svider renar från ondska, slag renar hjärtats inre.
1 Kungens tankar är som vattenbäckar i HERRENS hand, han leder dem vart han vill.
2 Var och en tycker att hans vägar är rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.
3 Att handla rätt och rättfärdigt är mer värt för HERREN än offer.
4 Stolta ögon och högmodigt hjärta - de ogudaktigas lykta är synd.
5 Den flitiges omtanke medför idel vinst, hastverk idel förlust.
6 Att vinna skatter med lögnaktig tunga är ett jagande efter vind för dem som söker döden.
7 De ogudaktigas våldsdåd snärjer dem själva, eftersom de vägrar göra det rätta.
8 Krokig väg går syndfull man, den rene går rakt fram.
9 Bättre bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk kvinna.
10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda, hans nästa finner ingen nåd i hans ögon.
11 Straffas bespottaren blir den okunnige vis, undervisas den vise mottar han kunskap.
12 Den Rättfärdige ger akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.
13 Den som tillsluter sitt öra för den fattiges rop skall själv ropa utan att få svar.
14 Hemlig gåva dämpar vrede, en skänk i det fördolda stillar stor förbittring.
15 Att rätt skipas är den rättfärdiges glädje men brottslingarnas skräck.
16 Den människa som far vilse från klokhetens väg hamnar i de dödas församling.
17 Den som älskar glada dagar blir fattig, den som älskar vin och olja blir inte rik.
18 Den ogudaktige ges som lösen för den rättfärdige, den trolöse sätts i de rättsinnigas ställe.
19 Bättre bo i ett öde land än tillsammans med en grälsjuk och elak kvinna.
20 Den vise har dyrbara skatter och salvor i sin boning, en dåraktig människa slösar bort dem.
21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, finner liv, rättfärdighet och ära.
22 En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ner det fäste som de litade på.
23 Den som vaktar sin mun och sin tunga bevarar sitt liv för svårigheter.
24 Bespottare kallas den som är fräck och övermodig, den som handlar i måttlöst övermod.
25 Den lates begär blir hans död, ty hans händer vill inget göra.
26 Den snikne fikar alltid efter mer, den rättfärdige ger utan att snåla.
27 De ogudaktigas offer är avskyvärt, särskilt när det bärs fram i ont syfte.
28 Falskt vittne skall förgås, den som lyssnar får tala till punkt.
29 Den ogudaktige visar upp en trotsig min, den rättsinnige går sin väg rakt fram.
30 Ingen vishet, inget förstånd, inget råd förmår något mot HERREN.
31 Hästar rustas för stridens dag, men segern kommer från HERREN.
1 Gott namn är mer värt än stor rikedom, gott anseende bättre än silver och guld.
2 Rik och fattig får leva sida vid sida, HERREN har gjort dem båda.
3 Den kloke ser faran och söker skydd, oförståndiga går vidare och får sitt straff.
4 Lön för ödmjukhet och HERRENS fruktan, är rikedom, ära och liv.
5 Törnen och snaror ligger på den svekfulles väg, den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran från dem.
6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej av från den när han blir gammal.
7 Den rike råder över de fattiga, låntagaren blir långivarens slav.
8 Den som sår orätt får skörda fördärv, hans vredes stav skall få ett slut.
9 Den som unnar andra gott blir välsignad, för han delar sitt bröd med den fattige.
10 Driv ut bespottaren så upphör kivet och det blir slut på tvist och smädelse.
11 Den som älskar hjärtats renhet och talar vänligt får kungen till vän.
12 HERRENS ögon vakar över kunskapen, den trolöses ord gör han om intet.
13 Den late säger: "Det är ett lejon där ute, jag kan bli dödad mitt på gatan."
14 Främmande kvinnors mun är en djup grop, den HERREN är vred på faller i den.
15 Oförstånd vidlåder barnets hjärta, fostrans ris driver bort det.
16 Att förtrycka den fattige för att få mer och att ge åt en rik leder bara till utarmning.
17 Vänd hit ditt öra och hör de visas ord, lägg min kunskap på ditt hjärta.
18 Det är gott att du bevarar dem i ditt inre, låt dem alla ständigt vara på dina läppar.
19 För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.
20 Ja, jag har skrivit till dig trettio ord med råd och kunskap
21 för att lära dig sanningens tillförlitliga ord, så att du rätt kan svara dem som har sänt dig.
22 Plundra inte den fattige därför att han är fattig, och krossa inte den olycklige i rätten.
23 Ty HERREN skall ta sig an deras sak, dem som rövar från dem skall han beröva livet.
24 Ge dig inte i lag med en lättretad man och gå inte in till en hetlevrad,
25 så att du lär dig hans vägar och lägger en snara för ditt liv.
26 Var inte bland dem som ger handslag och går i borgen för lån.
27 Varför skulle man få ta den säng som du ligger på, när du inte kan betala?
28 Flytta inte en gammal gränssten som dina fäder har rest.
29 Ser du en man som är skicklig i sin syssla - han får träda i kungars tjänst och behöver inte tjäna vanliga människor.
1 När du sitter till bords med en furste, besinna då vem du har framför dig.
2 Sätt kniven mot din strupe om du är alltför hungrig.
3 Var ej lysten efter hans läckerheter, det kan vara bedräglig kost.
4 Slit inte ut dig för att bli rik, var klok nog att avstå från det.
5 Far inte med blicken efter det som ingenting är, ty det gör sig vingar och flyger som örnen mot himlen.
6 Ät inte den missunnsammes bröd var ej lysten efter hans läckerheter,
7 för han handlar efter sina själviska beräkningar. "Ät och drick" säger han till dig, men menar det ej.
8 Den bit du ätit måste du spy ut, och dina vackra ord är förspillda.
9 Tala inte för en dåres öron, han föraktar dina kloka ord.
10 Flytta inte en gammal gränssten och gör inte intrång på de faderlösas åkrar.
11 Ty deras återlösare är stark. Han skall föra deras talan mot dig.
12 Öppna ditt hjärta för tillrättavisning och dina öron för kunskapens ord.
13 Låt inte pojken vara utan fostran, slår du honom med riset skall han inte dö.
14 När du slår honom med riset räddar du hans själ från dödsriket.
15 Min son, om ditt hjärta blir vist gläder sig också mitt hjärta.
16 Mitt innersta fröjdar sig när dina läppar talar det rätta.
17 Låt inte ditt hjärta avundas syndare, utan sträva alltid efter HERRENS fruktan.
18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp skall ej bli om intet.
19 Hör, min son, och bli vis och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
20 Umgås inte med drinkare eller med dem som frossar i mat.
21 Ty drinkare och frossare blir fattiga, och sömnaktighet ger trasiga kläder.
22 Lyssna till din far som har fött dig och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23 Förvärva sanning och sälj den inte, förvärva vishet, fostran och insikt.
24 Jubel fyller den rättfärdiges far, en vis son skänker glädje.
25 Låt din far och mor vara glada, må hon som fött dig kunna fröjda sig.
26 Min son, ge mig ditt hjärta och låt mina vägar behaga dig.
27 Ty skökan är en djup grop, den okända kvinnan en trång brunn.
28 Ja, som en rövare ligger hon på lur, hon förökar de trolösas skara bland människorna.
29 Vem ropar "ack", vem ropar "ve"? Vem vållar kiv, vem klagar?Vem har sår utan orsak? Vem har dimmiga ögon?
30 De som stannar länge vid vinet, de som går för att pröva kryddat vin.
31 Se inte på vinet att det är så rött, att det ger sådan glans i bägaren och rinner ner så lätt.
32 Till slut biter det som en orm, och stinger som en giftorm.
33 Dina ögon får då se konstiga syner, och ditt hjärta talar galenskaper.
34 Du blir lik en som ligger mitt ute på havet eller svävar i toppen av en mast.
35 "De slår mig, men det gör inte ont, de ger mig stryk, men jag känner inget. När skall jag vakna, så att jag kan få tag i mer?"
1 Avundas inte onda människor och längta inte efter att vara med dem.
2 Deras hjärtan tänker på våld, deras läppar talar olycka.
3 Genom vishet byggs huset, genom förstånd hålls det vid makt.
4 Genom kunskap fylls rummen med allt som är dyrbart och ljuvligt.
5 En vis man är stark, en man med kunskap är väldig i kraft.
6 Genom skicklig ledning kan du föra krig, många goda rådgivare ger seger.
7 Visheten är för hög för dåren, i porten öppnar han ej sin mun.
8 Den som tänker ut onda planer, han skall kallas intrigmakare.
9 Dårskapens påfund är synd, och bespottaren möter avsky bland människor.
10 Låter du modet falla i nödens stund, då blir din kraft ringa.
11 Rädda dem som släpas till döden och drag dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen.
12 Om du säger: "Vi visste det inte", skulle inte han som prövar hjärtan märka det, skulle inte han som vakar över din själ veta det? Han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
13 Ät honung, min son, det är gott, självrunnen honung är söt för din gom.
14 Så är kunskap och vishet för din själ. Om du finner dem, har du en framtid, och ditt hopp blir ej om intet.
15 Ligg inte på lur, du ogudaktige, vid den rättfärdiges boning, ödelägg inte hans hem.
16 Ty den rättfärdige kan falla sju gånger och resa sig igen, men de ogudaktiga stupar när olyckan kommer.
17 Gläd dig inte när din fiende faller, låt ej ditt hjärta fröjdas när han störtar omkull,
18 så att HERREN ser det med misshag och vänder sin vrede från honom.
19 Harmas inte över de onda, avundas inte de ogudaktiga.
20 Ty den som är ond har ingen framtid, de ogudaktigas lampa skall slockna.
21 Min son, frukta HERREN och kungen, ge dig inte i lag med upprorsmän.
22 Ty plötsligt kan olycka komma över dem, och vem vet när ödeläggelse från dessa båda kommer?
23 Dessa ord är också av visa män. Att ha anseende till personen när man dömer är orätt.
24 Den som säger till den skyldige: "Du är oskyldig", honom skall folk förbanna och nationer fördöma.
25 Men dem som skipar rättvisa skall det gå väl, de skall bli välsignade med goda ting.
26 En kyss på läpparna är det, när någon ger ett rätt svar.
27 Fullgör ditt arbete på marken, gör allting klart åt dig på åkern. Sedan kan du bygga dig ett hus.
28 Vittna inte mot din nästa utan orsak, inte vill du bedra någon med dina läppar?
29 Säg inte: "Vad han har gjort mot mig skall jag göra mot honom, jag skall ge var och en vad han förtjänat."
30 Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
31 Och se, tistlar hade växt upp överallt, marken var täckt av nässlor, stenmuren låg nerriven.
32 Jag såg det och tog det till hjärtat, jag betraktade det och tog lärdom av det.
33 Sov ännu något, slumra lite till, lägg ännu en tid armarna i kors för att vila,
34 så kommer fattigdomen över dig som en lösdrivare och armodet som en väpnad man.
1 Dessa ordspråk är också av Salomo, samlade av Hiskias, Juda kungs, män.
2 Det är Guds ära att dölja en sak och kungars ära att utforska den.
3 Himlens höjd och jordens djup och kungars hjärtan kan ingen utrannsaka.
4 Tag bort slagget från silvret, så får guldsmeden fram en klenod av det.
5 Tag de ogudaktiga ur kungens tjänst, så blir hans tron befäst genom rättfärdighet.
6 Förhäv dig inte inför kungen och ställ dig inte på de storas plats.
7 Ty det är bättre att man säger till dig: "Stig hit upp", än att du flyttas ner för en förnämare man, som dina ögon har sett.
8 Var inte för snabb att starta en rättstvist, för vad tänker du göra längre fram, om din motpart skämmer ut dig?
9 Lägg fram din egen sak mot din motpart, men röj inte någon annans hemlighet,
10 så att inte någon som hör det drar skam över dig och du för all framtid får dåligt rykte.
11 Som guldäpplen i silverinfattning är ord talade i rätt tid.
12 Som en ring av guld och ett dyrbart smycke är en vis förmanare för ett lyssnande öra.
13 Som snöns svalka på en skördedag är en pålitlig budbärare för den som sänt honom. Sin herres själ vederkvicker han.
14 Som moln och vind utan regn är den som skryter med gåvor han inte ger.
15 Genom tålamod kan furstar övertalas, en mild tunga kan krossa ben.
16 Om du finner honung, ät inte för mycket, så att du blir övermätt och kräks.
17 Låt inte din fot komma för ofta i din väns hus, så att han tröttnar på dig och får motvilja mot dig.
18 En stridshammare, ett svärd och en skarp pil är den som vittnar falskt mot sin nästa.
19 Som en ruttnande tand och en slintande fot är förtroende för en svekfull på nödens dag.
20 Att sjunga visor för ett sorgset hjärta är som att klä av sig en vinterdag eller som syra på soda.
21 Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka.
22 Då samlar du glödande kol på hans huvud, och HERREN skall belöna dig.
23 Nordanvind för med sig regn, tasslande tunga sura miner.
24 Bättre bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk kvinna.
25 Som friskt vatten för en törstig själ är gott budskap från fjärran land.
26 Som en grumlad källa och en förorenad brunn är en rättfärdig som ger efter för en ogudaktig.
27 Att äta för mycket honung är inte gott, att söka sin egen ära är inte ärofullt.
28 Som en nerbruten stad utan murar är den man som inte kan styra sitt sinne.
1 Som snö om sommaren och regn vid skördetiden, så passar inte heller ära för en dåre.
2 Som sparven far sin kos och svalan flyger bort, så far en grundlös förbannelse förbi.
3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårars rygg!
4 Svara inte dåren efter hans oförnuft, så att du inte själv blir honom lik.
5 Svara dåren efter hans oförnuft, annars anser han sig vara vis.
6 Den som sänder bud med en dåre, hugger fötterna av sig och får dricka våld.
7 Kraftlösa är den lames ben, så också ordspråk i dårars mun.
8 Som att binda fast stenen vid slungan är det att ge en dåre ära.
9 Som en törntagg i en drucken mans hand är ett ordspråk i dårars mun.
10 Som en bågskytt som sårar alla, är den som lejer en dåre eller vem som än kommer förbi.
11 Lik en hund som vänder om till sina spyor, är en dåre som upprepar sin dårskap.
12 Ser du en man som är vis i egna ögon, då finns mer hopp om dåren än om honom.
13 Den late säger: "Ett vilddjur är på vägen, ett lejon på gatorna."
14 Dörren vänder sig på sina gångjärn, den late vänder sig i sin säng.
15 Den late sticker handen i skålen men ids ej föra den tillbaka till munnen.
16 Den late tycker sig vara visare än sju som ger förståndiga svar.
17 Lik en som griper en hund i öronen är den som i förbifarten lägger sig i andras gräl.
18 Lik en galning som slungar ut brandfacklor, pilar och död,
19 är den som bedrar sin nästa och sedan säger: "Jag skämtade bara."
20 När veden tar slut slocknar elden, när baktalaren är borta upphör trätan.
21 Som kol krävs för glöd och ved för eld, så underblåses kiv av en trätgirig man.
22 Baktalarens ord är som läckerheter, de tränger ner i människans inre.
23 Som silverbeläggning på ett trasigt lerkärl är kärleksglödande läppar och ondska i hjärtat.
24 Den som är hatisk förställer sitt tal, i sitt hjärta bär han på svek.
25 Även om han gör sin röst behaglig, tro honom inte, sjufaldig vidrighet finns i hans hjärta.
26 Hatet kan döljas med list, men hans ondska blir uppenbar i församlingen.
27 Den som gräver en grop faller själv däri, den som vältrar undan en sten får den över sig.
28 En falsk tunga hatar dem som skadas av den, en smickrande mun vållar fördärv.
1 Beröm dig inte av morgondagen, du vet inte vad den bär i sitt sköte.
2 Låt någon annan berömma dig och inte din egen mun, en främmande och inte dina egna läppar.
3 Stenen är tung och sand väger mycket, men dårens vrede är tyngre än båda.
4 Vreden är grym och harm en störtflod, men vem kan uthärda svartsjuka?
5 Öppen tillrättavisning är bättre än kärlek som hålls dold.
6 Vännens slag ges i trofasthet, men ovännens kyssar i överflöd.
7 Den mätte trampar på honung, den hungrige tycker att allt bittert är sött.
8 Lik en fågel som flyr från sitt bo, är en man som flyr från sitt hem.
9 Salvor och rökelse gör hjärtat glatt, så även ömhet från en vän som ger uppriktiga råd.
10 Överge inte din vän och din fars vän, gå inte till din brors hem när du råkar i nöd. Bättre nära granne, än bror långt borta.
11 Bli vis, min son, så gläder du mitt hjärta, och jag kan ge min belackare svar.
12 Den kloke ser faran och söker skydd, oförståndiga går vidare och får sitt straff.
13 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant då det gäller en främling.
14 Att bittida högljutt välsigna sin nästa kan uppfattas som en förbannelse.
15 Ständigt takdropp en regnig dag och grälsjuk kvinna är lika illa.
16 Den som kan hejda henne kan hejda vinden och gripa tag i olja med sin högra hand.
17 Järn skärper järn, den ena människan den andra.
18 Den som vårdar sitt fikonträd får äta dess frukt, den som sköter om sin herre blir ärad.
19 Som ansiktet speglar sig i vattnet, så speglar hjärtat människan.
20 Dödsriket och helvetet blir aldrig mätta, inte heller människans ögon.
21 Silvret prövas i degeln och guldet i smältugnen, och mannen genom sitt rykte.
22 Om du krossar dåren bland grynen i morteln, går hans dårskap ändå inte ur honom.
23 Tag noga reda på hur dina får har det, ha omsorg om dina hjordar.
24 Ty rikedom varar inte för evigt, består ens ett diadem från släkte till släkte?
25 När nytt gräs blir synligt efter slåttern och foder samlas in från bergen,
26 då har du lamm, så att du kan göra dig kläder, och bockar att köpa åkermark för,
27 då har du getmjölk nog till föda åt dig och ditt hus och till livsuppehälle för dina tjänarinnor.
1 De ogudaktiga flyr fast ingen förföljer dem, de rättfärdiga är trygga som unga lejon.
2 Ett land i uppror får många herrar, men genom en klok och förståndig man skapas varaktig ordning.
3 En fattig herre som förtrycker de fattiga är ett regn som förstör i stället för att ge bröd.
4 De som överger lagen prisar de ogudaktiga, de som håller lagen går till strids mot dem.
5 Onda människor förstår inte vad rätt är, de som söker HERREN förstår allt.
6 Bättre vara fattig och vandra oförvitligt än rik och gå krokiga vägar.
7 Förståndig är den son som tar vara på lagen, den som umgås med frossare drar skam över sin far.
8 Den som förökar sin förmögenhet genom ocker och räntor samlar åt en som förbarmar sig över de fattiga.
9 Om någon vänder bort sitt öra och ej vill höra lagen, då är också hans bön en styggelse.
10 Den som leder de rättsinniga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop, men de oförvitliga får det goda till arvedel.
11 En rik man är vis i egna ögon, en fattig med insikt genomskådar honom.
12 När de rättfärdiga triumferar är härligheten stor, när de ogudaktiga kommer till makten, får man leta efter människor.
13 Den som döljer sina överträdelser går det ej väl, den som bekänner och överger dem får barmhärtighet.
14 Salig är den människa som alltid fruktar Gud, den som förhärdar sitt hjärta faller i olycka.
15 Som ett rytande lejon och en anfallande björn är en ogudaktig härskare över ett fattigt folk.
16 En furste som saknar förstånd använder mycket våld, den som hatar orätt vinning får leva länge.
17 En människa tyngd av blodskuld blir flykting ända till sin grav, ingen får hjälpa en sådan.
18 Den som lever oförvitligt blir räddad, den som i falskhet går dubbla vägar faller på en av dem.
19 Den som brukar sin åker får bröd så det räcker, den som jagar efter fåfängliga ting mättas med armod.
20 En pålitlig man får mycken välsignelse, den som snabbt vill bli rik blir ej ostraffad.
21 Att vara partisk är inte rätt, men mången gör orätt för en bit bröd.
22 Den missunnsamme strävar efter ägodelar, han förstår inte att brist skall drabba honom.
23 Den som tillrättavisar en människa får uppskattning efteråt, mer än den som kommer med smicker.
24 Den som plundrar sin far och mor och säger: "Det är ingen synd", han är fördärvarens stallbroder.
25 Den snikne uppväcker träta, den som litar på HERREN blir rikligen mättad.
26 Den som förlitar sig på sitt hjärta är en dåre, den som vandrar i vishet blir räddad.
27 Den som ger åt den fattige skall inget sakna, den som blundar drabbas av mycken förbannelse.
28 När de ogudaktiga tar makten gömmer sig folk, när de förgås blir de rättfärdiga många.
1 Den som efter mycken tillrättavisning förblir hårdnackad kommer plötsligt att krossas och kan inte räddas.
2 När de rättfärdiga blir fler gläder sig folket, när den ogudaktige härskar suckar folket.
3 Den som älskar vishet ger sin far glädje, den som ger sig i lag med skökor förstör vad han äger.
4 Genom rättvisa bygger en kung upp sitt land, men genom höga pålagor river han ner det.
5 Den som smickrar sin nästa breder ut ett nät för hans fötter.
6 En ond människas överträdelse snärjer henne, men den rättfärdige kan jubla och vara glad.
7 Den rättfärdige känner de fattigas sak, den ogudaktige visar ingen förståelse.
8 Bespottare uppviglar staden, de visa stillar vreden.
9 När en vis man går till rätta med en dåre, blir denne arg eller ler men får ingen ro.
10 De blodtörstiga hatar den ostrafflige, men de rättsinniga skyddar hans liv.
11 Dåren släpper lös alla sina känslor, men den vise håller dem tillbaka.
12 Den furste som lyssnar till lögnaktigt tal har bara ogudaktiga tjänare.
13 Den fattige och förtryckaren får leva sida vid sida, av HERREN får bådas ögon sitt ljus.
14 Den kung som dömer de fattiga rätt, hans tron skall för alltid bestå.
15 Ris och tillrättavisning ger vishet, men ett ouppfostrat barn drar skam över sin mor.
16 När de ogudaktiga blir fler, frodas synden, men de rättfärdiga skall se deras fall.
17 Fostra din son, så slipper du oro och han skall ge ljuvlig glädje åt din själ.
18 Utan uppenbarelsen går folket vilse, lycklig är den som tar vara på Guds undervisning.
19 Blott ord fostrar ingen slav, trots att han förstår fogar han sig inte.
20 Ser du en man som snabbt tar till orda, det är mer hopp om dåren än om honom.
21 Om någon skämmer bort sin tjänare alltifrån hans ungdom, blir denne till sist oregerlig.
22 En argsint man ger upphov till kiv, den hetlevrade förgår sig ofta.
23 En människas högmod leder till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
24 Den som delar byte med en tjuv hatar sitt eget liv, han hör eden men berättar inget.
25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN blir beskyddad.
26 Många söker en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
27 De rättfärdiga avskyr den som gör orätt, de ogudaktiga avskyr den som lever rätt.
1 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talar den mannen till Itiel - till Itiel och Ukal.
2 Jag är oförnuftigare än någon annan och utan mänskligt förstånd.
3 Jag har inte lärt mig vishet, så att jag har kunskap om den Helige.
4 Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son - du vet det ju?
5 Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom.
6 Lägg ingenting till hans ord, så att han beslår dig med lögn.
7 Två ting ber jag dig om, neka mig dem inte intill min död:
8 Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig. Ge mig varken fattigdom eller rikedom, men låt mig få den mat jag behöver.
9 Annars kan jag bli så mätt att jag förnekar dig och säger: "Vem är HERREN?" eller så fattig att jag stjäl och vanhelgar min Guds namn.
10 Förtala inte en tjänare inför hans herre, så att han förbannar dig och du står där med skuld.
11 Det finns ett släkte som förbannar sin far och inte välsignar sin mor,
12 ett släkte som är rent i egna ögon, men som inte har tvättat bort sin smuts,
13 ett släkte - hur stolta är inte dess ögon och hur fulla av högmod är inte dess blickar,
14 ett släkte vars tänder är svärd och vars käkar är knivar, så att de äter de arma ur landet och de fattiga ur människornas krets.
15 Blodigeln har två döttrar: "Ge" och "Ge". Det finns tre som inte kan mättas, fyra, som aldrig säger: "Det är nog":
16 dödsriket, det ofruktsamma moderlivet, jorden som ej kan mättas med vatten och elden som aldrig säger: "Det är nog".
17 Den som ger sin far en hånfull blick och vägrar lyda sin mor, hans ögon skall korparna vid bäcken hacka ut och örnens ungar äta upp.
18 Tre ting är mig för underbara, ja, fyra kan jag inte förstå:
19 örnens väg på himlen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och mannens väg hos jungfrun.
20 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: Hon äter och torkar sig om munnen och säger: "Jag har inte gjort något orätt."
21 Tre ting får jorden att skaka, ja, fyra kan den inte uthärda:
22 en slav som blir kung, en dåre som frossar i mat,
23 en försmådd kvinna som blir gift och en tjänstekvinna som tränger undan sin husmor.
24 Fyra finns som är små på jorden, likväl är de visast bland de visa:
25 myrorna är inget starkt släkte, men de samlar sin föda om sommaren,
26 klippgrävlingarna är inget kraftfullt släkte, men i klippan bygger de sin boning,
27 gräshopporna har ingen kung, men i härordning drar de alla ut,
28 geckoödlan kan man gripa med händerna, ändå finns den i kungapalats.
29 Tre finns som skrider ståtligt fram, ja, fyra som har en ståtlig gång:
30 lejonet, hjälten bland djuren som ej viker tillbaka för någon,
31 en stridsrustad häst och en bock och en kung i spetsen för sitt folk.
32 Har du varit dåraktig och upphöjt dig själv eller tänkt onda tankar, så lägg handen på munnen.
33 Ty som ost pressas ut ur mjölk och blod pressas ut ur näsan, så kommer kiv ur vrede.
1 Detta är kung Lemuels ord, det hans mor sade, när hon förmanade honom:
2 Vad skall jag säga dig, min son, du mitt livs son, mina löftens son?
3 Ge inte din kraft åt kvinnor, styr inte din färd till dem som är kungars fördärv.
4 Det anstår inte kungar, Lemuel, det anstår inte kungar att dricka vin, ej furstar att fråga efter starka drycker,
5 så att de dricker och glömmer lagen och vränger rätten för alla nödens barn.
6 Ge starka drycker åt den som håller på att förgås och vin åt bedrövade själar.
7 Låt dem dricka och glömma sin fattigdom, så att de slutar tänka på sitt elände.
8 Öppna din mun för den stumme och försvara alla värnlösa.
9 Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den betryckte och fattige rätt.
10 En god hustru, var finner man en sådan? Långt mer än pärlor är hon värd.
11 På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting.
12 I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont.
13 Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust.
14 Hon är som en köpmans skepp, fjärran ifrån hämtar hon sin mat.
15 Medan det ännu är natt stiger hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Hon har planer på en åker och skaffar sig den, av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Hon fäster ivrigt upp sin klädnad och går till verket med starka armar.
18 Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten.
19 Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Hon fruktar ej för sin familj när vintern kommer, ty alla i huset är klädda i scharlakansfärgad ull.
22 Täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten.
25 Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter ej sitt bröd i lättja.
28 Hennes barn står upp och välsignar henne och hennes man berömmer henne:
29 "Många duktiga kvinnor har funnits, men du, du överträffar dem alla."
30 Älskvärdhet kan bedra och skönhet är en vindfläkt, men prisas skall den hustru som fruktar HERREN.
31 Låt henne få njuta frukten av sitt arbete och må hennes gärningar prisa henne i portarna.