Jesaja 1

¹ Detta är de syner som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem, då Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda.

² Hör, ni himlar, lyssna, du jord, ty HERREN talar. Barn har jag fött upp och fostrat, men de har gjort uppror mot mig.

³ En oxe känner sin ägare, en åsna sin herres krubba, men Israel känner inget, mitt folk förstår ingenting.

⁴ Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, ni ogärningsmäns avkomma, ni vanartiga barn, som har övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom.

⁵ Var skall man mer slå er, då ni fortsätter i trolöshet? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt.

⁶ Från fotbladet upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, ärr och öppna sår, som inte är urkramade eller ombundna eller lindrade med olja.

⁷ Ert land är en ödemark, era städer är uppbrända i eld, era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar. En ödemark är det som efter främlingars framfart.

⁸ Sions dotter har lämnats kvar som en hydda i en vingård, som ett vaktskjul på ett gurkfält, som en belägrad stad.

⁹ Om HERREN Sebaot inte hade lämnat kvar en liten återstod åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.

¹⁰ Hör HERRENS ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk!

¹¹ Vad skall jag med era många slaktoffer till? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av baggar och på gödkalvars fett, till blod av tjurar, lamm och bockar har jag inte behag.

¹² När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av er att mina förgårdar trampas ner?

¹³ Bär inte längre fram meningslösa matoffer. Röken av dem är avskyvärd för mig. Jag står inte ut med nymånader, sabbater och utlysta fester - ondska tillsammans med högtidsförsamlingar.

¹⁴ Min själ hatar era nymånader och högtider. De är en börda för mig, jag är trött på att bära den.

¹⁵ När ni räcker ut era händer, döljer jag mina ögon för er. Även om ni ber mycket, kommer jag inte att lyssna. Era händer är fulla av blod.

¹⁶ Tvätta er och gör er rena. Tag bort era onda gärningar från mina ögon. Sluta att göra det som är ont.

¹⁷ Lär er att göra det som är gott, sök det rätta. Tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak.

¹⁸ Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.

¹⁹ Om ni är villiga att höra, skall ni få äta landets goda.

²⁰ Men om ni vägrar och är motsträviga, skall ni förtäras av svärd, ty så har HERRENS mun talat.

²¹ Hur har inte den trogna staden blivit en hora! Den var full av rätt. Då bodde rättfärdighet därinne, men nu mördare.

²² Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten.

²³ Dina ledare är upprorsmän och tjuvars kumpaner. Alla älskar de mutor och jagar efter vinning. Den faderlöses rätt försvarar de inte, och änkans sak kommer inte inför dem.

²⁴ Därför säger Herren, HERREN Sebaot, den starke i Israel: Ve! Jag skall låta mina motståndare drabbas av min vrede och jag skall hämnas på mina fiender.

²⁵ Jag skall vända min hand mot dig och rensa bort ditt slagg som med lut och skaffa bort all din oädla malm.

²⁶ Jag skall åter ge dig sådana domare som du hade först och sådana rådgivare som du hade i början. Därefter skall du kallas "rättfärdighetens stad", "den trogna staden".

²⁷ Genom rätt skall Sion friköpas, genom rättfärdighet de som vänder tillbaka.

²⁸ Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, de som överger HERREN skall gå under.

²⁹ Ja, ni skall komma på skam med de terebinter som var er lust, ni skall få skämmas över de lustgårdar som ni har utvalt.

³⁰ Ty ni skall bli som en terebint med vissnade löv, som en lustgård utan vatten.

³¹ Och den starke skall bli som blånor, hans verk som en gnista. Båda skall brinna tillsammans och ingen skall kunna släcka.

Jesaja 2

¹ Det ord som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem:

² Det skall ske i den yttersta tiden att det berg där HERRENS hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Alla hednafolk skall strömma dit.

³ Ja, många folk skall gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upp till HERRENS berg, till Jakobs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar." Ty undervisning skall gå ut från Sion, HERRENS ord från Jerusalem.

⁴ Han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.

⁵ Kom, ni av Jakobs släkt, låt oss vandra i HERRENS ljus.

⁶ Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, därför att de är fulla av Österlandets tänkande, de är spåmän som filisteerna. De ingår förbund med främmande folk.

⁷ Deras land är fullt av silver och guld, oräkneliga är deras skatter. Deras land är fullt av hästar, oräkneliga är deras vagnar.

⁸ Deras land är fullt av avgudar, och de tillber sina händers verk, det som deras fingrar har gjort.

⁹ Därför blir människorna nerböjda och männen förödmjukade. Du skall inte förlåta dem.

¹⁰ Fly in i klippan och göm dig i stoftet av fruktan för HERREN och hans höga majestät.

¹¹ Ty människornas stolta ögon skall förödmjukas, männens högmod skall bli nerböjt, och HERREN ensam skall vara upphöjd på den dagen.

¹² Ty HERREN Sebaots dag skall komma mot allt stolt och högmodigt, mot allt som är upphöjt, och det skall bli förödmjukat,

¹³ mot alla Libanons cedrar, de höga och upphöjda, och mot alla Basans ekar,

¹⁴ mot alla höga berg och alla stolta höjder,

¹⁵ mot alla höga torn och alla fasta murar,

¹⁶ mot alla Tarsisskepp, ja, mot allt som är vackert att se på.

¹⁷ Människornas stolthet skall slås ner och männens högmod förödmjukas. HERREN ensam skall vara upphöjd på den dagen,

¹⁸ och avgudarna skall fullständigt försvinna.

¹⁹ Man skall fly in i klippgrottor och jordhålor av fruktan för HERREN och hans höga majestät, när han reser sig för att förskräcka jorden.

²⁰ På den dagen skall människorna kasta bort till mullvadar och fladdermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld som de har gjort åt sig för att tillbe.

²¹ De skall fly in i klippskrevor och in i bergsklyftor av fruktan för HERREN och hans höga majestät, när han reser sig för att förskräcka jorden.

²² Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa! Vad är de att räkna med?

Jesaja 3

¹ Se, Herren, HERREN Sebaot skall ta bort ifrån Jerusalem och Juda både stöd och tillgång - all tillgång på bröd, all tillgång på vatten -

² hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste,

³ underbefäl och högt uppsatta män, rådgivare och hantverkskunnigt folk och män som är kunniga i besvärjelsekonst.

⁴ Jag skall ge dem pojkar till furstar, nyckfullhet skall råda över dem.

⁵ Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin nästa. Barnet skall sätta sig upp mot den gamle, den obetydlige mot den högt ansedde.

⁶ När någon tar tag i sin bror i sin fars hus och säger: "Du äger en mantel, bli du vår ledare. Tag du hand om denna ruinhög!"

⁷ då skall han ropa: "Jag kan inte råda bot. I mitt hus finns varken bröd eller mantel. Sätt inte mig till ledare för folket."

⁸ Ty Jerusalem vacklar och Juda faller, därför att de med tal och gärningar står emot HERREN, upproriska mot hans härlighets ögon.

⁹ Deras uppsyn vittnar emot dem. Liksom Sodoms folk bedriver de sina synder öppet och döljer dem inte. Ve över deras själar, ty själva har de berett sig olycka.

¹⁰ Säg till den rättfärdige att det skall gå honom väl, ty sina gärningars frukt skall de äta.

¹¹ Men ve över den ogudaktige! Honom skall det gå illa, han skall vedergällas efter sina gärningar.

¹² Mitt folks förtryckare är barn, och kvinnor härskar över det. O, mitt folk, dina ledare för dig vilse och fördärvar den väg du skulle gå.

¹³ HERREN träder fram för att gå till rätta, han står upp för att döma folken.

¹⁴ HERREN håller rättegång med sitt folks äldste och dess furstar. "Ni har skövlat vingården. Rov från de fattiga finns i era hus.

¹⁵ Vad menar ni med att krossa mitt folk och mala sönder de fattiga?" säger Herren, HERREN Sebaot.

¹⁶ Och HERREN sade: Sions döttrar är så högmodiga, de går med rak hals och spelar med ögonen, trippar och pinglar med sina fotringar.

¹⁷ Därför skall Herren låta Sions döttrar gå med kal hjässa, ja, HERREN skall blotta deras nakenhet.

¹⁸ På den dagen skall Herren ta bort all deras prydnad: fotringar, pannband och halssmycken,

¹⁹ örhängen, armband och slöjor,

²⁰ huvudprydnader, fotkedjor, gördlar, parfymflaskor och amuletter,

²¹ fingerringar och näsringar,

²² högtidsdräkter, kåpor, mantlar och kjortelväskor,

²³ speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.

²⁴ Det skall bli stank i stället för ljuvlig doft, rep i stället för bälte, skalligt huvud i stället för fint uppsatt hår, hölje av säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället för skönhet.

²⁵ Dina män skall falla för svärd och dina hjältar i strid.

²⁶ Sions portar skall klaga och sörja, utblottad skall hon sitta på marken.

Jesaja 4

¹ På den dagen skall sju kvinnor ta tag i samma man och säga: "Vi vill själva föda och klä oss. Låt oss bara få bära ditt namn! Ta bort vår vanära!"

² På den dagen skall HERRENS telning bli till härlighet och ära och landets frukt till stolthet och prydnad för den räddade skaran av Israel.

³ Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem skall kallas helig, var och en som är upptecknad bland de levande i Jerusalem,

⁴ när HERREN har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens ande.

⁵ Och HERREN skall över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten. Ja, över allt det härliga skall det finnas ett skyddande tak.

⁶ Och det skall finnas en hydda, som ger skugga om dagen undan hettan och tillflykt och skydd undan storm och regn.

Jesaja 5

¹ Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle.

² Han grävde upp den och rensade den från stenar och planterade där ädla vinstockar. Han byggde ett vakttorn mitt i den och högg ut ett presskar. Sedan väntade han att den skulle bära äkta druvor, men den bar vilddruvor.

³ Och nu, Jerusalems invånare och Juda män, döm mellan mig och min vingård.

⁴ Vad kunde mer göras för min vingård än vad jag har gjort för den? Varför bar den vilddruvor, när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?

⁵ Jag vill nu låta er veta vad jag skall göra med min vingård: Jag skall ta bort stängslet, och den skall bli ödelagd. Jag skall bryta ner muren, och den skall bli nertrampad.

⁶ Jag skall ödelägga den, ingen skall beskära den eller gräva i den. Men tistel och törne skall komma upp, och jag skall befalla molnen att inte låta det regna på den.

⁷ HERREN Sebaots vingård är Israels hus och Juda folk hans älsklingsplantering. Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet.

⁸ Ve er som lägger hus till hus och fogar åker till åker, till dess inget utrymme längre finns och ni är de enda som bor i landet.

⁹ Från HERREN Sebaot ljuder det i mina öron: Sannerligen, många hus skall bli öde, stora och vackra hus utan invånare.

¹⁰ En vingård på tio plogland skall ge endast ett batmått, och en homers utsäde skall ge endast en efa.

¹¹ Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen för att jaga efter starka drycker och sitter uppe till sena natten, upphettade av vin!

¹² Vid sina dryckeslag har de harpor och psaltare, pukor, flöjter och vin. Men HERRENS gärningar bryr de sig inte om, hans händers verk intresserar dem inte.

¹³ Därför skall mitt folk föras bort i fångenskap, ty de saknar kunskap. Dess ädlingar skall lida hunger och dess larmande skaror försmäkta av törst.

¹⁴ Därför ökar dödsriket sitt begär, och spärrar upp sitt gap utan gräns. Stadens främsta måste fara dit ner tillsammans med de larmande och bullrande skaror som jublar därinne.

¹⁵ Människorna skall bli nerböjda, var och en förödmjukad. Ja, de stoltas ögon skall förödmjukas.

¹⁶ Men HERREN Sebaot blir upphöjd genom sin dom, Gud, den Helige, bevisar sig helig genom rättfärdighet.

¹⁷ Då skall lammen beta som på sin egen mark, och på de rikas ödetomter skall främlingar få sin föda.

¹⁸ Ve dem som drar fram missgärning med lögnens band och synd som med vagnslinor,

¹⁹ dem som säger: "Låt honom hasta, låt honom skynda med sitt verk, så att vi får se det. Låt det som Israels Helige beslutat närma sig och komma, så att vi lär känna det!"

²⁰ Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert!

²¹ Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka!

²² Ve dem som är hjältar i att dricka vin och duktiga att blanda starka drycker,

²³ dem som för mutor frikänner den skyldige och berövar den rättfärdige hans rätt.

²⁴ Liksom eldsflamman förtär strå och halm sjunker ihop i lågan, så skall deras rot ruttna bort och deras blomning flyga i väg som stoft, eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord.

²⁵ Därför brinner HERRENS vrede mot hans folk, och han räcker ut sin hand mot det och slår det, så att bergen darrar och döda kroppar ligger som orenhet på gatorna. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

²⁶ Han reser ett baner för hednafolken i fjärran och lockar på dem från jordens ände. Och se, de kommer snabbt och med hast.

²⁷ Ingen ibland dem är trött eller stapplar, ingen slumrar eller sover. Bältet kring deras höfter lossnar inte, deras skoremmar går inte av.

²⁸ Deras pilar är skarpa, alla deras bågar är spända. Hovarna på deras hästar är som av flinta, deras vagnshjul liknar stormvinden.

²⁹ Deras rop är som en lejoninnas rytande. De ryter som unga lejon, ja, de morrar och griper sitt rov och bär bort det, och ingen finns som räddar.

³⁰ På den dagen skall det dåna mot dem, likt havets dånande. Ser man ut över landet, är där mörker och kval, ljuset förmörkas av töcken.

Jesaja 6

¹ I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.

² Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.

³ Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är HERREN Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet."

⁴ Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök.

⁵ Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot."

⁶ Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret.

⁷ Med det rörde han vid min mun och sade: "När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad."

⁸ Och jag hörde HERRENS röst. Han sade: "Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!"

⁹ Han sade: "Gå och säg till detta folk: Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa.

¹⁰ Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade."

¹¹ Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade: "Till dess städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.

¹² HERREN skall sända folket långt bort, och ödsligheten skall bli stor i landet.

¹³ När bara en tiondel är kvar i det, skall även den ödeläggas som en terebint eller en ek, av vilken en stubbe lämnas kvar när den fälls. Den stubben skall vara en helig säd."

Jesaja 7

¹ När Ahas, son till Jotam, Ussias son, var kung i Juda, hände sig att Resin, kungen i Aram, och Remaljas son Peka, Israels kung, drog upp mot Jerusalem för att strida mot det, men de förmådde inte inta staden.

² När man berättade för Davids hus att arameerna hade slagit läger i Efraim, skälvde Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd skälver för vinden.

³ Och HERREN sade till Jesaja: "Gå nu med din son Sear-Jasub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet,

⁴ och säg till honom: Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede.

⁵ Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt:

⁶ Låt oss dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son till kung där.

⁷ Men så säger Herren HERREN: Det skall inte inträffa, det skall inte ske.

⁸ Ty Damaskus är Arams huvud, och Resin är Damaskus huvud. Inom sextiofem år skall Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk.

⁹ Och Samaria är Efraims huvud, och Remaljas son är Samarias huvud. Om ni inte är fasta i tron, har ni inget fäste."

¹⁰ HERREN talade åter till Ahas och sade:

¹¹ "Begär ett tecken från HERREN, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden."

¹² Men Ahas svarade: "Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta HERREN."

¹³ Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud?

¹⁴ Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

¹⁵ Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda.

¹⁶ Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

¹⁷ Över dig och ditt folk och din fars hus skall HERREN genom Assyriens kung låta sådana dagar komma som inte förekommit sedan den tid då Efraim skilde sig från Juda.

¹⁸ Det skall ske på den dagen att HERREN skall locka på flugorna längst bort vid änden av Egyptens strömmar och på bina i Assyriens land.

¹⁹ De skall alla komma och slå sig ner i djupa raviner och stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker.

²⁰ På den dagen skall HERREN med en rakkniv som är hyrd på andra sidan floden - nämligen Assyriens kung - låta raka av allt hår både på huvudet och nertill, ja, också skägget skall den ta bort.

²¹ På den dagen skall en kviga ur hjorden och två får vara vad en man föder upp.

²² Men han skall få mjölk i sådan mängd att han kan leva av gräddmjölk. Ty alla som finns kvar i landet skall leva av gräddmjölk och honung.

²³ Och det skall ske på den dagen att där det nu finns tusen vinstockar, värda tusen siklar silver, skall det växa tistel och törne.

²⁴ Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall vara täckt med tistel och törne.

²⁵ Och på alla de berg där man nu arbetar med hackan, skall man inte mer gå av fruktan för tistel och törne, utan där skall man släppa lös oxar, och marken skall trampas ner av får."

Jesaja 8

¹ HERREN sade till mig: "Tag en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-salal Has-bas."

² Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.

³ Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och HERREN sade till mig: "Ge honom namnet Maher-salal Has-bas.

⁴ Ty innan pojken kan säga far och mor, skall man bära bort Damaskus skatter och bytet från Samaria till kungen i Assyrien."

⁵ HERREN talade åter till mig. Han sade:

⁶ "Detta folk föraktar Siloas vatten som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son,

⁷ se, därför skall HERREN låta den väldiga flodens vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den skall stiga över alla sina bräddar och täcka alla sina stränder.

⁸ Den skall tränga in i Juda, svämma över och utbreda sig så att den når ända upp till halsen. Med sina utbredda vingar skall den täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel."

⁹ Rasa, ni folk, ni skall ändå krossas. Lyssna, alla länder i fjärran. Rusta er, ni skall ändå krossas. Ja, rusta er, ni skall ändå krossas.

¹⁰ Gör upp planer, de går ändå om intet. Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas. Ty Gud är med oss.

¹¹ Så sade HERREN till mig, när hans starka hand var över mig. Han varnade mig för att vandra på detta folks väg och sade:

¹² Kalla inte för sammansvärjning allt som detta folk kallar för sammansvärjning, frukta inte vad det fruktar och bäva inte för det.

¹³ Håll HERREN Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för.

¹⁴ Han skall vara en helgedom. Men för Israels båda hus skall han vara en stötesten och en klippa till fall och för Jerusalems invånare en snara och en fälla.

¹⁵ Många bland dem skall snubbla, falla och krossas, snärjas och tas till fånga.

¹⁶ Bind ihop vittnesbördet och försegla undervisningen bland mina lärjungar.

¹⁷ Jag vill vänta på HERREN, som döljer sitt ansikte för Jakobs hus, och hoppas på honom.

¹⁸ Se, jag och barnen som HERREN har givit mig är tecken och förebilder i Israel från HERREN Sebaot, som bor på Sions berg.

¹⁹ När de säger till er: "Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar", så svara: "Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?"

²⁰ "Till Guds undervisning, till vittnesbördet!" Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.

²¹ De skall dra igenom landet, hårt ansatta och hungrande. Och när de hungrar skall de brista ut i raseri och förbanna sin kung och sin Gud. De skall vända blicken uppåt och de skall se ner på jorden,

²² men se, där är bara nöd och mörker, en natt full av ångest. De är utkastade i det tätaste mörker.

Jesaja 9

¹ Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.

² Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.

³ Det folk som du inte givit stor glädje, låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig, så som man gläds under skördetiden, så som man fröjdar sig när man delar byte.

⁴ Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.

⁵ Ja, varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld.

⁶ Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.

⁷ Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike. Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

⁸ Herren sänder ett ord mot Jakob, och det slår ner i Israel.

⁹ Allt folket får erfara det, Efraim och Samarias invånare, de som säger i stolthet och i hjärtats högmod:

¹⁰ "Tegelstenar har fallit, men vi skall bygga med huggen sten. Mullbärsfikonträd har man huggit ner, men vi sätter cedrar i deras ställe."

¹¹ HERREN reser upp Resins ovänner mot dem och uppeggar deras fiender,

¹² arameerna från den ena sidan, filisteerna från den andra, och de skall sluka Israel med glupska gap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

¹³ Ty folket vänder inte om till honom som slår dem. HERREN Sebaot söker de inte.

¹⁴ Därför skall HERREN hugga av från Israel både huvud och svans, både palmtopp och sävstrå, allt på en dag.

¹⁵ De äldsta och högst uppsatta är huvudet, profeten som talar lögn är svansen.

¹⁶ Ty detta folks ledare för det vilse, och de som låter sig ledas går i fördärvet.

¹⁷ Därför kan Herren inte glädja sig över deras unga män, eller förbarma sig över deras faderlösa och änkor. Ty alla är de skenheliga och gör det som är ont, varje mun talar dårskap. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

¹⁸ Ja, ogudaktigheten brinner som en eld, den förtär tistel och törne. Den antänder snårskogen så att den går upp i höga virvlar av rök.

¹⁹ Genom HERREN Sebaots vrede står landet i brand, och folket är som ved för elden. Ingen skonar sin broder.

²⁰ Man river åt sig till höger men förblir hungrig, man tar för sig till vänster men blir inte mätt. Var och en äter köttet på sin egen arm:

²¹ Manasse äter Efraim och Efraim Manasse. Tillsammans angriper de Juda. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

Jesaja 10

¹ Ve dem som stadgar orättfärdiga stadgar och skriver orätta lagar

² för att förvrida rättvisan för de nödställda och beröva de nertryckta i mitt folk deras rätt, för att göra änkor till sitt byte och plundra de faderlösa.

³ Vad skall ni göra på räkenskapsdagen, när förödelsen kommer fjärran ifrån? Till vem skall ni fly för att få hjälp, och var skall ni göra av era rikedomar?

⁴ Den som inte faller på knä bland fångar måste falla bland de dräpta. Med allt detta upphör inte hans vrede, hans hand är ännu uträckt.

⁵ Ve över Assur, min vredes ris! Staven i hans hand är min förbittring.

⁶ Jag sände honom mot ett gudlöst folk, mot min vredes folk. Jag befallde honom att plundra och ta byte och trampa ner dem som smuts på gatorna.

⁷ Men så menade inte han, i sitt hjärta tänkte han inte så. Hans hjärta stod efter att förgöra, att utrota många folk.

⁸ Ty han säger: "Är inte mina furstar alla kungar?

⁹ Gick det inte Kalno som Karkemis, Hamat som Arpad och Samaria som Damaskus?

¹⁰ Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken, som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria,

¹¹ skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?"

¹² Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas övermod och hans stolta ögons högmod.

¹³ Ty han säger: "Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, eftersom jag är så klok. Jag tog bort folkens gränser, jag plundrade deras skatter, som den mäktige störtade jag härskarna.

¹⁴ Min hand har funnit folkens skatter. Liksom i ett fågelbo, där alla övergivna ägg är samlade, har jag samlat hela jorden. Det fanns ingen som rörde en vinge eller öppnade näbben och pep."

¹⁵ Skall yxan upphöja sig över honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig över honom som sätter den i rörelse? Som om käppen kunde svinga den som lyfter den, eller staven lyfta den som inte är av trä!

¹⁶ Därför skall Herren, HERREN Sebaot, sända en tärande sjukdom bland hans feta män, och under hans härlighet skall en låga brinna lik en lågande eld.

¹⁷ Och Israels ljus skall vara som en eld, hans Helige som en låga, och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar, allt på en dag.

¹⁸ På hans skogs och fruktträdgårds härlighet skall han fullständigt göra slut. Det skall bli som när en sjuk tynar bort.

¹⁹ De träd som är kvar i skogen skall vara lätt räknade. Ett barn skall kunna skriva upp dem.

²⁰ På den dagen skall kvarlevan av Israel och de räddade av Jakobs hus inte längre stödja sig vid honom som slog dem. I trohet skall de stödja sig på HERREN, Israels Helige.

²¹ En kvarleva skall vända om, en kvarleva av Jakob, till Gud, den Mäktige.

²² Ty om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, så skall bara en kvarleva av det vända om. Förödelse är beslutad, flödande av rättfärdighet.

²³ Ty förödelse och beslutad straffdom skall Herren, HERREN Sebaot låta komma över hela landet.

²⁴ Därför säger Herren, HERREN Sebaot så: Mitt folk, du som bor i Sion, frukta inte för Assur. Han skall slå dig med riset och höja sin stav mot dig, som man gjorde i Egypten.

²⁵ Ty ännu en liten tid och förbittringen upphör, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.

²⁶ HERREN Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, som när han slog Midjan vid Orebsklippan. Sin stav, som han räckte ut över havet, skall han åter höja, som han gjorde i Egypten.

²⁷ På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldra och hans ok ifrån din nacke. Ty oket skall brista på grund av fetman.

²⁸ Han kommer över Ajat, drar fram genom Migron. I Mikmash lämnar han sin tross.

²⁹ De drar fram genom passet, tar nattkvarter i Geba. Rama bävar, Sauls Gibea flyr.

³⁰ Ropa högt, du dotter Gallim. Ge akt, du Laisa. Arma Anatot!

³¹ Madmena flyr, Gibeons invånare söker skydd.

³² Ännu samma dag gör han halt i Nob. Han svingar sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems höjd.

³³ Se, Herren, HERREN Sebaot skall hugga av den lummiga kronan med våldsam kraft. De resliga stammarna skall fällas, de höga träden störta ner.

³⁴ Han skall fälla snårskogen med järn, och Libanon skall falla för den Mäktige.

Jesaja 11

¹ Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning från hans rötter skall bära frukt.

² Över honom skall HERRENS Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och fruktan för HERREN.

³ Han skall ha sin glädje i HERRENS fruktan. Han skall inte döma efter vad ögonen ser eller utöva lag efter vad öronen hör,

⁴ utan med rättfärdighet skall han döma de fattiga, med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden. Han skall slå jorden med sin muns stav, med sina läppars andedräkt döda de ogudaktiga.

⁵ Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter.

⁶ Vargar skall bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans, och en liten pojke skall valla dem.

⁷ Kor och björnar skall gå och beta, deras ungar skall ligga tillsammans, och lejon skall äta halm som oxar.

⁸ Ett spädbarn skall leka vid huggormens hål, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.

⁹ Ingen skall göra något ont eller förstöra något på hela mitt heliga berg, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, liksom vattnet täcker havet.

¹⁰ Det skall ske på den dagen att hednafolken skall söka Isais rot, där han står som ett baner för folken, och hans boning skall vara härlig.

¹¹ På den dagen skall Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk, som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna.

¹² Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.

¹³ Då skall Efraims avund upphöra och Juda fiender utrotas. Efraim skall inte avundas Juda, och Juda inte vara fiende till Efraim.

¹⁴ Och de skall slå ner på filisteernas skuldra i väster, tillsammans skall de ta byte från folken i öster. Över Edom och Moab skall de räcka ut sin hand och Ammons barn skall lyda dem.

¹⁵ Och HERREN skall låta Egyptens havsvik torka ut och lyfta sin hand mot floden genom en brännande vind. Han skall klyva den i sju bäckar, så att man kan gå torrskodd över.

¹⁶ Det skall bli en banad väg för den rest av hans folk som är kvar från Assyrien, liksom det var för Israel den dag de drog upp ur Egyptens land.

Jesaja 12

¹ På den dagen skall du säga: "Jag tackar dig, HERRE, du var vred på mig, men din vrede har upphört och du tröstar mig.

² Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar inte, ty HERREN HERREN är min starkhet och min lovsång. Han har blivit min frälsning."

³ Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor.

⁴ På den dagen skall ni säga: "Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt.

⁵ Lovsjung HERREN, ty han har gjort härliga ting. Låt detta bli känt över hela jorden.

⁶ Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, ty Israels Helige är stor, han är mitt ibland er."

Jesaja 13

¹ Profetia om Babel, som Jesaja, Amos son, skådade:

² Res upp ett baner på ett kalt berg, ropa högt till dem, vinka med handen att de må dra in genom de mäktigas portar.

³ Jag har befallt mina heliga, jag har också kallat mina krigare till mitt vredesverk, min stolta, jublande skara.

⁴ Hör, det dånar på bergen som av ett stort folk! Hör, det sorlar av riken, av samlade hednafolk! HERREN Sebaot mönstrar sin krigshär.

⁵ Från fjärran land kommer de, från himlens ände, HERREN och hans vredes redskap, för att fördärva hela landet.

⁶ Jämra er, ty HERRENS dag är nära. Som våld från den Allsmäktige kommer den.

⁷ Därför sjunker alla händer, och alla människohjärtan blir uppgivna.

⁸ De blir slagna av skräck, plågor och kval griper dem, de våndas som en barnaföderska. Häpen stirrar den ene på den andre, deras ansikten blossar som eldslågor.

⁹ Se, HERRENS dag kommer, fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede, för att ödelägga landet och utrota syndarna som bor där.

¹⁰ Ty himlens stjärnor och stjärnbilder sänder inte mer sitt ljus. Solen går upp mörk, och månens ljus lyser inte.

¹¹ Jag skall straffa världen för dess ondska, de ogudaktiga för deras missgärning. Jag skall göra slut på de stoltas övermod och slå ner tyrannernas högmod.

¹² Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir.

¹³ Därför skall jag få himlen att darra, och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar - genom HERREN Sebaots förbittring, på hans brinnande vredes dag.

¹⁴ Liksom en bortjagad gasell och en fårhjord som ingen samlar skall de vända hem, var och en till sitt folk, och fly, var och en till sitt land.

¹⁵ Var och en som påträffas skall bli genomborrad, var och en som grips skall falla för svärd.

¹⁶ Deras späda barn skall krossas inför deras ögon, deras hus skall plundras och deras kvinnor våldtas.

¹⁷ Se, jag skall egga mederna mot dem, de som inte bryr sig om silver och inte frågar efter guld.

¹⁸ Deras bågar fäller unga män, de har inget förbarmande med fostret i moderlivet, de har inget medlidande med barn.

¹⁹ Med Babel, rikenas krona, kaldeernas vackra stolthet, skall det gå som när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.

²⁰ Aldrig mer skall det bli bebyggt, från släkte till släkte skall det ligga obebott. Ingen arab skall där slå upp sitt tält, ingen herde slå läger med sin hjord.

²¹ Där skall öknens djur lägga sig ner, dess hus skall fyllas av ugglor. Där skall strutsar bo, där skall getabockar hoppa omkring.

²² Schakaler skall tjuta i dess palats och ökenhundar i de praktfulla slotten. Dess tid kommer snart, dess dagar skall inte fördröjas.

Jesaja 14

¹ HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar skall sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.

² Folken skall ta dem och föra dem hem. Och Israels hus skall få dem som sin egendom i HERRENS land som tjänare och tjänarinnor. Så skall deras fångvaktare bli deras fångar, och de skall råda över sina förtryckare.

³ På den dag då HERREN ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som har varit lagt på dig,

⁴ skall du stämma upp denna visa över kungen i Babel och säga: "Hur har inte förtryckaren fått ett slut, indrivningen av guld en ände!

⁵ HERREN har brutit sönder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris,

⁶ som i grymhet slog folken med slag på slag och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse.

⁷ Hela jorden har fått vila och ro, man brister ut i jubel.

⁸ Även cypresserna gläds över ditt fall, likaså Libanons cedrar: `Nu när du ligger där, skall ingen komma och hugga ner oss.`

⁹ Dödsriket därnere kommer i rörelse för din skull, för att ta emot dig när du kommer. Det väcker upp de avlidnas andar för din skull, alla jordens ledare. Det låter hednafolkens alla kungar stå upp från sina troner.

¹⁰ Alla börjar de tala och säger till dig: `Har också du blivit svag som vi? Du har blivit som en av oss.`

¹¹ Ner till dödsriket har din härlighet måst fara och dina harpors buller. Förruttnelse är bädden under dig och maskar ditt täcke.

¹² Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!

¹³ Du sade i ditt hjärta: `Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.

¹⁴ Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.`

¹⁵ Men ner till dödsriket blev du förd, längst ner i graven.

¹⁶ De som ser dig stirrar på dig, de granskar dig och säger: `Är detta den man som kom jorden att darra och kungariken att skaka,

¹⁷ som gjorde jorden till en öken och förstörde dess städer, han som aldrig släppte hem sina fångar?`

¹⁸ Hednafolkens alla kungar ligger alla med ära, var och en i sitt vilorum,

¹⁹ men du är bortkastad från din grav, lik en föraktad gren, täckt av dräpta män som genomborrats av svärd och förts ner till gropens stenar. Du är lik ett förtrampat as.

²⁰ Du skall inte som de få vila i en grav, ty du fördärvade ditt eget land och dräpte ditt eget folk. Om ogärningsmännens avkomma skall man aldrig mer tala.

²¹ Anställ ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning. De får inte stå upp och ta jorden i besittning och fylla landets yta med städer."

²² Jag skall resa mig upp emot dem, säger HERREN Sebaot, och utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och efterkommande, säger HERREN.

²³ Jag skall göra det till ett tillhåll för hägrar och fylla det med sumpsjöar, jag skall sopa bort det med ödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.

²⁴ HERREN Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske, det jag har beslutat skall bli verklighet.

²⁵ Jag skall krossa Assur i mitt land, på mina berg skall jag trampa ner honom. Då skall hans ok lyftas av dem, hans börda lyftas från deras skuldror.

²⁶ Detta är det beslut som är fattat om hela jorden, detta är den hand som är uträckt över alla folk.

²⁷ Ty HERREN Sebaot har beslutat det, vem kan då göra det om intet? Hans hand är uträckt, vem kan då hindra den?

²⁸ I det år då kung Ahas dog kom denna profetia:

²⁹ Gläd er inte, alla ni filisteer, över att det ris som slog er är sönderbrutet, ty från ormens rot skall en giftorm komma, och dess avkomma blir en flygande seraf-orm.

³⁰ De utblottades förstfödda skall finna bete, de fattiga skall vila i trygghet. Men din rot skall jag döda genom hunger, de som blir kvar av dig skall dräpas.

³¹ Jämra dig, du port! Ropa, du stad! Alla i filisteernas land smälter bort av ångest. Ty ett rökmoln kommer norrifrån och ingen blir efter i fiendernas led.

³² Vad skall man svara det främmande folkets sändebud? - Att HERREN har grundat Sion, och där har de betryckta i hans folk sin tillflykt.

Jesaja 15

¹ Profetia om Moab: På en natt är Ar-Moab ödelagt och förstört. På en natt är Kir-Moab ödelagt och tystat.

² Han går upp till sitt tempel, till Dibon och upp på offerhöjderna för att gråta. Över Nebo och Medeba jämrar sig Moab, alla huvuden där är rakade, alla skägg avskurna.

³ På deras gator har man svept sig i säcktyg. På deras tak och på deras torg jämrar sig alla, medan tårarna rinner.

⁴ Hesbon och Eleale höjer klagorop, det hörs ända till Jahas. Därför jämrar sig Moabs krigare, deras själ våndas i dem.

⁵ Mitt hjärta sörjer över Moab. Flyktingarna därifrån flyr till Soar, till Eglat-Selisija. Under gråt stiger man upp på Halluhits höjd, på vägen till Horonajim höjs klagorop över förstörelsen.

⁶ Ty Nimrims vatten blir torr ödemark, gräset torkar bort, brodden vissnar, inget grönt finns kvar.

⁷ Återstoden av sina ägodelar, sina sparade tillhörigheter, bär man därför bort över Pilträdsbäcken.

⁸ Klagoropen ljuder runt om i Moabs land. Deras jämmer når till Eglajim, deras klagan till Beer-Elim.

⁹ Ty Dimons vatten är fulla av blod, men ännu mer skall jag låta komma över Dimon: ett lejon för den som undkommer från Moab och för dem som finns kvar i landet.

Jesaja 16

¹ Sänd lamm till landets herre från Sela genom öknen till dottern Sions berg.

² Som flyende fåglar utkastade ur fågelboet kommer Moabs döttrar till Arnons vadställen.

³ "Ge oss råd, döm oss rättvist. Låt din skugga vara som natten nu mitt på dagen. Göm de fördrivna, röj inte flyktingarna!

⁴ Låt mina fördrivna bo hos dig, Moab var ett gömställe för dem undan fördärvaren. Ty utpressaren finns inte mer, skövlingen är slut och förtryckaren försvunnen ur landet.

⁵ Då skall en tron befästas genom nåd. I trohet skall en furste sitta på den i Davids hydda, en som söker det rätta och främjar rättfärdighet."

⁶ Vi har hört om Moabs stolthet, hur stolt han är, om hans högfärd, högmod och våldsamma vrede, och hans tomma skryt.

⁷ Därför skall Moab jämra sig över Moab. Alla skall jämra sig. Över Kir-Haresets russinkakor skall ni sucka i djup bedrövelse.

⁸ Ty Hesbons fält tynar bort, liksom Sibmas vinstockar. Deras ädla druvor slogs till marken av folkens herrar. Deras rankor nådde ända till Jaeser och bredde ut sig i öknen, deras grenar sträckte sig ut över havet.

⁹ Därför gråter jag över Sibmas vinstockar, så som Jaeser gråter. Med mina tårar kommer jag att dränka dig, Hesbon, och dig, Eleale. Glädjeropen över din mogna frukt och din kornskörd har upphört.

¹⁰ Glädje och fröjd har försvunnit från de bördiga fälten och i vingårdarna hörs ingen sång, inget jubel. Ingen trampar vin i pressarna, på glädjeropen har jag gjort slut.

¹¹ Därför klagar mitt inre som en harpa över Moab, mitt innersta över Kir-Heres.

¹² Ty hur Moab än träder upp på offerhöjden och där arbetar sig trött, hur han än går till sin helgedom och ber, så uträttar han ingenting med det.

¹³ Detta är det ord som HERREN på den tiden talade om Moab.

¹⁴ Men nu har HERREN åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla sina stora skaror, bli räknad för intet. Och det som blir kvar skall vara litet och obetydligt och inte mycket värt.

Jesaja 17

¹ Profetia om Damaskus. Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad, det skall bli en ruinhög.

² Aroers städer blir övergivna. De blir ett tillhåll för hjordar som lägger sig där, utan att någon skrämmer dem.

³ Och Efraims befästa stad skall inte längre finnas till, inte heller Damaskus kungadöme och återstoden av Aram. Det skall gå med dem som med Israels barns härlighet, säger HERREN Sebaot.

⁴ När den dagen kommer, skall Jakobs härlighet förblekna och hans feta kropp magra.

⁵ Det skall vara som när skördemannen samlar ihop säd och med sin arm skördar axen. Han skall då vara lik en som plockar ax i Refaimdalen.

⁶ Bara en efterskörd lämnas kvar, som när man skakar ett olivträd, två eller tre mogna oliver blir kvar högst uppe i toppen, fyra eller fem på trädets kvistar, säger HERREN, Israels Gud.

⁷ På den dagen skall människorna blicka upp till sin Skapare, deras ögon skall se på Israels Helige.

⁸ Människorna skall inte vända sin blick till de altaren som deras händer har gjort. På sina fingrars verk skall de inte se, inte på aserorna eller på solstoderna.

⁹ På den dagen skall deras befästa städer vara som övergivna fästen i skogen och på bergstopparna, som övergavs när Israels barn drog in. Allt skall bli ödelagt.

¹⁰ Ty du hade glömt din frälsnings Gud, du kom inte ihåg din styrkas klippa. Därför planterade du ljuvliga planteringar och satte främmande skott i dem.

¹¹ Den dag du planterade dem inhägnade du dem, och tidigt kom dina plantor att blomma, men skörden uteblev på skördedagen, då plågan blev mycket svår.

¹² Hör larmet av många folk, det brusar som havet brusar. Det dånar av folkslag, det dånar som väldiga vatten dånar.

¹³ Folkslag dånar, som stora vatten dånar. Men han tillrättavisar dem och de flyr bort i fjärran. De jagas som agnar för vinden på bergen, som virvlande löv för stormen.

¹⁴ När aftonen är inne, se, då kommer plötsligt förskräckelse, och innan morgonen gryr är de borta. Detta är våra rövares del och våra plundrares lott.

Jesaja 18

¹ Ve dig, du land, där vingar surrar, du land bortom Nubiens strömmar,

² du som har sänt budbärare över havet, i papyrusbåtar bort över vattnet. Ge er av, ni snabba sändebud, till det resliga folket med glänsande hy, till folket som inger fruktan vida omkring, det starka och segerrika folket i landet som delas av floder.

³ Alla ni världens invånare, ni som bor på jorden, se upp när man reser baner på bergen, lyssna när man stöter i basun!

⁴ Ty så har HERREN sagt till mig: "I stillhet skall jag skåda ner från min boning, som solglans glöder från en klar himmel, som molnet släpper ut dagg under skördens hetta."

⁵ Ty innan skördetiden är inne, när blomningen är över och blomman förbyts i mognande druva, skall han skära av rankorna med vingårdskniv och hugga bort grenarna.

⁶ Allt skall lämnas till rovfåglarna på bergen och åt djuren på marken. På dem skall rovfåglarna tillbringa sommaren, på dem skall markens alla djur övervintra.

⁷ På den tiden skall gåvor bäras fram till HERREN Sebaot från det resliga folket med glänsande hy, från folket som inger fruktan vida omkring, det starka och segerrika folket i landet som delas av floder, till platsen för HERREN Sebaots namn, Sions berg.

Jesaja 19

¹ Profetia om Egypten. Se, HERREN far fram på en snabb sky och kommer till Egypten. Egyptens avgudar bävar inför honom, och egyptiernas hjärtan smälter i deras bröst.

² Jag skall uppegga egyptier mot egyptier, broder skall strida mot broder och vän mot vän, stad mot stad och rike mot rike.

³ Egyptiernas mod skall försvinna, deras planer skall jag göra om intet. De skall fråga sina avgudar och trollkarlar, andebesvärjare och spåmän.

⁴ Jag skall överlämna egyptierna i en hård herres hand, en grym kung skall råda över dem, säger Herren, HERREN Sebaot.

⁵ Vattnet i havet skall torka ut, floden sina och ebba ut.

⁶ Strömmarna skall stinka, Egyptens kanaler krympa ihop och torka ut, rör och vass vissna bort.

⁷ Ängarna vid Nilen längs flodens strand och alla sädesfält vid floden, skall torka ut, fördärvas och bli till intet.

⁸ Nilens fiskare skall klaga, alla som kastar ut krok i floden skall sörja, de som lägger ut nät i vattnet skall bli modlösa.

⁹ De som bereder lin och de som väver fina tyger skall komma på skam.

¹⁰ Landets stöttepelare skall krossas och alla som arbetar för lön gripas av ångest.

¹¹ Som dårar står alla Soans furstar, faraos visaste rådgivare ger oförnuftiga råd. Hur kan ni säga till farao: "Jag är son till visa män, son till forntida kungar"?

¹² Var finns nu dina visa män? Låt dem tala om för dig nu - för de vet ju - vad HERREN Sebaot har beslutat om Egypten.

¹³ Soans furstar handlar dåraktigt, Nofs furstar är bedragna, de har lett Egypten vilse, de som var hörnstenar i Egyptens stammar.

¹⁴ HERREN har utgjutit en förvirringens ande bland dem, så att de leder Egypten vilse i allt det gör, likt en drucken som raglar i sina spyor.

¹⁵ Egypten kan inget uträtta, varken huvud eller svans, palmtopp eller sävstrå.

¹⁶ På den dagen skall egyptierna vara som kvinnor. De skall skälva och vara förskräckta för HERREN Sebaots upplyfta hand, när han lyfter den mot dem.

¹⁷ Och Juda land skall vara en skräck för egyptierna. Så ofta någon nämner det för dem skall de bli förskräckta, på grund av det beslut som HERREN Sebaot har fattat mot det.

¹⁸ På den dagen skall det finnas fem städer i Egyptens land som talar Kanaans språk och som svär vid HERREN Sebaot. En av dem skall heta Ir-Haheres.

¹⁹ På den tiden skall ett altare vara rest åt HERREN mitt i Egyptens land och en stod åt HERREN vid landets gräns.

²⁰ De skall vara till tecken och vittnesbörd om HERREN Sebaot i Egyptens land. Ty när de ropar till HERREN på grund av förtryckarna, skall han sända dem en frälsare, en stor frälsare, och han skall befria dem.

²¹ HERREN skall göra sig känd för egyptierna, och egyptierna skall på den tiden lära känna HERREN. De skall tjäna honom med slaktoffer och matoffer och avge löften åt HERREN och infria dem.

²² Så skall HERREN slå Egypten - slå, men också hela. När de omvänder sig till HERREN, skall han bönhöra dem och hela dem.

²³ På den dagen skall det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna skall komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna skall tjäna HERREN tillsammans med assyrierna.

²⁴ På den dagen skall Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden.

²⁵ HERREN Sebaot skall välsigna dem och säga: Välsignad vare Egypten, mitt folk, och Assyrien, mina händers verk, och Israel, min arvedel!

Jesaja 20

¹ I det år då Tartan, utsänd av Assyriens kung Sargon, kom till Asdod och belägrade och intog det,

² på den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos son. Han sade: "Stå upp, lös säcktygskläderna från dina höfter och tag av skorna från dina fötter." Han gjorde så och gick naken och barfota.

³ Sedan sade HERREN: "Liksom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota, och nu i tre år varit ett tecken och förebud angående Egypten och Nubien,

⁴ så skall kungen i Assyrien låta fångarna från Egypten och de bortförda från Nubien, både unga och gamla, föras bort nakna och barfota, med blottad bak, till skam för Egypten.

⁵ Då skall de bli förfärade och skämmas över Nubien som var deras hopp och över Egypten som var deras ära.

⁶ På den dagen skall de som bor i detta kustland säga: Se, så gick det med dem som var vårt hopp, dem som vi flydde till för att få hjälp och bli räddade undan kungen i Assyrien. Hur skall då vi komma undan?"

Jesaja 21

¹ Profetia om Öknen vid havet. Liksom en storm, som far fram i Negev, kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet.

² En hemsk syn har uppenbarats för mig: "Bedragaren bedrar, plundraren plundrar. Drag upp, du Elam! Träng på, du Mediens folk! På all suckan skall jag göra slut."

³ Därför är mina höfter fulla av smärta, ångest har gripit mig lik en barnaföderskas ångest. Jag är nertryckt, så att jag inte kan höra, jag är bestört, så att jag inte kan se.

⁴ Mitt hjärta är utom sig, bävan överväldigar mig. Skymningen, som jag längtade efter, får mig att darra.

⁵ Man dukar bordet, sätter ut vakt, äter och dricker. Stig upp, ni furstar, smörj era sköldar!

⁶ Ty så har HERREN sagt till mig: "Gå och ställ ut en väktare. Han skall meddela vad han ser."

⁷ Och han såg en hästvagn och ett par ryttare, en åsnevagn och en kamelvagn. Han gav noga akt, mycket noga.

⁸ Han började ryta som ett lejon: "Herre, här står jag ständigt på vakt, dagen lång, jag stannar här på min post natt efter natt.

⁹ Och se, här kommer en vagn med män och ett par ryttare!" Och han tog till orda och sade: "Babel har fallit, ja, det har fallit! Alla dess uthuggna avgudabilder är nerslagna till marken."

¹⁰ O, du mitt krossade, mitt söndertröskade folk, vad jag har hört av HERREN Sebaot, Israels Gud, det har jag förkunnat för er.

¹¹ Profetia om Duma. Man ropar till mig från Seir: "Väktare, vad återstår av natten? Väktare, vad återstår av natten?"

¹² Väktaren svarar: "Morgon kommer, ändå är det natt. Vill ni fråga mer, så fråga. Kom tillbaka igen."

¹³ Profetia om Arabien. Ni skall bo i Arabiens vildmark, ni karavaner från Dedan.

¹⁴ Möt de törstande med vatten. Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd.

¹⁵ Ty de flyr undan svärd, undan draget svärd och spänd båge, undan krigets vedermöda.

¹⁶ Ty så har Herren sagt till mig: Inom ett år, så som daglönaren räknar året, skall all Kedars härlighet vara slut,

¹⁷ och få skall vara kvar av de många bågskyttarna, Kedars väldiga krigare. Ty så har HERREN, Israels Gud, talat.

Jesaja 22

¹ Profetia om Synernas dal. Vad fattas dig, eftersom allt ditt folk stiger upp på taken?

² Du larmfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna har inte blivit slagna med svärd, inte heller dödats i strid.

³ Alla dina furstar har flytt tillsammans, utan bågskott blev de fångar. Alla som påträffades hos dig blev fångar, hur långt bort de än flydde.

⁴ Därför säger jag: Vänd blicken bort ifrån mig, bittert måste jag gråta. Bemöda er inte att trösta mig över att dottern mitt folk har blivit förstörd.

⁵ Ja, en dag av förvirring, nertrampning och bestörtning kommer från Herren, HERREN Sebaot, i Synernas dal, med nerbrutna murar och rop upp mot berget.

⁶ Elam bär kogret, vagnkämpar och ryttare följer honom. Kir har blottat skölden.

⁷ Dina skönaste dalar fylls med vagnar, och ryttare har ställt upp sig vid porten.

⁸ Juda blottställs och ligger utan skydd. Då ser du dig om efter vapnen i Skogshuset.

⁹ Ni ser att Davids stad har många rämnor, och ni samlar upp vattnet i Nedre dammen.

¹⁰ Ni räknar husen i Jerusalem, och ni river ner hus för att förstärka muren.

¹¹ Mellan de båda murarna gör ni en behållare för vattnet från Gamla dammen. Men ni ser inte upp till honom som har gjort detta, till honom som för länge sedan har bestämt det.

¹² Herren, HERREN Sebaot kallar er på den dagen till gråt och sorg, till att raka era huvuden och klä er i säcktyg.

¹³ Men i stället ägnar ni er åt munterhet och glädje. Ni dödar oxar och slaktar får, ni äter kött och dricker vin och säger: "Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi."

¹⁴ Men HERREN Sebaot uppenbarade detta i mina öron: Sannerligen, denna er missgärning skall inte bli försonad, så länge ni lever, säger Herren, HERREN Sebaot.

¹⁵ Så säger Herren, HERREN Sebaot: Gå och säg till förvaltaren, överhovmästaren Shebna:

¹⁶ Vad gör du här? Vem tänker du lägga här, eftersom du här hugger ut en grav åt dig? Du hugger ut din grav högt uppe, du urholkar klippan till en boning åt dig.

¹⁷ Se, HERREN skall kasta dig långt bort, du starke man. Han skall gripa tag i dig med kraft.

¹⁸ Han skall rulla ihop dig till ett nystan och kasta dig som en boll bort till ett vidsträckt land. Där skall du dö, och dit skall dina härliga vagnar komma, du skamfläck för din herres hus.

¹⁹ Och jag skall stöta bort dig från din plats, och från din tjänst skall du bli avsatt.

²⁰ På den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son.

²¹ Honom skall jag klä i din dräkt, spänna på ditt bälte och lägga din myndighet i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus.

²² Jag skall ge honom nyckeln till Davids hus att bära. När han öppnar skall ingen kunna stänga, och när han stänger skall ingen kunna öppna.

²³ Jag skall slå in honom som en stadig spik i en fast vägg, och han skall bli som en härlig tron för sin fars hus.

²⁴ Och på honom skall de hänga all härlighet i hans fars hus, ättlingarna och avkomlingarna - alla mindre kärl, skålar och alla slags krukor.

²⁵ På den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta väggen tas bort, huggas av och falla ner. Bördan som hängde på den skall förstöras. Så har HERREN talat.

Jesaja 23

¹ Profetia om Tyrus. Jämra er, ni fartyg från Tarsis, ty det är ödelagt, utan hus och utan ingång. Från kitteernas land når dem budskapet om detta.

² Sitt stumma, ni kustlandets invånare! Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig.

³ Av Sihors säd och Nilflodens skördar skaffade du dig förtjänst genom att fara över stora vatten och driva handel. Du blev en marknadsplats för folken.

⁴ Stå där med skam, Sidon, ty havet har sagt, ja, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslosmärtor, inte fött barn, inte fött upp unga män eller fostrat jungfrur."

⁵ När ryktet kommer till Egypten, bävar man vid nyheterna om Tyrus.

⁶ Drag bort till Tarsis och jämra er, ni kustlandets invånare.

⁷ Är detta er glada stad från forna dagar? Hennes fötter skall bära henne långt bort för att bo där.

⁸ Vem har beslutat detta om Tyrus, hon som delade ut kronor, hade köpmän som var furstar och handelsmän som var stormän på jorden?

⁹ HERREN Sebaot har beslutat det för att slå ner all stolt härlighet och ödmjuka alla stormän på jorden.

¹⁰ Bred ut dig över ditt land som Nilfloden, du Tarsis dotter. Du bär ingen boja mer.

¹¹ Han räckte ut sin hand över havet, han kom kungariken att skaka. HERREN befallde att Kanaans fästen skulle ödeläggas.

¹² Han sade: "Du skall aldrig mer jubla, du kränkta jungfru, du Sidons dotter. Stå upp och drag bort till kitteernas land. Men inte heller där skall du få ro.

¹³ Se på kaldeernas land. Detta folk finns inte mer. Assyrierna gav detta land åt ökendjur. De uppförde sina belägringstorn, rev ner palatsen i landet och förvandlade det till en grushög.

¹⁴ Jämra er, ni Tarsisskepp, ty er befästning är förstörd."

¹⁵ På den dagen skall Tyrus vara bortglömt i sjuttio år, lika länge som en kungs dagar. Men efter sjuttio år skall det gå med Tyrus som i visan om skökan:

¹⁶ "Tag din harpa och gå omkring i staden, du bortglömda sköka. Spela vackert och sjung flitigt, så att du blir ihågkommen."

¹⁷ Ty efter sjuttio år skall HERREN se till Tyrus, och hon skall åter ta emot skökolön och bedriva otukt med jordens alla länder i hela världen.

¹⁸ Men hennes handelsvinst och hennes lön skall helgas åt HERREN. Det skall inte lagras eller läggas undan, utan hennes vinst skall gå till dem som bor inför HERRENS ansikte för att de skall ha tillräckligt med mat och vackra kläder.

Jesaja 24

¹ Se, HERREN tömmer jorden och ödelägger den. Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare.

² Det går prästen som folket, husbonden som tjänaren, husmodern som tjänarinnan, säljaren som köparen, låntagaren som långivaren, den skuldsatte som borgensmannen.

³ Jorden blir helt utplundrad och fullständigt ödelagd. Ty HERREN har sagt detta.

⁴ Jorden sörjer och tynar bort, världen försmäktar och vissnar bort, jordens stolta folk försmäktar.

⁵ Jorden har blivit orenad under sina invånare, ty de har överträtt Guds undervisning, kränkt lagarna och brutit det eviga förbundet.

⁶ Därför förtär en förbannelse jorden, de som bor på den måste straffas för sin skuld. Därför tynar jordens invånare bort, bara några få är kvar.

⁷ Vinmusten sörjer, vinstocken tynar bort. Alla som var hjärteglada suckar.

⁸ Det är slut med pukornas fröjd, de gladas sorl har upphört. Det är slut med harpans glädje.

⁹ Man dricker inte vin under sång, rusdrycken är bitter för dem som dricker den.

¹⁰ Den öde staden ligger nerbruten, alla hus är stängda, ingen kan komma in.

¹¹ Ute på gatorna hörs klagorop över vinet. All glädje har förmörkats, all jordens fröjd har flytt.

¹² Bara ödeläggelse är kvar i staden, porten har slagits i spillror.

¹³ Ty det skall bli på jorden bland folken, som när man slår ner oliver, eller som när man gör en efterskörd sedan vinbärgningen är avslutad.

¹⁴ Dessa höjer sin röst och ropar av fröjd. Från havet jublar de högt över HERRENS höghet:

¹⁵ "Ära därför HERREN i öster, ära i havsländerna HERRENS, Israels Guds, namn."

¹⁶ Från jordens ände hör vi lovsånger: "Ära till den Rättfärdige!" Men jag sade: Jag arme, jag arme, ve mig! Förrädare förråder. Ja, med förräderi förråder förrädarna.

¹⁷ Fruktan, fallgrop och snara väntar er, ni jordens invånare.

¹⁸ Det skall ske att den som flyr undan förskräckelsens rop störtar i fallgropen, och den som kommer upp ur fallgropen fångas i snaran. Ty fönstren i höjden är öppna och jordens grundvalar skakar.

¹⁹ Jorden brister, ja, den brister. Jorden rämnar, ja, den rämnar. Jorden vacklar, ja, den vacklar.

²⁰ Jorden raglar som en drucken. Den svajar fram och tillbaka som en vakthydda i trädets topp. Dess missgärning vilar tung på den. Den skall falla och inte mer resa sig.

²¹ På den dagen skall HERREN straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden.

²² De skall samlas ihop som fångar i fånggropen, de skall stängas inne i fängelse. Efter lång tid når straffet dem.

²³ Då skall månen blygas och solen skämmas, ty HERREN Sebaot skall då vara konung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet.

Jesaja 25

¹ HERRE, du är min Gud! Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, för du gör underbara ting, dina rådslut från fordom utför du med trofasthet och sanning.

² Du har gjort stad till stenhög, befäst stad till ruiner, och främlingars fäste skall inte längre vara stad, det skall aldrig mer byggas upp.

³ Därför skall det mäktiga folket ära dig, de skoningslösa hedningarnas städer frukta dig.

⁴ Du är ett skydd för den svage, ett skydd för den fattige i hans nöd, en tillflykt undan storm, en skugga undan hetta. Ty de skoningslösas andedräkt är som en storm mot en vägg.

⁵ Som du kuvar hettan när det är som torrast, så kuvar du främlingarnas larm. Ja, som hettan dämpas av molnets skugga, så dämpas de skoningslösas sång.

⁶ HERREN Sebaot skall på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat.

⁷ Han skall på detta berg göra om intet den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse som täcker alla folkslag.

⁸ Han skall för alltid göra döden om intet. Herren HERREN skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden. Ty HERREN har talat.

⁹ På den dagen skall man säga: Se, här är vår Gud! Honom väntade vi på, han skall frälsa oss. Ja, här är HERREN som vi väntade på. Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning.

¹⁰ Ty HERRENS hand skall vila över detta berg, men Moab skall trampas ner i sitt eget land liksom halm trampas ner i gödselhögen.

¹¹ Hur han än där breder ut sina händer, lik simmaren som simmar, skall dock hans stolthet brytas ner trots hans händers alla konster.

¹² Ja, dina murars höga fästningsverk störtar han omkull och förödmjukar, han slår dem till jorden, ner i stoftet.

Jesaja 26

¹ På den dagen skall man sjunga denna sång i Juda land: Vi har en stark stad. Han reser upp murar och skyddsvärn till vår räddning.

² Öppna portarna, så att ett rättfärdigt folk får tåga in, ett folk som förblir troget.

³ Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid, ty på dig förtröstar han.

⁴ Förtrösta på HERREN till evig tid, ty HERREN HERREN är en evig klippa.

⁵ Han störtar ner dem som tronar i höjden, den stolta staden förödmjukar han. Han slår den till jorden, han låter den komma ner i stoftet.

⁶ Den trampas ner under fötterna, fattigas fötter, svagas steg.

⁷ Den rättfärdiges väg är jämn, du, den Rättfärdige, jämnar den rättfärdiges stig.

⁸ Ja, på dina domars väg, HERRE, väntar vi dig. Till ditt namn och ditt pris står vår själs längtan.

⁹ Min själ längtar efter dig om natten, ja, anden i mig söker dig. Ty när dina domar drabbar jorden, lär sig världens invånare rättfärdighet.

¹⁰ När den ogudaktige får nåd, lär han sig inte rättfärdighet. I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt, han ser inte HERRENS höghet.

¹¹ HERRE, din hand är upplyft, men de ser det inte. De skall se din iver för folket och blygas, ja, den eld som är avsedd för dina fiender skall förtära dem.

¹² HERRE, du skall ge oss frid, ty allt vad vi har uträttat, har du utfört åt oss.

¹³ HERRE, vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss, men bara genom dig prisar vi ditt namn.

¹⁴ De döda får inte liv igen, de avsomnade står inte upp. Därför har du gripit in och förgjort dem. Du har fullständigt utplånat minnet av dem.

¹⁵ Du har förökat folket, HERRE. Du har förökat folket och bevisat dig härlig, du har utvidgat landets alla gränser.

¹⁶ HERRE, i nöden sökte de dig, de utgöt tysta böner när din tillrättavisning drabbade dem.

¹⁷ Som en havande kvinna våndas, då hon är nära att föda och ropar ut sin smärta, så är det med oss inför dig, HERRE.

¹⁸ Vi var havande och våndades, men vi födde vind. Vi har inte skaffat räddning åt landet, och ingen föds till att bo på jorden.

¹⁹ Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade.

²⁰ Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi.

²¹ Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.

Jesaja 27

¹ På den dagen skall HERREN med sitt hårda, stora och starka svärd, straffa Leviatan, den snabba ormen, och Leviatan, den ringlande ormen, och han skall döda draken i havet.

² Sjung på den dagen om den underbara vingården:

³ Jag, HERREN, sköter om den, ständigt vattnar jag den. Både dag och natt vaktar jag den, så att ingen skall skada den.

⁴ Jag hyser ingen vrede. Hade jag törne och tistel att strida emot, skulle jag gå lös på dem och bränna upp alltsammans,

⁵ såvida man inte sökte skydd hos mig för att sluta fred med mig. Ja, fred må man sluta med mig.

⁶ I kommande dagar skall Jakob slå rot, Israel grönska och blomstra. De skall fylla hela världen med frukt.

⁷ Har han slagit Israel, så som han slog dem som slog hans folk? Eller dräpte han Israel, så som dess dråpare blev dräpta?

⁸ Nej, väl tillrättavisade han folket när han förkastade och försköt det, väl ryckte han bort det med sin hårda vind på östanstormens dag.

⁹ Men därför blir också Jakobs missgärning försonad, och detta blir följden av att deras synder tas bort: Han gör alla altarets stenar lika kalkstenar som smulas sönder. Aseror och solstoder skall inte mer resas.

¹⁰ Den befästa staden är öde, en folktom plats, övergiven som en öken. Kalvar betar där och lägger sig där, de biter av dess kvistar.

¹¹ När grenarna är torra bryter man av dem, och kvinnor kommer och gör upp eld med dem. Ty detta är ett folk utan förstånd. Därför visar deras skapare dem inget förbarmande och deras danare dem ingen barmhärtighet.

¹² Det skall ske på den dagen att HERREN inbärgar frukten från den strida floden till Egyptens bäck, och ni skall samlas in en och en, ni Israels barn.

¹³ Och det skall ske på den dagen att man skall blåsa i ett stort horn, och de som har varit försvunna i Assyriens land och fördrivna till Egyptens land skall då komma och tillbe HERREN på det heliga berget i Jerusalem.

Jesaja 28

¹ Ve dig, du stolta krona av Efraims druckna män, du vissnande blomma av hans strålande härlighet på bergskrönet ovanför de vinberusades bördiga dal.

² Se, från HERREN kommer en som är stark och mäktig, lik en hagelskur, en förödande storm, lik en flod med väldiga, översvämmande vatten, som med makt slår allt till jorden.

³ Den stolta kronan av Efraims druckna män trampas då under fötterna.

⁴ Den vissnande blomman av hans strålande härlighet på bergskrönet ovanför den bördiga dalen skall bli som ett tidigt moget fikon före sommaren: Så snart någon får syn på det slukar han det, medan det ännu är i hans hand.

⁵ På den dagen skall HERREN Sebaot bli en härlig krona och en strålande krans för kvarlevan av sitt folk.

⁶ Han skall bli en rättens ande för den som skipar rätt och en styrka för dem som driver fienden på porten.

⁷ Men också dessa raglar av vin och vinglar av starka drycker. Både präst och profet raglar av starka drycker. De är berusade av vin och vinglar. De raglar när de profeterar, de stapplar när de skipar rätt.

⁸ Alla bord är täckta med vämjeliga spyor, det finns ingen ren fläck.

⁹ "Vem kan han lära förstånd? För vem förklarar han budskapet? Dem som just är avvanda från modersmjölken, nyss tagna från modersbröstet?

¹⁰ Ty det är bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där!"

¹¹ Ja, genom stammande läppar och på främmande språk skall han tala till detta folk,

¹² han som en gång sade till dem: "Här är viloplatsen, låt den trötte vila. Här är vederkvickelse." Men de ville inte höra.

¹³ Och HERRENS ord blev för dem "bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där." Så skall de, bäst de går, falla baklänges och krossas, bli snärjda och fångade.

¹⁴ Hör därför HERRENS ord, ni hånare, ni som härskar över folket här i Jerusalem.

¹⁵ Ni säger: "Vi har slutit förbund med döden, vi har ingått fördrag med dödsriket. När gisslet far fram som en översvämmande flod, skall det inte nå oss, ty vi har gjort lögnen till vår tillflykt, falskheten till vårt gömställe."

¹⁶ Därför säger Herren HERREN så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.

¹⁷ Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Hagel skall slå ner lögnens tillflykt, vatten skall skölja bort gömstället.

¹⁸ Ert förbund med döden skall upplösas, ert fördrag med dödsriket skall inte bestå. När gisslet far fram som en översvämmande flod, skall ni bli nertrampade av det.

¹⁹ Så ofta det far fram, skall det träffa er. Morgon efter morgon skall det fara fram, ja, både dag och natt. Det blir bara förfäran när man förstår budskapet.

²⁰ Ty sängen är för kort att sträcka ut sig på, täcket för smalt att svepa in sig i.

²¹ Ja, HERREN skall resa sig som på Perasims berg, och han skall vredgas som i Gibeons dal för att utföra sitt verk, sitt främmande verk, och fullgöra sitt arbete, sitt förunderliga arbete.

²² Sluta nu med ert hån, så att era band inte dras åt ännu hårdare, ty jag har hört från Herren, HERREN Sebaot om förödelse och orubbligt beslutad straffdom över hela jorden.

²³ Lyssna och hör min röst, akta på vad jag säger.

²⁴ När åkermannen vill så, plöjer han då ständigt och hackar upp och harvar sin åker?

²⁵ Är det inte så att när han har berett marken, strör han ut svartkummin och kryddkummin, sår vete i rader och korn på dess plats och spältvete i kanten.

²⁶ Ty hans Gud har undervisat honom och lärt honom det rätta sättet.

²⁷ Man tröskar inte heller svartkummin med tröskvagn och låter inte vagnshjul gå över kryddkummin, utan man klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med käpp.

²⁸ Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga, man driver inte ständigt sina vagnshjul och hästar över den. Man vill ju inte tröska sönder den.

²⁹ Också detta kommer från HERREN Sebaot, underbar i råd och stor i vishet.

Jesaja 29

¹ Ve dig, Ariel, Ariel, staden där David slog upp sitt läger! Lägg år till år, låt högtiderna fullborda sitt kretslopp,

² så skall jag försätta Ariel i svårigheter. Där skall bli sorg och jämmer, och den skall vara för mig ett verkligt Ariel.

³ Jag skall slå läger runt omkring dig, omringa dig med belägringsvallar och resa upp bålverk mot dig.

⁴ Då skall du bli förnedrad och tala djupt nerifrån jorden, dämpade skall dina ord komma fram ur stoftet. Din röst skall höras ur jorden som en andes röst, ur stoftet skall du viska fram dina ord.

⁵ Men många av dina fiender skall bli som fint damm, våldsmännens skara som bortflygande agnar. Detta skall ske plötsligt, på ett ögonblick.

⁶ Från HERREN Sebaot skall straffet komma med åska och jordbävning och väldigt dån, med storm och oväder och med flammor av förtärande eld.

⁷ Och alla de många folk som förde krig mot Ariel, alla som drog ut i strid mot det och dess befästning och vållade det svårigheter skall vara som en drömsyn om natten.

⁸ Som när den hungrige drömmer att han äter och vaknar och känner att magen är tom, som när den törstige drömmer att han dricker och vaknar och känner att han försmäktar av törst, så skall det gå med alla de folk som drog ut i strid mot Sions berg.

⁹ Häpna och förundras, stirra er blinda, ja, var blinda. De är druckna, men inte av vin, de raglar, men inte av starka drycker.

¹⁰ Ty HERREN har utgjutit över er en ande med djup sömn och tillslutit era ögon. Han har höljt mörker över profeterna och över siarna, era ledare.

¹¹ All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad bok. Räcker man en sådan bok åt någon som kan läsa och säger: "Läs detta," så svarar han: "Jag kan det inte, den är ju förseglad."

¹² Och räcker man den åt någon som inte kan läsa och säger: "Läs detta", så svarar han: "Jag kan inte läsa."

¹³ Herren har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.

¹⁴ Se, därför skall jag ännu en gång göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga. De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.

¹⁵ Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för HERREN, som bedriver sina verk i mörkret och säger: "Vem ser oss, och vem känner oss?"

¹⁶ Hur dåraktiga är ni inte! Skall leret anses lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: "Han har inte gjort mig"? Eller skall det formade säga om honom som har format det: "Han förstår ingenting"?

¹⁷ Ännu en liten tid och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält, och det bördiga fältet skall räknas som vildmark.

¹⁸ Den dagen skall de döva höra bokens ord och de blindas ögon se ur dunkel och mörker.

¹⁹ De ödmjuka skall få allt större glädje i HERREN, de fattigaste bland människor skall fröjda sig i Israels Helige.

²⁰ Det är förbi med våldsmännen, det är slut med hånare. Alla som ville det onda skall utrotas,

²¹ de som genom sitt ord kom en människa att synda, som snärjde den som skulle skipa rätt i porten och åsidosatte rätten för den rättfärdige för ingenting.

²² Därför säger HERREN så till Jakobs hus, han som befriade Abraham: Jakob skall inte mer behöva blygas, hans ansikte skall inte längre blekna,

²³ ty när han, det vill säga hans barn, ser mina händers verk ibland sig, kommer de att hålla mitt namn heligt. De kommer att hålla Jakobs Helige helig och bäva för Israels Gud.

²⁴ De som gått vilse i anden skall få förstånd, de missnöjda skall ta emot undervisning.

Jesaja 30

¹ Ve de upproriska barnen, säger HERREN, som rådslår utan mig, som sluter förbund utan att min Ande är med, så att de därigenom hopar synd på synd,

² de som drar ner till Egypten, utan att ha rådfrågat min mun, för att söka skydd hos farao och en tillflykt under Egyptens skugga.

³ Faraos beskydd kommer att bli er till skam, tillflykten under Egyptens skugga en förödmjukelse.

⁴ Ty hans furstar var i Soan och hans sändebud kom ända till Hanes,

⁵ men var och en skall skämmas över ett folk som inte kan vara dem till nytta, inte till bistånd eller hjälp, utan endast till skam och hån.

⁶ Profetia om djuren i Negev. Genom farornas och ångestens land, där lejoninnor och lejon har sitt tillhåll, där huggormar och giftiga seraf-ormar bor, för de sina rikedomar på åsnors ryggar och sina skatter på kamelers pucklar till ett folk som inte kan hjälpa dem.

⁷ Ty Egyptens hjälp är förgäves och till ingen nytta. Därför kallar jag Egypten "Rahab, som ingenting uträttar".

⁸ Gå nu och skriv detta på en tavla inför dem och teckna upp det i en bok, så att det bevaras för kommande dagar, alltid och för evigt.

⁹ Ty det är ett upproriskt folk, barn som ljuger, barn som inte vill höra HERRENS undervisning

¹⁰ och som säger till siarna: "Skåda inte!" och till profeterna: "Profetera inte för oss det som är sant. Tala smickrande ord till oss, profetera bedrägliga ting.

¹¹ Vik av ifrån vägen, gå bort från stigen, låt oss slippa se Israels Helige."

¹² Därför säger Israels Helige: "Eftersom ni förkastar detta ord och förtröstar på våld och vrånghet och förlitar er på sådant,

¹³ skall denna missgärning bli för er som ett fallfärdigt stycke på en hög mur, som buktar ut mer och mer, till dess muren plötsligt rämnar på ett ögonblick.

¹⁴ Den krossas som en lerkruka, så skoningslöst att man inte kan finna en skärva stor nog att med den hämta eld från eldstaden eller ösa upp vatten ur dammen."

¹⁵ Ty så säger Herren HERREN, Israels Helige: "Om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka." Men ni vill inte.

¹⁶ Ni säger: "Nej, på hästar tänker vi fly." Därför skall ni också fly. "På snabba hästar tänker vi ge oss av." Därför skall också era förföljare vara snabba.

¹⁷ Tusen skall fly för en enda mans hot, och för fem mäns hot skall ni alla fly, till dess det som är kvar av er är som en ensam stång på toppen av ett berg, som ett baner på en kulle.

¹⁸ Därför väntar HERREN på att få visa er nåd, därför är han upphöjd för att visa er barmhärtighet. Ty HERREN är en domens Gud. Saliga är alla som väntar på honom.

¹⁹ O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall förvisso vara nådig mot dig när du ropar. Så snart han hör din röst, skall han svara dig.

²⁰ Visserligen skall Herren ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan skall dina lärare inte längre gömmas undan, utan dina ögon skall se dina lärare.

²¹ Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: "Här är vägen, gå på den."

²² Silvret, som dina snidade avgudabilder är överdragna med och guldet som dina gjutna avgudabilder är belagda med, skall du då anse vara orent. Du skall kasta bort det som ett orent plagg och säga till det: "Bort härifrån!"

²³ Och han skall ge regn åt den säd du har sått i jorden, och markens gröda skall ge dig bröd som är rikligt och närande. Den dagen skall din boskap gå i bet på stora betesmarker.

²⁴ Oxarna och åsnorna, dragdjuren när jorden brukas, skall äta saltad blandsäd som man kastat med sädesvanna och kastskovel.

²⁵ På den stora slaktens dag, när tornen faller, skall bäckar med strömmande vatten flöda fram på alla höga berg och alla stora höjder.

²⁶ Månens ljus skall vara som solens och solens ljus skall vara sju gånger klarare, som ett sjufaldigt dagsljus, när den dag kommer då HERREN förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det fått.

²⁷ Se, HERRENS namn kommer fjärran ifrån med brinnande vrede och med tunga rökmoln. Hans läppar är fulla av förbittring, hans tunga är som förtärande eld.

²⁸ Hans andedräkt är lik en ström som svämmar över, så att den når ända upp till halsen. Ty han vill sålla hednafolken i förintelsens såll och lägga i folkens mun ett betsel som leder dem vilse.

²⁹ Då skall ni sjunga som under en natt då man firar helig högtid, och era hjärtan skall glädja sig som när man under flöjtspel tågar upp på HERRENS berg, upp till Israels klippa.

³⁰ Och HERREN skall låta sin majestätiska röst höras och visa hur hans arm drabbar i vrede och förbittring, med förtärande eldslåga, med storm och störtskurar och hagelstenar.

³¹ Ty för HERRENS röst skall Assur gripas av skräck, när han slår honom med sin stav.

³² Och så ofta staven far fram och HERREN efter sitt rådslut låter den falla på honom, skall pukor och harpor ljuda. Gång på gång skall han lyfta sin arm för att strida mot honom.

³³ Ty en eldsgrop är sedan länge tillredd, även för kungen har den gjorts redo, den är djup och bred. Dess bål är fylld av eld och ved i överflöd, lik en svavelström skall HERRENS Ande sätta den i brand.

Jesaja 31

¹ Ve dem som drar i väg ner till Egypten för att få hjälp. De förlitar sig på hästar och förtröstar på vagnar, därför att de är många, och på ryttare, därför att mängden är stor. De vänder inte sin blick till Israels Helige och frågar inte efter HERREN.

² Men också han är vis, och låter olyckan komma. Han tar inte tillbaka sina ord. Han reser sig upp mot de ondas hus och mot hjälp från ogärningsmän.

³ Ty egyptierna är människor och inte Gud, deras hästar är kött och inte ande. HERREN skall räcka ut sin hand, och hjälparen skall vackla och den hjälpte falla, båda skall tillsammans förgås.

⁴ Ty så har HERREN sagt till mig: Liksom ett lejon ryter, ett ungt lejon över sitt rov när många herdar samlas emot det, och inte skräms av herdarnas rop eller fruktar för deras oväsen, så skall HERREN Sebaot fara ner för att strida på Sions berg och uppe på dess höjd.

⁵ Som fågeln breder ut sina vingar, så skall HERREN Sebaot beskydda Jerusalem. Han skall beskydda och hjälpa, skona och rädda.

⁶ Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn.

⁷ Ty på den dagen skall var och en kasta bort sina avgudar av silver och sina avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd.

⁸ Assur skall falla, men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas skall förtära honom. Han skall fly för svärd, och hans unga män skall bli slavar.

⁹ Hans klippa skall förgås av skräck, och hans furstar skall förfärade fly för baneret. Så säger HERREN, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.

Jesaja 32

¹ Se, en kung skall regera i rättfärdighet, furstar skall styra med rättvisa.

² En man skall vara som en tillflykt i stormen, som ett skydd mot störtskuren, som vattenbäckar i en ödemark, som skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.

³ De som har ögon att se med skall inte vara förblindade, de som har öron att höra med skall lyssna.

⁴ De obetänksammas hjärtan skall förstå kunskap, och de stammandes tunga skall tala flytande och klart.

⁵ Dåren skall då inte mer kallas ädel, girigbuken inte kallas frikostig.

⁶ Ty en dåre talar dårskap, hans hjärta gör det som är orätt, så att han handlar ogudaktigt och sprider villoläror om HERREN. Han svälter ut den hungriges själ och hindrar den törstige att dricka.

⁷ Girigbukens vapen är onda, han tänker ut ondskefulla anslag för att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord och den fattige när han vädjar om rättvisa.

⁸ Men den ädle tänker ädla tankar, han står fast vid det som är ädelt.

⁹ Ni kvinnor som är så säkra, res er upp och hör min röst. Ni självsäkra döttrar, lyssna till mina ord.

¹⁰ När dagar lagts till år skall ni darra, ni som är så sorglösa, ty vinskörden uteblir, ingen fruktskörd kommer mer.

¹¹ Bäva, ni som är så säkra, darra, ni som är så sorglösa, lägg av era kläder och blotta er, bär säcktyg runt era höfter!

¹² Slå er för bröstet, klaga över de vackra fälten, över de fruktbara vinstockarna,

¹³ över mitt folks åkrar, där törne och tistel skjuter upp, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.

¹⁴ Ty palatset blir övergivet, den folkrika staden lämnas öde. Ofelhöjden med tornet förvandlas till grotthålor för evig tid, till glädje för vildåsnor och bete för hjordar -

¹⁵ detta till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss och öknen blir ett bördigt fält, och det bördiga fältet räknas som skog.

¹⁶ Då skall rätten ta sin boning i öknen, rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.

¹⁷ Rättfärdighetens frukt skall vara frid, och rättfärdighetens vinning vara ro och trygghet till evig tid.

¹⁸ Mitt folk skall bo i fridfulla hem, i trygga boningar och på säkra viloplatser.

¹⁹ Men hagel skall falla när skogen fälls, och staden skall bli djupt förödmjukad.

²⁰ Lyckliga är ni som sår vid alla vatten och låter oxen och åsnan fritt ströva omkring.

Jesaja 33

¹ Ve dig, du ödeläggare, som själv har gått fri från ödeläggelse. Ve dig, du plundrare, som själv har undgått att bli plundrad. När du har slutat att ödelägga, skall du själv ödeläggas. När du har upphört att plundra, skall du själv plundras.

² HERRE, var oss nådig, vi väntar på dig. Bli du vår arm var morgon, vår frälsning i nödens tid.

³ För det väldiga dånet flyr folken, inför ditt majestät skingras folkslagen.

⁴ Man skall förse sig med byte från er, som när gräsmaskar förser sig. Så som gräshoppor störtar fram kastar han sig över det.

⁵ Upphöjd är HERREN, ty han bor i höjden. Han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.

⁶ Han skall vara din framtids säkra grund, rik på frälsning, vishet och kunskap. HERRENS fruktan skall vara Sions skatt.

⁷ Hör, deras hjältar klagar därute, fredsbudbärarna gråter bittert.

⁸ Vägarna är öde, ingen går mer på stigarna. Han bryter förbund, han föraktar städer, han tar ingen hänsyn till människor.

⁹ Landet sörjer och försmäktar, Libanon blygs och tynar bort, Saron har blivit lik en ödemark, Basans och Karmels skogar fäller sina löv.

¹⁰ Nu vill jag stå upp, säger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag visa min höghet.

¹¹ Med halm går ni havande, och ni föder strå. Er ande är en eld som kommer att förtära er.

¹² Folken skall förbrännas till kalk, likt avhugget törne skall de brännas upp i eld.

¹³ Ni som är långt borta, hör vad jag har gjort. Ni som är nära, lär känna min makt.

¹⁴ Syndarna i Sion blir förskräckta, bävan griper de gudlösa. "Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld? Vem av oss kan bo vid en evig glöd?"

¹⁵ Den som vandrar i rättfärdighet och talar vad rätt är, den som föraktar det som vinns genom förtryck och som avhåller sina händer från att ta mutor, den som stoppar till sina öron för att inte höra om blodsgärningar och sluter sina ögon för att inte se det onda,

¹⁶ han skall bo på höjderna, klippfästen skall vara hans värn. Sitt bröd skall han få, vatten skall aldrig fattas honom.

¹⁷ En kung i sin skönhet skall dina ögon se, de skall blicka ut över ett vidsträckt land.

¹⁸ Då skall ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: "Var är nu skrivarna, var är skatteindrivarna, var är de som räknade tornen?"

¹⁹ Du slipper då se det vildsinta folket, folket med obegripligt språk som ingen kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda.

²⁰ Se på Sion, våra högtiders stad! Dina ögon skall skåda Jerusalem, en säker boning, ett tält som inte flyttas bort. Dess tältpinnar skall aldrig ryckas upp, och av dess tältlinor skall ingen enda brista.

²¹ Ty där skall HERREN vara i sitt majestät. Han skall vara för oss som floder och breda strömmar. Inget skepp med åror skall där gå fram, inget mäktigt skepp färdas däröver.

²² Ty HERREN är vår domare. HERREN är vår lagstiftare. HERREN är vår konung. Han är den som frälsar oss.

²³ Dina tåg hänger slaka, de håller inte masten stadig, seglet är inte spänt. Då skall mycket rövat gods utskiftas, även de lama skall då ta byte.

²⁴ Och ingen av invånarna skall säga: "Jag är sjuk." Folket som bor där har fått sin synd förlåten.

Jesaja 34

¹ Träd fram, ni folk, och hör, lyssna, ni folkslag. Jorden och allt som är på den må höra, världen och allt som växer där.

² Ty HERRENS vrede är riktad mot alla hednafolk, hans förbittring mot alla deras härskaror. Han överlämnar dem till undergång, han utlämnar dem till slakt.

³ Deras slagna skall kastas bort, stank stiger upp från deras döda kroppar, bergen flyter av deras blod.

⁴ Himlens hela härskara förgås, himlarna rullas ihop som en bokrulle. Hela dess härskara faller förvissnad ner som vissnade löv från vinrankan, som vissnade blad från fikonträdet.

⁵ Ty mitt svärd har druckit sig rusigt i himlen. Se, det far ner över Edom, över folket för min förbannelse för att bli det till dom.

⁶ HERRENS svärd dryper av blod, det är dränkt i fett, i lamms och bockars blod, i talg från baggars njurar. Ty HERREN har ett offer i Bosra, en stor slakt i Edoms land.

⁷ Också vildoxar slaktas, liksom oxar och starka tjurar. Deras land dricker sig rusigt av blod, deras jord blir dränkt av fett.

⁸ Ty dagen för HERRENS hämnd kommer, ett vedergällningens år då han utför Sions sak.

⁹ Då blir Edoms bäckar förvandlade till tjära och dess jord till svavel, dess land blir till brinnande tjära.

¹⁰ Varken natt eller dag skall den branden slockna, ständigt skall röken av den stiga upp. Från släkte till släkte skall landet ligga öde, aldrig i evighet skall någon vandra där.

¹¹ Pelikaner och hägrar skall ta det i besittning, uvar och korpar bo där. Han skall spänna linor och lod över det till förödelse och ödeläggelse.

¹² Av dess ädlingar skall ingen finnas kvar som kan utropa någon till kung. Alla dess furstar blir till intet.

¹³ Dess palats fylls av törne, nässlor och tistlar växer i dess borgar. Det blir en boning för ökenhundar, ett tillhåll för strutsar.

¹⁴ Öknens vilddjur möter de tjutande ökendjuren, raggiga bockar bräker till varandra. Tornugglan kan där slå sig till ro och finna en viloplats åt sig.

¹⁵ Där ordnar pilormen sitt bo och lägger sina ägg, kläcker ut ynglet och samlar det i sitt beskydd. Där kommer gamarna tillsammans, den ena efter den andra.

¹⁶ Efterforska i HERRENS bok och läs! Inte ett enda av dessa djur skall utebli, det ena skall inte sakna det andra. Ty det är hans mun som befaller det och hans Ande som samlar dem.

¹⁷ Det är han som kastar lott för dem, hans hand tilldelar dem deras mark efter mätsnöre. För alltid skall de ha den till besittning, från släkte till släkte skall de bo där.

Jesaja 35

¹ Öknen och ödemarken skall glädja sig, hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja.

² Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla. Libanons härlighet skall ges åt den, Karmels och Sarons prakt. De skall få se HERRENS härlighet, vår Guds majestät.

³ Stärk kraftlösa händer, styrk vacklande knän.

⁴ Säg till de försagda: "Var starka, frukta inte!" Se, er Gud kommer med hämnd, vedergällning kommer från Gud. Han kommer själv och frälsar er.

⁵ Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas.

⁶ Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.

⁷ Den glödande sanden skall bli en sjö, den torra marken vattenrika källor. Där schakalerna har sina lyor skall det växa säv, vass och bambu.

⁸ En banad väg, en vandringsled, skall gå där, och den skall kallas "den heliga vägen". Ingen oren skall färdas på den, men den är till för dem. De som vandrar den vägen skall inte gå vilse, även om de är dårar.

⁹ Lejon skall inte finnas där, rovdjur skall inte komma dit. De skall inte finnas där, men de återlösta skall färdas på den.

¹⁰ HERRENS friköpta skall vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden. Fröjd och glädje skall de få, sorg och suckan skall fly bort.

Jesaja 36

¹ I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, kungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.

² Från Lakish skickade han Rab-Sake med en stor här till Jerusalem mot kung Hiskia. Han stannade vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.

³ Då gick överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till honom.

⁴ Rab-Sake sade till dem: "Säg till Hiskia: Så säger den store kungen, kungen i Assyrien: Vad är det som gör dig så full av förtröstan?

⁵ Jag säger: Det är bara prat att du skulle veta råd och ha makt att föra krig. Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp mot mig?

⁶ Du förtröstar väl på den brutna rörstaven Egypten, men när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Sådan är farao, kungen i Egypten, för alla som förtröstar på honom.

⁷ Eller säger du till mig: Vi förtröstar på HERREN, vår Gud. Var det då inte hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: Inför detta altare skall ni tillbe?

⁸ Men ingå nu ett vad med min herre, kungen i Assyrien: Jag skall ge dig tvåtusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.

⁹ Hur skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten för att få vagnar och ryttare!

¹⁰ Menar du att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta land för att fördärva det? HERREN sade till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det!"

¹¹ Då sade Eljakim och Shebna och Joa till Rab-Sake: "Tala till dina tjänare på arameiska, för vi förstår det språket. Tala inte till oss på judiska inför folket som står på muren."

¹² Men Rab-Sake svarade: "Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det inte i stället till de män som sitter på muren och som tillsammans med er skall tvingas äta sin egen avföring och dricka sin egen urin?"

¹³ Därefter steg Rab-Sake närmare och ropade högt på judiska: "Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord.

¹⁴ Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er.

¹⁵ Låt inte Hiskia få er att förtrösta på HERREN, när han säger: HERREN skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand.

¹⁶ Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger: Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,

¹⁷ tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.

¹⁸ Låt inte Hiskia förleda er, när han säger: HERREN skall rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand?

¹⁹ Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand?

²⁰ Vilken bland dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då HERREN kunna rädda Jerusalem ur min hand?"

²¹ Men de teg och svarade honom inte ett ord, ty kungen hade givit denna befallning: "Svara honom inte."

²² Överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Shebna och kanslern Joa, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.

Jesaja 37

¹ När kung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och gick in i HERRENS hus.

² Och han sände överhovmästaren Eljakim, skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son.

³ De sade till honom: "Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, bestraffningens och föraktets dag, ty fostren har kommit fram till födelsen, men det finns ingen kraft att föda.

⁴ Kanske skall HERREN, din Gud, höra Rab-Sakes ord, som hans herre, kungen i Assyrien, har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som HERREN, din Gud, har hört. Bed en bön för den kvarleva som ännu finns."

⁵ När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja,

⁶ sade Jesaja till dem: "Så skall ni säga till er herre: Så säger HERREN: Frukta inte för de ord som du har hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med.

⁷ Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land, när han får höra ett rykte. Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land."

⁸ Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish.

⁹ Men när Sanherib fick höra sägas om Tirhaka, kungen i Nubien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han, så snart han hörde detta, sändebud till Hiskia med detta budskap:

¹⁰ "Så skall ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand.

¹¹ Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad!

¹² Har de folk som mina fäder fördärvade, Gozan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?

¹³ Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?"

¹⁴ När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i HERRENS hus och bredde ut det inför HERRENS ansikte.

¹⁵ Och Hiskia bad till HERREN och sade:

¹⁶ "HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden.

¹⁷ HERRE, böj ditt öra och hör. HERRE, öppna dina ögon och se. Hör alla Sanheribs ord, som han har talat för att håna den levande Guden.

¹⁸ Det är sant, HERRE, att kungarna i Assyrien har ödelagt alla länder, också sitt eget land.

¹⁹ Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem.

²⁰ Men nu, HERRE, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är HERREN, endast du."

²¹ Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: "Så säger HERREN, Israels Gud: Därför att du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien,

²² är detta det ord som HERREN har talat om honom: Hon föraktar dig och hånar dig, jungfrun, dottern Sion. Hon skakar på huvudet åt dig, dottern Jerusalem.

²³ Vem har du hånat och hädat, mot vem har du upphöjt din röst och högmodigt lyft upp dina ögon? Jo, mot Israels Helige.

²⁴ Genom dina tjänare hånade du Herren, när du sade: "Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, till Libanons avlägsna trakter. Jag högg ner dess höga cedrar och utvalda cypresser. Jag trängde fram till dess högsta höjder och dess frodiga skog.

²⁵ Jag grävde brunnar och drack vatten, med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar."

²⁶ Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta, att jag i forntidens dagar bestämde det, och nu har jag låtit det komma. Du fick makt att ödelägga befästa städer och göra dem till ruinhögar.

²⁷ Deras invånare blev maktlösa, de blev förskräckta och stod med skam. Det gick med dem som med gräset på marken och den späda grönskan, som med gräset på taken och som säden som förbränns innan det växer upp.

²⁸ Jag vet om du sitter, om du går ut eller kommer in, och hur du rasar mot mig.

²⁹ Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg som du kom.

³⁰ Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd, och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt.

³¹ Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill.

³² Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

³³ Därför säger HERREN så om kungen i Assyrien: Han skall inte komma in i denna stad eller skjuta någon pil ditin. Han skall inte närma sig den bakom en sköld eller kasta upp en vall mot den.

³⁴ Han skall vända tillbaka samma väg han kom. In i denna stad skall han inte komma, säger HERREN.

³⁵ Ty jag skall skydda och rädda denna stad för min och min tjänare Davids skull."

³⁶ Och HERRENS ängel gick ut och slog 185.000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar.

³⁷ Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.

³⁸ Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.

Jesaja 38

¹ Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger HERREN: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna."

² Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN:

³ "O, HERRE, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.

⁴ Då kom HERRENS ord till Jesaja. Han sade:

⁵ "Gå och säg till Hiskia: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall lägga femton år till din livstid.

⁶ Jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad.

⁷ Detta skall för dig vara tecknet från HERREN på att HERREN skall göra vad han har sagt:

⁸ Se, jag skall låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa med solen." Solen gick då tillbaka tio av de steg på trappan som den redan hade gått.

⁹ En sång skriven av Hiskia, Juda kung, sedan han hade varit sjuk och blivit frisk igen:

¹⁰ Jag sade: I mina bästa dagar går jag in genom dödsrikets portar. Jag berövas återstoden av mina år.

¹¹ Jag sade: Jag får inte mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Hos dem som bor i förgängelsen får jag inte mer se människor.

¹² Min boning rycks upp och flyttas bort ifrån mig som en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv, och han skär ner mig från bommen. Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.

¹³ Jag ropar på hjälp ända till morgonen. Som ett lejon krossar han alla mina ben. Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.

¹⁴ Jag låter som en svala, som en trana, jag kuttrar som en duva. Mina matta ögon ser längtansfullt mot höjden: "HERRE, jag är betryckt tag dig an min sak!"

¹⁵ Vad skall jag säga? Han har både talat till mig och själv utfört sitt verk. Stilla får jag nu leva alla mina år på grund av min själs bedrövelse.

¹⁶ Herre, trots sådana ting lever människor, och genom allt sådant hålls min ande vid liv. Du gör mig frisk och låter mig leva.

¹⁷ Se, det som var så bittert för mig blev till nytta. I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop, ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg.

¹⁸ Dödsriket tackar dig inte, döden prisar dig inte. De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet.

¹⁹ Den levande, den som lever, tackar dig, så som jag gör i dag. En far gör din trofasthet känd för barnen.

²⁰ HERREN skall frälsa mig, och mina sånger skall vi spela i alla våra livsdagar i HERRENS hus.

²¹ Och Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk.

²² Och Hiskia sade: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till HERRENS hus?"

Jesaja 39

¹ Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att han hade varit sjuk och blivit frisk igen.

² Och Hiskia gladde sig över dem och visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem.

³ Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: "Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?" Hiskia svarade: "De har kommit till mig från ett avlägset land, från Babel."

⁴ Jesaja frågade: "Vad har de sett i ditt hus?" Hiskia svarade: "De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se."

⁵ Då sade Jesaja till Hiskia: "Hör HERREN Sebaots ord:

⁶ Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger HERREN.

⁷ Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats."

⁸ Hiskia sade till Jesaja: "Gott är det HERRENS ord du har talat." Och han tänkte: "Fred och trygghet skall ju råda i min tid."

Jesaja 40

¹ Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.

² Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för alla sina synder.

³ En röst ropar i öknen: "Bered väg för HERREN, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud.

⁴ Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark.

⁵ HERRENS härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den. Ty HERRENS mun har talat."

⁶ Hör någon säger: "Predika!" Och en annan svarar: "Vad skall jag predika?" "Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken.

⁷ Gräs torkar, blomster vissnar, när HERRENS Ande blåser på det. Ja, folket är gräs!

⁸ Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet."

⁹ Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: "Se, er Gud!"

¹⁰ Ja, Herren, HERREN kommer med makt, hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom.

¹¹ Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.

¹² Vem har mätt vattnen i sin kupade hand och tagit mått på himlens vidd med sina utspända fingrar? Vem har samlat stoftet på jorden i ett måttkar, eller vägt bergen på en våg och höjderna i en vågskål?

¹³ Vem har utforskat HERRENS Ande, och vem kan ge honom råd och undervisa honom?

¹⁴ Vem rådfrågar han, för att denne skall ge honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?

¹⁵ Se, folken är som en droppe i en spann, som ett dammkorn i en vågskål. Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn.

¹⁶ Libanons skog räcker inte till offerved, dess djur inte till brännoffer.

¹⁷ Alla folk är som ett intet inför honom, mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara.

¹⁸ Vem vill ni likna Gud vid, vad vill ni jämföra honom med?

¹⁹ Hantverkaren gjuter en avgudabild, och guldsmeden belägger den med guld och smider silverkedjor.

²⁰ Den som inte har råd att offra mycket väljer ett stycke trä som inte ruttnar. Sedan söker han en erfaren hantverkare som kan forma en avgudabild som inte faller omkull.

²¹ Vet ni inte det, har ni inte hört det? Har inte detta förkunnats för er från begynnelsen? Har ni inte förstått det alltifrån jordens grundläggning?

²² För honom som tronar över världen är dess inbyggare som gräshoppor. Han breder ut himlen som ett flor, spänner ut den som ett tält att bo inunder.

²³ Han gör furstar till intet och förvandlar jordens domare till tomhet.

²⁴ Knappt är de planterade, knappt är de sådda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, så blåser han på dem och de förtorkar, och en stormvind för bort dem som strå.

²⁵ Vem vill ni då likna mig vid, så att jag skulle vara som han? säger den Helige.

²⁶ Lyft upp era ögon mot höjden och se: Vem har skapat allt detta? Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror? Genom sin stora makt och sin väldiga kraft nämner han dem alla vid namn - ingen enda uteblir.

²⁷ Hur kan du Jakob säga, du Israel påstå: "Min väg är dold för HERREN. Gud bryr sig inte om min rätt"?

²⁸ Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud, som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte, hans förstånd kan inte utforskas.

²⁹ Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.

³⁰ Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

³¹ Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.

Jesaja 41

¹ Var tysta inför mig, ni kustländer. Låt folken hämta ny kraft, låt dem komma fram och sedan tala. Låt oss tillsammans träda inför rätta.

² Vem har låtit denne uppstå i öster, han som möts av rättfärdighet? Vem ger folkslag i hans våld och gör honom till härskare över kungar? Vem gör dem till stoft för hans svärd och som bortblåst halm för hans båge?

³ Han driver bort dem, där han trygg vandrar fram, på vägar där hans fötter aldrig gått.

⁴ Vem har planerat och utfört detta? Det är han som från begynnelsen kallade fram människors släkten. Jag, HERREN, är den förste och den siste. Jag är denne Gud.

⁵ Havsländerna ser det och bävar, jordens ändar förskräcks. De närmar sig och kommer.

⁶ Den ene vill hjälpa den andre och säger till honom: "Var stark!"

⁷ Den som snidar i trä styrker guldsmeden, och bleckslagaren styrker den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: "Den är god" och nitar fast avguden, så att den inte faller omkull.

⁸ Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän!

⁹ Jag har hämtat dig från jordens ändar, kallat dig hit från dess yttersta hörn och jag har sagt till dig: "Du är min tjänare, dig har jag utvalt och inte förkastat."

¹⁰ Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.

¹¹ Se, alla som hatar dig skall komma på skam och blygas. Dina motståndare skall bli till intet och förgås.

¹² Du skall söka efter dina motståndare men inte finna dem. De som strider mot dig skall gå under och bli till intet.

¹³ Ty jag är HERREN, din Gud, som fattar din högra hand och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig.

¹⁴ Frukta därför inte, du mask Jakob, ni Israels män. Jag hjälper dig, säger HERREN. Israels Helige är din återlösare.

¹⁵ Se, jag gör dig till en ny tröskvagn med skarpa taggar. Du skall tröska sönder berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar.

¹⁶ Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra bort dem och stormen skingra dem. Men själv skall du fröjda dig i HERREN, jubla över Israels Helige.

¹⁷ De betryckta och fattiga söker förgäves efter vatten, deras tunga förtorkar av törst. Men jag, HERREN, skall bönhöra dem, Israels Gud skall inte överge dem.

¹⁸ Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna. Jag skall göra öknen till sjö och torrt land till källsprång.

¹⁹ Jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen med myrten och olivträd. På hedmarken skall jag plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,

²⁰ för att man tillsammans skall se och veta, ge akt på och förstå att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.

²¹ För fram er sak, säger HERREN, kom med era bevis, säger Jakobs Konung.

²² Låt dem komma och förkunna för oss vad som skall ske. Var finns era tidigare utsagor? Lägg fram dem, så skall vi ge akt på dem och se efter hur de har gått i fullbordan. Eller låt oss höra vad som skall komma.

²³ Tala om vad som skall hända i framtiden, så att vi kan se att ni är gudar. Gör något, vad det vara må, så att vi alla häpnar när vi ser det.

²⁴ Men se, ni är mindre än ett intet, ert verk är ingenting alls. Den som väljer er är avskyvärd.

²⁵ Jag har låtit en man uppstå i norr, och han kommer ifrån öster. Han skall åkalla mitt namn. Han skall gå fram över de styrande, som vore de lerjord, lik en krukmakare som trampar lera.

²⁶ Vem talade om detta från begynnelsen, så att vi fick veta det, eller i förväg så att vi kunde säga: "Han har rätt". Det fanns ingen som talade om det, ingen som lät oss höra det, ingen som hörde er tala om det.

²⁷ Jag är den förste som säger till Sion: "Se, där är de!", den förste som ger Jerusalem detta glädjebud.

²⁸ Jag ser mig om, men här finns ingen. Av dessa är det ingen som kan ge besked, ingen som kan ge ett svar på min fråga.

²⁹ Se, de är alla fåfänglighet, deras verk är ett intet, deras avgudabilder är vind och tomhet.

Jesaja 42

¹ Se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit min Ande komma över honom. Han skall utbreda rätten bland hednafolken.

² Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna.

³ Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten.

⁴ Han skall inte förtröttas eller brytas ner, förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans undervisning.

⁵ Så säger Gud, HERREN, han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där, han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.

⁶ Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, jag skall hålla dig i handen. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken,

⁷ för att du skall öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker.

⁸ Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

⁹ Se, vad jag förut förkunnade har kommit. Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem.

¹⁰ Sjung till HERREN en ny sång, sjung hans lov från jordens ände, ni som far på havet och allt som finns i det, ni havsländer med era invånare.

¹¹ Höj din röst, du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor. Jubla, ni klippornas invånare, ropa från bergens toppar.

¹² Ge HERREN ära, förkunna hans lov i havsländerna.

¹³ HERREN drar ut som en hjälte, han eggar upp sig med en stridsmans iver. Han ropar högt, han ger upp ett härskri och visar sin makt mot sina fiender.

¹⁴ Under lång tid har jag tigit, jag höll mig stilla, jag lade band på mig. Men nu skall jag skrika som en barnaföderska, jag skall flämta och flåsa på samma gång.

¹⁵ Jag skall ödelägga berg och höjder och låta allt gräs på dem torka bort. Jag skall göra strömmar till land och låta sjöar torka ut.

¹⁶ De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner, på okända stigar skall jag föra dem fram. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är vad jag skall göra, och jag skall inte överge dem.

¹⁷ Men de som förtröstar på skurna avgudabilder och som säger till gjutna beläten: "Ni är våra gudar", de skall vika tillbaka och stå där med skam.

¹⁸ Ni som är döva, hör, ni som är blinda, skåda och se.

¹⁹ Vem är så blind som min tjänare och så döv som min budbärare som jag sänder i väg? Vem är så blind som min förtrogne, så blind som HERRENS tjänare?

²⁰ Du har sett mycket, men inte tagit vara på det, fastän öronen är öppna, lyssnar ingen.

²¹ Det behagade HERREN för hans rättfärdighets skull att låta sin undervisning komma till makt och ära.

²² Men detta är ett plundrat och skövlat folk. De ligger alla bundna i hålor, i fängelser hålls de gömda. De har lämnats ut till plundring utan att någon räddar, till plundring utan att någon säger: "Ge tillbaka."

²³ Om ni ändå ville lyssna på detta, ta vara på det och höra för framtiden!

²⁴ Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel åt plundrare? Har inte HERREN gjort det, han som vi syndat mot? Ty de ville inte vandra på hans vägar och inte höra på hans undervisning.

²⁵ Därför utgöt han sin brinnande vrede över dem - krigets raseri. De förbrändes av det runt omkring, men de besinnade det inte. De förtärdes av det men tog det inte till sitt hjärta.

Jesaja 43

¹ Men nu, så säger HERREN, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.

² Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.

³ Ty jag är HERREN, din Gud, Israels Helige, din Frälsare. Jag ger Egypten till lösepenning för dig, Nubien och Seba i ditt ställe.

⁴ Eftersom du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig, ger jag människor i ditt ställe, folk i stället för ditt liv.

⁵ Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig.

⁶ Jag skall säga till länderna i norr: "Ge hit!" och till södern: "Håll dem inte tillbaka! För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände,

⁷ var och en som är uppkallad efter mitt namn, och som jag har skapat till min ära, som jag har format och gjort."

⁸ För ut det blinda folket, som dock har ögon och de döva, som dock har öron.

⁹ Låt alla hedningar komma tillsammans, låt folken samlas. Vem bland dem förkunnade detta och lät oss höra om det som har skett? Låt dem föra fram sina vittnen så att de kan få rätt. Låt dem höra, så att de kan säga: "Det är sant."

¹⁰ Ni är mina vittnen, säger HERREN, och min tjänare, som jag har utvalt, för att ni skall känna mig och tro mig och förstå att jag är den som har förutsagt detta. Före mig blev ingen Gud formad, efter mig skall ingen komma.

¹¹ Jag, jag är HERREN, förutom mig finns ingen frälsare.

¹² Jag har förkunnat det och berett frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud ibland er. Ni är mina vittnen, säger HERREN, och jag är Gud.

¹³ Redan från första dagen är jag denne Gud. Ingen kan rädda ur min hand. När jag vill göra något, vem kan då förhindra det?

¹⁴ Så säger HERREN, er återlösare, Israels Helige: För er skull sänder jag bud till Babel, och bryter ner alla bommarna, och kaldeernas jubel förvandlas till jämmer.

¹⁵ Jag är HERREN, er Helige, Israels skapare, er konung.

¹⁶ Så säger HERREN, han som gjorde en väg i havet, en stig i väldiga vatten,

¹⁷ han som förde vagnar och hästar dit ut, en mäktig krigshär. Där blev de liggande, de reser sig aldrig mer. De utplånades, de släcktes som en veke.

¹⁸ Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit.

¹⁹ Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.

²⁰ Markusevangelietens djur skall ära mig, schakaler och strutsar, ty jag förser vildmarken med vatten och öknen med strömmar, så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.

²¹ Det folk som jag har format åt mig skall höja mitt lov.

²² Men du, Jakob, har inte kallat på mig, du, Israel, har tröttnat på mig.

²³ Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig eller ärat mig med dina slaktoffer. Jag har inte vållat dig arbete med matoffer eller möda med rökelse.

²⁴ Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. I stället har du vållat mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar.

²⁵ Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.

²⁶ Påminn mig, låt oss gå till rätta med varandra, tala så att du kan få rätt.

²⁷ Redan din stamfader syndade, och dina talesmän satte sig upp mot mig.

²⁸ Därför har jag vanhelgat dina heliga ledare, överlämnat Jakob till förbannelse och Israel till hån.

Jesaja 44

¹ Men hör nu, du min tjänare Jakob, du Israel som jag har utvalt.

² Så säger HERREN, han som skapade dig, han som formade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta inte, du min tjänare Jakob, du Jesurun som jag har utvalt.

³ Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar,

⁴ så att de växer upp mitt ibland det gröna gräset, som pilträd vid vattenbäckar.

⁵ Då skall en säga: "Jag tillhör HERREN", en annan åberopa Jakobs namn, en tredje skriva på sin hand: "HERRENS egen" och bruka Israel som ett ärenamn.

⁶ Så säger HERREN, Israels Konung, och hans Återlösare, HERREN Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud.

⁷ Vem är som jag? Låt honom ta till orda, ja, lägga fram för mig vad som har hänt alltsedan jag insatte det gamla folket, och vad som skall komma, ja, låt dem berätta vad som kommer att ske.

⁸ Frukta inte och var inte förskräckta. Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det? Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud förutom mig? Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.

⁹ De som tillverkar avgudar är alla idel tomhet, deras kära gudar kan inte hjälpa. Deras egna vittnen ser inget och förstår inget. Därför måste de komma på skam.

¹⁰ Vem vill forma en gud och gjuta ett beläte som inte är honom till någon nytta?

¹¹ Se, hela deras sällskap skall komma på skam. Konsthantverkarna är ju själva bara människor. Låt dem alla samlas och träda fram. De skall då alla komma på skam med förskräckelse.

¹² Smeden tar sitt verktyg och bearbetar smidet i glöden, han formar det med hammare och bearbetar det med kraftig arm. Blir han hungrig förlorar han sin kraft. Dricker han inte vatten blir han matt.

¹³ Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift. Han formar det med stämjärn och märker ut det med passaren. Han gör det likt en mansbild, en vacker människogestalt att sättas i ett hus.

¹⁴ Man fäller cedrar åt sig och tar stenek och vanlig ek och väljer bland skogens träd. Man planterar lärkträd åt sig, och regnet ger dem växt.

¹⁵ Detta har människorna till bränsle. Man tar av veden och värmer sig med den, man tänder på den och bakar bröd. Men man tillverkar också en gud av den och tillber denna. Man gör av träet en avgudabild och faller ner för den.

¹⁶ En del av träet bränner man upp i eld. Över en annan del lagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt. Sedan värmer man sig och säger: "Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan."

¹⁷ Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild. För den faller man ner och tillber. Man bönfaller inför den och säger: "Rädda mig, för du är min gud."

¹⁸ Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting, ty deras ögon är tillslutna, så att de inte ser, och deras hjärtan, så att de ingenting begriper.

¹⁹ Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd att han säger: "En del av det har jag bränt upp i eld, på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har nu ätit. Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?"

²⁰ Den som lever av aska är förledd av ett vilselett hjärta, så att han inte kan rädda sin själ eller tänka: "Är det inte lögn det jag håller i min högra hand?"

²¹ Tänk på detta, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare. Jag har format dig, du är min tjänare. Israel, du blir inte bortglömd av mig.

²² Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, ty jag har återlöst dig.

²³ Jubla ni himlar, ty HERREN har gjort det, höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd. Ty HERREN har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel.

²⁴ Så säger HERREN, din återlösare, han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, HERREN, är den som har gjort allt, den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?

²⁵ Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet och gör spåmännen till dårar, den som låter de visa komma till korta och gör deras kunskap till dårskap,

²⁶ men som bekräftar sin tjänares ord och fullbordar sina sändebuds råd. Jag är den som säger om Jerusalem: "Det skall bli bebott" och om Juda städer: "De skall bli uppbyggda. Jag skall resa upp deras ruiner."

²⁷ Jag är den som säger till havsdjupet: "Torka ut! Dina strömmar skall jag låta sina."

²⁸ Jag är den som säger om Koresh: "Han är min herde, han skall fullborda allt det jag vill. Han skall säga om Jerusalem: Det skall bli uppbyggt, och till templet: Din grund skall bli lagd på nytt."

Jesaja 45

¹ Så säger HERREN till sin smorde, till Koresh som jag har fattat vid hans högra hand för att slå ner folken inför honom, lossa bältet från kungars höfter och öppna dörrar för honom, så att inga portar mer är stängda:

² Själv skall jag gå framför dig, höjderna skall jag jämna ut. Kopparportarna skall jag spränga och järnbommarna skall jag bryta sönder.

³ Jag skall ge dig skatter som är dolda i mörkret och hemliga rikedomar, för att du skall inse att jag är HERREN, som kallar dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.

⁴ För min tjänare Jakobs skull, för Israels skull, min utvalde, kallade jag dig vid namn. Jag gav dig ett ärenamn, fastän du inte kände mig.

⁵ Jag är HERREN och det finns ingen annan. Utom mig finns ingen Gud. Jag spände bältet om ditt liv, fastän du inte kände mig,

⁶ för att man skulle förstå både i öster och väster att det inte finns någon utom mig. Jag är HERREN och det finns ingen annan.

⁷ Jag danar ljuset och skapar mörkret, jag ger lycka och skapar olycka. Jag, HERREN, gör allt detta.

⁸ Låt det drypa från ovan, ni himlar, må rättfärdighet strömma ner från skyarna. Må jorden öppna sig och ge frälsning som frukt, ja, må den låta rättfärdighet växa upp. Jag, HERREN, skapar detta.

⁹ Ve den som tvistar med sin Skapare, - du, en lerskärva bland jordens lerskärvor! Säger leret till den som formar det: "Vad gör du?" Säger ditt verk: "Han har inga händer?"

¹⁰ Ve den som säger till en far: "Vad avlar du?" och till en kvinna: "Vad föder du fram?"

¹¹ Så säger HERREN, Israels Helige, som också är hans Skapare: Fråga mig om det som skall komma. Låt mig ha omsorg om mina söner och mina händers verk.

¹² Det är jag som har gjort jorden och skapat människorna på den. Det är mina händer som har spänt ut himlen, och hela dess här har jag givit befallning.

¹³ Det är jag som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna. Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria, men inte för betalning eller mutor, säger HERREN Sebaot.

¹⁴ Så säger HERREN: Vad egyptierna har skaffat sig genom arbete och nubiernas och Sebas resliga folk med handel, det skall allt gå över i din hand och höra till dig. De skall följa efter dig, i kedjor skall de gå. Och de skall falla ner inför dig och rikta sin bön till dig: "Endast hos dig är Gud, och det finns ingen mer, ingen annan Gud."

¹⁵ Du är sannerligen en Gud som döljer sig, du Israels Gud, du Frälsare.

¹⁶ De kommer alla på skam och måste blygas, alla avgudamakarna måste skämmas.

¹⁷ Men Israel blir frälst genom HERREN med en evig frälsning. Aldrig i evighet skall ni komma på skam och behöva blygas.

¹⁸ Ty så säger HERREN, han som har skapat himlen, han som ensam är Gud, som har format jorden och gjort den. Han som har berett den har inte skapat den till att vara öde utan format den till att bebos: Jag är HERREN, och det finns ingen annan.

¹⁹ I hemlighet har jag inte talat på en mörk plats på jorden. Jag har inte sagt till Jakobs avkomlingar: "Förgäves skall ni söka mig." - Jag är HERREN, som talar sanning och förkunnar vad som är rätt.

²⁰ Samla er då och kom hit, träd fram ni som räddats från folken. De har inget förstånd, de som bär omkring sina träbeläten och ber till en gud som inte kan frälsa.

²¹ Tag till orda och lägg fram er sak! Ja, låt dem tillsammans rådslå. Vem har sedan lång tid låtit er höra detta och för längesedan förkunnat det? Har inte jag, HERREN, gjort det? Och det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig Gud som frälsar, ingen utom mig.

²² Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.

²³ Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed

²⁴ och säga om mig: Endast i HERREN är rättfärdighet och styrka. Till honom skall man komma, och alla som varit förbittrade på honom skall blygas.

²⁵ I HERREN skall hela Israels släkt ha sin rättfärdighet, de skall berömma sig av honom.

Jesaja 46

¹ Bel sjunker ner, Nebo måste böja sig, deras bilder läggs på djur och boskap. De som ni bar omkring är en belastning, en börda för den trötte.

² Tillsammans sjunker de ihop och böjer sig. De kan inte rädda bördan, de måste själva gå i fångenskap.

³ Så hör på mig, ni av Jakobs hus, alla ni som är kvar av Israels folk, ni som har varit lagda på mig från moderlivet, burna av mig ända från modersskötet.

⁴ Ända till er ålderdom är jag Denne, och till dess ni blir grå skall jag bära er. Så har jag hittills gjort, och även i fortsättningen skall jag stödja er, jag skall bära och rädda er.

⁵ Med vem vill ni likna och jämföra mig, med vem vill ni jämställa mig, så att jag skulle likna honom?

⁶ Man skakar ut guld ur börsen och väger upp silver på vågen. Man anlitar en guldsmed för att göra det till en gud, som man faller ner för och tillber.

⁷ Man lyfter upp den på axeln, bär bort den och sätter ner den på dess plats. Där står den och kan inte gå därifrån. Ropar någon till den, kan den inte svara och rädda honom ur hans nöd.

⁸ Tänk på detta och fatta mod! Tag det till hjärtat, ni överträdare.

⁹ Kom ihåg det som har hänt i det förgångna, ty jag är Gud, och det finns ingen annan Gud, ingen som jag.

¹⁰ Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra.

¹¹ Jag kallar på örnen från öster, från fjärran land honom som verkställer mitt beslut. Vad jag har talat, det låter jag ske, vad jag har beslutat, det sätter jag i verket.

¹² Hör på mig, ni självsäkra, ni som är fjärran från rättfärdighet:

¹³ Se, jag låter min rättfärdighet komma nära, den är inte långt borta, min frälsning dröjer inte. Jag ger frälsning i Sion, min härlighet åt Israel.

Jesaja 47

¹ Stig ner och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel. Sätt dig på jorden utan tron, du kaldeernas dotter, ty man skall inte mer kalla dig den fina och förnäma.

² Tag en kvarn och mal mjöl, lägg av din slöja, lyft upp släpet, blotta benen, vada genom strömmarna.

³ Din nakenhet skall blottas, din skam skall ses. Jag skall utkräva hämnd och inte skona någon.

⁴ Vår återlösares namn är HERREN Sebaot, Israels Helige!

⁵ Sitt tyst och drag dig undan i mörkret, du kaldeernas dotter, ty du skall inte mer kallas kungarikenas drottning.

⁶ Jag blev vred på mitt folk, jag ohelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem inget förbarmande. På gamla lät du ditt ok tynga hårt.

⁷ Du tänkte: "För alltid skall jag vara en drottning." Därför ville du inte ta dig i akt och tänkte inte på slutet.

⁸ Hör nu detta, du som lever i vällust, du som sitter så trygg, du som säger i ditt hjärta: "Jag och ingen annan! Aldrig skall jag sitta som änka, aldrig veta av vad barnlöshet är."

⁹ Plötsligt skall båda dessa olyckor komma över dig, på en och samma dag: barnlöshet och änkestånd. I fullt mått skall de komma över dig, trots mängden av dina trolldomskonster, trots dina besvärjelsers stora kraft.

¹⁰ Du förtröstade på din ondska och tänkte: "Ingen ser mig." Det var din vishet och din kunskap som förledde dig, och du sade i ditt hjärta: "Jag och ingen annan."

¹¹ Därför skall olycka komma över dig, och du skall inte veta varifrån den kommer. Fördärv skall falla över dig, du skall inte kunna avvärja det. Plötsligt skall ödeläggelse komma över dig, när du minst anar det.

¹² Träd då fram med dina besvärjelser och dina många trolldomskonster, som du har tröttat ut dig med alltifrån din ungdom. Kanske kan du få hjälp, kanske kan du skrämma bort faran.

¹³ Du har arbetat dig trött med dina många rådslag. Må nu de träda fram, må de rädda dig, de som mäter upp himlen och spanar i stjärnorna och kungör månad för månad vad som skall komma över dig.

¹⁴ Se, de är som strå som bränns upp i eld, de kan inte rädda sitt liv ur lågornas våld. Det kommer inte att finnas någon koleld att värma sig framför, ingen brasa att sitta vid.

¹⁵ Så går det dem som du tröttade ut dig med, dem som har bedrivit handel med dig sedan din ungdom. De drar bort var och en åt sitt håll, det finns ingen som räddar dig.

Jesaja 48

¹ Hör detta, ni av Jakobs hus, ni som är uppkallade efter Israels namn och flöt fram ur Juda källa, ni som svär vid HERRENS namn och bekänner er till Israels Gud, men inte i sanning och rättfärdighet.

² Ty ni kallar er efter den heliga staden och stöder er på Israels Gud, som heter HERREN Sebaot.

³ Vad som förut skedde, det har jag för längesedan förkunnat. Av min mun var det förutsagt, jag hade låtit er höra om det. Plötsligt satte jag det i verket, och det inträffade.

⁴ Eftersom jag visste att du är hård, med en nacke av järn och en panna av koppar,

⁵ förkunnade jag det för längesedan. Innan det skedde lät jag dig höra om det, för att du inte skulle kunna säga: "Min avgud har gjort det, min skurna och gjutna gudabild har befallt det."

⁶ Du har hört det, och kan nu se alltsammans. Vill ni inte erkänna det? Från och med nu låter jag dig höra om nya ting, om fördolda ting som du inte vetat om.

⁷ Först nu har de skapats, inte tidigare, inte förrän i dag har du hört om dem, för att du inte skall kunna säga: "Det visste jag redan."

⁸ Förr fick du inte höra eller veta något om det, ty på den tiden var dina öron inte öppnade. Jag visste ju hur trolös du var, att du kallades överträdare från moderlivet.

⁹ Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede, för min äras skull är jag långmodig, så att du inte blir utrotad.

¹⁰ Se, jag har luttrat dig, men silver har jag inte fått. Jag har prövat dig i lidandets ugn.

¹¹ För min egen skull, ja, för min egen skull gör jag det, ty hur skulle jag kunna låta mitt namn bli ohelgat? Jag ger inte min ära åt någon annan.

¹² Hör på mig, du Jakob, du Israel, som jag har kallat. Jag är Denne. Jag är den förste, jag är också den siste.

¹³ Min hand har lagt jordens grund, min högra hand har spänt ut himlen. Jag kallade på dem, då stod de där.

¹⁴ Samla er, ni alla, och hör: Vem bland dessa andra har förutsagt detta, att den man som HERREN älskar skall utföra hans vilja mot Babel och vara hans arm mot kaldeerna?

¹⁵ Jag, jag har talat detta, jag har också kallat honom. Jag har fört honom fram, och hans väg skall vara framgångsrik.

¹⁶ Kom hit till mig och hör detta: Jag har från första stund talat helt öppet. När tiden kom att något skulle ske, då var jag där. Och nu har Herren, HERREN sänt mig och sin Ande.

¹⁷ Så säger HERREN, din återlösare, Israels Helige: Jag är HERREN, din Gud, som lär dig vad nyttigt är, som leder dig på den väg du skall vandra.

¹⁸ O, att du hade lyssnat på mina bud! Då skulle frid flyta till dig som en ström och din rätt som havets vågor.

¹⁹ Dina barn skulle då ha varit som sanden, din livsfrukt som de oräkneliga sandkornen. Deras namn skulle aldrig bli utrotat eller utplånat ur min åsyn.

²⁰ Drag ut från Babel, fly från kaldeerna! Förkunna detta med fröjderop, låt det bli känt, för ut det till jordens ände, säg: "HERREN har återlöst sin tjänare Jakob.

²¹ De led ingen törst när han förde dem genom öknarna, ty han lät vatten strömma fram ur klippan åt dem. Han klöv klippan, så att vatten flödade."

²² Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger HERREN.

Jesaja 49

¹ Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran. HERREN kallade mig när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte.

² Han gjorde min mun lik ett skarpt svärd och gömde mig under sin hands skugga. Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.

³ Han sade till mig: "Du är min tjänare, Israel, genom dig vill jag förhärliga mig."

⁴ Men jag tänkte: "Förgäves har jag ansträngt mig, utan nytta har jag förbrukat min kraft. Dock, min rätt är hos HERREN och min lön är hos min Gud."

⁵ Och nu säger HERREN, han som från moderlivet danade mig till sin tjänare, för att föra Jakob tillbaka till honom, så att Israel samlas hos honom - ty jag är ärad i HERRENS ögon, och min Gud är min starkhet -

⁶ han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.

⁷ Så säger HERREN, Israels återlösare, hans Helige, till honom som är föraktad av var själ, till honom som är avskydd av folken, till honom som är härskares tjänare: Kungar skall se det och stå upp, furstar skall se det och tillbedja för HERRENS skull, han som är trofast, för Israels Heliges skull, han som har utvalt dig.

⁸ Så säger HERREN: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, för att upprätta landet och utskifta de förödda arvslotterna

⁹ och säga till de fångna: "Drag ut", och till dem som sitter i mörkret: "Kom fram." De skall finna bete utmed vägarna, betesplatser på alla kala höjder.

¹⁰ De skall varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen skall inte skada dem, ty deras förbarmare skall leda dem och föra dem till vattenkällor.

¹¹ Jag skall göra alla mina berg till jämna vägar, och mina banade vägar skall byggas höga.

¹² Se, där kommer de fjärran ifrån, somliga från norr och andra från väster, somliga från sineernas land.

¹³ Jubla, ni himlar, och fröjda dig, du jord, brist ut i jubel, ni berg. Ty HERREN tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.

¹⁴ Men Sion säger: "HERREN har övergivit mig, Herren har glömt mig."

¹⁵ Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig.

¹⁶ Se, på mina händer har jag upptecknat dig. Dina murar står alltid inför mig.

¹⁷ Dina söner skyndar sig tillbaka, medan de som förstör och ödelägger dig drar bort ifrån dig.

¹⁸ Lyft upp dina ögon och se dig omkring, alla samlas de hos dig. Så sant jag lever, säger HERREN, du skall få klä dig i dem alla som en skrud och lik en brud fästa dem omkring dig.

¹⁹ Ty om du tidigare låg i ruiner och var ödelagd och ditt land var förött, skall det nu bli för trångt att bo där, och de som fördärvar dig skall vara långt borta.

²⁰ Du skall få höra barnen säga, de som föddes under din barnlöshet: "Platsen är för trång för mig, gör plats för mig, så att jag kan bo här."

²¹ Då skall du säga i ditt hjärta: "Vem har fött dessa åt mig? Jag var ju barnlös och ofruktsam, landsflyktig och fördriven. Vem har fostrat dessa? Se, jag var lämnad ensam kvar. Varifrån kommer då dessa?"

²² Så säger Herren HERREN: Se, jag skall lyfta min hand mot folken, resa mitt baner för hednafolken. Då skall de komma med dina söner i sin famn och bära dina döttrar på sina axlar.

²³ Kungar skall vara dina barns vårdare, och furstinnor dina ammor. De skall falla ner inför dig med ansiktet mot jorden och slicka stoftet vid dina fötter. Och du skall inse att jag är HERREN och att de som hoppas på mig inte kommer på skam.

²⁴ Kan man ta ifrån den starke hans byte eller rycka fångarna från den som har segerns rätt?

²⁵ Ja, så säger HERREN: "Nu skall den starkes fångar tas ifrån honom, bytet ryckas ur tyrannens hand. Jag skall själv strida mot dina motståndare, jag skall själv rädda dina barn.

²⁶ Jag skall låta dem som förtrycker dig äta sitt eget kött, och av sitt eget blod skall de bli druckna, som av sött vin. Och allt kött skall då förstå att jag, HERREN, är din Frälsare, att den Mäktige i Jakob är din återlösare."

Jesaja 50

¹ Så säger HERREN: Var finns er mors skiljebrev, det som jag har förskjutit henne med? Eller till vilken av mina fordringsägare har jag sålt er? Se, genom era missgärningar blev ni sålda, och för era överträdelsers skull blev er mor förskjuten.

² Varför var ingen där när jag kom? Varför svarade ingen när jag ropade? Är min arm för kort för att friköpa er, eller har jag ingen kraft till att hjälpa? Se, genom min befallning torkar jag ut havet och förvandlar strömmarna till öken. Deras fiskar ruttnar av brist på vatten och dör av törst.

³ Jag kläder himlen i mörker och ger den sorgdräkt att bära.

⁴ Herren HERREN har givit mig en tunga med lärdom, så att jag förstår att med mina ord hjälpa den trötte. Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungasätt.

⁵ Herren HERREN har öppnat mitt öra, och jag har inte varit upprorisk, jag har inte vikit tillbaka.

⁶ Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig och mina kinder åt dem som ryckte ut mina skäggstrån. Jag dolde inte mitt ansikte för hån och spott.

⁷ Herren HERREN skall hjälpa mig, därför behöver jag inte skämmas, därför gör jag mitt ansikte hårt som sten. Jag vet att jag inte kommer på skam.

⁸ Den som förklarar mig rättfärdig är nära. Vem vill då gå till rätta med mig? Må han träda fram tillsammans med mig. Vem är min motpart? Låt honom komma hit.

⁹ Se, Herren HERREN kommer att hjälpa mig. Vem vill då döma mig skyldig? De skall alla slitas ut som ett klädesplagg, mal skall förtära dem.

¹⁰ Vem bland er fruktar HERREN och hör hans tjänares röst? Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, skall han förtrösta på HERRENS namn och stödja sig på sin Gud.

¹¹ Men se, alla ni som tänder upp en eld och omger er med brinnande pilar, vandra i lågorna från er eld bland de brinnande pilar som ni har antänt. Av min hand skall detta drabba er, ni kommer att ligga i kval.

Jesaja 51

¹ Hör på mig, ni som far efter rättfärdighet, ni som söker HERREN. Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna, och på gruvan, ur vilken ni har grävts fram.

² Se på er fader Abraham, och på Sara som födde er. Ty medan han ännu var ensam kallade jag honom, och jag välsignade och förökade honom.

³ Ja, HERREN tröstar Sion, han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, dess ödemark lik HERRENS lustgård. Fröjd och glädje skall höras därinne, tacksägelse och lovsångs ljud.

⁴ Tänk på mig, du mitt folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty undervisning skall utgå från mig, min rätt skall jag sätta till ett ljus för folken.

⁵ Min rättfärdighet är nära, min frälsning är på väg, och mina armar skall döma folken. Kustländerna väntar på mig och hoppas på min arm.

⁶ Lyft upp era ögon till himlen, och se på jorden därunder. Ty himlen skall försvinna som en rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare skall dö som mygg. Men min frälsning skall förbli för evigt, min rättfärdighet skall inte brytas ner.

⁷ Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten, du folk, som har min undervisning i ditt hjärta. Frukta inte för människors smädelser, var inte rädd för deras hån.

⁸ Ty mal skall förtära dem som en klädnad, mott skall äta dem som ylle. Men min rättfärdighet skall förbli för evigt, min frälsning från släkte till släkte.

⁹ Vakna upp, vakna upp, kläd dig i styrka, du HERRENS arm! Vakna upp som i forna dagar, i förgångna tider. Var det inte du som högg Rahab i bitar, som genomborrade havsvidundret?

¹⁰ Var det inte du som torkade ut havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsdjupen till en väg, där de återlösta kunde gå fram?

¹¹ Så skall HERRENS friköpta vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skall komma över dem, men sorg och suckan skall fly bort.

¹² Jag, jag är den som tröstar er. Vem är då du, att du fruktar för människor som skall dö, för människobarn som blir som torrt gräs,

¹³ att du glömmer HERREN, din Skapare, han som spände ut himlen och lade jordens grund, och att du ständigt dagen igenom fasar för förtryckarens vrede, eftersom han är redo att fördärva? Var är nu förtryckarens vrede?

¹⁴ Snart blir fången fri. Han skall inte dö och läggas i graven, han skall inte lida brist på bröd.

¹⁵ Jag är HERREN, din Gud, han som rör upp havet, så att dess vågor dånar, HERREN Sebaot är hans namn.

¹⁶ Jag har lagt mina ord i din mun och övertäckt dig med min hands skugga för att plantera himlen och grunda jorden och för att säga till Sion: Du är mitt folk.

¹⁷ Vakna upp, vakna upp, stå upp Jerusalem, du som av HERRENS hand har fått att dricka hans vredes bägare, du som har tömt berusningens bägare till sista droppen.

¹⁸ Av alla de söner hon hade fött fanns ingen som ledde henne, av alla de söner hon hade fostrat fanns ingen som fattade henne vid handen.

¹⁹ Dubbel är den olycka som har drabbat dig, vem har medkänsla med dig? Förödelse och förstöring, hunger och svärd - hur skall jag trösta dig?

²⁰ Dina söner försmäktade, de låg vid alla gathörn som en antilop i ett nät, drabbade i fullt mått av HERRENS vrede, av din Guds bestraffning.

²¹ Så hör nu detta, du eländiga, som är drucken, men inte av vin:

²² Så säger HERREN, som är din Herre och din Gud, som utför sitt folks sak: Se, jag tar bort berusningens bägare ur din hand, av min vredes bägare skall du inte längre dricka.

²³ Jag skall sätta den i handen på dina plågare, de som sade till dig: "Fall ner, så att vi kan gå fram över dig!" Så gjorde du din rygg till mark och till en gata för dem att gå på.

Jesaja 52

¹ Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion, kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad, ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig.

² Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem. Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.

³ Ty så säger HERREN: Ni har blivit sålda för intet, därför skall ni också utan pengar bli återlösta.

⁴ Så säger Herren HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ner till Egypten och vistades där som främlingar. Och Assur har förtryckt dem utan orsak.

⁵ Vad har jag nu här, säger HERREN, då man har fört bort mitt folk utan skäl? Dess tyranner skränar, säger HERREN, och mitt namn blir ständigt hånat, varje dag.

⁶ Därför skall mitt folk lära känna mitt namn, därför skall det på den dagen förstå att jag är den som säger: Se, här är jag!

⁷ Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är konung!"

⁸ Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar alla, ty de skall med egna ögon få se HERREN vända tillbaka till Sion.

⁹ Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, ty HERREN tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem.

¹⁰ HERREN uppenbarar sin heliga arm inför alla hednafolkens ögon, alla jordens ändar skall se vår Guds frälsning.

¹¹ Drag bort! Drag bort! Gå ut därifrån! Rör inte vid något orent! Gå ut från henne, rena er, ni som bär HERRENS kärl.

¹² Ni skall inte gå ut med hast och inte vandra bort som flyktingar, ty HERREN går framför er, och Israels Gud avslutar ert tåg.

¹³ Se, min tjänare skall handla vist. Han skall bli hög och upphöjd, ja, mycket hög.

¹⁴ Liksom många häpnade över dig, så skall hans framträdande förvrängas mer än andra mäns och hans gestalt mer än andra människors.

¹⁵ Han skall bestänka många folk. Inför honom kommer kungar att förstummas, ty de får se sådant som aldrig har berättats för dem och lära känna vad de aldrig har hört.

Jesaja 53

¹ Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad?

² Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.

³ Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.

⁴ Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

⁵ Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

⁶ Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.

⁷ Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

⁸ Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?

⁹ Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.

¹⁰ Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom.

¹¹ Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.

¹² Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.

Jesaja 54

¹ Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte har haft födslovärkar. Ty den ensamma har många barn, fler än den som har man, säger HERREN.

² Utvidga platsen för din boning, spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte. Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar starka.

³ Ty du skall utbreda dig både åt höger och åt vänster. Dina avkomlingar skall ta hedningars länder i besittning och på nytt befolka ödelagda städer.

⁴ Frukta inte, ty du skall inte komma på skam, blygs inte, ty du skall inte bli förödmjukad. Nej, du skall glömma din ungdoms skam, och ditt änkestånds förakt skall du inte mer komma ihåg.

⁵ Ty den som har skapat dig är din man, HERREN Sebaot är hans namn. Israels Helige är din återlösare, han som kallas hela jordens Gud.

⁶ Ty som en övergiven kvinna i hjärtesorg kallades du av HERREN, och som en förskjuten ungdomshustru, säger din Gud.

⁷ Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig.

⁸ Då min vrede vällde fram, dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger HERREN, din återlösare.

⁹ Jag skall göra som vid Noas flod. Liksom jag svor att Noas flod inte mer skulle komma över jorden, så svär jag att inte mer vredgas på dig eller bestraffa dig.

¹⁰ Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger HERREN, din förbarmare.

¹¹ Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst, med blyglans skall jag nu mura dina stenar och ge dig grundvalar av safirer.

¹² Jag skall göra dina tinnar av rubiner, dina portar av karbunklar och hela din ringmur av ädla stenar.

¹³ Dina barn skall alla bli HERRENS lärjungar, och deras frid skall vara stor.

¹⁴ I rättfärdighet skall du bli befäst. Förtryck skall vara fjärran från dig, du har ingenting att frukta. Förskräckelse skall vara borta, den skall inte komma dig nära.

¹⁵ Om man sammangaddar sig mot dig, kommer det ingalunda från mig. De som sammangaddar sig mot dig skall falla för dig.

¹⁶ Se, jag skapar smeden, som blåser upp kolelden och formar ett vapen genom sitt arbete. Jag skapar också fördärvaren till att förstöra.

¹⁷ Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång, och varje tunga som upphäver sig mot dig skall du i domen döma skyldig. Detta är HERRENS tjänares arvedel, och deras rättfärdighet kommer från mig, säger HERREN.

Jesaja 55

¹ Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.

² Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd, era inkomster för det som inte kan mätta? Hör på mig, så skall ni få äta gott och njuta av utsökt mat.

³ Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta med er ett evigt förbund: Ni skall få den trofasta nåd som jag lovade David.

⁴ Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och ledare för folken.

⁵ Du skall kalla på ett folk du inte känner, ett hednafolk som inte känner dig skall skynda till dig för HERRENS, din Guds, skull, för Israels Heliges skull, ty han har förhärligat dig.

⁶ Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.

⁷ Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.

⁸ Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.

⁹ Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.

¹⁰ Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta,

¹¹ så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.

¹² Med glädje skall ni dra ut, i frid skall ni föras fram. Bergen och höjderna skall brista ut i jubel inför er, alla markens träd skall klappa i händerna.

¹³ Där nu törnsnår finns skall cypresser växa upp, där nässlor står skall myrten växa upp. Detta skall bli HERREN till ära, ett evigt tecken som inte skall utplånas.

Jesaja 56

¹ Så säger HERREN: Håll fast vid det som är rätt, handla rättfärdigt, ty min frälsning kommer snart, min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort.

² Välsignad är den människa som gör så, den människoson som håller fast vid det, den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den, den som avhåller sin hand från att göra något ont.

³ Den främling som har slutit sig till HERREN skall inte säga: "Säkert kommer HERREN att skilja mig från sitt folk." Inte heller skall eunucken säga: "Jag är ett förtorkat träd."

⁴ Ty så säger HERREN: De eunucker som tar vara på mina sabbater, som väljer det jag finner glädje i och håller fast vid mitt förbund,

⁵ åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar ge ett minnesmärke och ett namn, en välsignelse som är bättre än söner och döttrar. Jag skall ge dem ett evigt namn som inte skall utplånas.

⁶ De främlingar som har slutit sig till HERREN och som vill tjäna honom och älska HERRENS namn, ja, som vill vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund,

⁷ dem skall jag föra till mitt heliga berg. Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus. Deras brännoffer och slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare. Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.

⁸ Så säger Herren HERREN, han som samlar de fördrivna av Israel: Ännu fler skall jag samla till honom, till hans församling.

⁹ Alla ni markens vilda djur, kom och ät, alla ni vilda djur i skogen!

¹⁰ Hans väktare är alla blinda, de märker inget. De är alla stumma hundar som inte kan skälla. De ligger och drömmer, de älskar att slumra.

¹¹ Men de är glupska hundar, de blir aldrig mätta. Och de skall vara herdar, de som ingenting förstår! De går alla sin egen väg, var och en söker sin egen fördel, allesammans.

¹² "Kom, jag skall hämta vin, låt oss berusa oss av starka drycker. Och morgondagen skall bli denna lik, ja, ännu bättre!"

Jesaja 57

¹ Den rättfärdige går under, men ingen bryr sig om det. Fromma människor rycks bort, utan att någon inser att den rättfärdige tas bort för att slippa ondskan.

² Han går in i friden. De som vandrar sin väg rakt fram kommer till vila på sina läger.

³ Men ni, träd fram här, ni söner till teckentyderskor, ni barn till äktenskapsbrytare och horor.

⁴ Vem gör ni er lustiga över? Mot vem spärrar ni upp munnen och räcker ut tungan? Är ni inte överträdelsens barn, lögnens avkomma,

⁵ ni som under varje grönt träd brinner av lust till avgudarna, ni som slaktar era barn i dalarna och i bergsklyftornas djup.

⁶ Ravinens glatta stenar är din del, de, just de, är din lott. Åt dem utgjuter du drickoffer och bär fram matoffer. Skulle jag låta mig nöja med sådant?

⁷ Du ordnade din bädd på höga och stora berg. Dit begav du dig för att offra slaktoffer.

⁸ Bakom dörren och dörrposten satte du ditt minnestecken. Du övergav mig, klädde av dig, steg upp i din säng och gjorde den rymlig. Du ingick förbund med några av dem som du älskade att gå i säng med. Du såg dem nakna.

⁹ Du gick till kungen med olja och smorde dig med en mängd väldoftande salvor. Du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ner till dödsriket.

¹⁰ Även om du blev trött av din långa färd, sade du inte: "Det är lönlöst." Så länge du kunde röra din hand, mattades du inte.

¹¹ För vem var du rädd och fruktade, eftersom du bedrog mig? Du har inte kommit ihåg mig eller brytt dig om mig. Är det inte så: Eftersom jag varit tyst, och det sedan lång tid, fruktar du mig inte?

¹² Men jag skall visa hur det är med din rättfärdighet och med dina verk; de skall inte hjälpa dig.

¹³ När du ropar, må ditt avgudafölje rädda dig. En vind skall ta dem alla med sig, en fläkt skall föra dem bort. Men den som tar sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.

¹⁴ Man skall säga: "Bana väg, bana och bered väg! Tag bort stötestenarna från mitt folks väg!"

¹⁵ Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

¹⁶ Jag skall inte gå till rätta för evigt, inte ständigt vredgas, ty då skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar som jag själv har skapat.

¹⁷ För hans girighetssynd var jag vred. Jag slog honom och dolde mig i min vrede. Men han vände sig bort och gick den väg han själv ville.

¹⁸ Jag har sett hans vägar, men jag vill bota honom och leda honom och ge honom och hans sörjande tröst.

¹⁹ Jag vill skapa lovsång på deras läppar, fullkomlig frid både för den som är fjärran och den som är nära, säger HERREN. Jag skall bota honom.

²⁰ Men de ogudaktiga är som ett upprört hav, ett som inte kan vara stilla, ett hav vars vågor rör upp dy och orenlighet.

²¹ Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud.

Jesaja 58

¹ Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder.

² Väl söker de mig dag ut och dag in och vill ha kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Guds domslut. De frågar mig om rättfärdiga domslut och vill att Gud skall komma dem nära.

³ "Varför fastar vi, när du inte ser det, varför späker vi oss, när du inte märker det?" Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till, och alla era arbetare driver ni hårt.

⁴ Ni håller er fasta med kiv och trätor, ni slåss med onda nävar. Ni fastar inte på sådant sätt nu att ni kan göra er röst hörd i höjden.

⁵ Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha, en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säcktyg och aska, vill du kalla det att hålla fasta och en dag till HERRENS välbehag?

⁶ Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,

⁷ ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.

⁸ Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår.

⁹ Då skall HERREN svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: "Se, här är jag." Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord,

¹⁰ om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.

¹¹ Och HERREN skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.

¹² Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas "han som murar igen sprickor", "han som återställer stigar, så att man kan bo i landet".

¹³ Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord,

¹⁴ då skall du fröjda dig i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har HERRENS mun talat.

Jesaja 59

¹ Se, HERRENS hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.

² Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

³ Ty era händer är fläckade av blod, era fingrar av missgärning. Era läppar talar lögn, er tunga bär fram orättfärdighet.

⁴ Ingen åberopar rättfärdighet, ingen dömer med sanning. På tomhet förtröstar de och talar lögn, de går havande med olycka och föder fördärv.

⁵ De kläcker ut ormägg och väver spindelnät. Den som äter av deras ägg dör, och krossas ett sådant, kommer det ut en orm.

⁶ Deras spindelnät duger inte till kläder, sig själva kan de inte skyla med vad de tillverkat. Deras verk är ondskans verk, deras händer utför våld.

⁷ Deras fötter hastar till det som är ont, de är snara att utgjuta oskyldigt blod. Deras tankar är fördärvets tankar, förödelse och förstöring råder på deras vägar.

⁸ Fridens väg känner de inte, rätten följer inte i deras spår. De går krokiga stigar, ingen som går på dem vet vad frid är.

⁹ Därför är rättvisan fjärran ifrån oss, rättfärdigheten når oss inte. Vi väntar på ljus, men se, mörker råder, på solsken, men vi vandrar i djupaste dunkel.

¹⁰ Vi famlar som blinda längs väggen, famlar som hade vi inte ögon. Vi stapplar mitt på dagen som vore det skymning. Bland välgödda är vi som döda.

¹¹ Vi brummar alla som björnar och kuttrar sorgset som duvor. Vi väntar på rättvisa, men den kommer inte, efter frälsning, men den är fjärran ifrån oss.

¹² Våra överträdelser inför dig är många, våra synder vittnar emot oss. Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon, vi känner våra missgärningar.

¹³ Vi har gjort uppror och förnekat HERREN, vi har vikit bort från vår Gud. Vi har talat förtryck och upproriskhet, lögnaktiga ord som vi tänkt ut i våra hjärtan har vi fört fram.

¹⁴ Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget, det som är rätt kan inte komma fram.

¹⁵ Sanningen har försvunnit, och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad. Detta såg HERREN, och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.

¹⁶ Han såg att ingen trädde fram, han förundrade sig över att ingen grep in. Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet understödde honom.

¹⁷ Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud. Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.

¹⁸ Efter deras gärningar skall han vedergälla dem. Vrede över hans motståndare, vedergällning över hans fiender. Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.

¹⁹ Så skall man frukta HERRENS namn i väster och hans härlighet där solen går upp. När fienden bryter fram lik en flod, skall HERRENS Ande driva honom på flykten.

²⁰ Återlösaren skall komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse, säger HERREN.

²¹ Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger HERREN: Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger HERREN.

Jesaja 60

¹ Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig.

² Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken, men över dig skall HERREN gå upp, hans härlighet skall uppenbaras över dig.

³ Hednafolk skall vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig.

⁴ Lyft dina ögon och se dig omkring: Alla samlas och kommer till dig. Dina söner kommer fjärran ifrån, dina döttrar bärs fram på armen.

⁵ Då skall du se det och stråla av fröjd, ditt hjärta skall bäva och vidga sig. Ty havets rikedomar skall föras till dig, folkens skatter skall tillfalla dig.

⁶ Skaror av kameler skall övertäcka dig, unga kameler från Midjan och Efa. Från Saba skall de alla komma, guld och rökelse skall de bära. De skall förkunna HERRENS lov.

⁷ Alla Kedars hjordar skall samlas till dig, Nebajots baggar skall stå till din tjänst. Till mitt välbehag skall de offras på mitt altare, och min härlighets hus skall jag förhärliga.

⁸ Vilka är dessa som kommer farande som moln, lika duvor som flyger till sitt duvslag?

⁹ Ty kustländerna väntar på mig, och främst kommer Tarsis skepp för att föra dina söner hem från fjärran land. De för med sig silver och guld åt HERRENS, din Guds, namn, åt Israels Helige, ty han förhärligar dig.

¹⁰ Främlingar skall bygga upp dina murar, och deras kungar skall betjäna dig. Ty jag slog dig i min vrede, men i min nåd förbarmar jag mig över dig.

¹¹ Dina portar skall ständigt hållas öppna - varken dag eller natt skall de stängas - så att folkens rikedomar kan föras till dig och deras kungar föras med i tåget.

¹² Ty det hednafolk eller rike som inte vill tjäna dig skall förgås. Ja, sådana hednafolk skall i grund förgöras.

¹³ Libanons härlighet skall komma till dig, både cypress och platan och buxbom, för att pryda platsen där min helgedom är. Jag vill göra platsen för mina fötter härlig.

¹⁴ Bugande skall dina förtryckares söner komma till dig, de som föraktade dig skall alla falla ner för dina fötter. Och de skall kalla dig "HERRENS stad", "Israels Heliges Sion".

¹⁵ I stället för att du var övergiven och hatad, så att ingen ville ta vägen genom dig, skall jag göra dig till härlighet för evigt, till en fröjd från släkte till släkte.

¹⁶ Du skall dia hednafolkens mjölk, ja, kungabröst skall du dia. Då skall du förstå att jag, HERREN, är din frälsare, att den Starke i Jakob är din återlösare.

¹⁷ Jag skall låta guld komma i stället för koppar, silver i stället för järn, koppar i stället för trä och järn i stället för sten. Jag skall sätta friden till din överhet, rättfärdigheten till din härskare.

¹⁸ Man skall inte mer höra talas om våld i ditt land eller ödeläggelse och förstörelse inom dina gränser, utan du skall kalla dina murar för frälsning och dina portar för lovsång.

¹⁹ Solen skall inte mer vara ditt ljus om dagen, månen skall inte mer lysa dig med sitt sken. HERREN skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din härlighet.

²⁰ Din sol skall inte mer gå ner, din måne inte mer avta, ty HERREN skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skall upphöra.

²¹ Då skall alla i ditt folk vara rättfärdiga och för evigt besitta landet, som ett skott av min plantering, som ett verk av mina händer, för att förhärliga mig.

²² Av den minste skall det bli tusen, av den ringaste ett stort folk. Jag, HERREN, skall med hast låta detta ske, när dess tid kommer.

Jesaja 61

¹ Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna,

² till att predika ett nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud, för att trösta alla sörjande,

³ för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande. Och de skall kallas "rättfärdighetens terebinter", planterade av HERREN till hans förhärligande.

⁴ De skall bygga upp gamla ruiner, upprätta tidigare ödelagda platser. De skall åter bygga upp de ödelagda städerna, platser som har legat öde släkte efter släkte.

⁵ Främlingar skall stå redo att föra era hjordar i bet, utlänningar skall åt er bruka era åkrar och vingårdar.

⁶ Och ni skall kallas "HERRENS präster", man skall säga om er: "Vår Guds tjänare". Ni skall få njuta av hednafolkens skatter och berömma er av deras härlighet.

⁷ För er skam skall ni få dubbelt igen, och de som förödmjukades skall nu jubla över sin del. Därför skall de få en dubbel lott i sitt land, evig glädje skall de få.

⁸ Ty jag, HERREN, älskar det rätta och hatar orättfärdigt rov. Jag skall ge dem deras lön i trofasthet och sluta ett evigt förbund med dem.

⁹ Deras släkte skall bli känt bland hednafolken, deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall förstå att de är släktet som HERREN har välsignat.

¹⁰ Jag gläder mig storligen i HERREN, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud, lik en brud som pryder sig med sina smycken.

¹¹ Ty liksom jorden låter sina växter spira fram och en trädgård låter sin sådd växa upp, så skall Herren HERREN låta rättfärdighet och lovsång växa upp inför alla hednafolk.

Jesaja 62

¹ För Sions skull vill jag inte tiga, för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, förrän dess rättfärdighet går upp som solens sken och dess frälsning lyser som ett brinnande bloss.

² Hednafolken skall se din rättfärdighet och alla kungar din härlighet. Du skall få ett nytt namn, som HERRENS mun skall bestämma.

³ Du skall vara en härlig krona i HERRENS hand, en kunglig huvudprydnad i din Guds hand.

⁴ Du skall inte mer kallas "den övergivna", ditt land skall inte mer kallas "ödemark", utan du skall heta "min käraste" och ditt land "den äkta hustrun". Ty HERREN har sin glädje i dig, ditt land har fått sin äkta man.

⁵ Ty som när en ung man gifter sig med en jungfru, så skall dina barn gifta sig med dig, och som en brudgum fröjdar sig över sin brud, så skall din Gud fröjda sig över dig.

⁶ På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som ropar till HERREN, unna er ingen ro.

⁷ Och ge honom ingen ro, förrän han fast grundar Jerusalem och gör det till en lovsång på jorden.

⁸ HERREN har svurit vid sin högra hand och sin starka arm: Jag skall inte mer ge din säd till mat åt dina fiender, och främlingar skall inte dricka ditt nya vin, frukten av din möda.

⁹ De som samlar in säden skall också äta den och skall lova HERREN, och de som bärgar in vinet skall dricka det i min helgedoms gårdar.

¹⁰ Drag ut, drag ut genom portarna, bered väg för folket! Bana, ja, bana en väg och röj bort stenarna, res upp ett baner för folken!

¹¹ Se, HERREN förkunnar till jordens ände: Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer! Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom.

¹² Man skall kalla dem "det heliga folket", "HERRENS återlösta". Och du skall kallas "den eftersökta", "staden som inte blir övergiven".

Jesaja 63

¹ Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? "Det är jag som talar i rättfärdighet, jag som är mäktig att frälsa."

² Varför är din dräkt så röd, varför liknar dina kläder en vintrampares?

³ "En vinpress har jag trampat, jag ensam, ingen i folket hjälpte mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förbittring. Då stänkte deras blod på mina kläder, så att jag fick hela min dräkt nerfläckad.

⁴ Ty hämndens dag var i mitt hjärta, och året för min återlösning hade kommit.

⁵ Jag såg mig omkring, men det fanns ingen hjälpare. Jag stod där i förundran, men det fanns ingen som understödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min vrede understödde mig.

⁶ Jag trampade ner folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förbittring, jag lät deras blod rinna ner på jorden."

⁷ HERRENS nådegärningar vill jag förkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, det överflödande goda mot Israels hus, som han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet och sin nåds rikedom.

⁸ Ty han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte skall svika." Och han blev deras frälsare.

⁹ I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.

¹⁰ Men de var upproriska, och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.

¹¹ Då tänkte hans folk på gångna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, tillsammans med herden för hans hjord? Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,

¹² han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och därmed gjorde sig ett evigt namn,

¹³ han som förde dem genom djupen, så att de, likt springare i öknen, inte stapplade?

¹⁴ Som när boskap går ner i dalen, fördes de av HERRENS Ande till ro. Så ledde du ditt folk för att göra dig ett härligt namn.

¹⁵ Skåda ner från himlen, se till oss från din heliga och härliga boning. Var är nu din nitälskan och din väldiga kraft, ditt hjärtas medkänsla och din barmhärtighet? De har dragit sig tillbaka.

¹⁶ Du är ju vår Fader. Abraham vet inte längre av oss, Israel känner oss inte. Men du, HERRE, är vår Fader. Vår Återlösare av evighet är ditt namn.

¹⁷ Varför, o HERRE, låter du oss gå vilse från dina vägar och varför förhärdar du våra hjärtan, så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.

¹⁸ En liten tid ägde ditt heliga folk sitt land. Våra fiender trampade ner din helgedom.

¹⁹ Vi har blivit lika dem som du aldrig har varit herre över, dem som inte har uppkallats efter ditt namn.

Jesaja 64

¹ O, att du lät himlen rämna och kom hit ner, så att bergen skakade inför dig,

² som när eld antänder ris och elden får vattnet att sjuda, så att ditt namn blir känt för dina ovänner och hednafolken darrar för dig.

³ När du gjorde fruktansvärda gärningar, som vi inte kunde vänta oss, då steg du ner och bergen skälvde inför dig.

⁴ Aldrig någonsin har man hört, aldrig har något öra uppfattat, aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som väntar på honom.

⁵ Du kom för att hjälpa dem som övade rättfärdighet med fröjd, dem som på dina vägar tänkte på dig. Men se, du blev vred, ty vi syndade. Vi har gjort så länge; skall vi någonsin bli frälsta?

⁶ Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel. Vi kommer alla att vissna som löv. Som löv förs bort av vinden kommer vi att föras bort av våra missgärningar.

⁷ Det finns ingen som åkallar ditt namn, ingen som vaknar upp för att hålla sig till dig. Ty du har dolt ditt ansikte för oss, du låter oss gå under genom vår missgärning.

⁸ Men HERRE, du är vår Fader. Vi är leret, och du är den som danat oss, vi är alla verk av din hand.

⁹ Var då inte omåttligt vred, HERRE, tänk inte för alltid på vår missgärning. Tänk på att vi alla är ditt folk.

¹⁰ Dina heliga städer har blivit en öken, Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark.

¹¹ Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, har blivit ett byte för elden, allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner.

¹² Kan du trots detta hålla dig tillbaka, HERRE? Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?

Jesaja 65

¹ Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag."

² Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar,

³ ett folk som ständigt kränker mig rakt i ansiktet. De bär fram offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren,

⁴ de har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar nätter i undangömda nästen, äter svinkött och har oren mat i sina kärl.

⁵ De säger: "Håll dig för dig själv! Kom inte nära mig, för jag är heligare än du." De är som rök i min näsa, en eld som brinner hela dagen.

⁶ Se, det står skrivet inför mig: Jag skall inte tiga, förrän jag har givit vedergällning, ja, vedergällning i deras famn,

⁷ både för deras egna missgärningar och för deras fäders, säger HERREN. De som tände offereld på bergen och hånade mig på höjderna. Jag skall mäta upp i deras famn lönen för vad de tidigare har gjort.

⁸ Så säger HERREN: Liksom man säger om en druvklase när det finns saft i den: "Fördärva den inte, det finns välsignelse i den", så skall också jag göra för mina tjänares skull: Jag skall inte fördärva dem alla.

⁹ Jag skall låta en avkomma gå ut från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg. Ty mina utvalda skall besitta landet, mina tjänare skall bo där.

¹⁰ För mitt folk, som frågar efter mig, skall Saron bli en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för nötboskap.

¹¹ Men ni som överger HERREN och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bord åt Gad och häller upp blandat vin åt Meni,

¹² er har jag bestämt åt svärdet. Ni skall alla få böja er ner för att slaktas, därför att ni inte svarade när jag kallade, inte hörde när jag talade. Ni gjorde det som var ont i mina ögon och valde det som misshagade mig.

¹³ Därför säger Herren HERREN så: Se, mina tjänare skall äta, men ni skall hungra, mina tjänare skall dricka, men ni skall törsta, mina tjänare skall jubla, men ni skall stå med skam,

¹⁴ mina tjänare skall jubla i sitt hjärtas fröjd, men ni skall ropa i ert hjärtas plåga och jämra er i förtvivlan.

¹⁵ Ni skall överlämna ert namn åt mina utvalda till att användas som en förbannelse, och Herren HERREN skall döda dig. Men åt sina tjänare skall han ge ett annat namn.

¹⁶ Den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig vid Sanningens Gud, och den som avlägger ed i landet skall svärja vid Sanningens Gud. Ty de förra bedrövelserna är då glömda och dolda för mina ögon.

¹⁷ Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man skall inte mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.

¹⁸ Men fröjda er och jubla till evig tid över det som jag skapar, ty se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.

¹⁹ Jag skall jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk. Där skall inte mer höras gråt eller klagan.

²⁰ Där skall inte mer finnas spädbarn som lever endast några dagar, inte heller gamla män som ej uppnår sina dagars mått. Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen.

²¹ De skall bygga hus och få bo i dem, plantera vingårdar och få äta deras frukt.

²² När de bygger hus, skall andra inte bo i dem, när de planterar något, skall andra inte äta av det. Som ett träds ålder skall mitt folks ålder bli, mina utvalda skall länge få njuta av sina händers verk.

²³ De skall inte arbeta förgäves, inte heller föda barn till en bråd död, ty de är en avkomma, välsignad av HERREN, och deras efterkommande tillsammans med dem.

²⁴ Det skall ske att innan de ropar skall jag svara, medan de ännu talar skall jag höra.

²⁵ Vargar skall gå i bet med lamm, lejon skall äta halm som oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg skall de göra något ont eller skadligt, säger HERREN.

Jesaja 66

¹ Så säger HERREN: Himlen är min tron och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila?

² Min hand har ju gjort allt detta, så att det blev till, säger HERREN. Jag skådar ner till den som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar mitt ord.

³ Den som slaktar en oxe är lik en mandråpare, den som offrar ett lamm är lik den som bryter nacken av en hund, den som bär fram ett matoffer är lik den som bär fram svinblod, den som offrar rökelse är lik den som hyllar en avgud. Liksom dessa har valt att gå sina egna vägar och har sin själs glädje i sina vidrigheter,

⁴ så skall också jag välja deras ofärd och låta det de fruktar komma över dem. Ty ingen svarade när jag ropade, ingen hörde när jag talade. De gjorde det som var ont i mina ögon, de valde att göra det som misshagade mig.

⁵ Hör HERRENS ord ni som fruktar för hans ord. Era bröder som hatar er och stöter bort er för mitt namns skull, de säger: "Må HERREN förhärliga sig, så att vi får se er glädje." Men de skall komma på skam.

⁶ Hör hur det larmar i staden, hör en röst från templet! Hör, det är HERREN som vedergäller sina fiender vad de har gjort!

⁷ Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet. Innan kval kommer över henne, har hon fött ett gossebarn.

⁸ Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på en enda gång, eftersom Sion föder sina barn redan när födslovåndan börjar?

⁹ Skulle jag öppna moderlivet, men inte ge kraft att föda? säger HERREN. Eller skulle jag ge kraft att föda, men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.

¹⁰ Gläd er med Jerusalem, fröjda er med henne, alla ni som har henne kär. Jubla högt med henne, alla ni som har sörjt över henne.

¹¹ Ty ni skall få dia er mätta vid hennes trösterika bröst, ni skall suga och njuta av hennes härlighets rikedom.

¹² Ty så säger HERREN: Se, jag leder frid till henne som en flod och folkens rikedomar som en översvämmande älv. Ni skall få dia och bli burna på höften och få sitta i knäet och bli smekta.

¹³ Som en mor tröstar sin son, skall jag trösta er. Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade.

¹⁴ Era hjärtan skall glädja sig när ni får se detta, era ben skall få livskraft likt spirande gräs. HERRENS hand skall bli känd för hans tjänare, men på sina fiender skall han vredgas.

¹⁵ Ty se, HERREN skall komma med eld, och hans vagnar skall vara som en stormvind. Han skall låta sin vrede drabba med hetta och sitt straff med eldslågor.

¹⁶ Ty med eld och med sitt svärd skall HERREN gå till rätta med alla människor, och många skall bli slagna av HERREN.

¹⁷ De som låter sig invigas och renas till gudstjänst i trädgårdar, anförda av en som står där i mitten, de som äter svinkött och andra styggelser, ja, också möss, de skall alla förgås, säger HERREN.

¹⁸ Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag skall samla alla hednafolk och tungomål, och de skall komma och se min härlighet.

¹⁹ Jag skall sätta ett tecken ibland dem. Några av dem som blir räddade skall jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttefolken, till Tubal och Javan, till kustländerna i fjärran, som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland hednafolken.

²⁰ De skall som en offergåva åt HERREN föra alla era bröder ut från alla hednafolk på hästar, i vagnar och bärstolar, på mulåsnor och dromedarer fram till mitt heliga berg i Jerusalem, säger HERREN, på samma sätt som Israels folk i rena kärl för fram offergåvor till HERRENS hus.

²¹ Och somliga av dem skall jag ta till mina präster, till mina leviter, säger HERREN.

²² Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger HERREN.

²³ Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger HERREN.

²⁴ Och de skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit från mig. Deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas. De skall vara en vämjelse för alla människor.