Jeremia 1

¹ Jeremias ord. Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot i Benjamins land.

² HERRENS ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår

³ och sedan i Josias son Jojakims, Juda kungs, tid, ända till slutet av Josias son Sidkias, Juda kungs, elfte regeringsår, då Jerusalems invånare i femte månaden fördes bort i fångenskap.

⁴ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

⁵ "Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken."

⁶ Men jag svarade: "O, Herre, HERRE! Jag förstår inte att tala, ty jag är för ung."

⁷ Då sade HERREN till mig: "Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig.

⁸ Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger HERREN."

⁹ Och HERREN räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: "Se, jag lägger mina ord i din mun.

¹⁰ Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera."

¹¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd."

¹² HERREN sade till mig: "Du har sett rätt. Jag skall vaka över mitt ord för att fullgöra det."

¹³ HERRENS ord kom till mig för andra gången. Han sade: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta. Den lutar hitåt norrifrån."

¹⁴ HERREN sade till mig: "Från norr skall olyckan välla in över alla som bor i landet.

¹⁵ Se, jag skall kalla på alla stammar i rikena norrut, säger HERREN. De skall komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer.

¹⁶ Jag skall avkunna mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergivit mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.

¹⁷ Fäst upp dina kläder! Stå upp och tala till dem allt vad jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter något förskräckligt hända dig inför dem.

¹⁸ Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet.

¹⁹ De skall strida mot dig, men inte bli dig övermäktiga. Jag är med dig, säger HERREN, för att rädda dig."

Jeremia 2

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² Gå och predika för Jerusalem. Säg: Så säger HERREN: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår.

³ Israel var heligt för HERREN, den första frukten av hans skörd. Alla som äter av den drar på sig skuld, olycka drabbar dem, säger HERREN.

⁴ Hör HERRENS ord, ni av Jakobs hus, ni alla släkter av Israels hus.

⁵ Så säger HERREN: Vad har era fäder funnit hos mig som är orätt, eftersom de gick bort ifrån mig och följde värdelösa avgudar och själva blev värdelösa?

⁶ De frågade inte: "Var är HERREN, han som förde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i öknen, det öde och oländiga landet, torkans och dödsskuggans land, det land där ingen färdas och där ingen människa bor?"

⁷ Jag förde er in i det bördiga landet och ni fick äta dess frukt och dess goda. Men när ni hade kommit dit orenade ni mitt land och gjorde min arvedel avskyvärd.

⁸ Prästerna frågade inte: "Var är HERREN?" De som hade hand om lagen kände mig inte, och herdarna var trolösa mot mig. Profeterna profeterade i Baals namn och följde sådana som inte kunde hjälpa.

⁹ Därför skall jag på nytt gå till rätta med er, säger HERREN. Också med era barnbarn skall jag gå till rätta.

¹⁰ Drag bort till kitteernas öar och se efter, sänd bud till Kedar och undersök noga, se om något sådant har skett där:

¹¹ Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar? Och ändå är de inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin härlighet mot en avgud som inte kan hjälpa.

¹² Häpna över detta, ni himlar, rys av stor förfäran, säger HERREN.

¹³ Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.

¹⁴ Är Israel en träl eller en hemfödd slav? Varför har han lämnats till plundring?

¹⁵ Unga lejon ryter mot honom, man hör dem morra. De gör hans land till en ödemark. Hans städer bränns ner så att ingen kan bo i dem.

¹⁶ Även Nofs och Tachpanches barn betar din hjässa kal.

¹⁷ Men är det inte du själv som vållar dig detta, genom att du överger HERREN, din Gud, när han vill leda dig på den rätta vägen?

¹⁸ Varför vill du fara till Egypten för att dricka av Sihors vatten? Och varför vill du fara till Assyrien för att dricka av flodens vatten?

¹⁹ Det är din ondska som tuktar dig, och ditt avfall som straffar dig. Inse därför och tänk på hur ont och bittert det är att du överger HERREN, din Gud, och inte fruktar mig, säger Herren, HERREN Sebaot.

²⁰ Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok och slet av dina band, men du sade: "Jag vill inte tjäna dig." På alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ner och bedrev otukt.

²¹ Jag hade planterat dig som en ädel vinstock av helt och hållet äkta slag. Hur har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av en främmande vinstock?

²² Om du än tvättar dig med soda och tar aldrig så mycket såpa, syns ändå din synds fläckar inför mig, säger Herren, HERREN.

²³ Hur kan du säga: "Jag har inte orenat mig, jag har inte följt baalerna?" Tänk efter hur du bar dig åt i dalen, kom ihåg vad du har gjort! Du är lik ett ystert kamelsto som löper hit och dit,

²⁴ lik en vildåsna, van vid öknen, en som flåsar i sin brunst. Vem kan hålla tillbaka hennes lusta? Den som vill komma till henne, behöver inte löpa sig trött. Vid parningstiden finner de henne lätt.

²⁵ Akta din fot så att du inte tappar skon, och din strupe så att den inte blir torr av törst. Men du svarar: "Du anstränger dig förgäves. Jag älskar främmande gudar, och dem vill jag följa."

²⁶ Liksom tjuven står med skam när han ertappas, så skall Israels hus komma på skam med sina kungar och furstar, sina präster och profeter,

²⁷ de som säger till trästycket: "Du är min fader", och till stenen: "Du har fött mig". Ty de vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i olyckans tid ropar de: Stå upp och rädda oss!

²⁸ Var finns då dina gudar som du gjorde åt dig? Låt dem stå upp! Kan de rädda dig i din olyckas tid? Ty du, Juda, har lika många gudar som du har städer!

²⁹ Varför vill ni gå till rätta med mig? Ni har alla vänt er bort från mig, säger HERREN.

³⁰ Förgäves har jag slagit era barn. De har inte låtit sig tillrättavisas. Likt ett lejon som vållar fördärv har ert eget svärd slukat era profeter.

³¹ Du onda släkte, ge akt på HERRENS ord! Har jag varit en öken för Israel eller ett land av mörker? Varför säger mitt folk: Vi har gjort oss fria, vi kommer inte mer till dig?

³² Inte glömmer en jungfru sina smycken eller en brud sin utstyrsel? Men mitt folk har i alla tider glömt mig.

³³ Hur skickligt går du inte till väga när du söker kärlek! Därför kan också de sämsta kvinnor lära av dina vägar.

³⁴ På dina mantelflikar finner man blod av fattiga och oskyldiga, fastän de inte ertappats vid inbrott.

³⁵ Trots allt detta säger du: "Jag är oskyldig. Han är inte längre vred på mig." Men jag vill gå till rätta med dig, därför att du säger: "Jag har inte syndat."

³⁶ Varför far du än hit än dit för att ta en annan väg? Du skall bli besviken på Egypten liksom du blev besviken på Assyrien.

³⁷ Också därifrån måste du gå din väg med händerna över huvudet. Ty HERREN förkastar dem som du förtröstar på, du skall inte ha framgång genom dem.

Jeremia 3

¹ Han sade vidare: Om en man skiljer sig från sin hustru och hon går ifrån honom och blir en annan mans hustru, får han då komma tillbaka till henne? Skulle inte då det landet bli orenat? Du har bedrivit otukt med många älskare och du skulle komma tillbaka till mig? säger HERREN.

² Lyft blicken mot de kala höjderna och se: Var har du inte låtit skända dig? Vid vägarna satt du och väntade på dem som en arab i öknen. Du orenade landet genom din otukt och din ondska.

³ Därför hölls regnskurarna tillbaka och inget vårregn föll. Men du hade en äktenskapsbryterskas panna och ville inte skämmas.

⁴ Ändå har du nyss ropat till mig: "Min fader! Min ungdoms vän är du!"

⁵ "Kan han då vara vred för evigt och hålla fast vid sin vrede för alltid?" Så talade du och gjorde allt ont du kunde.

⁶ I kung Josias tid sade HERREN till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrivit otukt.

⁷ Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig sedan hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka. Hennes otrogna syster Juda såg det.

⁸ Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och givit henne skilsmässobrev för hennes äktenskapsbrotts skull, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det, utan gick på samma sätt bort och bedrev otukt.

⁹ Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä.

¹⁰ Trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta utan endast i hyckleri, säger HERREN.

¹¹ HERREN sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig vara rättfärdigare än det otrogna Juda.

¹² Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger HERREN, så skall jag inte längre se på er med ovilja. Ty jag är nådig, säger HERREN, och skall inte vara vred för evigt.

¹³ Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från HERREN, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger HERREN.

¹⁴ Vänd om, ni avfälliga barn, säger HERREN, ty jag är er rätte herre och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion.

¹⁵ Jag vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt.

¹⁶ När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger HERREN, då skall man inte mer tala om HERRENS förbundsark eller tänka på den. Man skall inte komma ihåg den eller sakna den och man skall inte göra någon ny.

¹⁷ På den tiden skall man kalla Jerusalem "HERRENS tron", och alla hednafolk skall samlas där för att ära HERRENS namn i Jerusalem. Och de skall inte mer följa sina onda och hårda hjärtan.

¹⁸ På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skall de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.

¹⁹ Jag sade: "Vilken plats skall jag inte låta dig få bland barnen, och vilket ljuvligt land skall jag inte ge dig, den allra härligaste arvedel bland folken." Och jag sade: "Då skall ni kalla mig fader och inte mer vända er bort från mig."

²⁰ Men som när en hustru är otrogen mot sin man, så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig, säger HERREN.

²¹ Därför hörs rop på de kala höjderna, gråt och böner från Israels barn, ty de har gått på villovägar och glömt HERREN, sin Gud.

²² Vänd om, ni avfälliga barn! Jag skall bota er från er otrohet. Se, vi kommer till dig, ty du är HERREN, vår Gud.

²³ Sannerligen, förgäves var vårt hopp till höjderna, vårt larm på bergen. Sannerligen, hos HERREN, vår Gud, finns frälsning för Israel.

²⁴ Men allt ifrån vår ungdom har skammens gud ätit upp frukten av våra fäders arbete, deras får och nötboskap, deras söner och döttrar.

²⁵ Låt oss nu ligga här i vår skam, och låt vanära täcka oss. För vi har syndat mot HERREN, vår Gud, vi och våra fäder, från vår ungdom ända till denna dag. Vi har inte lyssnat till HERRENS, vår Guds, röst.

Jeremia 4

¹ Om du vill vända tillbaka, Israel, säger HERREN, vänd då om till mig. Om du avlägsnar dina avskyvärda gudar från min åsyn skall du slippa irra omkring som flykting.

² Du skall svära i sanning, rätt och rättfärdighet: "Så sant HERREN lever", och då skall hednafolken välsigna sig i honom och ha sin berömmelse i honom.

³ Så säger HERREN till Juda män och till Jerusalem: Bryt er ny mark! Så inte bland törnen.

⁴ Omskär er för HERREN, avlägsna ert hjärtas förhud, ni Juda män och ni Jerusalems invånare. Annars skall min vrede bryta fram som en eld för era onda gärningars skull, och den skall brinna så att ingen kan släcka den.

⁵ Förkunna i Juda, kungör och ropa ut i Jerusalem, ja, blås i hornet i landet, ropa med hög röst och säg: "Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna!"

⁶ Res upp ett baner i riktning mot Sion. Sök skydd, stanna inte! Ty jag skall låta olyckan komma från norr med stor förödelse.

⁷ Ett lejon kommer fram ur sitt snår, en folkfördärvare bryter upp. Han går ut ur sin boning för att göra ditt land till en ödemark. Då läggs dina städer i ruiner, så att ingen kan bo där.

⁸ Kläd er därför i säcktyg, klaga och jämra er, Ty HERRENS brinnande vrede har inte vänt sig bort från oss.

⁹ På den dagen, säger HERREN, skall kungen och furstarna förlora modet, prästerna bli förfärade och profeterna vara bestörta.

¹⁰ Men jag sade: O, Herre, HERRE, hur svårt bedrog du inte detta folk och Jerusalem när du sade: "Det skall gå er väl." Svärdet är ju nära att ta våra liv!

¹¹ På den tiden skall det sägas till detta folk och till Jerusalem: En brännhet vind från de kala höjderna i öknen sveper mot dottern mitt folk, inte för att kasta säd eller rensa korn.

¹² Nej, en starkare vind än så skall jag låta komma. Nu skall också jag gå till rätta med dem!

¹³ Se, som ett moln stiger han upp, som en stormvind är hans vagnar. Snabbare än örnar är hans hästar. Ve oss, vi är förlorade!

¹⁴ Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem, så att du blir räddad! Hur länge skall onda tankar bo i ditt bröst?

¹⁵ Från Dan hörs en röst ropa, från Efraims berg en som bådar olycka.

¹⁶ Kungör för folken, tala om för Jerusalem: En belägringshär kommer från fjärran land och höjer sitt rop mot Juda städer.

¹⁷ Som väktare kring ett åkerfält omringar de henne, ty mot mig har hon varit upprorisk, säger HERREN.

¹⁸ Din vandel och dina gärningar vållar dig detta. Din ondska gör att det blir så bittert, att plågan träffar dig ända in i hjärtat.

¹⁹ O, mitt inre, mitt inre! Jag vrider mig av smärta i mitt hjärtas djup. Mitt hjärta klagar i mig, jag kan inte tiga, ty ljud av horn har min själ hört, och stridsrop.

²⁰ Förödelse på förödelse ropas ut, hela landet läggs öde. Plötsligt blir mina tält förstörda, på ett ögonblick mina tältdukar.

²¹ Hur länge skall jag se stridsbaneret och höra ljud av horn?

²² Mitt folk är dåraktigt, mig känner de inte. De är oförnuftiga barn och förstår ingenting. De är visa när det gäller att göra ont, men de förstår inte att göra gott.

²³ Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, upp mot himlen och där fanns inget ljus.

²⁴ Jag såg på bergen, och se, de bävade och alla höjder vacklade.

²⁵ Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människa och alla himlens fåglar hade flytt.

²⁶ Jag såg mig om, och se, det bördiga landet var en öken, alla dess städer ödelagda inför HERRENS ansikte, för hans brinnande vrede.

²⁷ Ty så säger HERREN: Hela landet skall bli en ödemark, men jag skall inte göra helt slut på det.

²⁸ Därför sörjer jorden, och himlen ovanför mörknar, ty vad jag har talat och beslutat skall jag inte ångra eller ta tillbaka.

²⁹ För larmet av ryttare och bågskyttar tar hela staden till flykten. Man ger sig in i skogssnåren och upp bland klipporna. Alla städer är övergivna, ingen människa bor i dem mer.

³⁰ Du ödelagda, vad vill du göra? Om du än klär dig i scharlakan och pryder dig med smycken av guld, om du än gör dina ögon stora med smink, så gör du dig vacker förgäves. Dina älskare föraktar dig, de står efter ditt liv.

³¹ Ty jag hör rop som från en barnaföderska, ångestrop som från en förstföderska. Det är dottern Sions röst. Hon flämtar, hon räcker ut sina händer: "O, ve mig! Mitt liv tynar bort inför mördare."

Jeremia 5

¹ Gå omkring på gatorna i Jerusalem och lägg märke till vad ni ser, sök på torgen om ni finner någon, om det finns någon enda som gör det som är rätt, och som frågar efter trohet. Då skall jag förlåta staden.

² Men även om de säger: "Så sant HERREN lever", så svär de ändå falskt.

³ HERRE, är det inte trofasthet dina ögon söker? Du slog dem, men de kände ingen smärta. Du lät dem förgås, men de vägrade att ta emot tillrättavisning. De gjorde sina pannor hårdare än klippan och vägrade att omvända sig.

⁴ Då tänkte jag: Det är bara de enkla människorna som är dåraktiga, ty de känner inte HERRENS väg, sin Guds domslut.

⁵ Jag vill nu gå till de stora och tala med dem. De måste ju känna HERRENS väg och sin Guds domslut. Men också dessa har brutit sönder oket och slitit av banden.

⁶ Därför skall lejonet från skogen slå dem och vargen från ödemarken slita sönder dem. Leoparden skall lura vid deras städer, och var och en som går ut därifrån skall rivas ihjäl. Ty deras överträdelser är många och deras avfall talrika.

⁷ Varför skulle jag förlåta dig? Dina barn har övergivit mig och svurit vid gudar som inte finns. Jag gav dem fullt upp av allt, men de begick äktenskapsbrott och samlades i skaror vid horhusen.

⁸ De liknar välfödda, ystra hingstar, de gnäggar var och en efter sin nästas hustru.

⁹ Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte hämnas på ett folk som detta?

¹⁰ Drag upp mot hennes vingårdsterrasser och förstör dem, men gör inte helt slut på henne. Riv bort hennes vinrankor, de hör inte HERREN till.

¹¹ Ty de har handlat mycket trolöst mot mig, både Israels hus och Juda hus, säger HERREN.

¹² De har förnekat HERREN och sagt: "Han finns inte. Inget ont skall drabba oss, svärd och hunger skall vi inte möta.

¹³ Profeterna blir till vind, Guds ord är inte i dem. Vad de säger skall drabba dem själva."

¹⁴ Därför säger HERREN, härskarornas Gud, så: Eftersom ni talar på detta sätt, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.

¹⁵ Se, jag skall låta ett hednafolk komma över er fjärran ifrån, ni av Israels hus, säger HERREN, ett starkt hednafolk, ett urgammalt folk, ett folk vars språk du inte känner, med ett tal du inte förstår.

¹⁶ Deras koger är som en öppen grav. De är alla hjältar.

¹⁷ De skall sluka din skörd och ditt bröd, de skall sluka dina söner och dina döttrar, de skall sluka dina får och din nötboskap, de skall sluka dina vinstockar och dina fikonträd. Dina befästa städer som du litar på, skall de förstöra med svärd.

¹⁸ Men inte ens då vill jag göra helt slut på er, säger HERREN.

¹⁹ Om ni då frågar: "Varför har HERREN, vår Gud, gjort oss allt detta?" skall du svara dem: "Liksom ni har övergivit mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, skall ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert."

²⁰ Kungör detta för Jakobs hus, ropa ut det i Juda och säg:

²¹ Hör detta, du dåraktiga folk utan förstånd! Ni har ögon och ser inte, ni har öron och hör inte.

²² Skulle ni inte frukta mig, säger HERREN, skulle ni inte bäva för mig, jag som har satt sand till gräns för havet, till en evig gräns som det inte kan överskrida. Hur än dess vågor svallar förmår de ingenting, och hur de än brusar kan de inte komma över den.

²³ Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg.

²⁴ De säger inte i sina hjärtan: "Låt oss frukta HERREN, vår Gud, honom som ger regn i rätt tid både höst och vår och som ger oss de bestämda skördeveckorna."

²⁵ Era missgärningar har nu bringat detta i olag, era synder håller detta goda borta från er.

²⁶ Ty bland mitt folk finns ogudaktiga människor. De ligger i bakhåll liksom fågelfängaren ligger på lur, de sätter ut snaror och fångar människor.

²⁷ Som en bur full av fåglar så är deras hus fulla av svek. Därför har de blivit stora och rika, de har blivit feta och skinande.

²⁸ Deras onda gärningar vet inte av någon gräns, de dömer inte rättvist, de verkar inte för den faderlöses sak och hjälper inte den fattige att få sin rätt.

²⁹ Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte hämnas på ett hednafolk som detta?

³⁰ Förfärliga och fruktansvärda ting sker i landet.

³¹ Profeterna profeterar lögn, och prästerna styr efter deras råd. Så vill mitt folk ha det. Men vad skall ni göra när slutet på detta kommer?

Jeremia 6

¹ Fly bort från Jerusalem, ni Benjamins barn! Blås i hornet i Tekoa, res upp ett högt baner i Bet-Hakkerem! Ty en olycka hotar från norr med stor förödelse.

² Jag vill ödelägga dotter Sion, den vackra och bortskämda.

³ Herdar skall komma över henne med sina hjordar. De skall slå upp sina tält runt omkring henne och beta av, var och en sitt stycke.

⁴ Rusta er till strid mot henne! "Kom låt oss dra upp vid middagstid! Men ve oss, dagen går mot sitt slut och kvällens skuggor förlängs.

⁵ Kom, låt oss dra upp om natten och förstöra hennes palats."

⁶ Ty så säger HERREN Sebaot: Fäll träd och kasta upp vallar mot Jerusalem! Detta är staden som skall straffas. Den är full av förtryck.

⁷ Som en källa låter vatten välla fram, så låter den sin ondska välla ut. Om våld och förödelse hör man där, sår och slag är alltid inför mina ögon.

⁸ Låt varna dig, Jerusalem, så att jag inte vänder mig ifrån dig och gör dig till en ödemark, till ett land där ingen bor.

⁹ Så säger HERREN Sebaot: En efterskörd, som på en vinstock, skall man bärga på kvarlevan av Israel. Räck på nytt ut din hand, som när man plockar druvor från rankorna.

¹⁰ Till vem skall jag tala och för vem skall jag vittna, så att de hör? Deras öron är tillslutna så att de inte kan höra. HERRENS ord föraktas bland dem, de vill inte veta av det.

¹¹ Därför är jag fylld av HERRENS vrede, jag orkar inte hålla den tillbaka. Töm ut den över barnen på gatan och över alla unga män där de samlas. Både man och kvinna skall drabbas, också den gamle och den som fyllt sina dagars mått.

¹² Främlingar skall ta över deras hus, deras åkrar och hustrur, ty jag vill räcka ut min hand mot dem som bor i landet, säger HERREN.

¹³ Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning. Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.

¹⁴ De tar det lätt med att hela mitt folks skada och säger: "Allt står väl till, allt står väl till". Men allt står inte väl till.

¹⁵ De skall stå där med skam, ty de har bedrivit avskyvärda ting. Ändå känner de ingen skam och förstår inte att blygas. Därför skall de falla bland dem som faller. När tiden kommer att jag skall straffa dem, skall de komma på fall, säger HERREN.

¹⁶ Så säger HERREN: "Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar." Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den."

¹⁷ När jag satte väktare över er och sade: "Lyssna till ljudet från hornet", svarade de: "Vi vill inte lyssna."

¹⁸ Hör därför, ni hednafolk, lägg noga märke till, du menighet, vad som sker bland dem.

¹⁹ Hör du jord: Se, jag skall låta olycka drabba detta folk, frukten av deras tankar, eftersom de inte har lyssnat på mina ord utan har förkastat min lag.

²⁰ Vad bryr jag mig om rökelse även om den kommer från Saba, eller om bästa kalmus från fjärran land? Era brännoffer har jag inte behag till och era slaktoffer tycker jag inte om.

²¹ Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar framför detta folk, och på dem skall fäder och söner tillsammans snubbla, grannar och vänner förgås.

²² Så säger HERREN: Se, ett folk kommer från landet i norr, ett stort hednafolk reser sig vid jordens yttersta ände.

²³ De bär båge och lans, de är grymma och skoningslösa. Deras röst är som havets dån, och på sina hästar rider de fram, rustade som kämpar till strid mot dig, du dotter Sion.

²⁴ Vi har hört ryktet om dem, våra händer sjunker ner, ängslan griper oss, ångest som hos en barnaföderska.

²⁵ Gå inte ut på öppna fältet och vandra ej på vägen, ty fiendens svärd är där med skräck från alla sidor.

²⁶ Du, mitt folk, min dotter, kläd dig i säcktyg, rulla dig i aska, höj sorgesång som efter ende sonen och håll bitter dödsklagan. Ty plötsligt kommer fördärvaren över oss.

²⁷ Jag har satt dig att pröva mitt folk och gjort dig till en fast borg, för att du skall lära känna och pröva deras vandel.

²⁸ Alla är de förhärdade upprorsmakare, som går med förtal, de är som koppar och järn. Alla handlar de fördärvligt.

²⁹ Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer bara bly. All ytterligare rening är förgäves, de onda kan inte avlägsnas.

³⁰ "Förkastat silver" kallar man dem, ty HERREN har förkastat dem.

Jeremia 7

¹ Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade:

² Ställ dig i porten till HERRENS hus och ropa där ut detta ord: Hör HERRENS ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN.

³ Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats.

⁴ Lita inte på lögnaktigt tal som säger: "Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel."

⁵ Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra,

⁶ sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka.

⁷ Då vill jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag har givit åt era fäder.

⁸ Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte kan hjälpa.

⁹ Hur är det? Ni stjäl, mördar och begår äktenskapsbrott. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar, som ni inte känner.

¹⁰ Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: "Vi är räddade" - för att sedan fortsätta med alla dessa avskyvärda ting.

¹¹ Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste? Se, jag har själv sett det, säger HERREN.

¹² Gå bort till den plats i Silo där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.

¹³ Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger HERREN, och inte har lyssnat fastän jag gång på gång har talat till er, och inte har svarat fastän jag har kallat på er,

¹⁴ därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag har givit åt er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Silo:

¹⁵ Jag skall kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, alla Efraims efterkommande.

¹⁶ Bed därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, ty jag skall inte höra på dig.

¹⁷ Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator?

¹⁸ Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar.

¹⁹ Men är det mig de kränker med detta? säger HERREN. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam?

²⁰ Därför säger Herren, HERREN så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.

²¹ Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet!

²² Ty på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer.

²³ Det bud jag gav dem var detta: "Lyssna till min röst, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra i allt på den väg som jag befaller er, så skall det gå er väl."

²⁴ Men de ville inte höra eller lyssna till mig utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta och vände ryggen till mig, inte ansiktet.

²⁵ Från den dag då era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt till er alla mina tjänare profeterna, gång på gång har jag sänt dem.

²⁶ Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än deras fäder.

²⁷ Du skall säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig, och du skall ropa till dem, men de kommer inte att svara dig.

²⁸ Säg därför till dem: "Detta är det folk som inte lyssnar till HERRENS, sin Guds, röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun."

²⁹ Klipp av ditt hår och kasta bort det och stäm upp en klagosång på höjderna. Ty HERREN har förkastat och övergivit detta släkte som väckt hans vrede.

³⁰ Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger HERREN. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det.

³¹ De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.

³² Se, dagar skall komma, säger HERREN, då man inte mer skall kalla det "Tofet" eller "Hinnoms sons dal", utan "Dråpdalen". Då skall man begrava i Tofet av brist på annan plats.

³³ Detta folks döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.

³⁴ I Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall läggas öde.

Jeremia 8

¹ På den tiden, säger HERREN, skall man kasta Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravar

² och strö omkring dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor, som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De skall inte samlas ihop eller begravas, de skall bli gödsel på marken.

³ Alla de som blir kvar av detta onda släkte skall hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger HERREN Sebaot.

⁴ Säg också till dem: Så säger HERREN: Om någon faller reser han sig då inte upp igen och om någon går vilse vänder han då inte om?

⁵ Varför vänder de sig ständigt bort, detta Jerusalems folk? De håller fast vid sitt svek, de vägrar att vända om.

⁶ Jag har lyssnat och hört efter. Det som inte är rätt, det talar de. Ingen enda ångrar sin ondska, ingen säger: "Vad har jag gjort?" Alla viker av i egen riktning, likt hästar som störtar sig ut i striden.

⁷ Till och med storken under himlen vet sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan passar tiden när de skall komma tillbaka. Men mitt folk känner inte HERRENS domslut.

⁸ Hur kan ni då säga: "Vi är visa, och vi har HERRENS lag". Se, utan tvekan har de skriftlärdas lögnpenna förvandlat lagen till lögn.

⁹ De visa skall komma på skam, förskräckas och tas till fånga. Se, de har förkastat HERRENS ord. Vad har de då för vishet?

¹⁰ Därför skall jag ge deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare. Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning. Profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.

¹¹ De tar det lätt med att hela dottern mitt folks skada och säger: "Allt står väl till, allt står väl till". Men allt står inte väl till.

¹² De skall stå där med sin skam, därför att de bedrev sådana avskyvärda ting. Ändå känner de ingen skam och förstår inte att blygas. Därför skall de falla bland dem som faller. När tiden kommer att jag skall straffa dem, skall de komma på fall, säger HERREN.

¹³ Jag skall rycka bort och förgöra dem, säger HERREN. Inga druvor blir kvar på vinstockarna och inga fikon på fikonträden, till och med löven är vissnade. Det jag gav dem skall tas ifrån dem.

¹⁴ Varför sitter vi stilla här? Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna och möta slutet där. Ty HERREN, vår Gud, låter oss förgås. Han ger oss förgiftat vatten att dricka, ty vi har syndat mot HERREN.

¹⁵ Vi väntade på välgång, men inget gott kommer, på en tid med läkedom, men se, förskräckelse råder.

¹⁶ Från Dan hörs hans hästar frusta. När hans hingstar gnäggar bävar hela landet. De kommer och slukar landet med allt som där finns, staden och alla som bor i den.

¹⁷ Se, jag sänder ormar bland er, giftormar som inte kan besvärjas, och de skall bita er, säger HERREN.

¹⁸ Var skall jag finna lindring i min sorg? Mitt hjärta är sjukt i mig.

¹⁹ Hör, dottern mitt folk ropar från fjärran land: "Finns då inte HERREN mer i Sion? Är hennes konung inte längre där?" Varför har de retat mig till vrede med sina beläten, med sina främmande avgudar?

²⁰ Skördetiden är förbi, sommaren är över, men vi har inte blivit räddade.

²¹ Jag är förkrossad därför att dottern mitt folk har krossats. Jag sörjer, förfäran har gripit mig.

²² Finns då ingen balsam i Gilead, finns där ingen läkare? Varför blir dottern mitt folk inte helad?

Jeremia 9

¹ O, att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina ögon en källa av tårar! Då skulle jag gråta dag och natt över de slagna hos dottern mitt folk.

² O, att jag hade ett härbärge i öknen, så att jag kunde överge mitt folk och gå bort ifrån dem! Ty de är alla äktenskapsbrytare, en samling trolösa.

³ De spänner sin tunga som en pilbåge för att skjuta i väg lögn, till sanning brukar de inte sin makt i landet. De går från illdåd till illdåd, mig vill de inte veta av, säger HERREN.

⁴ Var och en måste vara på sin vakt mot sin vän, och ingen kan lita ens på sin broder. Ty varje broder är en listig bedragare, och varje vän går med förtal.

⁵ Var och en sviker sin vän, ingen talar sanning. De lär sina tungor att tala lögn, de tröttar ut sig med att göra illa.

⁶ Du bor mitt ibland svek, i sin svekfullhet vill de inte veta av mig, säger HERREN.

⁷ Därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag smälter ner dem och prövar dem. Ty vad annat kan jag göra med dottern mitt folk?

⁸ Deras tunga är en mördande pil, deras mun talar svek. De talar vänligt till sin nästa, men i hjärtat lägger de ut fällor för honom.

⁹ Skulle jag inte straffa dem för sådant? säger HERREN. Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk som detta?

¹⁰ Jag vill gråta och sjunga sorgesång över bergen, jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen. Ty de är förbrända, ingen går fram där mer, och inga läten av boskap hörs längre. Både himlens fåglar och de vilda djuren har flytt, de är alla borta.

¹¹ Jag skall göra Jerusalem till ett stenröse, till en boning för schakaler, och Juda städer till en ödemark där ingen bor.

¹² Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har HERRENS mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?

¹³ HERREN svarade: Jo, därför att de har övergivit min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den,

¹⁴ utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.

¹⁵ Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka.

¹⁶ Och jag skall sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag skall sända svärdet efter dem till dess att jag har gjort slut på dem.

¹⁷ Så säger HERREN Sebaot: Se er om efter gråterskor och kalla på dem så att de kommer, sänd efter kunniga kvinnor, låt dem komma.

¹⁸ Låt dem med hast stämma upp en sorgesång över oss, så att våra ögon rinner av tårar och vatten strömmar från våra ögonlock.

¹⁹ Ty sorgesång hörs från Sion: Hur har inte förödelse drabbat oss! Hur har vi inte kommit på skam! Vi måste ju överge landet, ty de har rivit ner våra hem.

²⁰ Ni kvinnor, hör HERRENS ord, öppna era öron för ordet från hans mun. Lär era döttrar sorgesång, lär varandra klagosång.

²¹ Ty döden stiger in genom våra fönster och kommer in i våra palats. Barnen utrotas från gatan och de unga männen från torgen.

²² Säg: Så säger HERREN: Människornas döda kroppar ligger som gödsel på marken, som kärvar efter skördemannen, och ingen samlar upp dem.

²³ Så säger HERREN: Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom.

²⁴ Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger HERREN.

²⁵ Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall straffa alla omskurna som ändå är oomskurna:

²⁶ Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken är alla oomskurna och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.

Jeremia 10

¹ Hör det ord som HERREN talar till er, ni av Israels hus.

² Så säger HERREN: Ni skall inte ta efter hednafolkens sätt så att ni skräms av tecknen på himlen, därför att hednafolken blir skrämda av dem.

³ Ty folkens seder är förgänglighet. Ett träd i skogen hugger man ner, och hantverkarens händer formar det med yxan.

⁴ Med silver och guld pryder man det och fäster det med hammare och spik för att det inte skall falla omkull.

⁵ Likt fågelskrämmor på ett gurkfält står de där och kan inte tala. Man måste bära dem, ty de kan inte gå. Var inte rädd för dem, ty de kan inte göra något ont, och att göra något gott förmår de inte heller.

⁶ Ingen är som du, HERRE, du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.

⁷ Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung? Ty fruktan tillkommer dig. Bland folkens alla visa och i alla deras riken finns ingen som du.

⁸ Alla är de oförnuftiga och dåraktiga, från förgängliga trägudar hämtar de vägledning.

⁹ Silvret som hamrats ut har förts in från Tarsis och guldet från Ufas. Det som träslöjdare och guldsmeder har gjort blir sedan klätt i blått och purpur. Allt är tillverkat av konstnärer.

¹⁰ Men HERREN är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Konungen. För hans vrede bävar jorden, och folken kan inte uthärda hans förbittring.

¹¹ Så skall ni säga till dem: De gudar som inte har gjort himmel och jord skall utrotas från jorden och inte finnas kvar under himlen.

¹² Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.

¹³ När han låter sin röst höras, då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för vinden ut ur dess förvaringsrum.

¹⁴ Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar, ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri, ingen ande är i dem.

¹⁵ Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje. När straffet kommer över dem, förgås de.

¹⁶ Sådan är inte han som är Jakobs del. Han är den som har format allt, och Israel är hans arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.

¹⁷ Samla ihop er packning och lämna landet, ni som är belägrade.

¹⁸ Ty så säger HERREN: Se, denna gång skall jag slunga bort dem som bor i landet. Jag skall ansätta dem hårt, så att de känner det.

¹⁹ Ve mig för min skada! Mitt sår kan inte läkas. Men jag säger: Detta är min plåga och jag måste bära den!

²⁰ Mitt tält är förstört och alla mina tältlinor är avslitna. Mina barn har lämnat mig, de finns inte mer. Ingen är kvar som kan slå upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar.

²¹ Ty herdarna är oförnuftiga, de söker inte HERREN. Därför har de ingen framgång, och hela deras hjord har skingrats.

²² Lyssna, det hörs något! Se, det kommer! Ett väldigt dån kommer från landet i norr för att göra Juda städer till en ödemark, till en boning för schakaler.

²³ Jag vet det, HERRE: Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att styra sina steg.

²⁴ Tukta mig, HERRE, men med måtta, inte i vrede, så att du inte krossar mig.

²⁵ Töm din vrede över hednafolken som inte känner dig, över de stammar som inte åkallar ditt namn. Ty de har förtärt Jakob, slukat och förintat honom och ödelagt hans boning.

Jeremia 11

¹ Detta är det ord som HERREN talade till Jeremia. Han sade:

² "Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare.

³ Säg till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad är den man som inte lyder detta förbunds ord,

⁴ som jag ålade era fäder på den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, denna smältugn. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så skall ni vara mitt folk och jag skall vara er Gud.

⁵ Jag skall då hålla den ed som jag har svurit era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett." Jag svarade: "Ja, amen, HERRE."

⁶ HERREN sade till mig: "Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem.

⁷ Ty från den dag, då jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till denna dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst!

⁸ Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hålla, men som de inte höll."

⁹ HERREN sade till mig: "En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare.

¹⁰ De har vänt åter till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.

¹¹ Därför säger HERREN så: Se, jag skall låta en olycka drabba dem, som de inte skall kunna komma undan, och när de då ropar till mig skall jag inte höra dem.

¹² Då skall Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa skall inte kunna rädda dem undan olyckan.

¹³ Ty du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många som gatorna är i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud - altaren där ni tänder rökelse åt Baal.

¹⁴ Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan eller förbön för dem, ty jag vill inte höra dem när de ropar till mig i sin olycka.

¹⁵ Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon gör så många skamliga gärningar? Kan det heliga offerköttet skaffa bort din olycka från dig? Då kunde du jubla.

¹⁶ `Ett grönt olivträd, vackert och med härliga frukter`, så kallade HERREN dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på det trädet, så att dess grenar förstörs.

¹⁷ Ja, HERREN Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av den ondska som Israels och Juda hus har bedrivit för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal."

¹⁸ HERREN uppenbarade för mig och jag fick veta det, du lät mig se vad de hade för sig.

¹⁹ Själv var jag som ett oskyldigt lamm som leds bort för att slaktas. Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig: "Låt oss fördärva trädet med dess frukt, låt oss utrota honom ur de levandes land, så att man inte mer kommer ihåg hans namn."

²⁰ Men HERREN Sebaot är en rättvis domare som prövar hjärtan och njurar. Låt mig få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.

²¹ Därför säger HERREN så om Anatots män, som står efter ditt liv och säger: "Profetera inte i HERRENS namn, om du inte vill dö för vår hand!"

²² Därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag skall straffa dem. Deras unga män skall dö genom svärd och deras söner och döttrar skall dö genom hunger.

²³ Ingen skall bli kvar av dem, ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när straffets tid kommer.

Jeremia 12

¹ Rättfärdig är du, HERRE, när jag vill gå till rätta med dig. Ändå måste jag tala med dig om dina domslut. Varför lyckas de ogudaktiga så väl? Varför lever alla trolösa så trygga?

² Du planterar dem och de slår rot, de växer och bär frukt. Nära är du i deras mun, men långt borta från deras innersta.

³ Men du, HERRE, känner mig. Du ser mig och prövar hur mitt hjärta är mot dig. Ryck bort dem som får till slakt och förbered dem för dagen då de skall dödas.

⁴ Hur länge skall landet sörja och gräset på marken förtorka, så att både fyrfotadjur och fåglar går under på grund av invånarnas ondska? De säger: "Han kan inte se vår framtid."

⁵ Om du springer ikapp med fotgängare och de tröttar ut dig, hur skulle du då kunna tävla med hästar? Det må vara att du känner dig trygg i fredligt land, men hur skall du klara dig i Jordanbygdens täta snår?

⁶ Dina bröder och din fars hus, också de är trolösa mot dig. De ropar för full hals bakom din rygg. Lita inte på dem, även om de talar vänligt med dig.

⁷ Jag har övergivit mitt hus, lämnat mitt arv, och givit min älskade i fiendens hand.

⁸ Min arvedel blev mot mig som ett lejon i skogen. Hon har höjt sin röst mot mig, därför hatar jag henne.

⁹ Har inte min arvedel blivit för mig som en spräcklig rovfågel, som angrips av andra rovfåglar runt omkring? Gå och samla ihop alla markens djur och låt dem komma för att äta!

¹⁰ Många herdar har fördärvat min vingård och trampat ner mitt land. De har gjort mitt härliga land till en öde öken, till en ödemark.

¹¹ Sörjande och öde ligger det framför mig. Hela landet ligger öde, ty ingen bryr sig om det.

¹² Över alla höjder i öknen rycker plundrare fram, ty HERRENS svärd slukar allt från den ena änden av landet till den andra. Ingen kan känna sig trygg.

¹³ De har sått vete men skördat törne. Förgäves tröttar de ut sig. Ni kommer att skämmas över er gröda på grund av HERRENS brinnande vrede.

¹⁴ Så säger HERREN om alla onda grannar som förgriper sig på det arv jag har givit åt mitt folk Israel: Se, jag skall rycka bort dem ur deras land och Juda hus skall jag rycka undan ifrån dem.

¹⁵ Men sedan jag har ryckt bort dem, skall jag åter förbarma mig över dem och låta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel, var och en till sitt land.

¹⁶ Om de då verkligen lär sig mitt folks vägar så att de svär vid mitt namn: "Så sant HERREN lever", liksom de förut lärde mitt folk att svära vid Baal, då skall de bli upprättade mitt ibland mitt folk.

¹⁷ Men om de inte vill lyssna skall jag fullständigt rycka bort det folket och förgöra det, säger HERREN.

Jeremia 13

¹ Då sade HERREN till mig: "Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det omkring dina höfter, men låt det inte bli vått."

² Jag köpte ett höftskynke, som HERREN hade befallt, och satte det omkring mina höfter.

³ Då kom HERRENS ord till mig för andra gången. Han sade:

⁴ "Tag höftskynket som du har köpt och som du bär omkring dina höfter och stå upp och gå till Eufrat och göm det i en bergsskreva."

⁵ Och jag gick och gömde det vid Eufrat, så som HERREN hade befallt mig.

⁶ En lång tid därefter sade HERREN till mig: "Stå upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där."

⁷ Jag gick då bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från det ställe där jag hade gömt det. Men se, nu var höftskynket fördärvat och det dög inte längre till någonting.

⁸ Då kom HERRENS ord till mig. Han sade:

⁹ Så säger HERREN: På samma sätt skall jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod.

¹⁰ Detta onda folk, som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det skall bli som detta höftskynke som inte duger till något.

¹¹ Ty liksom en mans höftskynke sluter sig tätt omkring hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger HERREN, för att de skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.

¹² Säg därför till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Alla vinkärl är till för att fyllas med vin. Och när de då säger till dig: "Skulle vi inte veta att alla vinkärl är till för att fyllas med vin?"

¹³ så svara dem: Så säger HERREN: Se, jag skall fylla alla dem som bor i detta land så att de blir berusade, kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare.

¹⁴ Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger HERREN. Jag skall inte förbarma mig, inte vara skonsam och inte ha medlidande, så att jag låter bli att förgöra dem.

¹⁵ Hör och lyssna till detta, var inte högmodiga, ty HERREN har talat.

¹⁶ Ge HERREN, er Gud, ära innan han låter mörkret komma och innan era fötter snubblar på bergen när det skymmer. Ni väntar på ljus, men han skall förvandla det till dödsskugga, till tjockt mörker.

¹⁷ Men vill ni inte höra på detta, skall jag i det fördolda gråta över sådant högmod. Bittert gråter jag och tårar strömmar från mina ögon, därför att HERRENS hjord förs bort i fångenskap.

¹⁸ Säg till kungen och kungamodern: Stig ner från er tron, ty den praktfulla kronan har fallit från era huvuden.

¹⁹ Städerna i Negev är stängda och ingen finns som öppnar dem. Hela Juda är bortfört i fångenskap, ja, bortfört helt och hållet.

²⁰ Lyft er blick och se dem som kommer norrifrån. Var är hjorden du fick, din härliga hjord?

²¹ Vad kommer du att säga, när han till härskare över dig sätter män som du själv har gjort till dina förtroliga vänner? Skall du då inte gripas av vånda som en kvinna i födslosmärtor?

²² Men om du säger i ditt hjärta: "Varför har detta hänt mig?" så vet att det var för din stora missgärnings skull som ditt mantelsläp lyftes upp och din kropp utsattes för våld.

²³ Kan en nubier förvandla sin hud eller en leopard sina fläckar? Då skulle också ni kunna göra gott, ni som är så vana att göra ont.

²⁴ Därför vill jag skingra dem likt strå som förs bort av ökenvinden.

²⁵ Detta skall vara din lott, den del du får av mig, säger HERREN, därför att du har glömt mig och förtröstat på lögn.

²⁶ Därför skall jag också dra upp mantelsläpet över ditt ansikte, så att man får se din skam,

²⁷ ditt äktenskapsbrott, ditt liderliga frustande, din skamliga otukt. På höjderna och på fältet har jag sett dina vedervärdigheter. Ve dig, Jerusalem! Hur länge skall det dröja innan du blir ren?

Jeremia 14

¹ Detta är HERRENS ord till Jeremia angående torkan.

² Juda sörjer, dess portar tynar bort, de lutar sig sörjande mot jorden, och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.

³ De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten, men när de kommer till dammarna finner de inget vatten utan måste vända tillbaka med tomma kärl. De är skamsna och förtvivlade och täcker huvudet.

⁴ Eftersom marken spricker upp, då det inte regnar i landet, står jordbrukarna med skam och täcker sina huvuden.

⁵ Också hinden på fältet överger sin nyfödda kalv, därför att det inte finns något grönt.

⁶ Vildåsnorna står på höjderna och flämtar efter luft som schakaler. Deras ögon är matta, ty det finns inget gräs.

⁷ Även om våra missgärningar vittnar mot oss, grip ändå in, för ditt namns skull, HERRE. Ja, gång på gång har vi avfallit och syndat mot dig.

⁸ Du Israels hopp, dess frälsare i nödens tid, varför är du som en främling i landet, lik en vägfarande som stannar för en natt?

⁹ Varför är du som en rådlös man, lik en hjälte som inte kan hjälpa? Du finns ju mitt ibland oss, HERRE, och vi är uppkallade efter ditt namn. Överge oss inte!

¹⁰ Så säger HERREN om detta folk: På detta sätt vill de gärna driva omkring, de håller inte sina fötter i styr. Därför har HERREN inte behag till dem. Han minns nu deras missgärning och skall straffa dem för deras synder.

¹¹ HERREN sade till mig: Du skall inte be om något gott för detta folk.

¹² Ty även om de fastar vill jag inte lyssna till deras rop, och även om de offrar brännoffer och matoffer finner jag ingen glädje i dem, utan jag tänker göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.

¹³ Då sade jag: "O, Herre, HERRE! Profeterna säger ju till dem: Ni skall inte se något svärd, inte heller skall hungersnöd drabba er, utan jag skall ge er en varaktig fred på denna plats."

¹⁴ Men HERREN sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Falska syner, tomma spådomar, löst prat och sina egna hjärtans svek är vad de profeterar för er.

¹⁵ Därför säger HERREN så om de profeter som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, de som säger att svärd och hungersnöd inte skall komma i detta land: Genom svärd och hunger skall dessa profeter gå under.

¹⁶ Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, deras söner och döttrar, skall kastas ut på Jerusalems gator slagna av hunger och svärd och ingen skall begrava dem. Jag skall låta deras ondska drabba dem själva.

¹⁷ Tala till dem detta ord: Natt och dag strömmar tårar från mina ögon, och må de inte upphöra, ty jungfrun, dottern mitt folk, har drabbats av ett förkrossande slag, av ett svårt och oläkligt sår.

¹⁸ Går jag ut på fälten ligger där män genomborrade av svärd, och kommer jag in i staden möts jag av hungerns plågor. Både profet och präst drar vidare mot ett land de inte känner.

¹⁹ Har du då alldeles förkastat Juda? Känner du avsky för Sion? Eller varför har du slagit oss så att ingen kan bota oss? Vi väntar på välgång, men inget gott kommer, på en tid med läkedom, men se, förskräckelse råder.

²⁰ HERRE, vi erkänner vår ogudaktighet och våra fäders missgärning, ty vi har syndat mot dig.

²¹ För ditt namns skull: Förkasta oss inte, låt inte din härlighets tron bli föraktad. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte.

²² Kan någon av hednafolkens förgängliga avgudar ge regn? Kan himlen av sig själv låta skurar falla? Nej, endast du, HERRE, vår Gud! Vi hoppas på dig, ty du har gjort allt detta.

Jeremia 15

¹ Men HERREN sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig, skulle jag ändå inte vara vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.

² Om de frågar dig: "Vart skall vi gå?" skall du svara dem: Så säger HERREN: I dödens våld den som hör döden till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till och i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till.

³ Fyra slags plågor skall jag låta komma över dem, säger HERREN: Svärdet som skall döda dem, hundarna som skall släpa bort dem, och himlens fåglar och vilddjuren på marken som skall äta upp och göra slut på dem.

⁴ Jag skall göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Manasse, Hiskias son, kung i Juda, har gjort i Jerusalem.

⁵ Ty vem kan ha förbarmande med dig, Jerusalem, ja, vem kan ha medlidande med dig? Vem vill ta en omväg för att fråga hur det står till med dig?

⁶ Du har förkastat mig, säger HERREN, och vänt mig ryggen. Därför har jag räckt ut min hand emot dig för att förgöra dig. Jag är trött på att visa förbarmande.

⁷ Jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde dem barnlösa, jag förgjorde mitt folk, men de vände inte om från sina vägar.

⁸ Deras änkor blev inför mig fler än sandkornen i havet. Över mödrarna till deras unga män lät jag inkräktare härja mitt på ljusa dagen. Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.

⁹ Den som hade fött sju söner svimmade och gav upp andan. Hennes sol gick ner medan det ännu var dag, hon måste blygas och skämmas. De som är kvar av dem skall jag överlämna åt deras fienders svärd, säger HERREN.

¹⁰ "Ve mig, min mor, att du har fött mig, en man som ställer till osämja och träta för hela landet! Jag har inte lånat dem något och de har inte givit lån till mig. Ändå förbannar alla mig."

¹¹ Men HERREN svarade: "Sannerligen, jag skall styrka dig så att det går dig väl. Sannerligen, jag skall göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid.

¹² Kan man bryta sönder järn, järn från norden, eller koppar?

¹³ Dina ägodelar och dina skatter skall jag lämna till plundring, men inte för betalning, utan för alla dina synders skull i hela ditt land.

¹⁴ Och jag skall föra bort dig tillsammans med dina fiender till ett land du inte känner. Ty min vredes eld är upptänd och den skall brinna mot er."

¹⁵ HERRE, du vet det. Tänk på mig och tag hand om mig och ge mig hämnd på mina förföljare. Tag inte bort mig, du som är långmodig. Tänk på hur jag blir hånad för din skull.

¹⁶ Dina ord kom och jag åt dem, ja, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje, ty jag är uppkallad efter ditt namn, HERRE, härskarornas Gud.

¹⁷ Jag har inte suttit tillsammans med gycklare för att roa mig. Därför att din hand var över mig har jag suttit ensam, ty du har uppfyllt mig med harm.

¹⁸ Varför skall jag ständigt plågas och varför är mitt sår oläkbart? Det vill ju inte läkas. Du har blivit för mig som en sinande bäck, lik ett vatten som ingen kan lita på.

¹⁹ Därför säger HERREN så: Om du vänder om, skall jag låta dig komma tillbaka och du skall få tjäna mig. Om du skiljer det äkta från det oäkta skall du få vara som min mun. Detta folk skall då vända tillbaka till dig, men du skall inte vända tillbaka till dem.

²⁰ Jag skall göra dig till en fast kopparmur mot detta folk, så att de inte kan besegra dig om de vill strida mot dig. Ty jag är med dig för att hjälpa dig, och för att rädda dig, säger HERREN.

²¹ Jag skall rädda dig ut ur de ondas våld och befria dig ur våldsmännens hand.

Jeremia 16

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² Du skall inte ta dig hustru eller ha söner och döttrar på denna plats.

³ Ty så säger HERREN om de söner och döttrar som föds på denna plats, om mödrarna som har fött dem och om fäderna som har avlat dem i detta land:

⁴ Av svåra sjukdomar skall de dö. Man skall inte sörja dem eller begrava dem, utan de skall bli gödsel på marken. Genom svärd och hunger skall de gå under, och deras döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur.

⁵ Ty så säger HERREN: Du skall inte gå in i något sorgehus, inte gå för att sörja med dem och inte heller trösta dem. Ty jag har tagit bort min frid ifrån detta folk, säger HERREN, och även min nåd och barmhärtighet.

⁶ Både stora och små skall dö i detta land utan att bli begravda och man skall inte hålla dödsklagan över dem. Ingen skall för deras skull rista sig eller raka sitt huvud.

⁷ Man skall inte bryta sorgebröd över dem för att trösta någon i sorgen efter en död och inte ge tröstebägare att dricka, när någon har förlorat far eller mor.

⁸ Du skall inte heller gå till festmåltid och sitta tillsammans med dem för att äta och dricka.

⁹ Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inför era ögon och medan ni ännu lever skall jag på denna plats göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud.

¹⁰ När du tillkännager allt detta för folket och de frågar dig: "Varför har HERREN uttalat denna stora olycka över oss? Och vilken missgärning och synd har vi begått mot HERREN, vår Gud?"

¹¹ då skall du svara dem: "Era fäder övergav mig, säger HERREN, och följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De övergav mig och höll inte min lag.

¹² Och ni har själva gjort ännu mer ont än era fäder. Ty se, ni följer var och en sitt onda och hårda hjärta, och ni vill inte lyssna på mig.

¹³ Därför skall jag slunga er bort ur detta land till ett land som varken ni eller era fäder har lärt känna, och där skall ni få tjäna andra gudar både dag och natt. Jag skall inte ha något förbarmande med er."

¹⁴ Se, dagar skall komma, säger HERREN, då man inte mer skall säga: "Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land",

¹⁵ utan: "Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn ut ur landet i norr och ur alla andra länder, dit han hade drivit bort dem." Ty jag skall föra dem tillbaka till deras land, det som jag gav åt deras fäder.

¹⁶ Se, jag skall sända bud efter många fiskare, säger HERREN, och de skall fiska upp dem. Sedan skall jag sända bud efter många jägare, och de skall fånga dem på alla berg och alla höjder och i alla bergsskrevor.

¹⁷ Ty mina ögon ser alla deras vägar. De kan inte gömma sig för mitt ansikte och deras missgärning kan inte döljas för mina ögon.

¹⁸ Och först skall jag i dubbelt mått vedergälla dem för deras missgärning och synd, därför att de har orenat mitt land med sina livlösa och vedervärdiga gudar och fyllt min arvedel med sina avskyvärdheter.

¹⁹ HERRE, du min styrka och mitt försvar, min tillflykt på nödens dag, till dig skall hednafolken komma från jordens ändar och säga: "Bara lögn har våra fäder ärvt, förgängliga avgudar som inte kan hjälpa.

²⁰ Kan väl en människa göra sig gudar? Nej, de gudarna är inga gudar."

²¹ Därför vill jag nu låta dem veta det, denna gång skall jag låta dem känna min hand och min makt. De skall inse att mitt namn är HERREN.

Jeremia 17

¹ Juda synd är skriven med järnstift, med diamantspets är den inristad på deras hjärtas tavla och på deras altares horn.

² Liksom man tänker på sina barn, tänker de på sina altaren och sina aseror vid gröna träd och på höga kullar.

³ Du mitt berg på fältet, dina ägodelar och alla dina skatter skall jag lämna till plundring liksom dina offerhöjder, på grund av synd i hela ditt land.

⁴ Det är ditt eget fel att du måste avstå ifrån det arv som jag har givit dig. Jag skall låta dig tjäna dina fiender i ett land som du inte känner. Ty ni har tänt min vredes eld, och för evigt skall den brinna.

⁵ Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och söker sin styrka i det som är kött och vars hjärta vänder sig bort från HERREN.

⁶ Han är som en torr buske på heden och får inte se något gott komma. Han måste bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar där ingen vistas.

⁷ Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan.

⁸ Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt.

⁹ Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?

¹⁰ Jag, HERREN, utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.

¹¹ Lik en rapphöna, som ruvar på ägg som hon inte själv har lagt, är den som oärligt samlar rikedom. När halva livet har gått måste han lämna den, och vid livets slut skall han hållas för en dåre.

¹² En härlighetens tron, en urgammal höjd är vår helgedoms plats.

¹³ HERREN är Israels hopp. Alla som överger dig kommer på skam. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden. De har övergivit HERREN, källan med det levande vattnet.

¹⁴ Hela mig, HERRE, så blir jag helad. Fräls mig, så blir jag frälst. Ty du är min lovsång.

¹⁵ Se, de säger till mig: "Vad blir det av HERRENS ord? Låt det inträffa!"

¹⁶ Jag har inte dragit mig undan från att vara en herde som följer dig, och fördärvets dag har jag inte längtat efter. Du vet själv att det som kom över mina läppar sades inför ditt ansikte.

¹⁷ Bli inte till skräck för mig! Du är ju min tillflykt på den onda dagen.

¹⁸ Låt mina förföljare stå där med skam, men låt inte mig komma på skam. Låt dem bli förskräckta, men låt inte mig bli förskräckt. Låt den onda dagen komma över dem och krossa dem med dubbel förödelse.

¹⁹ HERREN sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar,

²⁰ och säg till dem: Hör HERRENS ord, ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare som går in genom dessa portar.

²¹ Så säger HERREN: Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar.

²² För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder.

²³ Men de ville inte höra eller lyssna till detta utan var hårdnackade, så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning.

²⁴ Men om ni hör mig, säger HERREN, så att ni på sabbaten inte för in någon börda genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något annat arbete på den dagen,

²⁵ då skall kungar och furstar som kommer att sitta på Davids tron dra in genom denna stads portar på vagnar och hästar, med sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Och denna stad skall då vara bebodd för alltid.

²⁶ Från Juda städer, från trakten kring Jerusalem, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev skall man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer och rökelse samt gemenskapsoffer till HERRENS hus.

²⁷ Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.

Jeremia 18

¹ Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade:

² "Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord."

³ Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan.

⁴ Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

⁵ Och HERRENS ord kom till mig. Han sade:

⁶ "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand.

⁷ Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det.

⁸ Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det.

⁹ En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det.

¹⁰ Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.

¹¹ Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar.

¹² Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta."

¹³ Därför säger HERREN så: Fråga bland hednafolken: Vem har hört något sådant? Fruktansvärda saker har hon gjort, jungfrun Israel.

¹⁴ Skall då snön från Libanons höga berg lämna mina åkerfält? Skall de friska vattnen som strömmar fjärran ifrån, sina ut?

¹⁵ Men mitt folk har glömt mig och tänder rökelse åt avgudar, som har fått dem på fall där de färdas fram på de urgamla vägarna och slå in på obanade vägar och stigar.

¹⁶ Så blir deras land öde och utsätts ständigt för hån. Alla som går fram där skall förundra sig och skaka på huvudet.

¹⁷ Som en östanvind skall jag skingra dem för fienden. Jag skall vända ryggen åt dem och inte ansiktet på deras olyckas dag.

¹⁸ Men de sade: "Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia. För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss strunta i vad han säger."

¹⁹ HERRE, lyssna på mig och hör vad mina motståndare säger.

²⁰ Skall gott få lönas med ont? De har grävt en grop för att ta mitt liv. Tänk på hur jag har stått inför ditt ansikte och manat gott för dem för att vända bort din vrede från dem.

²¹ Överlämna därför deras barn åt hungersnöden och utlämna dem själva åt svärdet, så att deras hustrur blir barnlösa och änkor, deras män dödade av pesten och deras unga män slagna med svärd i striden.

²² Låt klagorop höras från deras hus, när du plötsligt låter rövarskaror komma över dem. Ty de grävde en grop för att fånga mig och lade ut snaror för mina fötter.

²³ Men du, HERRE, känner alla deras planer att döda mig. Förlåt dem inte deras missgärning och utplåna inte deras synd. Låt dem komma på fall inför dig. Grip in mot dem på din vredes dag.

Jeremia 19

¹ Så sade HERREN: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna,

² och gå ut till Hinnoms sons dal som ligger framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig.

³ Du skall säga: "Hör HERRENS ord, ni Juda kungar och ni Jerusalems invånare: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats att det skall ringa i öronen på var och en som hör det.

⁴ De har övergivit mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod

⁵ och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant.

⁶ Se, därför skall dagar komma, säger HERREN, då man inte mer skall kalla denna plats `Tofet` eller `Hinnoms sons dal` utan `Dråpdalen`.

⁷ Jag skall på denna plats göra Juda och Jerusalems rådslag om intet och jag skall låta dem falla för sina fienders svärd och för de män som står efter deras liv. Deras döda kroppar skall jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur.

⁸ Jag skall göra denna stad till häpnad och hån. Alla som går fram där skall häpna och vissla på grund av alla dess plågor.

⁹ Och jag skall låta dem äta sina egna söners och döttrars kött, ja, den ene skall tvingas äta den andres kött. I sådan nöd och sådan svårighet skall de komma genom sina fiender och genom dem som står efter deras liv."

¹⁰ Sedan skall du slå sönder krukan inför ögonen på de män som har gått med dig,

¹¹ och du skall säga till dem: "Så säger HERREN Sebaot: Jag skall slå sönder detta folk och denna stad på samma sätt som man slår sönder ett lerkärl, så att det inte kan bli helt igen. Och man skall begrava i Tofet därför att det inte finns någon annan plats att begrava på.

¹² Så skall jag göra med denna plats, säger HERREN, och med dess invånare. Jag skall göra denna stad lik Tofet.

¹³ Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli lika orena som Tofetplatsen, ja, alla de hus där man har tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar."

¹⁴ När Jeremia kom tillbaka från Tofet dit HERREN hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till HERRENS hus och sade till allt folket:

¹⁵ "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med alla dess lydstäder skall jag låta allt ont komma som jag har uttalat över den, detta därför att de har varit hårdnackade och inte lyssnat till mina ord."

Jeremia 20

¹ Då prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera på detta sätt,

² lät han gissla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till HERRENS hus.

³ Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: "HERREN kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib.

⁴ Ty så säger HERREN: Jag skall göra dig till skräck både för dig själv och för alla dina vänner. De skall falla för sina fienders svärd och dina ögon skall se det. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och döda dem med svärd.

⁵ Denna stads alla rikedomar, allt gods och alla dyrbarheter och Juda kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. De skall ta det som byte och föra det till Babel.

⁶ Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel, där skall du dö och där skall du begravas tillsammans med alla dina vänner, som du har profeterat lögn för."

⁷ Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och blev mig övermäktig. Så har jag blivit ett ständigt åtlöje, alla hånar mig.

⁸ Ty så ofta jag talar måste jag klaga, över våld och förtryck måste jag ropa, ty HERRENS ord drar över mig spott och spe hela dagen.

⁹ Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte.

¹⁰ Jag hör många förtala mig, det är skräck från alla håll: "Ange honom!" "Ja, vi skall ange honom!" Alla som stått mig nära väntar på att jag skall falla. "Kanske låter han lura sig, så att vi blir honom övermäktiga och kan hämnas på honom."

¹¹ Men HERREN är med mig som en mäktig hjälte. Därför skall mina förföljare komma på fall och inte bli mig övermäktiga. De skall stå där med stor skam, ty de har handlat utan förstånd. De skall drabbas av evig vanära, som ej skall glömmas.

¹² HERRE Sebaot, du prövar den rättfärdige, du ser hjärtan och njurar. Jag skall få se din hämnd på dem, ty till dig har jag överlämnat min sak.

¹³ Sjung till HERREN, lova HERREN, ty han räddar den fattiges själ ur de ondas hand.

¹⁴ Förbannad vare den dag då jag föddes! Må den dag min mor födde mig inte bli välsignad!

¹⁵ Förbannad vare den man som meddelade min far: "Du har fått en son," och gjorde honom mycket glad.

¹⁶ Låt det gå den mannen, som det gick för de städer som HERREN förstörde utan att ångra det. Låt honom få höra klagorop på morgonen och stridsrop vid middagstid,

¹⁷ därför att han inte dödade mig i moderlivet, så att min mor fick bli min grav och hennes moderliv havande för alltid.

¹⁸ Varför kom jag ut ur moderlivet för att se möda och bedrövelse och se mina dagar försvinna i skam?

Jeremia 21

¹ Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga:

² "Fråga HERREN för oss, för nu har Nebukadressar, kungen i Babel, angripit oss. Kanske HERREN vill handla med oss som vid alla sina tidigare under, så att denne drar bort ifrån oss."

³ Jeremia svarade dem: "Så skall ni säga till Sidkia:

⁴ Så säger HERREN, Israels Gud: Se, jag skall vända bort de vapen ni har i er hand och som ni använder utanför muren i striden mot Babels kung och mot kaldeerna som belägrar er. Jag skall samla dem inne i denna stad,

⁵ och jag skall själv strida mot er med uträckt hand och stark arm, i vrede, harm och stor förbittring.

⁶ Jag skall slå dem som bor i denna stad, både människor och djur. I svår pest skall de dö.

⁷ Därefter, säger HERREN, skall jag överlämna Sidkia, Juda kung, och hans tjänare och folket, som är kvar i denna stad efter pesten, svärdet och hungersnöden, i Nebukadressars, den babyloniske kungens, hand och i deras fienders hand, och i de mäns hand som vill ta deras liv. Han skall slå dem med svärd. Han skall inte skona dem och inte visa någon medkänsla eller något förbarmande.

⁸ Till detta folk skall du säga: Så säger HERREN: Se, jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden.

⁹ Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd, hunger eller pest, men den som går ut och ger sig åt kaldeerna, som belägrar er, han skall få leva och få sitt liv som ett byte.

¹⁰ Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till olycka och inte till välgång, säger HERREN. Den skall ges i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld.

¹¹ Och du skall säga till kungahuset i Juda: Hör HERRENS ord,

¹² ni av Davids ätt, så säger HERREN: Avkunna varje morgon rätt dom och rädda den plundrade ur förtryckarens hand, så att inte min vrede bryter fram som en eld och brinner utan att någon kan släcka den - detta för deras onda gärningars skull.

¹³ Se, jag är emot dig, du som bor i dalen, du klippa på slätten, säger HERREN, ni som säger: Vem kan angripa oss och vem kan tränga in i våra boningar?

¹⁴ Jag skall straffa er så som era gärningar förtjänar, säger HERREN. Jag skall tända upp en eld i er skog, och den skall förtära allt omkring den."

Jeremia 22

¹ Så sade HERREN: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord

² och säg: Hör HERRENS ord, du Juda kung som sitter på Davids tron. Hör det du själv med dina tjänare och ditt folk, ni som går in genom dessa portar.

³ Så säger HERREN: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och använd inte våld mot dem. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats!

⁴ Ty om ni verkligen handlar efter detta ord, skall kungar, som kommer att sitta på Davids tron, dra in genom portarna till detta hus på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.

⁵ Men om ni inte hör dessa ord, svär jag vid mig själv, säger HERREN, att detta hus skall läggas i ruiner.

⁶ Ty så säger HERREN om Juda kungahus: Som Gilead är du för mig, som Libanons topp. Men jag skall sannerligen göra dig till en öken, till städer där ingen bor.

⁷ Jag skall inviga fördärvare mot dig, var och en med sina vapen, och de skall hugga ner dina ståtliga cedrar och kasta dem i elden.

⁸ Många hednafolk skall gå förbi denna stad och man skall fråga varandra: "Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?"

⁹ Man skall då svara: "Därför att de övergav HERRENS, sin Guds, förbund och tillbad andra gudar och tjänade dem."

¹⁰ Gråt inte över den döde, sörj honom inte. Gråt i stället över honom som vandrar bort, ty han skall aldrig mer komma tillbaka och se det land där han föddes.

¹¹ Ty så säger HERREN om Sallum, Josias son, Juda kung, som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han skall aldrig mer komma tillbaka hit.

¹² På den ort dit han har blivit förd i fångenskap skall han dö, och detta land skall han aldrig återse.

¹³ Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och sina salar med orätt, som låter sin nästa arbeta för ingenting och inte ger honom hans lön.

¹⁴ Ve den som säger: "Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar" och gör åt sig stora fönster, klär huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg!

¹⁵ Är detta att vara kung, att tävla med cederträ? Din far åt och drack, men han utövade rätt och rättfärdighet, och då gick det honom väl.

¹⁶ Han skaffade rätt åt den bedrövade och den fattige, och då gick allt väl. Är inte detta att känna mig? säger HERREN.

¹⁷ Men dina ögon och ditt hjärta står endast efter egen vinning och att utgjuta oskyldigt blod, att utöva förtryck och våld.

¹⁸ Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda kung: Ingen skall skall hålla dödsklagan efter honom och ropa: "O, min broder! O, min syster!" Ingen skall hålla dödsklagan efter honom och ropa: "O, herre! O, hur ståtlig han var!"

¹⁹ Som man begraver en åsna skall han begravas. Han skall släpas bort och kastas ut, långt utanför Jerusalems portar.

²⁰ Gå upp på Libanon och ropa, höj din röst i Basan och ropa från Abarim, ty alla dina älskare är krossade.

²¹ Jag talade till dig när det gick dig väl, men du sade: "Jag vill inte lyssna." Sådant har ditt sätt varit ända från din ungdom. Du har inte velat lyssna till min röst.

²² Alla dina herdar skall vallas av vinden, och dina älskare måste gå i fångenskap. Då skall du komma på skam och förödmjukas för all din ondskas skull.

²³ Du som bor på Libanon du som har ditt näste i cedrarna, hur skall du inte jämra dig när värkar kommer över dig och ångest som hos en födande kvinna!

²⁴ Så sant jag lever, säger HERREN: Om du Konja, Jojakims son, Juda kung, än vore en signetring på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån.

²⁵ Jag skall överlämna dig till de män som står efter ditt liv och till dem du är rädd för, nämligen Nebukadressar, den babyloniske kungen, och kaldeerna.

²⁶ Jag skall slunga dig och din mor, som har fött dig, bort till ett annat land där ni inte är födda och där skall ni dö.

²⁷ Till det land dit de längtar att återvända skall de inte få komma tillbaka.

²⁸ Är då denne Konja ett föraktat, sönderslaget kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har de slungats ut, han och hans avkomlingar, ja, kastats bort till ett land som de inte känner?

²⁹ O land, land, land, hör HERRENS ord!

³⁰ Så säger HERREN: Skriv upp denne man som barnlös, som en man som inte hade någon framgång under sin livstid. Ty ingen av hans avkomlingar skall få lyckan att sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.

Jeremia 23

¹ Ve över de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger HERREN.

² Därför säger HERREN, Israels Gud, så om de herdar som för mitt folk i bet: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag skall straffa er för era onda gärningar, säger HERREN.

³ Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag har drivit bort dem och jag skall föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig.

⁴ Jag skall sätta herdar över dem som skall föra dem i bet. De skall inte mer behöva frukta eller vara förskräckta och ingen av dem skall saknas, säger HERREN.

⁵ Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall regera som kung och handla med vishet, han skall utöva rätt och rättfärdighet i landet.

⁶ I hans dagar skall Juda bli frälst och Israel bo i trygghet, och detta är det namn man skall ge honom: HERREN vår rättfärdighet.

⁷ Se, dagar skall komma, säger HERREN, då man inte mer skall säga: "Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land",

⁸ utan: "Så sant HERREN lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem." Så skall de få bo i sitt land.

⁹ Om profeterna: Mitt hjärta vill brista i mitt bröst, alla mina ben darrar. Jag är som en berusad man, som en man omtöcknad av vin, för HERRENS och hans heliga ords skull.

¹⁰ Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare. Under förbannelse ligger landet sörjande, och betesmarkerna i öknen är förtorkade. Man inriktar sig på att göra ont och har sin styrka i orättfärdighet.

¹¹ Ty både profeter och präster är gudlösa. Även inne i mitt hus finner jag deras ondska, säger HERREN.

¹² Därför skall deras väg bli för dem som hala stigar i mörkret. De skall drivas bort och där skall de falla. Ty jag skall låta olycka drabba dem det år deras straff kommer, säger HERREN.

¹³ Också hos Samarias profeter har jag sett dåraktiga ting: De profeterade i Baals namn och förde mitt folk Israel vilse.

¹⁴ Och hos Jerusalems profeter har jag sett förskräckliga ting. De begår äktenskapsbrott och ljuger, de uppmuntrar dem som gör ont så att ingen skall vända om från sin ondska. De är alla för mig som Sodom och stadens invånare som Gomorras.

¹⁵ Därför säger HERREN Sebaot så om profeterna: Jag skall ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka, ty från profeterna i Jerusalem har gudlöshet gått ut över hela landet.

¹⁶ Så säger HERREN Sebaot: Lyssna inte på orden från de profeter som profeterar för er, ty de bedrar er. Sina egna hjärtans syner talar de, inte vad som kommer från HERRENS mun.

¹⁷ Om och om igen säger de till dem som föraktar mig: "HERREN har sagt: Det skall gå er väl." Och till var och en som följer sitt hårda hjärta säger de: "Ingen olycka skall drabba er."

¹⁸ Men vem har tillträde till HERRENS råd, så att han kan se och höra hans ord? Och vem har aktat på hans ord och lyssnat till det?

¹⁹ Se, HERRENS stormvind, full av vrede, bryter fram, en virvlande storm! Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ner.

²⁰ HERRENS vrede skall inte vända åter, förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden skall ni inse och förstå det.

²¹ Jag sände inte dessa profeter, ändå rusade de i väg. Jag talade inte till dem, ändå profeterade de.

²² Om de haft tillträde till mitt råd, hade de förkunnat mina ord för mitt folk för att få dem att vända om från sina onda vägar och sina onda gärningar.

²³ Är jag en Gud endast på nära håll, säger HERREN, och inte en Gud också långt borta?

²⁴ Eller kan någon gömma sig på ett så hemligt ställe att jag inte skulle se honom? säger HERREN. Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger HERREN.

²⁵ Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn. De säger: "Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm."

²⁶ Hur länge? Vad finns det i hjärtat hos profeterna, lögnprofeterna, de som profeterar sina egna hjärtans svek?

²⁷ De tänker att de genom sina drömmar, som de berättar för varandra, skall få mitt folk att glömma mitt namn, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baal.

²⁸ Den profet som har haft en dröm, han må berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han må troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger HERREN.

²⁹ Är inte mitt ord som en eld, säger HERREN, och likt en slägga som krossar klippan?

³⁰ Se, därför är jag emot profeterna, säger HERREN, dessa som stjäl mina ord från varandra.

³¹ Jag är emot profeterna, säger HERREN, de som bär fram sin egen tungas ord och säger: "Så säger HERREN."

³² Jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger HERREN. När de berättar dessa drömmar, för de mitt folk vilse med sina lögner och sitt skryt. Det är inte jag som har sänt dem eller givit dem något uppdrag och de kan inte alls hjälpa detta folk, säger HERREN.

³³ När detta folk eller en profet eller präst frågar dig: "Vad är HERRENS tunga?", skall du säga dem vad som är den verkliga tungan. Och jag skall kasta bort er, säger HERREN.

³⁴ Den profet eller präst eller den av folket som säger "HERRENS tunga", den mannen och hans hus skall jag straffa.

³⁵ Så skall ni fråga varandra och säga er emellan: Vad har HERREN svarat? eller: Vad har HERREN sagt?

³⁶ Men "HERRENS tunga" skall ni inte mer nämna. Ty för var och en skall då hans eget ord bli en "tunga", eftersom ni förvränger den levande Gudens, HERREN Sebaots, vår Guds, ord.

³⁷ Så skall du säga till profeten: Vad har HERREN svarat dig? eller: Vad har HERREN talat?

³⁸ Men om ni säger "HERRENS tunga", då säger HERREN så: Ni använder detta ord, "HERRENS tunga", fastän jag har sänt bud till er och sagt till er: Ni skall inte säga "HERRENS tunga".

³⁹ Se, därför skall jag helt glömma er och kasta bort från mitt ansikte både er och den stad som jag har givit åt er och era fäder.

⁴⁰ Och jag skall låta evig förödmjukelse drabba er, en evig skam som aldrig skall glömmas.

Jeremia 24

¹ Sedan Nebukadressar, kungen i Babel, hade fört bort Jekonja, Jojakims son, kungen i Juda, från Jerusalem tillsammans med Juda furstar, hantverkarna och smederna och låtit dem komma till Babel, visade mig HERREN i en syn två korgar med fikon uppställda framför HERRENS tempel.

² I den ena korgen fanns mycket goda fikon, sådana fikon som mognat först. I den andra korgen fanns mycket dåliga fikon, så dåliga att man inte kunde äta dem.

³ Och HERREN sade till mig: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Fikon, och de goda fikonen är mycket goda, men de dåliga fikonen är mycket dåliga, så dåliga att man inte kan äta dem."

⁴ Då kom HERRENS ord till mig. Han sade:

⁵ "Så säger HERREN, Israels Gud: Liksom man ser på dessa goda fikon, skall jag med välvilja se på de bortförda av Juda, vilka jag från denna plats har sänt bort till kaldeernas land.

⁶ Jag skall nådigt vaka över dem och låta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall bygga upp dem och inte slå ner dem, jag skall plantera dem och inte rycka upp dem.

⁷ Och jag skall ge dem ett hjärta som känner mig, att jag är HERREN. De skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. Ty de skall vända om till mig av hela sitt hjärta.

⁸ Men så som man gör med dåliga fikon, som är så dåliga att man inte kan äta dem, på samma sätt, säger HERREN, skall jag göra med Sidkia, Juda kung, och med hans furstar och med återstoden i Jerusalem, både de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten.

⁹ På alla orter dit jag fördriver dem, skall jag utlämna dem till skräck och till olycka i alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till en nidvisa och en förbannelse.

¹⁰ Jag skall sända svärd, hungersnöd och pest ibland dem, till dess att de blir utrotade ur det land som jag har givit åt dem och deras fäder."

Jeremia 25

¹ Detta är det ord som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Josias son Jojakims, Juda kungs, fjärde regeringsår, som var den babyloniske kungen Nebukadressars första regeringsår.

² Detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems invånare. Han sade:

³ Ända från Josias, Amons sons, Juda kungs, trettonde regeringsår och till denna dag, under dessa tjugotre år, har HERRENS ord kommit till mig. Jag har gång på gång talat till er, men ni har inte velat höra.

⁴ HERREN har gång på gång sänt till er alla sina tjänare profeterna, men ni har inte lyssnat eller vänt örat till för att höra,

⁵ när de sade: "Vänd om, var och en från sin onda väg och sina onda gärningar, så skall ni för all framtid få bo kvar i det land som HERREN har givit åt er och era fäder.

⁶ Följ inte andra gudar, så att ni tjänar och tillber dem och väck inte min vrede genom era händers verk. Då skall jag inte heller låta olycka drabba er."

⁷ Men ni har inte lyssnat till mig, säger HERREN, utan väckt min vrede genom era händers verk till er egen olycka.

⁸ Därför säger HERREN Sebaot så: Eftersom ni inte har lyssnat till mina ord,

⁹ skall jag kalla på alla folkstammarna i norr, säger HERREN, och jag skall sända efter min tjänare Nebukadressar, kungen i Babel. Och jag skall låta dem angripa detta land och dem som bor här, liksom alla hednafolken här omkring. Jag skall förgöra dem och de skall bli till häpnad och åtlöje och evig ödeläggelse.

¹⁰ Jag skall bland dem göra slut på rop av fröjd och rop av glädje, på rop för brudgum och rop för brud, på kvarnens buller och lampans ljus.

¹¹ Hela detta land skall ödeläggas och förstöras, och dessa länder skall tjäna Babels kung i sjuttio år.

¹² Men när sjuttio år har gått, skall jag straffa kungen i Babel och folket där för deras missgärning, säger HERREN, och även kaldeernas land skall jag göra till en ödemark för all framtid.

¹³ Jag skall låta alla de ord som jag har talat mot det landet gå i uppfyllelse, allt som är skrivet i denna bok och som Jeremia har profeterat mot alla hednafolk.

¹⁴ Ty också dem skall mäktiga folk och stora kungar lägga under sig, och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar och deras händers verk.

¹⁵ Ty så sade HERREN, Israels Gud, till mig: "Tag denna bägare med vredesvin ur min hand och låt alla de hednafolk som jag sänder dig till, dricka av den.

¹⁶ De skall dricka så att de raglar och förlorar förståndet på grund av det svärd som jag skall sända ibland dem."

¹⁷ Och jag tog bägaren ur HERRENS hand, och alla de folk som HERREN sände mig till gav jag att dricka,

¹⁸ nämligen Jerusalem med Juda städer, dess kungar och furstar, för att göra dem till en ödemark och till häpnad och åtlöje och till en förbannelse, som nu har skett,

¹⁹ vidare farao, kungen i Egypten, hans tjänare, hans furstar och allt hans folk

²⁰ och alla blandade stammar där, alla kungar i landet Us och alla kungar i filisteernas land, både Askelon, Gaza, Ekron och dem som finns kvar i Asdod,

²¹ vidare Edom, Moab och Ammons barn samt alla kungar i Tyrus,

²² alla kungar i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet,

²³ vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som har kantklippt hår

²⁴ och alla kungar i Arabien och alla kungar över de blandade stammar som bor i öknen

²⁵ samt alla kungar i Simri, alla kungar i Elam och alla kungar i Medien,

²⁶ slutligen alla kungar i landet i norr - både dem som bor nära och dem som bor långt borta, den ene såväl som den andre - och alla övriga riken i världen, ut över jordens yta. Och Sesaks kung skall dricka efter dem.

²⁷ Du skall säga till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller omkull utan att kunna resa er på grund av det svärd som jag skall sända ibland er.

²⁸ Men om de inte vill ta emot bägaren ur din hand och dricka, så säg till dem: Så säger HERREN Sebaot: Ni måste dricka!

²⁹ Ty se, med den stad som är uppkallad efter mitt namn skall jag börja straffdomen. Skulle då ni bli ostraffade? Nej, ni skall inte bli ostraffade, utan jag skall kalla på ett svärd mot jordens alla invånare, säger HERREN Sebaot.

³⁰ Allt detta skall du profetera för dem och säga till dem: HERREN ryter från höjden, från sin heliga boning låter han sin röst höras. Han ryter högt över sitt land och höjer skörderop som en vintrampare över jordens alla invånare.

³¹ Larmet hörs till jordens ände, ty HERREN går till rätta med hednafolken, han skall döma allt kött. De ogudaktiga överlämnar han åt svärdet, säger HERREN.

³² Så säger HERREN Sebaot: Se, en ofärd går ut från folk till folk och en väldig storm stiger upp från jordens yttersta ände.

³³ De som på den dagen blir slagna av HERREN skall ligga från jordens ena ände till den andra. Man skall inte hålla dödsklagan efter dem, inte samla upp och begrava dem, utan de skall bli gödsel på marken.

³⁴ Jämra er, ni herdar, och klaga. Vältra er på marken, ni ledare för hjorden. Tiden är inne då ni skall slaktas och ni skall skingras. Ni skall falla sönder som ett dyrbart kärl.

³⁵ Ingen tillflykt finns för herdarna, ingen möjlighet att undkomma för hjordens ledare.

³⁶ Hör herdarna ropa och ledarna för hjorden jämra sig. Ty HERREN ödelägger deras betesmark,

³⁷ och de fridfulla ängarna förstörs på grund av HERRENS brinnande vrede.

³⁸ Likt ett ungt lejon drar han ut ur sitt snår. Deras land blir en ödemark på grund av förtryckarens svärd, och hans brinnande vrede.

Jeremia 26

¹ I början av Jojakims, Josias sons, Juda kungs, regering kom detta ord från HERREN. Han sade:

² "Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus och tala till alla Juda städer, till dem som kommer för att tillbe i HERRENS hus. Tala till dem alla de ord som jag befaller dig att tala. Tag inte bort något från dem.

³ Kanske skall de då höra och vända om var och en från sin onda väg. Då skall jag ångra det onda som jag har i sinnet att göra med dem på grund av deras onda gärningar.

⁴ Du skall säga till dem: Så säger HERREN: Om ni inte vill lyssna till mig och vandra efter den lag som jag har förelagt er

⁵ och höra vad mina tjänare profeterna talar - dem som jag sänder er, ja, som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat -

⁶ då skall jag göra med detta hus som jag gjorde med Silo. Och denna stad skall jag göra till en förbannelse för alla jordens folk."

⁷ Prästerna och profeterna och allt folket hörde Jeremia tala dessa ord i HERRENS hus.

⁸ När Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sade: "Du måste dö.

⁹ Hur vågar du profetera i HERRENS namn och säga: Det skall gå för detta hus som det gick för Silo, och denna stad skall läggas öde så att ingen mer bor i den?" Och allt folket gaddade sig samman mot Jeremia i HERRENS hus.

¹⁰ När Juda furstar hörde detta, gick de från kungens hus upp till HERRENS hus och satte sig vid ingången till HERRENS nya port.

¹¹ Då sade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket: "Den här mannen förtjänar att dö. Ni har ju med egna öron hört hur han profeterat mot denna stad."

¹² Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket: "HERREN har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som ni har hört.

¹³ Ändra nu ert liv och era gärningar och hör HERRENS, er Guds, röst. Då kommer HERREN att ångra det onda han har talat mot er.

¹⁴ Och vad mig angår är jag i er hand. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt.

¹⁵ Men det skall ni veta att om ni dödar mig, så drar ni oskyldigt blod över er och över denna stad och över dem som bor här. För det är i sanning HERREN som har sänt mig till er för att säga er allt detta."

¹⁶ Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: "Denne man förtjänar inte att dö, för i HERRENS, vår Guds, namn har han talat till oss."

¹⁷ Några av de äldste i landet stod då upp och sade till folkets hela församling:

¹⁸ "Mika från Moreset profeterade i Hiskias, Juda kungs, tid och sade till hela Juda folk: Så säger HERREN Sebaot: Sion skall bli upplöjt till en åker, Jerusalem skall bli till en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.

¹⁹ Men lät Hiskia, Juda kung, med hela Juda döda honom? Fruktade han inte i stället HERREN och bad till honom, så att HERREN ångrade det onda som han hade talat emot dem? Drar vi inte själva över oss mycket ont nu?"

²⁰ Där fanns också en annan man som profeterade i HERRENS namn, Uria, Semajas son, från Kirjat-Jearim. Han profeterade mot denna stad och detta land, precis som Jeremia hade gjort.

²¹ När då kung Jojakim med alla sina hjältar och alla furstar hörde vad han sade, ville han döda honom. Men när Uria fick höra det blev han förskräckt och flydde sin väg och kom till Egypten.

²² Då sände kung Jojakim några män till Egypten: Elnatan, Akbors son, och några andra tillsammans med honom.

²³ De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim. Han lät döda honom med svärd och kastade hans döda kropp på den allmänna begravningsplatsen.

²⁴ Men Ahikam, Safans son, höll sin hand över Jeremia, så att man inte lämnade honom i folkets våld för att dödas.

Jeremia 27

¹ I början av Sidkias, Josias sons, Juda kungs, regering kom detta ord till Jeremia från HERREN. Han sade:

² Så har HERREN sagt till mig: Gör dig ett ok med remmar och sätt det på din hals.

³ Sänd det sedan till kungen i Edom, kungen i Moab, kungen över Ammons barn, kungen i Tyrus och kungen i Sidon genom de sändebud som har kommit till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem.

⁴ Befall dem att säga till sina herrar: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Så skall ni säga till era herrar:

⁵ Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har skapat jorden med de människor och djur som är på den, och jag ger den åt vem jag vill.

⁶ Nu har jag givit alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars, den babyloniske kungens, hand. Också markens djur har jag givit honom, för att de skall tjäna honom.

⁷ Alla hednafolk skall tjäna honom och hans son och hans sonson, till dess att den tid kommer också för hans land då många folk och stora kungar skall lägga honom under sig.

⁸ Men om något folk eller rike inte vill tjäna Nebukadnessar, kungen i Babel, och inte vill böja sin nacke under den babyloniske kungens ok, då skall jag straffa det folket med svärd, hungersnöd och pest, säger HERREN, till dess att jag har utrotat dem genom hans hand.

⁹ Lyssna därför inte på era profeter och spåmän, på era drömtydare, teckentydare och trollkarlar när de säger till er: "Ni skall inte tjäna kungen i Babel."

¹⁰ De profeterar lögn för er, och därför skall ni föras långt bort från ert land. Jag skall driva bort er och ni skall gå under.

¹¹ Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och tjänar honom, skall jag låta bo kvar i sitt land, säger HERREN, så att de kan bruka det och bo där.

¹² På samma sätt talade jag till Sidkia, Juda kung. Jag sade: Böj er nacke under den babyloniske kungens ok och tjäna honom och hans folk, så skall ni få leva.

¹³ Varför vill du och ditt folk dö genom svärd, hunger och pest, så som HERREN har sagt att det skall gå för det folk som inte vill tjäna kungen i Babel?

¹⁴ Hör alltså inte på de profeter som säger till er: "Ni skall inte tjäna kungen i Babel", ty de profeterar lögn för er.

¹⁵ Jag har inte sänt dem, säger HERREN. De profeterar lögn i mitt namn och därför måste jag driva bort er så att ni går under tillsammans med de profeter som profeterar för er.

¹⁶ Till prästerna och till hela detta folk talade jag och sade: Så säger HERREN: Lyssna inte på era profeters ord, när de profeterar för er och säger: "Se, de kärl som hör till HERRENS hus skall nu snart föras tillbaka från Babel", ty de profeterar lögn för er.

¹⁷ Hör inte på dem utan tjäna kungen i Babel, så skall ni få leva. Varför skall denna stad bli en öde stad?

¹⁸ Om de verkligen är profeter och har HERRENS ord, så må de vädja till HERREN Sebaot att de kärl som ännu är kvar i HERRENS hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem inte förs bort till Babel.

¹⁹ Ty så säger HERREN Sebaot om pelarna, havet, bäckenställen och det övriga som ännu är kvar här i staden,

²⁰ det som Nebukadnessar, kungen i Babel, inte tog med sig när han förde bort Jekonja, Jojakims son, Juda kung, från Jerusalem till Babel tillsammans med alla de förnämsta i Juda och Jerusalem -

²¹ ja, så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om de föremål som ännu är kvar i HERRENS hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem:

²² Till Babel skall de föras och där skall de bli kvar ända till den dag då jag tar mig an dem, säger HERREN, och för dem tillbaka upp till denna plats.

Jeremia 28

¹ Men i samma år, i början av Sidkias, Juda kungs, regering, i femte månaden av hans fjärde regeringsår, talade profeten Hananja, Assurs son, från Gibeon, till mig i HERRENS hus i närvaro av prästerna och allt folket. Han sade:

² "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall bryta sönder den babyloniske kungens ok.

³ Inom två år skall jag föra tillbaka hit alla de föremål i HERRENS hus som Nebukadnessar, kungen i Babel, tog från denna plats och förde till Babel.

⁴ Och Jekonja, Jojakims son, Juda kung, och alla fångar från Juda som kom till Babel skall jag föra tillbaka till denna plats, säger HERREN. Ty jag skall bryta sönder den babyloniske kungens ok."

⁵ Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja inför prästerna och allt det folk som stod i HERRENS hus.

⁶ Profeten Jeremia sade: "Amen. Må HERREN göra så. Må HERREN uppfylla de ord som du har profeterat och från Babel föra tillbaka till denna plats de föremål som fanns i HERRENS hus, liksom alla fångarna.

⁷ Men hör då vad jag vill säga dig och allt folket.

⁸ Gamla tiders profeter, de som varit före mig och dig, har profeterat om krig, olycka och pest mot många länder och mot stora riken.

⁹ Men om den profet som profeterar välgång verkligen är sänd av HERREN, det vet man först när hans ord har gått i uppfyllelse."

¹⁰ Då tog profeten Hananja oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det.

¹¹ Och Hananja sade inför allt folket: "Så säger HERREN: Just så skall jag inom två år ta den babyloniske kungen Nebukadnessars ok från nacken på alla hednafolk och bryta sönder det." Då gick profeten Jeremia sin väg.

¹² Men sedan profeten Hananja hade tagit oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det, kom HERRENS ord till Jeremia:

¹³ "Gå och säg till Hananja: Så säger HERREN: Du har brutit sönder ett ok av trä, men i dess ställe har du gjort ett ok av järn.

¹⁴ Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av järn har jag lagt på alla dessa hednafolks nacke, för att de skall tjäna Nebukadnessar, kungen i Babel, ty honom skall de tjäna. Jag har också givit honom markens djur."

¹⁵ Profeten Jeremia sade vidare till profeten Hananja: "Hör på Hananja! HERREN har inte sänt dig. Du har fått detta folk att förtrösta på lögn.

¹⁶ Därför säger HERREN så: Se, jag skall ta bort dig från jordens yta. Under detta år skall du dö, ty du har predikat avfall från HERREN."

¹⁷ Och profeten Hananja dog samma år, i sjunde månaden.

Jeremia 29

¹ Detta är vad som stod i det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i fångenskapen och till prästerna, profeterna och allt folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babel,

² sedan kung Jekonja hade lämnat Jerusalem tillsammans med kungamodern och hovmännen, Juda och Jerusalems furstar samt hantverkarna och smederna.

³ Jeremia sände brevet med Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias son, när Sidkia, Juda kung, sände dessa till Nebukadnessar, kungen i Babel. Brevet löd:

⁴ Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag har låtit föra bort från Jerusalem till Babel:

⁵ Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt.

⁶ Tag er hustrur och föd söner och döttrar, tag hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där och bli inte färre.

⁷ Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er.

⁸ Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Låt er inte luras av de profeter som finns bland er, inte heller av era spåmän, och lyssna inte till de drömmar som ni drömmer.

⁹ Ty man profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger HERREN.

¹⁰ Ty så säger HERREN: När sjuttio år har gått för Babel skall jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka till denna plats.

¹¹ Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.

¹² Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er.

¹³ Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.

¹⁴ Ty jag skall låta er finna mig, säger HERREN. Jag skall göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger HERREN. Jag skall låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar.

¹⁵ Men ni säger: "HERREN har låtit profeter uppstå åt oss i Babel."

¹⁶ Ty så säger HERREN till den kung som sitter på Davids tron och till allt det folk som bor i denna stad, era bröder som inte har gått bort i fångenskap tillsammans med er,

¹⁷ ja, så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall sända svärd, hungersnöd och pest mot dem och låta dem räknas som odugliga fikon, så dåliga att man inte kan äta dem.

¹⁸ Jag skall förfölja dem med svärd, hungersnöd och pest och göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, till förbannelse och häpnad, förakt och vanära bland alla de folk dit jag har drivit bort dem.

¹⁹ Ty, säger HERREN, de har inte lyssnat till mina ord, som jag har sänt till dem genom mina tjänare profeterna. Gång på gång sände jag dem, men ni har inte lyssnat, säger HERREN.

²⁰ Men hör nu HERRENS ord, alla ni fångna som jag har sänt från Jerusalem bort till Babel:

²¹ Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som profeterar lögn för er i mitt namn: Se, jag skall ge dem i den babyloniske kungen Nebukadressars hand och han skall låta döda dem inför era ögon.

²² Och alla fångar från Juda som är i Babel skall från dem hämta denna förbannelse och säga: "Må HERREN göra med dig som med Sidkia och Ahab, som Babels kung lät steka i eld."

²³ Ty de har gjort det som är en galenskap i Israel. De har begått äktenskapsbrott med andras hustrur och har talat lögn i mitt namn, något som jag inte har befallt. Jag är den som vet det och är vittne till det, säger HERREN

²⁴ Till nehelamiten Semaja skall du säga:

²⁵ Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt eget namn sänt brev till allt folket i Jerusalem och till prästen Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra prästerna och sagt:

²⁶ "HERREN har satt dig till präst i prästen Jojadas ställe, för att det skall finnas tillsyningsmän i HERRENS hus över varje galen och självutnämnd profet, och för att du skall sätta sådana i stock och halsjärn.

²⁷ Varför har du då inte tillrättavisat Jeremia från Anatot som uppträder som profet för er?

²⁸ Därför har han kunnat sända bud till oss i Babel och säga: Ännu är det lång tid kvar. Bygg hus åt er, bo i dem och plantera trädgårdar och ät deras frukt."

²⁹ Prästen Sefanja läste upp detta brev för profeten Jeremia.

³⁰ Då kom HERRENS ord till Jeremia. Han sade:

³¹ "Sänd bud till alla de fångna och säg: Så säger HERREN om nehelamiten Semaja: Semaja har profeterat för er men jag har inte sänt honom, och han har fått er att förtrösta på lögn.

³² Därför säger HERREN så: Se, jag skall straffa nehelamiten Semaja och hans efterkommande. Ingen av dem skall få bo bland detta folk, och han skall inte få se det goda som jag vill göra med mitt folk, säger HERREN. Ty han har predikat avfall från HERREN."

Jeremia 30

¹ Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade:

² "Så säger HERREN, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig.

³ Ty se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall göra slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger HERREN. Jag skall låta dem komma tillbaka till det land som jag gav åt deras fäder. Och de skall ta det i besittning."

⁴ Detta är vad HERREN har talat om Israel och Juda.

⁵ Så säger HERREN: Ett rop av förfäran har vi hört, fruktan och ingen frid.

⁶ Fråga och tänk efter: Brukar män föda barn? Eller varför ser jag alla män hålla sina händer på höfterna som kvinnor i barnsnöd, och varför har alla ansikten blivit så dödsbleka?

⁷ Ve! Detta är en stor dag, ingen är den lik. En tid av nöd är detta för Jakob, men han skall bli räddad ur den.

⁸ Och det skall ske på den dagen, säger HERREN Sebaot, att jag skall ta oket från din nacke och bryta sönder det och slita av dina band. Inga främlingar skall längre tvinga honom att tjäna sig,

⁹ utan de skall tjäna HERREN, sin Gud, och David, sin kung, som jag skall låta uppstå åt dem.

¹⁰ Så frukta inte, du min tjänare Jakob, säger HERREN, och var inte förskräckt, du Israel, ty jag skall rädda dig ur landet i fjärran och dina efterkommande ur det land där de hålls fångna. Jakob skall komma tillbaka och leva i fred och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.

¹¹ Ty jag är med dig, säger HERREN, för att rädda dig. Jag skall göra slut på alla de hednafolk bland vilka jag har spritt ut dig. Men dig skall jag inte tillintetgöra, utan jag skall bestraffa dig med rättvisa. Ty alldeles ostraffad kan jag inte lämna dig.

¹² Ty så säger HERREN: Obotlig är din skada, oläkligt ditt sår.

¹³ Ingen tar sig an din sak för att se om ditt sår. Det finns inga läkemedel och ingen läkedom för dig.

¹⁴ Alla dina älskare har glömt dig, de frågar inte efter dig. Ty med en fiendes slag har jag slagit dig. Jag har straffat dig hårt, ty din missgärning är stor och dina synder många.

¹⁵ Varför ropar du över din skada? Obotlig är din plåga. Därför att din missgärning är stor och dina synder många har jag gjort dig detta.

¹⁶ Men nu skall alla som ätit av dig bli uppätna, och alla dina motståndare, ja, alla skall gå i fångenskap. De som skövlat dig skall bli skövlade, och alla som plundrat dig skall jag lämna till plundring.

¹⁷ Ty jag skall låta dig tillfriskna och läka dina sår, säger HERREN, dig som man kallar "den fördrivna", "det Sion som ingen frågar efter"

¹⁸ Så säger HERREN: Se, jag skall göra slut på fångenskapen för Jakobs hyddor och förbarma mig över hans boningar. Staden skall åter byggas upp på sin höjd, och palatset skall stå på sin rätta plats.

¹⁹ Från dem skall lovsång höras och rop från glada människor. Jag skall föröka dem, och de skall inte bli färre. Jag skall ära dem, och de skall inte anses obetydliga.

²⁰ Hans söner skall bli som förr, hans menighet skall bestå inför mig, och jag skall straffa alla som förtrycker honom.

²¹ Hans ledare skall vara en av hans egna, hans härskare skall utgå från hans mitt. Jag skall låta honom komma nära mig och nalkas mig. Ty vem är den som vågar sitt liv genom att nalkas mig? säger HERREN.

²² Och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud.

²³ Se, HERRENS stormvind, full av vrede, bryter fram, en härjande storm! Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ner.

²⁴ HERRENS brinnande vrede skall inte vända åter, förrän han har utfört, ja, förrän han har fullbordat sitt hjärtas tankar. I den yttersta tiden skall ni förstå det.

Jeremia 31

¹ På den tiden, säger HERREN, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk.

² Så säger HERREN: Det folk som kommer undan svärdet finner nåd i öknen. Israel får gå dit där jag ger det ro.

³ Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig: "Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig.

⁴ Än en gång skall jag upprätta dig, så att du blir upprättad, du jungfru Israel. Än en gång skall du ta upp din tamburin och dra ut i dans bland dem som är glada.

⁵ Än en gång skall du plantera vingårdar på Samariens berg, och de som planterar skall själva njuta av frukten.

⁶ Ty en dag kommer då väktare skall ropa på Efraims berg: Kom, låt oss dra upp till Sion, upp till HERREN, vår Gud."

⁷ Ty så säger HERREN: Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är den främste bland folken. Brist ut i lovsång och säg: "Fräls, HERRE, ditt folk, de som finns kvar av Israel."

⁸ Se, jag skall föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn, bland dem både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor. I en stor skara skall de komma tillbaka hit.

⁹ Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla. Ty jag är en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.

¹⁰ Hör HERRENS ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israel skall också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord.

¹¹ Ty HERREN skall befria Jakob och friköpa honom från den som är starkare än han.

¹² De skall komma och jubla på Sions höjd och strömma likt en flod till HERRENS goda, till säd, vin och olja och till unga får och oxar. Deras själ skall vara som en vattenrik trädgård, och de skall inte sörja mer.

¹³ Då skall unga kvinnor dansa och vara glada, unga och gamla skall glädja sig tillsammans. Jag skall förvandla deras sorg till glädje och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.

¹⁴ Prästerna skall jag mätta med utsökta rätter och mitt folk skall mättas av mitt goda, säger HERREN.

¹⁵ Så säger HERREN: Ett rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Det är Rakel som gråter över sina barn, hon vill inte låta trösta sig, eftersom hennes barn inte mer finns till.

¹⁶ Men så säger HERREN: Sluta med din högljudda gråt, låt inte dina ögon fälla tårar. Ty ditt verk skall få sin lön, säger HERREN, och de skall vända tillbaka från sina fienders land.

¹⁷ Det finns hopp för din framtid, säger HERREN. Dina barn skall vända tillbaka till sitt land.

¹⁸ ag har hört hur Efraim klagar: "Du har tuktat mig, jag har blivit tuktad som en otämd kalv. Omvänd mig, så blir jag omvänd! Ty du är HERREN, min Gud.

¹⁹ Ty sedan jag har vänt om känner jag ånger, och sedan jag har besinnat mig slår jag mig på höften. Jag både blygs och skäms då jag nu bär min ungdoms förnedring."

²⁰ Är inte Efraim en dyrbar son för mig, är han inte mitt älsklingsbarn? Ju mer jag går till rätta med honom, desto mer tänker jag på honom. Därför ömmar mitt hjärta för honom. Jag måste förbarma mig över honom, säger HERREN.

²¹ Sätt upp vägmärken åt dig, skaffa dig vägvisare! Ge akt på vägen, på stigen där du vandrade. Vänd tillbaka, du jungfru Israel, vänd tillbaka till dessa dina städer.

²² Hur länge skall du irra hit och dit, du trolösa dotter? HERREN vill skapa något nytt på jorden: En kvinna skall omsluta en mäktig man.

²³ Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: När jag på nytt har gjort slut på fångenskapen för Juda land och dess städer, skall man ännu en gång säga detta ord: "HERREN välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg."

²⁴ Och Juda folk med alla sina städer skall bo där tillsammans, jordbrukare såväl som vandrande herdar.

²⁵ Ty jag skall stärka trötta själar, och alla utsvultna själar skall jag mätta.

²⁶ Vid detta vaknade jag och såg mig om, och min sömn hade varit ljuvlig.

²⁷ Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur.

²⁸ Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, bryta ner, fördärva, förgöra och skada, skall jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger HERREN.

²⁹ På den tiden skall man inte mer säga: "Fäderna har ätit sura druvor och barnens tänder blir ömma av dem."

³⁰ Nej, var och en skall dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.

³¹ Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,

³² inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land - det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre - säger HERREN.

³³ Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

³⁴ Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: "Lär känna HERREN!" Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.

³⁵ Så säger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar, HERREN Sebaot är hans namn:

³⁶ Om denna ordning inte längre består inför mig, säger HERREN, först då skall Israels släkte upphöra att vara ett folk inför mig för alltid.

³⁷ Så säger HERREN: Om himlen därovan kan mätas och jordens grundvalar där nere kan utforskas, först då skall jag förkasta hela Israels släkte för allt vad de har gjort, säger HERREN.

³⁸ Se, dagar skall komma, säger HERREN, då staden skall bli uppbyggd åt HERREN, från Hananeltornet till Hörnporten.

³⁹ Och mätsnöret skall vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och skall sedan vändas mot Goa.

⁴⁰ Hela dalen där man lagt lik och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut skall vara helgade åt HERREN. Aldrig mer skall staden raseras eller förstöras.

Jeremia 32

¹ Detta är det ord som kom från HERREN till Jeremia i Sidkias, Juda kungs, tionde regeringsår, vilket var Nebukadressars artonde regeringsår.

² Vid den tiden belägrade den babyloniske kungens här Jerusalem, och profeten Jeremia var instängd på vaktgården som var i Juda kungs hus,

³ där Sidkia, Juda kung, hade låtit spärra in honom och sagt: "Hur vågar du profetera och säga: Så säger HERREN: Se, jag skall ge denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall inta den.

⁴ Och Sidkia, Juda kung, skall inte undkomma kaldeerna utan han skall överlämnas i den babyloniske kungens våld, så att han tvingas tala med honom ansikte mot ansikte och stå inför honom öga mot öga.

⁵ Han skall föra Sidkia till Babel och där skall han få stanna till dess att jag tar mig an honom, säger HERREN. Och när ni strider mot kaldeerna, skall ni inte ha någon framgång."

⁶ Jeremia sade: "HERRENS ord kom till mig. Han sade:

⁷ Se, Hanamel, din farbror Sallums son, skall komma till dig och säga: Köp min åker i Anatot, för du har inlösningsrätt att köpa den."

⁸ Och Hanamel, min farbrors son, kom till mig på vaktgården, som HERREN hade sagt, och sade till mig: "Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har arvsrätt och inlösningsrätt till den. Köp den därför åt dig." Då förstod jag att det var HERRENS ord,

⁹ och jag köpte åkern i Anatot av Hanamel, min farbrors son, och vägde upp pengarna åt honom, sjutton siklar silver.

¹⁰ Jag skrev ett köpebrev och försåg det med sigill, tillkallade vittnen och vägde upp pengarna på en våg.

¹¹ Och jag tog köpebrevet, både det förseglade brevet med avtalet och de särskilda bestämmelserna samt det öppna brevet.

¹² Jag gav köpebrevet åt Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i närvaro av min släkting Hanamel och de vittnen som hade skrivit under köpebrevet och alla andra judar som fanns på vaktgården.

¹³ Och jag befallde Baruk i deras närvaro och sade:

¹⁴ "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag dessa brev, både detta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lägg dem i ett lerkärl, så att de kan bevaras under lång tid.

¹⁵ Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Än en gång skall man köpa hus och åkrar och vingårdar i detta land."

¹⁶ Sedan jag hade givit köpebrevet åt Baruk, Nerias son, bad jag till HERREN och sade:

¹⁷ "O, Herre, HERRE, se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt.

¹⁸ Du visar nåd mot tusenden och vedergäller fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: HERREN Sebaot är hans namn.

¹⁹ Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar, så att du ger åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar.

²⁰ Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag.

²¹ Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och genom stor skräck.

²² Och du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flödar av mjölk och honung.

²³ De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.

²⁴ Se hur belägringsvallarna redan går så långt fram mot staden att man kan inta den, och genom svärd, hungersnöd och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du kan själv se det.

²⁵ Men fastän staden är given i kaldeernas hand, säger du, Herre, HERRE, till mig: Köp dig åkern för pengar och tag vittnen på det!"

²⁶ Då kom HERRENS ord till Jeremia. Han sade:

²⁷ "Se, jag är HERREN, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig?

²⁸ Därför säger HERREN så: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand, och han skall inta den.

²⁹ Kaldeerna som belägrar staden skall komma och tända eld på den och bränna upp den tillsammans med de hus där man har tänt rökelse på taken åt Baal och väckt min vrede genom att utgjuta drickoffer åt andra gudar.

³⁰ Ty ända från sin ungdom har Israels barn och Juda barn endast gjort det som är ont i mina ögon. Ja, Israels barn har inte gjort annat än väckt min vrede med sina händers verk, säger HERREN.

³¹ Ty ända från den dag då denna stad byggdes och till nu har den varit orsak till vrede och förbittring för mig. Därför måste jag förkasta den från mitt ansikte

³² för all den ondska som Israels barn och Juda barn med sina kungar, furstar, präster och profeter, liksom Juda män och Jerusalems invånare har gjort för att väcka min vrede.

³³ De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning.

³⁴ De satte upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det.

³⁵ Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig något sådant. Så lockade de även Juda till synd.

³⁶ Därför säger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som ni säger är given i den babyloniske kungens hand genom svärd, hunger och pest:

³⁷ Se, jag skall samla ihop dem ur alla de länder dit jag i min harm, vrede och stora förbittring har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet.

³⁸ Och de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud.

³⁹ Jag skall ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det skall gå väl för dem och deras barn efter dem.

⁴⁰ Jag skall sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott, och jag skall lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig.

⁴¹ Jag skall glädja mig över dem och göra dem gott och jag skall plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ.

⁴² Ty så säger HERREN: Liksom jag har låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så skall jag också låta komma över dem allt det goda som jag har lovat dem.

⁴³ Man skall köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, och givet i kaldeernas hand.

⁴⁴ Åkrar skall man köpa för pengar och man skall skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, ty jag skall göra slut på deras fångenskap, säger HERREN."

Jeremia 33

¹ HERRENS ord kom till Jeremia för andra gången medan han ännu var inspärrad på vaktgården. Han sade:

² Så säger HERREN, han som utför sitt verk, HERREN som formar och verkställer det, HERREN är hans namn:

³ Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.

⁴ Ty så säger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda kungars hus, som nu rivs för belägringsvallarna och svärden:

⁵ Man har kommit hit in för att strida mot kaldeerna, och man skall fylla husen med döda kroppar av människor som jag slår i min vrede och i min förbittring. Ty på grund av dessa människors ondska måste jag dölja mitt ansikte för denna stad.

⁶ Se, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och bota dem, och jag skall låta dem se frid och trofasthet i överflöd.

⁷ Jag skall göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var tidigare.

⁸ Jag skall rena dem från all den missgärning de har begått mot mig och förlåta dem alla deras missgärningar, genom vilka de har syndat mot mig och avfallit från mig.

⁹ Staden skall bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem, och de skall förskräckas och darra när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den.

¹⁰ Så säger HERREN: Än en gång skall man på denna plats som ni säger vara öde, utan vare sig människor eller djur, här i Juda städer och på Jerusalems gator som är tomma på både människor, invånare och djur,

¹¹ ja, här skall man åter höra rop av fröjd och rop av glädje, rop för brudgum och rop för brud, och röster av dem som säger: "Tacka HERREN Sebaot, ty HERREN är god och hans nåd varar i evighet", och från människor som bär fram gemenskapsoffer i HERRENS hus. Ty jag skall åter göra slut på landets fångenskap så att det blir som det var tidigare, säger HERREN.

¹² Så säger HERREN Sebaot: På denna plats som nu är öde, utan vare sig människor eller djur, ja, också i alla andra städer som hör hit, skall det på nytt finnas betesmarker där herdar låter sina hjordar lägga sig att vila.

¹³ I Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i andra Juda städer skall än en gång hjordar gå förbi herdar som räknar dem, säger HERREN.

¹⁴ Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.

¹⁵ I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.

¹⁶ I de dagarna skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet

¹⁷ Ty så säger HERREN: David skall aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus

¹⁸ och de levitiska prästerna skall inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och förbränner matoffer och offrar slaktoffer.

¹⁹ HERRENS ord kom till Jeremia. Han sade:

²⁰ Så säger HERREN: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att det inte blir dag och natt i rätt tid,

²¹ då skall också mitt förbund brytas med min tjänare David, så att han inte får någon son som regerar på hans tron, likaså mitt förbund med de levitiska prästerna som är mina tjänare.

²² Lika oräknelig som himlens härskara är och lika omätbar som sanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davids efterkommande bli, och lika många leviterna som står i min tjänst.

²³ HERRENS ord kom till Jeremia. Han sade:

²⁴ Har du inte märkt vad detta folk säger: "De båda släkter som HERREN utvalde, dem har han förkastat." De föraktar mitt folk och anser dem inte längre vara ett folk.

²⁵ Så säger HERREN: Om mitt förbund med dag och natt inte består och om jag inte har bestämt en fast ordning för himmel och jord,

²⁶ då skall jag också förkasta Jakobs och min tjänare Davids efterkommande, så att jag inte tar någon av hans avkomlingar till att råda över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. Ty jag skall åter göra slut på deras fångenskap och förbarma mig över dem.

Jeremia 34

¹ Detta ord kom till Jeremia från HERREN när Nebukadressar, kungen i Babel, med hela sin här och med alla de riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder. Han sade:

² Så säger HERREN, Israels Gud: Gå till Sidkia, Juda kung, och säg till honom: Så säger HERREN: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld.

³ Själv skall du inte kunna komma undan hans hand, utan du skall gripas och lämnas i hans hand och stå inför kungen i Babel, öga mot öga. Han skall tala med dig ansikte mot ansikte, och du skall komma till Babel.

⁴ Men hör HERRENS ord, du Sidkia, Juda kung: Så säger HERREN om dig: Du skall inte dö genom svärd.

⁵ I frid skall du dö. Och liksom man har tänt rökelse till dina fäders ära, till de kungar som har varit före dig, så skall man också tända rökelse till din ära och ropa: "Ack, ve, herre!" och hålla dödsklagan över dig Ty detta har jag talat, säger HERREN.

⁶ Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem,

⁷ medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu återstod i Juda, Lakish och Aseka. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.

⁸ Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de bland sig skulle utropa frihet,

⁹ så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna, detta för att ingen skulle ha sin judiske broder till slav.

¹⁰ Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle ge sin slav och sin slavinna fria och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter detta och frigav dem.

¹¹ Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigivit och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.

¹² Då kom HERRENS ord till Jeremia. Han sade:

¹³ Så säger HERREN, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade:

¹⁴ "När det har gått sju år skall var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du skall då släppa honom fri ur din tjänst." Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig.

¹⁵ Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, då ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni har slutit ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn.

¹⁶ Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.

¹⁷ Därför säger HERREN så: Ni har inte hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger HERREN, frihet för er att utlämnas åt svärd, pest och hungersnöd. Jag skall göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden.

¹⁸ Jag skall utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken och gick mellan dem.

¹⁹ Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven,

²⁰ dem skall jag utlämna åt deras fiender, till de män som vill döda dem. Och deras döda kroppar skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur.

²¹ Jag skall utlämna Sidkia, Juda kung, och hans furstar i deras fienders hand, till de män som vill döda dem, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort ifrån er.

²² Se, jag skall befalla dem, säger HERREN, att de vänder tillbaka till denna stad. De skall belägra den, inta den och bränna ner den. Jag skall göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.

Jeremia 35

¹ Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN i Jojakims, Josias sons, Juda kungs, tid. Han sade:

² "Gå till rekabiternas släkt och tala med dem och för dem in i en av kamrarna till HERRENS hus och ge dem vin att dricka."

³ Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, samt hans bröder, alla hans söner och rekabiternas övriga släkt

⁴ och förde dem till HERRENS hus, in i den kammare som tillhörde sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son. Den kammaren ligger bredvid furstarnas, ovanför dörrvaktaren Maasejas, Sallums sons, kammare.

⁵ Och jag satte fram kannor fulla av vin och bägare för rekabiterna och bjöd dem vin att dricka.

⁶ Men de svarade: "Vi dricker inte vin, för vår far Jonadab, Rekabs son, har befallt oss: Ni och era barn skall aldrig dricka vin.

⁷ Ni skall inte bygga hus, inte så säd eller plantera vingårdar och inte heller äga sådana, utan ni skall bo i tält i all er tid, för att ni länge skall leva i det land där ni bor som främlingar.

⁸ Vi lyder allt vad vår fader Jonadab, Rekabs son, har befallt och därför dricker vi aldrig vin, varken vi eller våra hustrur, våra söner eller våra döttrar.

⁹ Och vi bygger inte heller hus att bo i och vi äger inte vingårdar, åkrar eller säd.

¹⁰ Vi har bott i tält och har rättat oss efter och gjort allt vad vår fader Jonadab har befallt oss.

¹¹ Men när Nebukadressar, kungen i Babel, drog upp mot landet sade vi: Låt oss flytta till Jerusalem för att komma undan kaldeernas och arameernas här. Och så bosatte vi oss i Jerusalem."

¹² HERRENS ord kom till Jeremia. Han sade:

¹³ "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Gå och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Skall ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord? säger HERREN.

¹⁴ Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn att de inte skulle dricka vin har de hållit och än i dag dricker de inte vin, eftersom de lyder sin faders befallning. Men själv har jag gång på gång talat till er och ni har inte lyssnat till mig.

¹⁵ Gång på gång har jag sänt till er mina tjänare profeterna och låtit säga: Vänd om var och en från sin onda väg, bättra ert sätt att leva och följ inte efter andra gudar, så att ni tjänar dem. Då skall ni få bo i det land som jag har givit er och era fäder. Men ni slog dövörat till och lyssnade inte på mig.

¹⁶ Eftersom detta folk inte har gjort som jag har sagt, så som Jonadabs, Rekabs sons, efterkommande har följt den befallning som deras fader gav dem,

¹⁷ därför säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Se, över Juda och alla Jerusalems invånare skall jag låta all den olycka komma som jag har uttalat över dem, därför att de inte lyssnade när jag talade till dem och inte svarade när jag kallade på dem."

¹⁸ Till rekabiterna sade Jeremia: "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Därför att ni har följt er fader Jonadabs befallning och hållit alla hans befallningar och på allt sätt gjort som han har befallt er,

¹⁹ därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Jonadab, Rekabs son, kommer alltid att ha en avkomling i tjänst inför mitt ansikte."

Jeremia 36

¹ I Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår kom detta ord till Jeremia från HERREN. Han sade:

² "Tag en bokrulle och skriv i den upp alla de ord som jag har talat till dig angående Israel och Juda och alla hednafolk, från den dag då jag talade till dig i Josias tid ända till i dag.

³ Kanske skall Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta komma över dem. Då skall jag förlåta dem deras missgärning och deras synd."

⁴ Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son, och efter Jeremias diktamen skrev Baruk i en bokrulle upp alla de ord som HERREN hade talat till honom.

⁵ Och Jeremia gav Baruk denna befallning. Han sade: "Jag är förhindrad, så jag kan inte bege mig till HERRENS hus.

⁶ Men gå du dit och läs på fastedagen upp HERRENS ord för folket i HERRENS hus från rullen som du skrev efter min diktamen. Också för hela Juda, som har kommit från sina städer, skall du läsa upp det.

⁷ Kanske skall de då bönfalla inför HERREN och vända om var och en från sin onda väg. Ty stor är den vrede och den förbittring som HERREN har uttalat över detta folk."

⁸ Baruk, Nerias son, gjorde allt som profeten Jeremia hade befallt honom. I HERRENS hus läste han ur bokrullen upp HERRENS ord.

⁹ I Jojakims, Josias sons, Juda kungs, femte regeringsår, i nionde månaden, utlystes nämligen en fasta inför HERREN för allt folket i Jerusalem och för alla dem som hade kommit till Jerusalem från Juda städer.

¹⁰ Då läste Baruk upp Jeremias ord ur bokrullen. Han läste upp dem inför hela folket i HERRENS hus, i skrivaren Gemarjas, Safans sons, kammare på den övre förgården vid ingången till nya porten på HERRENS hus.

¹¹ När Mika, son till Gemarja, son till Safan, hade hört alla HERRENS ord läsas upp ur bokrullen

¹² gick han ner till kungens hus och in i skrivarens kammare. Där satt alla furstarna: skrivaren Elisama, Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna.

¹³ Mika berättade för dem allt vad han hade hört Baruk läsa upp ur bokrullen för folket.

¹⁴ Då sände alla furstarna i väg Jehudi, son till Netanja, son till Selemja, Kushis son, med bud till Baruk och lät säga: "Tag med dig den rulle som du har läst ur inför folket och kom hit." Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.

¹⁵ Då sade de till honom: "Sätt dig ner och läs den för oss." Och Baruk läste för dem.

¹⁶ När de hörde allt som stod där, såg de förskräckt på varandra och sade till Baruk: "Vi måste tala om för kungen allt som står här."

¹⁷ Och de frågade Baruk: "Berätta för oss: Hur skrev du ner allt detta? Var det efter hans diktamen?"

¹⁸ Baruk svarade dem: "Han dikterade allt detta för mig, och jag skrev ner det i bokrullen med bläck."

¹⁹ Då sade furstarna till Baruk: "Gå och göm dig tillsammans med Jeremia och låt ingen få veta var ni är."

²⁰ De lämnade rullen i skrivaren Elisamas kammare och gick in till kungen på förgården och berättade allt för honom.

²¹ Då sände kungen Jehudi att hämta rullen och han hämtade den från skrivaren Elisamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den för kungen och för alla furstarna som stod omkring honom.

²² Kungen satt då i vinterpalatset, eftersom det var i den nionde månaden. Det brann i kolpannan som stod framför honom,

²³ och så ofta Jehudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan, ända till dess att hela rullen hade brunnit upp i elden som var i kolpannan.

²⁴ Varken kungen själv eller någon av hans tjänare blev förskräckt eller rev sönder sina kläder när de hörde alla dessa ord.

²⁵ Elnatan, Delaja och Gemarja bad kungen enträget att inte bränna upp rullen, men han lyssnade inte på dem.

²⁶ Och kungen befallde Jerameel, kungasonen, och Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa sekreteraren Baruk och profeten Jeremia. Men HERREN hade gömt undan dem.

²⁷ Sedan kungen hade bränt upp rullen med det som Baruk hade skrivit i den efter Jeremias diktamen, kom HERRENS ord till Jeremia. Han sade:

²⁸ "Tag dig en annan rulle och skriv i den allt som stod i den förra rullen, den som Jojakim, Juda kung, brände upp.

²⁹ Men om Jojakim, Juda kung, skall du säga: Så säger HERREN: Du har bränt upp denna rulle och sagt: Varför har du skrivit i den att kungen i Babel skall komma och fördärva detta land och göra slut på både människor och djur?

³⁰ Därför säger HERREN så om Jojakim, Juda kung: Ingen arvinge till honom skall sitta på Davids tron, och hans döda kropp skall kastas bort och utsättas för dagens hetta och nattens kyla.

³¹ Jag skall straffa honom, hans efterkommande och hans tjänare för deras missgärning, och jag skall låta komma över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män all den olycka som jag har uttalat över dem, eftersom de inte velat höra."

³² Då tog Jeremia en annan rulle och gav den åt sekreteraren Baruk, Nerias son. Och han skrev efter Jeremias diktamen ner i den allt som hade stått i den bokrulle som Jojakim, Juda kung, hade bränt upp i eld. Och till detta lades många liknande ord.

Jeremia 37

¹ Sidkia, Josias son, blev kung i stället för Konja, Jojakims son, ty Nebukadressar, kungen i Babel, gjorde honom till kung i Juda land.

² Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet lyssnade till de HERRENS ord som han talade genom profeten Jeremia.

³ Ändå sände kung Sidkia i väg Jehukal, Selemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, med detta bud till profeten Jeremia: "Bed för oss till HERREN, vår Gud."

⁴ Jeremia gick ut och in bland folket, ty man hade ännu inte satt honom i fängelse.

⁵ Faraos här hade dragit ut från Egypten, och när kaldeerna som belägrade Jerusalem hade fått höra ryktet om dem, hade de dragit sig tillbaka från Jerusalem.

⁶ Då kom HERRENS ord till profeten Jeremia. Han sade:

⁷ Så säger HERREN, Israels Gud: Detta skall ni svara Juda kung, som har sänt er till mig för att fråga mig: "Se, faraos här som har dragit ut till er hjälp skall vända tillbaka till sitt land Egypten.

⁸ Sedan skall kaldeerna återvända och belägra denna stad, inta den och bränna upp den i eld.

⁹ Så säger HERREN: Bedra inte er själva genom att tänka: Kaldeerna skall helt säkert dra sig tillbaka ifrån oss. Ty de skall inte ge sig av.

¹⁰ Även om ni skulle slå kaldeernas hela här som strider mot er så att endast några sårade män blev kvar av dem, så skulle de resa sig upp var och en i sitt tält och bränna upp denna stad i eld."

¹¹ Men när kaldeernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem på grund av faraos här,

¹² ville Jeremia lämna Jerusalem och bege sig till Benjamins land för att där ta i besittning sin jordlott bland folket.

¹³ När han kom till Benjaminsporten greps han av vaktens befälhavare Jiria, son till Selemja, son till Hananja, som sade: "Du vill gå över till kaldeerna."

¹⁴ Jeremia svarade: "Det är inte sant. Jag vill inte gå över till kaldeerna." Men Jiria hörde inte på honom utan grep Jeremia och förde honom till furstarna.

¹⁵ Dessa blev förbittrade på Jeremia och lät gissla honom och satte honom i förvar i skrivaren Jonatans hus som gjorts om till fängelse.

¹⁶ När Jeremia hade kommit in i fängelsehålan, ner i fångvalven, och varit där en lång tid,

¹⁷ lät kung Sidkia hämta honom, och hemma hos sig frågade kungen honom i hemlighet: "Har det kommit något ord från HERREN?" Jeremia svarade: "Ja." Och han sade vidare: "Du skall överlämnas i den babyloniske kungens hand."

¹⁸ Sedan frågade Jeremia kung Sidkia: "På vad sätt har jag handlat orätt mot dig, dina tjänare och detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse?

¹⁹ Och var finns nu era profeter som profeterade för er: Kungen i Babel skall inte anfalla er och detta land?

²⁰ Så hör mig nu, min herre konung. Lyssna till min bön och sänd mig inte tillbaka till skrivaren Jonatans hus, för då kommer jag att dö där."

²¹ Då befallde kung Sidkia att man skulle hålla Jeremia i förvar på vaktgården, och man gav honom en kaka bröd om dagen från Bagargatan, till dess det var slut på allt brödet i staden. Och Jeremia blev kvar på vaktgården.

Jeremia 38

¹ Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till allt folket:

² "Så säger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärd eller hunger eller pest, men den som ger sig åt kaldeerna skall få leva, ja, han skall vinna sitt liv som ett byte och få leva.

³ Ty så säger HERREN: Denna stad skall överlämnas åt den babyloniske kungens här och han skall inta den."

⁴ Då sade furstarna till kungen: "Den här mannen bör dödas. Han gör ju soldaterna som lämnats kvar i staden liksom allt folket i övrigt modlösa genom att tala så till dem. Han söker inte folkets välfärd utan dess ofärd."

⁵ Kung Sidkia svarade: "Se, han är i er hand. Kungen förmår ingenting mot er."

⁶ Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten, men dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.

⁷ Nubiern Ebed-Melek, en hovman som befann sig i kungens hus medan kungen uppehöll sig i Benjaminsporten, fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen.

⁸ Han lämnade kungens hus och sade till kungen:

⁹ "Min herre och konung, dessa män har handlat illa i allt vad de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och där kommer han snart att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden."

¹⁰ Då gav kungen denna befallning åt nubiern Ebed-Melek: "Tag med dig trettio män härifrån och drag upp profeten Jeremia innan han dör."

¹¹ Ebed-Melek tog då männen med sig och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren och hämtade därifrån trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen.

¹² Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: "Lägg trasorna och de utslitna kläderna under dina armar, mellan dem och repen." Jeremia gjorde så,

¹³ och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han måste stanna på vaktgården.

¹⁴ Kung Sidkia sände bud och hämtade profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till HERRENS hus. Kungen sade till Jeremia: "Jag vill fråga dig om något. Dölj ingenting för mig."

¹⁵ Jeremia sade till Sidkia: "Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd, så kommer du inte att lyssna på mig."

¹⁶ I hemlighet svor då kung Sidkia en ed till Jeremia och sade: "Så sant HERREN lever, han som har givit oss livet: Jag skall inte låta döda dig och inte heller utlämna dig åt de män som står efter ditt liv."

¹⁷ Då sade Jeremia till Sidkia: "Så säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens furstar skall du få leva, och denna stad skall då inte brännas ner, utan du och ditt hus skall få leva.

¹⁸ Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens furstar, skall denna stad överlämnas i kaldeernas hand, och de skall bränna ner den och själv skall du inte komma undan deras händer."

¹⁹ Kung Sidkia svarade Jeremia: "Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldeerna. Kanske skall man lämna mig i deras händer och de skall då behandla mig illa."

²⁰ Jeremia sade: "De skall inte utlämna dig. Lyssna nu till HERRENS röst i det jag säger till dig, så skall det gå dig väl och du skall få leva.

²¹ Men om du vägrar att ge dig, är detta vad HERREN har uppenbarat för mig:

²² Se, alla de kvinnor som är kvar i Juda kungs hus skall då föras ut till den babyloniske kungens furstar, och kvinnorna skall säga: Dina vänner svek dig och de fick makt över dig. Dina fötter fastnade i dyn. Då drog de sig undan

²³ Alla dina hustrur och barn skall man föra ut till kaldeerna, och själv skall du inte komma undan deras händer utan gripas av den babyloniske kungen, och denna stad skall brännas ner."

²⁴ Då sade Sidkia till Jeremia: "Låt ingen få veta vad vi har talat om här, så skall du inte dö.

²⁵ Och om furstarna får höra att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger: Låt oss få veta vad du har sagt till kungen. Dölj ingenting för oss så skall vi inte döda dig. Säg oss också vad kungen har sagt till dig -

²⁶ då skall du svara dem: Jag bönföll inför kungen att han inte skulle skicka mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där."

²⁷ Alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, men han svarade dem alldeles som kungen hade befallt honom. Då teg de och gick ifrån honom, eftersom ingen hade hört vad som hade sagts.

²⁸ Men Jeremia fick stanna på vaktgården ända till den dag då Jerusalem intogs. Och han var där när Jerusalem intogs.

Jeremia 39

¹ I Sidkias, Juda kungs, nionde regeringsår, i tionde månaden kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det.

² I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden, trängde de in i staden.

³ Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga furstar.

⁴ När Sidkia, Juda kung, med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken.

⁵ Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Nebukadressar, kungen i Babel, i Ribla i Hamats land. Där avkunnade han domen över honom.

⁶ Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn, i Ribla, inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät kungen i Babel slakta.

⁷ På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät binda honom med kopparkedjor för att föra honom till Babel.

⁸ Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar.

⁹ Återstoden av folket som var kvar i staden, de överlöpare som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort till Babel.

¹⁰ Men Nebusaradan, översten för drabanterna, lämnade i Juda land kvar en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.

¹¹ Nebukadressar, kungen i Babel, gav Nebusaradan, översten för drabanterna, denna befallning angående Jeremia:

¹² "Tag hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig."

¹³ Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän

¹⁴ sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, för att denne skulle föra honom hem, och han fick bo bland folket

¹⁵ HERRENS ord kom till Jeremia, medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade:

¹⁶ "Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat skall jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det skall ske inför dina ögon på den dagen.

¹⁷ Men dig skall jag rädda på den dagen, säger HERREN, och du skall inte utlämnas till de män du fruktar för.

¹⁸ Ty jag skall låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger HERREN."

Jeremia 40

¹ Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan Nebusaradan, översten för drabanterna, hade släppt honom fri från Rama. Denne lät nämligen hämta Jeremia, som också han var bunden med kedjor bland alla andra fångar från Jerusalem och Juda som skulle föras bort till Babel.

² Översten för drabanterna hämtade Jeremia och sade till honom: "HERREN, din Gud, uttalade olycka över denna plats,

³ och HERREN har låtit den komma och har gjort som han sagt. Ni syndade ju mot HERREN och hörde inte hans röst, och därför har detta drabbat er.

⁴ Men i dag löser jag dig från kedjorna som dina händer varit bundna med. Om du vill komma med mig till Babel, så kom, och jag skall låta mina ögon vaka över dig. Men om du inte vill komma med mig till Babel, så gör det inte. Se, hela landet ligger öppet för dig. Gå dit du önskar och finner för gott."

⁵ Då Jeremia ännu tvekade, tillade han: "Vänd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som kungen i Babel har satt över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå dit du tycker att det är rätt att gå!" Och översten för drabanterna gav honom färdkost och gåvor och lät honom gå.

⁶ Jeremia begav sig då till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet

⁷ Befälhavarna på landsbygden och deras män hörde att kungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, över landet och att han hade anförtrott åt honom män, kvinnor och barn och de fattiga i landet som inte förts bort till Babel.

⁸ De kom då till Gedalja i Mispa: Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofajs söner och Jesanja, maakatitens son, och de hade med sig sina män.

⁹ Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras män sin ed och sade: "Frukta inte att tjäna kaldeerna. Stanna kvar i landet och tjäna kungen i Babel, så skall det gå bra för er.

¹⁰ Se, själv stannar jag kvar i Mispa för att stå till tjänst åt de kaldeer som kommer till oss. Men ni skall samla in vin och frukt och olja och lägga det i era kärl och stanna kvar i de städer som ni har tagit i besittning."

¹¹ Också alla de judar som fanns i Moab och hos Ammons barn, i Edom och andra länder, hörde att kungen i Babel hade låtit några av judarna bli kvar och att han hade satt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, över dem.

¹² Då vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade fördrivits och kom till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de skördade stora mängder av vin och frukt.

¹³ Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna på landsbygden kom till Gedalja i Mispa

¹⁴ och sade till honom: "Du vet väl att Baalis, ammoniternas kung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att döda dig?" Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem inte.

¹⁵ Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: "Låt mig gå bort och döda Ismael, Netanjas son. Ingen skall få veta det. Varför skulle han ta ditt liv så att alla vi judar, som har samlats hos dig, skingras och det som är kvar av Juda utplånas?"

¹⁶ Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: "Du får inte göra detta, för det du säger om Ismael är inte sant."

Jeremia 41

¹ Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av kunglig börd och en av kungens stormän, med tio män till Gedalja, Ahikams son, i Mispa. När de åt tillsammans där i Mispa

² reste sig Ismael, Netanjas son, och de tio män som var med honom och dödade med svärd Gedalja, son till Ahikam, son till Safan. Ja, de dödade honom som kungen i Babel hade satt över landet.

³ Dessutom dödade Ismael alla de judar som var hos Gedalja i Mispa, liksom alla de kaldeer som fanns där och som hörde till krigsfolket.

⁴ Dagen efter mordet på Gedalja och innan någon ännu kände till detta,

⁵ kom en skara på åttio män från Sikem, Silo och Samaria. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat sig och hade med sig matoffer och rökelse för att bära fram det i HERRENS hus.

⁶ Ismael, Netanjas son, gick ut från Mispa för att möta dem. Gråtande gick han där och när han kom fram till dem sade han till dem: "Kom med till Gedalja, Ahikams son."

⁷ Men när de hade kommit in i staden blev de dödade av Ismael, Netanjas son, och av de män som var med honom och de kastades i brunnen.

⁸ Men bland dem fanns tio män som sade till Ismael: "Döda oss inte, för vi har förråd av vete, korn, olja och honung gömda på landsbygden." Då avstod han från att döda dem med de andra.

⁹ Den brunn där Ismael kastade kropparna av alla de män som han hade dödat förutom Gedalja, var samma brunn som kung Asa hade låtit göra av fruktan för Basha, Israels kung. Den fyllde nu Ismael, Netanjas son, med döda män.

¹⁰ Sedan förde Ismael som fångar bort allt det folk som var kvar i Mispa, kungadöttrarna och allt annat folk som hade lämnats kvar i Mispa och som Nebusaradan, översten för drabanterna, hade anförtrott åt Gedalja, Ahikams son. Ismael, Netanjas son, förde bort dem som fångar och drog bort för att ta sig över till ammoniterna.

¹¹ Men när Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom fick höra om allt det onda som Ismael, Netanjas son, hade gjort,

¹² tog de alla sina män och drog ut för att strida mot Ismael, Netanjas son, och de träffade på honom vid den stora dammen i Gibeon.

¹³ Då allt det folk som Ismael hade med sig fick se Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom, blev de glada och vände om.

¹⁴ Hela skaran av dem som Ismael hade fört bort som fångar från Mispa vände tillbaka och gick över till Johanan, Kareas son.

¹⁵ Men Ismael, Netanjas son, räddade sig med åtta män undan Johanan och begav sig till ammoniterna.

¹⁶ Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom, tog med sig resten av folket, alla av Mispas invånare som han hade vunnit tillbaka från Ismael, Netanjas son, sedan denne hade dödat Gedalja, Ahikams son, soldater, kvinnor, barn och hovmän som han hade hämtat tillbaka från Gibeon.

¹⁷ De gav sig av men stannade i Kimhams härbärge nära Betlehem för att sedan dra vidare och komma till Egypten

¹⁸ undan kaldeerna. De var rädda för dem eftersom Ismael, Netanjas son, hade dödat Gedalja, Ahikams son, som kungen i Babel hade satt över landet.

Jeremia 42

¹ Då gick allt befäl tillsammans med Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, och hela folket, från de minsta till de största,

² till profeten Jeremia och sade: "Vi vädjar ödmjukt till dig: Bed för oss till HERREN, din Gud, för alla oss som är kvar, för vi är bara några få kvar av många. Du ser med egna ögon att det är så med oss.

³ Må HERREN, din Gud, tala om för oss vilken väg vi skall gå och vad vi skall göra."

⁴ Profeten Jeremia svarade dem: "Jag har lyssnat till er. Jag skall be till HERREN, er Gud, så som ni har begärt. Vad HERREN än svarar skall jag tala om för er utan att dölja något."

⁵ Då sade de till Jeremia: "Må HERREN vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte i allt gör efter det ord som HERREN, din Gud, sänder oss genom dig.

⁶ Det må vara gott eller ont så vill vi lyssna till HERRENS, vår Guds, röst, honom som vi sänder dig till, för att det skall gå oss väl när vi lyder HERRENS, vår Guds, röst."

⁷ Tio dagar senare kom HERRENS ord till Jeremia.

⁸ Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom och hela folket, från den minste till den störste.

⁹ Han sade till dem: Så säger HERREN, Israels Gud, som ni har sänt mig till för att jag skulle bära fram er bön inför honom:

¹⁰ Om ni stannar kvar i detta land, skall jag uppbygga och inte slå ner er, jag skall plantera och inte rycka upp er. Ty jag ångrar det onda jag har gjort mot er.

¹¹ Var inte rädda för kungen i Babel, som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger HERREN, ty jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand.

¹² Jag skall låta er finna barmhärtighet, och han skall förbarma sig över er och låta er vända tillbaka till ert land.

¹³ Men om ni säger: "Vi vill inte stanna i detta land", och om ni inte lyder HERRENS, er Guds, röst,

¹⁴ utan säger: "Nej, vi vill bege oss till Egyptens land där vi slipper att se krig och höra ljudet av horn och slipper att hungra efter bröd, där vill vi bo",

¹⁵ hör därför HERRENS ord, ni som är kvar av Juda: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att bege er till Egypten och ni kommer dit för att bosätta er där,

¹⁶ då skall svärdet som ni fruktar för nå er där i Egyptens land, och hungersnöden som ni är rädda för skall följa er till Egypten, och där skall ni dö.

¹⁷ Ja, de människor som bestämmer sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där skall alla dö genom svärd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och överleva den olycka som jag skall låta komma över dem.

¹⁸ Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Liksom min vrede och min förbittring utgöts över Jerusalems invånare, så skall också min förbittring utgjutas över er, om ni beger er till Egypten. Ni skall bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära och ni skall aldrig mer få se denna plats.

¹⁹ HERREN säger till er, ni som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten. Besinna att jag i dag har varnat er.

²⁰ Ni bedrog er själva när ni sände mig till HERREN, er Gud, och sade: "Bed för oss till HERREN, vår Gud. Och vad HERREN, vår Gud, än säger, skall du tala om för oss och vi skall göra det."

²¹ Jag har nu i dag talat om det för er. Men ni har inte velat lyssna till HERRENS, er Guds, röst eller allt det som han har sänt mig att tala till er.

²² Var förvissade om att ni kommer att dö genom svärd, hunger och pest på den ort dit ni så gärna vill komma för att bo där.

Jeremia 43

¹ När Jeremia hade avslutat sitt tal till folket och sagt dem alla de ord som HERREN, deras Gud, hade sänt honom att tala till dem,

² då svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och alla de andra självsäkra männen Jeremia och sade: "Det är lögn det du säger! HERREN, vår Gud, har inte sänt dig att säga: Ni skall inte bege er till Egypten för att bosätta er där.

³ Det är Baruk, Nerias son, som eggar upp dig mot oss för att vi skall överlämnas i kaldeernas hand, så att de dödar oss eller för oss bort i fångenskap till Babel."

⁴ Varken Johanan, Kareas son, eller någon av befälen eller någon av folket ville lyda HERRENS röst och stanna kvar i Juda land.

⁵ I stället tog Johanan, Kareas son, och alla befälen med sig alla som fanns kvar i Juda och som hade återvänt från alla de hednafolk dit de hade varit fördrivna, för att bosätta sig i Juda land,

⁶ både män, kvinnor och barn, kungadöttrarna och alla andra som Nebusaradan, översten för drabanterna, hade lämnat kvar hos Gedalja, Ahikams son, Safans son, samt profeten Jeremia och Baruk, Nerias son.

⁷ De begav sig till Egyptens land, ty de ville inte lyssna till HERRENS röst. Och de kom till Tachpanches.

⁸ HERRENS ord kom till Jeremia i Tachpanches. Han sade:

⁹ "Tag några stora stenar och göm dem i murbruket i tegelgolvet vid ingången till faraos hus i Tachpanches. Gör detta så att de judiska männen ser det

¹⁰ och säg till dem: Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall sända bud och hämta min tjänare Nebukadressar, kungen i Babel, och hans tron skall jag sätta upp ovanpå de stenar som jag har gömt här, och han skall breda ut sin tronmatta över dem.

¹¹ Ty han skall komma och slå Egyptens land och ge åt döden dem som hör döden till, åt fångenskapen dem som hör fångenskapen till och åt svärdet dem som hör svärdet till.

¹² Jag skall tända eld på Egyptens gudatempel och han skall bränna upp dem och föra bort gudarna. Han skall svepa om sig Egyptens land liksom en herde sveper om sig sin mantel. Sedan skall han dra därifrån i frid.

¹³ Han skall slå sönder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land, och Egyptens gudatempel skall han bränna upp i eld."

Jeremia 44

¹ Detta är det ord som kom till Jeremia om alla de judar som bodde i Egyptens land, i Migdol, Tachpanches, Nofs och Patros område. Han sade:

² "Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ni har sett all den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda städer. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem

³ på grund av den ondska de bedrev. De väckte min vrede genom att gå bort för att tända rökelse och tjäna andra gudar som varken de eller ni själva eller era fäder har känt.

⁴ Jag har sänt till er mina tjänare profeterna. Jag har sänt dem gång på gång och sagt: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.

⁵ Men de ville inte lyssna och inte vända örat till, så att de vände om från sin ondska och slutade att tända rökelse åt andra gudar.

⁶ Därför vällde min förbittring och vrede fram, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator så att de blev ödelagda och skövlade som de är än i dag.

⁷ Och nu säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Varför drar ni så mycket ont över er själva? Ni utrotar ur Juda både man och kvinna, barn och spädbarn, så att ingen enda av er blir kvar.

⁸ Med era händers verk väcker ni min vrede genom att ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land, dit ni har kommit för att bosätta er där. Därför måste ni utrotas och bli till förbannelse och vanära bland jordens alla hednafolk.

⁹ Har ni glömt den ondska som era fäder bedrev och som Juda kungar och deras hustrur, ni själva och era hustrur bedrev i Juda land och på Jerusalems gator?

¹⁰ Och fram till denna dag har de inte ödmjukat sig. De fruktar ingenting och vandrar inte efter min lag och mina stadgar som jag förelade er och era fäder.

¹¹ Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända mitt ansikte mot er till er olycka för att utrota hela Juda.

¹² Jag skall gripa dem som är kvar av Juda, dem som har bestämt sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där. De skall alla förgås. I Egypten skall de falla. Genom svärd och hunger skall de gå under, både små och stora, ja, genom svärd och hunger skall de dö. De skall bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära.

¹³ Jag skall straffa dem som bor i Egyptens land, liksom jag straffade Jerusalem med svärd, hunger och pest

¹⁴ Av dem som är kvar av Juda och som har kommit till Egypten för att bosätta sig där skall ingen överleva och slippa undan, så att de kan vända tillbaka till Juda land även om de önskar att få återvända dit för att bo där. Nej, ingen skall komma tillbaka dit utom några få som flyr dit."

¹⁵ Alla män som visste att deras hustrur tände rökelse åt andra gudar och alla kvinnor som stod där i en stor skara, alla som bodde i Patros i Egyptens land, svarade då Jeremia och sade:

¹⁶ "Vi vill inte höra på dig när det gäller det som du har talat till oss i HERRENS namn,

¹⁷ utan vi kommer att göra allt vad vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka.

¹⁸ Men sedan vi slutat att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och hunger.

¹⁹ Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt drickoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor åt henne, kakor som bar hennes bild, och utgöt drickoffer åt henne."

²⁰ Men Jeremia svarade allt folket, männen och kvinnorna och alla som hade givit honom detta svar. Han sade:

²¹ "Skulle inte HERREN komma ihåg att ni själva och era fäder, era kungar och furstar och folket i landet, har tänt rökelse i Juda städer och på Jerusalems gator, och skulle han inte bry sig om det?

²² HERREN kunde inte längre tåla era onda handlingar och de avskyvärda ting som ni höll på med, utan ert land lades öde och blev till häpnad och förbannelse så att ingen kunde bo där, så som det är i dag.

²³ Därför att ni tände rökelse och syndade mot HERREN och inte lyssnade till HERRENS röst eller vandrade efter hans lag, hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka drabbat er, så som det är i dag."

²⁴ Jeremia sade vidare till hela folket och till alla kvinnorna: "Hör HERRENS ord, alla ni av Juda som är i Egyptens land.

²⁵ Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ni och era hustrur har i handling fullgjort vad ni har sagt med er mun. Ni sade: Vi vill hålla de löften som vi gav: att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne. Håll då era löften, ja, uppfyll dem!

²⁶ Hör därför HERRENS ord, ni alla av Juda som bor i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger HERREN, att i hela Egyptens land skall mitt namn inte mer nämnas av någon judisk mans mun, så att han säger: Så sant Herren, HERREN lever.

²⁷ Ty jag skall vaka över dem till deras olycka och inte till deras lycka, och alla män av Juda som är i Egyptens land skall gå under genom svärd och hunger till dess att det är slut med dem.

²⁸ Några få som undkommer svärdet skall få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land. Så skall alla som är kvar av Juda och som har kommit till Egyptens land för att bosätta sig där, förstå vems ord som består, mitt eller deras.

²⁹ Detta skall för er vara tecknet på att jag skall straffa er på denna plats, säger HERREN, för att ni skall förstå att mina ord om er skall gå i fullbordan till er olycka.

³⁰ Så säger HERREN: Se, jag skall utlämna farao Hofra, kungen i Egypten, till hans fiender och till de män som står efter hans liv, liksom jag har utlämnat Sidkia, Juda kung, till Nebukadressar, den babyloniske kungen, som var hans fiende och som stod efter hans liv."

Jeremia 45

¹ Detta är det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias son, när han efter Jeremias diktamen skrev upp dessa ord i en bokrulle under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår. Han sade:

² Så säger HERREN, Israels Gud, om dig Baruk:

³ Du säger: "Ve mig, HERREN har lagt ny sorg till min förra plåga! Jag är trött av allt suckande och jag får ingen ro."

⁴ Så skall du svara honom: "Så säger HERREN: Se, det jag har byggt upp skall jag riva ner, och det jag har planterat skall jag rycka upp. Detta gäller hela jorden.

⁵ Och du begär stora ting för dig! Begär inte något sådant. Se, jag skall låta olycka komma över allt kött, säger HERREN, men låta dig vinna ditt liv som ett byte, vart du än beger dig."

Jeremia 46

¹ Detta är HERRENS ord som kom till Jeremia om hednafolken

² Om Egypten. Angående den egyptiske kungen farao Nekos här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish och som blev slagen av Nebukadressar, kungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår.

³ Gör i ordning små och stora sköldar och ryck fram till strid.

⁴ Spänn för hästarna, sitt upp på springarna och ställ upp er med hjälmarna på. Gör spjuten blanka, kläd er i pansar.

⁵ Vad ser jag? De är förfärade, de viker tillbaka, deras hjältar blir slagna och flyr utan att vända sig om. Det är skräck från alla håll, säger HERREN.

⁶ Inte ens den snabbaste kan fly, inte ens hjälten kan komma undan. Norrut, vid floden Eufrat, där stapplar de och faller.

⁷ Vem är det som stiger upp som Nilfloden, likt strömmar av framvällande vatten?

⁸ Det är Egypten som stiger upp som Nilfloden, likt strömmar av framvällande vatten. Han säger: "Jag vill stiga upp och övertäcka landet, jag vill förstöra städerna och dem som bor i dem."

⁹ Drag dit upp, ni hästar, storma fram, ni vagnar. Drag ut, ni hjältar, nubier och puteer, rustade med sköldar, och ludeer, rustade med bågar som de spänner.

¹⁰ Detta är Herrens, HERREN Sebaots dag, en hämndens dag då han hämnas på sina motståndare. Svärdet frossar sig mätt, det dricker sig rusigt av deras blod. Ty detta är ett slaktoffer åt Herren, HERREN Sebaot i Nordlandet vid floden Eufrat.

¹¹ Drag upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru, Egyptens dotter. Men förgäves har du skaffat dig läkemedel i mängd. Du kan inte helas.

¹² Hednafolken har hört om din skam, och dina klagorop uppfyller jorden, ty den ene hjälten snavar på den andre och tillsammans faller de båda.

¹³ Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, kungen i Babel, skulle komma och besegra Egypten:

¹⁴ Förkunna i Egypten och låt det höras i Migdol, ja, låt det höras i Nof och även i Tachpanches, och säg: "Träd fram och gör dig beredd, ty svärdet frossar runt omkring dig."

¹⁵ Varför är dina hjältar slagna till marken? De kunde inte hålla stånd, ty HERREN stötte bort dem.

¹⁶ Han kom många att vackla, och de föll, den ene över den andre, och ropade: "Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till landet där vi föddes, undan det härjande svärdet."

¹⁷ Man ropar där: "Farao, Egyptens kung, är bara ett buller! Han har försummat sin tid."

¹⁸ Så sant jag lever, säger Konungen - HERREN Sebaot är hans namn. Som Tabor bland bergen, som Karmel vid havet skall han komma.

¹⁹ Gör er beredda för landsflykt, ni dotter Egyptens invånare. Ty Nof skall bli en ödemark och brännas ner så att ingen kan bo där.

²⁰ En skön kviga är Egypten, men en broms kommer farande norrifrån.

²¹ Också legosoldaterna i landet liknar gödda kalvar, de vänder alla om. Alla flyr de, ty de kan inte stå emot. Deras ofärds dag har kommit över dem, tiden för deras straff är inne.

²² Hon väser likt en orm som ringlar i väg, ty med vapenmakt drar de fram, och med yxor kommer de över henne, som gällde det att hugga ved.

²³ De fäller hennes skog, säger HERREN, ty den är ogenomtränglig. Fler är de än gräshoppor, de kan inte räknas.

²⁴ På skam kommer Egyptens dotter, hon utlämnas åt folket från norr.

²⁵ Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall straffa Amon från No, liksom farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, ja, både farao och dem som förlitar sig på honom.

²⁶ Jag skall överlämna dem till de män som står efter deras liv, till den babyloniske kungen Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter skall landet bli bebott som i forna dagar, säger HERREN.

²⁷ Så frukta inte, du min tjänare Jakob, och var inte förskräckt, du Israel, ty se, jag skall rädda dig ur det avlägsna landet och dina barn ur deras fångenskaps land. Jakob skall vända tillbaka och leva i lugn och ro, och ingen skall förskräcka honom.

²⁸ Frukta inte, du min tjänare Jakob, säger HERREN, ty jag är med dig. Jag skall göra slut på alla de hednafolk till vilka jag har drivit dig bort. Men dig skall jag inte göra slut på, dock skall jag straffa dig rättvist, ty helt ostraffad kan jag inte lämna dig.

Jeremia 47

¹ Detta är HERRENS ord som kom till profeten Jeremia om filisteerna, innan farao hade intagit Gaza:

² Så säger HERREN: Se, vatten stiger upp från norr och blir till en flod som svämmar över. Den översvämmar landet med allt som finns i det, städerna och dem som bor där inne. Människorna ropar, och landets alla invånare jämrar sig.

³ När ljudet hörs av hovslagen från hans hingstar, när hans vagnar dånar och när hans hjul bullrar, då ser sig fäderna inte om efter barnen. De står maktlösa

⁴ inför den dag som kommer då alla filisteer förintas, då alla de utrotas som är kvar för att försvara Tyrus och Sidon. Ty HERREN skall förinta filisteerna, kvarlevan från Kaftors ö.

⁵ Gazas huvud skall rakas, det är förbi med Askelon, med kvarlevan i deras dal. Hur länge skall du rista märken på dig?

⁶ O, du HERRENS svärd, när skall du äntligen få ro? Drag dig in i din skida, vila och var stilla.

⁷ Men hur skall det kunna få ro då HERREN har givit sin befallning? Mot Askelon och mot kustlandet vid havet, mot dem har han bestämt det.

Jeremia 48

¹ Om Moab. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ve över Nebo, ty det har ödelagts! Kirjatajim har kommit på skam och intagits, fästet har kommit på skam och ligger krossat.

² Moab prisas inte längre. I Hesbon smider man onda planer mot det: "Kom, låt oss göra slut på det, så att det inte mer är ett folk." Också du, Madmen, skall tystas, svärdet skall förfölja dig.

³ Klagorop hörs från Horonajim, förödelse och stor förstörelse.

⁴ Moab är krossat, högljutt klagar barnen där.

⁵ Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt, och på vägen ner till Horonajim hörs ångestfulla klagorop över förstörelsen.

⁶ Fly, rädda era liv och bli som en buske i öknen!

⁷ Eftersom du förtröstar på dina gärningar och dina skatter skall också du intagas. Och Kemosh skall gå i fångenskap och hans präster och furstar med honom.

⁸ Ödeläggaren skall drabba varje stad, och ingen stad skall komma undan. Dalen skall bli fördärvad och slätten läggas öde, så som HERREN har sagt.

⁹ Ge Moab vingar, ty flygande måste han fly. Hans städer skall bli öde, och ingen skall bo i dem.

¹⁰ Förbannad är den som försumligt utför HERRENS verk, förbannad vare den som tvekar att bloda ner sitt svärd!

¹¹ I säkerhet har Moab levt från sin ungdom, han har legat i ro som vin på sin bottensats. Han har inte blivit tömd ur ett kärl i ett annat, inte vandrat bort i fångenskap. Därför har han kvar sin smak, och hans luktsinne har inte förändrats.

¹² Se, därför skall dagar komma, säger HERREN, då jag skall sända till honom vintappare, som skall tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor.

¹³ Då skall Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som det förtröstade på.

¹⁴ Hur kan ni säga: "Vi är hjältar och tappra män i striden"?

¹⁵ Moab skall ödeläggas, dess städer gå upp i rök och dess utvalda unga män stiga ner för att slaktas. Så säger Konungen, HERREN Sebaot är hans namn.

¹⁶ Moabs undergång är nära, hans olycka jagar fram med hast.

¹⁷ Ha medlidande med honom, alla ni som bor omkring honom, alla ni som känner hans namn. Säg: "Hur sönderbruten är inte den starka spiran, den härliga staven!"

¹⁸ Stig ner från din härlighet och sätt dig på torra marken, du dotter Dibons folk. Ty den som ödelägger Moab drar upp mot dig och förstör dina fästen.

¹⁹ Ställ dig vid vägen och se dig omkring, du som bor i Aroer. Fråga honom som flyr och henne som kommit undan, säg: "Vad har hänt?"

²⁰ Moab har kommit på skam, det är krossat, jämra er och ropa. Berätta vid Arnon att Moab är ödelagt.

²¹ Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat,

²² över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim,

²³ över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon,

²⁴ över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.

²⁵ Avhugget är Moabs horn och hans arm är sönderbruten, säger HERREN.

²⁶ Gör honom drucken, ty han har upphävt sig mot HERREN. Moab skall vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han.

²⁷ Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?

²⁸ Överge städerna och bygg bo i klippan, ni Moabs invånare. Gör som duvan som bygger sitt näste i sidorna på gapande klyftor.

²⁹ Vi har hört om Moabs högmod, hans gränslöst stora högfärd, hans stolthet, högmod och överlägsenhet och hans hjärtas förhävelse.

³⁰ Jag känner hans fräckhet, säger HERREN, hans tomma skryt och svekfulla handlingssätt.

³¹ Därför jämrar jag mig för Moabs skull och klagar över hela Moab. Över Kir-Heres män må man sucka.

³² Mer än Jaeser gråter, gråter jag över dig, du Sibmas vinstock. Dina rankor gick över havet och nådde till Jaesers hav. Mitt i din sommar och din vinbärgning har ödeläggaren slagit ner.

³³ Glädjen och jublet har tagits bort från de bördiga fälten och från Moabs land. På vinet i pressarna har jag gjort slut, man trampar inte längre vin under glädjerop, rop hörs men inte glädjerop.

³⁴ Från Hesbon hörs rop ända till Eleale, ända till Jahas höjer man sin röst och från Soar ända till Horonajim, till Eglat-Selisia, ty också Nimrims vatten har blivit torr mark.

³⁵ Jag skall i Moab göra slut på dem som bär fram offer på offerhöjden och tänder rökelse åt sina gudar, säger HERREN.

³⁶ Därför klagar mitt hjärta som en flöjt över Moab, ja, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män. Det som är kvar av vad de förvärvat går förlorat.

³⁷ Alla huvuden är rakade och alla skägg avskurna. På alla händer finns ristningar och omkring höfterna bär de säcktyg.

³⁸ På alla Moabs tak och på dess torg hörs endast dödsklagan, ty jag har krossat Moab som ett värdelöst kärl, säger HERREN.

³⁹ Hur nerbruten är han inte, hur jämrar de sig inte! Hur vänder inte Moab ryggen till av blygsel! Moab blir ett åtlöje och en skräck för alla dem som bor omkring honom.

⁴⁰ Ty så säger HERREN: Se, som en örn svävar han fram, han breder ut sina vingar över Moab.

⁴¹ Keriot intas, fästena erövras. Hjärtat hos Moabs hjältar blir på den dagen som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.

⁴² Moab skall förgöras så att det inte mer är ett folk, ty mot HERREN har man förhävt sig.

⁴³ Skräck, fallgropar och fällor väntar er, ni Moabs invånare, säger HERREN.

⁴⁴ Den som flyr från skräcken störtar i fallgropen, och den som kommer upp ur fallgropen fastnar i fällan. Ty jag skall låta ett hemsökelsens år drabba Moab, säger HERREN.

⁴⁵ I Hesbons skugga stannar de, det är slut med flyktingarnas kraft. Ty eld gick ut från Hesbon, en låga från Sichon. Den förtärde Moabs sida, hjässan på stridslarmets söner.

⁴⁶ Ve dig Moab! Förlorat är Kemosh folk. Ty dina söner har tagits till fånga, dina döttrar har förts bort i fångenskap.

⁴⁷ Men i kommande dagar skall jag göra slut på Moabs fångenskap, säger HERREN. Så långt domen över Moab.

Jeremia 49

¹ Om ammoniterna. Så säger HERREN: Har Israel inga barn, eller har han ingen arvinge? Eller varför har deras kung tagit Gad i besittning, och varför bor hans folk i dess städer?

² Se, därför skall dagar komma, säger HERREN, då jag skall låta ett stridsrop höras mot Rabba i ammoniternas land. Det skall bli en öde grushög, och dess lydstäder skall brännas upp i eld. Israel skall då ta i besittning dem som tog hans arv, säger HERREN.

³ Jämra dig, du Hesbon, ty Ai är ödelagt, ropa, ni Rabbas döttrar. Kläd er i säcktyg, klaga och gå omkring i gårdarna. Ty deras kung måste vandra bort i fångenskap och hans präster och furstar med honom.

⁴ Varför skryter du om dina dalar, att din dal flödar över, du trolösa dotter? Du som litar på dina skatter och säger: "Vem kan komma åt mig?"

⁵ Se, jag skall låta fruktan drabba dig, säger Herren, HERREN Sebaot, från alla dem som bor runt omkring dig. Och ni skall drivas bort, var och en åt sitt håll, och ingen skall samla ihop dem som flyr.

⁶ Men därefter skall jag göra slut på Ammons fångenskap, säger HERREN.

⁷ Om Edom. Så säger HERREN Sebaot: Finns det inte någon vishet mer i Teman? Har de förståndiga inget råd att ge? Är deras vishet borta?

⁸ Fly, vänd om, göm er djupt nere i dalarna, ni Dedans invånare. Ty över Esau skall jag låta olycka komma när jag straffar honom.

⁹ Om vinbärgare kommer till dig skall de inte lämna någon efterskörd kvar. Om tjuvar kommer om natten skall de fördärva så mycket de kan.

¹⁰ Ty det är jag som har klätt av Esau, jag har avslöjat hans gömställen och han skall inte kunna hålla sig dold. Ödeläggelse har drabbat hans barn, hans bröder och grannar. Han finns inte mer.

¹¹ Lämna dina faderlösa, jag skall hålla dem vid liv, dina änkor kan förtrösta på mig.

¹² Ty så säger HERREN: Se, de som inte hade blivit dömda att dricka ur bägaren, de tvingas att dricka. Skulle då du bli ostraffad? Nej, du skall inte bli ostraffad utan tvingas att dricka ur den.

¹³ Ty jag har svurit vid mig själv, säger HERREN, att Bosra skall bli till häpnad och vanära. Det skall ödeläggas och bli till en förbannelse, och alla dess lydstäder skall bli ödemarker för all framtid.

¹⁴ Ett budskap har jag hört från HERREN, en budbärare har sänts ut bland hednafolken: "Kom samman och drag emot det och stå upp till strid."

¹⁵ Ty se, liten skall jag göra dig bland hednafolken, föraktad bland människorna.

¹⁶ Den förfäran du väckte och ditt hjärtas högmod har bedragit dig, du som bor bland bergsklyftorna och har ditt tillhåll uppe på höjden. Om du än byggde ditt bo så högt som örnen skulle jag ändå störta dig ner därifrån, säger HERREN.

¹⁷ Edom skall bli till häpnad. Var och en som går där förbi skall häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.

¹⁸ Som när Sodom och Gomorra med sina grannstäder ödelades, säger HERREN, så skall ingen bo där mer och ingen människa vistas där.

¹⁹ Se, likt ett lejon skall han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot?

²⁰ Hör därför vad HERREN har beslutat om Edom och de tankar som han har tänkt om dem som bor i Teman: Även de minsta i hjorden skall släpas bort, och deras betesmark skall häpna över dem.

²¹ Vid dånet av deras fall bävar jorden. Man skriar så att ljudet hörs ända till Röda havet.

²² Se, som en örn lyfter han, han svävar fram och breder ut sina vingar över Bosra. Hjärtat hos Edoms hjältar blir på den dagen som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.

²³ Om Damaskus. Hamat och Arpad kommer på skam, ty ett ont budskap har de hört. De fylls av ångest, likt ett upprört hav som inte kan bli stilla.

²⁴ Damaskus har tappat modet och vänt sig om till flykt, skräcken har fått grepp, ångest och vånda lik en barnaföderskas har kommit.

²⁵ Hur övergiven är inte den berömda staden, min glädjes stad?

²⁶ Därför måste de unga männen falla på gatorna, och alla krigsmän förgöras på den dagen, säger HERREN Sebaot.

²⁷ Jag skall tända eld på Damaskus murar, och den skall förtära Ben-Hadads palats.

²⁸ Om Kedar och Hasors riken som besegrades av Nebukadressar, kungen i Babel. Så säger HERREN: Stå upp, drag upp mot Kedar och fördärva Österlandets söner.

²⁹ Deras hyddor och hjordar skall rövas bort, deras tält och allt deras bohag, deras kameler skall föras bort ifrån dem, och man skall ropa över dem: Skräck från alla håll!

³⁰ Fly, vandra långt bort, göm er djupt ner, ni Hasors invånare, säger HERREN, ty Nebukadressar, kungen i Babel, har fattat beslut om er och tänkt ut en plan mot er.

³¹ Stå upp, säger HERREN, och drag ut mot ett bekymmersfritt folk som bor i trygghet, utan både portar och bommar. De bor för sig själva.

³² Deras kameler skall bli ert byte, och deras stora boskapshjordar skall bli ert rov. Jag skall skingra dem åt alla väderstreck, männen med det kantklippta håret. Från alla håll skall jag låta ofärd drabba dem, säger HERREN.

³³ Hasor skall bli en boning för schakaler, en ödemark för alltid. Ingen skall bo där mer och ingen människa vistas där.

³⁴ Detta är HERRENS ord som kom till profeten Jeremia om Elam i början av Sidkias, Juda kungs, regering. Han sade:

³⁵ "Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta sönder Elams båge, deras främsta makt.

³⁶ Jag skall låta fyra vindar komma mot Elam från himlens fyra hörn. Jag skall skingra dem åt alla väderstreck, och inget hednafolk skall finnas dit de fördrivna från Elam inte skall komma.

³⁷ Jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender och för dem som står efter deras liv. Jag skall låta olycka komma över dem, min brinnande vrede, säger HERREN. Jag skall sända svärdet efter dem, till dess jag har gjort slut på dem.

³⁸ Jag skall sätta upp min tron i Elam och utrota både kung och furstar där, säger HERREN.

³⁹ Men i kommande dagar skall jag göra slut på Elams fångenskap, säger HERREN."

Jeremia 50

¹ Detta är det ord som HERREN talade om Babel, om kaldeernas land, genom profeten Jeremia:

² Förkunna bland hednafolken, ge det till känna, res upp ett baner, kungör och dölj det inte. Säg: Babel är intaget, Bel har kommit på skam, Merodak är krossad. Dess avgudabilder har kommit på skam, dess avgudar är krossade.

³ Ty ett folk drar upp mot det norrifrån. Det skall göra dess land till en ödemark, så att ingen kan bo i det. Både människor och djur skall fly.

⁴ I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skall Israels barn komma tillsammans med Juda barn. Under gråt skall de gå och HERREN, sin Gud, skall de söka.

⁵ De skall fråga efter Sion och vända sig hitåt: "Kom! Låt oss hålla fast vid HERREN i ett evigt förbund, som aldrig skall glömmas."

⁶ Mitt folk var förlorade får. Deras herdar förde dem vilse och lät dem irra omkring på bergen. De strövade från berg till höjd och glömde sin viloplats.

⁷ Alla som träffade på dem slukade dem, och deras motståndare sade: "Vi är utan skuld." Det skedde därför att de hade syndat mot HERREN, rättfärdighetens boning, mot HERREN, deras fäders hopp.

⁸ Fly ut ur Babel, drag bort från kaldeernas land, och var som bockar framför hjorden.

⁹ Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet en mängd stora hednafolk och föra dem upp mot Babel. De skall rusta sig till strid mot det, från det hållet skall det erövras. Deras pilar skall vara som en framgångsrik hjältes, som inte vänder tillbaka tomhänt.

¹⁰ Kaldeen skall plundras. Plundrarna skall alla få nog, säger HERREN.

¹¹ Ty ni gladde er och jublade, när ni skövlade min arvedel. Ni hoppade som kvigor på tröskplatsen och frustade som hingstar.

¹² Er mor skall ändå fullständigt komma på skam, ja, hon som har fött er skall få skämmas. Se, sist av hednafolken skall hon bli en ödemark, ett torrt land och en öken!

¹³ På grund av HERRENS vrede måste det ligga obebott och helt och hållet vara en ödemark. Var och en som går förbi Babel skall häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.

¹⁴ Rusta er till strid mot Babel från alla sidor, ni som spänner båge. Skjut på henne, spar inte på pilarna, ty mot HERREN har hon syndat.

¹⁵ Höj segerrop över henne från alla håll: "Hon har tvingats ge upp. Hennes stöd har fallit, hennes murar är nerrivna!" Detta är HERRENS hämnd. Hämnas då på henne. Gör mot henne som hon har gjort.

¹⁶ Utrota ur Babel den som sår och den som i skördens tid brukar lien. Undan det härjande svärdet skall var och en vända om till sitt folk och var och en fly hem till sitt land.

¹⁷ Israel är ett vilsekommet får som jagats av lejon. Först slukade kungen i Assyrien det, och till slut har Nebukadressar, kungen i Babel, gnagt dess ben.

¹⁸ Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall straffa kungen i Babel och hans land, liksom jag har straffat kungen i Assyrien.

¹⁹ Jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå i bet på Karmel och i Basan. På Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt.

²⁰ I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skall man söka efter Israels missgärning och den skall inte mer vara till, efter Juda synder och de skall inte mer finnas. Ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.

²¹ Drag ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod. Förgör dem och ge dem till spillo, säger HERREN, och gör i allt som jag har befallt dig.

²² Det är stridslarm och stor förödelse i landet

²³ Hur sönderbruten och krossad är den inte, den hammare som slog hela jorden! Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!

²⁴ Jag lade ut en snara för dig, Babel, och du blev fångad innan du visste om det. Du ertappades och greps, ty det var mot HERREN du hade givit dig i strid.

²⁵ HERREN öppnade sitt vapenförråd och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utföra i kaldeernas land.

²⁶ Ryck fram mot det från alla håll, öppna dess förrådshus, kasta i en hög vad där finns, som man gör med säd, och ge det till spillo. Låt ingenting bli kvar av det.

²⁷ Döda alla dess tjurar, för ner dem till slakt. Ve dem, ty deras dag har kommit, tiden för deras straff!

²⁸ Lyssna till flyktingarna som söker rädda sig ut ur Babels land, för att i Sion förkunna HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel.

²⁹ Kalla samman bågskyttar mot Babel, alla som kan spänna en båge. Slå läger runt omkring det, låt ingen komma undan. Vedergäll det för dess gärningar. Gör mot det alldeles så som det har gjort. Ty mot HERREN har det handlat övermodigt, mot Israels Helige.

³⁰ Därför skall dess unga män falla på gatorna, alla dess stridsmän skall gå under på den dagen, säger HERREN.

³¹ Se, jag är emot dig, du övermodige, säger Herren, HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid då jag skall straffa dig.

³² Då skall den övermodige stappla och falla och ingen skall resa upp honom. Jag skall tända eld på hans städer och elden skall förtära allt omkring honom.

³³ Så säger HERREN Sebaot: Förtryckta är Israels barn och Juda barn med dem. Alla de som har fört dem i fångenskap håller dem fast och vägrar att släppa dem.

³⁴ Men deras återlösare är stark, HERREN Sebaot är hans namn. Han tar sig an deras sak, och skaffar ro åt jorden men oro åt Babels invånare.

³⁵ Svärd mot kaldeerna, säger HERREN, mot Babels invånare, mot dess furstar och vise män!

³⁶ Svärd mot lögnprofeterna, de skall stå där som dårar. Svärd mot dess hjältar, de skall bli förfärade.

³⁷ Svärd mot dess hästar och vagnar, mot alla främmande folk därinne, de skall bli som kvinnor. Svärd mot dess skatter, så att de rövas bort.

³⁸ Torka skall drabba dess vatten, de skall torka ut. Ty det är ett gudabildernas land, med sina skrämmande avgudar uppför de sig som galna.

³⁹ Därför skall schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur. Strutsar skall där ha sin boning. Aldrig mer skall någon människa bo där, från släkte till släkte skall det vara obebott.

⁴⁰ Liksom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder ödelades av Gud, säger HERREN, så skall ingen bo där, ingen människa mer vistas där.

⁴¹ Se, ett folk kommer norrifrån, ett stort hednafolk, många kungar reser sig från jordens yttersta ände.

⁴² De har båge och lans, de är grymma och utan förbarmande. Larmet från dem är som havets dån, på hästar rider de fram, rustade som kämpar till strid mot dig, du dotter Babel.

⁴³ När kungen i Babel hör ryktet om dem sjunker hans händer ner. Ängslan griper honom, ångest som hos en barnaföderska.

⁴⁴ Se, likt ett lejon skall han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot?

⁴⁵ Hör därför vad HERREN har beslutat om Babel, och de tankar som han tänkt om kaldeernas land. Även de minsta i hjorden skall släpas bort, och deras betesmark skall häpna över dem.

⁴⁶ Vid ropet: "Babel är intaget!" skall jorden bäva och ett skriande höras bland hednafolken.

Jeremia 51

¹ Så säger HERREN: Se, jag skall uppväcka en ödeläggande ande mot Babel och mot Leb-Kamajs invånare.

² Jag skall sända skördemän mot Babel, och de skall rensa bort dess invånare och ödelägga landet. Från alla sidor skall de komma emot det på olyckans dag.

³ Skyttar skall spänna sina bågar mot dem som där spänner båge och mot dem som där bröstar sig i sitt pansar. Skona inte de unga männen, förgör hela dess här!

⁴ Slagna män skall då falla i kaldeernas land och genomborrade män på deras gator.

⁵ Ty Israel och Juda är inte änkor övergivna av sin Gud, av HERREN Sebaot, fastän deras land är fullt av skuld mot Israels Helige.

⁶ Fly ut ur Babel! Var och en må rädda sitt liv, så att ni inte går under genom dess missgärning. Ty detta är för HERREN en hämndens tid då han vedergäller Babel vad det har gjort.

⁷ En gyllene bägare var Babel i HERRENS hand, den gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drack hednafolken, därför blev de från vettet.

⁸ Men plötsligt har nu Babel fallit och krossats. Jämra er över det! Hämta balsam för dess plåga, kanske kan det helas.

⁹ "Vi har försökt att bota Babel, men det har inte kunnat botas. Låt oss lämna det och gå var och en till sitt land. Ty dess straffdom räcker upp till himlen, den når ända upp till skyarna.

¹⁰ HERREN har låtit vår rättfärdighet gå fram. Kom, låt oss berätta i Sion om HERRENS, vår Guds, verk."

¹¹ Vässa pilarna, fatta sköldarna! HERREN har uppväckt de mediska kungarnas ande, hans avsikt är att lägga Babel i ruiner. Det är HERRENS hämnd, hämnden för hans tempel.

¹² Res upp ett baner mot Babels murar! Håll sträng bevakning, ställ ut vakter, lägg bakhåll! Ty HERREN har fattat sitt beslut, och han utför vad han har talat mot Babels invånare.

¹³ Du som bor vid stora vatten och är så rik på skatter, ditt slut har nu kommit, din girighets mått är fyllt.

¹⁴ HERREN Sebaot har svurit vid sig själv: Sannerligen, jag skall fylla dig med människor så talrika som gräshoppor, och de skall höja segerrop mot dig.

¹⁵ Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen.

¹⁶ När han låter sin röst höras då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för vinden ut ur dess förvaringsrum.

¹⁷ Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar, ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri, ingen ande är i dem.

¹⁸ Förgänglighet är de, ett verk som väcker åtlöje. När straffet kommer över dem förgås de.

¹⁹ Sådan är inte han som är Jakobs del. Han är den som har format allt och sin arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.

²⁰ Min hammare är du, mitt stridsvapen. Med dig krossar jag hednafolk, med dig fördärvar jag riken,

²¹ med dig krossar jag häst och ryttare, med dig krossar jag vagn och kusk,

²² med dig krossar jag man och kvinna, med dig krossar jag gammal och ung, med dig krossar jag yngling och jungfru

²³ med dig krossar jag herden och hans hjord, med dig krossar jag bonden och hans oxar, med dig krossar jag ståthållare och styresmän.

²⁴ Men nu skall jag inför era ögon vedergälla Babel och alla Kaldeens invånare för allt det onda som de har gjort mot Sion, säger HERREN.

²⁵ Se, jag vänder mig mot dig, du fördärvets berg, säger HERREN, du som fördärvar hela jorden, och jag skall sträcka ut min hand mot dig och störta dig ner från klipporna och göra dig till ett förbränt berg,

²⁶ så att man inte från dig skall kunna ta vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bli en ödemark för alltid, säger HERREN.

²⁷ Res upp ett baner på jorden, blås i horn bland hednafolken, förbered hednafolk till strid mot det, båda upp riken mot det, Ararats, Minnis och Askenas. Välj ut en härförare mot det, drag dit upp med hästar som liknar borstiga gräshoppor.

²⁸ Förbered hednafolk till strid mot det: Mediens kungar, dess ståthållare och alla dess landsfurstar och hela det land som lyder under deras välde.

²⁹ Då skälver jorden och bävar, ty HERRENS planer mot Babel fullbordas: att göra Babels land till en ödemark, utan invånare.

³⁰ Babels hjältar upphör att strida, de sitter stilla i sina fästen. Deras styrka har försvunnit, de har blivit som kvinnor. Man har tänt eld på Babels boningar, och dess bommar är sönderbrutna.

³¹ Löpare möter löpare, den ene budbäraren korsar den andres väg för att meddela kungen i Babel att hela hans stad har intagits,

³² att vadställena har erövrats, att dammarna är uppbrända i eld och stridsmännen står skräckslagna.

³³ Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är som en tröskplats, när man just har trampat till den. Ännu en liten tid, och skördetiden är inne.

³⁴ Han har slukat mig och tillintetgjort mig, Nebukadressar, kungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt kärl, lik en drake har han svalt mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheter och drivit bort mig.

³⁵ "Må det våld som har drabbat mig och mitt kött komma över Babel", säger kvinnan som bor i Sion. "Må mitt blod komma över Kaldeens invånare", säger Jerusalem.

³⁶ Därför säger HERREN så: Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd. Jag skall låta Babels hav sina bort och dess brunn torka ut,

³⁷ och Babel skall bli en stenhög, ett tillhåll för schakaler, till häpnad och förakt. Ingen skall bo där.

³⁸ Alla ryter de nu som lejon, de morrar som lejonungar.

³⁹ Men när de är som mest upptända skall jag ordna ett gästabud för dem. Jag skall göra dem druckna så att de jublar, och så skall de somna in i en evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger HERREN.

⁴⁰ Jag skall föra dem ner till att slaktas som lamm, som baggar och bockar.

⁴¹ Hur har inte Sesak blivit intaget, det som var hela jordens berömmelse har erövrats! Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna!

⁴² Havet steg upp över Babel, de brusande böljorna täckte över det.

⁴³ Så förvandlades dess städer till en ödemark, ett torrt land och en öken, ett land där ingen bor och där ingen människa går fram.

⁴⁴ Jag skall straffa Bel i Babel och dra ut ur hans gap vad han har slukat. Hednafolken skall inte mer strömma till honom, också Babels murar skall falla.

⁴⁵ Drag ut därifrån, mitt folk. Var och en må rädda sitt liv undan HERRENS brinnande vrede.

⁴⁶ Var inte försagda i era hjärtan och frukta inte för de rykten som hörs i landet, även om ett rykte kommer det ena året och ett nytt rykte nästa år, även om våld råder på jorden och härskare står mot härskare.

⁴⁷ Ty se, dagar skall komma då jag skall straffa Babels avgudar och då hela dess land skall stå med skam och alla bli slagna därinne.

⁴⁸ Då skall de jubla över Babel, himmel och jord och allt som finns där, ty norrifrån kommer härjarna över det, säger HERREN.

⁴⁹ På grund av dem som i Israel har dräpts, måste Babel falla, så som dräpta över hela jorden har fallit för Babels skull.

⁵⁰ Ni som räddat er undan svärdet, ge er av, stanna inte! Kom ihåg HERREN i fjärran land och låt Jerusalem vara i era hjärtan!

⁵¹ Vi står här med skam, vi blir hånade. Blygsel täcker vårt ansikte, ty främlingar har trängt in i de heliga platserna i HERRENS hus.

⁵² Se, därför skall dagar komma, säger HERREN, då jag skall döma Babels avgudar och i hela dess land skall slagna män jämra sig.

⁵³ Även om Babel steg upp till himlen och gjorde sin befästning hög och ointaglig, så skulle ändå plundrare från mig nå dit, säger HERREN.

⁵⁴ Klagorop hörs från Babel och stor förödelse från kaldeernas land.

⁵⁵ Ty HERREN ödelägger Babel och gör slut på det stora larmet därinne. Deras vågor brusar som stora vatten, dånet av dem ljuder högt.

⁵⁶ Ty över Babel kommer en som ödelägger, och hjältarna där tas till fånga, deras bågar bryts sönder. HERREN är en vedergällningens Gud, han lönar till fullo.

⁵⁷ Jag skall göra dem druckna, Babels furstar och visa, dess ståthållare, styresmän och hjältar. De skall somna in i en evig sömn och aldrig mer vakna upp, säger Konungen. HERREN Sebaot är hans namn.

⁵⁸ Så säger HERREN Sebaot: "Babels breda murar skall i grund rivas ner, och de höga portarna skall brännas upp i eld. Så mödar sig folken för intet och folkslagen arbetar sig trötta för det som blir lågornas rov."

⁵⁹ Detta är vad profeten Jeremia befallde Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, då denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda kung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen kvartermästare.

⁶⁰ Jeremia tecknade upp i en och samma bok all den olycka som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel.

⁶¹ Jeremia sade till Seraja: "När du kommer till Babel, se då till att du läser upp allt detta.

⁶² Och du skall säga: HERRE, du har själv talat om denna plats att du vill fördärva den så att ingen mer skall bo här, varken människa eller djur, ty den skall vara en ödemark för all framtid.

⁶³ Och när du har läst upp hela boken, skall du binda en sten vid den och kasta den mitt i floden Eufrat

⁶⁴ och säga: På samma sätt skall Babel sjunka ner och inte mer komma upp på grund av den olycka som jag skall låta komma över det. Och de skall gå under." Här slutar Jeremias ord.

Jeremia 52

¹ Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna.

² Han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, så som Jojakim hade gjort.

³ Det var på grund av HERRENS vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda till dess han förkastade dem från sitt ansikte. Och Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel.

⁴ På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom den babyloniske kungen Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den.

⁵ Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.

⁶ Men på nionde dagen i den fjärde månaden var hungersnöden så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta.

⁷ Staden stormades och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. De tog vägen mot Hedmarken.

⁸ Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrats.

⁹ Kaldeerna grep kungen och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla i Hamats land. Där uttalade denne sin dom över honom.

¹⁰ Och kungen i Babel lät avrätta Sidkias barn inför hans ögon. Dessutom lät han också avrätta alla Juda furstar i Ribla.

¹¹ På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät fängsla honom med kopparkedjor. Kungen i Babel förde honom till Babel och lät honom sitta i fängelse ända till hans dödsdag.

¹² På tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadressars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem.

¹³ Han brände upp HERRENS hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus, brände han upp i eld.

¹⁴ Alla murar runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig.

¹⁵ En del av de fattigaste bland folket och den del av folket som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen som fanns kvar, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap.

¹⁶ Men av de fattigaste i landet lämnade Nebusaradan, översten för drabanterna, kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.

¹⁷ Kopparpelarna i HERRENS hus, bäckenställen och kopparhavet i HERRENS hus slog kaldeerna sönder och förde all kopparn till Babel.

¹⁸ Och askkärlen, skovlarna, knivarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig.

¹⁹ Likaså tog översten för drabanterna faten, fyrfaten, offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de övriga skålarna och bägarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.

²⁰ Vad gäller de två pelarna, havet som var ett enda och de tolv kopparoxarna under bäckenställen som kung Salomo hade låtit göra till HERRENS hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas.

²¹ Vad pelarna angår var den ena pelaren arton alnar hög och en tolv alnar lång tråd mätte omfånget. Den var fyra fingrar tjock och ihålig.

²² Ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar, och detta pelarhuvud var fem alnar högt och ett flätverk och granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, allt av koppar. Likadant var det på den andra pelaren också med granatäpplen.

²³ Granatäpplena var nittiosex utåt, men tillsammans var granatäpplena på flätverket runt omkring ett hundra.

²⁴ Översten för drabanterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid dörren.

²⁵ Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och sju av kungens närmaste män som påträffades i staden. Likaså tog han överbefälhavarens skrivare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och 60 andra män av landets folk som påträffades i staden.

²⁶ Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla.

²⁷ Och kungen i Babel lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

²⁸ Antalet av dem som Nebukadressar förde bort var i det sjunde året 3.023 judar

²⁹ och i Nebukadressars artonde regeringsår 832 personer från Jerusalem.

³⁰ I Nebukadressars tjugotredje regeringsår förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort 745 personer. Hela antalet utgjorde 4.600 personer.

³¹ Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden på tjugofemte dagen i månaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma år han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset.

³² Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel.

³³ Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde.

³⁴ Ett fast underhåll fick han från kungen i Babel, visst för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.