Hesekiel 1

¹ I det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kebar, öppnades himlen och jag fick se syner från Gud.

² På femte dagen i månaden under det femte året sedan kung Jojakin hade förts bort i fångenskap,

³ kom HERRENS ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas land vid floden Kebar, och HERRENS hand kom där över honom.

⁴ Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall,

⁵ och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande väsen. De såg ut som människor,

⁶ och varje väsen hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar.

⁷ Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar.

⁸ De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar.

⁹ Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram.

¹⁰ Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjuransikten, och alla fyra hade örnansikten.

¹¹ Så var det med deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Varje väsen hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar.

¹² De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig.

¹³ Till utseendet liknade väsendena eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden.

¹⁴ Väsendena skyndade fram och tillbaka som blixtar.

¹⁵ Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid väsendena med de fyra ansiktena.

¹⁶ Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit, och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul,

¹⁷ så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig.

¹⁸ Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring.

¹⁹ När väsendena gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen.

²⁰ Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för väsendenas ande var i hjulen.

²¹ När väsendena gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden, höjde sig också hjulen, ty väsendenas ande var i hjulen.

²² Över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden.

²³ Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje väsen hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen, och två som täckte den andra sidan.

²⁴ När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av stora vatten, likt den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån, likt dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta.

²⁵ Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.

²⁶ Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa.

²⁷ Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som såg ut som eld omgiven av ett sken.

²⁸ Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag. Detta var den syn som liknade HERRENS härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.

Hesekiel 2

¹ Han sade till mig: "Du människobarn, stå upp på dina fötter så skall jag tala med dig."

² När han talade till mig, kom Anden in i mig och reste mig upp på mina fötter. Och jag hörde honom tala till mig,

³ han sade: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till de avfälliga folken som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har syndat mot mig ända till denna dag.

⁴ Till barnen med fräck uppsyn och med hårda hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: Så säger Herren, HERREN.

⁵ Vare sig de lyssnar eller inte - ty de är ett upproriskt släkte - skall de ändå inse att en profet har varit ibland dem.

⁶ Och du människobarn, frukta inte för dem och frukta inte för deras ord, fastän du omges av tistlar och törnen och bor bland skorpioner. Frukta inte för deras ord och förfäras inte för dem, ty de är ett upproriskt släkte.

⁷ Du skall tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, ty de är upproriska.

⁸ Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig."

⁹ Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle.

¹⁰ Han bredde ut den framför mig, och den var fullskriven på insidan och utsidan. Och där var klagosånger, suckan och jämmerrop uppskrivna.

Hesekiel 3

¹ Han sade till mig: "Du människobarn, ät vad du ser framför dig! Ät upp denna rulle och gå och tala till Israels hus."

² Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta.

³ Han sade till mig: "Du människobarn, mätta din mage och fyll din buk med den rulle som jag nu ger dig." Jag åt, och den var söt som honung i min mun.

⁴ Han sade till mig: "Du människobarn, gå till Israels hus och tala mina ord till dem.

⁵ Ty du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus,

⁶ inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Om jag sände dig till sådana skulle de lyssna på dig.

⁷ Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty de vill inte lyssna på mig. Hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan.

⁸ Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor.

⁹ Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Frukta inte för dem och bli inte förskräckt, ty de är ett upproriskt släkte."

¹⁰ Och han sade till mig: "Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du ta till ditt hjärta och höra med dina öron.

¹¹ Gå till dina landsmän i fångenskapen och säg till dem: Så säger Herren, HERREN - vare sig de lyssnar eller inte."

¹² Anden lyfte mig upp, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: "Lovad vare HERRENS härlighet i hans boning!"

¹³ Jag hörde ljudet av väsendenas vingar som rörde sig mot varandra och dessutom ljudet från hjulen, ett väldigt dån.

¹⁴ Anden lyfte upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bedrövad och upprörd i min ande, och HERRENS hand var stark över mig.

¹⁵ Jag kom till dem som förts bort till Tel-Abib, de som bodde vid floden Kebar. Jag slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar, djupt bedrövad.

¹⁶ Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig. Han sade:

¹⁷ "Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus, för att du på mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.

¹⁸ När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.

¹⁹ Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ.

²⁰ Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand.

²¹ Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv."

²² HERRENS hand kom över mig där, och han sade till mig: "Stig upp och gå ut på slätten. Där skall jag tala med dig."

²³ Då steg jag upp och gick ut på slätten, och se, där stod HERRENS härlighet, lik den härlighet jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte.

²⁴ Anden kom då in i mig och reste mig upp på mina fötter. HERREN talade med mig och sade: "Gå och stäng in dig i ditt hus.

²⁵ Och du människobarn, se, man skall lägga bojor på dig och binda dig med dem, så att du inte kan gå ut bland de andra.

²⁶ Jag skall låta din tunga fastna vid din gom så att du blir stum och inte kan bestraffa dem, ty de är ett upproriskt släkte.

²⁷ Men när jag talar med dig skall jag öppna din mun, och du skall säga till dem: Så säger Herren, HERREN. Den som vill lyssna han må lyssna, och den som inte vill, han får låta bli, ty de är ett upproriskt folk."

Hesekiel 4

¹ "Du människobarn, tag en lertavla, lägg den framför dig och rita en stad på den, nämligen Jerusalem.

² Belägra den och bygg torn mot den. Kasta upp vallar mot den, håll trupper i beredskap runt den och sätt upp murbräckor mot den från alla håll.

³ Och tag en järnplåt och sätt upp den som en järnmur mellan dig och staden. Vänd sedan ditt ansikte mot den och håll den belägrad och anfall den. Detta skall vara ett tecken för Israels hus.

⁴ Och du skall lägga dig på vänstra sidan och lägga Israels folks missgärning på dig. Lika många dagar som du ligger så, skall du bära på deras missgärning.

⁵ Jag skall lägga deras missgärningsår på dig. De skall motsvaras av samma antal dagar, trehundranittio dagar. Så skall du bära Israels folks missgärning.

⁶ När du har fullgjort dem, skall du för andra gången lägga dig, nu på högra sidan, och bära Juda folks missgärning under fyrtio dagar, en dag för varje år. Jag har tilldelat dig en dag för varje år.

⁷ Mot det belägrade Jerusalem skall du vända ditt ansikte och din nakna arm, och du skall profetera mot det.

⁸ Och se, jag skall lägga bojor på dig, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra, förrän dina belägringsdagar är slut.

⁹ Tag vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spältvete och lägg detta i samma kärl och baka bröd åt dig av det. Lika många dagar som du ligger på sidan, alltså trehundranittio dagar, skall du äta det.

¹⁰ Den mat du skall äta skall vägas upp, tjugo siklar för varje dag. Du skall äta den på bestämda tider.

¹¹ Och du skall dricka vatten som mätts upp, en sjättedels hin. Du skall dricka det på bestämda tider.

¹² Du skall äta kornkakor som du har bakat på bränsle av människoavföring inför deras ögon."

¹³ HERREN tillade: "På samma sätt skall Israels barn äta sitt orena bröd bland hednafolken, dit jag skall driva bort dem."

¹⁴ Men jag svarade: "O, Herre, HERRE! Se, jag har aldrig blivit orenad. Från min ungdom ända tills nu har jag aldrig ätit något självdött eller ihjälrivet djur, och orent kött har aldrig kommit i min mun.”

¹⁵ Då sade han till mig: "Se, jag ger dig kogödsel i stället för människoavföring, och du skall grädda ditt bröd över den."

¹⁶ Han sade vidare till mig: "Du människobarn, se, jag skall skapa brist på bröd i Jerusalem, och man skall äta bröd efter vikt och med oro, och dricka vatten efter mått och med förfäran.

¹⁷ De skall sakna bröd och vatten och gripas av förskräckelse, den ene efter den andre, och tyna bort i sin missgärning."

Hesekiel 5

¹ "Du människobarn, tag ett skarpt svärd och använd det som rakkniv och raka med det ditt huvud och ditt skägg. Tag sedan en våg och dela upp håret.

² En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, när belägringsdagarna är slut. En tredjedel skall du ta och slå med svärdet runt omkring staden, och en tredjedel skall du strö ut för vinden, ty jag skall låta ett svärd dra ut efter dem.

³ Men några få hårstrån skall du ta undan och knyta in i flikarna på din mantel.

⁴ Av dessa strån skall du sedan kasta några i elden och bränna upp dem. Från dem skall en eld gå ut över hela Israels folk.

⁵ Så säger Herren, HERREN: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland hednafolken med länder runt omkring.

⁶ Men staden har i sin ondska satt sig upp mot mina bud mer än folken, och mot mina stadgar mer än länderna runt omkring, ty de har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar.

⁷ Därför säger Herren, HERREN så: Ni har varit värre än hednafolken runt omkring er och inte levt efter mina lagar och inte följt mina bud, ni har inte ens följt lagarna hos de folk som bor runt omkring er.

⁸ Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag, jag själv är emot dig. Jag skall utföra min dom mitt ibland er inför ögonen på folken.

⁹ För dina vidrigheters skull skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig mer skall göra.

¹⁰ Därför skall föräldrar hos dig äta sina barn, och barn sina föräldrar. Jag skall utföra min dom mot dig, och alla som blir kvar av dig skall jag strö ut för vinden.

¹¹ Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidrigheter och alla dina avgudar, skall jag rensa bort dig. Jag skall inte visa skonsamhet eller medlidande.

¹² En tredjedel av dig skall dö av pest och förgås av hunger. En tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig. En tredjedel skall jag strö ut för vinden och låta ett svärd dra ut efter dem.

¹³ Min vrede skall bli uttömd, och jag skall stilla min förbittring på dem och så få min hämnd. De skall inse att jag, HERREN, har talat i min nitälskan när jag uttömmer min vrede över dem.

¹⁴ Jag skall låta dig bli en ödemark och en skam bland folken runt omkring dig, inför alla som går förbi.

¹⁵ Du skall bli till skam och hån, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag håller dom med vrede och förbittring och svåra straff. Jag, HERREN, har talat.

¹⁶ När jag sänder hungerns onda pilar, fördärvets pilar, då sänder jag dem för att fördärva er. Jag skall låta er hunger bli allt värre och förstöra livsuppehället för er.

¹⁷ Och jag skall sända över er hungersnöd och vilda djur, som skall döda era barn. Pest och blodsutgjutelse skall drabba dig, och svärd skall jag låta komma över dig. Jag, HERREN, har talat."

Hesekiel 6

¹ HERRENS ord kom till mig:

² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem

³ och säg: Ni Israels berg, hör Herrens, HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv skall låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder.

⁴ Era altaren skall förstöras och era solstoder smulas sönder, och jag skall låta era slagna falla inför era avgudar.

⁵ Jag skall låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag skall strö ut era ben runt omkring era altaren.

⁶ Var ni än bor skall städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren skall stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder skall bli nerhuggna och era verk utplånade.

⁷ Män som slås till döds skall falla mitt ibland er, och ni skall inse att jag är HERREN.

⁸ Men jag skall låta några leva kvar. När ni blir kringspridda i länderna, skall somliga av er räddas undan svärdet ute bland folken.

⁹ De av er som räddas skall tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit av ifrån mig och deras ögon som trolöst skådade efter sina avgudar. De skall avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter.

¹⁰ Och de skall inse att jag är HERREN. Det är inte ett tomt ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.

¹¹ Så säger Herren, HERREN: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest skall de falla.

¹² Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära skall falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad skall dö av hunger. Så skall jag ösa ut min vrede över dem.

¹³ Ni skall inse att jag är HERREN, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de har låtit en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar.

¹⁴ Jag skall räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla. De skall då inse att jag är HERREN."

Hesekiel 7

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, så säger Herren, HERREN till Israels land: Slutet kommer! Ja, slutet kommer över landets fyra hörn.

³ Nu kommer slutet över dig, ty jag skall sända min vrede mot dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig.

⁴ Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall låta dina gärningar drabba dig och dina vidrigheter vara mitt ibland dig. Och ni skall inse att jag är HERREN.

⁵ Så säger Herren, HERREN: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag!

⁶ Slutet kommer, ja, slutet kommer! Det vaknar upp och kommer över dig. Se, det kommer!

⁷ Nu är det din tur att dömas, du som bor här i landet. Din stund kommer, förvirringens dag är nära, då inget skörderop mer skall höras på bergen.

⁸ Jag skall snart utgjuta min förbittring över dig och ösa ut min vrede över dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter komma över dig.

⁹ Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall ge dig efter dina gärningar och de avskyvärda ting som finns hos dig. Och ni skall inse att det är jag, HERREN, som slår.

¹⁰ Se, dagen är inne! Den har kommit! Tidsfristen har löpt ut. Riset blomstrar, övermodet grönskar.

¹¹ Våldet har växt till ett ondskans ris. Det blir inget kvar av dem, ingen från deras hop, inget av deras rikedom, deras härlighet försvinner.

¹² Stunden kommer, dagen närmar sig. Köparen skall inte glädja sig och säljaren inte sörja, ty brinnande vrede drabbar hela deras hop.

¹³ Säljaren får inte vända tillbaka till det han har sålt, även om de skulle förbli bland de levande. Ty profetian om hela deras hop skall inte tas tillbaka, och ingen som lever i synd kommer att rädda sitt liv.

¹⁴ Man blåser i hornet och gör sig redo, men ingen drar ut till strid. Ty min brinnande vrede drabbar hela hopen.

¹⁵ Ute härjar svärdet och inne pest och hungersnöd. Den som är ute på marken dör genom svärdet, den som är i staden dukar under av hungersnöd och pest.

¹⁶ Men de som undkommer skall fly till bergen och vara som bergklyftornas duvor, som alla jämrar sig, var och en för sin missgärnings skull.

¹⁷ Alla händer skall sjunka ner och alla knän bli som vatten.

¹⁸ Människorna skall klä sig i säcktyg, och förfäran skall drabba dem. I allas ansikten skall skam synas, och alla huvuden skall rakas.

¹⁹ De skall kasta ut sitt silver på gatorna och betrakta sitt guld som orent. Silvret och guldet skall inte kunna rädda dem på HERRENS vredes dag. De skall inte kunna mätta sig med det eller fylla sin buk med det, ty det har för dem varit en orsak till synd.

²⁰ Dess vackra glans använde de till högfärd, och de gjorde sina avskyvärda bilder och avgudar av det. Därför skall jag göra det till orenhet för dem.

²¹ Jag skall ge det som byte i främlingars hand och som rov åt de ogudaktiga på jorden, för att de skall vanhelga det.

²² Jag skall vända mitt ansikte från dem, så att man får vanhelga min dyrbara boning. Våldsmän skall dra in där och vanhelga den.

²³ Gör i ordning kedjorna, ty landet är fullt av blodsutgjutelse och staden är full av våld.

²⁴ Jag skall låta de ogudaktigaste hednafolk komma och ta över deras hus. Så skall jag göra slut på de fräckas övermod, och deras helgedomar skall bli vanhelgade.

²⁵ Ångest kommer, och när de söker frid skall de inte finna någon.

²⁶ Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet skall följa det andra. Man skall tigga profeterna om syner, prästerna skall komma till korta med sin undervisning och de äldste med sina råd.

²⁷ Kungen skall sörja, furstarna skall klä sig i förskräckelse och folket i landet skall stå med darrande händer. Jag skall ge dem efter deras gärningar och döma dem efter deras egna domar. De skall då inse att jag är HERREN."

Hesekiel 8

¹ När jag i det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden, satt i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig, kom Herrens, HERRENS hand över mig.

² Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall.

³ Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte mig upp mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden som uppväckt Guds vrede hade sin plats.

⁴ Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten.

⁵ Han sade till mig: "Du människobarn, lyft nu upp dina ögon mot norr." När jag lyfte mina ögon mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild som hade väckt Guds vrede.

⁶ Han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de gör? Det är mycket vidriga ting som Israels hus här bedriver så att jag måste lämna min helgedom. Men du skall få se mer och än värre vidrigheter."

⁷ Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen.

⁸ Han sade till mig: "Du människobarn, bryt igenom väggen." Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr.

⁹ Han sade till mig: "Gå in och se vilka onda vidrigheter de bedriver här."

¹⁰ När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna.

¹¹ Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.

¹² Han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: HERREN ser oss inte, HERREN har övergett landet."

¹³ Sedan sade han till mig: "Du skall få se än värre vidrigheter som de bedriver."

¹⁴ Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på HERRENS hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammus.

¹⁵ Han sade till mig: "Ser du detta, du människobarn? Men du skall få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta."

¹⁶ Så förde han mig till den inre förgården till HERRENS hus. Och där, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt HERRENS tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen i öster.

¹⁷ Han sade till mig: "Ser du detta, du människobarn? Är det inte nog för Juda hus att bedriva de vidrigheter de har bedrivit här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för näsan!

¹⁸ Därför skall jag också handla i vrede. Jag skall inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, skall jag ändå inte lyssna till dem."

Hesekiel 9

¹ Jag hörde honom ropa med hög röst: "Kom hit, ni som skall straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen."

² Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid sin höft. De kom och ställde sig vid sidan av kopparaltaret.

³ Härligheten från Israels Gud hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel och ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och som hade skrivdonet vid sin höft.

⁴ HERREN sade till honom: "Gå mitt igenom Jerusalems stad och sätt ett tecken på pannan på de män som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som bedrivs därinne."

⁵ Till de andra hörde jag honom säga: "Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande!

⁶ Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni skall döda för att förgöra, men inte röra någon som har tecknet på sig. Börja vid min helgedom." Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset.

⁷ Han sade till dem: "Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Drag ut!" Och de drog ut och slog folket i staden.

⁸ När de slog folket blev jag ensam kvar och jag föll då ner på mitt ansikte och ropade: "O, Herre, HERRE, vill du förgöra allt som är kvar av Israel, när du utgjuter din vrede över Jerusalem?"

⁹ Han sade till mig: "Den missgärning som folket i Israel och Juda har begått är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av lagöverträdelse. Ty de säger: HERREN har övergett landet, HERREN ser det inte.

¹⁰ Därför skall inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag skall låta deras gärningar komma över deras egna huvuden."

¹¹ Mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och meddelade: "Jag har gjort som du befallde mig."

Hesekiel 10

¹ Jag fick se att på fästet över kerubernas huvuden fanns något som såg ut att vara av safirsten och till formen liknade en tron. Den syntes över keruberna.

² HERREN sade till mannen som var klädd i linnekläderna: "Gå in mellan hjulen, in under keruben och fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden." Och jag såg honom gå.

³ Keruberna stod till höger om huset när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården.

⁴ Men HERRENS härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till husets tröskel. Huset uppfylldes av molnet och förgården av glansen från HERRENS härlighet.

⁵ Dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården. Det var som Gud den Allsmäktiges röst då han talar.

⁶ När han befallde mannen som var klädd i linnekläderna att hämta eld från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen.

⁷ Då räckte en av keruberna ut sin hand mellan de andra keruberna till elden, som brann mellan dem, och tog av elden och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna, och han tog elden och gick ut.

⁸ Under kerubernas vingar syntes något som hade formen av en människohand.

⁹ Jag fick då se fyra hjul stå invid dem, ett hjul vid var kerub. Hjulen liknade gnistrande krysolitsten.

¹⁰ Alla fyra såg likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat.

¹¹ När keruberna skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna. De behövde inte vända sig när de gick, för åt det håll huvudet vände sig, gick de andra efter, utan att de behövde vända sig när de gick.

¹² Hela deras kropp, deras rygg, deras händer och vingar, ja, till och med deras fyra hjul, var fulla med ögon runt omkring.

¹³ Jag hörde att hjulen kallades hjulverk.

¹⁴ Var och en av keruberna hade fyra ansikten. Det första ansiktet var en kerubs ansikte, det andra en människas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.

¹⁵ Sedan höjde sig keruberna. Det var samma väsen som jag hade sett vid floden Kebar.

¹⁶ När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig inte hjulen ifrån dem.

¹⁷ När de stod stilla, stod också hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig också hjulen, för väsendenas ande var i hjulen.

¹⁸ Och HERRENS härlighet flyttade sig bort från husets tröskel och stannade över keruberna.

¹⁹ Då såg jag hur keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden, och när de begav sig i väg var hjulen med dem. De stannade vid ingången till östra porten av HERRENS hus, och härligheten från Israels Gud vilade över dem.

²⁰ Det var samma väsen som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kebar, och jag förstod att det var keruber.

²¹ Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var något som liknade människohänder.

²² Deras ansikten var likadana som de ansikten jag hade sett vid floden Kebar. Så såg de ut och sådana var de. De gick alla rakt fram.

Hesekiel 11

¹ Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten av HERRENS hus, den som ligger mot öster. Och se, vid ingången till porten befann sig tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket.

² Då sade han till mig: "Du människobarn, det är dessa män som tänker ut ont och ger onda råd här i staden.

³ Det är de som säger: Det är inte tid att bygga hus. Här är grytan och vi är köttet.

⁴ Profetera därför mot dem, du människobarn, profetera!"

⁵ Då föll HERRENS Ande över mig, och han sade till mig: "Säg: Så säger HERREN: Detta är vad ni tänker, ni av Israels hus, det som stiger upp i ert sinne känner jag till.

⁶ Ni har slagit många här i staden, ni har fyllt gatorna med döda.

⁷ Därför säger Herren, HERREN så: Kropparna av dem som ni har slagit i staden, de är köttet, och staden är grytan. Men er skall jag föra bort därifrån.

⁸ Ni fruktar för svärdet, och svärdet skall jag låta komma över er, säger Herren, HERREN.

⁹ Jag skall föra er bort härifrån och ge er i främlingars hand, och jag skall hålla dom över er.

¹⁰ Ni skall falla för svärdet. Vid Israels gräns skall jag döma er. Och ni skall inse att jag är HERREN.

¹¹ Staden skall inte vara en gryta för er, och ni skall inte vara köttet i den. Jag skall döma er vid Israels gräns.

¹² Och ni skall inse att jag är HERREN och att ni inte har följt mina stadgar och inte gjort efter mina bud utan levt efter lagarna hos de hednafolk som bor runt omkring er."

¹³ Medan jag profeterade på detta sätt, dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade med hög röst: "O, Herre, HERRE, vill du helt och hållet göra slut på återstoden av Israel?"

¹⁴ Då kom HERRENS ord till mig:

¹⁵ Du människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från HERREN. Det är vi som fått landet till egendom.

¹⁶ Därför skall du säga: Så säger Herren, HERREN: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit.

¹⁷ Därför skall du säga: Så säger Herren, HERREN: Jag skall samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni har blivit kringspridda, och jag skall ge er Israels land.

¹⁸ När de har kommit dit, skall de skaffa bort alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där.

¹⁹ Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött,

²⁰ för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

²¹ Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina vämjeliga avgudar, skall jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren, HERREN."

²² Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem.

²³ HERRENS härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden.

²⁴ Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se.

²⁵ Och jag talade till de bortförda alla de ord som HERREN hade uppenbarat för mig.

Hesekiel 12

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk.

³ Du människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske skall de då inse att de är ett upproriskt folk.

⁴ För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör.

⁵ Inför deras ögon skall du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den.

⁶ Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus."

⁷ Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.

⁸ Följande morgon kom HERRENS ord till mig. Han sade:

⁹ "Du människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör?

¹⁰ Svara dem då: Så säger Herren, HERREN: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden.

¹¹ Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så skall det gå dem. De skall vandra bort i landsflykt och fångenskap.

¹² Fursten som de har ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man skall göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten skall täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet.

¹³ Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bli fångad i min snara. Jag skall föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte skall se, och där skall han dö.

¹⁴ Alla som är omkring honom för att hjälpa honom och alla hans trupper skall jag skingra för vinden, och jag skall låta svärdet dra ut efter dem.

¹⁵ De skall inse att jag är HERREN, när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder.

¹⁶ Men några få av dem skall jag låta bli kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de skall kunna berätta om alla de avskyvärda ting de bedrivit för de folk som de kommer till. De skall då inse att jag är HERREN."

¹⁷ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

¹⁸ "Du människobarn, ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med fruktan och oro.

¹⁹ Säg till folket i landet: Så säger Herren, HERREN om Jerusalems invånare i Israels land: De skall äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfäran. Landet skall bli plundrat på allt som finns där på grund av våldet från alla som bor där.

²⁰ De städer som är bebodda skall läggas öde och landet skall bli en ödemark. Ni skall då inse att jag är HERREN."

²¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

²² "Du människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna?

²³ Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man inte mer skall använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna skall fullbordas.

²⁴ Ty inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar skall mer finnas i Israels hus.

²⁵ Ty jag, HERREN, skall tala. Det ord jag talar skall ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar skall jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren, HERREN."

²⁶ HERRENS ord kom till mig:

²⁷ "Du människobarn, se, Israels hus säger: Den syn han skådar gäller dagar långt borta. Han profeterar om avlägsna tider.

²⁸ Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Ingenting av det jag har talat skall längre fördröjas. Vad jag har sagt skall ske, säger Herren, HERREN."

Hesekiel 13

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, profetera mot Israels profeter som profeterar. Säg till dem som profeterar efter sitt eget hjärta: Hör HERRENS ord!

³ Så säger Herren, HERREN: Ve över de dåraktiga profeter som följer sin egen ande utan att ha skådat någonting!

⁴ Som rävar på öde platser är dina profeter, Israel.

⁵ Ni har inte trätt fram i rämnorna och byggt upp muren omkring Israels hus, så att det kan bestå i striden på HERRENS dag.

⁶ De har skådat lögn och falska spådomar. De säger: "Så säger HERREN". Men HERREN har inte sänt dem, och ändå hoppas de att deras ord skall gå i uppfyllelse.

⁷ Var det inte falska syner ni skådade och lögnaktiga spådomar ni uttalade när ni sade: "Så säger HERREN", fastän jag inte hade talat något sådant?

⁸ Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom ni talar falskhet och skådar lögn, är jag emot er, säger Herren, HERREN.

⁹ Min hand skall drabba profeterna, som skådar falskhet och spår lögn. De skall inte få plats i mitt folks församling och inte tas upp i förteckningen över Israels hus och till Israels land skall de inte komma. Ni skall då inse att jag är Herren, HERREN.

¹⁰ Just därför att de leder mitt folk vilse när de säger: "Allt står väl till", trots att allt inte står väl till, och eftersom de, när någon bygger en mur, bestryker den med vit kalk,

¹¹ därför skall du säga till dessa vitkalkare att muren skall falla. Ett slagregn skall komma, och ni hagelstenar, ni skall falla, ja, en stormvind skall bryta lös!

¹² Och se, när muren har fallit, skall man då inte säga till er: Var är nu vitkalkningen som ni strök på?

¹³ Därför säger Herren, HERREN så: Jag skall i min vrede låta en stormvind bryta lös, och i min förbittring låta ett slagregn komma, och i min vrede hagelstenar, så att muren förstörs.

¹⁴ Jag skall riva ner muren som ni vitkalkade och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. När den faller, skall ni gå under därinne. Och ni skall inse att jag är HERREN.

¹⁵ Jag skall tömma ut min vrede över muren och på dem som har vitkalkat den, och så skall jag säga till er: Muren finns inte mer och inte heller de som vitkalkat den,

¹⁶ de profeter i Israel som profeterade om Jerusalem och skådade syner att allt stod väl till, fast allt inte stod väl till, säger Herren, HERREN.

¹⁷ Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot ditt folks döttrar, som profeterar ur sina egna hjärtan. Profetera mot dem och säg:

¹⁸ Så säger Herren, HERREN: Ve de kvinnor som syr bindlar till alla handleder och gör slöjor till alla huvuden för att snärja människor! Ni vill snärja mitt folk men behålla er själva vid liv!

¹⁹ För några nävar korn och några bitar bröd vanärar ni mig bland mitt folk, genom att ni dödar människor som inte skall dö, och låter människor leva som inte skall leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögn.

²⁰ Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag är emot era bindlar, som ni snärjer människor med som om de vore fåglar, och jag skall slita dem från era armar. Jag skall släppa de människor som ni har fångat som fåglar.

²¹ Jag skall slita sönder era slöjor och befria mitt folk ur er hand, och de skall inte mer vara ett byte för er. Ni skall då inse att jag är HERREN.

²² Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv.

²³ Därför skall ni inte mer skåda falska syner och bedriva spådom, utan jag skall befria mitt folk ur er hand. Och ni skall inse att jag är HERREN."

Hesekiel 14

¹ Några av de äldste i Israel kom till mig och satte sig ner framför mig.

² Då kom HERRENS ord till mig. Han sade:

³ "Du människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds?

⁴ Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom skall jag, HERREN, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull.

⁵ Så skall jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar.

⁶ Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter!

⁷ Ty om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom skall jag, HERREN, själv svara.

⁸ Jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni skall inse att jag är HERREN.

⁹ Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, HERREN, låtit den profeten bli förledd. Jag skall räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel.

¹⁰ De skall båda bära straffet för sin synd - profeten har lika stor synd som den som frågat -

¹¹ detta för att Israels hus inte mer skall föras vilse och inte mer orena sig med alla sina överträdelser. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, säger Herren, HERREN."

¹² HERRENS ord kom till mig. Han sade:

¹³ "Du människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända hungersnöd över det och där utrota både människor och djur.

¹⁴ Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Herren, HERREN.

¹⁵ Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt så att det blev så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull,

¹⁶ då skulle, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, dessa tre män, om de fanns där, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.

¹⁷ Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: "Svärd, far fram genom landet!", och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det,

¹⁸ så skulle, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas.

¹⁹ Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det,

²⁰ och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.

²¹ Därför säger Herren, HERREN: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur.

²² Men se, några skall räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de skall föras bort. De skall komma hit till er, och när ni får se hur de lever och handlar skall ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden.

²³ De skall vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni skall då inse att jag inte utan orsak har gjort allt vad jag har gjort mot Jerusalem, säger Herren, HERREN."

Hesekiel 15

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, på vilket sätt är vinstockens trä förmer än allt annat trä, de grenar som finns på träden i skogen?

³ Tar man virke av den för att göra något nyttigt? Gör man ens en pinne av den för att på den hänga upp något?

⁴ Nej, man ger den till mat åt elden. När dess båda ändar har blivit förtärda av eld, och delen däremellan blivit svedd, duger den då till något nyttigt?

⁵ Inte ens när den ännu var oskadd kunde man göra något nyttigt av den. Hur mycket mindre kan den användas till något nyttigt, då elden förtärt den och bränt den!

⁶ Därför säger Herren, HERREN: Som jag gör med en vinstock bland skogens träd, när jag ger den till bränsle åt elden, så skall jag göra med Jerusalems invånare.

⁷ Jag skall vända mitt ansikte mot dem. De har kommit ut ur elden, men elden skall förtära dem. Ni skall inse att jag är HERREN, när jag vänder mitt ansikte mot dem.

⁸ Jag skall göra landet till en ödemark, därför att de har handlat trolöst, säger Herren, HERREN."

Hesekiel 16

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, låt Jerusalem förstå vilka vidrigheter hon bedriver,

³ och säg: Så säger Herren, HERREN till Jerusalem: Från Kanaans land kommer du och där är du född. Din far var en amoré och din mor en hetitisk kvinna.

⁴ När du föddes skar ingen av din navelsträng, du blev inte tvättad ren med vatten och inte heller ingniden med salt och lindad

⁵ Ingen såg på dig med så mycket medlidande att han ville göra något sådant med dig eller förbarma sig över dig, utan man kastade ut dig på öppna fältet. Så frånstötande var du den dag du föddes.

⁶ När jag gick förbi där du låg och såg dig sprattla i ditt blod, sade jag till dig där du låg i ditt blod: "Du skall få leva!" Ja, jag sade till dig där du låg i ditt blod: "Du skall få leva!"

⁷ Jag förökade dig till många tusen, som växterna på marken. Du växte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst blev fasta och ditt hår växte, men du var ännu naken och blottad.

⁸ Jag gick förbi där du låg och såg på dig. Och se, din älskogstid var inne. Jag bredde min mantel över dig och täckte över din nakenhet. Jag gav dig mitt trohetslöfte och ingick förbund med dig, säger Herren, HERREN, och du blev min.

⁹ Jag tvättade dig med vatten och sköljde av dig blodet och smorde dig med olja.

¹⁰ Jag klädde på dig brokigt vävda kläder, satte på dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av siden.

¹¹ Jag prydde dig med smycken, satte armband på dina armar och en kedja om din hals.

¹² Jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud.

¹³ Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder var av finaste linne, av siden och broderat tyg. Fint mjöl, honung och olja fick du att äta. Du blev mycket, mycket vacker och nådde en drottnings värdighet.

¹⁴ Ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader jag hade satt på dig, säger Herren, HERREN.

¹⁵ Men du förlitade dig på din skönhet och använde din ryktbarhet till att bedriva hor. Du slösade din otukt på var och en som gick förbi. De fick allt.

¹⁶ Dina kläder tog du och gjorde av dem brokiga offerhöjder, där du bedrev hor. Något sådant har aldrig förekommit och skall inte heller mer ske.

¹⁷ Du tog dina härliga smycken av mitt guld och silver, som jag hade givit dig och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med.

¹⁸ Du tog dina brokigt vävda kläder och klädde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du fram för dem.

¹⁹ Mitt bröd som jag hade givit dig - det fina mjölet, oljan och honungen som jag gav dig att äta - det satte du fram för dem till en ljuvlig doft. Så var det, säger Herren, HERREN.

²⁰ Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor?

²¹ Du slaktade mina barn och offrade dem åt dessa bilder.

²² Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.

²³ Sedan du hade hängivit dig åt all denna ondska - ve, ve dig! säger Herren, HERREN -

²⁴ byggde du ett valv åt dig och gjorde höga altaren åt dig på alla öppna platser.

²⁵ I alla gathörn byggde du höga altaren åt dig, och du lät din skönhet smutsas ner, och du spärrade ut dina ben åt alla som gick förbi. Ja, du bedrev mycken otukt!

²⁶ Du bedrev också hor med egyptierna, dina brunstiga grannar, ja, mycken hor för att väcka min vrede.

²⁷ Men se, då räckte jag ut min hand mot dig och minskade din arvslott och utlämnade dig åt dina fienders vilja, åt filisteernas döttrar, som rodnade över ditt skamliga sätt att leva.

²⁸ Men sedan bedrev du hor med assyrierna, ty du kunde inte få nog. Ja, du bedrev hor med dem, men du blev ändå inte tillfredsställd.

²⁹ Du gick med din otukt ända bort till köpmännens land, kaldeernas land, men ändå fick du inte nog.

³⁰ Hur sjukt är inte ditt hjärta, säger Herren, HERREN, eftersom du gör allt detta, gärningar som bara den fräckaste hora kan göra.

³¹ Du uppförde valv åt dig i alla gathörn och höga altaren på varje gata. Men du var olik andra skökor eftersom du föraktade skökolön.

³² Du var som en äktenskapsbryterska, som tar främmande män i stället för sin äkta man.

³³ Åt alla andra skökor måste man ge gåvor, men du gav gåvor åt alla dina älskare och mutade dem, för att de skulle komma till dig från alla håll och bedriva hor med dig.

³⁴ När du bedrev hor, gjorde du tvärtemot vad andra kvinnor gör. Ingen sprang efter dig för att bedriva hor, och du betalade i stället för att få betalning. Så bakvänt handlade du.

³⁵ Hör därför HERRENS ord, du sköka.

³⁶ Så säger Herren, HERREN: Eftersom du har varit så frikostig med din liderlighet och blottat din nakenhet när du bedrev hor med dina älskare, och på grund av alla dina vidriga avgudar, åt vilka du gav dina barns blod,

³⁷ skall jag samla alla dina älskare, som du har glatt, alla som du har älskat och alla som du har hatat. Alla dessa skall jag samla mot dig från alla håll och klä av dig naken inför dem, så att de får se hela din nakenhet.

³⁸ Jag skall döma dig efter den lag som gäller för skökor och för dem som utgjuter blod, och jag skall överlämna dig till vredens och nitälskans blodshämnd.

³⁹ Jag skall ge dig i dina älskares hand, och de skall slå ner dina valv och bryta ner dina offerhöjder, slita av dig kläderna och ta ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken och blottad.

⁴⁰ De skall kalla samman en folkhop mot dig och man skall stena dig och hugga sönder dig med svärd.

⁴¹ Dina hus skall de bränna upp i eld och döma dig inför många kvinnors ögon. Så skall jag göra slut på ditt horeri, och du skall inte mer kunna betala dina älskare.

⁴² Jag skall släcka min vrede på dig, och min nitälskan skall vika ifrån dig. Jag skall få ro och inte längre vara vred.

⁴³ Eftersom du inte tänkte på din ungdoms dagar utan har väckt min vrede med allt detta, skall också jag låta dina gärningar komma över ditt huvud, säger Herren, HERREN, så att du inte kan lägga ytterligare ondska till alla dina vedervärdigheter.

⁴⁴ Se, alla som brukar ordspråk skall på dig tillämpa ordspråket: "Sådan mor, sådan dotter."

⁴⁵ Du är din mors dotter, hon som övergav sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, de som övergav sina män och sina barn. Er mor var en hetitisk kvinna och er far en amoré.

⁴⁶ Din äldre syster var Samaria med sina döttrar, hon som bodde norr om dig. Din yngre syster, som bodde söder om dig, var Sodom med sina döttrar.

⁴⁷ Men du nöjde dig inte med att vandra på deras vägar och att följa deras vidrigheter. Snart bedrev du värre ting än de på alla dina vägar.

⁴⁸ Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: Din syster Sodom och hennes döttrar har inte gjort vad du och dina döttrar har gjort.

⁴⁹ Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige.

⁵⁰ De blev högfärdiga och gjorde sådant som var vidrigt för mig. Därför försköt jag dem, när jag såg detta.

⁵¹ Samaria har inte heller syndat hälften så mycket som du. Du har begått så många fler vidrigheter än dina systrar, att du genom dina avskyvärda handlingar har kommit dem att synas rättfärdiga.

⁵² Därför skall du också bära din skam, du som givit dina systrar en ursäkt. Ty genom att du har begått ännu fler vidriga synder än de, framstår de nu som rättfärdiga i jämförelse med dig. Skäms därför och bär din skam eftersom du kommit dina systrar att synas rättfärdiga.

⁵³ Men jag skall göra slut på deras fångenskap, Sodoms med hennes döttrars fångenskap och Samarias med hennes döttrars fångenskap. Dina fångars fångenskap skall jag också göra slut på mitt ibland dem,

⁵⁴ så att du får bära din skam och skämmas för allt vad du har gjort och därigenom trösta dem.

⁵⁵ Dina systrar, Sodom och hennes döttrar och Samaria och hennes döttrar, skall åter bli vad de förr var. Även du själv och dina döttrar skall åter bli vad ni förr var.

⁵⁶ Men under din högmodstid ville du inte ens nämna din syster Sodom.

⁵⁷ Det var innan din egen ondska hade blivit uppenbarad så som den blev på den tid då du blev förödmjukad av Arams döttrar och alla däromkring och av filisteernas döttrar, som föraktade dig på alla sidor.

⁵⁸ Du måste själv bära straffet för din skam och dina vidrigheter, säger HERREN.

⁵⁹ Ty så säger Herren, HERREN: Jag skall göra med dig efter dina gärningar, du som föraktat eden och brutit förbundet.

⁶⁰ Men jag skall komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och upprätta med dig ett evigt förbund.

⁶¹ Då skall du komma ihåg vad du gjort och skämmas, när du får ta emot dina systrar, de äldre såväl som de yngre. Jag skall ge dem till döttrar åt dig, men inte på grund av ditt förbund.

⁶² Och jag skall upprätta mitt förbund med dig, och du skall inse att jag är HERREN.

⁶³ Då skall du minnas det och skämmas, så att du av skam inte mer öppnar din mun, när jag förlåter dig allt vad du har gjort, säger Herren, HERREN."

Hesekiel 17

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, ge Israels hus en gåta och tala till det i en liknelse, och säg:

³ Så säger Herren, HERREN: En stor örn med stora vingar och långa vingpennor och täckt med brokiga fjädrar kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.

⁴ Han bröt av dess översta gren och förde den till köpmännens land och satte den i en handelsstad.

⁵ Han tog en planta som växte i landet, och planterade den i fruktbar jord. Han förde den till mycket vatten och satte den som ett pilträd där.

⁶ Den växte upp och blev en vinstock med många grenar, men med låg stam för att dess rankor skulle vända sig till honom och dess rötter vara under honom. Den blev en vinstock som bar grenar och sköt skott.

⁷ Men det fanns också en annan stor örn med stora vingar och många fjädrar. Och se, vinstocken sköt längtansfullt ut sina rötter till den. Och från platsen där den var planterad sträckte den sina rankor mot honom, för att han skulle vattna den.

⁸ Den var planterad i god jord vid mycket vatten, för att den skulle få grenar och bära frukt och bli en utsökt vinstock.

⁹ Säg: Så säger Herren, HERREN: Kan det gå väl för den vinstocken? Skall han inte rycka upp rötterna och riva av frukten, så att den torkar och alla de spirande bladen vissnar? Det behövs ej stor kraft eller mycket folk för att rycka upp den med rötterna.

¹⁰ Visst står den fast planterad, men kan det sluta väl för den? När östanvinden når den, skall den då inte helt torka bort? På den plats där den vuxit upp skall den torka bort."

¹¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

¹² "Säg nu till det upproriska släktet: Förstår ni inte vad detta betyder? Säg dem: Se, kungen i Babel kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem med sig till Babel.

¹³ Sedan tog han en ättling av kungahuset och slöt förbund med honom och lät honom avlägga ed. Men de mäktiga i landet förde han med sig bort,

¹⁴ så att riket skulle vara oansenligt och inte kunna resa sig utan hålla förbundet med honom, om det skulle bestå.

¹⁵ Men denne avföll från honom och skickade sina sändebud till Egypten, för att man där skulle ge honom hästar och mycket folk. Kan det gå väl för honom? Kan han undkomma? Kan den som bryter förbund komma undan?

¹⁶ Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: Han skall dö i Babel där den kung bor som gjorde honom till kung, ty han föraktade eden han givit honom och bröt förbundet han slutit med honom.

¹⁷ Inte heller skall farao med stor här och mycket folk hjälpa honom i kriget, när man kastar upp en vall och bygger en belägringsmur till undergång för många människor.

¹⁸ Han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta, fastän han hade givit sitt löfte. Han skall inte komma undan.

¹⁹ Därför säger Herren, HERREN: Så sant jag lever, jag skall låta min ed som han har föraktat och mitt förbund som han har brutit komma över hans huvud.

²⁰ Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall fångas i min snara. Jag skall föra honom till Babel och döma honom där för den otrohet som han har begått mot mig.

²¹ Alla hans flyktingar och alla hans skaror skall falla för svärd, och de som räddas skall spridas för vinden. Och ni skall inse att jag, HERREN, har talat.

²² Så säger Herren, HERREN: Jag skall själv ta en kvist från den höga cederns topp och plantera den. Av dess översta grenar skall jag bryta av en späd kvist och själv plantera den på ett högt och brant berg.

²³ På Israels höga berg skall jag plantera den, och den skall få grenar och bära frukt och bli en utsökt ceder. Alla slags fåglar skall bo under den och finna skugga under grenarna.

²⁴ Alla markens träd skall förstå att jag, HERREN, har böjt ner det höga trädet och upphöjt det låga trädet, och låtit det friska trädet torka och det torra trädet grönska. Jag, HERREN, har talat och skall göra det."

Hesekiel 18

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Vad menar ni med att bruka detta ordspråk om Israels land: "Fäderna har ätit sura druvor, och barnens tänder blir ömma"?

³ Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, ni skall inte längre ha orsak att använda detta ordspråk i Israel.

⁴ Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö.

⁵ Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt,

⁶ om han inte håller offermåltid på bergen och inte upplyfter sina ögon till Israels hus avgudar, om han inte kränker sin nästas hustru eller kommer vid en kvinna som har sin månadsblödning,

⁷ om han inte förtrycker någon utan ger tillbaka den pant han har fått för skuld, om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne,

⁸ om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor,

⁹ om han lever efter mina stadgar och håller mina föreskrifter, så att han gör det som är rätt och gott, då är han rättfärdig och skall förvisso få leva, säger Herren, HERREN.

¹⁰ Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder

¹¹ som han själv inte gjorde, ja, till och med håller offermåltid på bergen, kränker sin nästas hustru,

¹² förtrycker den behövande och den fattige, rånar, inte ger tillbaka pant, lyfter blicken till avgudar, bedriver vidriga ting,

¹³ ockrar och tar oskälig ränta - skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, därför skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.

¹⁴ Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt:

¹⁵ Han håller inte offermåltid på bergen, han lyfter inte blicken till Israels hus avgudar, han kränker inte sin nästas hustru,

¹⁶ han förtrycker inte någon, han kräver inte pant, han rånar inte utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne,

¹⁷ han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar - då skall han inte dö genom sin fars missgärning utan skall förvisso få leva.

¹⁸ Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.

¹⁹ Men ni frågar: "Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?" Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva.

²⁰ Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

²¹ Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö.

²² Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva.

²³ Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, HERREN. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

²⁴ Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.

²⁵ Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta?

²⁶ När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö.

²⁷ Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat.

²⁸ Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö.

²⁹ Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! - Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?

³⁰ Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, HERREN. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall.

³¹ Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?

³² Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, HERREN. Vänd därför om, så får ni leva.

Hesekiel 19

¹ Stäm upp en klagosång över Israels furstar

² och säg: Vilken lejoninna var inte din mor! Hon låg bland lejon, hon födde upp sina ungar bland unga lejon.

³ En av sina ungar födde hon upp till ett kraftigt lejon. Han lärde sig ta rov, han åt människor.

⁴ Men hednafolken fick höra om honom, och han blev fångad i deras grop. Med krok i nosen förde de honom till Egyptens land.

⁵ När lejoninnan såg att hon fick vänta förgäves, att hennes hopp blev om intet, tog hon en annan av sina ungar och gjorde honom till ett kraftigt lejon.

⁶ Han gick omkring bland lejonen, ja, han blev ett kraftigt lejon. Han lärde sig ta rov och att äta människor.

⁷ Han kränkte deras änkor och ödelade deras städer. Landet och allt som fanns där greps av förfäran vid ljudet av hans rytande.

⁸ Då satte sig folken upp mot honom från länderna runt omkring. De bredde ut sitt nät över honom, och han blev fångad i deras grop.

⁹ Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen, och förde honom till kungen i Babel och satte honom i säkert förvar, för att hans röst inte mer skulle höras bort till Israels berg.

¹⁰ Din mor är som en vinstock i ditt blod, planterad vid vatten, fruktbar och rik på skott ty där fanns mycket vatten.

¹¹ Den fick starka grenar, användbara till härskarspiror, och stammen växte hög, omgiven av lövverk, så att den syntes genom sin ståtliga växt och sin rikedom på rankor.

¹² Men den blev uppryckt i vrede och kastad till marken, östanvinden förtorkade dess frukt. De starka grenarna bröts av och vissnade, och elden förtärde dem.

¹³ Nu är den planterad i öknen, i ett torrt och törstande land.

¹⁴ Eld har gått ut från en av de yppersta grenarna och har förtärt frukten. Ingen stark gren finns kvar, ingen härskarspira!" En klagosång är detta, och den skall brukas som klagosång.

Hesekiel 20

¹ I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden kom några av de äldste i Israel för att fråga HERREN, och de satte sig ner framför mig.

² Då kom HERRENS ord till mig. Han sade:

³ "Du människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren, HERREN.

⁴ Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar,

⁵ och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är HERREN, er Gud.

⁶ På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder.

⁷ Jag sade till dem: Var och en av er skall kasta bort de styggelser som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag, HERREN, är er Gud.

⁸ Men de var upproriska mot mig och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de styggelser de hade fäst sina ögon vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då tänkte jag utgjuta min vrede över dem och tömma min förbittring över dem, mitt i Egypten.

⁹ Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som de levde bland. I deras åsyn hade jag gjort mig känd för dem då jag förde dem ut ur Egypten.

¹⁰ Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen.

¹¹ Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den människa som följer dem skall också leva genom dem.

¹² Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är HERREN som helgar dem.

¹³ Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem i öknen för att förgöra dem.

¹⁴ Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett mig föra ut dem.

¹⁵ Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder.

¹⁶ Jag gjorde detta därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, ty i sina hjärtan följde de sina avgudar.

¹⁷ Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.

¹⁸ Jag sade till deras barn i öknen: Ni skall inte vandra efter era fäders stadgar och inte rätta er efter deras föreskrifter och inte heller orena er med deras avgudar.

¹⁹ Jag, HERREN, är er Gud. Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem.

²⁰ Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni skall inse att jag är HERREN, er Gud.

²¹ Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem och tömma min vrede över dem i öknen.

²² Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut.

²³ Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna,

²⁴ eftersom de inte lydde mina föreskrifter utan föraktade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar.

²⁵ Därför gav jag dem också stadgar som inte var till nytta för dem och föreskrifter som inte kunde ge dem liv.

²⁶ Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, ty jag ville slå dem med förfäran, så att de skulle inse att jag är HERREN.

²⁷ Tala därför till Israels hus du människobarn och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig.

²⁸ När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min förbittring lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina drickoffer.

²⁹ Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd som ni går till? Man säger än i dag "offerhöjd".

³⁰ Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Skall ni orena er på samma sätt som era fäder gjorde och trolöst hålla er till deras vidriga avgudar?

³¹ Ni orenar er än i dag med alla era avgudar, genom att ni bär fram era offergåvor och låter era barn gå genom eld. Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag låter mig inte rådfrågas av er.

³² Förvisso skall inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten.

³³ Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede skall jag sannerligen regera över er.

³⁴ Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede skall jag föra er ut från folken och samla er från de länder där ni är kringspridda.

³⁵ Jag skall föra er in i folkens öken, och där skall jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte.

³⁶ Liksom jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, skall jag också döma er, säger Herren, HERREN.

³⁷ Jag skall låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band.

³⁸ Jag skall rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig. Jag skall föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land skall de inte få komma. Ni skall då inse att jag är HERREN.

³⁹ Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar.

⁴⁰ Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren, HERREN, där skall hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där skall jag ta emot dem, där skall jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga.

⁴¹ Som en ljuvlig doft skall jag ta emot er, när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit kringspridda. Jag skall bevisa mig helig bland er inför hednafolkens ögon.

⁴² Ni skall inse att jag är HERREN, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder.

⁴³ Där skall ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni skall avsky er själva för allt det onda som ni har gjort.

⁴⁴ Ni skall inse att jag är HERREN, när jag handlar så med er för mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, HERREN."

⁴⁵ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

⁴⁶ "Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut.

⁴⁷ Säg till sydlandets skog: Hör HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN: Jag skall tända en eld i dig, och den skall förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan skall inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr skall bli brända av den.

⁴⁸ Alla människor skall se att jag, HERREN, har tänt den. Den skall inte kunna släckas."

⁴⁹ Jag sade då: "O, Herre, HERRE! De säger om mig: Han talar ju i gåtor."

Hesekiel 21

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land.

³ Säg till Israels land: Så säger HERREN: Se, jag är emot dig och skall dra ut mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig.

⁴ Eftersom jag skall utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig, skall mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot allt levande från söder till norr.

⁵ Alla skall veta att jag, HERREN, har dragit ut mitt svärd ur skidan. Det skall inte föras in igen.

⁶ Men du, människobarn, skall sucka så att dina höfter brister sönder. Under bitter smärta skall du sucka inför deras ögon.

⁷ När de frågar dig: Varför suckar du? skall du svara: På grund av ett budskap som har kommit. Alla hjärtan skall förfäras och alla händer sjunka ner. Alla skall tappa modet och alla knän bli som vatten. Se, det kommer, ja, det skall ske! säger Herren, HERREN."

⁸ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

⁹ "Du människobarn, profetera och säg: Så säger HERREN: Säg: Ett svärd, ett svärd har slipats och rengjorts.

¹⁰ Det har slipats för att slakta. et har rengjorts för att blixtra. Eller skall vi glädja oss? Min sons spira föraktar allt som är av trä.

¹¹ Han har lämnat det till polering, till att gripas med handen. Svärdet har slipats, det har rengjorts för att sättas i en dråpares hand.

¹² Ropa och jämra dig, du människobarn, ty det drabbar mitt folk, det drabbar alla Israels furstar. Tillsammans med mitt folk offras de åt svärdet, slå dig därför för ditt bröst.

¹³ Se, prövning kommer och vem drabbas om inte den föraktande spiran? Den skall inte bestå, säger Herren, HERREN.

¹⁴ Men du, människobarn, profetera och slå ihop dina händer. Må svärdet slå två gånger, ja, tre, ett svärd som dödar. Det är ett svärd som fäller den störste, som angriper dem från alla håll.

¹⁵ För att deras hjärtan skall smälta av ångest och många falla, sätter jag i deras portar svärdet som hugger ner. O, det är gjort för att flamma som en blixt, det är draget för att slakta!

¹⁶ Hugg med all kraft åt höger, måtta åt vänster, vart än din egg är bestämd.

¹⁷ Också jag skall slå ihop mina händer och släcka min vrede. Jag, HERREN, har talat."

¹⁸ HERRENS ord kom till mig:

¹⁹ "Du människobarn, märk ut åt dig två vägar, som den babyloniske kungens svärd kan gå fram på. Låt båda gå ut från ett och samma land. Gör en vägvisare och sätt ut den på den plats där vägen till staden börjar.

²⁰ Märk ut den väg som svärdet skall gå, dels till Rabba i Ammons land, dels till Juda med det befästa Jerusalem.

²¹ Ty kungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar för att bli spådd. Han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.

²² I sin högra hand får han då ut lotten "Jerusalem". Där skall han sätta upp murbräckor, öppna sin mun till krigsrop, häva upp sin röst till härskri, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur.

²³ Men detta tycks dem vara en falsk spådom. De har ju svurit eder. Men han skall påminna dem om deras missgärning och ta dem till fånga.

²⁴ Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom ni väcker upp minnet av er missgärning, så att era överträdelser har blivit uppenbara och er synd visar sig i allt vad ni gör, eftersom minnet av er har blivit uppväckt, därför skall ni komma att gripas med våld.

²⁵ Och du dödligt sårade, ogudaktige furste över Israel, din dag kommer då din missgärning har nått sin gräns.

²⁶ Så säger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan! Allt skall inte förbli som det nu är. Det som är lågt skall upphöjas, och det som är högt skall förödmjukas.

²⁷ Ruin, ruin, jag skall göra det till en ruin. Det skall inte vara någonting, förrän han som det rätteligen tillhör kommer. Honom skall jag ge det.

²⁸ Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren, HERREN om Ammons barn och om deras hånfulla ord: Ett svärd, ett svärd är draget, slipat för att slakta, för att förgöra, för att blixtra.

²⁹ Genom att skåda falska profetsyner om dig, genom att spå lögner om dig, skall du sättas på de slagnas halsar, på ogudaktiga vilkas dag har kommit, tiden då missgärningen har nått sin gräns.

³⁰ Stick svärdet i skidan igen. På den plats där du blev skapad, i det land som du härstammar från, skall jag döma dig.

³¹ Jag skall utgjuta min vrede över dig och blåsa min förbittrings eld mot dig. Jag skall överlämna dig åt vilda människor, som är mästare på att fördärva.

³² Du skall bli till mat åt elden, ditt blod skall flyta i landet. Ingen skall mer tänka på dig, ty jag, HERREN, har talat."

Hesekiel 22

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, vill du döma, vill du döma blodstaden? Ställ henne då inför alla hennes vidrigheter!

³ Säg: Så säger Herren, HERREN: O stad, du som utgjuter dina invånares blod, så att din stund måste komma, du som gör avgudar åt dig för att orena dig.

⁴ Genom det blod du har utgjutit har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför skall jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder.

⁵ Både nära och fjärran skall man håna dig, du vars namn är smädat, du förvirringens stad.

⁶ Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att utgjuta blod.

⁷ Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man.

⁸ Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du.

⁹ Falska angivare finns hos dig, villiga att utgjuta blod. På bergen håller man offermåltider, och man bedriver skamliga ting hos dig

¹⁰ Man blottar sin fars kön hos dig, och man kränker kvinnan hos dig när hon har sin månadsblödning.

¹¹ Man bedriver avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter.

¹² För mutor är man hos dig beredd att utgjuta blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren, HERREN.

¹³ Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över den orätta vinning du håller på med och över de blodsdåd som sker hos dig.

¹⁴ Menar du att ditt mod kan hållas uppe eller att dina händer är starka nog, när tiden kommer då jag griper in mot dig? Jag, HERREN, har talat och jag fullbordar det också.

¹⁵ Jag skall skingra dig bland hednafolken och sprida ut dig i länderna. Så skall jag skaffa bort all din orenhet ifrån dig.

¹⁶ Du skall bli vanärad inför folken genom din egen skuld. Och du skall inse att jag är HERREN."

¹⁷ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

¹⁸ "Du människobarn, Israels hus har för mig blivit slagg. De är allesammans koppar, tenn, järn och bly i smältugnen. Silverslagg har de blivit.

¹⁹ Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom ni alla har blivit slagg, skall jag samla ihop er mitt i Jerusalem.

²⁰ Som man samlar ihop silver, koppar, järn, bly och tenn mitt i ugnen och där blåser upp eld under det och smälter det, så skall jag samla ihop er i min vrede och förbittring och lägga er i ugnen och smälta er.

²¹ Jag skall samla ihop er och blåsa upp min vredes eld under er, så att ni smälts i den.

²² Som silver smälts i ugnen så skall ni smältas i den. Och ni skall inse att jag, HERREN, utgjuter min vrede över er."

²³ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

²⁴ "Du människobarn, säg till dem: Du är ett land som inte har renats och inte har sköljts av regn på vredens dag.

²⁵ De profeter som finns där har sammansvurit sig och blivit som rytande, rovgiriga lejon. De slukar människor, de roffar åt sig gods och dyrbarheter och gör många till änkor i landet.

²⁶ Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem.

²⁷ Furstarna i mitt folk är som rovgiriga vargar. De utgjuter blod och förgör människor för att skaffa sig orättfärdig vinning.

²⁸ De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren, HERREN, fastän HERREN inte har talat.

²⁹ Folket i landet begår våldsgärningar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt.

³⁰ Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen.

³¹ Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, HERREN."

Hesekiel 23

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en och samma mor.

³ De bedrev otukt i Egypten, ja, redan i sin ungdom bedrev de hor. Där kramade man deras bröst och där smektes deras jungfruliga barm.

⁴ Den äldre hette Ohola och hennes syster Oholiba. De blev mina och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Samaria och Oholiba för Jerusalem.

⁵ Men Ohola begick äktenskapsbrott i stället för att hålla sig till mig. Hon fick begär till sina älskare, grannarna assyrierna.

⁶ De kom klädda i purpur, de var ståthållare och furstar, alla vackra unga män, ryttare till häst.

⁷ Hon gav sig som hora åt dem, de främsta av Assurs alla söner, och åt alla dem hon upptändes av begär till. Hon orenade sig med alla deras eländiga avgudar.

⁸ Inte heller gav hon upp sin lösaktighet med egyptierna, som hade fått ligga med henne i hennes ungdom och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slösat sin otukt på henne.

⁹ Därför överlämnade jag henne åt hennes älskare, Assurs söner, som hon var upptänd av begär till.

¹⁰ De klädde av henne naken, förde bort hennes söner och döttrar och dödade henne själv med svärd. Hon blev ett varnande exempel för andra kvinnor, och de utförde domen över henne.

¹¹ Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon ännu mer av begär och gick ännu längre än systern i sin otukt.

¹² Hon fick begär till sina grannar, Assurs söner. De var ju ståthållare och furstar. De kom klädda i präktiga kläder, ryttare till häst, alla vackra unga män.

¹³ Jag såg att också hon orenade sig. Båda gick samma väg.

¹⁴ Men hon drev sin otukt ännu längre. Hon fick se mansbilder inristade i väggen. Man hade ristat in bilder av kaldeer och målat dem röda.

¹⁵ De var framställda med bälten kring sina höfter och med ståtliga huvudbonader, alla lika kämpar, som Babels söner från Kaldeen.

¹⁶ Hon blev upptänd av begär till dem så snart hon såg dem och sände bud till dem i Kaldeen.

¹⁷ Babels söner kom då till henne för en kärleksstund och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit orenad av dem, vände hon sig i avsky bort ifrån dem.

¹⁸ Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin nakenhet, kände jag avsky och vände mig ifrån henne, så som jag hade vänt mig ifrån hennes syster.

¹⁹ Ändå drev hon sitt horeri ännu längre. Hon tänkte på sin ungdoms dagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land,

²⁰ och hon blev på nytt upptänd av begär till sina älskare där, som hade könsorgan som åsnor och sädesflöde som hingstar.

²¹ Din håg stod åter till din ungdoms skamlöshet, när egyptierna smekte din barm, därför att du hade så ungdomliga bröst.

²² Därför, du Oholiba, säger Herren, HERREN så: Se, jag skall uppegga dina älskare mot dig, dem som du vänt dig ifrån med avsky. Jag skall låta dem komma över dig från alla sidor,

²³ Babels söner och alla kaldeer, pekodeer, soreer och koeer och alla Assurs söner med dem. De är alla åtråvärda unga män, ståthållare och furstar, kämpar och berömvärda män, alla ryttare till häst.

²⁴ De skall anfalla dig med vapen, vagnar och åkdon i mängd och med skaror av folk. Rustade med skärmar och sköldar och klädda i hjälmar skall de anfalla dig från alla sidor. Jag skall överlämna domen åt dem, och de skall döma dig efter sina lagar.

²⁵ Jag skall låta min nitälskan gå över dig så att de far fram mot dig i vrede. De skall skära av dig näsa och öron, och de som blir kvar av dig skall falla för svärd. De skall föra bort dina söner och döttrar, och vad som blir kvar av dig skall förtäras av eld.

²⁶ De skall slita av dig dina kläder och ta ifrån dig dina praktfulla smycken.

²⁷ Så skall jag göra slut på din oanständighet och på din otukt i Egyptens land. Du skall inte mer lyfta upp dina ögon till dem och inte mer tänka på Egypten.

²⁸ Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag skall överlämna dig åt dem som du hatar, åt dem som du har vänt dig bort ifrån med avsky.

²⁹ Med hat skall de fara fram mot dig och ta ifrån dig allt vad du har skaffat dig. De skall lämna dig naken och blottad. Din otuktiga blygd skall bli blottad liksom din skamlöshet och din otukt.

³⁰ Detta skall man göra med dig därför att du trolöst förenade dig med hednafolk och orenade dig med deras avgudar.

³¹ Du gick på din systers väg. Därför skall jag i din hand sätta samma bägare som hon fick.

³² Så säger Herren, HERREN: Du skall dricka din systers bägare, så djup och så vid som den är, och den skall ge dig hån och förakt. Den rymmer mycket.

³³ Du skall bli full av rus och bedrövelse, en fördärvets och förödelsens bägare är din syster Samarias bägare.

³⁴ Du skall dricka den till sista droppen, även slicka dess skärvor, och du skall riva sönder dina bröst. Ty jag har talat, säger Herren, HERREN.

³⁵ Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom du har glömt mig och kastat mig bakom din rygg, måste du också bära följderna av din lösaktighet och din otukt.

³⁶ HERREN sade till mig: Du människobarn, vill du döma Ohola och Oholiba? Tala då om för dem vilka vidrigheter de bedriver.

³⁷ Ty de har begått äktenskapsbrott och deras händer är fläckade av blod. Med sina eländiga avgudar har de begått äktenskapsbrott. Och barnen som de hade fött åt mig lät de gå igenom eld som mat åt avgudarna.

³⁸ Dessutom gjorde de mig detta: Samma dag som de orenade min helgedom, vanhelgade de också mina sabbater.

³⁹ Samma dag som de slaktade sina barn åt avgudarna, gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Sådant har de gjort i mitt hus.

⁴⁰ De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Budbärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken.

⁴¹ Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja.

⁴² Sorglöst sorl hördes därinne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckesbröder från öknen. Dessa satte armband på kvinnornas armar och praktfulla kronor på deras huvuden.

⁴³ Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu skall de bruka henne som en hora, just henne.

⁴⁴ Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna.

⁴⁵ Men rättfärdiga män skall döma dem efter den lag som gäller för horor och sådana som utgjuter blod, ty horor är de, och de har blod på sina händer.

⁴⁶ Så säger Herren, HERREN: Kalla samman en folksamling mot dem och lämna ut dem till misshandel och plundring.

⁴⁷ Folksamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med svärd och dräpa deras söner och döttrar och bränna upp deras hus i eld.

⁴⁸ Så skall jag göra slut på skamlösheten i landet, och alla kvinnor skall varnas så att de inte bedriver sådan skamlöshet som ni.

⁴⁹ Man skall låta er skamlöshet komma över er, och ni skall få bära på de synder ni begått med era avgudar. Och ni skall inse att jag är Herren, HERREN."

Hesekiel 24

¹ HERRENS ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden. Han sade:

² "Du människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, ty kungen i Babel har just i dag ryckt fram mot Jerusalem.

³ Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Sätt på grytan, ja, sätt på den och häll vatten i den.

⁴ Lägg köttstyckena i den, alla slags utvalda bitar, lår och bog, och fyll den med utsökta ben.

⁵ Du skall ta det bästa av hjorden. Lägg så ved under grytan för att koka benen. Låt den koka starkt, så att även benen blir kokta.

⁶ Därför säger Herren, HERREN: Ve över blodstaden, den rostiga grytan, som inte kunnat befrias från rost! Tag bort ur den köttstycke efter köttstycke utan att kasta lott om ordningen.

⁷ Ty hennes blod är ännu kvar därinne. På den kala klippan lät hon det rinna ner. Hon göt inte ut det på marken så att mullen har kunnat dölja det.

⁸ För att vreden skulle ha sin gång och hämnd utkrävas, lät jag det blod hon utgöt komma på kala klippan, där det inte kunde döljas.

⁹ Så säger Herren, HERREN: Ve över blodstaden! Jag skall lägga mer bränsle under den.

¹⁰ Ja, lägg på mer ved, tänd upp eld, låt köttet kokas väl, låt spadet koka in och benen bli förbrända.

¹¹ Sätt sedan grytan tom på den glödande kolen till dess den blir så upphettad att kopparn glödgas och orenheten smälts bort ur den och rosten försvinner.

¹² Den har vållat mig mycket arbete men ändå har den myckna rosten inte gått bort. In i elden med rosten!

¹³ Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren, hur jag än försökte rena dig, skall du nu inte mer bli fri från din orenhet, förrän jag har släckt min vrede på dig.

¹⁴ Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall göra det! Jag skall inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt sätt att leva och efter dina gärningar skall man döma dig, säger Herren, HERREN."

¹⁵ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

¹⁶ "Du människobarn, se, genom plötslig död skall jag ta ifrån dig dina ögons lust, men du skall inte klaga eller gråta eller fälla tårar.

¹⁷ I tysthet får du sörja, men du skall inte hålla sorgefest som efter en död. Sätt på dig din huvudbindel och tag skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg och ät inte sorgebröd."

¹⁸ Nästa morgon talade jag till folket, men på aftonen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.

¹⁹ Då sade folket till mig: "Vill du inte säga oss vad det du gör betyder?"

²⁰ Jag svarade dem: "HERRENS ord kom till mig. Han sade:

²¹ Säg till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall vanhelga min helgedom, er stolta härlighet, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar, som ni har tvingats överge, skall falla för svärd.

²² Då skall ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla skägget och inte äta sorgebröd.

²³ Ni skall behålla huvudbindlarna på era huvuden och skorna på era fötter. Ni skall inte hålla dödsklagan eller gråta utan tyna bort genom era missgärningar och sucka med varandra.

²⁴ Hesekiel skall vara ett tecken för er. Som han har gjort, skall ni komma att göra. När detta händer, skall ni inse att jag är Herren, HERREN.

²⁵ Men du människobarn skall veta, att på den dag då jag tar ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar,

²⁶ den dagen skall en räddad flykting komma till dig och förkunna detta.

²⁷ Den dagen skall din mun öppnas, och du skall tala till flyktingen och inte mer vara stum. Du skall vara ett tecken för dem, och de skall inse att jag är HERREN."

Hesekiel 25

¹ HERRENS ord kom till mig, han sade:

² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Ammons barn och profetera mot dem.

³ Säg till Ammons barn: Hör Herrens, HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN: Eftersom du ropade "ha, ha" mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det lades öde och mot Juda hus när det gick i landsflykt,

⁴ se, därför skall jag ge dig till österlänningarna, så att de får slå upp sina tältläger och sätta upp sina boningar i dig. De skall äta din frukt och de skall dricka din mjölk.

⁵ Jag skall göra Rabba till en betesmark för kameler och ammoniternas land till en lägerplats för fårhjordar, och ni skall inse att jag är HERREN.

⁶ Ty så säger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i händerna och stampar med fötterna och med allt det förakt du har i din själ gläder dig över Israels lands olycka,

⁷ se, därför skall jag räcka ut min hand mot dig och ge dig till byte åt hednafolken. Jag skall utrota dig från folken och utplåna dig ur länderna. Jag skall förgöra dig, och du skall inse att jag är HERREN.

⁸ Så säger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir säger: "Se, det är med Juda hus som med alla andra folk",

⁹ därför skall jag öppna Moabs bergsluttningar så att de blir utan städer, utan sina gränsstäder, landets prydnad: Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatajim.

¹⁰ Till besittning åt österlänningarna skall jag ge bort dem tillsammans med ammoniterna, så att man inte mer tänker på Ammons barn bland folken.

¹¹ Moab skall jag döma, och de skall inse att jag är HERREN.

¹² Så säger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat så hämndgirigt mot Juda hus och dragit på sig svår skuld genom sin hämnd,

¹³ därför, säger Herren, HERREN, skall jag räcka ut min hand mot Edom och utrota både människor och djur. Jag skall ödelägga det, och från Teman till Dedan skall de falla för svärd.

¹⁴ Jag skall hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de skall handla med Edom enligt min brinnande vrede. Edom skall så få känna min hämnd, säger Herren, HERREN.

¹⁵ Så säger Herren, HERREN: Eftersom filisteerna har handlat så hämndgirigt och med förakt i själen velat hämnas och i sin eviga fiendskap velat fördärva,

¹⁶ därför säger Herren, HERREN så: Se, jag skall räcka ut min hand mot filisteerna och utrota kereteerna och förgöra dem som finns kvar i Kustlandet.

¹⁷ Jag skall hämnas stort på dem, när jag straffar dem i min vrede. Och de skall inse att jag är HERREN, när jag låter min hämnd drabba dem."

Hesekiel 26

¹ I elfte året, på första dagen i månaden, kom HERRENS ord till mig. Han sade:

² Du människobarn, eftersom Tyrus har sagt om Jerusalem: "Ha, ha, folkens port har brutits ner. Då vänder man sig till mig, jag blir rik när hon ligger i ruiner."

³ Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag är emot dig, Tyrus. Jag skall få många hednafolk att resa sig mot dig, liksom havet låter sina böljor resa sig.

⁴ De skall förstöra Tyrus murar och riva ner hennes torn. Jag skall skrapa bort allt grus från henne och förvandla henne till en kal klippa.

⁵ En torkplats för fisknät skall hon bli, mitt ute i havet, ty jag har talat, säger Herren, HERREN. Hon skall bli ett byte för hednafolken.

⁶ Och hennes döttrar på fastlandet skall dräpas med svärd. De skall inse att jag är HERREN.

⁷ Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag skall låta Nebukadressar, kungen i Babel, kungarnas kung, norrifrån komma över Tyrus med hästar och vagnar och ryttare och med mycket folk.

⁸ Dina döttrar på fastlandet skall han dräpa med svärd. Han skall bygga en belägringsmur mot dig, kasta upp en vall mot dig och resa sina sköldar mot dig.

⁹ Med sin murbräcka skall han rikta stötar mot dina murar, och dina torn skall han bryta ner med sina vapen.

¹⁰ Hans hästar är så många att dammet från dem skall övertäcka dig. Vid dånet av hans ryttare och av hans kärror och vagnar skall dina murar skaka när han drar in genom dina portar, så som man drar in i en erövrad stad.

¹¹ Hans hästar skall med sina hovar trampa sönder alla dina gator. Ditt folk skall han döda med svärd, och dina stolta stoder skall störta till marken.

¹² Man skall röva bort dina skatter och plundra dina handelsvaror. Man skall riva dina murar, och dina vackra hus skall man bryta ner. Stenarna, trävirket och gruset skall kastas i havet.

¹³ Jag skall göra slut på din skräniga sång, dina harpors ljud skall inte höras mer.

¹⁴ Ja, jag skall göra dig till en kal klippa, en torkplats för fisknät skall du bli. Aldrig mer skall du byggas upp igen, ty jag, HERREN, har talat, säger Herren, HERREN.

¹⁵ Så säger Herren, HERREN till Tyrus: Kommer då inte kustländerna att bäva vid dånet av ditt fall, när dina sårade jämrar sig och man begår mord hos dig?

¹⁶ Alla furstar vid havet skall stiga ner från sina troner. De skall lägga bort sina mantlar och ta av sig sina broderade kläder. Skräck blir deras klädsel där de sitter på marken. De skall ständigt förskräckas och häpna över dig.

¹⁷ De skall stämma upp en klagosång över dig och säga: "Hur har du inte gått under, du som var bebodd av sjöfolk, du berömda stad, du som var så mäktig på havet, du och dina invånare, du som spred skräck hos alla dina invånare.

¹⁸ Nu darrar kustländerna den dag du faller, och öarna i havet förfäras den dag du går under."

¹⁹ Ty så säger Herren, HERREN: "När jag gör dig till en ödelagd stad, lik städer som ingen bor i, när jag låter havets djup stiga upp över dig så att de stora vattnen övertäcker dig,

²⁰ då störtar jag ner dig till dem som har farit ner i graven, till folk som levde för länge sedan. Likt en plats som sedan länge ligger öde får du ligga där i jordens djup hos dem som har farit ner i graven. Så skall du förbli obebodd medan jag gör härliga ting i de levandes land.

²¹ Jag skall låta dig få ett fasansfullt slut, och du skall inte mer finnas till. Man skall söka dig men aldrig någonsin finna dig säger Herren, HERREN."

Hesekiel 27

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus.

³ Säg till Tyrus: Du som bor vid havets portar och driver handel med folken i många kustländer, så säger Herren, HERREN: O Tyrus, du säger själv: Jag är den fullkomliga skönheten.

⁴ Dina gränser är mitt i havet, de som byggde dig gjorde din skönhet fullkomlig.

⁵ Av cypress från Senir gjorde de allt ditt träarbete. De hämtade en ceder från Libanon för att göra en mast åt dig.

⁶ Av ekar från Basan gjorde de dina åror. De prydde ditt däck med elfenben, inlagt i ädelt trä från kitteernas öländer.

⁷ Seglet av fint broderat linne från Egypten hade du som ditt baner. Mörkblått och purpurrött tyg från Elisas öländer hade du till soltält.

⁸ Sidons och Arvads invånare var roddare åt dig. De vise, som du hade hos dig, Tyrus, dem tog du till sjömän.

⁹ Gebals äldste och dess vise tjänade dig med att täta dina fogar. Havets alla fartyg med sina besättningar tjänade dig vid din byteshandel.

¹⁰ Perser, ludeer och puteer tjänstgjorde som soldater i din här och var ditt krigsfolk. Sköldar och hjälmar hängde de på dig, och dessa gav dig glans.

¹¹ Arvads söner och din här stod runt omkring på dina murar, och män från Gammad var i dina torn. Sina stora sköldar hängde de upp runt om på dina murar, de gjorde din skönhet fullkomlig.

¹² Tarsis var din handelspartner, ty du var rik på allt. Du fick silver, järn, tenn och bly i utbyte mot dina varor.

¹³ Javan, Tubal och Mesek handlade med dig. Slavar och kopparkärl gav de dig i utbyte.

¹⁴ Arbetshästar, stridshästar och mulåsnor fick du som betalning från Togarmas land.

¹⁵ Dedans söner handlade med dig, ja, många kustländer var dina kunder. Elfenben och ebenholts förde de till dig som betalning.

¹⁶ Aram var din handelspartner, ty du var rik på konstarbeten. Karbunkelstenar, purpurrött tyg, broderade vävnader och fint linne, koraller och rubiner gav de dig som betalning.

¹⁷ Juda och Israels land handlade med dig. Vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gav de dig i utbyte för dina varor.

¹⁸ Damaskus var din handelspartner, ty du var rik på konstarbeten och allt slags gods. De kom med vin från Helbon och med ull från Sahar.

¹⁹ Dan och Javan gav dig tvinnad tråd som betalning. De gav konstsmitt järn, kassia och kalmus i utbyte mot dina varor.

²⁰ Dedan handlade med dig med sadeltäcken att rida på.

²¹ Araberna och Kedars alla furstar tjänade dig med sin handel, med lamm och baggar och bockar drev de handel hos dig.

²² Sabas och Raamas köpmän gjorde affärer med dig. Kryddor av bästa slag och alla slags ädla stenar och guld gav de dig som betalning.

²³ Haran, Kanne och Eden, Sabas köpmän, Assur och Kilmad drev handel med dig.

²⁴ De gjorde affärer hos dig med vackra kläder, med mörkblå brokigt vävda mantlar, med brokiga täcken, med välslagna, starka rep på din marknad.

²⁵ Fartyg från Tarsis for i väg med dina bytesvaror. Så fylldes du med gods och blev mycket ärad, där du låg mitt i havet.

²⁶ Ut på vida vattnen förde de dig, dina roddare. Då kom östanvinden och krossade dig, där du låg mitt i havet.

²⁷ Ditt gods, dina varor och din handel, dina sjömän och styrmän, de som lagade dina fogar och de som drev din handel, allt krigsfolk som fanns hos dig och allt manskap hos dig, skall sjunka ner i havets djup den dag du faller.

²⁸ När dina sjömän höjer klagorop, bävar kustländerna.

²⁹ Alla som ror med åror lämnar sina skepp. Sjömän och alla som far på havet stannar i land.

³⁰ De ropar högt över dig och klagar bittert, de strör stoft på sina huvuden och rullar sig i aska.

³¹ De rakar sig skalliga för din skull och klär sig i säcktyg, de gråter över dig i bitter sorg, under bitter klagan.

³² Med jämmer stämmer de upp en klagosång över dig, klagande sjunger de om dig: Vem är lik Tyrus, som bringats till tystnad mitt ute i havet?

³³ När dina handelsvaror sattes i land från havet mättade du många folk. Med ditt myckna gods och dina många bytesvaror gjorde du jordens kungar rika.

³⁴ Men nu, då du har förlist och försvunnit från havet ner i vattnets djup, har dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig.

³⁵ Kustländernas alla invånare häpnar över dig, deras kungar står rysande med förfäran i sina ansikten.

³⁶ Köpmännen ute bland folken visslar hånfullt åt dig. Du har fått ett fasansfullt slut, du skall inte mer finnas till."

Hesekiel 28

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, säg till fursten i Tyrus: Så säger Herren, HERREN: Ditt hjärta är högmodigt och du säger: Jag är en gud, jag tronar på en gudatron mitt ute i havet. Ändå är du bara en människa och inte en gud, hur mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud.

³ Se, du menar dig vara visare än Daniel, ingen hemlighet är dold för dig.

⁴ Genom din visdom och ditt förstånd har du blivit rik, guld och silver har du samlat i dina förrådshus.

⁵ Genom stor visdom med vilken du bedrev din handel har du ökat din rikedom, och så har ditt hjärta blivit högmodigt för din rikedoms skull.

⁶ Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom du menar att dina tankar är Guds tankar,

⁷ se, därför skall jag låta främlingar komma mot dig, de grymmaste folk. De skall dra sina svärd mot din visdoms skönhet och orena din glans.

⁸ De skall störta ner dig i graven, och du skall dö en våldsam död mitt ute i havet.

⁹ Skall du då säga till den som dräper dig: `Jag är en gud`, du som är en människa och inte en gud, i händerna på den som genomborrar dig?

¹⁰ Du skall dö som de oomskurna dör för främlingars hand. Ty jag har talat, säger Herren, HERREN."

¹¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

¹² "Du människobarn, stäm upp en klagosång över kungen i Tyrus och säg till honom: Så säger Herren, HERREN: Du var en mönsterbild av fullkomlighet, full av visdom och fullkomlig i skönhet.

¹³ I Eden, Guds lustgård, var du, höljd i alla slags ädelstenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd. Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade, framställda den dag du skapades.

¹⁴ Du var en smord, beskyddande kerub, och jag hade satt dig på Guds heliga berg. Där gick du omkring bland gnistrande stenar.

¹⁵ Du var fullkomlig på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.

¹⁶ Genom din stora handel fylldes du med våld, och du syndade. Därför drev jag dig bort från Guds berg och förgjorde dig, du beskyddande kerub mitt bland de gnistrande stenarna.

¹⁷ Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet, och du fördärvade din visdom på grund av din prakt, kastade jag ner dig till jorden och utlämnade dig åt kungar till att beskådas.

¹⁸ Genom dina många missgärningar och din oärliga handel vanhelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut från dig, och den förtärde dig. Jag gjorde dig till aska på marken inför alla som såg dig.

¹⁹ Alla som kände dig bland folken häpnade över dig. Du fick ett fasansfullt slut och du skall inte mer finnas till."

²⁰ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

²¹ "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det

²² och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig, Sidon, och förhärliga mig i dig. Man skall inse att jag är HERREN, när jag dömer henne och bevisar mig helig i hennes mitt.

²³ Jag skall sända pest över henne och blod på hennes gator, och inne i henne skall döende män falla för svärd, som skall drabba henne från alla sidor. Och man skall inse att jag är HERREN.

²⁴ Sedan skall det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man skall inse att jag är Herren, HERREN.

²⁵ Så säger Herren, HERREN: När jag samlar Israels hus från de folk där de är kringspridda, skall jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon, och de skall sedan bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob.

²⁶ De skall bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de skall bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de skall inse att jag är HERREN, deras Gud."

Hesekiel 29

¹ I det tionde året, på tolfte dagen i den tionde månaden kom HERRENS ord till mig. Han sade:

² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot farao, kungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.

³ Säg: Så säger Herren, HERREN: Jag är emot dig, farao, du Egyptens kung, du stora monster, som ligger där i dina strömmar och säger: Nilen är min, jag har själv gjort den.

⁴ Jag skall sätta krokar i dina käftar och låta fiskarna i dina strömmar fastna i dina fjäll. Så skall jag dra upp dig ur dina strömmar med alla fiskar som hänger fast vid dina fjäll.

⁵ Jag skall kasta dig ut i öknen med alla fiskarna från dina strömmar. Du skall bli liggande på marken och inte tas bort därifrån eller hämtas, ty jag skall ge dig till mat åt markens djur och himlens fåglar.

⁶ Alla Egyptens invånare skall inse att jag är HERREN. Ty de är en rörstav för Israels hus.

⁷ När de tar dig i sin hand går du sönder och ristar upp hela deras sida. När de stöder sig på dig bryts du av, och du får alla höfter att darra.

⁸ Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag skall utrota både människor och djur ur dig.

⁹ Egyptens land skall skövlas och läggas öde, och de skall inse att jag är HERREN. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den.

¹⁰ Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag skall göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Sevene ända fram till Nubiens gräns.

¹¹ Ingen människas fot skall gå fram där och ingen fot av något djur. Landet skall ligga obebott i fyrtio år.

¹² Jag skall göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer skall ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.

¹³ Ty så säger Herren, HERREN: När fyrtio år har gått, skall jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda.

¹⁴ Jag skall göra slut på deras fångenskap och låta dem återvända till Patros land, som de härstammar från. Där skall de bli ett oansenligt rike,

¹⁵ ett rike som är oansenligare än andra riken, så att det inte mer skall kunna upphöja sig över folken. Jag skall låta dem bli så få att de inte kan härska över folken.

¹⁶ Israels folk skall inte mer förlita sig på egyptierna, utan de skall minnas sin synd, när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de skall inse att jag är Herren, HERREN."

¹⁷ I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden kom HERRENS ord till mig. Han sade:

¹⁸ "Du människobarn, Nebukadressar, kungen i Babel, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det.

¹⁹ Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag ger Egyptens land åt Nebukadressar, kungen i Babel, och han skall föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta skall hans här få som lön.

²⁰ Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, ty för min räkning har de utfört sitt verk, säger Herren, HERREN.

²¹ På den tiden skall jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag skall låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de skall inse att jag är HERREN."

Hesekiel 30

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren, HERREN: Jämra er: "Ve oss, vilken dag!"

³ Ty dagen är nära, HERRENS dag är nära, en mulen dag, då hednafolkens stund är inne.

⁴ Ett svärd skall komma över Egypten, och Nubien skall gripas av ångest när de slagna faller i Egypten, dess rikedomar förs bort och dess grundvalar rivs upp.

⁵ Nubier, puteer och ludeer och hela skaran av främmande folk och kubeer och förbundslandets söner skall tillsammans med dem falla för svärd.

⁶ Så säger HERREN: Egyptens försvarare skall falla, deras stolta makt skall störtas. Från Migdol till Sevene skall de som bor där falla för svärd, säger Herren, HERREN.

⁷ Deras land skall ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer skall ligga bland ödelagda städer.

⁸ De skall inse att jag är HERREN, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.

⁹ På den dagen skall sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man skall där gripas av ångest som på Egyptens dag, ty se, det kommer.

¹⁰ Så säger Herren, HERREN: Jag skall göra slut på Egyptens överflöd genom Nebukadressar, kungen i Babel.

¹¹ Han och hans folk med honom, de grymmaste bland hednafolken, skall föras dit för att fördärva landet. De skall dra sina svärd mot Egypten och fylla landet med slagna.

¹² Jag skall göra floderna till torr mark och sälja landet i onda mäns händer. Genom främlingars händer skall jag ödelägga landet med allt som finns i det. Jag, HERREN, har talat.

¹³ Så säger Herren, HERREN: Jag skall också förstöra avgudarna och göra slut på avgudabilderna i Nof. Det skall inte mer uppstå någon furste i Egypten, och jag skall låta skräck drabba Egyptens land.

¹⁴ Jag skall ödelägga Patros, tända eld på Soan och hålla dom över No.

¹⁵ Jag skall utgjuta min vrede över Sin, Egyptens värn, och utrota den larmande hopen i No.

¹⁶ Jag skall tända eld på Egypten, Sin skall gripas av ångest, No skall erövras och Nof överfallas på ljusa dagen.

¹⁷ Avens och Pi-Besets unga män skall falla för svärd, och kvinnorna skall vandra bort i fångenskap.

¹⁸ I Tachpanches blir dagen mörk, när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta makt upphör att finnas till. Ett moln skall övertäcka det, och dess döttrar skall vandra bort i fångenskap.

¹⁹ Jag skall hålla dom över Egypten, och de skall inse att jag är HERREN."

²⁰ I elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom HERRENS ord till mig. Han sade:

²¹ "Du människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet.

²² Därför säger Herren, HERREN så: Jag är emot farao, kungen i Egypten, och skall bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag skall låta svärdet falla ur hans hand.

²³ Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.

²⁴ Den babyloniske kungens armar skall jag stärka, och jag skall sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar skall jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom.

²⁵ Jag skall stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall sjunka ner. De skall inse att jag är HERREN, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han skall räcka ut det mot Egyptens land.

²⁶ Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de skall inse att jag är HERREN."

Hesekiel 31

¹ I elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom HERRENS ord till mig. Han sade:

² "Du människobarn, säg till farao, kungen i Egypten, och till hans larmande hop: Vem är du lik i din storhet?

³ Se på Assyrien, en gång en ceder på Libanon, med vackra grenar, skuggrik krona och hög stam, som sträckte sin topp upp bland molnen.

⁴ Vatten gav den växt, djupa källor gjorde den hög. Källorna lät sina strömmar flyta runt platsen där den var planterad, och sände ut sina flöden till alla andra träd på marken.

⁵ Därför fick den högre stam än alla träd på marken. Den fick många kvistar och yviga grenar på grund av det myckna vattnet när den sköt skott.

⁶ Alla himlens fåglar byggde sina bon bland grenarna, alla markens djur födde sina ungar under dess grenar, och i skuggan av det bodde alla de stora folken.

⁷ Den var vacker genom sin storhet och genom sina grenars längd, ty den hade sin rot vid stora vatten.

⁸ Ingen ceder i Guds lustgård gick upp mot den, ingen cypress hade grenar som kunde jämföras med den, ingen lönn bar kvistar som den. Nej, inget träd i Guds lustgård liknade den i skönhet.

⁹ Jag hade gjort den så vacker med alla dess grenar att alla Edens träd i Guds lustgård avundades den.

¹⁰ Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög,

¹¹ därför skall jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han skall behandla den som den förtjänar, ty för dess ogudaktighets skull har jag röjt den ur vägen.

¹² Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga.

¹³ På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

¹⁴ Detta sker för att inget träd som växer vid vatten skall yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem skall stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. Ty de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

¹⁵ Så säger Herren, HERREN: På den dag, då cedern for ner till dödsriket, lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den.

¹⁶ Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka.

¹⁷ Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland hednafolken.

¹⁸ Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå skall du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så skall det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren, HERREN."

Hesekiel 32

¹ I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden kom HERRENS ord till mig. Han sade:

² "Du människobarn, stäm upp en klagosång över farao, kungen i Egypten, och säg till honom: Du var lik ett ungt lejon bland hednafolken. Du liknade monstret i havet, där du for fram i dina strömmar och rörde upp vattnet med dina fötter och grumlade floderna.

³ Så säger Herren, HERREN: Jag skall breda ut mitt nät över dig genom skaror av många folk, och de skall dra upp dig i mitt garn.

⁴ Jag skall kasta upp dig på land och slunga dig bort på det öppna fältet. Jag skall låta alla himlens fåglar slå ner på dig och låta jordens alla vilda djur äta sig mätta på dig.

⁵ Jag skall kasta ditt kött på bergen och fylla dalarna med ditt stora skrov.

⁶ Jag skall dränka landet med strömmar av ditt blod ända upp till bergen, och bäckarna skall bli fyllda av dig.

⁷ När det är ute med dig, skall jag täcka över himlen och förmörka stjärnorna. Jag skall täcka över solen med moln, och månen skall inte lysa mer.

⁸ Alla ljus på himlen skall jag göra mörka för din skull och låta mörker komma över ditt land, säger Herren, HERREN.

⁹ Många folks hjärtan skall jag bedröva, när jag tillkännager din undergång bland hednafolken, för länder som du inte känner till.

¹⁰ Jag skall få många folk att häpna över dig, och deras kungar skall bäva för din skull, när jag svingar mitt svärd inför deras ögon. Varje ögonblick skall de frukta, var och en för sitt liv, den dag du faller.

¹¹ Ty så säger Herren, HERREN: Den babyloniske kungens svärd skall komma över dig.

¹² Jag skall låta din larmande hop falla för hjältars svärd, grymmast bland hednafolk är de alla. De skall ödelägga Egyptens härlighet, och hela den larmande hopen skall förgöras.

¹³ Jag skall utrota all dess boskap vid de många vattnen. Ingen människofot skall mer röra upp vattnet, inte heller boskapsklövar.

¹⁴ Sedan skall jag låta deras vatten sjunka undan och deras strömmar flyta bort som olja, säger Herren, HERREN.

¹⁵ När jag gör Egyptens land till en övergiven ödemark och tar ifrån landet allt som finns där och slår ner alla som bor i landet - då skall de inse att jag är HERREN.

¹⁶ Detta är en klagosång som man skall sjunga. Folkens döttrar skall sjunga den över Egypten med hela dess larmande hop, säger Herren, HERREN."

¹⁷ I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom HERRENS ord till mig. Han sade:

¹⁸ "Du människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Befall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, till dem som redan har farit ner i graven.

¹⁹ Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna!

²⁰ Bland män som är genomborrade med svärd skall de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.

²¹ Starka hjältar skall tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.

²² Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar.

²³ Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land.

²⁴ Där ligger Elam med hela sin larmande hop runt omkring hans grav. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Som oomskurna måste de fara ner i jordens djup, de som spred skräck omkring sig i de levandes land. Nu måste de bära sin skam med de andra som har farit ner i graven.

²⁵ Bland de slagna har han fått sitt läger med hela sin larmande hop. Runt omkring honom är deras gravar. Oomskurna ligger de där alla, slagna med svärd, ty de spred skräck i de levandes land. Nu måste de bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven. De ligger mitt ibland de slagna.

²⁶ Där ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop. Runt omkring honom har de sina gravar. Alla är oomskurna och genomborrade med svärd, ty de spred skräck i de levandes land.

²⁷ Inte heller får de ligga bland de fallna, oomskurna hjältarna, som har farit ner till dödsriket i sin rustning och fått sina svärd lagda under sina huvuden. Nej, deras missgärningar vilar över deras ben, ty de spred skräck i de levandes land.

²⁸ Också du skall krossas bland de oomskurna och få ligga bland dem som är genomborrade med svärd.

²⁹ Där ligger Edom med sina kungar och alla sina furstar. Trots all sin makt har de fått sin plats bland dem som är slagna med svärd. De måste ligga där tillsammans med de oomskurna och med dem som har farit ner i graven.

³⁰ Där ligger alla Nordlandets furstar och alla sidonier, ty de for ner tillsammans med de slagna. För all den skräck de orsakade genom sin makt har de kommit på skam. De ligger där oomskurna bland dem som genomborrats med svärd. De måste bära sin skam tillsammans med dem som har farit ner i graven.

³¹ Farao skall se dem, och han skall trösta sig i sorgen över hela sin larmande hop. Farao och hela hans här är slagna med svärd, säger Herren, HERREN.

³² Ty jag lät honom bli en skräck i de levandes land, men nu måste han läggas mitt ibland de oomskurna, hos dem som är slagna med svärd, farao med hela sin larmande hop, säger Herren, HERREN."

Hesekiel 33

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: När jag låter svärdet drabba ett land och folket i det landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare,

³ och han ser svärdet komma över landet och blåser i hornet och varnar folket,

⁴ men den som får höra ljudet från hornet ändå inte låter varna sig, utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod över hans eget huvud.

⁵ Han hörde ljudet från hornet men lät inte varna sig. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig, hade han räddat sitt liv.

⁶ Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet för att varna folket, och svärdet kommer och tar bort någon bland dem, då dör denne genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand.

⁷ Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på mitt uppdrag skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.

⁸ När jag säger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du måste dö! och du då inte varnar honom för den väg han går, så skall den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.

⁹ Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.

¹⁰ Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva?

¹¹ Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?

¹² Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige skall inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige skall inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar.

¹³ Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han skall dö för det orätta han har gjort.

¹⁴ Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör vad som är rätt och rättfärdigt,

¹⁵ så att han, den ogudaktige, ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då skall han förvisso få leva och inte dö.

¹⁶ Man skall inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, skall han förvisso få leva.

¹⁷ Men när dina landsmän säger: Herrens väg är inte rätt, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt.

¹⁸ Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö.

¹⁹ Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då skall han få leva.

²⁰ Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Men jag skall döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus."

²¹ I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting från Jerusalem till mig och berättade: "Staden har fallit."

²² På kvällen före flyktingens ankomst hade HERRENS hand kommit över mig. På morgonen öppnade han min mun innan mannen kom. Min mun öppnades och jag var inte längre stum.

²³ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

²⁴ "Du människobarn, de som bor ibland ruinerna i Israels land säger: Abraham var ensam, och ändå ärvde han landet. Vi är många, så mycket mer måste väl vi då ärva landet!

²⁵ Säg därför till dem: Så säger Herren, HERREN: Ni äter kött med blodet i, ni riktar blicken mot era eländiga avgudar, och ni låter blod flyta. Skulle ni då ärva landet?

²⁶ Ni litar på era svärd. Ni gör avskyvärda ting, och ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då ärva landet?

²⁷ Så skall du säga till dem: Så säger Herren, HERREN: Så sant jag lever, de som bor där bland ruinerna skall falla för svärd, och den som finns ute på öppna fältet skall jag låta slukas av de vilda djuren, och de som bor i bergfästen och grottor skall dö genom pest.

²⁸ Jag skall göra landet öde och tomt och dess stolta makt skall upphöra. Israels berg skall läggas öde, så att ingen går fram där.

²⁹ Då skall de inse att jag är HERREN, när jag gör landet till en ödslig ödemark på grund av alla de avskyvärda ting som de har gjort.

³⁰ Men du, människobarn, dina landsmän talar om dig vid murarna och i ingångarna till husen. De talar med varandra och säger: Kom och hör, vad det är för ett ord som nu kommer från HERREN.

³¹ De kommer till dig som de brukade göra och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord men gör inte efter dem. De talar ljuvliga ord med munnen, men deras hjärtan strävar efter orätt vinning.

³² Och se, du är för dem lik den som sjunger kärleksvisor med vacker röst och spelar väl. De hör dina ord men gör inte efter dem.

³³ Men när det kommer - och se, det kommer - då skall de inse att en profet har varit ibland dem."

Hesekiel 34

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Ve er, ni Israels herdar, som bara tagit hand om er själva! Skulle inte herdarna ta hand om hjorden?

³ I stället åt ni upp det feta, ni klädde er med ullen och slaktade de gödda djuren. Men ni tog inte hand om hjorden.

⁴ De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som drivit vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan med hårdhet och grymhet härskade ni över dem.

⁵ De skingrades, eftersom de inte hade någon herde. De blev till mat åt alla markens djur när de skingrades.

⁶ Mina får irrar nu omkring på alla berg och alla höga kullar. Över hela landet är mina får kringspridda utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem.

⁷ Hör därför HERRENS ord, ni herdar:

⁸ Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, sannerligen, därför att mina får har lämnats till rov och därför att mina får har blivit ett byte för alla vilda djur - de har ju ingen herde - och eftersom mina herdar inte frågar efter mina får, då herdarna bara tänker på sig själva och inte på mina får,

⁹ därför, ni herdar: Hör HERRENS ord:

¹⁰ Så säger Herren, HERREN: Se, jag är emot herdarna och skall utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst. Herdarna skall då inte mer kunna föda sig själva på detta sätt, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de inte blir föda åt dem.

¹¹ Ty så säger Herren, HERREN: Jag skall själv söka upp mina får och ta mig an dem.

¹² Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får, som varit skingrade, så skall också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag.

¹³ Jag skall föra dem ut från folken och samla ihop dem från länderna och låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och där man i övrigt kan bo i landet.

¹⁴ På goda betesmarker skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skall de få sina betesmarker. Där skall de vila sig på goda betesmarker, och de skall ha rikligt med bete på Israels berg.

¹⁵ Jag skall själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren, HERREN.

¹⁶ De förlorade skall jag söka upp, de som gått vilse skall jag föra tillbaka, de sårade skall jag förbinda, och de svaga skall jag stärka. Men de feta och de starka skall jag förgöra. Jag skall ta hand om dem med rättvisa.

¹⁷ Men ni, mina får, så säger Herren, HERREN: Jag skall döma mellan får och får, mellan baggar och bockar.

¹⁸ Är det inte nog för er att ni får beta på den bästa betesmarken? Måste ni också med era fötter trampa ner vad som är kvar på er betesplats? Är det inte nog för er att ni får dricka det klaraste vattnet? Måste ni också med era fötter grumla vad som har lämnats kvar?

¹⁹ Skall mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat?

²⁰ Därför säger Herren, HERREN så till dem: Jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra.

²¹ Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn till dess ni har drivit ut dem och skingrat dem,

²² därför skall jag rädda mina får så att de inte mer blir ett byte, och jag skall döma mellan får och får.

²³ Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde.

²⁴ Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara furste ibland dem. Jag, HERREN, har talat.

²⁵ Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna.

²⁶ Jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag skall låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse.

²⁷ Träden på marken skall bära sin frukt och jorden skall ge sin gröda och själva skall de bo trygga i landet. De skall inse att jag är HERREN, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människor som har hållit dem i slaveri.

²⁸ Sedan skall de inte mer vara ett byte för hednafolken, och markens djur skall inte sluka dem, utan de skall bo trygga, och ingen skall skrämma dem.

²⁹ Jag skall låta en plantering växa upp som skall bli till berömmelse för dem. De som bor där skall inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken.

³⁰ De skall inse att jag, HERREN, deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren, HERREN.

³¹ Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren, HERREN."

Hesekiel 35

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera mot det.

³ Säg till det: Så säger Herren, HERREN: Se, jag är emot dig, du Seirs berg, och jag skall räcka ut min hand mot dig och göra dig till en ödslig ödemark.

⁴ Jag skall lägga dina städer i ruiner, och du skall bli öde, och du skall inse att jag är HERREN.

⁵ Eftersom du alltid har hatat Israels barn och givit dem åt svärdet under deras ofärds tid, när missgärningen hade nått sin gräns,

⁶ därför, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, skall jag förvandla dig till blod, och blod skall förfölja dig. Eftersom du inte har hatat blod, skall blod förfölja dig.

⁷ Jag skall göra Seirs berg till en ödslig ödemark, och jag skall utrota var och en som färdas där, fram eller tillbaka.

⁸ Jag skall fylla dina berg med dina slagna. På dina höjder, i dina dalar och vid alla dina bäckar skall män falla för svärd.

⁹ Jag skall göra dig till en ödemark för all framtid, och dina städer skall inte mer vara bebodda. Då skall ni inse att jag är HERREN.

¹⁰ Du sade: De båda folken och de båda länderna skall bli mina, vi skall ta dem i besittning - detta fastän HERREN bodde där -,

¹¹ därför, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, skall jag utföra mitt verk med samma vrede och brinnande nit som du i ditt hat har visat mot dem. Jag skall göra mig känd bland dem när jag dömer dig.

¹² Du skall inse att jag är HERREN. Jag har hört alla de föraktfulla ord som du har uttalat mot Israels berg, då du sagt: Det är en ödemark. Vi har fått dem, och vi skall uppsluka dem.

¹³ Så har ni skrutit, och ni har hopat ord på ord mot mig. Men jag har hört det.

¹⁴ Så säger Herren, HERREN: Medan hela jorden gläder sig skall jag göra dig till en ödemark.

¹⁵ Därför att du gladde dig över att Israels arvedel blev ödelagd, skall jag göra på samma sätt med dig. Du skall bli en ödemark, du Seirs berg och du hela Edom, så stor du är. Då skall de inse att jag är HERREN.

Hesekiel 36

¹ Du människobarn, profetera för Israels berg och säg: Ni Israels berg, hör HERRENS ord.

² Så säger Herren, HERREN: Eftersom fienden säger om er: "Ha, ha, de urgamla offerhöjderna har nu blivit vår egendom",

³ därför måste du profetera och säga: Så säger Herren, HERREN: Eftersom man har ödelagt er och från alla sidor längtar efter att få sluka er, för att ni skall tillfalla de övriga folken som deras egendom, och eftersom ni hånas och förtalas av onda människor,

⁴ därför, ni Israels berg, lyssna nu till Herrens, HERRENS ord! Så säger Herren, HERREN till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna, som har lämnats till rov och hån åt de övriga folken runt omkring.

⁵ Ja, så säger Herren, HERREN: Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte.

⁶ Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, HERREN: Se, i nitälskan och i vrede har jag talat, eftersom ni hånas av folken.

⁷ Därför säger Herren, HERREN så: Jag lyfter min hand och försäkrar: Sannerligen, folken runt omkring er skall själva bli förödmjukade.

⁸ Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka.

⁹ Ty jag skall komma till er och jag skall vända mig till er, och ni skall brukas och besås.

¹⁰ Jag skall föra samman på er många människor, hela Israels hus. I städerna skall det på nytt bo människor och ruinerna skall byggas upp.

¹¹ Jag skall föra samman på er mängder av människor och boskap, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är HERREN.

¹² Jag skall åter låta människor vandra fram över er, nämligen mitt folk Israel. De skall ha er till besittning, och ni skall vara deras arvedel, och ni skall inte mer döda deras barn.

¹³ Så säger Herren, HERREN: Eftersom man säger till dig: Du äter människor, och du har gjort ditt folk barnlöst,

¹⁴ därför skall du inte mer få äta människor och inte mer göra ditt folk barnlöst, säger Herren, HERREN.

¹⁵ Jag skall inte mer låta dig höra hån från hednafolken, och du skall inte mer behöva uthärda folkens förakt. Inte heller skall du mer komma ditt folk på fall, säger Herren, HERREN."

¹⁶ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

¹⁷ "Du människobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt land, orenade de det genom sitt sätt att vara och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras sätt att vara för mig.

¹⁸ Då utgöt jag min vrede över dem för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina avgudar.

¹⁹ Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem.

²⁰ Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: Detta är HERRENS folk, och ändå måste de lämna sitt land.

²¹ Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland de folk de kom till.

²² Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till.

²³ Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de skall inse att jag är HERREN, säger Herren, HERREN, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.

²⁴ Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land.

²⁵ Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar.

²⁶ Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.

²⁷ Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

²⁸ Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud.

²⁹ Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd.

³⁰ Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd.

³¹ Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter.

³² Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, HERREN. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.

³³ Så säger Herren, HERREN: När jag har renat er från alla era missgärningar, då skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt byggas upp.

³⁴ Det ödelagda landet skall åter bli brukat i stället för att ha legat som en ödemark inför var och en som gått fram där.

³⁵ Då skall man säga: Det landet som var så ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var så ödelagda, skövlade och förstörda, de är nu bebodda och befästa.

³⁶ Då skall de folk som är kvar runt omkring er inse att jag, HERREN, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, HERREN, har talat det, och jag skall göra det.

³⁷ Så säger Herren, HERREN: Också detta skall jag låta Israels hus be mig om och göra för dem: Jag skall föröka människorna så att de blir som en fårhjord.

³⁸ Som de heliga fåren, Jerusalems får, vid högtiderna, så skall de hjordar av människor vara som skall fylla de ödelagda städerna. Och de skall inse att jag är HERREN."

Hesekiel 37

¹ HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben.

² Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade.

³ Han sade till mig: "Du människobarn, kan de här benen få liv igen?" Jag svarade: "Herre, HERRE, du vet det."

⁴ Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör HERRENS ord:

⁵ Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv

⁶ Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är HERREN."

⁷ Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det ena benet fogades till det andra.

⁸ Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.

⁹ Då sade han till mig: "Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, HERREN: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv."

¹⁰ Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara.

¹¹ Han sade till mig: "Du människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss.

¹² Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land.

¹³ Ni skall inse att jag är HERREN, när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp ur dem.

¹⁴ Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, HERREN, har sagt det, och att jag har gjort det, säger HERREN."

¹⁵ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

¹⁶ "Du människobarn, tag en trästav och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Tag sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder.

¹⁷ Foga sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de förenas till ett i din hand.

¹⁸ När dina landsmän då säger till dig: Förklara för oss vad du menar med detta,

¹⁹ då skall du svara dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall ta Josefs stav, som är i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag skall foga ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav, så att de blir ett i min hand.

²⁰ Stavarna som du har skrivit på, skall du hålla i din hand inför deras ögon.

²¹ Säg sedan till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk, dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land.

²² Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En och samma kung skall de alla ha. De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken.

²³ Och de skall inte mer orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla slags överträdelser. Jag skall rädda dem från alla orter, där de har syndat, och skall rena dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

²⁴ Min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall alla ha en och samma herde. De skall leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem.

²⁵ De skall bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det land där era fäder bodde. De skall själva bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David skall för evigt vara deras furste.

²⁶ Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Det skall vara ett evigt förbund med dem. Jag skall bereda plats för dem och föröka dem och låta min helgedom stå ibland dem för evigt.

²⁷ Min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.

²⁸ Och folken skall inse att jag är HERREN som helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evigt."

Hesekiel 38

¹ HERRENS ord kom till mig. Han sade:

² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot storfursten över Rosh, Mesek och Tubal, och profetera mot honom

³ och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag är emot dig Gog, du storfurste över Rosh, Mesek och Tubal.

⁴ Jag skall föra dig omkring och sätta krokar i dina käftar. Jag skall föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, alla klädda i full rustning, en enorm skara, beväpnade med stora och små sköldar, och alla med svärd i hand.

⁵ Perser, nubier och puteer är med dem, alla med sköld och hjälm,

⁶ Gomer och alla dess härskaror, Togarmas folk från den yttersta norden och alla dess härar, ja, många folk har du med dig.

⁷ Rusta dig och gör dig redo med alla de skaror som har samlats hos dig och tag befäl över dem.

⁸ Efter lång tid skall du kallas till tjänst. I kommande år skall du tåga in i ett land som har fått ro från svärdet. De som bor där har samlats från många folk upp till Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från folken, så att alla nu bor där i trygghet.

⁹ Dit skall du dra upp. Du skall komma som ett oväder och vara som ett moln som täcker landet, du med alla dina härar och med de många folk som följer dig.

¹⁰ Så säger Herren, HERREN: På den dagen skall tankar stiga upp i ditt hjärta, och du skall tänka ut onda planer.

¹¹ Du skall säga: Jag skall dra upp mot det obefästa landet, jag skall angripa dem som bor där i trygghet, alla som bor där utan murar och varken har bommar eller portar.

¹² Ty du vill plundra och röva och vända din hand mot ödelagda platser, som nu åter är bebodda, och mot ett folk som har samlats från hednafolken och som nu har boskap och ägodelar, där de bor i landets mitt.

¹³ Saba och Dedan och Tarsis köpmän och alla furstarna skall då fråga dig: Har du kommit för att röva, har du kallat på dina skaror för att plundra, för att föra bort silver och guld, för att ta boskap och gods, för att ta stort byte?

¹⁴ Profetera därför, du människobarn, och säg till Gog: Så säger Herren, HERREN: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet, skall du veta det.

¹⁵ Du skall komma från ditt land längst uppe i norr, du själv och många folk med dig, alla ridande på hästar, en stor skara, en talrik här.

¹⁶ Du skall dra upp mot mitt folk Israel likt ett moln för att övertäcka landet. I kommande dagar skall det ske. Jag skall låta dig komma över mitt land, för att hednafolken skall lära känna mig, när jag inför deras ögon bevisar mig helig på dig, du Gog.

¹⁷ Så säger Herren, HERREN: Är du inte den som jag i forna tider talade om genom mina tjänare, Israels profeter? År efter år profeterade de då om att jag skulle låta dig komma över dem.

¹⁸ Men på den dag då Gog kommer över Israels land, säger Herren, HERREN, då skall jag släppa loss min vrede.

¹⁹ I min nitälskan och min vredes eld försäkrar jag: På den dagen skall det bli en stor jordbävning i Israels land.

²⁰ Då skall de bäva för mig, fiskarna i havet, fåglarna under himlen, djuren på marken och alla kräldjur som rör sig på jorden, och alla människor på jordens yta. Bergen skall slås ner, klipporna störta omkull och alla murar falla till jorden.

²¹ Jag skall kalla på svärdet mot honom på alla mina berg, säger Herren, HERREN. Den enes svärd skall vara vänt mot den andres.

²² Jag skall gå till doms med honom med pest och blod. Slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag låta regna över honom och hans härar och över de många folk som följer honom.

²³ Så skall jag visa min storhet och helighet och göra mig känd inför många hednafolks ögon. Och de skall inse att jag är HERREN.

Hesekiel 39

¹ Du människobarn, profetera mot Gog och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag är emot dig, Gog, du storfurste över Rosh, Mesek och Tubal.

² Jag skall föra dig omkring, driva dig framåt, hämta dig från landet längst uppe i norr och låta dig komma till Israels berg.

³ Där skall jag slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand.

⁴ På Israels berg skall du falla med alla dina härar och med de folk som följer dig. Jag skall ge dig till föda åt rovfåglar av alla slag och åt markens djur.

⁵ Du skall falla ute på marken, ty jag har talat, säger Herren, HERREN.

⁶ Jag skall sända eld över Magog och över dem som bor i trygghet i kustländerna, och de skall inse att jag är HERREN.

⁷ Jag skall göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel, och jag skall inte mer låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Folken skall inse att jag är HERREN, den Helige i Israel.

⁸ Se, det kommer, ja, det skall ske! säger Herren, HERREN. Detta är den dag som jag har talat om.

⁹ Sedan skall invånarna i Israels städer gå ut och ta rustningar, små och stora sköldar, bågar och pilar, påkar och spjut som bränsle till att elda med, och de skall elda med det i sju år.

¹⁰ De skall inte behöva hämta ved från marken eller hugga den i skogarna, ty de skall elda med rustningarna. Så skall de ta rov från sina rövare och plundra sina plundrare, säger Herren, HERREN.

¹¹ På den dagen skall jag i Israel ge åt Gog en gravplats, nämligen "De framtågandes dal" öster om havet, och den skall stänga vägen för dem som vill tåga fram där. Man skall begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla den "Gogs larmande hops dal".

¹² I sju månader skall Israels folk begrava dem för att rena landet.

¹³ Allt folket i landet skall begrava dem. När jag visar min härlighet skall det bli till berömmelse för dem, säger Herren, HERREN.

¹⁴ De skall utse män som ständigt skall genomvandra landet för att begrava dem som tågade fram där och som ännu ligger kvar ovan jord, och så rena landet. Efter sju månader skall de börja sitt letande.

¹⁵ Då någon av dessa män som genomvandrar landet får se människoben, skall han sätta upp ett märke bredvid dem, till dess att dödgrävarna hinner begrava dem i "Gogs larmande hops dal".

¹⁶ Där skall också finnas en stad med namnet Hamona. På detta sätt skall de rena landet.

¹⁷ Du människobarn, så säger Herren, HERREN: Säg till alla slags fåglar och till alla markens djur: Samla er och kom hit, kom tillsammans från alla håll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag gör i ordning åt er på Israels berg. Ni skall få äta kött och dricka blod.

¹⁸ Ni skall få äta kött av hjältar och dricka blod av jordens furstar, som om de vore baggar och lamm, bockar och tjurar, alla gödda i Basan.

¹⁹ Ni skall få äta er mätta av fett och dricka till dess ni är berusade av blod från det slaktoffer som jag gör i ordning åt er.

²⁰ Mätta er vid mitt bord av ridhästar och ryttare, av hjältar och allt slags krigsfolk, säger Herren, HERREN.

²¹ Jag skall uppenbara min härlighet bland hednafolken, så att de alla ser min dom som jag har verkställt och hur jag har låtit min hand drabba dem.

²² Israels folk skall inse att jag är HERREN, deras Gud, från den dagen och för all framtid.

²³ Hednafolken skall förstå att Israels folk fördes bort i fångenskap för sin missgärning, eftersom de var trolösa mot mig, så att jag måste dölja mitt ansikte för dem. Jag lämnade dem då i deras fienders hand, så att de alla föll för svärd.

²⁴ Jag handlade med dem som deras orenhet och deras överträdelser förtjänade, och jag dolde mitt ansikte för dem.

²⁵ Därför säger Herren, HERREN: Nu skall jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn.

²⁶ De skall glömma sin skam och all den trolöshet som de har begått mot mig, då de nu bor i trygghet i sitt land, utan att någon förskräcker dem.

²⁷ När jag för dem tillbaka från folken och samlar dem från deras fienders länder, bevisar jag min helighet genom dem inför många hednafolks ögon.

²⁸ Då skall de inse att jag är HERREN, deras Gud, som förde dem bort i fångenskap bland hednafolken och sedan samlade dem till deras eget land igen och inte lät någon enda bli kvar där.

²⁹ Jag skall inte mer dölja mitt ansikte för dem, eftersom jag har utgjutit min Ande över Israels hus, säger Herren, HERREN."

Hesekiel 40

¹ I det tjugofemte året av vår fångenskap, vid årets början, på tionde dagen i månaden, i det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen, på just den dagen kom HERRENS hand över mig, och han förde mig bort dit.

² I syner från Gud förde han mig till Israels land och satte ner mig på ett mycket högt berg. På detta låg söderut något som liknade en stad.

³ Han förde mig dit, och se, där stod en man som såg ut att vara av koppar. Han hade ett snöre av linne i sin hand samt en mätstång, och han stod i porten.

⁴ Mannen sade till mig: "Du människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron och lägg märke till allt som jag kommer att visa dig, ty du har förts hit för att jag skall visa dig detta. Tala om för Israels hus allt vad du får se."

⁵ Och se, där var en mur runt omkring templet. Mätstången, som mannen hade i sin hand, var sex alnar lång, och varje aln var en handsbredd längre än en vanlig aln. Han mätte murens bredd, den var en stång, och höjden, som också den var en stång.

⁶ Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför dess trappsteg. Han mätte portens ena tröskel, som var en stång bred, och sedan den andra tröskeln, som också var en stång bred.

⁷ Varje vaktkammare var en stång lång och en stång bred, och avståndet mellan vaktkamrarna var fem alnar. Tröskeln vid portens förhus på inre sidan var en stång.

⁸ Han mätte upp portens förhus på den inre sidan. Det var en stång.

⁹ Han mätte upp portens förhus. Det var åtta alnar, och pelarna var två alnar. Portens förhus låg på inre sidan.

¹⁰ Det fanns tre vaktkamrar på var sida i porten mot öster. Alla tre var lika stora, och pelarna på båda sidor var lika stora.

¹¹ Han mätte portöppningens bredd, den var tio alnar, och portens längd, den var tretton alnar.

¹² Framför vaktkamrarna fanns en mur som var en aln. En aln var också muren på motsatta sidan. Varje vaktkammare på båda sidorna var sex alnar.

¹³ Han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den andras. Den var tjugofem alnar bred, och dörr låg mot dörr

¹⁴ Han mätte upp pelarna till sextio alnar. Fram till pelaren nådde förgården runt omkring portbyggnaden.

¹⁵ Avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets framsida vid den inre portöppningen var femtio alnar.

¹⁶ Det fanns gallerförsedda fönster till vaktkamrarna och till deras pelare invändigt i porten runt omkring och likaså i förhusen. Fönstren satt runt omkring invändigt, och pelarna var prydda med palmer.

¹⁷ Han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att ett stengolv täckte den, och trettio tempelkamrar var uppbyggda på stengolvet.

¹⁸ Detta gick utefter portarnas sidoväggar, så att det motsvarade portarnas längd. Detta var det nedre stengolvet.

¹⁹ Sedan mätte han avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida. Det var hundra alnar både på östra sidan och på norra.

²⁰ Sedan mätte han också längden och bredden på den port som låg mot norr på den yttre förgården.

²¹ Också den hade tre vaktkamrar på var sida samt pelare och förhus, lika stora som den förra portens. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred.

²² Fönstren, förhuset och palmdekorationerna i den var lika stora som i den port som låg mot öster, och man steg upp till den på sju trappsteg, och förhuset låg framför dessa.

²³ En port till den inre förgården fanns mitt emot denna port. Det var i norr som i öster, och han mätte avståndet från den ena porten till den andra. Det var hundra alnar.

²⁴ Sedan förde han mig till södra sidan, och jag såg en port som vette åt söder. Han mätte dess pelare och förhus. De var lika stora som de andra.

²⁵ Det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring, likadana som de andra fönstren. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred.

²⁶ Trappan dit upp utgjordes av sju trappsteg, och förhuset låg framför dessa. Den var på båda sidor prydd med palmer på sina pelare.

²⁷ En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan. Det var hundra alnar.

²⁸ Sedan förde han mig till den inre förgården genom södra porten. Han mätte den södra porten, och den var lika stor som de andra.

²⁹ Vaktkamrar, pelare och förhus var lika stora som de andra, och den hade fönster liksom förhuset runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred.

³⁰ Runt omkring fanns förhus, tjugofem alnar långa och fem alnar breda.

³¹ Förhuset låg mot den yttre förgården, och pelarna var prydda med palmer. Uppgången till den utgjordes av åtta trappsteg.

³² Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där. Den var lika stor som de andra.

³³ Vaktkamrar, pelare och förhus var lika stora som de andra, och det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred.

³⁴ Förhuset låg mot den yttre förgården, och pelarna var prydda med palmer på båda sidor. Uppgången till det utgjordes av åtta trappsteg.

³⁵ Sedan förde han mig till den norra porten och mätte den. Den var lika stor som de andra.

³⁶ Så var det också med vaktkamrarna, pelarna och förhuset, och det fanns fönster på den runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugofem alnar bred.

³⁷ Det stod pelare vid den yttre förgården, och de var prydda med palmer på båda sidor. Uppgången till den utgjordes av åtta trappsteg.

³⁸ Det fanns en tempelkammare med ingång vid pelarna i portarna. Där skulle man skölja brännoffren.

³⁹ I portens förhus stod två bord på var sida, och på dem skulle man slakta brännoffersdjuren, syndoffersdjuren och skuldoffersdjuren.

⁴⁰ Vid den yttre sidovägg som låg norrut när man steg upp till portens ingång, stod två bord, och vid den andra sidoväggen på portens förhus stod också två bord.

⁴¹ Det stod fyra bord på varje sida vid portens sidoväggar, eller tillsammans åtta bord där offerdjuren skulle slaktas.

⁴² För brännoffret fanns det också fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga. På dem skulle man lägga de redskap som man slaktade brännoffersdjuren och slaktoffersdjuren med.

⁴³ En handsbredd långa dubbelkrokar var fästa på husets insida runt omkring, och på borden skulle offerköttet läggas.

⁴⁴ Utanför den inre porten fanns på den inre gården två tempelkamrar för sångarna. En låg vid den norra portens sidovägg med sin framsida åt söder, och den andra låg vid den östra portens sidovägg med sin framsida åt norr.

⁴⁵ Han sade till mig: "Den tempelkammare som vetter åt söder är för de präster som förrättar tjänsten inne i huset.

⁴⁶ Den tempelkammare som vetter åt norr är för de präster som förrättar tjänsten vid altaret, alltså för Sadoks söner, som är de av Levis avkomlingar som får träda fram till HERREN för att tjänstgöra inför honom."

⁴⁷ Han mätte förgården. Den var hundra alnar lång och hundra alnar bred, en liksidig fyrkant, och altaret stod framför templet.

⁴⁸ Sedan förde han mig till husets förhus, och han mätte förhusets pelare. De var fem alnar på varje sida, och var och en av de båda portdörrarna var tre alnar bred.

⁴⁹ Förhuset var tjugo alnar långt och elva alnar brett vid trappan som ledde ditupp. Vid dörrposterna stod en pelare på var sida.

Hesekiel 41

¹ Därefter förde han mig till tempelsalen, där han mätte pelarna. På båda sidor var de sex alnar breda - det var bredden på tabernaklet.

² Ingången var tio alnar bred, och sidoväggarna vid ingången var fem alnar på vardera sidan. Sedan mätte han salens längd. Den var fyrtio alnar, och dess bredd var tjugo alnar.

³ Därefter gick han in i det innersta rummet, och han mätte pelarna vid ingången. De var två alnar, och ingången var sex alnar. Ingångens bredd var sju alnar.

⁴ Han mätte dess längd. Den var tjugo alnar, och dess bredd framför tempelsalen var tjugo alnar. Han sade till mig: "Detta är det allra heligaste."

⁵ Sedan mätte han tempelväggen. Den var sex alnar tjock, och sidokamrarnas bredd var fyra alnar runt omkring hela byggnaden.

⁶ Sidokamrarna låg i tre våningar, den ena ovanpå den andra, trettio kamrar i varje våning. Och på den mur som sträckte sig innanför sidokamrarna runt omkring fanns avsatser som de vilade på, ty i själva husväggen skulle de inte vara fastbyggda.

⁷ På så sätt blev sidokamrarna bredare ju högre de låg kring byggnaden. Ty templets kringbyggnad sträckte sig med övervåning ovanpå övervåning runt omkring byggnaden. Därför växte bredden inåt, allteftersom våningen låg högre upp. Från den nedersta våningen steg man upp i den översta genom den mellersta.

⁸ Jag såg att templet låg på en upphöjd sockel, som sträckte sig runtom. Sidokamrarnas grundvalar var nämligen en hel stång höga, sex alnar till kanten.

⁹ Ytterväggen till sidorummen var fem alnar tjock. Den öppna platsen mellan templets sidorum

¹⁰ och de andra rummen hade en bredd av tjugo alnar runt om hela templet.

¹¹ Ingångarna till sidokamrarna låg utåt den öppna platsen, en ingång mot norr och en ingång åt söder. Den öppna platsen var fem alnar bred runt omkring.

¹² Den byggnad som vette mot den avskilda tempelgården på västra sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar tjock runt omkring och nittio alnar lång.

¹³ Sedan mätte han byggnaden. Den var hundra alnar lång. Tempelgården och byggnaden med murarna var tillsammans hundra alnar.

¹⁴ Bredden på templets framsida och tempelgården åt öster var tillsammans hundra alnar.

¹⁵ Han mätte också längden på den byggnad som låg invid tempelgården, på dess baksida, samt avsatserna på dess fasad åt båda sidor: De var hundra alnar. Vidare mätte han tempelsalen, den inre delen och förhallen mot förgården,

¹⁶ trösklarna och gallerfönstren och gallerierna runtom i deras tre våningar. Framför tröskeln var det en panel av trä runtom, från golvet till fönstren, och fönstren var täckta.

¹⁷ Från platsen ovanför dörröppningen och ända till templets inre och yttre rum och på alla väggarna runtom i det inre och yttre rummet fanns det med jämna mellanrum

¹⁸ keruber och palmer. Varje palm stod mellan två keruber, och varje kerub hade två ansikten,

¹⁹ ett människoansikte åt palmen på ena sidan och ett lejonansikte åt palmen på andra sidan. Så var det runt hela huset.

²⁰ Från marken ända upp över ingången fanns bilder av keruber och palmer på templets väggar.

²¹ Tempelsalens dörröppning var fyrkantig, och framsidan av det heligaste hade samma utseende.

²² Altaret var av trä, tre alnar högt, och två alnar långt. Hörnen, skivan och sidorna var av trä. Han sade till mig: "Detta är det bord som skall stå inför HERRENS ansikte."

²³ Både tempelsalen och det heligaste hade två dörrar.

²⁴ Varje dörr hade två dörrskivor, två vridbara dörrskivor. Den ena dörren hade två dörrskivor och den andra två.

²⁵ På dörrarna till tempelsalen fanns bilder av keruber och palmer liksom på väggarna. På förhusets framsida, utvändigt, låg ett trapphus av trä.

²⁶ Gallerförsedda fönster och palmer fanns på båda sidor av förhusets sidoväggar, likså i husets sidokamrar och i trapphusen.

Hesekiel 42

¹ Sedan fördes jag av mannen ut på den yttre förgården på den väg som går åt norr. Han ledde mig till den byggnad med tempelkamrar som låg mitt emot den avskilda tempelgården och mitt emot tempelbyggnaden norrut,

² till långsidan som mätte hundra alnar, med sin ingång i norr och bredden var femtio alnar.

³ Ut mot den tjugo alnar breda platsen på den inre förgården och ut mot stengolvet på den yttre förgården låg avsatserna på det ena husets främre vägg mitt emot avsatserna på det andra husets främre vägg i tre våningar.

⁴ Framför tempelkamrarna gick en tio alnar bred gång till den inre förgården, en väg om en aln, och ingångarna låg mot norr.

⁵ Men de översta tempelkamrarna var mindre än de andra, ty avsatserna på främre väggen tog bort mer utrymme från dem än från de nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden.

⁶ Kamrarna låg nämligen i tre våningar och hade inga pelare så som förgårdarna hade. Därför blev den översta våningens kamrar mer indragna än den nedersta och den mellersta våningens.

⁷ En yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna mot den yttre förgården, framför tempelkamrarna, och den var femtio alnar lång.

⁸ Längden på tempelkammarbyggnaden mot den yttre förgården var femtio alnar, men åt templet till hundra alnar.

⁹ Nedanför dessa tempelkamrar fanns ingången från öster, när man ville komma till dem från den yttre förgården.

¹⁰ Förgårdens mur var som bredast mot öster, och där låg tempelkamrar mitt emot tempelgården och även mitt emot tempelbyggnaden.

¹¹ Framför kamrarna gick en gång, liksom vid tempelkamrarna på norra sidan, och dessa hade samma längd och bredd. Alla utgångar här var som där i fråga om dörrar och övriga anordningar.

¹² Som det var med dörrarna på tempelkamrarna mot söder, så fanns också här en dörr vid vilken en väg började, den väg som följde skiljemuren österut, när man gick in i tempelkamrarna.

¹³ Sedan sade han till mig: "De norra och södra tempelkamrarna som ligger mitt emot tempelgården skall vara de heliga tempelkamrar, där prästerna som får träda fram inför HERREN skall äta det högheliga. Där skall de förvara det högheliga, såväl matoffer som syndoffer och skuldoffer, ty det är en helig plats.

¹⁴ När prästerna har gått in, får de inte gå ut därifrån direkt till den yttre förgården, om de inte där har lämnat kvar de kläder som de har tjänstgjort i, ty dessa är heliga. Först när de har klätt sig i andra kläder, får de gå ut på den plats som är för folket."

¹⁵ När han nu hade avslutat mätningen av det inre tempelområdet, förde han mig ut till den port som låg mot öster. Där mätte han platsen runtom.

¹⁶ Han mätte med sin mätstång den östra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger.

¹⁷ Därefter mätte han den norra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger.

¹⁸ Så mätte han den södra sidan. Den var efter mätstången 500 stänger.

¹⁹ Han vände sig mot västra sidan och mätte med mätstången 500 stänger.

²⁰ Han mätte platsens fyra sidor. Den var omgiven av en mur. Platsens längd var 500 stänger och dess bredd 500 stänger. Den skulle skilja det heliga från det som inte var heligt.

Hesekiel 43

¹ Han förde mig till porten, den port som vette åt öster.

² Och se, härligheten från Israels Gud kom från öster, och hans röst var som dånet av stora vatten, och jorden lystes upp av hans härlighet.

³ Den syn jag då såg var lik den jag såg när jag kom för att fördärva staden. Det var en syn lik den jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte.

⁴ HERRENS härlighet kom in i templet genom den port som låg mot öster.

⁵ Och Anden lyfte mig upp och förde mig in på den inre förgården, och se, HERRENS härlighet uppfyllde templet.

⁶ Då hörde jag någon tala till mig inifrån templet, medan en man stod bredvid mig.

⁷ Han sade till mig: "Du människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus skall inte mer orena mitt heliga namn, varken de själva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder.

⁸ De som satte sin tröskel bredvid min tröskel och sin dörrpost bredvid min dörrpost, så att bara muren fanns mellan mig och dem, och som orenade mitt heliga namn med sina vidrigheter, dem har jag utrotat i min vrede.

⁹ Men nu må de avlägsna sitt otuktiga liv och sina kungars döda kroppar från mig. Då skall jag bo ibland dem för alltid.

¹⁰ Men du människobarn, förkunna nu för Israels hus om detta tempel, så att de skäms för sina synder. Låt dem mäta byggnadsverket.

¹¹ Om de då skäms för allt vad de har gjort, så upplys dem om och beskriv för deras ögon templets plan och inredning, med utgångar och ingångar, alla former och alla stadgar och lagar som gäller, så att de ger akt på hela dess form och alla lagar om det och följer dem.

¹² Så är lagen om templet: På toppen av berget skall hela området runt omkring vara högheligt. Detta är lagen om templet."

¹³ Dessa var måtten på altaret i alnar, varje aln var en handsbredd längre än en vanlig aln. Dess sockel var en aln hög och en aln bred, och kantlisten på ramen, runt omkring utmed kanten, var en fjärdedels aln hög. Detta var altarets underlag.

¹⁴ Avståndet från sockeln vid marken upp till den nedre avsatsen var två alnar, och bredden var en aln. Avståndet från den mindre avsatsen upp till den större var fyra alnar, och bredden var en aln.

¹⁵ Altarhärden var fyra alnar hög, och från altarhärden stod de fyra hornen upp.

¹⁶ Altarhärden var tolv alnar lång och tolv alnar bred, så att dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.

¹⁷ Avsatsen var fjorton alnar lång och fjorton alnar bred utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den var en halv aln, och dess sockel sträckte sig en aln runtom. Altarets trappsteg vette åt öster.

¹⁸ Då sade han till mig: "Du människobarn, så säger Herren, HERREN: Detta är stadgarna angående altaret för den dag då det blir upprest, för att man skall offra brännoffer och stänka blod på det.

¹⁹ Då skall du ge en ungtjur till syndoffer åt de levitiska prästerna, som är av Sadoks familj och som får träda fram till mig för att göra tjänst inför mig, säger Herren, HERREN.

²⁰ Och du skall ta av blodet och stryka på altarets fyra horn och på avsatsens fyra hörn och på kanten runtom. På det sättet skall du rena det och bringa försoning för det.

²¹ Sedan skall du ta syndofferstjuren och bränna upp den utanför helgedomen på en bestämd plats som hör till tempelområdet.

²² Nästa dag skall du föra fram en felfri bock till syndoffer, och man skall rena altaret med den på samma sätt som man renade det med tjuren.

²³ När du så har slutfört reningen, skall du föra fram en felfri ungtjur och en felfri bagge av småboskapen.

²⁴ Du skall föra fram dem inför HERREN, och prästerna skall strö salt på dem och offra dem som brännoffer åt HERREN.

²⁵ Under sju dagar skall du dagligen offra en bock till syndoffer. En ungtjur och en bagge av småboskapen, båda felfria, skall också offras.

²⁶ Under sju dagar skall man på detta sätt bringa försoning för altaret och rena det och inviga det.

²⁷ Men sedan dessa dagar har gått skall prästerna på åttonde dagen och framdeles offra era brännoffer och gemenskapsoffer på altaret. Och jag skall då vara nådig mot er, säger Herren, HERREN."

Hesekiel 44

¹ Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den som vette åt öster. Den var nu stängd.

² HERREN sade till mig: "Denna port skall förbli stängd och inte mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty HERREN, Israels Gud, har gått in genom den. Därför skall den vara stängd.

³ Dock skall fursten, eftersom han är furste, få sitta där och äta sitt bröd inför HERRENS ansikte. Han skall då gå in genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen."

⁴ Sedan förde han mig genom norra porten till platsen framför huset. Jag fick då se hur HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus. Då föll jag ner på mitt ansikte.

⁵ HERREN sade till mig: "Du människobarn, ge akt på och se med dina ögon och hör med dina öron allt vad jag nu säger till dig om alla stadgar angående HERRENS hus och om alla lagar som rör det. Lägg märke till ingången till huset och helgedomens alla utgångar.

⁶ Säg till Israels hus, det upproriska: Så säger Herren, HERREN: Nu får det vara nog med alla vidrigheter ni har bedrivit, ni av Israels hus.

⁷ Ni har låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit vanhelgat, medan ni bar fram min mat, fett och blod. Mitt förbund har därmed brutits, för att inte tala om alla era andra vidrigheter.

⁸ Ni har inte själva utfört tjänsten vid mina heliga föremål, utan ni har satt andra att göra tjänst åt er i min helgedom.

⁹ Men så säger Herren, HERREN: Ingen främling med oomskuret hjärta och oomskuret kött får komma in i min helgedom, ingen av de främlingar som finns bland Israels barn.

¹⁰ Också de leviter som gick bort ifrån mig när Israel for vilse, de som då själva for vilse och gick bort ifrån mig och följde sina avgudar, de måste bära sin missgärning.

¹¹ De skall i min helgedom svara för vakttjänstgöringen vid husets portar och annan tjänstgöring i huset. De skall slakta brännoffer och slaktoffer åt folket och skall stå inför dem och betjäna dem.

¹² Eftersom de betjänade dem inför deras avgudar och därmed var en orsak till synd för Israels folk, därför har jag svurit med upplyft hand, säger Herren, HERREN, att de skall få bära sin missgärning.

¹³ De skall inte få komma mig nära för att tjäna som präster inför mig eller för att komma nära mina heliga föremål, de högheliga, utan de skall bära sin skam och de avskyvärda synder som de har bedrivit.

¹⁴ Jag skall låta dem sköta om tempelbyggnaden och utföra allt arbete i den och allt som där skall göras.

¹⁵ Men de levitiska präster, nämligen Sadoks söner, som tjänstgjorde vid min helgedom, när de övriga israeliterna for vilse och gick bort ifrån mig, de skall få träda fram till mig för att göra tjänst inför mig. De skall stå inför mitt ansikte för att offra fett och blod åt mig, säger Herren, HERREN.

¹⁶ De skall gå in i min helgedom, och de skall träda fram till mitt bord för att tjänstgöra inför mig och utföra vad som skall utföras åt mig.

¹⁷ När de kommer in i den inre förgårdens portar, skall de ta på sig linnekläder. De får inte ha på sig något av ylle, när de gör tjänst i den inre förgårdens portar och inne i templet.

¹⁸ De skall ha huvudbonader av linne på huvudet och benkläder av linne runt höfterna. De får inte klä sig i något som gör att de svettas.

¹⁹ När de sedan går ut på den yttre förgården, till folket på den yttre förgården, skall de ta av sig de kläder som de gjort tjänst i och lämna kvar dem i helgedomens tempelkamrar och klä sig i andra kläder, så att de inte gör folket heligt med sina kläder.

²⁰ De skall inte raka huvudet, men inte heller låta håret växa fritt utan klippa sitt huvudhår kort.

²¹ Vin får ingen präst dricka när han har kommit in på den inre förgården.

²² En änka eller en frånskild kvinna får han inte ta till hustru utan endast en jungfru av Israels släkt. Men han får ta en änka, om hon är änka efter en präst.

²³ De skall lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.

²⁴ I rättstvister skall de uppträda som domare och skall döma efter mina bud. Mina lagar och stadgar skall de iaktta vid alla mina högtider, och mina sabbater skall de hålla heliga.

²⁵ Ingen av dem får orena sig genom att gå in till en död. Endast genom far eller mor, son eller dotter eller bror, eller genom en syster som inte har tillhört någon man får han orena sig.

²⁶ Men när han därefter har blivit ren, måste han vänta ytterligare sju dagar,

²⁷ och den dag, då han går in i helgedomen, på den inre förgården, för att göra tjänst i helgedomen, skall han bära fram ett syndoffer för sig, säger Herren, HERREN.

²⁸ Detta skall vara deras arvedel, att jag själv är deras arvedel. Ni skall inte ge dem någon egendom i Israel, ty jag själv är deras egendom.

²⁹ Matoffret, syndoffret och skuldoffret skall de äta, och allt tillspillogivet i Israel skall tillhöra dem.

³⁰ Det första av förstlingsfrukterna och alla slags offergåvor, vad ni än bär fram som offergåva, skall tillhöra prästerna. Det första av ert mjöl skall ni ge åt prästen, för att välsignelse skall vila över ditt hus.

³¹ Inget självdött eller ihjälrivet djur får prästerna äta, vare sig fågel eller boskapsdjur.

Hesekiel 45

¹ När ni genom lottkastning fördelar landet, skall ni som offergåva åt HERREN, ge en helig del av landet. Denna del skall vara 25.000 alnar lång och 10.000 alnar bred och vara helig till hela sitt omfång runtom.

² Av denna skall man ta en liksidig fyrkant till helgedomen, 500 alnar i längd och 500 alnar i bredd, och till utmark runtom 50 alnar.

³ Av det heliga området skall du stycka av en del, 25.000 alnar i längd och 10.000 i bredd och där skall helgedomen, det allra heligaste, ligga.

⁴ Detta är en helig del av landet, och den skall tillhöra prästerna som gör tjänst i helgedomen, dem som får träda fram för att göra tjänst inför HERREN. Detta skall vara en plats åt dem för deras hus, men också en helig plats för helgedomen.

⁵ Och ett stycke, 25.000 alnar i längd och 10.000 i bredd, skall förutom 20 tempelkamrar tillhöra leviterna, som gör tjänst i templet, som deras egendom.

⁶ Åt staden skall ni ge ett område som är 5.000 alnar brett och 25.000 alnar långt och som gränsar till det heliga offergärdsområdet. Det skall tillhöra hela Israels hus.

⁷ Fursten skall få ett område på båda sidor om det heliga offergärdsområdet och stadens egendom. Det skall gränsa till det heliga offergärdsområdet och stadens egendom, dels på västra sidan västerut, dels på östra sidan österut. I längd skall det motsvara en stamlotts utsträckning från västra gränsen till östra.

⁸ Detta skall vara hans egendom i Israel. Mina furstar skall då inte mer förtrycka mitt folk, utan de skall låta Israels hus få behålla sitt land såsom det fördelats till deras stammar.

⁹ Så säger Herren, HERREN: Nu får det vara nog, ni Israels furstar! Upphör med våld och förtryck och handla rätt och rättfärdigt. Driv inte längre mitt folk från hus och hem, säger Herren, HERREN.

¹⁰ Riktig våg, riktig efa, riktigt batmått skall ni ha.

¹¹ Efan och batmåttet skall hålla samma mått, så att batmåttet rymmer tiondelen av en homer liksom efan rymmer tiondelen av en homer, ty efter homern skall man bestämma måtten.

¹² Sikeln skall innehålla tjugo gera. Tjugo siklar, tjugofem siklar och femton siklar skall minan innehålla hos er.

¹³ Detta är den offergåva ni skall ge: En sjättedels efa av var homer vete och en sjättedels efa av var homer korn,

¹⁴ vidare den föreskrivna gåvan av olja, som mäts i bat: En tiondels bat av var kor - som är ett mått på tio bat och lika med en homer. Tio bat utgör en homer.

¹⁵ Dessutom skall ni av småboskapen från Israels vattenrika betesmarker ge ett djur på varje tvåhundratal till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren, HERREN.

¹⁶ Allt folket i landet måste ge denna offergåva åt fursten i Israel.

¹⁷ Men fursten måste bära fram brännoffer, matoffer och drickoffer på högtiderna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels högtidsdagar. Han skall skaffa fram syndoffer, matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt Israels hus.

¹⁸ Så säger Herren, HERREN: På första dagen i första månaden skall du ta en felfri ungtjur och rena helgedomen.

¹⁹ Prästen skall ta lite av syndoffrets blod och stryka på templets dörrposter och på altaravsatsens fyra hörn och på dörrposten till den inre förgårdens port.

²⁰ Så skall du göra också på sjunde dagen i månaden, för den som av misstag eller av okunnighet har syndat. På detta sätt skall ni bringa försoning för templet.

²¹ På fjortonde dagen i första månaden skall ni fira påskhögtid. I sju dagar skall ni hålla högtid, och ni skall då äta osyrat bröd.

²² På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.

²³ Men under högtidens sju dagar skall han varje dag som brännoffer åt HERREN offra sju tjurar och sju baggar, alla felfria, och dagligen en bock som syndoffer.

²⁴ Som matoffer skall han offra en efa till varje tjur och en efa till varje bagge och en hin olja till varje efa.

²⁵ På femtonde dagen i sjunde månaden och under högtidens sju dagar skall han bära fram likadana offer, likadana syndoffer, brännoffer och matoffer och lika mycket olja.

Hesekiel 46

¹ Så säger Herren, HERREN: Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen skall den öppnas. Likaså skall den öppnas på nymånadsdagen.

² Då skall fursten utifrån gå in genom portens förhus och ställa sig vid portens dörrpost. Prästerna skall förrätta hans brännoffer och hans gemenskapsoffer, och han skall tillbe på portens tröskel och sedan gå ut. Men porten skall inte stängas förrän på kvällen.

³ Folket i landet skall på sabbater och nymånader tillbe inför HERREN vid ingången till samma port.

⁴ Brännoffret som fursten skall bära fram åt HERREN på sabbatsdagen skall utgöras av sex felfria lamm och en felfri bagge.

⁵ Som matoffer skall han bära fram en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge som matoffer, och till varje efa skall han offra en hin olja.

⁶ Men på nymånadsdagen skall han bära fram en felfri ungtjur, sex lamm och en bagge, alla felfria.

⁷ Som matoffer skall han offra en efa till tjuren och en efa till baggen och till lammen så mycket han vill ge, och till varje efa skall han offra en hin olja.

⁸ När fursten vill gå in, skall han gå genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen.

⁹ När folket i landet kommer inför HERRENS ansikte vid högtiderna, skall den som har gått in genom norra porten för att tillbe gå ut genom södra porten, och den som har gått in genom södra porten skall gå ut genom norra porten. Ingen skall gå tillbaka genom samma port som han har kommit in genom, utan han skall gå ut genom den motsatta.

¹⁰ När de går in skall fursten gå in tillsammans med dem. När de går ut skall de gå ut samtidigt.

¹¹ Vid fester och högtider skall matoffret vara en efa till varje tjur och en efa till varje bagge och till lammen så mycket han vill ge, samt en hin olja till varje efa.

¹² När fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig det är ett brännoffer eller ett gemenskapsoffer som frivilligt offer åt HERREN, skall man öppna för honom den port som vetter åt öster, och han skall offra sitt brännoffer och sitt gemenskapsoffer så som han brukar göra på sabbatsdagen. Därefter skall han gå ut, och man skall stänga porten efter honom.

¹³ Varje dag skall du som brännoffer åt HERREN bära fram ett felfritt årsgammalt lamm. Du skall offra ett sådant varje morgon.

¹⁴ Till det skall du varje morgon som matoffer bära fram en sjättedels efa samt en tredjedels hin olja för att fukta mjölet. Detta matoffer åt HERREN skall vara en bestående stadga och gälla för alltid.

¹⁵ De skall offra lammet och matoffret och oljan varje morgon som ständigt brännoffer.

¹⁶ Så säger Herren, HERREN: Om fursten ger någon av sina söner en gåva av sin arvedel, skall det tillhöra hans söner. Det är deras egendom som arv.

¹⁷ Men om han ger en gåva av sin arvedel åt någon av sina tjänare, skall den tillhöra tjänaren fram till friåret. Då skall den återgå till fursten. Hans arv tillhör endast hans söner. Dem skall det tillhöra.

¹⁸ Fursten får inte ta något av folkets arvedel så att han tränger ut dem från deras egendom. Endast av sin egen egendom skall han låta sina söner ärva, för att ingen av mitt folk skall trängas undan från den egendom som är hans."

¹⁹ Han förde mig genom den ingång som låg vid sidan om porten till de heliga tempelkamrar som var bestämda för prästerna och som vette åt norr, och jag såg att det fanns en plats längst in mot väster.

²⁰ Han sade till mig: "Detta är den plats där prästerna skall koka skuldoffret och syndoffret och där de skall baka matoffret för att inte behöva bära ut det på den yttre förgården och därmed göra folket heligt."

²¹ Därefter förde han mig ut på den yttre förgården och lät mig gå fram till förgårdens fyra hörn, och jag såg då att i vart och ett av förgårdens hörn fanns en gård.

²² I förgårdens fyra hörn fanns kringbyggda gårdar, fyrtio alnar långa och trettio alnar breda. De fyra hörngårdarna var lika stora.

²³ Runt omkring dem gick en mur, runt omkring alla fyra, och nertill i muren runt omkring hade man inrättat eldstäder för kokning.

²⁴ Han sade till mig: "Detta är de kök där templets tjänare skall koka folkets slaktoffer."

Hesekiel 47

¹ Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, ty husets framsida låg mot öster, och vattnet flöt ner under husets södra sida, söder om altaret.

² Sedan förde han mig ut genom norra porten och ledde mig fram på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram från den södra sidan.

³ Sedan gick mannen med ett mätsnöre i handen ett stycke mot öster och mätte upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet, och det räckte mig till vristen.

⁴ Sedan mätte han upp ytterligare tusen alnar och lät mig där gå genom vattnet, och det räckte mig till knäna. Ännu en gång mätte han upp tusen alnar och lät mig gå genom vattnet som då räckte mig till höfterna.

⁵ Ytterligare en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag inte kunde vada över. Vattnet gick så högt att man måste simma. Det var en ström som man inte kunde komma över.

⁶ Han sade till mig: "Har du sett det, du människobarn?" Sedan förde han mig tillbaka upp på flodens strand.

⁷ När jag kom tillbaka, såg jag många träd längs stränderna på båda sidor om floden.

⁸ Då sade han till mig: "Detta vatten rinner fram mot den östra delen av landet och flyter ner över Hedmarken och sedan ut i havet. Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då sunt.

⁹ Överallt dit den dubbla strömmen kommer upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna blir där mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit blir vattnet sunt, och allt får liv där strömmen rinner ut.

¹⁰ Fiskare skall stå utmed den från En-Gedi ända till En-Eglajim, och hela den sträckan skall vara som ett enda fiskeläge. Det skall där finnas fiskar av olika slag och i stor mängd alldeles som i Stora havet.

¹¹ Men de gölar och dammar som finns där blir inte sunda utan skall tjäna till saltberedning.

¹² Och vid strömmens båda stränder skall alla slags fruktträd växa upp. Deras löv skall inte vissna och deras frukt skall inte ta slut. Varje månad skall träden bära ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Deras frukter skall tjäna till föda och deras löv till läkedom."

¹³ Så säger Herren, HERREN: Dessa är de gränser efter vilka ni skall utskifta landet som arvedel åt Israels tolv stammar. Josef skall ha två lotter.

¹⁴ Ni skall få det till arvedel, den ena stammen såväl som den andra. Därför att jag med upplyft hand lovade att ge det åt era fäder skall detta land bli er arvedel.

¹⁵ Detta skall vara landets gräns på norra sidan: Från Stora havet längs Hetlonsvägen, där vägen går till Sedad,

¹⁶ Hamat, Berota, Sibrajim, som ligger mellan Damaskus och Hamats områden, det mellersta Haser, som ligger vid Havrans gräns.

¹⁷ Så skall gränsen gå från havet till Hasar-Enon vid Damaskus gräns och vidare allt längre norrut upp mot Hamats gräns. Detta är norra sidan.

¹⁸ På östra sidan skall gränsen börja mellan Havran och Damaskus och gå mellan Gilead och Israels land och utgöras av Jordan. Från nordgränsen neråt till det östra havet skall ni mäta ut den. Detta är östra sidan.

¹⁹ På sydsidan skall gränsen gå från Tamar till Meribots vatten vid Kadesh, längs bäcken fram till Stora havet. Detta är den södra gränsen.

²⁰ På västra sidan skall gränsen utgöras av Stora havet och gå från sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen går till Hamat. Detta är västra sidan.

²¹ Ni skall utskifta detta land åt er efter Israels stammar.

²² Ni skall dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De skall vara för er så som infödda bland Israels barn. De skall med er få arvslott bland Israels stammar.

²³ I den stam där främlingen bor skall ni ge honom hans arvedel, säger Herren, HERREN.

Hesekiel 48

¹ Detta är namnen på stammarna: Vid norra gränsen längs efter Hetlonsvägen, där vägen går till Hamat, vidare bort mot Hasar-Enan - med Damaskus gräns i norr och längs med Hamat - där skall Dan ha en lott, så att hela sträckan från östra sidan till västra tillhör honom.

² Närmast Dans område skall Aser ha en lott från östra sidan till västra.

³ Närmast Asers område skall Naftali ha en lott från östra sidan till västra.

⁴ Närmast Naftalis område skall Manasse ha en lott från östra sidan till västra.

⁵ Närmast Manasses område skall Efraim ha en lott från östra sidan till västra.

⁶ Närmast Efraims område skall Ruben ha en lott från östra sidan till västra.

⁷ Närmast Rubens område skall Juda ha en lott från östra sidan till västra.

⁸ Närmast Juda område skall från östra sidan till västra sidan det område sträcka sig som ni skall ge som gåva till HERREN. Ni skall som gåva ge 25.000 alnar i bredd och i längd lika mycket som en stamlott från östra till västra sidan. Helgedomen skall ligga där i mitten.

⁹ Det område ni ger som gåva åt HERREN skall vara 25.000 alnar i längd och 10.000 i bredd.

¹⁰ Av detta heliga område, som ni ger som gåva skall ett stycke tillhöra prästerna, i norr 25.000 alnar, i väster 10.000 alnar i bredd, i öster likaså 10.000 alnar i bredd och i söder 25.000 i längd, och HERRENS helgedom skall ligga där i mitten.

¹¹ Det skall tillhöra prästerna, dem av Sadoks söner som har blivit helgade och som har gjort tjänst åt mig och som inte for vilse som leviterna gjorde, när de övriga israeliterna for vilse.

¹² Därför skall en särskild del av den offergåva som avstyckats från landet tillhöra dem som ett högheligt område invid leviternas.

¹³ Men leviterna skall få ett område som motsvarar prästernas, i längd 25.000 alnar och i bredd 10.000, längden överallt 25.000 och bredden 10.000.

¹⁴ De får inte sälja eller byta bort något av det. De får heller inte på annat sätt överlåta det bästa av landet åt någon annan, ty det är helgat åt HERREN.

¹⁵ Men de 5.000 alnar som blir över på bredden invid de 25.000 skall vara en allmänning för staden, dels att bo på, dels som utmark, och staden skall ligga där i mitten.

¹⁶ Detta är stadens mått: Norra sidan 4.500 alnar, södra sidan 4.500, på östra sidan 4.500 och västra sidan 4.500.

¹⁷ Staden skall ha en utmark som norrut sträcker sig 250 alnar, söderut 250, österut 250 och västerut 250 alnar.

¹⁸ Det som återstår av marken längs det heliga området blir 10.000 alnar österut och 10.000 västerut, och det sträcker sig utmed det heliga området. Avkastningen av detta område skall tjäna till föda åt stadens invånare.

¹⁹ Stadens arbetare från Israels alla stammar skall bruka det.

²⁰ Hela den del som ni skall avskilja skall vara 25.000 alnar långt och 25.000 brett och bilda en fyrkant. Ni skall överlämna denna heliga gåva till staden som dess egendom.

²¹ Fursten skall få vad som blir över på båda sidor om det heliga området och stadens område. Det gäller marken fram till det 25.000 alnar breda heliga området, ända till östra gränsen, och likaså västerut marken fram till det 25.000 alnar breda området, ända till västra gränsen. Båda dessa områden som går parallellt med stamlotterna skall tillhöra fursten. Det heliga området med helgedomen skall ligga mitt emellan dem.

²² Från leviternas område och från stadens område, som ligger mitt emellan furstens områden, skall det som ligger mellan Juda sydgräns och Benjamins nordgräns tillhöra fursten.

²³ Sedan följer de återstående stammarna. Först skall Benjamin ha en lott, från östra sidan till västra.

²⁴ Närmast Benjamins område skall Simeon ha en lott, från östra sidan till västra.

²⁵ Närmast Simeons område skall Isaskar ha en lott, från östra sidan till västra.

²⁶ Närmast Isaskars område skall Sebulon ha en lott, från östra sidan till västra.

²⁷ Närmast Sebulons område skall Gad ha en lott, från östra sidan till västra.

²⁸ Närmast Gads område, på dess södra sida, skall gränsen gå från Tamar över Meribas vatten vid Kadesh och vidare till bäcken, fram till Stora havet.

²⁹ Detta är det land som ni genom lottkastning skall fördela till arvedel åt Israels stammar. Detta skall vara deras stamlotter, säger Herren, HERREN.

³⁰ Följande utgångar skall staden ha: På norra sidan skall den mäta 4.500 alnar,

³¹ och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammar, skall tre ligga i norr: Den första är Rubens port, den andra Juda port och den tredje Levi port.

³² På östra sidan skall den också mäta 4.500 alnar, och ha tre portar: Den första är Josefs port, den andra Benjamins port och den tredje Dans port.

³³ På samma sätt skall också den södra sidan hålla ett mått på 4.500 alnar och ha tre portar: Den första Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.

³⁴ Västra sidan skall mäta 4.500 alnar och ha tre portar: Den första är Gads port, den andra Asers port, den tredje Naftalis port.

³⁵ Runtom skall staden mäta 18.000 alnar, och för all framtid skall dess namn vara: Här är HERREN.