1 HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel.
2 Detta är början av HERRENS ord genom Hosea. HERREN sade till honom: "Gå och skaffa dig en sköka till hustru och skaffa dig barn till en sköka, ty landet har bedrivit hor genom att överge HERREN."
3 Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom.
4 HERREN sade till honom: "Ge honom namnet Jisreel, ty när ännu en liten tid har gått skall jag straffa Jisreels blodskulder på Jehus hus och göra slut på kungadömet i Israel.
5 Och det skall ske på den dagen att jag skall bryta sönder Israels båge i Jisreels dal."
6 Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom: "Ge henne namnet Lo-Ruhama, ty jag skall inte mer förbarma mig över Israels hus, utan jag skall förkasta dem.
7 Men över Juda hus skall jag förbarma mig och jag skall frälsa dem genom HERREN, deras Gud. Men jag skall inte frälsa dem genom båge och svärd eller krig och inte genom hästar och ryttare."
8 Sedan Gomer hade avvant Lo-Ruhama blev hon åter havande och födde en son.
9 Då sade han: "Ge honom namnet Lo-Ammi, ty ni är inte mitt folk och jag är inte Jag Är för er."
10 Men antalet av Israels barn skall bli som havets sand, som inte kan mätas, ej heller räknas. Och det skall ske att på den plats där det sades till dem: "Ni är inte mitt folk", skall det sägas till dem: "Ni är den levande Gudens barn".
11 Juda barn och Israels barn skall förenas och sätta ett enda huvud över sig och de skall dra upp ur landet. Ty stor skall Jisreels dag vara.
1 Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruhama.
2 Gå till rätta med er mor, gå till rätta. Ty hon är inte min hustru, och jag är inte hennes man. Må hon skaffa bort sin otukt från sig och sina äktenskapsbrott mellan sina bröst.
3 Annars skall jag klä av henne naken, och låta henne stå där sådan hon var den dag då hon föddes. Jag skall göra henne lik en öken, låta henne bli som ett torrt land och låta henne dö av törst.
4 Hennes barn skall jag inte förbarma mig över eftersom de är barn till en sköka.
5 Ty deras mor var en otrogen kvinna, hon som födde dem bedrev skamliga ting. Hon sade: "Jag vill följa efter mina älskare som ger mig min mat och mitt vatten, min ull och mitt lin, min olja och min dryck."
6 Se, därför skall jag stänga din väg med törnen. Jag skall resa en mur framför henne, så att hon inte finner sina stigar.
7 När hon då löper efter sina älskare, skall hon inte få fatt på dem. När hon söker dem, skall hon inte finna dem. Då skall hon säga: "Jag vill gå tillbaka till min förste man, för jag hade det bättre då än nu."
8 Men hon har inte förstått, att det var jag som gav henne både säden och vinet och oljan, och som gav henne mycket silver, likaså guld, som de gjorde sin baalsbild av.
9 Därför skall jag ta tillbaka min säd när tiden är inne, och mitt vin när stunden kommer. Jag skall ta bort min ull och mitt lin, som hon skyler sin nakenhet med.
10 Nu skall jag blotta hennes blygd inför hennes älskares ögon, och ingen skall rädda henne ur min hand.
11 Jag skall göra slut på all hennes fröjd, på hennes fester, nymånader och sabbater och på alla hennes högtider.
12 Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd, eftersom hon sade: "De är min lön som mina älskare har gett mig." Jag skall göra dem till en vildmark, och markens djur skall äta av dem.
13 Så skall jag straffa henne för hennes baalsdagar, då hon tände rökelse åt baalerna och smyckade sig med ring och bröstspänne och följde efter sina älskare men glömde mig, säger HERREN.
14 Därför skall jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta.
15 Sedan skall jag ge henne tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Där skall hon sjunga som i sin ungdoms dagar, som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land.
16 Det skall ske på den dagen, säger HERREN, att du skall kalla mig: "Min man." och inte mer kalla mig: "Min Baal."
17 Baalernas namn skall jag ta bort ur hennes mun, så att man inte mer skall komma ihåg deras namn.
18 På den dagen skall jag för deras räkning sluta ett förbund med djuren på marken, med fåglarna under himlen och med kräldjuren på jorden. Båge och svärd och vad som hör till kriget skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet och låta dem bo i trygghet.
19 Jag skall trolova dig med mig för evig tid, ja, jag skall trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och barmhärtighet.
20 Jag skall trolova dig med mig i trohet, och du skall så känna HERREN.
21 Och det skall ske på den dagen, att jag skall bönhöra, säger HERREN, jag skall bönhöra himlen, och den skall bönhöra jorden,
22 och jorden skall bönhöra säden, vinet och oljan, och de skall bönhöra Jisreel.
23 Jag skall plantera henne åt mig i landet. Jag skall förbarma mig över Lo-Ruhama och säga till Lo-Ammi: "Du är mitt folk." Och de skall svara: "Du är min Gud."
1 HERREN sade till mig: "Gå och älska din hustru igen, fastän hon älskas av en annan och har begått äktenskapsbrott. Älska henne som jag, HERREN, älskar Israels barn, fastän de vänder sig till andra gudar och älskar druvkakor."
2 Och jag köpte henne åt mig och gav för henne femton siklar silver och en homer och en letek korn.
3 Jag sade till henne: "Under lång tid skall du vara hos mig. Bedriv inte otukt och ge dig inte åt någon annan man. Jag skall vara hos dig."
4 Ty under lång tid skall Israels barn bli utan kung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar.
5 Sedan skall Israels barn vända om och söka HERREN, sin Gud, och David, sin kung. Med fruktan skall de söka HERREN och hans godhet i kommande dagar.
1 Hör HERRENS ord, ni Israels barn! Ty HERREN går till rätta med dem som bor i landet, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud finns i landet.
2 Man svär och ljuger, mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott. Man far våldsamt fram, och blodsdåd följer på blodsdåd.
3 Därför sörjer landet, och allt som lever där tynar bort, både djuren på marken och fåglarna under himlen, till och med fiskarna i havet förgås.
4 Ingen skall anklaga eller gå till rätta med någon annan. Ditt folk liknar dem som anklagar en präst.
5 Du skall komma på fall om dagen, också profeten skall komma på fall tillsammans med dig om natten. Också din mor skall jag förgöra.
6 Mitt folk går under i brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap, skall också jag förkasta dig, så att du inte längre är min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför skall också jag glömma dina barn.
7 Ju fler de blev, desto mer syndade de mot mig, därför skall jag förvandla deras ära till skam.
8 De lever av mitt folks synd och längtar efter folkets missgärning.
9 Därför skall det gå prästen och folket lika. Jag skall straffa dem för deras vägar, och för deras gärningar skall jag vedergälla dem.
10 De skall äta men inte bli mätta, bedriva otukt men inte föröka sig, ty de har upphört att hålla sig till HERREN.
11 Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet.
12 Mitt folk frågar sin avgudabild av trä till råds och hämtar svar från sin stav, ty en otuktsande har fört dem vilse, så att de bedriver otukt och överger sin Gud.
13 På bergens toppar offrar de, och på höjderna tänder de rökelse under ekar, popplar och terebinter, eftersom skuggan där är så behaglig. Så blir era döttrar skökor och era sonhustrur äktenskapsbryterskor.
14 Jag kan inte straffa era döttrar för att de är skökor eller era sonhustrur för att de är äktenskapsbryterskor, ty männen går själva avsides med horor och offrar med tempelskökor. Och folket, som ingenting förstår, går under.
15 Om du, Israel, vill bedriva otukt, så låt inte Juda dra på sig skuld. Kom inte till Gilgal, gå inte upp till Bet-Aven och svär inte: "Så sant HERREN lever."
16 Som en bångstyrig kviga spjärnar Israel emot. Hur skall då HERREN kunna föra dem i bet som lamm på en stor äng?
17 Efraim står i förbund med avgudar - låt honom vara!
18 Deras dryckenskap är omåttlig, hejdlöst bedriver de sin otukt. Landets sköldar älskar skamliga ting.
19 Men en stormvind skall fatta dem med sina vingar, och de skall komma på skam med sina offer.
1 Hör detta, ni präster! Lyssna, ni av Israels hus! Vänd örat till, ni som hör till kungens hus! Domen gäller er. Ty ni har varit en snara för Mispa och ett nät, utbrett på Tabor.
2 I sitt slaktande har upprorsmännen sjunkit djupt, men jag skall straffa dem alla.
3 Jag känner Efraim, och Israel är inte fördold för mig. Ty Efraim har nu blivit en sköka, Israel är orenad.
4 Deras gärningar hindrar dem att vända tillbaka till sin Gud, ty en otuktsande bor i deras bröst, och HERREN känner de inte.
5 Israels stolthet vittnar emot honom, Israel och Efraim kommer på fall genom sin missgärning. Också Juda kommer på fall med dem.
6 Med får och nötboskap går de för att söka HERREN, men de finner honom inte. Han har dragit sig undan från dem.
7 Mot HERREN har de handlat svekfullt, ty de har fött barn som inte är hans. Nu skall nymånadsfesten förtära dem och deras åkrar.
8 Blås i hornet i Gibea, i trumpet i Rama, slå larm i Bet-Aven: Fienden är efter dig, Benjamin!
9 Efraim skall bli ödelagt på straffets dag. Bland Israels stammar kungör jag vad sant är.
10 Furstarna i Juda har blivit lika dem som flyttar råmärken. Över dem skall jag ösa min vrede som vatten.
11 Efraim lider förtryck, krossad av domen, ty han har frivilligt följt människobud.
12 Därför är jag för Efraim som mal och som röta för Juda hus.
13 När Efraim såg sin sjukdom och Juda sitt sår, gick Efraim till Assur och sände bud till den store kungen. Men han kan inte hela er, ert sår skall inte läkas.
14 Ty jag skall vara som ett lejon mot Efraim, som ett ungt lejon mot Juda hus. Jag själv river dem och går min väg, jag släpar bort dem och ingen kan rädda.
15 Jag vill gå min väg, jag vill vända tillbaka till min boning, till dess de erkänner sin skuld och söker mitt ansikte. I nöden skall de vända sig till mig.
1 "Kom, låt oss vända om till HERREN. Ty han har rivit oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss.
2 Han skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte.
3 Låt oss lära känna HERREN, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom. Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens, och han skall komma till oss lik ett regn, lik ett vårregn som vattnar jorden."
4 Vad skall jag ta mig till med dig, Efraim? Vad skall jag ta mig till med dig, Juda? Er kärlek är som morgondis, lik daggen som tidigt försvinner.
5 Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna och dräpt dem genom orden från min mun. Så skall domen över dig stå fram i ljuset.
6 Ty jag har min glädje i kärlek och inte i offer och i kunskap om Gud mer än i brännoffer.
7 Men dessa har liksom Adam brutit mot förbundet. Sedan dess har de handlat svekfullt mot mig.
8 Gilead är en stad av ogärningsmän, den är full av blodspår.
9 Lik rövarskaror som ligger i försåt för människor, är prästernas hop. De mördar på vägen till Sikem, de utför skamliga ting.
10 I Israels hus har jag sett förfärliga ting. Där bedriver Efraim sin otukt, och där orenar sig Israel.
11 Också för dig, Juda, är en skördetid bestämd, när jag åter gör slut på mitt folks fångenskap.
1 När jag vill hela Israel, då avslöjas Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de handlar svekfullt, tjuvar gör inbrott och rövarskaror plundrar på vägarna.
2 I sina hjärtan tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. De är nu omgivna av sina egna gärningar, som är inför mitt ansikte.
3 Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna.
4 Alla är de äktenskapsbrytare. De liknar en ugn, som bagaren värmt upp. När han har knådat degen upphör han att elda, till dess att degen har jäst.
5 På vår kungs dag drack sig furstarna febersjuka av vin, själv räckte han smädarna handen.
6 Ty de kommer honom nära. Deras hjärtan är som en ugn när de ligger i försåt. Hela natten sover deras bagare, men på morgonen brinner han som en flammande eld.
7 Alla är de heta som en ugn och de förtär sina domare. Alla deras kungar har fallit, ingen bland dem åkallar mig.
8 Efraim blandar sig med andra folk. Han är som en kaka som inte har vänts.
9 Främlingar har förtärt hans kraft, men han förstår det inte. Trots att han har fått grått hår, märker han det inte.
10 Israels stolthet vittnar emot honom. De vänder inte om till HERREN, sin Gud, och söker inte hans hjälp trots allt detta.
11 Efraim har blivit som en dum duva utan förstånd. De kallar på Egypten, till Assur går de.
12 Men när de går kastar jag ut mitt nät över dem, som om de var fåglar under himlen skall jag dra ner dem. Jag skall straffa dem, så som det är kungjort i deras församling.
13 Ve över dem, ty de har flytt bort från mig! Fördärv över dem, ty de har avfallit från mig! Jag ville friköpa dem, men de har talat lögnaktigt mot mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar på sina bäddar. De oroar sig för sin säd och sitt vin, men de vänder sig bort från mig.
15 Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar, men de har ont i sinnet mot mig.
16 De vänder om, men inte till den som är därovan. De är lika en båge som sviktar. Deras furstar skall falla genom svärd, därför att deras tungor är så hätska. Detta skall bli dem till hån i Egyptens land.
1 Sätt hornet för din mun! Som en örn kommer fienden över HERRENS hus, eftersom de har brutit mitt förbund och syndat mot min lag.
2 De ropar till mig: "Min Gud! Vi känner dig, vi i Israel."
3 Israel har förkastat det som är gott, därför skall fienden förfölja dem.
4 De valde kungar som inte kom genom mig. De tillsatte furstar, utan att jag fick veta det. Av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar till deras egen undergång.
5 Din kalv, Samaria, stinker. Min vrede är upptänd mot dem. Hur länge kommer de att vara oförmögna till renhet?
6 Från Israel har kalven kommit. En konsthantverkare har gjort den, en gud är den inte. Den skall krossas till smulor, Samarias kalv.
7 Vind sår de, och storm skall de skörda. Säd skall de inte få. Deras gröda skall inte ge någon föda, och om den ger någon skall främlingar sluka den.
8 Israel blir uppslukad. De räknas nu bland hednafolken som ett kärl till ingen glädje.
9 Ty de drog bort till Assur, likt en vildåsna som går sin egen väg. Efraim har lejt sig älskare.
10 Men hur de än köpslår bland folken, skall jag nu samla dem och låta dem börja en tid av ringhet, förtryckta av furstarnas kung.
11 Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren för att synda,skall också hans altaren bli honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket till honom i min undervisning, men den betraktas som något främmande.
13 Som offergåvor åt mig offrar de kött och äter det, men HERREN gläder sig inte över dem. Nu skall han komma ihåg deras missgärning och straffa dem för deras synder. Till Egypten skall de få vända tillbaka.
14 Eftersom Israel har glömt bort sin skapare och byggt tempel och eftersom Juda har uppfört många befästa städer, skall jag sända en eld mot hans städer och den skall förtära palatsen i dem.
1 Gläd dig inte Israel så att du jublar som folken. I trolös avfällighet har du övergivit din Gud. Du har älskat en skökas lön på alla sädeslogar.
2 Logen och vinpressen skall inte föda dem, och vinet skall slå fel för dem.
3 De skall inte få bo i HERRENS land. Efraim måste vända tillbaka till Egypten, och i Assyrien skall de tvingas äta oren mat.
4 De skall inte få offra vin som drickoffer åt HERREN och deras slaktoffer skall ej glädja honom. Dessa skall vara för dem som sorgebröd, alla som äter av det skall bli orena. Ty deras bröd är endast för dem själva och det kommer inte in i HERRENS hus.
5 Vad skall ni göra på högtidsdagen, på HERRENS festdag?
6 Se, även om de kommer undan förödelsen samlar Egypten ihop dem, och Memfis får begrava dem. Deras åtråvärda silver skall nässlor ta i besittning, törne skall växa i deras hyddor.
7 De kommer, bestraffningens dagar, de kommer, vedergällningens dagar, Israel skall märka det. Som en dåre står då profeten, som en vansinnig är då Andens man för din stora missgärnings skull, ty stor har din fiendskap varit.
8 Profeten är Guds väktare över Efraim, men snaror väntar honom på alla hans vägar och fiendskap i hans Guds hus.
9 I djupt fördärv har de sjunkit, nu som i Gibeas dagar. Men han kommer ihåg deras missgärning, han bestraffar deras synder.
10 Som druvor i öknen fann jag Israel. Jag såg era fäder som förstlingsfrukter på ett fikonträd, då det börjar bära frukt. Men de gick till Baal-Peor och invigde sig åt skammens gud, och de blev vidriga, lika den de älskade.
11 Efraims härlighet skall flyga bort som en fågel. Ingen skall där föda barn eller gå havande, ingen bli fruktsam.
12 Och även om de föder upp barn, skall jag ta dessa ifrån dem, så att ingen människa blir kvar. Ja, ve dem när jag vänder mig ifrån dem!
13 Efraim är vad jag har sett Tyrus vara, en plantering på ängen. Men Efraim skall tvingas föra ut sina barn till den som dräper dem.
14 Ge dem, HERRE, vad du bör ge dem. Ge dem ofruktsamma moderliv och bröst som inte ger di.
15 All deras ondska finns i Gilgal, det var där jag fick hat till dem. För deras onda gärningars skull skall jag driva ut dem ur mitt hus. Jag skall inte längre bevisa dem kärlek, alla deras furstar är upproriska.
16 Efraim är slagen, deras rot förtorkad, de skall inte bära frukt. Även om de föder barn, skall jag döda deras kära livsfrukt.
17 Min Gud skall förkasta dem, ty de har inte lyssnat på honom. De skall bli flyktingar bland hednafolken.
1 Israel var en frodig vinstock som bar frukt. Men ju mer frukt han fick, dess fler altaren byggde han åt sig. Ju bättre det gick hans land, desto finare stoder reste han.
2 Deras hjärta är delat, nu skall de lida sitt straff. Han skall själv bryta ner deras altaren och förstöra deras stoder.
3 Nu skall de säga: "Vi har ingen kung, ty vi fruktar inte HERREN. Och en kung, vad skulle han kunna göra för oss?"
4 De talar tomma ord, de svär falska eder och sluter förbund, och domen skjuter upp som en giftig planta ur markens fåror.
5 De som bor i Samaria är rädda för kalven i Bet-Aven. Folket skall sörja över den, avgudaprästerna skall darra, eftersom dess härlighet skall föras bort i fångenskap.
6 Också han själv skall föras till Assyrien som en gåva åt den store kungen. Skam skall Efraim själv få, Israel skall komma på skam med sina planer.
7 Samariens kung skall försvinna som en pinne på vattnet.
8 Ödelagda blir Avens offerhöjder, Israels synd. Törne och tistel skall skjuta upp på deras altaren. Då skall man säga till bergen: "Göm oss" och till höjderna: "Fall över oss."
9 Israel, ända sedan Gibeas dagar har du syndat. Där trädde de upp utan att kriget mot brottslingarna nådde dem i Gibea.
10 När jag vill kommer jag att tukta dem. Folken skall samlas mot dem när jag binder dem vid deras dubbla synd.
11 Efraim är en inkörd kviga, som gärna vill tröska. Men jag skall lägga ett ok över hennes vackra nacke. Jag skall spänna för Efraim, Juda skall plöja, Jakob skall harva.
12 Så åt er i rättfärdighet, skörda efter kärlekens bud, bryt er ny mark. Det är tid att söka HERREN, till dess han kommer och lär er rättfärdighet.
13 Ni har plöjt ogudaktighet, ni har skördat orättfärdighet, ni har ätit lögnens frukt. Ty du har förlitat dig på din egen väg, på dina många hjältar.
14 Stridslarm skall uppstå bland dina stammar, och alla dina befästningar skall ödeläggas, så som Bet-Arbel ödelades av Salman på stridens dag, då man krossade både mödrar och barn.
15 Sådant skall Betel tillfoga er för er stora ondskas skull. När morgonrodnaden går upp är det förbi, förbi med Israels kung!
1 När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.
2 Men ju mer de har blivit kallade, desto mer har de dragit sig undan. Åt baalerna offrar de och åt de uthuggna bilderna tänder de rökelse.
3 Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem upp i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem, med kärlekens band, jag var för dem lik en som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat.
5 De skall inte få vända tillbaka till Egyptens land utan Assur skall bli deras kung, eftersom de vägrade att omvända sig.
6 Svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig för deras onda planers skull.
7 Mitt folk är benäget till otrohet mot mig, och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan, upphöjer ändå ingen honom.
8 Hur skall jag kunna överge dig, Efraim? Skall jag lämna dig, Israel? Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma och låta det gå dig som Sebojim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.
9 Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede, jag vill inte på nytt ödelägga Efraim. Ty jag är Gud och inte en människa, helig är jag ibland er, och med vrede vill jag ej komma.
10 HERREN skall de följa, och han skall ryta som ett lejon, ja, han skall ryta och barnen skall med bävan samlas västerifrån.
11 Likt fåglar skall de med bävan komma från Egypten och som duvor från Assurs land. Och jag skall låta dem bo i sina hus, säger HERREN.
12 Efraim har omgett mig med lögn, Israels hus med svek. Juda är ännu trolös mot Gud, mot den Allraheligaste, den Trofaste.
1 Efraim jagar efter vind, hela dagen far han efter östanväder, lögn och våld tilltar. Med Assur sluter de förbund, och olja förs till Egypten.
2 Men HERREN skall gå till rätta med Juda och bestraffa Jakob efter hans vägar. Efter hans gärningar skall han vedergälla honom.
3 I moderlivet grep han sin bror i hälen, när han blivit man kämpade han med Gud.
4 Ja, han kämpade med ängeln och vann seger, han grät och bad honom om nåd. I Betel mötte han honom, och där talade han med oss,
5 HERREN, härskarornas Gud, HERREN är hans namn.
6 Så vänd om till din Gud, håll fast vid kärlek och rätt och vänta ständigt på din Gud.
7 Handlaren har falsk våg i sin hand och älskar orätt vinning.
8 Efraim säger: "Jag har förvisso blivit rik, jag har skaffat mig en förmögenhet. I allt mitt hårda arbete skall man inte finna någon orätt, något som är synd."
9 Jag är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land. Jag skall på nytt låta dig bo i tält liksom vid era högtidsdagar.
10 Jag har talat till profeterna, jag har givit dem många syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser.
11 Är Gilead ett ogärningsnäste? Då skall de bli till intet. Offrar de tjurar i Gilgal? Då skall deras altaren bli stenrösen längs åkerns plogfåror.
12 Jakob flydde till Arams land, Israel tjänade för en kvinna, för en kvinnas skull vaktade han hjorden.
13 Genom en profet förde HERREN Israel upp ur Egypten, och genom en profet blev folket bevarat.
14 Efraim har uppväckt bitter vrede. Hans Herre skall låta hans blodskulder drabba honom och låta hans smädelser falla tillbaka på honom själv.
1 När Efraim talade skälvde man. Han upphöjde sig själv i Israel. Men han ådrog sig skuld genom Baal och dog.
2 Ändå fortsätter de att synda. De gjuter avgudabilder åt sig av sitt silver, avgudar efter sitt eget förstånd, alltsammans verk av konsthantverkare. Folk säger om dem: "De som offrar människor må kyssa kalvar."
3 Därför skall de bli lika morgondis, lika daggen som tidigt försvinner, lika agnar som blåser bort från tröskplatsen och lika rök ur en skorsten.
4 Jag är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land. Du skall inte veta av någon annan Gud än mig, och ingen annan frälsare finns än jag.
5 Det var jag som vårdade dig i öknen, i den brännande torkans land.
6 Men ju bättre bete de fick, desto mättare blev de, och när de var helt mätta, blev deras hjärtan högmodiga, och så glömde de mig.
7 Då blev jag för dem som ett lejon, lik en leopard lurar jag vid vägen.
8 Jag kommer över dem som en björninna som har berövats sina ungar. Jag river sönder det som omger deras hjärtan, och jag slukar dem på platsen som en lejoninna. Markusevangelietens vilddjur skall slita dem i stycken.
9 Det är ditt fördärv, Israel, att du är emot mig, din hjälp.
10 Var är din kung? Var finns den som skulle rädda dig i alla dina städer? Och var är dina domare, om vilka du sade: Ge mig en kung och furstar?
11 Jag gav dig en kung i min vrede, och i min förbittring tar jag bort honom.
12 Efraims missgärning är samlad som i en pung, och hans synd är förvarad.
13 Födslovånda skall komma över honom. Men han är en oförståndig son, som inte vill komma ut ur moderlivet när tiden är inne.
14 Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem, från döden skall jag återlösa dem. Du död, var är dina plågor? Du dödsrike, var är din ödeläggelse? Ånger är fördold för mina ögon.
15 Bäst han står där frodig bland sina bröder, skall en östanvind komma, ett HERRENS väder som stiger upp från öknen. Då skall hans brunn torka upp och hans källa sina ut. Den vinden rövar bort skatten av alla dyrbara föremål.
16(14:1) Samaria skall stå med skuld, ty hon har varit upprorisk mot sin Gud. Invånarna skall falla för svärd, deras späda barn skall bli krossade, deras havande kvinnor uppristade.
1(14:2) Vänd om, Israel, till HERREN, din Gud, ty genom din missgärning har du kommit på fall.
2(14:3) Tag med er ord och vänd åter till HERREN. Säg till honom: "Förlåt oss alla våra synder och tag nådigt emot oss. Då skall vi prisa dig med våra läppar.
3(14:4) Assur kan inte rädda oss, vi skall inte mer sitta upp på stridshästar. Vi skall aldrig mer säga: `Vår Gud` till våra händers verk. Ty hos dig finner den faderlöse barmhärtighet."
4(14:5) Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem av fri vilja, ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
5(14:6) Jag skall bli som dagg för Israel, han skall blomstra som en lilja, han skall skjuta rötter som Libanon.
6(14:7) Hans avkomlingar skall breda ut sig, han skall bli lik ett olivträd i fägring, han skall dofta som Libanon.
7(14:8) De som bor i hans skugga skall återvända. De skall odla säd och grönska som vinstockar. Minnet av honom skall vara som Libanons vin.
8(14:9) Efraim, vad har jag mer med avgudar att skaffa? Jag skall bönhöra honom och ta mig an honom. Jag är som en grönskande cypress, hos mig finner du din frukt.
9(14:10) Den som är vis förstår detta, den som är förståndig besinnar det. Ty HERRENS vägar är rätta, och på dem vandrar de rättfärdiga, men överträdarna kommer där på fall.