1 Ord av Amos, en av herdarna från Tekoa. Detta är vad han skådade angående Israel, när Ussia var kung i Juda och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel, två år före jordbävningen.
2 Han sade: HERREN skall ryta från Sion, från Jerusalem skall han låta höra sin röst. Då skall herdarnas betesmarker sörja, Karmels höjd skall torka bort.
3 Så säger HERREN: För tre överträdelser av Damaskus, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De har ju tröskat Gilead med sina tröskvagnar av järn.
4 Jag skall sända en eld mot Hazaels hus, och den skall förtära Ben-Hadads palats.
5 Jag skall bryta sönder bommarna i Damaskus och utrota dem som bor i Bikat-Aven och den som bär spiran i Bet-Eden. Arams folk skall föras bort till Kir, säger HERREN.
6 Så säger HERREN: För tre överträdelser av Gaza, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De har ju fört bort allt folket som fångar och överlämnat dem åt Edom.
7 Jag skall sända en eld mot Gazas murar, och den skall förtära dess palats.
8 Jag skall utrota dem som bor i Asdod och den som bär spiran i Askelon. Jag skall vända min hand mot Ekron, så att filisteernas kvarleva går under, säger Herren, HERREN.
9 Så säger HERREN: För tre överträdelser av Tyrus, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De har ju överlämnat allt folket som fångar åt Edom utan att tänka på sitt brödraförbund.
10 Jag skall sända en eld mot Tyrus murar, och den skall förtära dess palats
11 Så säger HERREN: För tre överträdelser av Edom, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: Han har ju förföljt sin bror med svärd och förkvävt all barmhärtighet, han har utan uppehåll låtit sin vrede rasa och ständigt hållit fast vid sin förbittring.
12 Jag skall sända en eld mot Teman, och den skall förtära Bosras palats.
13 Så säger HERREN: För tre överträdelser av Ammons folk, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De har ju ristat upp havande kvinnor i Gilead när de ville utvidga sitt område.
14 Jag skall tända upp en eld mot Rabbas murar, och den skall förtära dess palats under härskri på stridens dag, under storm på ovädrets dag.
15 Deras kung skall vandra bort i fångenskap, han själv och hans furstar med honom, säger HERREN.
1 Så säger HERREN: För tre överträdelser av Moab, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: Han har ju förbränt benen efter Edoms kung till kalk.
2 Jag skall sända en eld mot Moab, och den skall förtära Keriots palats. Moab skall dö under stridslarm, under härskri vid basuners ljud.
3 Den som är domare skall jag utrota ur landet och alla furstarna skall jag dräpa tillsammans med honom, säger HERREN.
4 Så säger HERREN: För tre överträdelser av Juda, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De har ju förkastat HERRENS lag och inte hållit hans stadgar utan låtit förleda sig av sina lögngudar som deras fäder hade följt.
5 Jag skall sända en eld mot Juda, och den skall förtära Jerusalems palats.
6 Så säger HERREN: För tre överträdelser av Israel, ja fyra, skall jag inte ta tillbaka mitt beslut: De säljer ju den rättfärdige för pengar och den fattige för ett par skor.
7 Ty de längtar efter att se stoft på de hjälplösas huvuden och kränker rätten för de ödmjuka. Far och son går till samma flicka för att vanhelga mitt heliga namn.
8 På kläder som tagits i pant sträcker de ut sig vid varje altare, och bötfälldas vin dricker de i sin Guds hus.
9 Det var jag som förgjorde amoreerna för dem, ett folk så högrest som cedrar och så väldigt som ekar. Jag förgjorde deras frukt upptill och deras rötter nertill.
10 Det var jag som förde er upp från Egyptens land och som ledde er i öknen i fyrtio år för att ni skulle ta amoreernas land i besittning.
11 Bland era söner väckte jag upp profeter, bland era unga män nasirer. Är det inte så, ni Israels barn? säger HERREN.
12 Men ni gav nasirerna vin att dricka, och profeterna befallde ni: Profetera inte!
13 Se, jag skall pressa ner er så som en vagn pressar ner när den är fullastad med kärvar.
14 Då skall inte den snabbe finna någon tillflyktsort, den starke inte ha någon nytta av sin kraft och hjälten inte kunna rädda sitt liv.
15 Då kan bågskytten inte hålla stånd, den snabbfotade inte komma undan och ryttaren inte rädda sitt liv.
16 Den modigaste bland hjältarna skall på den dagen fly undan naken, säger HERREN.
1 Hör detta ord som HERREN har talat mot er, ni Israels barn, mot hela det släkte som jag har fört upp ur Egyptens land. Så har han sagt:
2 Endast er har jag känt som mitt folk av alla jordens släkter, därför skall jag också straffa er för alla era missgärningar.
3 Vandrar två tillsammans utan att de kommit överens om det?
4 Ryter ett lejon i skogen utan att det funnit något rov? Ger ett ungt lejon till ett rytande i kulan utan att det har tagit byte?
5 Fastnar en fågel i en fälla på marken utan att någon snara är gillrad för den? Slår en fälla upp från marken utan att den gör någon fångst?
6 Stöter man i basun i en stad utan att folket blir förskräckt? Händer det en olycka i en stad utan att HERREN har vållat den?
7 Ty Herren, HERREN gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna.
8 När lejonet ryter, vem skulle då inte frukta? När Herren, HERREN talar, vem skulle då inte profetera?
9 Ropa ut över Asdods palats och över palatsen i Egyptens land, säg: Kom samman på Samarias berg och se den stora förvirring som där råder och förtrycket mitt ibland dem.
10 De förstår inte att göra det rätta, säger HERREN, de som samlar våld och fördärv i sina palats.
11 Därför säger Herren, HERREN: En fiende skall omringa landet, riva ner ditt starka fäste och plundra dina palats.
12 Så säger HERREN: Liksom en herde räddar ur lejonets gap ett par benpipor eller en bit av ett öra, så skall Israels folk räddas, de som nu sitter i Samaria i sina soffors hörn och på bäddar av damast.
13 Hör och vittna mot Jakobs hus, säger Herren, HERREN, härskarornas Gud:
14 Den dag då jag straffar Israel för dess överträdelser, skall jag låta straffet komma över Betels altaren, så att altarhornen huggs av och faller till marken.
15 Jag skall slå ner vinterhus och sommarhus. Elfenbenshusen skall bli förstörda och många hus skall sopas bort, säger HERREN.
1 Hör detta ord, ni Basans kor på Samarias berg, ni som förtrycker de svaga och krossar de fattiga, ni som säger till era män: "Tag hit, så att vi får dricka."
2 Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skall komma över er, då man skall hämta upp er med metkrokar och vad som är kvar av er med fiskkrokar.
3 Då skall ni söka er ut, var och en genom närmaste öppning i muren, och ni skall drivas bort till Harmon, säger HERREN.
4 Gå till Betel och bedriv er synd, till Gilgal och bedriv än värre synd. Bär på morgonen fram era slaktoffer, på tredje dagen era tionden.
5 Förbränn syrat bröd till lovoffer, lys ut frivilliga offer, ja, kungör dem. Ty sådant älskar ni ju, ni Israels barn, säger Herren, HERREN.
6 Jag lät er gå med tomma magar i alla era städer, jag lät er sakna bröd på alla era orter. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger HERREN.
7 Jag höll tillbaka regnet för er, när det ännu var tre månader kvar till skördetiden. Jag lät det regna över en stad men inte över en annan. En åker fick regn, och den åker som inte fick regn torkade bort.
8 Två, tre städer stapplade bort till samma stad för att få vatten att dricka, utan att de kunde släcka sin törst. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger HERREN.
9 Jag lät er drabbas av sot och rost. Era många trädgårdar och vingårdar, era fikonträd och olivträd, åt gräshopporna upp. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger HERREN.
10 Jag sände pest ibland er som i Egypten. Jag dödade era unga män med svärd och lät era hästar bli tagna som byte. Stanken av era fallna skaror lät jag stiga upp och komma in i er näsa. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger HERREN.
11 Jag lät ödeläggelse drabba er, liksom när Gud ödelade Sodom och Gomorra. Ni var som en brand, ryckt ur elden. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger HERREN.
12 Därför skall jag göra så med dig, Israel, och eftersom jag skall göra detta med dig, så bered dig, Israel, att möta din Gud.
13 Ty se, han som danar bergen och skapar vinden och förkunnar för människan sina tankar, han som gör morgonrodnaden till mörker och går fram över jordens höjder - HERREN, härskarornas Gud, är hans namn.
1 Hör följande ord som jag vill stämma upp likt en klagosång över er, ni av Israels hus:
2 "Fallen är hon och kan inte mer stiga upp, jungfrun Israel! Hon ligger övergiven på sin egen mark. Ingen finns som reser henne upp."
3 Ty så säger Herren, HERREN: Den stad som tusen brukade dra ut ifrån, skall få hundra kvar, och den som hundra brukade dra ut ifrån, skall få tio kvar, för Israels hus.
4 Så säger HERREN till Israels hus: Sök mig och ni skall leva.
5 Men sök inte Betel, kom inte till Gilgal och gå inte till Beer-Sheba, ty Gilgal skall föras bort i fångenskap, och av Betel skall inget bli kvar.
6 Sök HERREN och ni skall leva. Annars skall han komma över Josefs hus likt en eld som förtär, och ingen kan släcka den så att Betel räddas.
7 Ni förvandlar rätten till malört och slår ner rättfärdigheten till marken.
8 Han är den som har gjort Sjustjärnorna och Orion, han som förvandlar djupa mörkret till morgon och gör dagen mörk som natten, han som kallar på havets vatten och häller ut det över jorden - HERREN är hans namn.
9 Han är den som låter fördärv blixtra fram över de mäktiga, så att fördärv drabbar befästa borgar.
10 De hatar den som i porten försvarar det rätta och den som talar sanning avskyr de.
11 Hör därför, ni som trampar på den fattige och tar ifrån honom hans säd som skatt: Ni bygger hus av huggen sten men skall inte få bo i dem, ni planterar ljuvliga vingårdar men skall inte få dricka vin från dem.
12 Ty jag vet att era överträdelser är många och era synder talrika, ni som förtrycker den rättfärdige och tar mutor och i porten hindrar de fattiga att få rätt.
13 Därför tiger den förståndige i denna tid, ty det är en ond tid.
14 Sök det goda och inte det onda, så att ni får leva. Då skall HERREN, härskarornas Gud, vara med er, så som ni säger att han är.
15 Hata det onda och älska det goda och låt rätten härska i porten. Kanske skall HERREN, härskarornas Gud, vara nådig mot Josefs kvarleva.
16 Därför säger HERREN, härskarornas Gud, Herren: På alla torg skall klagan höras, och på alla gator skall man säga: "Ve, ve!" Mannen på åkern skall man uppmana till sorg, och till klagan dem som kan sjunga sorgesång.
17 I alla vingårdar skall klagan höras, ty jag skall gå fram mitt ibland er, säger HERREN.
18 Ve dem som längtar efter HERRENS dag! Varför längtar ni efter den? Herrens dag är mörker och inte ljus.
19 Det blir som när någon flyr för ett lejon, men möter en björn, och som, när han kommer hem, stöder handen mot väggen och blir biten av en orm.
20 Ja, HERRENS dag är mörker och inte ljus, tjockt mörker utan en strimma av ljus.
21 Jag hatar era fester, jag föraktar dem, jag tål inte era högtider.
22 Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer, finner jag ingen glädje i dem, era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se.
23 Tag bort ifrån mig dina sångers buller! Ditt strängaspel vill jag inte höra.
24 Låt rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.
25 Bar ni fram åt mig slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?
26 Bar ni då Sickut, er kung, och Kijjun, er guds stjärna, era gudabilder som ni gjort åt er?
27 Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus, säger han vilkens namn är HERREN, härskarornas Gud.
1 Ve de trygga på Sion, de självsäkra på Samarias berg, de förnämsta bland förstlingsfolket, dem som Israels hus brukar vända sig till!
2 Drag bort till Kalne och se efter, gå därifrån till Stora Hamat och far sedan ner till filisteernas Gat. Är de bättre än rikena här, eller är deras område större än ert område?
3 Ni skjuter den onda dagen bort ifrån er, men låter våldet härska hos er.
4 Ni vilar på soffor av elfenben och sträcker lättjefullt ut er på era bäddar. Ni äter lamm ur hjorden och kalvar från gödstallet.
5 Ni skrålar era visor till harpans ljud och tänker ut nya musikinstrument som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar och smörjer er med salvor av finaste olja, men bekymrar er inte om Josefs skada.
7 Därför skall nu dessa som de första föras bort i fångenskap. Det blir slut med skrålet från dem som lättjefullt sträcker ut sig.
8 Herren, HERREN har svurit vid sig själv, säger HERREN, härskarornas Gud: Jag avskyr Jakobs stolthet och hatar hans palats. Jag skall utlämna staden med allt som finns i den.
9 Och det skall ske att om tio män lämnas kvar i samma hus, skall de alla dö.
10 När en släkting med likbrännarens hjälp vill föra benen ut ur huset och ropar till den som är inne i huset: "Finns det någon mer än du här?", och denne svarar: "Ingen", så skall han säga: "Tyst! HERRENS namn får inte nämnas."
11 Ty se, på HERRENS befallning skall det stora huset slås i stycken och det lilla huset i spillror.
12 Springer hästar på klippor eller plöjer man där med oxar? Men ni har förvandlat rätten till gift och rättfärdighetens frukt till malört.
13 Ni gläder er över Lo-Debar och säger: "Har vi inte genom vår egen styrka intagit Karnajim?"
14 Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot er, ni av Israels hus, säger HERREN, härskarornas Gud. Och de skall ansätta er från infartsvägen mot Hamat ända till Arabasänkan.
1 Detta lät Herren, HERREN mig se: Jag såg gräshoppor skapas när sommargräset började växa upp. Det var sommargräset efter kungsslåttern.
2 När de hade ätit upp allt grönt i landet sade jag: "Herre, HERRE, förlåt! Hur skall Jakob kunna bestå, han som är så obetydlig?"
3 Då ångrade HERREN detta. "Det skall inte ske", sade HERREN.
4 Detta lät Herren, HERREN mig se: Jag såg att Herren, HERREN kallade på elden för att utföra hans sak. Och elden förtärde det stora djupet och höll på att förtära landet.
5 Då sade jag: "Herre, HERRE, sluta! Hur skall Jakob kunna bestå, han som är så obetydlig?"
6 Då ångrade HERREN detta. "Inte heller detta skall ske", sade Herren HERREN.
7 Detta lät han mig se: Jag såg Herren stå på en lodrät mur, och i sin hand höll han ett blylod.
8 Och HERREN sade till mig: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "Ett blylod." Då sade HERREN: "Se, jag skall hänga upp ett blylod mitt ibland mitt folk Israel. Jag skall inte skona dem ytterligare en gång.
9 Isaks offerhöjder skall bli ödelagda och Israels helgedomar förstörda och mot Jerobeams hus skall jag resa mig upp med svärdet."
10 Amasja, prästen i Betel, sände bud till Jerobeam, Israels kung, och lät säga: "Amos har anstiftat en sammansvärjning mot dig mitt i Israel. Landet härdar inte ut med allt hans ordande.
11 Ty så har Amos sagt: Jerobeam skall dö genom svärd och Israel skall föras bort i fångenskap från sitt land."
12 Och Amasja sade till Amos: "Du siare, gå din väg och fly till Juda land. Tjäna där ditt levebröd och profetera där!
13 Men i Betel får du inte profetera mer, för det är en kunglig helgedom och ett rikets tempel."
14 Amos svarade Amasja: "Jag är inte en profet, en yrkesprofet. Jag är en boskapsherde som lever av mullbärsfikon.
15 Men HERREN tog mig från hjorden och HERREN sade till mig: Gå och profetera för mitt folk Israel.
16 Så hör nu HERRENS ord. Du säger: Profetera inte mot Israel och tala inte mot Isaks hus.
17 Därför säger HERREN så: Din hustru skall bli en hora i staden, dina söner och döttrar skall falla för svärd, din jord skall utskiftas med mätsnöre. Själv skall du dö i ett orent land, och Israel skall föras bort i fångenskap från sitt land."
1 Detta lät Herren, HERREN mig se: Jag såg en korg med mogen frukt.
2 Han sade: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "En korg med mogen frukt." Då sade HERREN till mig: "Slutet har kommit för mitt folk Israel. Jag skall inte ytterligare en gång skona dem.
3 Sångerna i palatset skall på den dagen övergå i klagan, säger Herren, HERREN. Döda kroppar i mängd skall i tysthet kastas överallt.
4 Hör detta, ni som står efter den fattiges liv och vill göra slut på de olyckliga i landet,
5 ni som säger: "När är nymånadsdagen förbi så att vi får sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna vårt sädesförråd? Då skall vi göra efa-måttet mindre och höja priset och förfalska vågen så att den visar orätt vikt.
6 Då skall vi köpa de utblottade för pengar och den fattige för ett par skor. Och spillsäden skall vi då sälja som säd."
7 HERREN har svurit vid Jakobs stolthet: Aldrig skall jag glömma någon av deras gärningar.
8 Skulle inte landet darra när sådant sker, och skulle inte alla dess invånare sörja? Skulle inte hela landet höja sig som Nilen och röras upp och åter sjunka som Egyptens flod?
9 Det skall ske på den dagen, säger Herren, HERREN, att jag skall låta solen gå ner vid middagstid och lägga landet i mörker mitt på ljusa dagen.
10 Jag skall förvandla era högtider till sorg och alla era sånger till klagovisor. Jag skall klä allas höfter med säcktyg och göra alla huvuden skalliga. Jag skall låta det bli som när man sörjer ende sonen och låta det sluta som en bitter dag.
11 Se, dagar skall komma, säger Herren, HERREN, då jag skall sända hunger i landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra HERRENS ord.
12 De skall driva omkring från hav till hav och springa hit och dit från norr till öster för att söka efter HERRENS ord, men de skall inte finna det.
13 På den dagen skall vackra unga kvinnor och unga män tyna bort av törst,
14 de som nu svär vid Samariens skam, och säger: "Leve din gud, Dan!" och: "Leve vägen till Beer-Sheba!" De skall falla och inte mer resa sig."
1 Jag såg Herren stå vid altaret, och han sade: Slå till pelarhuvudena så att trösklarna bävar, och låt spillrorna falla över huvudet på alla som står där. Dem som är kvar skall jag döda med svärd. Ingen av dem skall kunna fly undan, ingen av dem skall kunna rädda sig.
2 Om de än bröt sig in i dödsriket, skulle min hand hämta dem därifrån. Om de än for upp till himlen, skulle jag störta dem ner därifrån.
3 Om de än gömde sig på toppen av Karmel, skulle jag där leta fram dem och hämta dem ner. Om de än gömde sig utom synhåll för mig på havets botten, skulle jag där befalla ormen att bita dem.
4 Om de än gick bort i fångenskap framför sina fiender, skulle jag befalla svärdet att komma dit och dräpa dem. Ja, jag skall låta mitt öga vila på dem till deras olycka och inte till deras lycka
5 Herren, HERREN Sebaot är den som rör vid jorden, och den smälter och alla dess invånare sörjer. Hela jorden höjer sig som Nilen och sjunker åter som Egyptens flod.
6 Det är han som bygger sin sal i himlen och har grundat sitt valv över jorden. Han kallar på havets vatten och sprider ut det över jordens yta - HERREN är hans namn.
7 Är ni inte i mina ögon som nubierna, ni Israels barn? säger HERREN. Förde jag inte Israel upp ur Egyptens land, filisteerna från Kaftor och arameerna från Kir?
8 Se, Herrens, HERRENS ögon är emot detta syndiga rike, och jag skall utplåna det från jordens yta. Ändå vill jag inte alldeles utplåna Jakobs hus, säger HERREN.
9 Ty se, jag befaller att Israels hus skall sållas bland alla hednafolken, som om det siktades i ett såll. Inte det minsta korn skall falla på jorden.
10 Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd, de som nu säger: "Oss skall olyckan inte komma nära, över oss skall den inte komma."
11 På den dagen skall jag resa upp Davids fallna hydda, mura igen dess sprickor och resa upp det som är nerrivet. Jag skall bygga upp den som i forna dagar,
12 så att de kan ta i besittning vad som är kvar av Edom och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts, säger HERREN, han som gör detta.
13 Se, dagar skall komma, säger HERREN, då plöjaren skall följa skördemannen i spåren och druvtramparen såningsmannen, då bergen skall drypa av druvsaft och alla höjder flöda över.
14 Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer och få bo i dem. De skall plantera vingårdar och få dricka vinet från dem. De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt.
15 Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger HERREN, din Gud.