1 HERRENS ord till morastiten Mika vid den tid då Jotam,Ahas och hiskia var kungar i Juda, det han skådade angående Samaria och Jerusalem.
2 Hör alla folk, lyssna du jord och allt som är därpå. Herren,HERREN skall vara ett vittne mot er, Herren från sitt heliga tempel.
3 Ty se, HERREN träder ut ur sin boning,han far ner och går fram över jordens höjder.
4 Bergen smälter under honom och dalarna bryter fram som vaxet för elden, som vattnet när det störtar utför branten.
5 Allt detta sker för att Jakob har avfallit, för att Israels hus har syndat. Vem är skyldig till Jakobs avfall? Är det inte Samaria? Och vem till Juda offerhöjder? Är det inte Jerusalem?
6 Därför skall jag göra Samaria till en stenhög på markentill en plats för vinodling. Jag skall vräka hennes stenar ner i dalen,och blotta hennes grundvalar.
7 Alla hennes utskurna avgudabilder skall krossas, alla hennes skökogåvor skall brännas upp i eld, alla hennes avgudar skall jag förstöra. Ty genom skökolön har hon skaffat dem, och skökolön skall de bli igen.
8 Över detta vill jag klaga och jämra mig, jag vill gå utblottad och naken. Jag vill yla som en schakal och klaga som en struts.
9 Ty hennes sår kan inte läkas, det har kommit ända till Juda, det har nått ända till mitt folks port, ända till Jerusalem.
10 Förkunna det inte i Gat, gråt inte så bittert! I Bet-Leafra vältrar jag mig i stoftet.
11 Drag ut i nakenhet och skam, ni som bor i Safir! De som bor i Saanan vågar sig inte ut. Klagoljuden i Bet-Haesel gör att ni inte kan stanna där.
12 De som bor i Marot våndas efter det goda, ty en olycka har kommit från HERREN till Jerusalems port.
13 Spänn travare för vagnen, ni som bor i Lakish, ni som var orsaken till synd hos dottern Sion, ty det var hos er man fann Israels överträdelser.
14 Därför skall du ge skiljebrev åt Moreset-Gat, Husen i Aksib har blivit som en lögn för Israels kungar.
15 Ännu en gång skall jag låta erövraren komma över er, ni som bor i Maresa. Ända till Adullam skall den komma, Israels härlighet.
16 Raka dig skallig och skär av ditt hår för barnen som var din glädje, Gör ditt huvud kalt som gamens, ty de skall föras bort från dig.
1 Ve dem som tänker ut fördärv och på sin bädd planlägger det som är ont. Så snart morgonen gryr sätter de planerna i verket, om det står i deras makt.
2 De har begär till åkrar och roffar dem åt sig, till hus och lägger beslag på dem. De använder våld mot människor och hus, mot en man och hans egendom.
3 Därför säger HERREN så: Se, jag tänker ut ont mot detta släkte. Ni skall inte kunna dra er hals ur det och ni skall inte gå så stolta, ty det blir en ond tid.
4 På den dagen skall man stämma upp en nidvisa över er och klaga i en klagosång. Man skall säga: "Vi är i grund förstörda. Mitt folks arvslott ändrar han. O, att han skulle rycka den ifrån mig, åt förrädare ger han våra åkrar."
5 Därför kommer det inte att hos dig finnas någon som får spänna mätsnöre över en jordlott i HERRENS församling.
6 "Sluta predika", så predikar de. "Om sådant får man inte predika, skall aldrig smädelserna ta slut!"
7 Är det så du talar, du Jakobs hus? Har HERRENS Ande varit otålig? Har hans gärningar visat något sådant? Är inte mina ord goda mot den som lever rättfärdigt?
8 Men sedan en tid har mitt folk rest sig upp som en fiende. Ni sliter manteln av dem som går trygga på vägen och inte vill veta av någon strid.
9 Mitt folks kvinnor driver ni ut från de hem där de har sin glädje. Från deras barn tar ni min härlighet för alltid.
10 Stå upp och gå er väg, här har ni ingen viloplats. Orenheten drar er i fördärvet, i fruktansvärt fördärv.
11 Om någon skulle komma med tomt prat, svek och lögn och säga: "Jag kan profetera för dig om vin och starka drycker", då skulle han passa som profet för detta folk.
12 Jag skall församla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag skall samla ihop kvarlevan av Israel, jag skall föra dem tillsammans som fåren till fållan, som en hjord till dess betesmark, så att det uppstår ett sorl av människor.
13 En som banar väg drar ut framför dem, de bryter sig igenom och tågar fram, genom porten vandrar de ut. Deras kung tågar framför dem, HERREN går i spetsen för dem.
1 Jag sade: Hör, ni hövdingar i Jakob, ni furstar över Israels hus: Är det inte er sak att veta vad som är rätt?
2 Men ni hatar det goda och älskar det onda, ni sliter huden av människor och köttet från deras ben.
3 Ni äter mitt folks kött och flår huden av dem och bryter sönder deras ben för att stycka dem likt något man kastar i grytan, så som man gör med kött som läggs i kitteln.
4 När de då ropar till HERREN skall han inte svara dem. För det onda de gjort skall han då dölja sitt ansikte för dem.
5 Så säger HERREN om de profeter som för mitt folk vilse, om dem som ropar: "Allt står väl till!" så länge de har något att tugga med sina tänder. Mot den som inte ger dem något i munnen blåser de upp till helig strid.
6 Därför skall en natt utan syner komma över er, och mörker utan spådomar. Solen skall gå ner över profeterna och dagen bli mörk över dem.
7 Siarna skall stå med skam och spåmännen blygas. De skall alla täcka över sitt skägg, ty inget svar kommer från Gud.
8 Men jag, jag är full av kraft, av HERRENS Ande, av rätt och styrka, så att jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse, för Israel hans synd.
9 Hör då detta, ni hövdingar över Jakobs hus, ni furstar över Israels hus: Ni avskyr det som är rätt, och allt som är rakt gör ni krokigt,
10 ni bygger upp Sion med blod och Jerusalem med ondska.
11 Stadens hövdingar dömer för mutor, prästerna undervisar för betalning och profeterna spår för pengar. Ändå stöder de sig på HERREN och säger: "Är inte HERREN mitt ibland oss? Olycka skall inte drabba oss."
12 Därför skall Sion för er skull plöjas upp till en åker, Jerusalem bli en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd.
1 Det skall ske i den yttersta tiden, att det berg där HERRENS hus är skall stå fast grundat och vara högst bland bergen, upphöjt över höjderna. Och alla folk skall strömma dit.
2 Ja, många folk skall gå i väg och säga: "Kom, låt oss gå upp till HERRENS berg, till Jakobs Guds hus. Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar." Ty undervisningen skall gå ut från Sion, HERRENS ord från Jerusalem.
3 Han skall döma mellan många folk och skipa rätt åt mäktiga hednafolk, ända bort i fjärran land. Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer träna sig för krig.
4 Var och en skall sitta under sitt vinträd och under sitt fikonträd utan fruktan, ty så har HERREN Sebaots mun talat.
5 Ty alla andra folk vandrar vart och ett i sin guds namn, men vi, vi skall vandra i HERRENS, vår Guds, namn, alltid och för evigt.
6 På den dagen, säger HERREN, skall jag samla ihop de haltande och föra samman dem som drivits bort och dem som jag låtit drabbas av olyckor.
7 Jag skall låta de haltande bli en kvarleva, och de som drivits långt bort ett mäktigt folk, och HERREN skall vara konung över dem på Sions berg, från nu och till evig tid.
8 Och du Herdetorn, du dotter Sions kulle, till dig skall det komma, det forna herraväldet skall komma, dottern Jerusalems kungadöme.
9 Men varför ropar du så högt? Finns det då ingen kung hos dig, har du inte längre någon rådgivare eftersom du har gripits av vånda likt en barnaföderska?
10 Vrid dig i födslosmärtor, du dotter Sion, likt en kvinna som föder barn, ty nu måste du dra ut ur staden, och bo på öppna fältet. Ända till Babel skall du komma. Där skall du befrias, där skall HERREN förlossa dig ur dina fienders hand.
11 Nu samlas många hednafolk mot dig, och de säger: "Låt henne bli orenad och låt våra ögon se med lust på Sion."
12 Men de känner inte HERRENS tankar, de förstår inte hans rådslut, att han har samlat dem som kärvar till tröskplatsen.
13 Stå upp och tröska, du dotter Sion, ty jag skall ge dig horn av järn och klövar av koppar. Du skall krossa många folk och helga bytet från dem åt HERREN, deras skatter åt hela jordens Herre.
1 Samla nu dina skaror, du skarornas stad. En belägringsvall har man rest upp mot oss. Israels domare slår man med käpp på kinden.
2 Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.
3 Därför skall han överge dem fram till den tid då hon som skall föda har fött. Då skall resten av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn.
4 Han skall träda fram och vara en herde i HERRENS kraft, i HERRENS, sin Guds, namns höghet. Och de skall ha ro, ty han skall då vara stor intill jordens ändar
5 Och han skall vara vår frid. När Assur stormar in i vårt land och tränger in i våra palats, då kan vi ställa upp mot honom sju herdar, ja, åtta furstar ur folket.
6 Och med svärd skall de beta av Assurs land och Nimrods land ända in i dess portar. Så skall han rädda oss från Assur, om denne kommer in i vårt land och tränger fram över våra gränser.
7 Jakobs kvarleva skall vara bland många folk som dagg från HERREN, som regnskurar på gräs, vilka inte dröjer för någon mans skull eller väntar för människors skull.
8 Ja, Jakobs kvarleva skall vara bland hednafolken, mitt ibland många folk, som ett lejon bland djuren i skogen, som ett ungt lejon bland fårhjordar, vilket trampar ner där det går fram och river sitt rov utan att någon räddar det.
9 Må din hand vara upplyft över dina ovänner, och må alla dina fiender bli utrotade
10 Det skall ske på den dagen, säger HERREN, att jag skall utrota dina hästar ur ditt land och förstöra dina vagnar.
11 Jag skall utplåna städerna i ditt land och riva ner alla dina fästen.
12 Jag skall utrota all trolldom hos dig, inga spåmän skall mer finnas bland dig.
13 Jag skall utrota dina utskurna avgudabilder och dina stoder ur ditt land, och du skall inte mer tillbe dina händers verk.
14 Jag skall förstöra dina aseror som du har ibland dig, och jag skall ödelägga dina städer.
15 Jag skall i vrede och förbittring ta hämnd på de hednafolk som inte varit hörsamma.
1 Hör vad HERREN säger: Stå upp och gå till rätta inför bergen och låt höjderna höra din röst.
2 Hör HERRENS anklagelser, ni berg, lyssna ni jordens fasta grundvalar! Ty HERREN anklagar sitt folk, med Israel vill han gå till rätta.
3 Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och på vilket sätt har jag tröttat ut dig? Svara mig!
4 Jag förde dig upp ur Egyptens land, ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig.
5 Mitt folk, kom ihåg vad Balak, kungen i Moab, hade i sinnet och vad han fick för svar av Bileam, Beors son. Kom ihåg hur det var mellan Sittim och Gilgal och lär dig förstå HERRENS rättfärdiga gärningar.
6 Med vad skall jag komma inför HERREN och med vad skall jag böja mig för Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar?
7 Gläds HERREN åt bockar i tusental, åt oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ?
8 Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl HERREN av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?
9 Hör, hur HERREN ropar till staden! Den som är vis ger akt på ditt namn. Hör om straffet och vem han är som har bestämt det.
10 Finns det ännu i den ogudaktiges hus skatter som förvärvats genom orätt, eller ett alltför litet efa-mått, värt att förbannas?
11 Vore jag rättfärdig om jag tillät orätt våg och falska vikter i väskan?
12 Eftersom de rika i staden är fulla av våld, och de som bor där talar lögn och har en falsk tunga i sin mun,
13 måste jag slå dig med sår som inte läks och lägga dig i ruiner för dina synders skull.
14 Du skall äta men inte bli mätt, hunger skall plåga dig. Vad du skaffar undan skall du inte kunna rädda, och vad du räddar skall jag ge åt svärdet.
15 Du skall så men inte få skörda, du skall pressa oliver men inte få smörja dig med oljan. Du skall pressa ut druvmust men inte få dricka vinet.
16 Man håller fast vid Omris stadgar och allt vad Ahabs hus har gjort. Ni följer deras råd. Därför skall jag göra dig till ett öde land och invånarna i staden till hån. Ja, mitt folks förakt skall ni få bära.
1 Ve mig! Det är med mig som när frukten är insamlad om sommaren, som när efterskörden efter vinbärgningen är slut. Ingen druvklase mer finns att äta, inget tidigt fikon som jag har längtat efter.
2 De fromma är försvunna från jorden, ingen bland människorna är ärlig. Alla ligger de på lur efter blod, var och en vill fånga den andre i sitt nät.
3 Deras händer är skickliga att göra det onda. Fursten begär gåvor och domaren mutor. Den mäktige kräver öppet vad han har begär till. Så gör de gemensam sak.
4 Den bäste bland dem är som ett törnsnår, den ärligaste värre än en törnhäck. Det kommer en dag för dina väktare, din räkenskapsdag. Då grips de av förvirring.
5 Tro inte på någon vän, lita inte på någon förtrogen. För henne som vilar i din famn måste du vakta din muns dörrar.
6 Ty sonen föraktar sin far, dottern trotsar sin mor, sonhustrun sin svärmor, och var och en har sin egen familj till fiender.
7 Men jag, jag skall skåda efter HERREN, jag skall hoppas på min frälsnings Gud. Min Gud skall höra mig.
8 Gläd dig inte över mig, du min fiende. Om jag har fallit, skall jag resa mig igen. Om jag sitter i mörkret, är HERREN mitt ljus.
9 Eftersom jag har syndat mot HERREN skall jag bära hans vrede, till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt. Han skall föra mig ut i ljuset, och jag skall se hans rättfärdighet.
10 Min fiende skall se det och täckas av skam, han som sade till mig: "Var är nu HERREN, din Gud?" Mina ögon skall se på honom, hur han trampas ner som smuts på gatan.
11 En dag skall dina murar byggas upp. På den dagen skall dina gränser vidgas.
12 På den dagen skall man komma till dig från Assur och från Egyptens städer, från Egypten och ända till floden, från hav till hav och från berg till berg.
13 Men jorden skall bli en ödemark för sina invånares skull. Det blir frukten av deras gärningar.
14 Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, som bor avskild i skogen, mitt i ett fruktbart land. Låt den gå i bet i Basan och i Gilead som under forna dagar.
15 Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land, skall jag låta dem se underbara ting.
16 Hednafolken skall se det och komma på skam, med all sin makt. De skall lägga handen på munnen, deras öron skall bli döva.
17 De skall slicka stoftet som ormar, likt markens kräldjur. Med bävan skall de överge sina hålor, skräckslagna skall de söka HERREN, vår Gud. För dig skall de frukta.
18 Vem är en Gud som du, som förlåter missgärning och inte tillräknar överträdelse för kvarlevan av sin arvedel. Han håller inte fast vid sin vrede för evigt, ty han har behag till nåd.
19 Han skall åter förbarma sig över oss och trampa på våra missgärningar. Du skall kasta alla deras synder i havets djup.
20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, så som du med ed lovade våra fäder i forntidens dagar.