1 I åttonde månaden av Darejaves andra regeringsår kom HERRENS ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
2 HERREN var vred på era fäder.
3 Säg därför till folket: Så säger HERREN Sebaot: Vänd om till mig, säger HERREN Sebaot, så skall jag vända om till er, säger HERREN Sebaot.
4 Var inte som era fäder. För dem predikade gångna tiders profeter och sade: "Så säger HERREN Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar". Men de lyssnade inte och aktade inte på mig, säger HERREN.
5 Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar för evigt?
6 Nej, men mina ord och mina stadgar som jag gav mina tjänare profeterna, de nådde era fäder. Och de vände om och sade: "Som HERREN Sebaot hade beslutat att göra med oss enligt våra vägar och våra gärningar, så har han också handlat med oss."
7 På tjugofjärde dagen i elfte månaden, som är månaden Sebat, i Darejaves andra regeringsår, kom HERRENS ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
8 Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita.
9 Jag frågade: "Min herre, vilka är dessa?" Ängeln som talade med mig sade: "Jag vill låta dig se vilka de är."
10 Mannen som stod bland myrtenträden svarade: "Det är dessa som HERREN har sänt att fara omkring på jorden."
11 Och de svarade HERRENS ängel som stod bland myrtenträden: "Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla."
12 Då sade HERRENS ängel: "HERRE Sebaot, hur länge skall det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din förbittring mot dem nu i sjuttio år."
13 HERREN svarade den ängel som talade med mig, med goda och tröstande ord.
14 Och ängeln som talade med mig sade sedan: "Ropa ut: Så säger HERREN Sebaot: Jag nitälskar för Jerusalem och brinner av nit för Sion.
15 Jag är mycket vred på hednafolken som sitter så säkra, ty medan jag endast var lite vred hjälpte de ondskan att förökas.
16 Därför säger HERREN så: Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet. Mitt hus skall byggas där, säger HERREN Sebaot, och mätsnöret skall spännas över Jerusalem.
17 Ropa ut än en gång: Så säger HERREN Sebaot: Än en gång skall mina städer flöda över av det som är gott. HERREN skall än en gång trösta Sion, än en gång skall han utvälja Jerusalem."
18 Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var fyra horn.
19 Jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa?" Han svarade mig: "Det är dessa horn som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem."
20 Och HERREN lät mig se fyra smeder.
21 Jag frågade: "Varför har dessa kommit och vad skall de göra?" Han svarade: "Där är de horn som skingrade Juda, så att ingen kunde lyfta upp huvudet. Men smederna har kommit för att förskräcka dem och slå av hornen på de hednafolk som har lyft sitt horn mot Juda land, för att skingra dem som bor där."
1 Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var en man med ett mätsnöre i handen.
2 Då frågade jag: "Vart går du?" Han svarade: "Att mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det skall bli."
3 Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom.
4 Han sade till denne: "Skynda i väg och säg till den unge mannen: Jerusalem skall ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne.
5 Och jag själv, säger HERREN, skall vara en mur av eld omkring staden, och jag skall vara härligheten därinne."
6 Upp, upp! Fly från landet i norr, säger HERREN, ty som himlens fyra vindar har jag skingrat er, säger HERREN.
7 Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos Babels dotter.
8 Ty så säger HERREN Sebaot, han som för sin härlighets skull har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: "Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten.
9 Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skall bli ett byte för sina slavar." Ni skall då förstå att HERREN Sebaot har sänt mig.
10 Jubla och gläd dig, du Sions dotter, ty se, jag kommer och jag skall bo i dig, säger HERREN.
11 Många hednafolk skall på den dagen sluta sig till HERREN och bli mitt folk, och jag skall bo i dig. Du skall förstå att HERREN Sebaot har sänt mig till dig.
12 HERREN skall äga Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång skall han utvälja Jerusalem.
13 Var stilla inför HERREN, allt kött, ty han har trätt fram ur sin heliga boning.
1 Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför HERRENS ängel, och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom.
2 Men HERREN sade till Satan: "HERREN skall straffa dig, Satan. Ja, HERREN skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?"
3 Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln.
4 Och ängeln sade till dem som stod inför honom: "Tag av honom de orena kläderna." Sedan sade han till Josua: "Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder."
5 Då sade jag: "Sätt också en ren bindel på hans huvud." Och de satte en ren bindel på hans huvud och tog på honom kläderna, medan HERRENS ängel stod där.
6 Och HERRENS ängel försäkrade Josua och sade:
7 "Så säger HERREN Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller mina befallningar, så skall du få styra mitt hus och vakta mina förgårdar. Du skall få en plats att vandra på bland dem som står här.
8 Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män skall vara ett tecken: Se, jag skall låta min tjänare Telningen komma.
9 Se den sten som jag har lagt inför Josua! Över denna enda sten vakar sju ögon, och se, jag skall gravera in en inskrift på den, säger HERREN Sebaot. Och jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag.
10 På den dagen, säger HERREN Sebaot, skall var och en kunna bjuda in sin vän under sin vinstock och sitt fikonträd."
1 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sömnen.
2 Han sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe.
3 Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra."
4 Och jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?"
5 Ängeln som talade med mig svarade: "Förstår du inte vad de betyder?" "Nej, min herre", sade jag.
6 Då sade han till mig: "Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.
7 Vem är du, du stora berg? Inför Serubbabel skall du förvandlas till jämn mark. Ty han skall föra fram slutstenen medan man ropar: Nåd, nåd över den!"
8 Och HERRENS ord kom till mig. Han sade:
9 "Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus. Hans händer skall också göra det färdigt och du skall förstå att HERREN Sebaot har sänt mig till er.
10 Ty vem vill förakta den ringa begynnelsens dag? De gläds över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS sju ögon som far omkring över hela jorden?"
11 Jag frågade honom: "Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?"
12 Och jag frågade honom igen: "Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor som den gyllene oljan rinner ner igenom?"
13 Då sade han till mig: "Förstår du inte vad de betyder?" Jag svarade: "Nej, min herre."
14 Då sade han: "Dessa två är de smorda som står inför hela jordens HERRE."
1 Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, en bokrulle flög fram.
2 Ängeln sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred."
3 Då sade han till mig: "Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift.
4 Jag har låtit den gå ut, säger HERREN Sebaot, för att den skall komma in i tjuvens hus och in i huset hos den som svär falskt vid mitt namn. Den skall stanna där i huset och fräta upp det med trävirke och stenar."
5 Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: "Lyft nu upp dina ögon och se vad som kommer fram."
6 "Vad är det?" frågade jag. "Det är en sädeskorg" svarade han och tillade: "Så förhåller det sig med dem i hela landet."
7 Och se, ett lock av bly lyfte sig och en kvinna satt mitt i korgen.
8 Han sade: "Detta är ondskan." Och han stötte åter ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen.
9 Jag lyfte därefter upp ögonen och såg, och se, två kvinnor kom fram, och vinden tog tag i deras vingar, ty de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen.
10 Och jag sade till ängeln som talade med mig: "Vart skall de föra korgen?"
11 Han svarade mig: "Till Sinears land för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt skall hon sättas ner på sin plats."
1 Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar.
2 Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta,
3 framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar.
4 Då frågade jag ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?"
5 Ängeln svarade mig: "Det är himlens fyra vindar som drar ut inför hela jordens Herre.
6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet."
7 När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: "Ge er av, far ut över jorden!" Och de for ut över jorden.
8 Och han ropade på mig och sade: "Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro i nordlandet."
9 HERRENS ord kom till mig. Han sade:
10 Tag emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josua, Sefanjas son. Dit har de begett sig efter återkomsten från Babel.
11 Du skall ta emot silver och guld och göra kronor som du skall sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.
12 Och du skall säga till honom: "Så säger HERREN Sebaot: Se, en man, hans namn är Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga HERRENS tempel.
13 Ja, det är han som skall bygga HERRENS tempel. Han skall vinna härlighet och sitta på sin tron och regera. En präst skall han vara på sin tron, och frid skall råda mellan båda.
14 Kronorna skall finnas i HERRENS tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son.
15 Fjärran ifrån skall man komma för att bygga på HERRENS tempel, och ni skall förstå att HERREN Sebaot har sänt mig till er. Så skall ske om ni lyder HERRENS, er Guds, röst."
1 I kung Darejaves fjärde regeringsår kom HERRENS ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden, som är månaden Kislev.
2 Från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför HERREN
3 och för att fråga prästerna i HERREN Sebaots hus och profeterna följande: "Skall jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?"
4 Då kom HERRENS ord till mig. Han sade:
5 "Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni nu i sjuttio år fastat och klagat i femte och sjunde månaden, har det då varit för mig ni har fastat?
6 Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker?
7 Är inte detta de ord som HERREN predikade genom gångna tiders profeter, medan Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och medan Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?"
8 Och HERRENS ord kom till Sakarja. Han sade:
9 Så säger HERREN Sebaot: "Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.
10 Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan."
11 Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde.
12 De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från HERREN Sebaot.
13 Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade HERREN Sebaot.
14 "Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner." Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.
1 Och HERREN Sebaots ord kom till mig. Han sade:
2 Så säger HERREN Sebaot: Jag nitälskar för Sion med stor iver, med stor vrede nitälskar jag för henne.
3 Så säger HERREN: Jag skall vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem, och Jerusalem skall kallas "sanningens stad" och HERREN Sebaots berg "det heliga berget".
4 Så säger HERREN Sebaot: Än en gång skall gamla män och kvinnor finnas på Jerusalems gator, var och en med sin stav i handen för sin höga ålders skull.
5 Och stadens gator skall vara fulla av pojkar och flickor som leker där.
6 Så säger HERREN Sebaot: Även om det kan te sig alltför underbart för kvarlevan av detta folk i de dagarna, skall det därför te sig alltför underbart också för mig? säger HERREN Sebaot.
7 Så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall frälsa mitt folk från landet i öst och från landet i väst.
8 Jag skall låta dem komma och bo i Jerusalem, de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud i sanning och rättfärdighet.
9 Så säger HERREN Sebaot: Fatta mod, ni som i de här dagarna hör dessa ord från de profeter som talade på den tid då grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas upp.
10 Ty före den tiden hade varken människor eller djur lön för sin strävan. Ingen hade ro för sina ovänner, vare sig han gick ut eller in ty jag vände alla människor mot varandra.
11 Men nu vill jag inte längre vara som i gångna dagar mot kvarlevan av detta folk, säger HERREN Sebaot.
12 Ty nu skall friden ge utsäde, vinstocken ge sin frukt, jorden sin gröda och himlen sin dagg. Jag skall låta kvarlevan av detta folk få ärva allt detta.
13 Och liksom ni, både Juda hus och Israels hus, har varit en förbannelse bland hednafolken, så skall ni nu, då jag frälst er, bli en välsignelse. Frukta inte, fatta mod!
14 Ty så säger HERREN Sebaot: Liksom jag beslöt att straffa er, när era fäder väckte min vrede säger HERREN Sebaot, och jag då inte ångrade det,
15 så har jag i denna tid beslutat att vända om för att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Frukta inte!
16 Men detta är vad ni skall göra: Tala sanning med varandra, döm i era portar rätta domar som ger frid.
17 Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan och ha inte kärlek till falska eder, ty allt sådant hatar jag, säger HERREN.
18 HERREN Sebaots ord kom till mig. Han sade:
19 Så säger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden skall för Juda hus bli till fröjd och glädje, ja, till glada högtider. Och sanning och frid skall ni älska.
20 Så säger HERREN Sebaot: Än en gång skall folk komma hit, ja, många städers invånare.
21 Och de som bor i den ena staden skall gå till den andra och säga: "Låt oss gå och bönfalla inför HERREN och söka HERREN Sebaot, jag själv skall också gå."
22 Ja, många folk och mäktiga hednafolk skall komma och söka HERREN Sebaot i Jerusalem, och de skall åkalla HERREN.
23 Så säger HERREN Sebaot: På den tiden skall tio män, av alla språk och länder, gripa tag i mantelfållen på en judisk man och säga: "Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er."
1 En profetia, HERRENS ord mot Hadraks land. I Damaskus skall det slå ner, ty HERREN har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar.
2 Det slår också ner i det angränsande Hamat, likaså i Tyrus och Sidon, där man är så vis.
3 Tyrus byggde sig ett fäste och samlade silver som stoft och guld som orenlighet på gatan.
4 Men se, Herren skall göra henne fattig och störta ner hennes välde i havet och hon skall förtäras av eld.
5 Askelon skall se det och frukta, Gaza skall darra av ångest, liksom Ekron, ty dess hopp kommer på skam. Gaza mister sin kung, och i Askelon kommer ingen att bo.
6 Ett oäkta folk skall bo i Asdod, och filisteernas stolthet skall jag utrota.
7 Men när jag har ryckt blodmaten ur deras mun och styggelsen från deras tänder, då skall också av dem bli en kvarleva åt vår Gud, de skall bli som stamfurstar i Juda, och Ekrons folk skall bli som jebusiterna.
8 Jag skall slå upp mitt läger omkring mitt hus mot härar och mot den som kommer och går. Ingen förtryckare skall längre komma över dem, ty jag vaktar nu med öppna ögon.
9 Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.
10 Jag skall utrota vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar skall utrotas, och han skall tala frid till hednafolken. Hans herravälde skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens yttersta gränser.
11 När det gäller dig skall jag för ditt förbundsblods skull befria dina fångar från hålan där inget vatten finns.
12 Vänd åter till ert fäste, ni fångar som har ett hopp. Ja, i dag förkunnar jag för er att jag skall ge er dubbelt igen.
13 Ty jag skall spänna Juda som min båge och lägga Efraim som pil på den, jag skall väcka upp dina söner, du Sion, mot dina söner, du Javan, och göra dig lik en hjältes svärd.
14 Ja, HERREN skall uppenbara sig över dem och som en blixt skall hans pil fara ut. Herren, HERREN skall blåsa i hornet, och med söderns stormar skall han dra fram.
15 HERREN Sebaot skall beskydda dem. De skall sluka sina fiender och trampa slungstenarna under fötterna. De skall dricka och föra oväsen som av vin. De skall fyllas som en offerskål, som altarets hörn.
16 HERREN, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen, ty de är hans hjord, hans folk. De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land.
17 Hur stor är inte hans godhet, hur stor är inte hans skönhet! Unga män skall blomstra av brödsäd och unga kvinnor av vin.
1 Bed HERREN om regn i vårregnets tid. HERREN gör åskmolnen, skurar av regn ger han människorna, gröda på marken åt var och en.
2 Men husgudarna talar svek, spåmännen skådar lögn, bedrägliga drömmar talar de, tomhet är deras tröst. Därför drar folket bort likt en fårhjord. De lider nöd, ty de har ingen herde.
3 Mot herdarna är min vrede upptänd, och ledarna skall jag straffa. HERREN Sebaot har omsorg om sin hjord, Juda hus, och skall göra den till en stolt stridshäst åt sig.
4 Från Juda skall hörnstenen komma, från honom stödjepelaren, från honom bågen till striden, från honom allt vad styresman heter.
5 De skall likna hjältar som under striden trampar ner smuts på gatan. Ja, de skall strida, ty HERREN är med dem, och ryttarna på sina hästar skall komma på skam.
6 Jag skall ge styrka åt Juda hus och Josefs hus skall jag frälsa. Jag skall föra dem tillbaka, ty jag skall förbarma mig över dem, och de skall vara som om jag aldrig hade förkastat dem. Ty jag är HERREN, deras Gud, jag skall bönhöra dem.
7 Efraims män skall bli som hjältar, deras hjärtan skall glädja sig som av vin. Deras barn skall se det och bli glada, deras hjärtan skall fröjda sig i HERREN.
8 Jag skall vissla på dem och föra dem samman, ty jag har befriat dem. De skall bli lika talrika som förut.
9 När jag planterar dem bland folken skall de tänka på mig i fjärran land. De skall få leva med sina barn och komma åter.
10 Jag skall föra dem tillbaka från Egyptens land, och från Assur skall jag samla dem. Till Gileads land och till Libanon skall jag föra dem, och där skall inte finnas utrymme nog för dem.
11 Han skall dra fram genom ett hav av nöd, havets vågor skall han näpsa, och alla Nilflodens djup skall torka ut. Assurs stolthet skall brytas ner och spiran tas ifrån Egypten.
12 Jag skall göra dem starka i HERREN, och i hans namn skall de gå fram, säger HERREN.
1 Öppna dina dörrar, Libanon, så att eld kan förtära dina cedrar.
2 Jämra dig, du cypress, ty cedern har fallit, de härliga träden är skövlade. Jämra er, ni Basans ekar, ty skogen, den ogenomträngliga, är fälld.
3 Hör herdarnas jämmer, när deras härlighet skövlas! Hör de unga lejonens vrål, när Jordans härlighet skövlas!
4 Så sade HERREN, min Gud: "Bli en herde för slaktfåren,
5 ty de som köper dem slaktar dem utan att straffas, och de som säljer dem säger: Lovad vare HERREN att jag blir allt rikare! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem.
6 Ty jag skall inte längre förbarma mig över dem som bor i landet", säger HERREN. "Se, jag skall överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De skall ödelägga landet, och jag skall inte rädda någon ur deras hand."
7 Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Endräkt. Så blev jag en herde för fåren.
8 Och inom en månad förgjorde jag de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de fick i sin tur ovilja mot mig.
9 Då sade jag till fåren: "Jag vill inte längre vara er herde. Det som håller på att dö, det må dö, och det som håller på att förgås, det må förgås. Och de som blir kvar må äta upp varandra."
10 Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk.
11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren som gav akt på mig förstod att detta var HERRENS ord.
12 Och jag sade till dem: "Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara." Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver.
13 Och HERREN sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren!" - det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.
14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Och HERREN sade också till mig: "Skaffa dig redskap som en oförståndig herde.
16 Ty se, jag skall låta en herde uppstå i landet, en som inte sköter om de får som håller på att gå under, inte uppsöker de förlorade, inte helar de sårade och inte sörjer för de friska men äter köttet av de feta och river sönder deras klövar."
17 Ve över den ovärdige herden som överger sin hjord. Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga. Må hans arm helt förtvina och hans högra öga helt förmörkas.
1 En profetia, HERRENS ord om Israel. Så säger HERREN, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne:
2 Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat.
3 Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne.
4 På den dagen, säger HERREN, skall jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus skall jag öppna mina ögon, när jag bland folken slår alla hästar med blindhet.
5 Då skall Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är vår styrka, genom HERREN Sebaot som är deras Gud."
6 På den dagen skall jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem skall fortfarande trona på sin plats, där det nu ligger.
7 HERREN skall frälsa Juda hyddor först, för att inte härligheten hos Davids hus och Jerusalems invånare skall överträffa Juda härlighet.
8 På den dagen skall HERREN beskydda Jerusalems invånare. På den dagen skall den svagaste bland dem vara som David, och Davids hus skall vara som Gud, såsom HERRENS ängel framför dem.
9 På den dagen skall jag bestämma mig för att utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem.
10 Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.
11 På den dagen skall sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadadrimmon i Megiddopasset.
12 Landet skall sörja, var släkt för sig: Davids hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig; Natans hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig;
13 Levi hus och släkt för sig och deras kvinnor för sig; Simeis släkt för sig och deras kvinnor för sig,
14 alla övriga släkter var för sig och deras kvinnor för sig.
1 På den dagen skall Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.
2 På den dagen skall det ske, säger HERREN Sebaot, att jag skall utrota avgudarnas namn ur landet, så att man inte mer skall komma ihåg dem. Också profeterna och den orene anden skall jag ta bort ur landet.
3 Om någon ändå uppträder som profet, så skall hans far och mor, de som fött honom, säga till honom: "Du kan inte få leva, för du talar lögn i HERRENS namn." Och hans egna föräldrar, hans far och mor, skall sticka ner honom när han profeterar.
4 Det skall ske på den dagen att profeterna skall skämmas för sina syner, när de profeterar. De skall inte längre klä sig i en mantel av hår för att bedraga,
5 utan var och en skall säga: "Jag är ingen profet. Jag är åkerbrukare och redan i min ungdom blev jag köpt till slav."
6 Om man då frågar honom: "Vad är det för sår du har på händerna?" skall han svara: "Dem har jag fått hemma hos mina vänner."
7 Svärd, upp mot min herde, mot den man som står mig nära! säger HERREN Sebaot. Slå herden så att fåren skingras. Ty jag skall vända min hand mot de små.
8 Det skall ske i hela landet, säger HERREN, att två tredjedelar skall utrotas och gå under, men en tredjedel skall lämnas kvar.
9 Den tredjedelen skall jag låta gå genom eld. Jag skall luttra dem som man luttrar silver, pröva dem som man prövar guld. De skall åkalla mitt namn och jag skall bönhöra dem. Jag skall säga: "Detta är mitt folk." Och folket skall svara: "HERREN är min Gud."
1 Se, HERRENS dag kommer! Då skall man dela bytet bland er.
2 Ty jag skall samla alla hednafolk till strid mot Jerusalem. Staden kommer att intas, husen plundras och kvinnorna våldtas. Halva staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden skall inte bli utrotad.
3 Sedan skall HERREN gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag.
4 På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster, till en mycket stor dal genom att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder.
5 Och ni skall fly ner i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall sträcka sig till Asel. Ni skall fly som när ni flydde för jordbävningen på Ussias, Juda kungs, tid. Då skall HERREN, min Gud, komma och alla heliga med dig.
6 Det skall ske på den dagen att ljuset blir borta, himlens ljus skall förmörkas.
7 Det blir en särskild dag, känd av HERREN, inte dag och inte natt. Men det skall ske att när aftonen kommer blir det ljust.
8 Det skall ske på den dagen att rinnande vatten skall utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet. Både sommar och vinter skall det vara så.
9 HERREN skall vara konung över hela jorden. På den dagen skall det ske: HERREN är en och hans namn är ett.
10 Hela landet, från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall förvandlas till en slätt. Men staden skall vara upphöjd och förbli på sin plats, från Benjaminsporten till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna.
11 Folket skall bo där i ro och aldrig mer lämnas till undergång. Jerusalem skall bo i trygghet.
12 Detta är den plåga med vilken HERREN skall slå alla de folk som drar ut mot Jerusalem: Han skall låta deras kött ruttna medan de ännu står på sina fötter, deras ögon skall ruttna i sina hålor, och deras tunga skall ruttna i deras mun.
13 Det skall ske på den dagen att HERREN skall sända stor förvirring bland dem. De skall bära hand på varandra, och den enes hand skall lyftas mot den andres.
14 Också Juda skall föra krig i Jerusalem. Och skatter skall samlas från alla hednafolk runt omkring, guld, silver och kläder i stor mängd.
15 Plågan skall på samma sätt drabba hästar och mulåsnor, kameler och åsnor och alla andra djur där i lägren.
16 Det skall ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerusalem skall dra dit upp, år efter år, för att tillbe konungen, HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.
17 Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen, HERREN Sebaot, skall inget regn komma över dem.
18 Om Egyptens folkstam inte drar upp och kommer dit, skall inte heller något regn komma. Detta blir den plåga som HERREN skall slå hednafolken med, de som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.
19 Detta skall vara det straff som drabbar Egypten, ja, det straff som drabbar alla hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.
20 På den dagen skall det på hästarnas bjällror stå: "Helgad åt HERREN", och grytorna i HERRENS hus skall vara som offerskålarna framför altaret.
21 Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt HERREN Sebaot, så att var och en som frambär offer kan komma och ta en sådan för att laga till köttet. Ingen kanané skall mer finnas i HERREN Sebaots hus på den dagen.