Matteusevangeliet 1

¹ Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son.

² Abraham födde Isak, Isak födde Jakob, Jakob födde Juda och hans bröder.

³ Juda födde Peres och Sara, och Tamar var deras mor. Peres födde Hesron, Hesron födde Ram,

⁴ Ram födde Amminadab, Amminadab födde Naheson, Naheson födde Salmon,

⁵ Salmon födde Boas, och Rahab var hans mor. Boas födde Obed, vars mor var Rut, Obed födde Isai,

⁶ och Isai födde David, kungen. David födde Salomo, vars mor var Urias hustru,

⁷ Salomo födde Rehabeam, Rehabeam födde Abia, Abia födde Asa,

⁸ Asa födde Josafat, Josafat födde Joram, Joram födde Ussia,

⁹ Ussia födde Jotam, Jotam födde Ahas, Ahas födde Hiskia,

¹⁰ Hiskia födde Manasse, Manasse födde Amon, Amon födde Josia,

¹¹ och Josia födde Jekonja och hans bröder, vid den tid då folket fördes bort i fångenskap till Babel.

¹² Sedan folket hade blivit bortfört till Babel,födde Jekonja Sealtiel, Sealtiel födde Serubbabel,

¹³ Serubbabel födde Abihud, Abihud födde Eljakim, Eljakim födde Assur,

¹⁴ Assur födde Sadok, Sadok födde Jakim, Jakim födde Eliud,

¹⁵ Eliud födde Eleasar, Eleasar födde Mattan, Mattan födde Jakob,

¹⁶ och Jakob födde Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.

¹⁷ Alltså blir det tillsammans fjorton släktled från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.

¹⁸ Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande.

¹⁹ Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne.

²⁰ Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande.

²¹ Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder."

²² Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten:

²³ Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss.

²⁴ När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig.

²⁵ Men han rörde henne inte, förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus.

Matteusevangeliet 2

¹ När Jesus var född i Betlehem i Judas breven på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem

² och frågade: "Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom."

³ När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.

⁴ Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade ut dem, var Messias skulle födas.

⁵ De svarade: "I Betlehem i Judas breven, ty så är skrivet genom profeten:

⁶ Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel."

⁷ Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig.

⁸ Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: "Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det."

⁹ De lyssnade till kungen och begav sig i väg. Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var.

¹⁰ När de såg stjärnan,uppfylldes de av mycket stor glädje.

¹¹ Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra.

¹² Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.

¹³ När de visa männen hade farit, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."

¹⁴ Josef steg då upp och tog om natten med sig barnet och dess mor och begav sig till Egypten.

¹⁵ Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ut ur Egypten kallade jag min son.

¹⁶ När Herodes såg att han hade blivit vilseledd av de visa männen, blev han ursinnig, och han lät döda alla de pojkar i Betlehem och hela dess omgivning som var två år och därunder, detta enligt den tid som han noga tagit reda på av de visa männen.

¹⁷ Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia:

¹⁸ Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till.

¹⁹ När Herodes nu var död, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten.

²⁰ Ängeln sade: "Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, ty de som ville ta barnets liv är döda."

²¹ Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land.

²² Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judas breven efter sin far Herodes, vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm hade blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område.

²³ Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna att Jesus skulle kallas nasaré.

Matteusevangeliet 3

¹ Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judas brevens öken

² och sade: "Omvänd er, ty himmelriket är nära."

³ Om honom heter det hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!

⁴ Johannes bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och hans mat var gräshoppor och vildhonung.

⁵ Jerusalem och hela Judas breven och hela landet kring Jordan kom ut till honom,

⁶ och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.

⁷ Men när han såg att många fariséer och sadduceer kom för att bli döpta av honom, sade han till dem: "Ni huggormsyngel vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?

⁸ Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.

⁹ Och tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham.

¹⁰ Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden.

¹¹ Jag döper er i vatten till omvändelse, men den som kommer efter mig är starkare än jag. Jag är inte ens värd att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.

¹² Han har sin kastskovel i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks."

¹³ Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom.

¹⁴ Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig."

¹⁵ Jesus svarade honom: "Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske.

¹⁶ När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom.

¹⁷ Och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."

Matteusevangeliet 4

¹ Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.

² Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig.

³ Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd."

⁴ Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."

⁵ Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång

⁶ och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten."

⁷ Jesus sade till honom: "Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud."

⁸ Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet.

⁹ Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."

¹⁰ Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna."

¹¹ Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom.

¹² När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen.

¹³ Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område,

¹⁴ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja:

¹⁵ Sebulons och Naftalis land, sjövägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen

¹⁶ - det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp.

¹⁷ Från den tiden började Jesus predika och säga: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här."

¹⁸ När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare.

¹⁹ Han sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare."

²⁰ Genast lämnade de näten och följde honom.

²¹ Han gick vidare och fick då se två andra bröder,Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten tillsammans med sin far Sebedeus och gjorde i ordning sina nät. Han kallade på dem,

²² och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.

²³ Jesus vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket.

²⁴ Ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar och plågor, besatta, månadssjuka och lama, och han botade dem.

²⁵ Och mycket folk följde honom från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judas breven och från andra sidan Jordan.

Matteusevangeliet 5

¹ När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom.

² Då började han tala och undervisa dem:

³ "Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.

⁴ Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.

⁵ Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.

⁶ Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.

⁷ Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.

⁸ Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.

⁹ Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.

¹⁰ Saliga är de som blir förföljda förrättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.

¹¹ Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull.

¹² Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.

¹³ Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.

¹⁴ Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.

¹⁵ Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset.

¹⁶ Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.

¹⁷ Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.

¹⁸ Amensäger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en pricki lagenförgå, förrän allt har skett.

¹⁹ Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.

²⁰ Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariséernas, skall ni inte kommain i himmelriket.

²¹ Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda.Den som mördar är skyldig inför domstolen.

²² Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.

²³ Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig,

²⁴ så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.

²⁵ Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse.

²⁶ Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.

²⁷ Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott.

²⁸ Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

²⁹ Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.

³⁰ Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer tillGehenna.

³¹ Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev.

³² Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

³³ Ni har vidare hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte svära falsktoch: Du skall hålla din ed inför Herren.

³⁴ Jag säger er: Ni skall inte alls svära - varken vid himlen, den är Guds tron,

³⁵ eller vid jorden, den är hans fotpall, eller vid Jerusalem, det är den store Konungens stad.

³⁶ Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart.

³⁷ Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.

³⁸ Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand.

³⁹ Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom.

⁴⁰ Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad, så låt honom få din mantel också.

⁴¹ Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom.

⁴² Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.

⁴³ Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän

⁴⁴ Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.

⁴⁵ Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁶ Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också?

⁴⁷ Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också?

⁴⁸ Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Matteusevangeliet 6

¹ Akta er för att utföra goda gärningar för att människor skall se er. Då får ni ingen lön hos er Fader i himlen.

² När du ger en gåva, blås då inte i trumpet för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människor skall berömma dem. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön.

³ Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör,

⁴ så att din gåva ges i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

⁵ När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön.

⁶ Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

⁷ Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull.

⁸ Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.

⁹ Så skall ni be: Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn.

¹⁰ Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen.

¹¹ Ge oss i dag vårt bröd för dagen.

¹² Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.

¹³ Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde.

¹⁴ Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.

¹⁵ Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

¹⁶ När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna. De vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön.

¹⁷ Nej, när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte,

¹⁸ så att människor inte ser att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

¹⁹ Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl.

²⁰ Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl.

²¹ Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

²² Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus.

²³ Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!

²⁴ Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

²⁵ Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?

²⁶ Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?

²⁷ Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

²⁸ Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.

²⁹ Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.

³⁰ Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!

³¹ Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med?

³² Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.

³³ Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

³⁴ Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Matteusevangeliet 7

¹ Döm inte, så blir ni inte dömda.

² Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas uppåt er.

³ Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?

⁴ Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga?

⁵ Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga.

⁶ Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er.

⁷ Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er.

⁸ Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

⁹ Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd,

¹⁰ eller en orm, när han ber om en fisk?

¹¹ Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.

¹² Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.

¹³ Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den.

¹⁴ Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

¹⁵ Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.

¹⁶ På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar?

¹⁷ Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt.

¹⁸ Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt.

¹⁹ Ett träd som inte bär godfrukt blir nerhugget och kastat i elden.

²⁰ Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.

²¹ Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.

²² Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namnoch med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?

²³ Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

²⁴ Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.

²⁵ Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan.

²⁶ Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden.

²⁷ Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort."

²⁸ När Jesus hade avslutat detta tal, var människorna mycket förvånade över hans undervisning,

²⁹ ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.

Matteusevangeliet 8

¹ När han gick ner från berget, följde mycket folk efter honom.

² Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, kan du göra mig ren."

³ Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genastblev mannen ren från sin spetälska.

⁴ Och Jesus sade till honom: "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit, till ett vittnesbörd för dem."

⁵ Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom:

⁶ "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor."

⁷ Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?"

⁸ Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.

⁹ Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det."

¹⁰ När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.

¹¹ Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket.

¹² Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder."

¹³ Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk.

¹⁴ Jesus kom hem till Petrus hus och fick se att Petrus svärmor låg sjuk i feber.

¹⁵ Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom.

¹⁶ När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka,

¹⁷ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han.

¹⁸ När Jesus såg att en folkskara samlades omkring honom, befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön.

¹⁹ Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare, jag vill följa dig, vart du än går."

²⁰ Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot."

²¹ En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far."

²² Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda begrava sina döda."

²³ Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde honom.

²⁴ Då blåste det upp till full storm på sjön, och vågorna slog över båten. Men han sov.

²⁵ De gick då fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp! Vi går under."

²⁶ Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt.

²⁷ Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder honom."

²⁸ När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen.

²⁹ Nu skrek de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?"

³⁰ Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade.

³¹ De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden."

³² Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet.

³³ De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta.

³⁴ Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se honom, bad de att han skulle lämna deras område.

Matteusevangeliet 9

¹ Jesus steg i en båt och for över sjön och kom till sin egen stad.

² Där förde de till honom en lam man, som låg på en bädd. Och då han såg deras tro, sade han till den lame: "Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna."

³ Några skriftlärda tänkte: "Han hädar."

⁴ Jesus såg deras tankar och sade: "Varför tänker ni så ont i era hjärtan?

⁵ Vilket är lättast att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå?

⁶ Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Stig upp, ta din bädd och gå hem!"

⁷ Då steg mannen upp och gick hem.

⁸ När folket såg det, greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.

⁹ Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då steg Matteus upp och följde honom.

¹⁰ När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar.

¹¹ Fariséerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med publikaner och syndare?"

¹² Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka.

¹³ Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

¹⁴ Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariséerna fastar?"

¹⁵ Jesus svarade dem: "Inte kan väl brudgummens vännersörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta.

¹⁶ Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre.

¹⁷ Inte heller slår man nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gör det sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras."

¹⁸ Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen."

¹⁹ Då steg Jesus upp och följde honom, och hans lärjungar gick också med.

²⁰ Och se, en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.

²¹ Hon tänkte: "Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk."

²² Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: "Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från det ögonblicket var kvinnan botad.

²³ När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som höll dödsklagan,

²⁴ sade han: "Gå härifrån! Den lilla flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom.

²⁵ Men så snart folket hade visats ut, gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp.

²⁶ Och ryktet om detta gick ut över hela det området.

²⁷ Då Jesus gick därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!"

²⁸ Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre."

²⁹ Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som ni tror skall det ske med er."

³⁰ Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta."

³¹ Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.

³² Medan de var på väg ut, se, då förde man till honom en man som var stum och besatt.

³³ Och när han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel."

³⁴ Men fariséerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna."

³⁵ Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor.

³⁶ När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde.

³⁷ Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor, men arbetarna är få.

³⁸ Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."

Matteusevangeliet 10

¹ Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor.

² Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, och hans bror Andreas, vidare Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes,

³ Filippus och Bartolomeus, Thomas och Matteus, publikanen, Jakob, Alfeus son, och Taddeus,

⁴ Simon ivrarenoch Judas Iskariot, han som skulle förråda honom.

⁵ Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad.

⁶ Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus.

⁷ Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här.

⁸ Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.

⁹ Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten,

¹⁰ inte lädersäck för resan, inte två livklädnader, inte sandaler eller stav. Ty arbetaren är värd sin mat.

¹¹ När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig, och stanna där tills ni lämnar den orten.

¹² Och när ni kommer in i ett hus, så hälsa det.

¹³ Om huset är värdigt, skall den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, skall er frid vända tillbaka till er.

¹⁴ Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter.

¹⁵ Amen säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden.

¹⁶ Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor.

¹⁷ Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och i sina synagogor skall de gissla er.

¹⁸ Och ni kommer att föras inför landshövdingar och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna.

¹⁹ Men när man utlämnar er,så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden,

²⁰ och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande kommer att tala genom er.

²¹ En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem.

²² Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

²³ Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Amen säger jag er: Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.

²⁴ En lärjunge är inte förmer än sin lärare och en tjänare inte förmer än sin herre.

²⁵ Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul, hur mycket mer skall man då inte kalla hans tjänare så.

²⁶ Var alltså inte rädda för dem. Ty ingenting är dolt som inte skall uppenbaras, och ingenting är gömt som inte skall komma i dagen.

²⁷ Vad jag säger till er i mörkret skall ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra skall ni ropa ut på taken.

²⁸ Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.

²⁹ Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja.

³⁰ På er är till och med alla hårstrån räknade.

³¹ Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

³² Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen.

³³ Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.

³⁴ Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.

³⁵ Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor,

³⁶ och en man får sina egna till fiender.

³⁷ Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig.

³⁸ Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.

³⁹ Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.

⁴⁰ Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.

⁴¹ Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön. Och den som tar emot en rättfärdig man därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdig mans lön.

⁴² Och den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön."

Matteusevangeliet 11

¹ När Jesus hade gett sina tolv lärjungar alla dessa föreskrifter, gick han därifrån för att undervisa och predika i deras städer.

² Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar

³ och frågade honom: "Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?"

⁴ Jesus svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser:

⁵ Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap.

⁶ Och salig är den som inte tar anstöt av mig."

⁷ När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: "Vad gick ni ut i öknen för att se?Ett strå som vajar för vinden?

⁸ Om inte, vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen.

⁹ Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, det säger jag er: Han är ännu mer än en profet.

¹⁰ Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.

¹¹ Amen säger jag er: Bland dem som är födda av kvinnor har ingen trätt fram som är större än Johannes Döparen. Men den mindre i himmelriket är större än han.

¹² Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.

¹³ Ty alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes,

¹⁴ och om ni vill ta emot det - han är den Elia som skulle komma.

¹⁵ Lyssna, du som har öron!

¹⁶ Vad skall jag likna detta släkte vid? De liknar barn, som sitter på torgen och ropar till andra barn:

¹⁷ Vi har spelat flöjt för er, men ni dansade inte. Vi har sjungit sorgesånger, men ni grät inte.

¹⁸ Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och man säger: Han är besatt.

¹⁹ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn."

²⁰ Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade utfört sina många kraftgärningar och förebrå dem att de inte hade omvänt sig.

²¹ "Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.

²² Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er.

²³ Och du, Kapernaum,skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.

²⁴ Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig."

²⁵ Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små.

²⁶ Ja, Fader, detta var din goda vilja.

²⁷ Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.

²⁸ Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila.

²⁹ Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.

³⁰ Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."

Matteusevangeliet 12

¹ Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta.

² När fariséerna såg det, sade de till honom: "Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten."

³ Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga:

⁴ hur han gick in i Guds hus och åt skådebröden, som varken han eller de som var med honom fick äta, utan endast prästerna?

⁵ Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld?

⁶ Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet.

⁷ Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, så skulle ni inteha dömt de oskyldiga.

⁸ Ty Människosonen är sabbatens Herre."

⁹ Sedan begav han sig därifrån och gick in i deras synagoga.

¹⁰ Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville nämligen ha något att anklaga honom för.

¹¹ Han svarade dem: "Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten?

¹² Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten."

¹³ Sedan sade han till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra.

¹⁴ Fariséerna gick då ut och överlade om att döda honom.

¹⁵ När Jesus fick veta det, drog han sig undan. Många följde honom, och han botade dem alla.

¹⁶ Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var,

¹⁷ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja:

¹⁸ Se min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har sin glädje. Jag skall låta min Ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken.

¹⁹ Han skall inte tvista eller skrika. Hans röst skall ingen höra på gatorna.

²⁰ Ett brutet strå skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka, förrän han har fört rätten till seger.

²¹ Och till hans namn skall folken sätta sitt hopp.

²² Sedan förde man till Jesus en besatt som var blind och stum, och han botade honom, så att den stumme talade och såg.

²³ Och allt folket blev utom sig av häpnad och sade: "Kanske är han Davids son?"

²⁴ När fariséerna hörde det, sade de: "Det är bara med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna."

²⁵ Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå.

²⁶ Om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå?

²⁷ Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare.

²⁸ Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er.

²⁹ Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke? Sedan kan han plundra hans hus.

³⁰ Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

³¹ Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas.

³² Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.

³³ Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.

³⁴ Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

³⁵ En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont.

³⁶ Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag.

³⁷ Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas."

³⁸ Sedan sade några skriftlärda och fariséer till honom: "Mästare, vi vill se dig göra ett tecken."

³⁹ Han svarade dem: "Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.

⁴⁰ Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.

⁴¹ Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, eftersom de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona.

⁴² Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty hon kom från jordens yttersta gränser för att lyssna till Salomos vishet. Och se, här är mer än Salomo.

⁴³ När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter och letar efter en viloplats men finner ingen.

⁴⁴ Då säger han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag lämnade. När han då kommer och finner det tomt och städat och pyntat,

⁴⁵ går han bort och tar med sig sju andra andar, värre än han själv, och de går in och bor där. Så blir för den människan det sista värre än det första. På samma sätt kommer det också att gå för detta onda släkte."

⁴⁶ Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom.

⁴⁷ Någon sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig."

⁴⁸ Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?"

⁴⁹ Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder.

⁵⁰ Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor."

Matteusevangeliet 13

¹ Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön.

² Då samlades det så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden.

³ Och han talade till dem i många liknelser. Han sade: "En såningsman gick ut för att så.

⁴ Och när han sådde, föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.

⁵ En del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord. Det sköt genast upp, eftersom det inte hade djup jord.

⁶ Men när solen steg, förbrändes det och vissnade bort, därför att det inte hade någon rot.

⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det.

⁸ Men en del föll i god jord och bar frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.

⁹ Hör, du som har öron!"

¹⁰ Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: "Varför talar du till dem i liknelser?"

¹¹ Han svarade dem: "Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra.

¹² Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.

¹³ Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå.

¹⁴ På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se.

¹⁵ Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem.

¹⁶ Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.

¹⁷ Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det.

¹⁸ Hör alltså vad som menas med liknelsen om såningsmannen.

¹⁹ När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen.

²⁰ Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje,

²¹ men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall.

²² Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt.

²³ Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår, och som bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."

²⁴ En annan liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker.

²⁵ Men då folket sov, kom hans ovänoch sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.

²⁶ När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

²⁷ Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit?

²⁸ Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det?

²⁹ Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet.

³⁰ Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."

³¹ Han framställde också en annan liknelse för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker.

³² Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna."

³³ Ännu en liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre måttmjöl, till dess alltsammans blir syrat."

³⁴ Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade endast i liknelser till dem,

³⁵ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag skall förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse.

³⁶ Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: "Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern."

³⁷ Han svarade: "Den som sår den goda säden är Människosonen.

³⁸ Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn.

³⁹ Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.

⁴⁰ Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut.

⁴¹ Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet,

⁴² och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

⁴³ Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

⁴⁴ Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

⁴⁵ Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor.

⁴⁶ Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

⁴⁷ Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag.

⁴⁸ När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort.

⁴⁹ Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

⁵⁰ och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

⁵¹ Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: "Ja".

⁵² Då sade han till dem: "Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt."

⁵³ När Jesus hade avslutat dessa liknelser, lämnade han platsen.

⁵⁴ Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade: "Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar?

⁵⁵ Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?

⁵⁶ Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta?"

⁵⁷ Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet är alltid föraktad i sin hemstad och i sin egen familj."

⁵⁸ Och han gjorde inte många kraftgärningar där, eftersom de inte trodde på honom.

Matteusevangeliet 14

¹ Vid den tiden fick landsfursten Herodeshöra ryktet om Jesus,

² och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen som har uppstått från de döda, och därför verkar dessa krafter i honom."

³ Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus.

⁴ Ty Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha henne."

⁵ Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket, eftersom man ansåg att Johannes var en profet.

⁶ Så kom Herodes födelsedag, och Herodias dotter dansade inför gästerna. Herodes blev mycket förtjust

⁷ och svor på att han skulle ge henne vad hon än begärde.

⁸ Hon intalades då av sin mor att säga: "Ge mig här på ett fat Johannes Döparens huvud!"

⁹ Fastän kungen var bedrövad över sin ed inför gästerna, befallde han att hon skulle få det.

¹⁰ Och han lät halshugga Johannes i fängelset.

¹¹ Man bar in Johannes huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon bar det till sin mamma.

¹² Johannes lärjungar kom och tog den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade alltsammans för Jesus.

¹³ När Jesus hörde detta, for han med båt därifrån till en enslig plats, där de kunde vara för sig själva. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna.

¹⁴ När han steg ur båten, fick han se en stor folkskara, och han förbarmade sig över dem och botade de sjuka bland dem.

¹⁵ På kvällen kom lärjungarna fram till honom och sade: "Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat."

¹⁶ Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta."

¹⁷ De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar här."

¹⁸ Han sade: "Hämta hit dem till mig."

¹⁹ Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket.

²⁰ Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.

²¹ De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

²² Strax därefter befallde han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket.

²³ Sedan gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll, var han ensam där.

²⁴ Båten befann sig redan många stadier från land och var hårt ansatt av vågorna, eftersom vinden låg emot.

²⁵ Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön.

²⁶ När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är en vålnad." Och de skrek, så rädda var de.

²⁷ Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."

²⁸ Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet."

²⁹ Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom.

³⁰ Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!"

³¹ Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?"

³² De steg i båten och vinden lade sig.

³³ Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son."

³⁴ När de hade farit över sjön, lade de till vid Gennesaret.

³⁵ Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka

³⁶ och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.

Matteusevangeliet 15

¹ Sedan kom några fariséer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade:

² "Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter."

³ Han svarade dem: "Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull?

⁴ Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.

⁵ Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva,

⁶ då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull.

⁷ Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er:

⁸ Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

⁹ Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.

¹⁰ Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå!

¹¹ Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne."

¹² Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariséerna tog illa vid sig, när de hörde detta?"

¹³ Jesus svarade: "Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten.

¹⁴ Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen."

¹⁵ Petrus sade då till honom: "Förklara denna liknelse för oss."

¹⁶ Jesus sade: "Är ni också fortfarande lika oförståndiga?

¹⁷ Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen går ner i magen och töms ut på avträdet?

¹⁸ Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren.

¹⁹ Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.

²⁰ Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren."

²¹ Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon.

²² Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt."

²³ Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar."

²⁴ Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus."

²⁵ Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!"

²⁶ Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna."

²⁷ Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord."

²⁸ Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.

²⁹ Jesus begav sig därifrån och gick längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där.

³⁰ Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra, som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem.

³¹ Och folket häpnade, när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.

³² Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om dessa människor. De har redan varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte låta dem ge sig i väg hungriga. De kan duka under på vägen."

³³ Lärjungarna frågade honom: "Var skall vi här i ödemarken få så mycket bröd, att vi kan mätta så många?"

³⁴ Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju bröd och några små fiskar."

³⁵ Då befallde han folket att slå sig ner på marken.

³⁶ Och han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket.

³⁷ Alla åt och blev mätta, och man plockade upp de överblivna styckena, sju korgar fulla.

³⁸ De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.

³⁹ Och sedan han sänt i väg folket, steg han i båten och kom över till Magadans område.

Matteusevangeliet 16

¹ Fariséerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen.

² Men han svarade dem: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, för himlen är röd,

³ och på morgonen: I dag blir det oväder, för himlen är röd och mulen. Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda.

⁴ Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jonas tecken." Och han lämnade dem och gick sin väg.

⁵ När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd.

⁶ Jesus sade till dem: "Akta er för fariséernas och sadduceernas surdeg!"

⁷ De sade till varandra: "Varför har vi inte tagit bröd med oss?"

⁸ Jesus märkte det och sade: "Varför samtalar ni med varandra om att ni inte har bröd? Så lite tro ni har!

⁹ Förstår ni ännu ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick?

¹⁰ Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick?

¹¹ Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariséernas och sadduceernas surdeg."

¹² Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariséernas och sadduceernas lära.

¹³ Då Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: "Vem säger folket att Människosonen är?"

¹⁴ De svarade: "Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna."

¹⁵ Han sade till dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?"

¹⁶ Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son."

¹⁷ Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen.

¹⁸ Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.

¹⁹ Jag skall ge dig himmelrikets nycklar Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen."

²⁰ Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.

²¹ Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas.

²² Då tog Petrus honom åt sidan och började motsäga honom: "Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig."

²³ Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: "Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."

²⁴ Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.

²⁵ Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.

²⁶ Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?

²⁷ Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.

²⁸ Amen säger jag er: Några av dem som står här skall inte smaka döden, förrän de får se Människosonen komma i sitt rike."

Matteusevangeliet 17

¹ Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem.

² Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.

³ Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom.

⁴ Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott föross att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia."

⁵ Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"

⁶ När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan.

⁷ Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte förskräckta!"

⁸ Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus.

⁹ På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Tala inte om för någon vad ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda."

¹⁰ Lärjungarna frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?

¹¹ Han svarade: "Elia skall komma och återupprätta allt.

¹² Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom alldeles som de ville. På samma sätt skall också Människosonen få lida genom dem."

¹³ Då förstod lärjungarna att han hade talat till dem om Johannes Döparen.

¹⁴ När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jesus, föll på knä för honom

¹⁵ och sade: "Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet.

¹⁶ Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom."

¹⁷ Jesus svarade: "Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!"

¹⁸ Och Jesus talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad.

¹⁹ Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, gick de fram och frågade: "Varför kunde inte vi driva ut honom?"

²⁰ Han svarade:"Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er."

²¹[en del handskrifter tillägger v. 21] "Men detta slag går endast ut genom bön och fasta."

²² När de var samlade i Galileen, sade Jesus till dem: "Människosonen skall utlämnas i människors händer,

²³ och de skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå." Då blev de mycket bedrövade.

²⁴ De gick sedan till Kapernaum, och de som tog upp tempelskatten kom fram till Petrus och frågade: "Betalar inte er mästare tempelskatt?"

²⁵ "Jo", svarade han. Sedan Petrus hade kommit hem, frågade Jesus honom, innan Petrus hunnit säga något: "Vad tror du, Simon? Av vilka tar jordens kungar upp tull och skatt, av sina söner eller av andra?"

²⁶ Han svarade: "Av andra". Då sade Jesus till honom: "Alltså är sönerna fria.

²⁷ Men för att vi inte skall stöta oss med dem, så gå ner till sjön och kasta ut en krok. Ta sedan den första fisk som du får upp och öppna gapet på den. Då skall du hitta ett silvermynt. Ta det och ge åt dem för min och din räkning."

Matteusevangeliet 18

¹ I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?"

² Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem

³ och sade: "Amen säger jag er:Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.

⁴ Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket.

⁵ Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.

⁶ Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.

⁷ Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den människa genom vilken förförelsen kommer.

⁸ Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.

⁹ Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.

¹⁰ Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.

¹¹[en del handskrifter tillägger v. 11] "Ty människosonen har kommit för att frälsa det som var förlorat"

¹² Vad tror ni? Om någon har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går ut och letar efter det som gått vilse?

¹³ Och om han finner det, amen säger jag er: Han gläder sig mer över det fåret än över de nittionio som inte har gått vilse.

¹⁴ Så är det inte heller er himmelske Faders vilja att någon enda av dessa små skall gå förlorad.

¹⁵ Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Omhan lyssnar på dig, har du vunnit din broder.

¹⁶ Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.

¹⁷ Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.

¹⁸ Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen.

¹⁹ Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen.

²⁰ Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."

²¹ Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?"

²² Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.

²³ Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare.

²⁴ När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.

²⁵ Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas.

²⁶ Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.

²⁷ Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.

²⁸ Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig!

²⁹ Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig.

³⁰ Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig.

³¹ När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre.

³² Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig,därför att du bad mig.

³³ Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig?

³⁴ Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig.

³⁵ Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder."

Matteusevangeliet 19

¹ När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick genom landet på andra sidan Jordan till Judas brevens område.

² Mycket folk följde honom, och han botade dem.

³ Några fariséer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: "Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?"

⁴ Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna

⁵ och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?

⁶ Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt."

⁷ De sade till honom: "Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?"

⁸ Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så.

⁹ Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott."

¹⁰ Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig."

¹¹ Han svarade dem: "Inte alla förstår det ordet utan endast de som har fått den gåvan.

¹² Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig."

¹³ Sedan bar man fram barn till Jesus, för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men lärjungarna visade bort dem.

¹⁴ Då sade Jesus: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana."

¹⁵ Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.

¹⁶ En man kom fram till Jesus och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?"

¹⁷ Jesus sade till honom: "Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden."

¹⁸ Han frågade honom: "Vilka?" Jesus svarade: "Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt,

¹⁹ Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv."

²⁰ Då sade den unge mannen till Jesus: "Allt detta har jag hållit. Vad är det mer som fattas?"

²¹ Jesus svarade: "Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig."

²² När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.

²³ Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket.

²⁴ Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."

²⁵ När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: "Vem kan då bli frälst?"

²⁶ Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt."

²⁷ Då tog Petrus till orda: "Se, vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?"

²⁸ Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.

²⁹ Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv.

³⁰ Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första.

Matteusevangeliet 20

¹ Ty himmelriket är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård.

² Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård.

³ Vid tredje timmengick han ut och fick se andra stå arbetslösa på torget.

⁴ Han sade till dem: Gå ni också till min vingård! Jag skall ge er en rättvis lön.

⁵ Och de gick. Vid sjätte och vid nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant.

⁶ Också vid elfte timmen gick han ut och fann några andra stå där, och han sade till dem: Varför står ni här hela dagen arbetslösa?

⁷ De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Han sade då till dem: Gå till min vingård, ni också.

⁸ På kvällen sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla på arbetarna och ge dem deras lön. Men börja med de sista och sluta med de första.

⁹ De som hade blivit lejda vid elfte timmen kom då fram och fick var sin denar.

¹⁰ När sedan de första kom, trodde de att de skulle få mer, men också de fick en denar.

¹¹ När de fick den, klagade de på husbonden och sade:

¹² De där som kom sist har gjort en timme, och du har jämställt dem med oss, som har stått ut med dagens slit och hetta.

¹³ Han svarade en av dem: Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om en denar?

¹⁴ Ta det som är ditt och gå. Men åt den siste vill jag ge lika mycket som åt dig.

¹⁵ Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god?

¹⁶ Så skall de sista bli de första och de första bli de sista."

¹⁷ När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna åt sidan och sade till dem, där de gick vägen fram:

¹⁸ "Se, vi går nu upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och deskriftlärda. De skall döma honom till döden

¹⁹ och utlämna honom åt hedningarna, som skall håna och gissla och korsfästa honom. Och på tredje dagen skall han uppstå."

²⁰ Modern till Sebedeus söner gick då fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä och ville be honom om något.

²¹ Han frågade henne: "Vad vill du?" Hon sade till honom: "Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra."

²² Jesus svarade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag skall dricka?" De svarade: "Det kan vi."

²³ Jesus sade till dem: "Min kalk skall ni dricka, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, utan de skall tillfalla dem som min Fader har berett dem för."

²⁴ När de tio andra hörde detta, blev de upprörda över de båda bröderna.

²⁵ Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem.

²⁶ Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare,

²⁷ och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav.

²⁸ Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

²⁹ När de var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom.

³⁰ Två blinda satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi, ropade de: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"

³¹ Folket uppmanade dem strängt att tiga. Men de ropade ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"

³² Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: "Vad vill ni att jag skall göra för er?"

³³ De svarade honom: "Herre, öppna våra ögon!"

³⁴ Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.

Matteusevangeliet 21

¹ När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar

² och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig.

³ Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem."

⁴ Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten:

⁵ Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl.

⁶ Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem.

⁷ De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.

⁸ Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen.

⁹ Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!

¹⁰ Och när han drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?"

¹¹ Folket svarade: "Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen."

¹² Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor.

¹³ och sade till dem: "Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste."

¹⁴ På tempelplatsen kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem.

¹⁵ När översteprästerna och de skriftlärda såg de under som han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de mycket upprörda

¹⁶ och frågade honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Ur barns och spädbarns mun låter du en lovsång stiga upp till dig"?

¹⁷ Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade.

¹⁸ När Jesus tidigt på morgonen vände tillbaka till staden, blev han hungrig.

¹⁹ Han fick då se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig någonsin skall det växa frukt på dig." Och genast vissnade fikonträdet.

²⁰ När lärjungarna såg det, blev de mycket förvånade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?"

²¹ Jesus svarade dem: "Amen säger jag er: Om ni har tro och inte tvivlar, skall ni inte bara kunna göra det jag gjorde med fikonträdet. Ni skall också kunna säga till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och det skall ske.

²² Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror."

²³ Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?"

²⁴ Jesus svarade dem: "Också jag vill ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den, skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta.

²⁵ Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?" De överlade med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, kommer han att svara: Varför trodde ni då inte på honom?

²⁶ Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda för folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet."

²⁷ Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

²⁸ "Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård.

²⁹ Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick.

³⁰ Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte.

³¹ Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni.

³² Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.

³³ Lyssna till en annan liknelse. En husbonde planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut en vinpressoch byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort.

³⁴ När skördetiden närmade sig, skickade han sina tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av avkastningen.

³⁵ Men vingårdsarbetarna grep hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de.

³⁶ Han skickade då ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde på samma sätt med dem.

³⁷ Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son.

³⁸ Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv.

³⁹ Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.

⁴⁰ När nu vingårdens herre kommer, vad skallhan då göra med dessa vingårdsarbetare?"

⁴¹ De sade till honom: "Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid."

⁴² Jesus sade till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon?

⁴³ Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.

⁴⁴ Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder."

⁴⁵ Översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade.

⁴⁶ De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.

Matteusevangeliet 22

¹ Jesus talade än en gång till dem i liknelser:

² "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son.

³ Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.

⁴ Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet!

⁵ Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer.

⁶ De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem.

⁷ Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad.

⁸ Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.

⁹ Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på.

¹⁰ Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.

¹¹ När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder.

¹² Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder?Mannen teg.

¹³ Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder.

¹⁴ Ty många är kallade, men få är utvalda."

¹⁵ Då gick fariséerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade.

¹⁶ De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: "Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika.

¹⁷ Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?"

¹⁸ Jesus märkte deras ondska och frågade: "Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?

¹⁹ Visa mig det mynt som man betalar skatten med." De räckte honom en denar,

²⁰ och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"

²¹ De svarade: "Kejsarens". Då sade han till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud."

²² När de hörde detta, blev de mycket förvånade. Och de lämnade honom och gick sin väg.

²³ Samma dag kom det fram några sadduceer till Jesus. - De påstår att det inte finns någon uppståndelse. - Och frågade honom:

²⁴ "Mästare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös, skall hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.

²⁵ Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han inte hade några barn, lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror.

²⁶ På samma sätt gick det med den andre och den tredje och till slut med alla sju.

²⁷ Sist av alla dog hustrun.

²⁸ Vem av de sju skall hon vara hustru till vid uppståndelsen? Alla var ju gifta med henne."

²⁹ Jesus svarade dem: "Ni tar fel och förstår varken Skriften eller Guds makt.

³⁰ Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.

³¹ Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er:

³² Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte en Gud för döda utan för levande."

³³ När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

³⁴ Fariséerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom.

³⁵ En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade:

³⁶ "Mästare, vilket är det största budet i lagen?"

³⁷ Han svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.

³⁸ Detta är det största och främsta budet.

³⁹ Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv.

⁴⁰ På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

⁴¹ Medan fariséerna var samlade, frågade Jesus dem:

⁴² "Vad anser ni om Messias? Vems son är han?" De svarade honom: "Davids".

⁴³ Då sade han till dem: "Hur kan då David, driven av Anden, kalla honom Herre och säga:

⁴⁴ Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.

⁴⁵ Om nu David kallar honom sin Herre, hur kan då Messias vara Davids son?"

⁴⁶ Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.

Matteusevangeliet 23

¹ Sedan sade Jesus till folket och till sina lärjungar:

² "På Moses stol sitter de skriftlärda och fariséerna.

³ Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte.

⁴ De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem.

⁵ Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsarstora.

⁶ De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna,

⁷ och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi.

⁸ Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder.

⁹ Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen.

¹⁰ Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus.

¹¹ Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare.

¹² Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

¹³ Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.

¹⁴[en del handskrifter tillägger v. 14] "Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni äter änkorna ur husen och uräktar er med era långa böner. Därför skall ni få en så mycket strängare dom".

¹⁵ Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra någon till en proselyt, och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.

¹⁶ Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed.

¹⁷ Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som helgar guldet?

¹⁸ Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed.

¹⁹ Ni blinda, vilket är förmer, gåvan eller altaret som helgar gåvan?

²⁰ Den som därför svär vid altaret, svär både vid det och vid allt som ligger på det.

²¹ Och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där.

²² Och den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.

²³ Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.

²⁴ Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.

²⁵ Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet.

²⁶ Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.

²⁷ Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet.

²⁸ Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.

²⁹ Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar

³⁰ och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.

³¹ Därmed vittnar ni om er själva, att ni är söner till dem som mördade profeterna.

³² Fyll då också ni era fäders mått!

³³ Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna?

³⁴ Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Somliga av dem skall ni döda och korsfästa, andra skall ni gissla i era synagogor och förfölja från stad till stad.

³⁵ Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret.

³⁶ Amen säger jag er: Allt detta skall komma över det här släktet.

³⁷ Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.

³⁸ Se, ert hus kommer att stå öde.

³⁹ Ty jag säger er: Härefter skall ni inte att se mig, förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Matteusevangeliet 24

¹ När Jesus lämnade templet och var på väg ut, kom hans lärjungar fram och visade honom på tempelbyggnaderna.

² Men han sade till dem: "Ni ser allt detta. Amen säger jag er: Här skall inte lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner."

³ När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: "Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?"

⁴ Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er.

⁵ Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse.

⁶ Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit.

⁷ Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra.

⁸ Men allt detta är bara början på `födslovåndorna`.

⁹ Då skall man utlämna er till att misshandlas och dödas, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.

¹⁰ Och då skall många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra.

¹¹ Många falska profeter skall träda fram och bedra många.

¹² Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.

¹³ Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

¹⁴ Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.

¹⁵ När ni då ser `förödelsens styggelse`, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det -

¹⁶ då måste de som är i Judas breven fly bort till bergen.

¹⁷ Den som är på taket skall inte gå ner för att ta med sig det som finns i huset,

¹⁸ och den som är på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.

¹⁹ Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna!

²⁰ Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten.

²¹ Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma.

²² Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.

²³ Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte.

²⁴ Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.

²⁵ Jag har nu sagt er detta i förväg.

²⁶ Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte.

²⁷ Ty liksom blixten går ut från öster och syns ända borta i väster, så skall Människosonens ankomst vara.

²⁸ Där den döda kroppen är samlas gamarna.

²⁹ Strax efter de dagarnas nöd skall solen förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas.

³⁰ Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.

³¹ Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.

³² Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära.

³³ När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.

³⁴ Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer.

³⁵ Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.

³⁶ Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

³⁷ Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst.

³⁸ Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken,

³⁹ och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara.

⁴⁰ Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar.

⁴¹ Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.

⁴² Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer.

⁴³ Men det förstår ni attom husets ägare visste när på nattentjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.

⁴⁴ Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

⁴⁵ Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid,

⁴⁶ salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer.

⁴⁷ Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger.

⁴⁸ Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer,

⁴⁹ och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna,

⁵⁰ då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till

⁵¹ och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.

Matteusevangeliet 25

¹ Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.

² Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga.

³ De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig.

⁴ De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.

⁵ Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.

⁶ Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.

⁷ Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor.

⁸ De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar.

⁹ De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp.

¹⁰ Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.

¹¹ Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss!

¹² Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte.

¹³ Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.

¹⁴ Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem.

¹⁵ En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent - var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg.

¹⁶ Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till.

¹⁷ Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till.

¹⁸ Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.

¹⁹ En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem.

²⁰ Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till.

²¹ Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

²² Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat.

²³ Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

²⁴ Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.

²⁵ Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.

²⁶ Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut.

²⁷ Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.

²⁸ Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter.

²⁹ Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har.

³⁰ Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

³¹ När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.

³² Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna.

³³ Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra.

³⁴ Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.

³⁵ Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.

³⁶ Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.

³⁷ Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?

³⁸ Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig?

³⁹ Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?

⁴⁰ Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.

⁴¹ Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.

⁴² Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.

⁴³ Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.

⁴⁴ Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte?

⁴⁵ Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.

⁴⁶ Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."

Matteusevangeliet 26

¹ När Jesus hade avslutat hela detta tal, sade han till sina lärjungar:

² "Ni vet att det om två dagar är påsk. Då skall Människosonen bli utlämnad till att korsfästas."

³ Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajfas palats.

⁴ De planerade att gripa Jesus med list och döda honom.

⁵ Men de sade: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."

⁶ När Jesus befann sig i Simon den spetälskes hus i Betania,

⁷ kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar olja och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords.

⁸ När lärjungarna såg det, blev de upprörda och sade: "Varför detta slöseri?

⁹ Det där hade man kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga."

¹⁰ Jesus märkte det och sade till dem: "Varför oroar ni kvinnan? Hon har gjort en god gärning mot mig.

¹¹ De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.

¹² När hon hällde ut denna olja över min kropp, gjorde hon det inför min begravning.

¹³ Amen säger jag er: Överallt i hela världen, där detta evangelium predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

¹⁴ Sedan gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna

¹⁵ och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt åt honom.

¹⁶ Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

¹⁷ Första dagen i det osyrade brödets högtidgick lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi skall ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?"

¹⁸ Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Hos dig vill jag äta påskalammet med mina lärjungar."

¹⁹ Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

²⁰ På kvällen låg Jesus till bords med de tolv.

²¹ Medan de åt, sade han: "Amen säger jag er: En av er kommer att förråda mig."

²² Då blev de mycket bedrövade och började fråga honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag, Herre?"

²³ Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig.

²⁴ Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född."

²⁵ Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."

²⁶ Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: "Tag och ät. Detta är min kropp."

²⁷ Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den.

²⁸ Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

²⁹ Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike."

³⁰ När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.

³¹ Då sade Jesus till dem: "Denna natt skall ni alla överge mig. Ty det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras.

³² Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen."

³³ Petrus svarade honom: "Även om alla andra överger dig, så skall jag inte göra det."

³⁴ Jesus sade till honom: "Amen säger jag dig: Denna natt, innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig."

³⁵ Petrus svarade honom: "Om jag än måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Så sade också alla de andra lärjungarna.

³⁶ Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt här, medan jag går dit bort och ber."

³⁷ Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom,

³⁸ och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig."

³⁹ Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."

⁴⁰ När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig?

⁴¹ Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."

⁴² Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja."

⁴³ Han kom tillbaka och fann ännu en gång att de sov, så tunga av sömn var deras ögon.

⁴⁴ Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord.

⁴⁵ Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Se, stunden har kommit, då Människosonen skall överlämnas i syndares händer.

⁴⁶ Stig upp, låt oss gå. Se, han som förråder mig är nu här."

⁴⁷ Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utskickad av översteprästerna och folkets äldste.

⁴⁸ Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, han är det, grip honom."

⁴⁹ Och han gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi", och kysste honom.

⁵⁰ Jesus sade till honom: "Min vän, varför är du här?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.

⁵¹ En av dem som var med Jesus förde handen till sitt svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

⁵² Då sade Jesus till honom: "Stick ditt svärd i skidan! Ty alla som drar svärd skall dödas med svärd.

⁵³ Eller menar du att jag inte kan be min Fader att han nu sänder till min tjänst mer än tolv legioner änglar?

⁵⁴ Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas, som säger att detta måste ske?"

⁵⁵ I samma stund sade Jesus till folkhopen: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Var dag har jag suttit i templet och undervisat utan att ni grep mig.

⁵⁶ Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

⁵⁷ De som hade gripit Jesus, förde honom till översteprästen Kajfas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats.

⁵⁸ Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.

⁵⁹ Översteprästerna och hela Stora rådet sökte nu skaffa fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden.

⁶⁰ Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män

⁶¹ som sade: "Han har sagt att han kan bryta ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar."

⁶² Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig?"

⁶³ Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son."

⁶⁴ Jesus sade till honom: "Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."

⁶⁵ Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen.

⁶⁶ Vad anser ni?" De svarade: "Han är skyldig till döden."

⁶⁷ Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom piskrapp

⁶⁸ och ropade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

⁶⁹ Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sade: "Du var också tillsammans med Jesus från Galileen."

⁷⁰ Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du menar."

⁷¹ När han sedan gick ut i porten, fick en annan tjänsteflicka se honom, och hon sade till dem som var där: "Den där mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret."

⁷² Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen."

⁷³ Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Ditt uttal avslöjar dig."

⁷⁴ Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen." Och strax gol tuppen.

⁷⁵ Då kom Petrus ihåg det ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.

Matteusevangeliet 27

¹ Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle döda Jesus.

² De lät binda honom, förde bort honom och utlämnade honom till Pilatus, landshövdingen.

³ Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste

⁴ och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det så."

⁵ Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig.

⁶ Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar."

⁷ Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.

⁸ Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern.

⁹ Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hadevärderats,

¹⁰ och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.

¹¹ Jesus ställdes nu inför landshövdingen. Denne frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du själv säger det."

¹² Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte.

¹³ Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig?"

¹⁴ Men Jesus svarade honom inte med ett enda ord, så att landshövdingen blev mycket förvånad.

¹⁵ Vid högtiden brukade landshövdingen frige en fånge, en som de själva önskade.

¹⁶ Just då hade man en beryktad fånge, som hette Barabbas.

¹⁷ När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag skall frige, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?"

¹⁸ Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.

¹⁹ Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom och lät säga: "Ha ingenting att göra med denne rättfärdige man! Jag har i natt lidit mycket i en dröm för hans skull."

²⁰ Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära att Barabbas skulle friges och Jesus dödas.

²¹ När landshövdingen frågade dem: "Vilken av de två vill ni att jag skall frige åt er?", svarade de: "Barabbas".

²² Pilatus frågade dem: "Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!"

²³ Han frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"

²⁴ Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oväsendet bara ökade, tog han vatten och tvättade sina händer i folkets åsyn och sade: "Jag är oskyldig till denne mans blod. Ni får själva svara för det."

²⁵ Allt folket svarade: "Hans blod må komma över oss och över våra barn."

²⁶ Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas.

²⁷ Därefter tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i pretoriet och samlade hela vaktstyrkan kring honom.

²⁸ De tog av honom kläderna och klädde honom i en röd mantel,

²⁹ vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!"

³⁰ Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.

³¹ När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.

³² På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene. Honom tvingade de att bära hans kors.

³³ Och när de kom till den plats som kallas Golgata - det betyder huvudskalleplats -

³⁴ gav de honom vin att dricka blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka.

³⁵ När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.

³⁶ Sedan satt de där och vaktade honom.

³⁷ Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas konung."

³⁸ Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.

³⁹ De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet

⁴⁰ och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, hjälp dig själv, om du är Guds Son, och stig ner från korset!"

⁴¹ Också översteprästerna och de skriftlärda och de äldste gjorde narr av honom och sade:

⁴² "Andra har han hjälpt. Sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels konung. Han må nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom.

⁴³ Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom, om han har honom kär. Han har ju sagt: Jag är Guds Son."

⁴⁴ På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

⁴⁵ Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.

⁴⁶ Och vid nionde timmen ropade Jesus med högröst: "Eli, Eli, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"

⁴⁷ Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia."

⁴⁸ En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt ett spö och gav honom att dricka.

⁴⁹ De andra sade: "Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom."

⁵⁰ Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.

⁵¹ Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade,

⁵² gravarna öppnades, och många heliga som hade insomnat fick liv i sina kroppar.

⁵³ De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och kom in i den heliga staden och visade sig för många.

⁵⁴ När officeren och de som tillsammans med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Denne var verkligen Guds Son."

⁵⁵ Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom.

⁵⁶ Bland dem var Maria från Magdala och Maria, som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedeus söner.

⁵⁷ När det hade blivit kväll, kom en rik man från Arimatea som hette Josef och som hade blivit en Jesu lärjunge.

⁵⁸ Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den.

⁵⁹ Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg

⁶⁰ och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån.

⁶¹ Maria från Magdala och den andra Maria var där, och de satt mitt emot graven.

⁶² Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades översteprästerna och fariséerna hos Pilatus

⁶³ och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på vad den där villoläraren sade, medan han ännu levde: Efter tre dagar skall jag uppstå.

⁶⁴ Ge därför befallning om att graven blir säkert stängd fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl hans kropp och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första."

⁶⁵ Pilatus sade till dem: "Här har ni vaktstyrkan. Gå och bevaka graven så gott ni kan."

⁶⁶ De gick och bevakade graven och förseglade stenen. De satte också ut vakten.

Matteusevangeliet 28

¹ Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven.

² Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den.

³ Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö.

⁴ Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda.

⁵ Ängeln sade till kvinnorna: "Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste.

⁶ Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg!

⁷ Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där kommer ni att få se honom. Jag har nu sagt det till er."

⁸ De skyndade sig då bort från graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar.

⁹ Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom.

¹⁰ Då sade Jesus till dem: "Var inte förskräckta! Gå och säg till mina bröder att de skall gå till Galileen. Där kommer de att få se mig."

¹¹ Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in i staden och underrättade översteprästerna om allt som hade hänt.

¹² Dessa samlades med de äldste och beslöt att ge soldaterna en stor summa pengar

¹³ och sade: "Säg att hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov.

¹⁴ Och om landshövdingen får höra det, skall vi tala med honom och se till att ni kan känna er helt lugna."

¹⁵ De tog emot pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda, och än i dag är detta rykte spritt bland judarna.

¹⁶ De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå.

¹⁷ Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade.

¹⁸ Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden.

¹⁹ Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

²⁰ och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.