1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son.
2 Så står det skrivet hos profeten Jesaja: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig.
3 En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!
4 Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.
5 Och hela Judas breven och alla Jerusalems invånare kom ut till honom och bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.
6 Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung.
7 Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.
8 Jag döper er med vatten, men han skall döpa er i den helige Ande."
9 Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes.
10 Och se, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva.
11 Och en röst kom från himlen: "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje.
12 Genast förde Anden honom ut i öknen,
13 och han vistades i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Där levde han bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.
14 Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium.
15 Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!"
16 När han gick längs Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas kasta ut nät i sjön, för de var fiskare.
17 Jesus sade till dem: "Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare."
18 Genast lämnade de näten och följde honom.
19 Då han kom lite längre fram, fick han se Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, där de satt i båten och gjorde i ordning sina nät.
20 Strax kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus och hans daglönare kvar i båten och följde Jesus.
21 De kom till Kapernaum, och när det blev sabbat gick han till synagogan och undervisade.
22 Folket häpnade över hans lära, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda.
23 Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande, och han skrek:
24 "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige."
25 Men Jesus sade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!"
26 Den orene anden ryckte i mannen och skrek och for ut ur honom.
27 Alla blev förskräckta och frågade varandra: "Vad är detta? En ny lära med sådan makt. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom."
28 Och ryktet om honom spred sig genast överallt i hela Galileen.
29 Så snart de kommit ut ur synagogan, gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes.
30 Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne.
31 Han gick fram, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon betjänade dem.
32 På kvällen, när solen hade gått ner, förde man till honom alla som var sjuka och besatta.
33 Hela staden var samlad utanför dörren.
34 Han botade många som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar och tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.
35 Tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där.
36 Simon och de som var med honom skyndade efter,
37 och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig."
38 Han sade: "Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut."
39 Och han kom och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.
40 En spetälsk kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren."
41 Jesus förbarmade sig över honom, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!"
42 Genast försvann spetälskan och han blev ren.
43 Därefter skickade Jesus bort honom och sade strängt:
44 "Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig förprästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem."
45 Men mannen gick sin väg och började ivrigt berätta om det som hade hänt och gjorde saken känd vida omkring, så att Jesus inte längre öppet kunde gå in i någon stad utan måste vistas ute i ödemarken. Och det kom folk till honom från alla håll.
1 Några dagar därefter kom Jesus tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma,
2 samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem.
3 Då förde man till honom en lam som bars av fyra män.
4 Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på.
5 Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."
6 Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan:
7 "Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud."
8 Jesus kände i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sade till dem: "Varför tänker ni så i era hjärtan?
9 Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå?
10 Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder." Och han sade till den lame:
11 "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!"
12 Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Något sådant har vi aldrig sett."
13 Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem.
14 När han gick vidare fick han se Levi, Alfeus son, sitta vid tullhuset, och han sade till honom: "Följ mig!" Och Levi steg upp och följde honom.
15 När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många publikaner och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Många av dem följde honom.
16 De skriftlärda bland fariséerna fick se att han åt tillsammans med publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med publikaner och syndare?"
17 Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare."
18 Johannes lärjungar och fariséerna fastade. Då kom man och frågade Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariséernas, men inte dina lärjungar?"
19 Jesus svarade: "Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge brudgummen är hos dem kan de inte fasta.
20 Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta.
21 Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Då skulle det nya tyget riva bort ännu mer från den gamla manteln och revan bli värre.
22 Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gjorde så, skulle vinet spränga säckarna och både vinet och säckarna förstöras. Nej, nytt vin häller man i nya säckar."
23 En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick.
24 Då sade fariséerna till honom: "Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?"
25 Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta:
26 hur han gick in i Guds hus, då Abjatar var överstepräst, och åt skådebröden, som endast prästerna fick äta,och hur han även gav till dem som var med honom?"
27 Och Jesus sade till dem: "Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten.
28 Så är Människosonen Herre också över sabbaten."
1 En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand.
2 Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för.
3 Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig fram."
4 Sedan frågade han dem: "Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" Men de teg.
5 Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: "Räck ut din hand." Han räckte ut handen, och den var nu frisk.
6 Men fariséerna gick ut och började genast överlägga med herodianerna om att röja honom ur vägen.
7 Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön. Mycket folk från Galileen följde efter. Också från Judas breven,
8 Jerusalem, Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten av Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror, när de hörde talas om allt han gjorde.
9 Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt i beredskap åt honom, så att han inte skulle bli trängd av folkmassan.
10 Ty han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom.
11 Och när de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son."
12 Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
13 Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom.
14 Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika
15 och de skulle ha makt att driva ut onda andar.
16 Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus,
17 Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror - dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner -
18 vidare Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Thomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon ivraren
19 och Judas Iskariot,han som förrådde honom.
20 Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att han och hans lärjungar inte ens hade tid att äta.
21 När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han hade förlorat förståndet.
22 Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna."
23 Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur kan Satan driva ut Satan?
24 Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå,
25 och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.
26 Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom.
27 Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus.
28 Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar.
29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd."
30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.
31 Hans mor och hans bröder kom och stannade utanför. De sände bud till honom för att kalla på honom.
32 Folkhopen som satt omkring honom sade: "Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig."
33 Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?"
34 Och han såg på dem som satt omkring honom och sade: "Här ser ni min mor och mina bröder!
35 Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."
1 Sedan började han undervisa vid sjön igen. Då samlades så mycket folk kring honom att han steg i en båt och satt i den ute på sjön, medan allt folket stod på stranden.
2 Han använde många liknelser, när han undervisade dem och sade:
3 "Lyssna! En såningsman gick ut för att så.
4 Och när han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.
5 En del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och det kom snart upp därför att det inte hade djup jord.
6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det inte hade någon rot torkade det bort.
7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp och kvävde det, så att det inte gav någon skörd.
8 Men en del föll i god jord. Det sköt upp och växte och gav skörd, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
9 Och han sade: "Hör, du som har öron att höra med!"
10 När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna.
11 Då sade han till dem: "Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser,
12 för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse."
13 Han sade vidare till dem: "Om ni inte förstår denna liknelse, hur skall ni då kunna förstå några liknelser alls?
14 Såningsmannen sår ordet.
15 De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem.
16 De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det.
17 Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall.
18 Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet,
19 men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt.
20 Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt."
21 Han sade också till dem: "Inte går man väl in med ett ljus för att sätta det under skäppan eller under bänken? Gör man det inte för att sätta det på ljushållaren?
22 Det som är dolt måste bli uppenbarat, och det som är gömt måste komma i dagen.
23 Hör, du som har öron att höra med!"
24 Och han sade: "Ge akt på vad ni hör! Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få.
25 Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har."
26 Jesus sade: "Guds rike är likt en man som sår säd i jorden.
27 Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur.
28 Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet.
29 Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne."
30 Han sade också: "Vad skall vi likna Guds rike vid, eller vilken liknelse skall vi använda för att beskriva det?
31 Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden.
32 Men när det har blivit sått, växer det upp och blir större än alla köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."
33 Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de ville lyssna.
34 Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt.
35 På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Låt oss fara över till andra sidan."
36 De lämnade folket och tog honom - som han var - med sig i båten. Också andra båtar följde med.
37 Då kom det en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.
38 Själv låg han i aktern och sov på en dyna. De väckte honom och ropade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?"
39 Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40 Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?"
41 Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han, eftersom både vinden och sjön lyder honom?"
1 Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön.
2 När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande
3 och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor.
4 Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom.
5 Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar.
6 När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom
7 och skrek: "Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!"
8 Jesus hade just befallt honom: "Far ut ur mannen, du orene ande!"
9 Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."
10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.
11 Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget.
12 De orena andarna bad honom: "Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem."
13 Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade.
14 De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt.
15 Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta.
16 De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen.
17 Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.
18 När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom.
19 Men Jesus tillät det inte utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig."
20 Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.
21 När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön.
22 En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och då han fick se Jesus, föll han ner för hans fötter
23 och bad honom enträget: "Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva."
24 Då gick Jesus med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.
25 Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.
26 Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne.
27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel.
28 Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk."
29 På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.
30 När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?"
32 Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta.
33 Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom.
34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!"
35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvärar du Mästaren längre?"
36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Tro endast."
37 Och han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes,
38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han en orolig skara människor som grät och klagade högt.
39 Han gick in och sade till dem: "Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död. Hon sover."
40 Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg.
41 Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talita koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!"
42 Genast steg flickan upp och började gå omkring - hon var tolv år - och de blev utom sig av häpnad.
43 Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta detta. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.
1 Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom.
2 När det blev sabbat undervisade han i synagogan. Många som hörde honom häpnade och frågade: "Var får han detta ifrån, och vad är det för visdom han har fått, så att han kan göra sådana mäktiga gärningar med sina händer?
3 Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.
4 Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj."
5 Och han kunde inte göra någon kraftgärning där. Bara några få sjuka botade han genom att lägga händerna på dem.
6 Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick Jesus omkring i byarna där i trakten och undervisade.
7 Och han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna.
8 Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav - inte bröd eller lädersäck eller pengar i bältet.
9 Sandaler fick de ha, men inte två livklädnader.
10 Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare.
11 Och om man på någon plats inte tar emot er eller hör på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter till ett vittnesbörd mot dem."
12 De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig,
13 och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14 Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att det var Johannes Döparen som hade uppstått från de döda och att dessa krafter därför verkade i honom.
15 En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet, lik någon av profeterna.
16 När Herodes hörde detta sade han: "Johannes, han som jag har halshuggit, har uppstått."
17 Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med,
18 men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru."
19 Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte,
20 eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.
21 Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag och ställde till fest för sina stormän och överstar och de främsta männen i Galileen.
22 Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgästerblev så förtjusta att kungen sade till den lilla flickan: "Be mig om vad du vill, så skall du få det."
23 Han svor på det och sade till henne: "Allt vad du ber om skall jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."
24 Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad skall jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud."
25 Flickan skyndade in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat."
26 Kungen blev mycket bedrövad över sin ed inför gästerna, men han ville inte avvisa henne.
27 Han skickade därför genast i väg en bödel och befallde honom att bära fram Johannes Döparens huvud. Denne gick då och halshögg Johannes i fängelset.
28 Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt den lilla flickan, och hon gav det åt sin mamma.
29 Johannes lärjungar fick höra det, och de kom och tog hans döda kropp och lade den i en grav.
30 Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade lärt folket.
31 Han sade till dem: "Kom med mig till en öde plats där vi kan vara ensamma, och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.
32 Så for de i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.
33 Men folk såg att de for och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom före dem.
34 När Jesus steg ur båten, fick han se en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, eftersom de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.
35 Det var redan sent på dagen, när hans lärjungar kom fram till honom och sade: "Den här platsen ligger ödsligt till, och det är redan sent.
36 Sänd i väg folket, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta."
37 Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Skall vi gå och köpa bröd för två hundra denarer och ge dem att äta?"
38 Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."
39 Då befallde han att alla skulle slå sig ner i gröngräset i skilda matlag.
40 De satte sig ner i grupper om hundra eller femtio.
41 Och han tog de fembröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud och bröt bröden och gav åt sina lärjungar, för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut de två fiskarna så att alla fick.
42 Och alla åt och blev mätta.
43 Sedan plockade lärjungarna upp brödstyckena och det som blev över av fiskarna, tolv korgar fulla.
44 Det var fem tusen män som hade ätit.
45 Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra sidan sjön, medan han sände i väg folket.
46 Och när han hade skilts från dem, gick han upp på berget för att be.
47 På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land.
48 Han såg hur medtagna lärjungarna var av rodden, därför att de hade vinden emot sig. Vid fjärde nattväkten kom han till dem, gående på sjön. Han skulle just gå förbi dem,
49 men när de fick se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad, och de skrek.
50 Ty alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem: "Var lugna. Det är jag. Var inte rädda."
51 Sedan steg han upp i båten till dem, och vinden lade sig. De var utom sig av häpnad,
52 ty de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var hårda.
53 De for över sjön och kom till Gennesaret och lade till där.
54 Så snart de steg ur båten, kände man igen Jesus.
55 Och folk skyndade ut i hela den trakten och förde de sjuka på bårar till den plats där de hörde att han var.
56 Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad att de åtminstone skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska.
1 Fariséerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom.
2 De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. -
3 Fariséerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar.
4 Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. -
5 Fariséerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgarutan äter med orena händer?"
6 Han svarade dem: "Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.
7 Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud.
8 Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar."
9 Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar.
10 Mose har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden.
11 Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som `korban`, som offergåva,
12 då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor.
13 Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."
14 Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå:
15 Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne."
16[en del handskrifter tillägger v. 16] "Hör, du som har öron att höra med!"
17 När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse.
18 Han svarade dem: "Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren,
19 eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat för ren.
20 Och han tillade: "Det som går ut ur människan, det gör henne oren.
21 Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord,
22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap.
23 Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."
24 Sedan begav han sig därifrån och kom till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt.
25 En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter.
26 Det var en grekisk kvinna av syrisk–fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
27 Jesus sade till henne: "Låt barnen först få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna."
28 Hon svarade honom: "Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor."
29 Då sade han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter."
30 Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut.
31 Därefter lämnade han Tyrus område och tog vägen över Sidon och gick sedan genom Dekapolis område till Galileiska sjön.
32 Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad att han skulle lägga handen på honom.
33 Då tog han honom åt sidan, bort från folkskaran, stoppade fingrarna i hans öron, spottade och rörde vid hans tunga
34 och såg upp mot himlen, suckade och sade: "Effata!" - det betyder: Öppna dig!
35 Genast öppnades hans öron och hans tunga löstes, och han talade tydligt och klart.
36 Jesus förbjöd dem att tala om detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare var de att göra det känt.
37 Och folk blev utom sig av häpnad och sade: "Allt han har gjort är gott. De döva får han att höra och de stumma att tala."
1 Vid den tiden hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och man hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem:
2 "Det gör mig ont om dessa människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att äta.
3 Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån."
4 Hans lärjungar svarade honom: "Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?"
5 Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de.
6 Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket, och de gjorde så.
7 De hade också några små fiskar, och efter att ha tackat Gud sade han att också de skulle sättas fram.
8 Alla åt och blev mätta, och de plockade upp de stycken som blivit över, sju korgar.
9 Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem.
10 Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta.
11 Fariséerna kom dit och började diskutera med honom. För att snärja honom bad de honom om ett tecken från himlen.
12 Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär detta släkte ett tecken? Amen säger jag er: Detta släkte skall aldrig få något tecken."
13 Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.
14 Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett bröd med sig i båten.
15 Då varnade Jesus dem och sade: "Akta er för fariséernas surdeg och för Herodes surdeg!"
16 De började då tala med varandra om att de inte hade bröd med sig.
17 Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Begriper och förstår ni ännu ingenting? Har ni ett hjärta som är så hårt?
18 Har ni ögon och ser inte och öron och hör inte? Kommer ni inte ihåg
19 när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar fulla med brödstycken fick ni då?" De svarade: "Tolv."
20 "Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödstycken?" De svarade: "Sju."
21 Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande ingenting?"
22 De kom till Betsaida. Där förde man en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen.
23 Då tog han den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?"
24 Han spärrade upp ögonen och sade: "Jag ser människorna gå omkring, och de ser ut som träd."
25 Då lade Jesus än en gång händerna på hans ögon, och den blinde såg nu bra och var botad. Han såg allt tydligt och klart.
26 Jesus sände hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"
27 Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna kring Cesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?"
28 De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra någon av profeterna."
29 Då frågade han dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias."
30 Men Jesus förbjöd dem att säga det till någon.
31 Därefter började Jesus undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppståefter tre dagar.
32 Rakt på sak talade han om detta. Då tog Petrus honom till sig och började ivrigt säga emot honom.
33 Men Jesus vände sig om, såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."
34 Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.
35 Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det.
36 Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?
37 Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?
38 Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna."
1 Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Några av dem som står här skall inte smaka döden, förrän de ser att Guds rike har kommit i makt."
2 Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem.
3 Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder.
4 Och Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med Jesus.
5 Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia."
6 Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta var de.
7 Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: "Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!"
8 Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus.
9 På vägen ner från berget sade han åt dem attinte berätta vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda.
10 De tog fasta på det ordet och talade med varandra om vad som menades med att uppstå från de döda.
11 De frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"
12 Han sade till dem: "Elia kommer visserligen först och återupprättar allt. Men hur kan det då vara skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad?
13 Jag säger er: Elia har verkligen kommit, och de gjorde med honom som de ville, som det är skrivet om honom."
14 När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem.
15 Så snart allt folket fick se Jesus blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade på honom.
16 Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar om?"
17 En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande.
18 Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte."
19 Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!"
20 Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga.
21 Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn.
22 Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!"
23 Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror."
24 Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!"
25 Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!"
26 Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död.
27 Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp.
28 När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?"
29 Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön."
30 Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det,
31 eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå."
32 Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.
33 De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?"
34 De teg, eftersom de på vägen hade talat med varandra om vem som var störst.
35 Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare."
36 Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, slöt det i sin famn och sade till dem:
37 "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som har sänt mig."
38 Johannes sade till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss."
39 Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som utför en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig.
40 Den som inte är mot oss är för oss.
41 Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.
42 Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet.
43 Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till elden som aldrig släcks.
45 Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna.
47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna,
48 där deras mask inte dör och elden inte släcks.
49 Ty var och en skall saltas med eld.
50 Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!"
1 Sedan begav han sig därifrån och gick till Judas brevens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades åter i skaror omkring honom, och han undervisade dem som han brukade.
2 Några fariséer som ville snärja honom kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?"
3 Han svarade dem: "Vad har Mose befallt er?"
4 De sade: "Mose har tillåtit att mannen skriver skilsmässobrev och skiljer sig."
5 Då sade Jesus till dem: "Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften.
6 Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna.
7 Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru,
8 och de två skall vara ett kött. Så är de inte längre två, utan ett kött.
9 Vad Gud har fogat samman, skall människan inte skilja åt."
10 När de hade kommit hem igen frågade lärjungarna honom om detta.
11 Han svarade dem: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne.
12 Och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott."
13 Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem.
14 När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana.
15 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
16 Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.
17 När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?"
18 Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.
19 Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor."
20 Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung."
21 Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig."
22 Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.
23 Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike!"
24 Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike!
25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."
26 Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?"
27 Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."
28 Petrus sade till honom: "Se, vi har lämnat allt och följt dig."
29 Jesus sade: "Amen säger jag er: Ingen lämnar hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för min och evangeliets skull
30 utan att få hundrafalt igen. Här i världen får de hus, bröder, systrar, mödrar, barn och åkrar, mitt under förföljelser, och i den kommande tidsåldern evigt liv.
31 Men många som är de första skall bli de sista, och de som är de sista skall bli de första."
32 De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan. Då tog Jesus än en gång till sig de tolv och talade om för dem vad som skulle hända honom:
33 "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna.
34 Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå."
35 Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om."
36 Han sade till dem: "Vad vill ni att jag skall göra för er?"
37 De svarade: "Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra."
38 Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?"
39 De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas.
40 Men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för."
41 När de tio andra hörde detta, blev de uppretade på Jakob och Johannes.
42 Då kallade Jesus dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herraröver dem och folkens stormän härskar över dem.
43 Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare,
44 och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav.
45 Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."
46 De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son.
47 Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!"
48 Många sade till honom strängt att han skulle tiga. Men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!"
49 Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!" Man gjorde det och sade till den blinde: "Var vid gott mod. Stig upp! Han kallar på dig."
50 Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus,
51 och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!"
52 Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.
1 När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar
2 och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led hit det.
3 Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: Herren behöver det. Och ägaren skall genast sända hit det."
4 De gav sig i väg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det.
5 Några av dem som stod där frågade: "Vad menar ni med att lösa fölet?"
6 Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.
7 De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp.
8 Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen.
9 Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
10 Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!"
11 Så kom han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv.
12 När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig.
13 På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid?
14 Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar.
15 De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor,
16 och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen.
17 Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste."
18 När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.
19 Såsnart det blev kväll lämnade han staden.
20 När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten.
21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat."
22 Jesus svarade dem: "Tro på Gud!
23 Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske.
24 Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert.
25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."
26[en del handskrifter tillägger v. 26] "Men om ni inte förlåter skall inte heller er himmelske Fader förlåta er era överträdelser:"
27 De kom in i Jerusalem igen, och när Jesus gick omkring på tempelplatsen, kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom
28 och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten att göra det?"
29 Jesus svarade dem: "Jag vill fråga er om en sak. Svara mig på den, så skall jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta.
30 Johannes dop, var det från himlen eller från människor? Svara mig!"
31 De överlade med varandra: "Säger vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom?
32 Säger vi: Från människor..." - Men det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet.
33 De svarade Jesus: "Vi vet inte." Han sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."
1 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort.
2 När tiden var inne, skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av vingårdens avkastning.
3 Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt.
4 Då skickade han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och hånade.
5 Sedan skickade han ännu en och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.
6 Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han till slut till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son.
7 Men vingårdsarbetarna sade till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så blir arvet vårt.
8 Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.
9 Vad skall nu vingårdens herre göra? Han skall komma och döda vingårdsarbetarna och lämna vingården till andra.
10 Har ni inte läst det här stället i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.
11 Herren har gjort detta, och underbar är den i våra ögon."
12 De hade nu velat gripa honom men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.
13 Sedan sände de till honom några fariséer och herodianer för att snärja honom genom något ord.
14 De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?"
15 Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: "Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det."
16 De räckte fram ett, och han frågade dem: "Vems bildoch inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens."
17 Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud." Och de förundrade sig över honom.
18 Till Jesus kom också sadduceer - dessa påstår att det inte finns någon uppståndelse - och de frågade honom:
19 "Mästare, Mose har gett oss denna föreskrift: Om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då skall hans bror gifta sig med henne och skaffa barn åt sin bror.
20 Nu fanns där sju bröder. Den förste gifte sig. Han dog utan att ha lämnat efter sig några barn.
21 Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje.
22 Ingen av de sju lämnade barn efter sig. Sist av alla dog kvinnan.
23 Vid uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa skall hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne."
24 Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just därför att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt?
25 När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.
26 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då inte i Moses bok läst stället om törnbusken, hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?
27 Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni misstar er fullständigt."
28 En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: "Vilket är det största av alla buden?"
29 Jesus svarade: "Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en,
30 och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.
31 Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."
32 Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det ärsant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han.
33 Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer."
34 När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom längre.
35 Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son?
36 David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.
37 David kallar honom Herre. Hur kan Messias då vara Davids son?" Den stora folkskaran lyssnade gärna på honom.
38 När Jesus undervisade sade han också: "Akta er för de skriftlärda, som tycker om att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torgen
39 och sitta på de främsta platserna i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna.
40 De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."
41 Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket.
42 Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören.
43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan.
44 Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på."
1 När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!"
2 Jesus sade till honom: "Du ser dessa stora byggnader. Här skall inte sten lämnas på sten, utan allt kommer att brytas ner."
3 Jesus satt på Oljeberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de:
4 "Säg oss när detta skall ske? Och vad är det för tecken som visar när allt detta till sist kommer att hända?"
5 Jesus sade till dem: "Se till att ingen bedrar er.
6 Många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många.
7 När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit.
8 Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på `födslovåndorna`.
9 Var på er vakt! Man skall utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför landshövdingar och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem.
10 Men först måste evangeliet predikas för alla folk.
11 När man för bort er och utlämnar er, så gör er inte bekymmer för vad ni skall säga. Vad som ges er i den stunden skall ni tala. Det är inte ni som då talar, utan den helige Ande.
12 En bror kommer att utlämna sin bror till att dödas, en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem.
13 Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.
14 När ni ser `förödelsens styggelse` stå där han inte skulle stå - den som läser detta bör noga lägga märke till det - då skall de som bor i Judas breven fly bort till bergen.
15 Den som är på taket skall inte stiga ner och gå in för att hämta något i sitt hus,
16 och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.
17 Ve dem som väntarbarn eller ammar i de dagarna!
18 Be att det inte händer på vintern.
19 Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande inte har förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen, och inte heller skall komma.
20 Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden.
21 Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte.
22 Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse.
23 Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.
24 Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken.
25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens makter skall skakas.
26 Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet.
27 Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.
28 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blivit mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära.
29 När ni ser allt detta hända, skall ni på samma sätt veta att han är nära och står vid dörren.
30 Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta händer.
31 Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.
32 Men om den dagen eller den stunden vet ingen något, inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
33 Var på er vakt och håll er vakna, ty ni vet inte när tiden är inne.
34 Det är som när en man reste bort. Han lämnade sitt hus och gav sina tjänare i uppdrag att sköta var och en sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaksam.
35 Vaka därför! Ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen.
36 Vaka, så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover.
37 Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!"
1 Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att gripa Jesus med list och döda honom.
2 De sade: "Inte under högtiden, för att det inte skall uppstå oro bland folket."
3 När Jesus var i Betania och låg till bords i Simon den spetälskes hus, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt upp flaskan och hällde ut oljan över hans huvud.
4 Några blev upprörda och sade: "Varför detta slöseri med oljan!
5 Den hade man kunnat sälja för mer än tre hundra denarer och ge åt de fattiga." Och de grälade på henne.
6 Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.
7 De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.
8 Hon har fullgjort sin uppgift. I förväg har hon smort min kropp till begravningen.
9 Amen säger jag er: Överallt i världen där evangeliet predikas, skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
10 Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att utlämna Jesus åt dem.
11 När de hörde det blev de glada och lovade honom en summa pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda honom.
12 På första dagen av det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, frågade hans lärjungar honom: "Vart vill du att vi skall gå och ställa i ordning, så att du kan äta påskalammet?"
13 Då sände han två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden. Där kommer en man som bär en kruka vatten att möta er. Följ honom.
14 Och där han går in skall ni säga till husets ägare: Mästaren frågar: Var är rummet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?
15 Då skall han visa er ett stort rumi övre våningen. Det är iordningställt och färdigt. Red till åt oss där."
16 Lärjungarna gick och kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt dem. Och de redde till påskalammet.
17 När det blev kväll, kom Jesus med de tolv.
18 Medan de låg till bords och åt, sade Jesus: "Amen säger jag er: En av er kommer att utlämna mig - och han äter med mig."
19 Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Inte är det väl jag?"
20 Jesus svarade dem: "Det är en av er tolv, den som nu tillsammans med mig doppar i skålen.
21 Ty Människosonen går bort, så som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född."
22 Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Tag, detta är min kropp."
23 Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.
24 Och han sade till dem: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många.
25 Amen säger jag er: Jag skall inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike."
26 När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.
27 Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras.
28 Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen."
29 Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det."
30 Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig."
31 Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra.
32 De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber."
33 Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest
34 och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."
35 Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund.
36 Han sade: "Abba, Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."
37 När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund?
38 Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt."
39 Han gick bort igen och bad samma bön.
40 Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.
41 Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer.
42 Stig upp, låt oss gå! Han som förråder mig är här."
43 Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.
44 Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!"
45 När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi", och kysste honom.
46 Och de grep Jesus och fängslade honom.
47 Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.
48 Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig.
49 Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas."
50 Då övergav alla honom och flydde.
51 Och en ung man, klädd i en linneskjorta på barakroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i.
52 Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken.
53 De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.
54 Petrus följde Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.
55 Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget.
56 Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.
57 Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom:
58 "Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer."
59 Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens.
60 Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?"
61 Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son?"
62 Jesus svarade: "Jag Är. Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."
63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?
64 Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann de honom skyldig till döden.
65 Några började spotta på honom, band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med hugg och slag.
66 Medan Petrus befann sig nere på gården, kom en av översteprästens tjänsteflickor dit.
67 När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret."
68 Men han nekade: "Jag vet inte vad du talar om och begriper det inte." Sedan gick han ut på den yttre gården. Då gol tuppen.
69 Tjänsteflickan såg honom, och hon sade också till dem som stod i närheten: "Han är en av dem."
70 Men Petrus nekade igen. Efter en kort stund sade också de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé."
71 Men han förbannade och svor: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om."
72 Strax gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg det som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen hinner gala två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.
1 Redan tidigt på morgonen fattade översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom åt Pilatus.
2 Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv."
3 Och översteprästerna anklagade honom häftigt.
4 Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du ingenting? Du hör hur mycket de anklagar dig."
5 Men Jesus svarade inte längre, och det förvånade Pilatus.
6 Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, en som de begärde.
7 Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna.
8 När folket kom fram och begärde att få vad han brukade bevilja dem,
9 svarade Pilatus: "Vill ni att jag skall frige judarnas konung?"
10 Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom.
11 Men översteprästerna hetsade folket till att begära att han i stället skulle frige Barabbas.
12 Pilatus frågade dem än en gång: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas konung?"
13 De skrek: "Korsfäst honom!"
14 Pilatus frågade dem: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"
15 Och då Pilatus ville göra folket till viljes, frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
16 Soldaterna förde nu in Jesus på gården, det vill säga residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan.
17 De klädde på honom en purpurmantel och flätade en törnekrona och satte den på honom.
18 Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!"
19 Och de slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom.
20 Och när de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde på honom hans egna kläder. Sedan förde de ut honom att korsfästas.
21 Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, kom just in från landet. Honom tvingade de att bära Jesu kors.
22 Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen.
23 De försökte ge honom vin tillsatt med myrra, men han tog inte emot det.
24 Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.
25 Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.
26 På anslaget stod vad han var anklagad för: "Judarnas konung".
27 Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida, den andre på hans vänstra.
28 cf2 [en del handskrifter tillägger v.28] "Då uppfylldes skriftstället som säger: `Han blev räknad bland överträdare` "
29 De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Se på den! Han som skulle bryta ner templet och bygga upp det igen på tre dagar!
30 Hjälp dig själv och stig ner från korset!"
31 På samma sätt gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa.
32 Messias, Israels konung, han borde nu stiga ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom smädade honom.
33 Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade till nionde timmen.
34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
35 Några som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar påElia!"
36 En av dem sprang då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt ett spö och gav honom att dricka och sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom."
37 Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
38 Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner.
39 När officeren som stod mitt emot honom såg att han gav upp andan på ett sådant sätt, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son."
40 På avstånd stod även kvinnor och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome.
41 De hade följt Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där var också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom.
42 Det var redan kväll, och eftersom det var tillredelsedag, dagen före sabbaten,
43 kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp.
44 Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död och kallade till sig officeren och frågade honom, om Jesus redan hade dött.
45 När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen.
46 Josef köpte då ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav, som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven.
47 Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.
1 När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom.
2 Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp.
3 De sade till varandra: "Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?"
4 Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor.
5 De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i enlång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta.
6 Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom.
7 Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er."
8 Då gick de ut och flydde bort från graven. Ty bävan och bestörtning hade kommit över dem, och de sade ingenting till någon, därför att de fruktade.
9 Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala, som han hade drivit ut sju onda andar ur.
10 Hon gick och berättade det för dem som hade varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät.
11 Men när de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.
12 Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet.
13 De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
14 Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden.
15 Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.
16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.
17 Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor.
18 De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska."
19 Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida.
20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.