1 Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes
2 till Guds församling i Korint, de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga, tillsammans med alla dem som på varje plats där de eller vi bor, åkallar vår Herre Jesu Kristi namn:
3 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
4 Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus.
5 Ty i honom har ni blivit rika på allt, i fråga om allt tal och all insikt,
6 eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er.
7 Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse.
8 Han skall också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag.
9 Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.
10 I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening.
11 Av dem som hör till Kloes familj har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er.
12 Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos" eller "Jag håller mig till Kefas" eller "Jag håller mig till Kristus".
13 Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn?
14 Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon bland er utom Krispus och Gajus,
15 så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn.
16 Jo, Stefanas familj har jag också döpt. För övrigt vet jag inte om jag har döpt någon.
17 Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet, så att Kristi kors inte förlorar sin kraft.
18 Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
19 Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner.
20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?
21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.
22 Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom.
23 Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap.
24 Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet.
25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
26 Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt.
27 Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvaltför att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam,
28 och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till,
29 för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.
30 Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning,
31 för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren.
1 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er.
2 Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.
3 Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er.
4 Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft.
5 Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
6 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.
7 Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss.
8 Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.
9 Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.
10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud.
11 Vem vet vad som finns i människan utom människansegen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande.
12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud.
13 Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord.
14 En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.
15 Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon.
16 Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.
1 Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus.
2 Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller,
3 eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra?
4 Om en säger: "Jag håller mig till Paulus", och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?
5 Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som förde er till tro, och det med den uppgift som Herren har gett var och en.
6 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.
7 Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud.
8 Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en skall få sin lön efter sitt arbete.
9 Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.
10 Efter den nåd som Gud gav mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den. Men var och en bör se till hur han bygger.
11 Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus.
12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm,
13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva.
14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön.
15 Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld.
16 Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?
17 Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.
18 Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis.
19 Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet,
20 och vidare: Herren känner de visas tankar och vet att de är tomma.
21 Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert,
22 det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert.
23 Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud.
1 Som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter skall man alltså betrakta oss.
2 Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig.
3 Mig gör det ingenting att ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Ja, jag vill inte ens döma mig själv.
4 Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig.
5 Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.
6 Bröder, detta har jag för er skull tillämpat på mig och Apollos, för att ni skall lära er den regeln när det gäller oss att inte gå utöver vad Skriften säger och inte skryta över en ledare på den andres bekostnad.
7 Vad skiljer dig från andra? Vad äger du, som du inte har fått? Men om du har fått det, varför skryter du då, som om du inte hade fått det?
8 Ni är redan mätta. Ni har redan blivit rika. Ni har blivit kungar, och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade regerat som kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er.
9 Det verkar som om Gud hade ställt oss apostlar sist, som vigda åt döden. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor.
10 Vi är dårar för Kristi skull, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade.
11 Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga. Vi går nakna, vi misshandlas och är hemlösa.
12 Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi hånas, välsignar vi. När vi förföljs, härdar vi ut.
13 När folk talar illa om oss, talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens avskum, som alla människors slödder, och så är det fortfarande.
14 Jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att tillrättavisa er som mina älskade barn.
15 Om ni än skulle ha tusentals uppfostrare i Kristus, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet.
16 Därför ber jag er: bli mina efterföljare.
17 Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus, det jag överallt lär ut i alla församlingar.
18 Några har blivit självsäkra, eftersom de tror att jag inte skall komma till er.
19 Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det ligger till, inte med orden utan med kraften hos dessa uppblåsta människor.
20 Ty Guds rike består inte i ord utan i kraft.
21 Vad vill ni? Skall jag komma till er med riset eller med kärlek och en mild ande?
1 Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru.
2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets.
3 Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande,
4 i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman,
5 för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.
6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?
7 Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat.
8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg.
9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor.
10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.
11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan.
12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma?
13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!
1 Hur kan någon av er som ligger i tvist med en annan våga gå till rätta med honom inför de orättfärdiga och inte inför de heliga?
2 Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Om nu världen skall dömas av er, duger ni då inte till att döma i de minsta mål?
3 Vet ni inte att vi skall döma änglar? Skall ni då inte kunna döma i vardagliga ting?
4 Men när ni har sådana tvister, sätter ni dem till domare som församlingen inte har förtroende för.
5 Det här säger jag för att få er att skämmas. Finns det ingen förståndig bland er,någon som kan bli skiljedomare mellan bröder?
6 I stället går broder till rätta med broder, och detta inför otroende.
7 På det hela taget är redan det att ni processar med varandra ett nederlag för er. Varför lider ni inte hellre en oförrätt? Varför låter ni inte hellre andra roffa åt sig?
8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er - och detta drabbar bröder.
9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant,
10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.
11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.
12 Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig.
13 Maten är till för magen och magen för maten, och båda skall Gud göra slut på. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren för kroppen.
14 Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han också uppväcka oss.
15 Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej, naturligtvis inte!
16 Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne? Det heter: De två skall bli ett kött.
17 Men den som är förenad med Herren är en ande med honom.
18 Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp.
19 Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?
20 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp!
1 I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna.
2 Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man.
3 Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.
4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.
5 Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.
6 Men detta ger jag som ett råd, inte som en befallning.
7 Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.
8 Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag.
9 Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.
10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man -
11 skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man - och en man får inte överge sin hustru.
12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.
13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom.
14 Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga.
15 Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans.
16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?
17 Bara det vet vi, att var och en skall leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, då Gud kallade honom. Detta föreskriver jag i alla församlingar.
18 Blev någon kallad som omskuren, skall han inte försöka att dölja det. Blev någon kallad som oomskuren, skall han inte låta omskära sig.
19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.
20 Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad.
21 Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav.
22 Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav.
23 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor.
24 Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.
25 I fråga om de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren, men jag ger ett råd såsom den som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig.
26 Jag menar då att i det svåra läge som nu råder är det bäst för en människa att förbli som hon är.
27 Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru.
28 Men även om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. Sådana kommer dock att få utstå lidanden, och jag vill skona er.
29 Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade,
30 och de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte kunde behålla det,
31 och de som använder sig av den här världen som om de inte fick ut något av den. Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång,
32 och jag vill att ni skall vara fria från bekymmer. Den ogifte är angelägen om det som tillhör Herren, hur han skall göra som Herren vill.
33 Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags,
34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags.
35 Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att snärja er, utan för att ni skall leva anständigt och stadigt hålla er till Herren och inte slitas hit och dit.
36 Men om någon tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig, då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.
37 Den däremot som är fast i sitt sinne och inte står under tvång, utan kan handla fritt efter sin egen vilja och har föresatt sig att låta sin dotter förbli ogift, han gör något som är bra.
38 Alltså: den som gifter bort sin ogifta dotter gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.
39 En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren.
40 Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.
1 I fråga om kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen uppblåser, och kärleken uppbygger.
2 Om någon tror sig ha kunskap om något, så vet han ännu inte det han borde veta.
3 Men om någon älskar Gud är han känd av honom.
4 När det nu gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, så vet vi att det inte finns någon avgud i världen och att det finns bara en Gud.
5 Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden - det finns också många gudar och många herrar -
6 så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.
7 Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några som hittills varit vana vid avgudarna äter köttet som avgudaoffer, och så orenas deras svaga samvete.
8 Men maten för oss inte närmare Gud. Äter vi inte, förlorar vi ingenting, och äter vi, vinner vi ingenting.
9 Men se till att denna er frihet inte blir till fall för de svaga.
10 Ty om någon får se, hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete `uppbyggd`, så att han äter av det kött som offrats åt avgudarna?
11 Genom din kunskap går den svage förlorad, din broder, som Kristus har dött för.
12 När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus.
13 Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.
1 Är jag inte fri? Är jag inte apostel? Har jag inte sett Jesus, vår Herre? Är inte ni mitt verk i Herren?
2 Om jag inte är apostel för andra, så är jag det i alla fall för er. Ni själva är i Herren sigillet på mitt apostlaämbete.
3 Mitt försvar mot dem som anklagar mig är detta:
4 Har vi inte rätt till mat och dryck?
5 Har vi inte rätt att föra med oss en troende hustru, vi liksom de andra apostlarna och Herrens bröder och Kefas?
6 Eller är det bara jag och Barnabas som inte har rätt att vara fria från arbete?
7 Vem gör väl krigstjänst och betalar själv sina utgifter? Vem planterar en vingård utan att äta frukten från den? Eller vem vallar en hjord utan att få sin mjölk av den?
8 Är det bara som folk säger? Säger inte lagen samma sak?
9 Det står skrivet i Mose lag: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar. Är det oxarna Gud bekymrar sig om?
10 Säger han det inte för vår skull? Jo, för vår skull blev det skrivet att den som plöjer och den som tröskar skall göra det i hopp om att få sin del.
11 När vi har sått ett andligt utsäde bland er, är det då för mycket begärt att vi skördar något av ert jordiska goda?
12 Om andra har rätt att få del av det som är ert, har inte vi det ännu mer? Men vi har inte utnyttjat denna rättighet utan finner oss i allt för att inte lägga hinder i vägen för Kristi evangelium.
13 Vet ni inte att de som tjänstgör i templet äter av det som kommer från templet, och att de som gör tjänst vid altaret får sin del av det som offras på altaret?
14 Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet.
15 Men jag för min del har inte utnyttjat en sådan förmån. Jag skriver inte detta för att jag skall få någon. Hellre vill jag dö än att någon tar min berömmelse ifrån mig.
16 Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!
17 Om jag gjorde det frivilligt, hade jag ju lön. Men om jag gör det därför att jag är tvungen, så är jag betrodd med uppgiften som förvaltare.
18 Vad har jag då för lön? Jo, att som förkunnare av evangelium få lägga fram det utan kostnad och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig.
19 Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till allas tjänare för att vinna desto fler.
20 För judarna har jag blivit som en jude för att vinna judar. För dem som står under lagen har jag, som inte själv står under lagen, blivit som den som står under lagen för att vinna dem som står under lagen.
21 För dem som är utan lag har jag blivit som den som är utan lag, för att vinna dem som är utan lag, fast jag själv inte är utan Gudslag utan lever i Kristi lag.
22 För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För alla har jag blivit allt, för att jag i varje fall skall frälsa några.
23 Allt gör jag för evangeliets skull, för att jag själv skall få del av det.
24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det.
25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning - de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar.
26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften.
27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.
1 Bröder, jag vill ni skall veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.
2 Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose.
3 Alla åt samma andliga mat
4 och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.
5 Men de flesta av dem hade Gud inte behag till. De föll och låg kringspridda i öknen.
6 Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda.
7 Bli inte heller avgudadyrkare som en del av dem. Det står ju skrivet: Folket satte sig ner för att äta och dricka och steg upp för att dansa.
8 Låt oss inte heller begå otukt, som en del av dem gjorde, och därför föll tjugotretusen på en enda dag.
9 Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar.
10 Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren.
11 Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.
12 Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller.
13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.
14 Därför, mina älskade, fly bort från avgudadyrkan.
15 Jag talar till er som till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger.
16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?
17 Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, ty alla får vi vår del av detta enda bröd.
18 Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?
19 Vad menar jag då med detta? Att kött från avgudaoffer skulle betyda något eller att en avgud skulle betyda något?
20 Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna.
21 Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord.
22 Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?
23 Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp.
24 Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres.
25 Ät allt som säljs på torget utan att för samvetets skull ställa någon fråga.
26 Ty jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren.
27 Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er, utan att för samvetets skull ställa någon fråga.
28 Men om någon skulle säga till er: "Det här är kött från avgudaoffer", så avstå från att äta av hänsyn till honom som sade det, och för samvetets skull.
29 Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför skall min frihet dömas av en annans samvete?
30 Om jag för min del äter med tacksamhet, varför skall jag då hånas för något som jag tackar Gud för?
31 Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.
32 Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling.
33 Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, att de skall bli frälsta.
1 Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.
2 Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er.
3 Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.
4 Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud.
5 Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat.
6 Ty om en kvinna inte har något på huvudet, bör hon också låta klippa av sitt hår. Men är det en skam för en kvinna att låta klippa håret eller raka av det, så bör hon ha något på huvudet.
7 En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Och kvinnan är mannens ära.
8 Ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen.
9 Och mannen skapades inte för kvinnans skull utan kvinnan för mannens skull.
10 Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull.
11 Men i Herren är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan.
12 Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, men allt kommer från Gud.
13 Döm själva. Passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet?
14 Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår
15 men en ära för en kvinna, eftersom hon fått håret som slöja.
16 Men om någon har lust att strida om detta, så skall han veta att vi inte har en sådan sed, inte heller någon av Guds församlingar.
17 När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte, eftersom era sammankomster är mer till skada än till nytta.
18 Först och främst hör jag att det förekommer stridigheter bland er, när ni möts i församlingen, och delvis tror jag att det är så.
19 Partier måste finnas bland er, för att det skall visa sig vilka det är som håller provet.
20 När ni nu samlas, kan inte Herrens måltid hållas.
21 Vid måltiden tar genast var och en för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig, den andre berusad.
22 Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och får dem att skämmas som ingenting har? Vad skall jag då säga till er? Skall jag berömma er? Nej, för detta berömmer jag er inte.
23 Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd,
24 tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig."
25 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig."
26 Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
27 Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod.
28 Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren.
29 Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.
30 Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade.
31 Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda.
32 Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen.
33 Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra.
34 Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att sammankomsten inte blir till en dom för er. Allt det andra skall jag ge er föreskrifter om när jag kommer.
1 Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen.
2 Ni vet att när ni var hedningar, drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna.
3 Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren" annat än i kraft av den helige Ande.
4 Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme.
5 Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme.
6 Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.
7 Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.
8 Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande.
9 En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande,
10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål.
11 Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.
12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus.
13 I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.
14 Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många.
15 Om foten sade: "Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen.
16 Och om örat sade: "Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen.
17 Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt?
18 Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat.
19 Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen?
20 Men nu är lemmarna många och kroppen en.
21 Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte."
22 Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga.
23 Och delemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet,
24 något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder,
25 för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra.
26 Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.
27 Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar.
28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål.
29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar?
30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?
31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra:
1 Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
2 Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
3 Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.
4 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
7 Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå.
9 Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.
11 När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.
12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.
13 Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.
1 Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.
2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter.
3 Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst.
4 Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen.
5 Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.
6 Antag, mina bröder, att jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, om jag inte meddelar er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning?
7 Även om livlösa instrument som flöjt eller harpa ger ljud ifrån sig, hur skall man kunna uppfatta vad som spelas, om det inte är någon skillnad på tonerna?
8 Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?
9 Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur skall man då kunna förstå vad ni säger? Ni kommer att tala ut i tomma luften.
10 Hur många språk det än kan finnas i världen, så är inget ljud utan mening.
11 Men om jag inte vet vad ljuden betyder, blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig.
12 Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen.
13 Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det.
14 Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.
15 Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill ocksålovsjunga med förståndet.
16 Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger.
17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd.
18 Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla.
19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.
20 Bröder, var inte barn till förståndet. Var i stället barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet.
21 Det står skrivet i lagen: Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig, säger Herren.
22 Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende, under det att profetian är ett tecken, inte för de otroende utan för dem som tror.
23 Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna?
24 Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla.
25 Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: "Gud är verkligen i er!"
26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.
27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det.
28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud.
29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva detsom sägs.
30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga.
31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade.
32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna.
33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar
34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger.
35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.
36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?
37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.
38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.
39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet.
40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.
1 Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i,
2 och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro.
3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna,
4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna,
5 och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.
6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade.
7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna.
8 Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster.
9 Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling.
10 Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.
11 Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på.
12 Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda?
13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått.
14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös.
15 Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår.
16 Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått.
17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder.
18 Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade.
19 Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor.
20 Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.
21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.
22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.
23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom.
24 Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.
25 Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.
26 Som den siste fienden berövas döden all makt,
27 ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus.
28 Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.
29 Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?
30 Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt?
31 Jag dör varje dag, så sant som jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig av er, mina bröder.
32 Om jag hade tänkt som människor i allmänhet, när jag kämpade mot vilddjuren i Efesus, vad skulle jag haft för nytta av det? Om de döda inte uppstår, låt oss äta och dricka, ty i morgon dör vi.
33 Låt er inte föras vilse. Dåligt sällskap fördärvar goda seder.
34 Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det.
35 Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer?
36 Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör.
37 Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag
38 Men Gud ger det en sådan gestalt som han har velat, och åt varje frö dess egen gestalt.
39 Inte allt kött är av samma slag. Det är skillnad mellan människors, husdjurs, fåglars och fiskars kött.
40 Det finns också himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag.
41 Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans.
42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt.
43 Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft.
44 Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Om det finns en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp.
45 Så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande.
46 Men det andliga är inte det första utan det jordiska. Därefter kommer det andliga.
47 Den första människan var av jord, jordisk. Den andra människan kom från himlen.
48 Som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och som den himmelska människan är, så är också de himmelska.
49 Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, skall vi också bära den himmelska människans bild.
50 Men det säger jag er, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ärver det förgängliga det oförgängliga.
51 Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas,
52 i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.
53 Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.
54 Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och segern vunnen.
55 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?
56 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.
57 Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.
58 Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.
1 När det gäller insamlingen till de heliga, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien.
2 På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst.
3 När jag kommer skall jag skicka de män som ni finner lämpliga, försedda med brev till Jerusalem för att överlämna er gåva.
4 Men om det finns skäl för mig att resa, kommer de att resa tillsammans med mig.
5 Jag tänker komma till er sedan jag har farit genom Makedonien, för jag tar vägen över Makedonien.
6 Men hos er stannar jag om möjligt en tid, kanske hela vintern, så att ni får utrusta mig för fortsatt resa, vart den nu går.
7 Nu på genomresan vill jag inte besöka er, ty jag hoppas kunna stanna kvar hos er en tid, om Herren tillåter.
8 I Efesus stannar jag till pingst,
9 eftersom en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete. Jag har också många motståndare.
10 När Timoteus kommer, se då till att han kan vistas hos er utan att behöva oroas. Han arbetar för Herren liksom jag,
11 och ingen får därför se ner på honom. Sänd honom i väg i frid, så att han kan komma till mig. Jag väntar på honom tillsammans med bröderna.
12 Vad vår broder Apollos beträffar, så har jag ivrigt uppmanat honom att resa till er tillsammans med bröderna. Men han ville inte alls komma nu utan reser när han finner ett lämpligt tillfälle.
13 Vaka, stå fasta i tron. Var manliga och starka.
14 Låt allt hos er ske i kärlek.
15 Jag ber er, bröder: Ni känner Stefanas familj och vet att de är Akajas förstlingsfrukt och att de har ställt sig själva till de heligas tjänst.
16 Rätta er därför efter sådana och alla dem som tar del i det arbetet.
17 Jag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Akaikus har kommit. De har fyllt tomrummet efter er
18 och upplivat min ande liksom er. Sätt värde på sådana.
19 Församlingarna i Asien hälsar till er. Akvila och Priska tillsammans med församlingen i deras hus hälsar hjärtligt till er i Herren.
20 Alla bröderna hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss.
21 Denna hälsning skriver jag, Paulus, med egen hand.
22 Om någon inte har Herren kär, skall han vara under förbannelse. Marana tha.
23 Herren Jesu nåd vare med er.
24 Min kärlek vare med er alla i Kristus Jesus.